2017-03-23 av Anna Troberg
Wikimedia Sverige

Nu utlyser Wikimedia Sverige ett toppenjobb!

Alldeles nyss beslutade fackförbundet DIK:s kongress att välja mig till sin nya ordförande. Det är oerhört hedrande, roligt – och lite läskigt – precis som det ska vara. Det är också ledsamt, eftersom detta innebär att jag nu kommer att lämna min post som verksamhetschef för Wikimedia Sverige inom kort.

I och med att jag vandrar vidare till DIK, så blir tjänsten som verksamhetschef ledig. Du kanske är intresserad? Det borde du vara. Det är ett fantastiskt jobb. Det har allt man kan önska sig: bra mål, spännande projekt, internationella samarbeten, fantastiska volontärer – och inte minst – de bästa kolleger man kan tänka sig.

Wikimedia Sverige är en fantastisk förening och det har varit oerhört roligt och lärorikt att få arbeta här. Allra bäst har det varit att få arbeta med personalen på kansliet, alla volontärer och med styrelsen. Varenda en av dem brinner för målet att sprida fri kunskap. De är dessutom trevliga, roliga och lätta att ha att göra med. De är helt enkelt toppenkolleger, som gör det roligt att gå till jobbet – varje dag.

Styrelsen har skrivit ihop en jobbannons, som du hittar här. I väg och läs. Och sök!

Anna

Anna Troberg_smallAnna Troberg
Verksamhetschef
Wikimedia Sverige

@annatroberg
anna.troberg@wikimedia.se


2017-03-22 av techrisk.se
techrisk.se

Satsa på politiska händelser

Det finns de som säger att politiker vänder kappan efter vinden och det kan diskuteras både länge och väl. En sak är dock säker och det är att politiken är fascinerande och i ständig förändring. Detta bäddar också för möjligheten att satsa på politiska händelser. Eftersom satsningsföretagen numera finns på internet finns det nästintill oändligt med politiska händelser att satsa på eller vad sägs om följande alternativ?

  • Nästa svenska partiledare som kommer att avgå – välj mellan Anna Kinberg Batra (m), Jan Björklund (l), Gustav Fridolin (mp), Ebba Busch Thor (kd), Stefan Löfvén (s), Isabella Lövin (mp), Jimmie Åkesson (sd), Jonas Sjöstedt (v) och Annie Lööf (c).
  • Finska kommunalvalet – välj mellan de partier eller koalitioner som kommer att få flest röster: Sosialidemokraattinen Puolue, Suomen Keskusta, Kansallinen Kokoomus, Vihreät – De Gröna och Perussuomalaiset.
  • Franska presidentvalet – välj mellan presidentkandidaterna Emmanuel Macron, Marine Le Pen, François Fillon, Benoit Hamon, Baroin François, Alain Juppé, François Asselineau, Jean-Luc Mélenchon, Nicolas Sarcozy, Nicolas Dupont-Aignan, Bertrand Xavier, Henri Guaino, Larcher Gerard, Michele Alliot-Marie och Rama Yade.

Detta är bara ett urval av de närmsta politiska händelserna man kan satsa pengar på och det finns en hel massa fler. Den som gillar att sätta pengar på spel har naturligtvis också massor med andra marknader de kan satsa på, såsom fotboll, ishockey, basket, tennis och flera dussin andra sporter. En spännande variant av odds är så kallat live odds, som blivit mycket populärt på senare år. Live odds betyder att man satsar på en match under tiden den pågår. En annan spelform som erbjuds på många sajter där det finns oddsspel på politiska händer, sport med mera är casinospel. Det är otroligt populärt idag att spela på casino på nätet och var och varannan svensk har testat det. En fördel med nätcasino är också att man kan spela gratis, till skillnad från till exempel odds, där man alltid måste satsa riktiga pengar.

Tips för att öka chanserna att tippa rätt på politiken

Även om odds alltid beror mycket på tur och tillfälligheter så kan man tänka sig att slumpen spelar något mindre roll inom politik än inom sport exempelvis. Om det handlar om en folkomröstning kan man få mycket hjälp av att kolla in opinionsundersökningar före valet. Visserligen vet alla att en opinionsundersökning inte alltid ger samma resultat som det riktiga valet, men det ger i alla fall en fingervisning om vartåt det lutar. Dessa och liknande undersökningar är ett bra sätt att få bättre hum om hur det kommer att sluta. Rent allmänt är kanske det bästa tipset att följa med i nyheterna. Alla satsningar på politik handlar inte om val. Vårt första exempel ovan handlar om vilket svensk partiledare som kommer att vara den nästa som avgår och detta kan man få många ledtrådar om i nyheterna. Om någon politiker plötsligt är med om någon skandal eller liknande kan man tänka sig att sannolikheten är stor att han/hon avgår inom kort.

Ett annat tips för att öka vinstchanserna är att inte satsa allt på ett kort. Det är bättre att satsa små summor på många olika marknader än att lägga allt på en enda möjlighet. Detta gör också oftast nöjet större, då det leder till spänning vid många olika tillfällen istället för vid ett enda.

Håll tummarna och satsa dina pengar rätt, så kanske du också kan få en och annan extra slant i plånboken!

2017-03-22 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Nu släpper vi hela schemat för Wikipedia-dagen!

16700357_10154292323822876_6149014631797162507_o

Du har väl inte missat att Wikimedia Sverige arrangerar Wikipedia-dagen 2017 den 22 april? Under temat ”Wikipedia som motgift” kommer vi ägna hela eftermiddagen åt frågor om faktaresistens och objektivitet på internet. Ämnet kunde knappast vara mer aktuellt, och vi har många intressanta namn som kommer att vrida och vända på frågan.

Under förmiddagen kommer Wikimedia Sveriges årsmöte att äga rum. Efter lunch inleder vi eftermiddagen med en föreläsning av Ernst-Jan Pfauth. Ernst-Jan var med och grundade den nederländska faktagranskningsplattformen De Correspondent, som bygger på crowdsourcing och har fler än 50 000 medlemmar. Han kommer att prata om hur medier kan skapa tillit på internet i ett föränderligt medieklimat.

Därefter kommer det första av två panelsamtal att äga rum. Ämnet kommer att vara faktagranskning i sociala medier och på Wikipedia. Jack Werner kommer att delta, som bland annat gjort sig känd som viralgranskare på Metro. Just nu skriver han en bok om bluffar i sociala medier – vad kunde vara mer relevant för ämnet? Dessutom kommer Ylva Pettersson, som sitter i Wikimedia Sveriges styrelse och som bland annat fått Guldäpplet för sitt arbete med Wikipedia och internet som en del av sin undervisning delta. Sist men inte minst kompletteras samtalet av Brita Planck, som är doktor i historia och som ideligen diskuterar källkritik på sociala medier. Samtalet kommer att modereras av Elza Dunkels, som är forskare i pedagogik vid Umeå universitet.

Det andra panelsamtalet kommer att beröra frågan om informationshantering och objektivitet i digitaliseringens tidsålder. Vad har information för status idag, och vad kommer det ha för status i morgon? Hur har objektivitet sett ut historiskt? Matilda Molander som är ledarskribent på Dagens Nyheter kommer att ge oss sina perspektiv från ledarredaktionen på en av Sverige största dagstidningar. Chefen för EU-kommissionens representation i Sverige, Katarina Areskoug, funderar över de politiska aspekterna, och vad EU gör idag och imorgon för att bevara objektiviteten. Slutligen kommer Armemuseums 1:e intendent Anna Maria Forssberg ge sina perspektiv, bland annat ifrån den bok hon nyligen har gett ut om propaganda under 1600-talet.

Till sist kommer Wikimedia Sverige för första gången dela ut Wikipedia-priset, till en person som under året gjort en särskilt stor bedrift för att sprida fri kunskap.

Se mer information i Facebook-eventet! Såhär ser schemat ut i sin helhet:

Plats: Medeltidsmuseet, Strömparterren 3, Stockholm

  • 10-12.00 Årsmöte
  • 12-13 Lunch
  • 13-13.10 Wikimedia Sverige hälsar välkomna och beskriver dagen kort.
  • 13.15-14.30 Ernst-Jan Pfauth, De Correspondent: How a media organization can optimize for trust
  • 14.30-14.45 Rast
  • 14.45-15.45 Källkritik på internet – Wikipedia och sociala mediers faktagranskning
    • Ylva Pettersson, oppositionsråd i Skara, administratör på Wikipedia samt styrelseledamot i Wikimedia Sverige, tidigare gymnasielärare.
    • Jack Werner, journalist, bloggare och debattör som bland annat varit viralgranskare på Metro
    • Brita Planck, historiker.
  • 15.45-16.15 Rast
  • 16.15-17.00 Informationshantering och objektivitet i digitaliseringens tidevarv; och vad händer sen?
    • Matilda Molander, ledarskribent Dagens Nyheter
    • Anna Maria Forssberg, 1 museiintendent vid Armémuseum samt författare till nyutgiven bok om propaganda på 1600-talet
    • Katarina Areskoug Macarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige
  • 17.00-18.00 Utdelning av Wikimedia Sverige-priset, avslutande diskussion och hejdå.

2017-03-15 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2016

Förhandsboka din plats redan idag!

Fyll i dina kontaktuppgifter på den här sidan. Du förbinder dig inte till någonting, men vi lovar att hålla en plats åt dig på Internetdagarna.

Vi skickar en påminnelse till dig när hela programmet ligger ute i augusti. Som tack för rapp anmälan får du då en limiterad Internetdagarna-tisha.

Om du har Facebook hittar du eventet här.

2017-03-13 av rasmus
Copyriot

Kommentar till debatten om Postkapitalism, digitalisering och profit

Paul Masons bok Postkapitalism har utgivits i svensk översättning av Ordfront. Redan hösten 2015 fick originalutgåvan stor uppmärksamhet och recenserades bl.a. av mig i Expressen. Jag var skeptisk till mycket av budskapet, inte minst hans naiva hyllningar av Linux, Firefox och Wikipedia som modeller för ett postkapitalistiskt samhälle. En del av invändningarna framförde jag i recensionen, men inte alla. För samtidigt ville jag lyfta fram att Postkapitalism trots alla brister är en välskriven bok som förtjänar att användas som utgångspunkt för samtal.

Nu bevistade jag inte samtalet som nyligen hölls mellan Paul Mason och Kajsa Ekis Ekman. Men jag läste just Ekis Ekmans recension av Postkapitalism i Aftonbladet, som till stor del går ut på att attackera tidigare recensioner av samma bok, inklusive min. Detta gör hon på ett inte helt redligt sätt.

Ekis Ekman påstår att Postkapitalism har “hyllats av en enad kritikerkår” och anför bland annat min recension som exempel. Detta för att jag ska ha kallat boken “en samtida vänsterklassiker”. Jo, jag använde dessa ord men inte som ett värdeomdöme utan som en prognos. Vad jag skrev var att Postkapitalism “rimligen kommer att bli en samtida vänsterklassiker” på samma sätt som No Logo och Imperiet blev kring förra sekelskiftet. Det finns en massa allvarliga invändningar mot de centrala teserna i dessa böcker, men de är likförbannat vänsterklassiker. Precis som att Kajsa Ekis Ekman är en av Sveriges viktigaste vänsterdebattörer trots att hon i vissa frågor trampar i klaveret.

Ekis Ekman sätter förvisso huvudet på spiken i sin kritik av hur Mason idealiserar “mjukvara”:

Och inte heller är mjukvara en ”maskin som håller för evigt” – uppdateringar krävs allt oftare och de mest populära apparna uppdateras så ofta som en gång i veckan. Jämför bara hur ofta systemen i en mobiltelefon eller dator påminner dig att uppdatera, med hur ofta du bytte cd-spelare eller köksbord. Vem tror Mason skapat dessa uppdateringar? Maskinen själv?
Mason begår här ett enormt fel som oftast brukar räknas på borgerlighetens konto. Nämligen att fetischera varan och osynliggöra arbetet bakom. Varan – i detta fall mjukvaran – blir hos Mason något närmast magiskt, som får eget liv (för att tala med Marx) medan arbetaren bakom raderas ut. Att det är mänskliga hjärnor och mänskliga händer som skapat mjukvaran ser han inte.

Men det är förvisso inte bara konkret mänskligt arbete – vad Marx kallar “mänsklig hjärna, muskler, nerver hand, osv.” – som förbrukas i varuproduktionen. Oavsett om det ska produceras mjukvara, malm eller massage innebär kapitalistisk varuproduktion alltid att arbetskraft (levande arbete) sätts samman med kapital (dött arbete). Proportionerna skiftar inte bara mellan olika produktionsgrenar. Det sker även en förändring över tid: kort sagt, att människor i allt högre grad ersätts av maskiner (inklusive mjukvara). Marx beskriver denna process i termer av att “kapitalets organiska sammansättning” ökar, vilket han menar utgör själva grunden till att profitkvoten tenderar att falla.
Vidare talar Marx om utvecklingen av en “överflödsbefolkning“, alltså att allt fler människor ur kapitalets perspektiv framstår som överflödiga. Detta är inte detsamma som att allt konkret mänskliga arbete är på väg att bli överflödigt. Därav min invändning mot att Paul Mason ignorerar frågor om “hur vi ska organisera barnomsorg, sophantering och jordbruk i det postkapitalistiska samhället”. Därav även Ekis Ekmans viktiga påpekande om att “kvinnors [obetalda] arbete med att ta hand om barn och gamla är det fundament som profiten byggs på”. Jag tror i stort att vi är eniga i vår kritik av Paul Masons blinda fläckar, oavsett om Ekis Ekman föredrar att vantolka vad jag skrivit.

Däremot får jag helt ärligt inte ihop hur Ekis Ekman läser Marx. Hon påpekar att 12 miljoner människor arbetar med att utveckla appar, som “genererar nära 100 miljarder dollar per år i vinst”. Om jag läser Ekis Ekman rätt, ska detta bevisa att kapitalet är vid god vigör och att digitaliseringen på intet vis hotar profiterna. Men det är i så fall en jättemärklig tolkning. Höga profiter i en viss bransch betyder inte att branschen lämnar ett stort bidrag till kapitalets totala profiter. Tvärtom bygger ju hela Marx ekonomikritik på att det i kapitalet finns en motsättning mellan det enskilda och allmänna intresset. Just de företag eller branscher som ligger i teknikens framkant, som är bäst på att rationalisera bort mänsklig arbetskraft, bidrar allra mest till att minska det totala profitutrymmet – och belönas för detta med högre profiter än de övriga.

Många mjukvaruprodukter kan rentav sägas vara rent “improduktiva“, betraktade i av kapitalets större kretslopp – tänk bara på kapprustningen mellan spamrobotar och spamfilter, eller mellan vapensystem. Produktionen av dessa varor är en “död kostnad” (faux frais) för kapitalet som helhet, vilket inte hindrar att producenterna kan göra stora vinster. Alltså är det helt irrelevant att, som Ekis Ekman tycks vilja göra, framhålla appföretagens vinster som belägg för att digitaliseringen skulle bidra till en ökad profitkvot.

2017-03-13 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Gästinlägg på bloggen: Förändra världen, förändra Wikipedia!

wikiwomenheaderDet här inlägget är ett gästinlägg av Eva Forslund, som är chefredaktör för Uttryck, Utrikespolitiska föreningen i Uppsalas tidning. Du kan även hitta ett inlägg om deras skrivstuga på deras hemsida!

För en månad sedan hade ingen av oss redigerat något på Wikipedia. Inte för att det inte var viktigt och inte heller för att vi inte tyckte att det verkade roligt. Tanken hade bara inte slagit oss. Och vi är inte ensamma: enligt engelskspråkiga Wikipedia är bara runt 10 % av de som redigerar på den fria encyklopedin kvinnor.

Dessutom handlar endast 17 % av personporträtten om kvinnor. Det är tråkigt med tanke på hur många kvinnor som förtjänar mer uppmärksamhet för sina stordåd. Men det kan också leda till mer ojämställdhet i till exempel arbetsmarknaden: vid anställningar, bokning av föreläsare och liknande är det många som använder Wikipedia för att lära sig mer om personerna. Finns inte kvinnorna där då, kommer heller inte kvinnor anställas.

Det bestämde vi oss för att ändra på! I samband med årets internationella kvinnodag anordnade därför Utrikespolitiska Föreningen och Kvinna till kvinnas volunteer group i Uppsala i samarbete med Wikimedia-gemenskapen vad vi kallade WikiWomen edit-a-thon på Uplands nation mellan 13.00-18.00.

Att redigera är ingenting som är främmande för oss. Två av oss som arrangerade, Isa och jag, är tillsammans chefredaktörer för Utrikespolitiska Föreningens tidning Uttryck – redigera andras texter och skriva egna är något vi gör mer eller mindre dagligen. Att göra samma sak på Wikipedia var inte särskilt svårt, men det behövdes hjälp att komma igång.

Vårt edit-a-thon inleddes därför med att Gustav Lundin, en av grundarna av Wikimedia-gemenskapen i Uppsala, berättade kort om Wikipedia, hur man redigerar och varför det behövs både fler kvinnor som redigerar och fler artiklar om kvinnor. Och därefter satte vi igång!

Som mest var vi runt 15 personer som satt och redigerade: allt från att skapa en ny Wikipediaartikel om artisten Beatrice Eli på tyskspråkiga Wikipedia till att komplettera den engelskspråkiga artikeln om feministen Carol Gilligan. Det skrevs också om en kanadensisk biolog, brittisk filmklippare och uppsalabaserade artister. Det enda de alla hade gemensamt var att de var kvinnor!

Artiklarna skrevs av erfarna wikipedianer och av folk som aldrig redigerat Wikipedia förut. Nån var från Kanada, nån annan från Österrike, där fanns folk från Storbritannien, svenskar och en amerikan. Vad vi alla hade gemensamt var visionen att göra Wikipedia lite mer jämställd, och kanske en släng av nörderi.

Efter en dag av tyst skrivande knöt vi sedan ihop evenemanget med en trevlig middag ihop och ett hopp om att ha spridit Wikipedia-fascinationen till en ny generation. Visst är det mycket i samhället som skulle behöva bli mer jämställt. På internationella kvinnodagen påminns man om det mer än någonsin – och det blir svårt att veta ens var man ska börja. Då kan man göra som vi – ’first we take Wikipedia, then we take the world’.

Eva Forslund
Chefredaktör, Uttryck


2017-03-10 av Axel Pettersson
Wikimedia Sverige

Inbjudan till Wikipedialäger 2017

Identifierar du dig som kvinna och vill tillbringa en vecka med Wikipedia?

Förra året ägde det första Wikipedialägret i Sverige rum. Det gick riktigt bra, så i år tänker vi göra om det! Den här gången vänder vi oss både till dig som är nyfiken och vill lära dig om Wikipedia och till dig som redan är inbiten Wikipedian (eller något däremellan). Ta chansen att utbyta erfarenheter och träffa andra med samma intresse!

1024px-molkom_frc3a5n_vattentorn_015
Molkoms folkhögskola. Foto: Anders Pettersson, licens: Public Domain, via Wikimedia Commons

Wikimedia Sverige erbjuder ett stipendium till en trivsam sommarvistelse för nio personer under sju dagar och tillsammans med tre kvinnliga lägerledare. Vi vänder oss till alla som identifierar sig som kvinna. Du måste inte veta hur Wikipedia fungerar eller vara expert, men däremot vara nyfiken och vilja hjälpa till. Du kanske redan har gjort ett antal redigeringar på Wikipedia, du kanske till och med är en van wikipedian! I år satsar vi på att få en blandning av olika erfarenheter. Du får helpension i enkelrum på Molkoms folkhögskola och chans att träffa andra kvinnliga wikipediaintresserade.

Datum: 24 – 30 juli

Ansök om stipendiet senast 25 mars! (https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfEzGqF4D2Hkx7gGPqNRzWHrQOPSxdbvPxCkBqdeQ2YLGfAYQ/viewform)

Mejla info@kvinnligahuvudpersoner.se för mer information.

Läs om förra årets läger:

Bakgrund

Wikipedia är en av världens mest besökta webbplatser med omkring en halv miljard besökare per månad. Wikipedias mål är att ge världen tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Vi arbetar därför med att stödja alla underrepresenterade grupper. Mätningar har visat att bara någonstans mellan 9 och 23% av alla som bidrar till Wikipedia är kvinnor. Det underskottet påverkar innehållet i Wikipedia. Bristen på mångfald bland de som skriver artiklar gör att ämnesområdena som täcks på Wikipedia kan bli ofrivilligt homogena. Inom vissa områden saknas artiklar om kvinnor som borde ha artikel, och artiklar som främst intresserar kvinnor är kortare än dem som främst intresserar män. Detta underskott kan även styra ordval, tolkningar och vad som behandlas i ämnet. Även om de flesta som skriver artiklar på Wikipedia gör det med ett stort engagemang och med en vilja att skriva på ett encyklopediskt sätt så kommer den massiva underrepresentationen av kvinnor göra att artiklarna skrivs ur ett visst perspektiv.

Wikimedia Sverige har därför inlett flera initiativ för att uppmuntra en större mångfald bland skribenterna. Föreningen har anordnat olika evenemang i flera städer, inklusive veckovisa skrivstugor i Göteborg på temat litteratur. Arrangemangen är både uppskattade och effektiva.

1024px-wikipedia-lc3a4ger_molkom_2016_183
Lägerdeltagare 2016. Foto: Hannibal, licens: CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

 


2017-03-01 av Johan Nilsson
:DFRI

Tips vid blockering på internet

Ibland spärras åtkomsten till sidor på internet. Ofta går det att använda Tor Browser för att komma åt den blockerade sidan. Tor Browser är en webbläsare du laddar ner och använder istället för din vanliga.

Ibland är det enklare och räcker med att ändra DNS-resolver i din dator. Några DNS-resolvrar som kan fungera tillhandahålls av UncensoredDNS och Google. Läs mer på https://blog.uncensoreddns.org/faq/ och https://developers.google.com/speed/public-dns/privacy om tjänsterna. DNS är ett system som översätter namn till IP-adresser, som en telefonbok. Ett exempel på detta är www.dfri.se -> 171.25.193.19.

Hur du gör för att byta DNS-inställningen beror på vilket operativsystem eller router du använder. Kolla efter alternativet någonstans under nätverksinställningar.

Ett annan lösning kan vara att installera DNSCrypt som dessutom krypterar din trafik fram till DNS-servern vilket döljer innehållet i den för din ISP.

Har du frågor om censur eller något annat? Pröva om någon på DFRI:s chatt har möjlighet att svara.

2017-02-28 av rasmus
Copyriot

K292: Anteckningar från ett föredrag av Sveriges finansminister

Har suttit hela dagen på Halmstads stadsbibliotek. Framåt kvällen anlände, som av en händelse, Sveriges finansminister Magdalena Andersson. Jag bänkade mig bland åhörarna för att höra hennes föreläsning under rubriken “Sveriges ekonomi – när det blåser i EU och USA”.

Med tanke på rubriken var det påfallande hur frånvarande omvärlden var. Knappt något sades om hur den ekonomiska utvecklingen i EU och USA påverkar Sverige. Desto mer handlade om hur Sverige ska bli bäst i EU. Det verkar vara socialdemokraternas favorittävling: Europamästerskap.

Den internationella utblicken inskränkte sig i stort sett till att föredraget öppnades med en riktig slagdänga inom ekonomisk statistik: ni vet den där grafen av Branko Milanović som ska visa på globaliseringens vinnare och förlorare. “Elephant chart” kallas den ibland:


Magdalena Andersson har förstås rätt i att grafen riktar ljuset på hur arbetarklassen i OECD-länderna har släpat efter i den globala inkomstutvecklingen och att detta är en viktig bakgrund till högerpopulismens frammarsch.
Samtidigt är det en graf som är svår att översätta till kött och blod. Finansministern gjorde så gott hon kunde för att vara pedagogisk. Hon gav konkreta exempel på vad ökad inkomst kan betyda i praktiken för människor i Afrika: “Man kanske har fått en brunn så man slipper bära vatten så långt.” Det småkluriga är hur detta framsteg ska mätas i pengar. I vissa fall kanske människorna först har fått en inkomst i pengar, som de sedan har använt för att köpa borrning av en brunn.
Men i andra fall kanske staten har borrat den åt dem, eller så har de borrat den själva. Då måste Världsbanken räkna ut ett monetärt värde på den tjänst som brunnen levererar och addera detta värde i inkomststatistiken. Frågan blir då inte bara vilka “tjänster” utan pris som ska räknas in när man letar efter inkomstökningar, utan också vilka som eventuellt har försvunnit.

Låt säga att vattnet långsamt blir sämre, luften mer förorenad, klimatet mer oförutsägbart – så är det inte överallt, men på vissa håll. Bör då inte dessa försämringar, i konsekvensens namn, ges en imaginär prislapp som blir till en minuspost i inkomstutvecklingen för de berörda människorna? Ungefär som att den försämrade postgången hemma i Sverige i princip bör räknas som en typ av inflation, även om statistikmyndigheterna inte orkar bry sig.

Givetvis handlade inte denna sammankomst om att diskutera grundläggande frågor om ekonomins mätbarhet. Men dessa frågor finns ändå alltid under ytan och bubblade även här. En kvinna i publiken berättade om hur hennes högskoleutbildade dotter inte lyckas få något riktigt jobb utan bara en ändlös serie av praktikplatser. Dottern måste jobba 10–12 timmar om dagen och får bara ut 3000 kronor i månaden. “Är min dotter arbetslös eller inte?” frågade kvinnan.
Magdalena Andersson hade strax dessförinnan skrutit om hur Sverige har “den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år”. Men hon kunde inte svara på om kvinnans dotter var arbetslös eller inte: “Det beror på vad hon svarar om SCB ringer”.
(Ja, så är det: “AKU är en individbaserad urvalsundersökning” där uppgifterna “hämtas in via telefonintervjuer”. Statistiken på ungdomsarbetslöshet bygger alltså på att människor kan nås via telefon. “Någon studie för att uppskatta det systematiska felet p.g.a. bortfall har inte gjorts på senare tid”, upplyser SCB.)

Socialdemokraterna har formulerat ett mål för arbetslösheten som inte är absolut utan relativt. Jag fick lust att fråga finansministern varför, men vågade inte begära ordet – delvis för att jag var osäker på vilken hybrid av halländska och stockholmska som skulle slinka ur min mun.
En absolut målsättning hade varit: Sveriges arbetslöshet ska ner till 5 %. Socialdemokraterna verkar till varje pris vilja undvika att nämna några procenttal. I stället upprepar de sin relativa målsättning: Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i Europa.
Enligt Eurostat finns det i dagsläget en lång rad länder som har lägre arbetslöshet än Sverige. Ska då Socialdemokraterna jubla om arbetslösheten i Tyskland och Tjeckien går upp? Då blir det ju lättare för Sverige att vinna Europamästerskapet. Men att på så vis följa en relativ målsättning är att överge all internationell solidaritet (och även all hänsyn till EU:s sammanhållning), till förmån för tanken på nationell konkurrens.

Kontentan av Magdalena Anderssons anförande var alltså att “när det blåser i EU och USA” blir det lättare för Sveriges ekonomi att vara bäst.

2017-02-26 av rasmus
Copyriot

Songblocker – ny musikblockerare för Spotify

Någon kanske minns hur det här på Copyriot i slutet av 2015 funderades på en möjlig musikblockerare för Spotify. Nu är den här: Songblocker!

Songblocker fungerar som en simpel plugin för mac eller windows. Den styr ljudvolymen på gratisversionen av Spotify så att den ligger på noll så länge det spelas musik, så att endast reklamen hörs.

Songblocker lanserades av en fiktiv startup på Transmediale i Berlin tidigare denna månad. Där utlovades även en kommande premiumversion med fantastiska features. Kolla och njut:

2017-02-26 av rasmus
Copyriot

K291: “Brottsligheten” är ingen sak

Fastnade för en passage i en bokrecension:

Vi har fått en situation där ingen kan enas om ens de simplaste faktapåståenden. Där det är en fråga om känslor huruvida brottsligheten ökat eller minskat. Där vänsterdebattörer hyllar tillväxtökningar till följd av asylinvandring, medan högerdebattörer yrvaket ömmar om välfärden. Allt för att ta några billiga poäng.
Som om någon höll räkningen.

Det är nog en slagkraftig beskrivning av svensk politik. Men också ett exempel på hur den febgriga debatten om faktaresistens paradoxalt nog kan leda till kunskapsteoretiskt förfall. För huruvida brottsligheten ökar eller minskar är inte ett simpelt fakta, som skribenten tycks hävda.

Sakpåståenden kan förvisso vara mer eller mindre simpla. Men för att det ska vara fråga om ett sakpåstående – ett sakligt påstående – måste det existera en sak. För att det ska beläggas en ökning eller minskning måste det finnas något som ökar eller minskar (samt ett givet tidsintervall).

Koldioxidhalten i jordens atmosfär har ökat under de senaste seklerna, det är ett sakligt faktapåstående. Däremot går det aldrig att göra sakliga faktapåståenden om “brottsligheten” (“kriminaliteten”), eftersom detta begrepp inte betecknar någon sak. Det betecknar en mängd olika saker (brott), varav vissa anses belagda och andra bara misstänkta, där några av sakerna tillmäts större vikt än de andra (straffsats). Därtill kommer att sakernas existens och vikt varierar över både tid och rum. Abort var exempelvis brottsligt för hundra år sedan, men är det inte i dagens Sverige, men räknas på vissa håll som ett av de grövsta brotten.

Det kan helt enkelt inte finnas ett sätt att sammanräkna alla dessa olika brott till kategorin “brottslighet”, på ett sätt som möjliggör jämförelser över tid eller mellan länder. Varje påstående om att brottsligheten ökar eller minskar, eller att den är större i en grupp än i en annan grupp, eller i ett visst land, rymmer ett mått av godtycke.

Jag tog en mer konkret titt på debatten om brottsstatistik i K207. Min slutsats då:

Det är inte fel att påstå att “brottsligheten minskar”.
Det är heller inte fel att påstå att “brottslighen ökar”.
Båda påståendena kan stämma på samma gång. Allt kokar ner till den godtyckliga innebörden av “brottsligheten”. Det finns mer än ett sätt att kvantifiera denna storhet.

Vad som slår mig nu är hur begreppet “faktaresistens” har kommit att syfta på människors resistens mot fakta, men lika gärna skulle kunna betyda faktauppgifternas resistens mot att missbrukas. Människor har inte bara ett ansvar för att ta till sig fakta. De har även ett ansvar för att föra vidare faktauppgifter på ett sätt som inte framställer dem som “hårda” när de egentligen är “mjuka”. Att uttala sig sakligt när det inte finns någon sak är ibland lika illa som att ljuga.

2017-02-25 av rasmus
Copyriot

Vilka språk har ett eget begrepp för “levande musik”?

I min doktorsavhandling Musikens politiska ekonomi (2012) kunde jag bland annat visa hur begreppet “levande musik” inte etablerades förrän omkring 1930.

På ett sätt är det ju trivialt: innan ljudinspelningens epok var musik något som i stort förutsatte närvaron av levande människor, så det fanns inget behov av att förtydliga detta med ett adjektiv. Precis som att människor inte började tala om “levande ljus” förrän efter det elektriska ljusets genombrott.
Men år 1930 var grammofoner och fonografer inte längre någon nyhet. Det var inte ljudinspelningen i sig som föranledde talet om “levande musik”, utan den elektroniska ljudförstärkningen. Närmare bestämt bruket av högtalarmusik i offentliga rum, vilket först skedde på biografer när stumfilmer började ersättas av ljudfilmer så att biografmusiker gjordes arbetslösa. Detta tog i Sverige sin början våren 1929 och det var precis då som det nya begreppet “levande musik” tog plats i svenskan, troligen som en import från engelskan, efter att ljudfilmen slagit igenom något år tidigare i USA.

Märkligt nog verkar detta aldrig tidigare ha tagits upp i forskning. Därför överväger jag att pröva tesen mot ett större källmaterial. Sen jag skrev avhandlingen har t.ex. en del dagstidningar hunnit digitaliseras. Mina preliminära sökningar i svensk dagspress bekräftar bilden av att “levande musik” uppfanns i början av 1929. (Därtill ges tidigare exempel på hur samma fras används i en helt annan innebörd, kopplad till en nationalromantisk ideologi, inte minst av Wilhelm Peterson-Berger.)

Sen tänkte jag göra motsvarande sökningar efter begreppet “levande musik” även i utländsk dagspress. Jag tänkte mig åtminstone norsk, dansk, brittisk, amerikansk och tysk. Men i sistnämnda fall uppstod ett problem. Lustigt nog har saken aldrig slagit mig tidigare, men tyskan har inget inhemskt begrepp för “levande musik”! Man använder i stället låneordet “Live-Musik”. Hur detta kom sig vore i sig intressant att försöka utröna.

Jag roade mig med att söka i Google Translate. Resultaten är inte särskilt tillförlitliga; man kan inte veta om mjukvaran försöker översätta en fras eller två separata ord. Men det pekar ändå i riktning mot att påfallande många språk inte har något eget begrepp för “levande musik” utan i stället använder det engelska låneordet. (Huruvida något av jordens språk har ett eget begrepp för “musik”, som inte är ett grekiskt låneord, är en annan sak.)

Här kommer ett försök till uppställning. Ni som har språkkunskaper får hemskt gärna rätta eller kommentera:

Språk som använder ett inhemskt begrepp för att beskriva levande musik: norska (levende musikk), danska (levende musik), isländska (lifandi tónlist), finska (elävää musiikkia), baskiska (zuzeneko musika), italienska (musica dal vivo), katalanska (música en viu), spanska (música en vivo), portugisiska (música ao vivo), serbokroatiska (živa glazba), ryska (живая музыка), polska (muzyka na żywo), slovakiska (živá hudbaz), turkiska (canlı müzik), lettiska (dzīvā mūzika)… Men som sagt – det är inte säkert att alla dessa verkligen stämmer.

Sen finns det en massa språk som i stället använder det engelska låneordet “live”. Dit hör alltså tyskan, liksom av allt att döma nederländskan (live muziek), rumänskan (muzica live) och flertalet utomeuropeiska språk.

Jag kan inte franska, men just franskan framstår som ett särdeles intressant mellanfall. Där förekommer nämligen två olika varianter: musique live och musique vivante. Den första varianten ger betydligt fler träffar på Google, medan den senare används i många mer formella sammanhang. Jag blir nyfiken på om det skett en förskjutning över tid och hur respektive variant uppfattas i nutidsfranskan. Om du som läser detta har en aning om saken, dela gärna med dig av den!

2017-02-24 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Jönköpings läns museum synliggör kvinnor på Wikipedia

skrivstugajkpglmDet här inlägget är ett gästinlägg från Conchi Gonzalez, som på Jönköpings läns museum har drivit flera skrivstugor om kvinnor på Wikipedia.

Det började på en konferens i Göteborg. Wikimedia presenterade verktyget Histropedia. Jag bläddra bland bilder på kända personer i historien många hundra år bakåt och fram till 1900-talet. Där fanns inga kvinnor med bland bilderna! Jag tittade igen, nej inte någon kvinna ploppade upp i bildflödet. Var det verkligen så att kvinnor genom tiderna inte åstadkommit något alls? Jag twittrade och frågade. Och fick svar: ”De flesta som skriver in på Wikipedia är män, så då blir det mest män som skrivs in”.

Jag började undersöka hur kvinnor presenterats i historien och hittade Utbildningsdepartementets rapport ”Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia.”

I rapporten framkommer det att ungefär 13% av de namngivna i svenska skolböcker i historia är kvinnor och att det inte ens är så att det tillkommer fler kvinnor ju längre fram i historien – snarare tvärtom. Och det är inte heller så att kvinnor inte gjort betydelsefulla insatser, vi har ju ändå alltid funnits sida vid sida med männen, men av gammal vana har de som skriver in i historieböckerna fokuserat på männen.

Vad händer i en värld där kvinnor inte syns? Vad händer när ungdomar läser att det bara är män som gjort betydelsefulla insatser? Vilka förebilder skapar vi? Vad händer i en värld där makt och krig är överrepresenterat och där de sociala insatserna för ett bättre liv bara blir obetydliga saker som nämns då män är inblandade?

Just då blev jag ansvarig för att producera en utställning som skulle handla om arbetare under förra seklet. Jag lyckades övertyga min chef om vikten av att synliggöra kvinnor i historien och istället kom utställningen ”100 år av glömska” till för att synliggöra kvinnor i historien.

Med hjälp av digital storytelling har kvinnor i länet erbjudits att delta i olika workshopar och skapat sina egna berättelser. Berättelser som vi klippt till filmer och nu visas i utställningen. Många av filmerna är dramatiska men det handlar om vardagliga kvinnoöden, undanskymda kvinnohistorier som inte brukar uppmärksammas men som nu syns. Utställningen visar på att vi fortfarande har en lång bit kvar att gå innan vi kvinnor, inte bara i teorin utan även i praktiken, ses som likvärdiga medborgare.

Utställningen har fått mycket uppmärksamhet i media och en recensent har jämfört utställningen med Svetlana Aleksijevitjs vittnesmålsromaner. Så nu går dessa kvinnor in i historien via media och genom att vi samlar deras historier i våra arkiv.

För att hjälpa till med att synliggöra kvinnor i historien har vi startat Wikipediakurser på Jönköpings läns museum och tanken är att driva kurserna varannan onsdag så länge det finns intresse. Vi har nu sett att andra museer tagit över vår idé och tycker det är fantastiskt.

Vi är så tacksamma för all hjälp vi fått av er som jobbar på Wikimedia och vill verkligen stötta Wikipedia så att det blir ett mer nyanserat uppslagsverk eftersom så många använder det. Jag har även bett ledningen ta upp hur vi kan stötta ekonomiskt.

Jag vill tro, och hoppas, att vi kan göra skillnad.

Conchi Gonzalez
Producent, verksamhetsutvecklare och fotograf på Jönköpings läns museum


Artiklar som tar upp att kvinnor inte syns i historien


2017-02-23 av Malin Crona
:DFRI

Integritet för alla – DFRI-mingel 2 maj

Välkomna på mingel och unconference med DFRI!

Vi vill samla alla som brinner för integritetsfrågor och vill diskutera de frågor som är på dagordningen och hur vi tillsammans kan hjälpas åt för att lyfta och bevaka integritetsfrågor.

Du är välkommen som dig själv, som representant för en förening, eller som något annat.

Vi kommer att hålla till någonstans i centrala Stockholm.

Lokal, hållpunkter för kvällen och plats kommer att meddelas senare, men reservera redan nu tisdag den 2 maj 2017 från klockan 17.30 i din kalender.

Har du förslag får du gärna mejla styrelsen på dfri@dfri.se

Välkomna!

DFRI

2017-02-21 av rasmus
Copyriot

K290: Varför ger inte den försämrade postgången avtryck i nationalräkenskaperna?

Idag utfrågas näringsminister Mikael Damberg i riksdagens näringsutskott angående det haveri som kallas Postnord. Det svensk-danska, statsägda företaget går inte bara med enorma förluster. Vad värre är, blir det allt mer sällsynt att de lyckas med sin uppgift: att förmedla post från punkt A till punkt B.

En bra bild av problemen tecknades i morse av Ekonomiekot i P1, som lät företrädare för Postnord komma till tals. I korthet förklarade de att digitaliseringen lett till minskade volymer av papperspost, särskilt i Danmark, där Postnord också svarat med höjda portopriser. Men i Sverige har vi Postförordningen (§ 9) som sätter ett tak. Portot får inte höjas “mer än förändringen i konsumentprisindex“.

Här finns ett rekursivt moment. För konsumentprisindex är ju ett mått på ett stort antal priser, inklusive portot. Portot utgör givetvis ingen jättestor del av KPI, men är heller inte försumbart. Och just portofrågan väcker intressanta frågor om svårigheterna att räkna på kvalitetsförändringar för att få fram ett mått på inflationen.

För vad Postnord säger är i stort sett att de hade velat höja portot, men eftersom detta inte är möjligt tvingas de sänka kvaliteten. Frågan som då väcks är hur SCB hanterar detta när de ska räkna fram KPI.

Nyligen väcktes en debatt om KPI när en finansanalytiker vid namn Peter Malmqvist skrev en debattartikel i DI, där han pekade på några skäl till att KPI är ett tämligen godtyckligt mått. Framför allt gällde det SCB:s försök att kompensera för kvalitetsförbättringar i teknikprodukter som telefoner och bilar. Varje ny funktion som introduceras räknas av statistikerna som en kvalitetsförbättring som i slutändan blir liktydig med en prisminskning.

Debattartikeln föranledde ett svar från SCB och därtill ett från Nordea. Dessa svar förde fram de vedertagna (och i sig rimliga) argumenten för att SCB justerar för “kvalitetsförändringar”. Det intressanta är glidningen från förändring till förbättring. Det är som att SCB i praktiken inte ser något skäl att kompensera för kvalitetsförsämringar – inte ens när de är drastiska och allmänt erkända, som i fallet Postnord.

Glidningen i texten är mycket enkel att påvisa med några snabba sökningar:

  • Textsträngen “ändr” ger sex träffar, alla i textens första tredjedel.
  • Textsträngen “bättr” ger fyra träffar, vilka alla återfinns i de återstående två tredjedelarna av texten.
  • Textsträngen “sämr” förekommer bara en gång – i en parentes, talande nog.

Hur mycket bättre (eller sämre) en produkt blivit omges såklart med ett hyfsat mått av osäkerhet. /…/
Vad gäller teknikutveckling är det inte så att SCB tolkar all ny funktionalitet som kvalitetsförbättringar utan att fundera över om tekniken används eller medför en ökad nytta. Med de metoder som används handlar det om att skatta huruvida det faktiskt tillfört nytta eller inte. Exempelvis innebär inte antalet HDMI-ingångar i en TV något som alltid bedöms tillföra någon större nytta, däremot bedömdes det som högre nytta när mobiltelefonen fick en kamera.

I det nämnda exemplet förefaller SCB:s tjänstemän ha gjort en rimlig bedömning. Men det är fortfarande en subjektiv bedömning, som får inflytande på en föregivet objektiv siffra på inflationen i Sverige. En siffra som, i sin tur, har avgörande inflytande på Riksbankens räntebeslut. Men alltså även sätter ramarna för hur högt Postnord får höja sitt porto.

Det är talande för exemplen i SCB:s debattartikel att den bara belyser skillnaden mellan ingen och någon kvalitetsförbättring över tid. Tanken på kvalitetsförsämringar verkar i det närmaste förträngd. Såvitt jag kunnat se i protokollen har KPI-nämnden aldrig någonsin diskuterat möjliga kvalitetsförsämringar vid sina sammanträden.

Men när Postnord själva säger att de vill höja priserna, men inte får, och därför tvingas sänka kvaliteten – då borde det enligt konstens alla regler inte finnas några ursäkter för SCB att inte inflatera portopriserna i prisstatistiken.

Ofta sägs det att digitaliseringen skapar ett deflationstryck i ekonomin, vilket onekligen stämmer i många fall. Men fallet Postnord visar möjligen att även det motsatta kan vara fallet i de branscher vars produktivitet hamnar på efterkälken i konkurrensen med digitala kommunikationer. Kanske är det kort sagt så att digitaliseringen skapar både deflation och inflation, vilket i ett allra första skede kommer till uttryck i ökade svårigheter att producera en “objektiv” ekonomisk statistik.

2017-02-11 av rasmus
Copyriot

Medverkar i Filosofiska rummet

Ytterligare en radiomedverkan denna vecka: jag medverkar i Filosofiska rummet om “Zygmunt Bauman, Retrotopia och den flytande rädslan”. Samtalet rörde sig också i lite vidare cirklar kring sociologins roll och samtida pessimism. De två andra medverkande, Lasse Dencik och Evin Ismail, är båda mer belästa på Bauman än vad jag är, men förhoppningsvis kunde jag ändå bidra med vissa resonemang av det inte helt hyllande slaget.

Jag får väl erkänna att jag är rätt nöjd med att samma vecka ha medverkat både i Filosofiska rummet och i Ekonomiekot. Trivs ganska bra i fältet däremellan.

2017-02-10 av rasmus
Copyriot

K289: Ekonomiekot om minusränta som finansiellt undantagstillstånd

Nu är det två år sedan Riksbanken införde minusränta (negativ reporänta) efter en tid med nollränta. Jag har flera gånger beskrivit det rådande läget lite dramatiskt som ett “finansiellt undantagstillstånd”, ett begrepp som nu plockats upp av Ekonomiekot i en pigg specialsatsning.

I en rad kortreportage försöker Ekonomiekot utröna vad minusräntan gör med pensionerna, sparandet, näringslivet, börsen med mera.

Jag intervjuades för att säga något om vad minusräntan gör med “samhällsandan” i lite vidare mening. Inslaget på drygt tio minuter tar avstamp i hur Spara och Slösa en gång skulle få barnen att “fostras in i räntesamhällets logik”. Åtminstone utifrån denna logik får man verkligen säga att vi lever i ett undantagstillstånd.

Det är ju ett experiment vi befinner oss i och ingen vet vart det leder. Nu sägs det ju att det ska vara mer eller mindre kortvarigt, att vi har haft det i två år och ska ha det i två år till eller så. Men det kan man ju verkligen inte veta, det kan ju vara så att vi hamnar i en situation där vi mer eller mindre permanent, i delar av världen, parkerar styrräntorna på negativt territorium. Och vad det får för effekter i det större sammanhanget, det vet vi inte exakt. Man kan ju såklart spekulera i olika konsekvenser. Den stora bilden finns där inte riktigt än.
Investerare lånar ut pengar till stater, och även till kommuner i Sverige, utifrån premissen att de ska få mindre pengar tillbaka och det är ändå en ganska märklig situation som får en att fundera lite på vad pengar är.
/…/
Minusräntan blir ju en signal som säger: placera inte pengarna på banken, utan ut och placera dem någon annanstans, på börsen, placera dem i en fastighet, var som helst men inte på ett bankkonto – det är den signalen som sänds. Så det ska tvinga fram ett risktagande. Så kopplingen mellan pengar och risk blir tydlig på ett annat sätt än den varit.

(Som ofta när jag medverkar i radio tycker jag att det känns givande att transkribera delar av vad jag själv sagt. Det är alltså poängen med detta inlägg. Om någon annan får utbyte av orden, eller ännu hellre vill kommentera dem, är det bara en bonus!)

Vår syn på risktagande förändras i en ekonomi styrd av en minusränta. Det är själva poängen: att uppmuntra risker. Pensionsfonder och andra investerare ska helst inte låta kapitalet vila i statsobligationer, utan idealiskt sett ska kapital pressas ut till de domäner där de kan “sätta hjulen i rullning”. Samtidigt är det en vedertagen sanning att låga räntor leder till högre grad av “felinvesteringar“, att de blåser upp “alla former av bubblor, det kan vara i fastigheter, det kan vara i aktier eller i någon speciell bransch”.

Mer och mer pengar söker sig mot mer och mer riskabla investeringar. Och ett sånt område, som representerar stor risk men också stora förhoppningar idag, det är olika slags nya teknikföretag, som ofta inte går med vinst utan går med stor förlust, men som ändå representerar en förhoppning om framtida monopolvinster. Så under den här tiden med låga eller negativa räntor så har ju värderingarna av många nya teknikföretag skjutit i höjden något otroligt. Och det här att man är beredd att investera i företag som gör stora förluster bara för att de kanske i framtiden kan göra vinst, på något oklart sätt, det tror jag är karakteristiskt för vårt finansiella undantagstillstånd som vi lever i idag.

Minusräntan var lösningen på förra finanskrisen – om man nu kan tala om “lösning” när räntan fortfarande är negativ. Hur ska centralbankerna då tackla nästa finanskris? Så här sammanfattar reportern vad jag antagligen uttryckte på ett lite osammanhängande sätt

Ett sätt vore s.k. helikopterpengar: att medborgarna helt sonika fick kontanter att spendera, bildligt talat utkastade över sig med helikopter.
Ett annat sätt vore att räntan sänktes ännu mycket lägre, kanske till tio procent minus – men då skulle man nog samtidigt behöva förbjuda kontanter, eftersom det höga priset på att ha pengar på banken skulle få folk att stoppa pengar i madrassen i stället, vilket i sin tur skulle kunna skapa en allvarlig finanskris, om bankerna dränerades på kapital. Samtidigt, med så låg minusränta skulle sannolikt alternativa betalningsmedel växa fram, resonerar Rasmus Fleischer.

Jag fortsätter:

Om vi skulle gå mot ett scenario där minusräntan blir det nya normala och kanske ännu lägre ner i det negativa området, då får man kanske räkna med att olika typer av informella pengar också breder ut sig. Att människor i högre grad betalar i förhand för att få olika slags poäng eller… För i ett samhälle med minusränta så vill man inte ha pengar. Man vill till varje pris bli av med pengarna. Man kan uttrycka det som att pengarna bränns i handen. Så hellre än att ha pengarna på banken skulle man då förköpa olika produkter.

Reportern frågar: Är det så att minusränta per definition visar att någonting är fel?

Det är väl en öppen fråga… Nej, minusräntan är väl snarare en respons på något som uppenbarligen är fel. Historiskt har ju många vid olika tillfällen sett det som att plusränta är någonting fel, man har sett räntan som roten till allt ont. Det gäller såklart i religiösa traditioner, både kristendom och islam och så vidare där ränta har varit förbjudet, och det gäller många andra rörelser som har velat se ett räntefritt samhälle som mål. De borde ju kanske jubla nu när vi har minusränta, fast riktigt så enkelt är det inte.

2017-02-09 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Vi fotograferade på Göteborgs filmfestival

Det här är ett gästinlägg från Lotta Olsson som tillsammans med Sofie Jansson fick ackreditering till Göteborg Film Festival för att fotografera skådespelare, regissörer, producenter och andra kändisar för Wikimedia Commons räkning.

gudrunschyman
Foto på Gudrun Schyman taget under GIFF 2017.  Lotta Olsson, CC-BY-SA 4.0.

Jag som skriver heter Lotta och läser i vanliga fall till journalist. Under Göteborg Film Festival  har jag vid olika tillfällen fotat för Wikimedia Commons. Jag har bland annat fotat på seminarium som festivalen anordnat och efter filmvisningar, när till exempel regissören närvarat för en frågestund. För mig har arbetet inneburit en möjlighet att bidra till ökad representativitet på internet. Att tillgängliggöra foton från ett visst evenemang eller vissa personer bidrar till ökad synlighet och exponering.

Innan festivalen började enades vi om att försöka fota kvinnor, speciellt de som inte har en Wikipedia-artikel eller har en fotolös Wikipedia-artikel. På så vis kan andelen artiklar med kvinnor öka. Det gör dels att allmänheten i större utsträckning ser kvinnor (i det här fallet inom kulturen). Att fotona dessutom får användas av andra gör att det blir enklare för media och andra aktörer att välja ett foto på en kvinna. Eftersom att runt 80 procent av alla svenska Wikipedia-artiklar om personer handlar om män, kändes vårt fokus på kvinnor rimligt. Därför valde jag medvetet att i första hand gå på tillställningar där det fanns kvinnor med relevans för allmänheten. Jag har bland annat fotat Amanda Kernell som vann filmfestivalens största pris och politikern Gudrun Schyman, vars Wikipedia-bild är ett par år gammal. Alla bilder som togs under festivalen finns på Wikimedia Commons.

Ett konkret resultat av fotandet under festivalen var att en ny Wikipedia-artikel skapades om Malla Grapengiesser, som jag tog kort på. Hur artikelskapandet gick till kan man se i de här klippen från TV4:


2017-02-08 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Ordna en skrivstuga för Art+Feminsim på Wikipedia

Skrivstuga ArtAndFeminism Stockholm 09 av Jens Mohr (www.lsh.se) [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons logo by Ilotaha13 (Own work) [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
Skrivstuga ArtAndFeminism Stockholm 09 av Jens Mohr (www.lsh.se) CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons, logo by Ilotaha13 CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Många ämnesområden kan förbättras på Wikipedia! Det var också temat när Wikipedianen Sandra Abi-Khalil och Wikimedia Sveriges verksamhetschef Anna Troberg igår gästade morgonsoffan hos TV4. Med en månad kvar till internationella kvinnodagen är det dags att börja planera för Art+feminism, som fokuserar specifikt på ämnen som knyter an till konst och feminism på Wikipedia. För fjärde året i rad hålls evenemangen över hela världen för att bidra till Wikipedia, och de arrangeras särskilt kring internationella kvinnodagen den 8 mars.

Förra året pågick 175 skrivstugor som en del av Art+feminism i 28 länder med över 2500 deltagare. I Sverige var vi ett 50-tal deltagare på den skrivstuga som arrangerades på Hallwylska museet i Stockholm.

En skrivstuga kan se ut på många olika sätt, och vara både stor och liten. Det de har gemensamt är engagemanget för att göra Wikipedia till ett bättre uppslagsverk, genom att dela med sig av kunskap i ett socialt sammanhang. Den kan arrangeras av exempelvis kompisgäng, nätverk, organisationer, bibliotek, museum. När Wikipedianer och allmänheten samlar sig över hela världen i en gemensam sak som Art+feminsm så får små insatser och bidrag stor effekt.

Så arrangerar du en skrivstuga för Art+feminsim

På svenska Wikipedia finns redan en samlingssida för Art+feminism på svenska.  Där finns instruktioner och tips för hur en skrivstuga bäst förbereds och vad man behöver tänka på. Det går bra att kontakta oss på Wikimedia Sverige om du är osäker på hur du själv listar din planerade skrivstuga på sidan, vi hjälper gärna till med det.

På sidan finns också bra resurser för den som är nybörjare på att redigera Wikipedia och de kan användas både som förberedelse inför skrivstugan och också som material under själva träffen för att lära sig om de första stegen i att förbättra Wikipedia.

Vad ska man skriva om?

Det kan vara lite snårigt att hitta luckorna i Wikipedias stora artikelinnehåll och en stor del av att förbättra Wikipedia kommer från att noggrant och omsorgsfullt läsa och granska artiklar för att just identifiera var bidrag behövs. Det är en väsentlig del av att utveckla Wikipedia och många har redan gjort detta för att förenkla för fler att komma igång. Därför finns länkar till olika relevanta listor inom ämnet för Art+feminism från samlingssidan. Kolla exempelvis på listan över kvinnor inom konsten eller listan över kvinnor som finns i Nationalmuseums konstnärsdatabas på Wikidata.

I Stockholm bjuder Livrustkammaren in till Art+feminsim-skrivstuga den 8 mars. I Göteborg hålls varje vecka skrivstuga på temat Kvinnliga huvudpersoner på litteraturhuset.

Lyssna på några av deltagarna i Art+feminism från 2015 som samlades på MoMA i New York.

Sara Mörtsell
Sara Mörtsell
Projektledare Utbildning,
Wikimedia Sverige
sara.mortsell@wikimedia.se


2017-02-06 av sandklef
Svenska – hesa's Weblog

Blog och pod om programmeringsundervisning

Min vän och kollega Rikard Fröberg och jag har sedan en tid skrivit böcker om t ex Java, C, bash, databaser med mera. Detta har vi gjort på wiki.juneday.se. Böckerna används nu på olika kurser på Chalmers, GU och två yrkeshögskolor (IT-högskolan och Yrgo). Pedagogiken bakom böckerna är något som vuxit fram under många år – och efter att ha kännt att man gjort så himla många misstag i rollen som lärare. Vi kommer i bloggen och pod (se nedan) att diskutera pedagogik/didaktik, vanliga misstag och dryfta våra tankar. Men lite vill vi säga nu om vår pedagogik och våra böcker. Vi tillhandahåller videofilmer för att möjliggöra flipped classroom-undervisning och göra det enkelt för studenter att repetera. Vi skriver många övningar, det är inte precis genom att titta på någon spela gitarr som vi lära oss spela gitarr. Övningar är i progression och vi har så klart lösningsföslag.

Nåväl, till saken. Blogen och poden. Även om blogen (https://programmeringspedagogik.wordpress.com/) funnits ett tag är det nu vi kommer jobba med den. Till varje blog kommer vi spela in en pod (http://juneday.podbean.com/) – jo, visst, man vill ju vara modern. Spana gärna in blogen och lyssna på vår podcast. Det finns just nu tre blog/pod-avsnitt:

  1. Getters och setters. Våra tankar om getters och setters, vad de kommer ifrån, varför de inte alltid är så nödvändiga och vad för problem som finns med dem.
  2. Om oss. Vi pratar kort om vilka vi är, varför vi håller på med pedagogik och varifrån namnet Juneday kommer.
  3. Om Arrayer i Java-undervisning. Vi pratar om hur man vanligtvis (över)använder arrayer när man (försöker) lära ut Java.

Sprid gärna information om våra böcker, blog och pod. Vi vill gärna diskutera (på blogen) med lärare och folk som jobbar med utbildning, men även från dig som jobbar med programmering. Framför allt vill ha feedback från proffsen på utbildning: elever och studenter.

Allt vi gör finns här:


2017-02-03 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Svenska bibliotek med i årets 1lib1ref – så här blev det

1lib1ref sticker-final

Idag avslutas Wikipediasatsningen för bibliotek 1lib1ref (one librarian one reference) så vad har hänt på biblioteken i Sverige?

13 bibliotek anmälde sitt intresse att vara med, från Piteå i norr till Svedala i söder och där fanns folkbibliotek, skolbibliotek, universitetsbibliotek och nationalbiblioteket.

1lib1ref fungerar så att deltagare uppmanas att använda sig av hashtaggen #1lib1ref i redigeringskommentaren för att på så sätt synliggöra och samla alla bidrag genom verktyget Wikipedia Social Search. Svenska Wikipedia har där fått drygt 40 redigeringar som är synliga via taggen och ännu fler med hänsyn till att alla inte använt sig av taggen. Förutom att introducera redigering uppmuntrar också 1lib1ref  till möten och diskussioner om bibliotek och Wikipedia. Ett exempel på en sådan fråga är ”Vilka missförstånd kan biblioteksanvändare troligen bära på när det gäller Wikipedia? Vilka lärande- eller informationssökningsstrategier kan människor behöva lära sig, för att bättre förstå informationshantering inom ramen för Wikipedia?”. 

Varför vara med i 1lib1ref?

Så här säger några av deltagarna om att vara med i 1lib1ref.

Maria Johansson, Bibliotekarie i Kramfors. Foto: Maria Johansson CC BY-SA 4.0

”Vi tycker att Wikipedia är en jättebra ingång för att jobba med digital delaktighet och källkritik. Vi gillar Wikipedia och vill gärna vara till hjälp, men den största anledningen till att vi anmälde oss var att vi ville lära oss mer om Wikipedia själva så att vi sen kan lära bibliotekets användare. Vi kommer att ha tre Wikipedia-relaterade evenemang under våren, som vi bjuder in allmänheten till. Två tillfällen då vi fokuserar på sidan om Kramfors på Wikipedia och ett tillfälle i samband med internationella kvinnodagen då vi bjuder in kvinnor att skriva om kvinnor.”  Maria Johansson, Kramfors folkbibliotek

 

Wikifika Sundsvall av Saspe13 CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

”Det var min idé att anmäla oss, och jag pitchade idén för min närmsta chef som tyckte det var en mycket god idé.  Från mitt tidigare engagemang med Wikipedia och forskare tycker jag det är mycket viktigt att kollektivt bidra till att höja kvalitén på Wikipedia med kunskap och källhänvisningar. Vi kommer att fortsätta träffas för Wikifikor.”  Sassa Persson, Sundsvall Stadsbibliotek

Mer om 1lib1ref i Sverige

Tack!

Till alla som varit med, hjälp till med förberedelser, diskuterat, fikat och redigerat.

Sara Mörtsell
Sara Mörtsell
Projektledare Utbildning,
Wikimedia Sverige
sara.mortsell@wikimedia.se


2017-02-02 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

6 Best Linux Tools For Digital Artists

It is not true that Linux does not offer tools for digital artists. Of course, there’s something for everyone which makes Linux better than Windows.

There are plenty of Linux graphic applications which help digital artists enhance their work or build something interesting from scratch. Well, maybe, the applications that do exist with Linux are not commercially popular, but they do offer powerful features to act as a perfect companion for a digital artist.

In this article, we would be specifically concentrating our focus on the tools that deal with digital drawings/sketches and

2017-01-29 av rasmus
Copyriot

K288: Trumpologiska anteckningar

Kolla gärna in de tio preliminära teser om Trump som lagts upp av konstnären Ian Alan Paul. Jag försöker sammanfatta: Högerns handlingsutrymme vidgas åt alla håll. Vänstern retirerar in i försvaret av en liberal demokrati som aldrig existerat annat än som en fantasi. För att den vardagliga verkligheten ska förbli levbar krävs ständigt högre nivåer av förmedling, accelererade flöden av memer. Alla kommer att retweeta Trump, Trump kommer att retweeta alla. Det finns ingen återvändo. Efter att Trump släppt loss krisen på högsta politiska nivå finns ingen annan utväg än att skapa en egen kris av annat slag.

(Jag nära att skriva “en alternativ kris”. Men själva ordet “alternativ” har på kort tid blivit mycket svårt att använda. Alt-right, alt-facts, alt-crisis?)

Trumps makt är “virtuell”, skriver Paul. Med detta menas att den inte kommer ur enskilda handlingar, utan “ur mångfaldigandet av möjliga handlingar” som underminerar alla förutsägelser. Därför är det ett strategiskt självmål att att försvara sanningen gentemot Trump, som inte ödslar tid på att uppehålla sig vad som är och därför alltid kommer att kunna röra sig snabbare i sitt nät av “tänk om”.

Vad denna virtualitet bland annat innebär blir tydligt i en artikel som delats flitigt senaste veckan, skriven av de grävande journalisterna Hannes Grassegger och Mikael Krogerus, ursprungligen i schweiziska Das Magazin, sen i en piratöversättning av Antidote, därefter i officiell översättning på Vice: “The data that turned the world upside down“.

Trump’s striking inconsistencies, his much-criticized fickleness, and the resulting array of contradictory messages, suddenly turned out to be his great asset: a different message for every voter.

Artikeln kretsar kring företaget Cambridge Analytica som sysslar med psykologisk dataanalys. Företaget uppger själv att man spelade en nyckelroll i kampanjen som gjorde Trump till president. De var även aktiva på den vinnande sidan i den brittiska Brexit-omröstningen. Företagets huvudägare tycks vara den högerradikale miljardären Robert Mercer, som även investerat stora summor i Breitbart, vars tidigare redaktör Steve Bannon inte bara blivit Trumps chefsstrateg – han sitter även i styrelsen för Cambridge Analytica. Nu sägs det att Rebekah Mercer, dotter till Robert, ska leda en utomparlamentarisk stödtrupp underställd Trump, med uppgiften att understödja presidentens agenda i olika frågor, allt med utgångspunkt i psykologisk dataanalys. Och om du undrar var all data kommer från, så är det bland annat från de de där gratis personlighetstesterna du gjorde för skojs skull på Facebook, där du samtidigt gav någon åtkomst till alla dina likes…

Så där kan man hålla på och spinna vidaremyten om Cambridge Analytica – som nu uppges ha siktet inställt på att intervenera i valrörelser i Europa, särskilt kanske i årets tyska val. Oavsett vilken betydelse just detta företag har haft eller kommer att få, är det talande att begrepp som “election management” har blivit helt självklara.

Förra helgen såg jag (tillsammans med vänner i en studiecirkel) om Adam Curtis dokumentärserie The century of the self (2002). Det fjärde och sista avsnittet handlar till stor del om hur Bill Clinton och Tony Blair kom till makten på 1990-talet – inte genom att presentera en samlad vision adresserad till en bred majoritet av befolkningen, utan med stöd av marknadsundersökningar. Deras spinndoktorer kom fram till att partiernas trogna väljare var relativt ointressanta och valde i stället att koncentrera sig på de mindre grupperna av “swing voters“. Via fokusgrupper och opinionsundersökningar identifierades deras känslor och rädslor. Genom att göra väl valda utspel lyckades politikerna vinna dessa gruppers röster och därmed även en majoritet i valet. Men det skedde till priset av en nedmontering av utrymmet för en genuint framåtblickande politik. (Det finns en hel del att invända mot den förvisso fascinerande historia som Adam Curtis berättar, som också har 15 år på nacken. Jag har ännu inte sett Curtis senaste dokumentär HyperNormalisation som tydligen kretsar mycket kring Trump, men jag har hört en del kritik mot den.)

Ur dagens perspektiv sysslade Bill Clintons och Blairs kampanjmakare med en väldigt primitiv form av “election management”. Barack Obamas kampanj var betydligt mer sofistikerad, liksom Hillary Clintons. Men mycket tyder faktiskt på att Trumpkampanjen, i sitt arbete med Cambridge Analytica, tog ännu ett stort steg i den långa marschen bort från masskommunikationen. Jämfört med motståndarsidan satsade de mindre på tv-reklam och mer på riktad kommunikation eller microtargeting via Facebook. Det ska ha skett med stöd av en databas med psykologiska profiler för varje vuxen invånare i USA – 220 miljoner individer – som Cambridge Analytica har byggt upp, enligt vad dess vd Alexander Nix förklarat i en presentation.

Politik handlar inte längre om att rikta budskapen till segment som unga kvinnor, högutbildade afroamerikaner, högbelånade bostadsrättsinnehavare eller kattägare. Sådana sociologiska katgorier framstår som grovhuggna när digital övervakning möjliggör psykologiska profiler på enskilda individer.

From July 2016, Trump’s canvassers were provided with an app with which they could identify the political views and personality types of the inhabitants of a house. It was the same app provider used by Brexit campaigners. Trump’s people only rang at the doors of houses that the app rated as receptive to his messages. The canvassers came prepared with guidelines for conversations tailored to the personality type of the resident. In turn, the canvassers fed the reactions into the app, and the new data flowed back to the dashboards of the Trump campaign.

Again, this is nothing new. The Democrats did similar things, but there is no evidence that they relied on psychometric profiling. Cambridge Analytica, /…/ discovered that a preference for cars made in the US was a great indication of a potential Trump voter. Among other things, these findings now showed Trump which messages worked best and where. The decision to focus on Michigan and Wisconsin in the final weeks of the campaign was made on the basis of data analysis.

På kortare sikt är dessa metoder ett sätt att vinna val. På längre sikt kan väl ingen förneka att de underminerar själva legitimiteten för representativ demokrati.

Sen är det klart att metoderna inte går att överföra direkt på förhållandena i t.ex. Sverige. Dels finns här något större begränsningar för att bygga personregister, men sånt går att kringgå och blir på sin höjd en gradskillnad. Dels är valdeltagandet högre i Sverige, eftersom det här är betydligt lättare att rösta. Kampanjen i USA handlade inte så mycket om att få någon att byta sympatier från den egna kandidaten till den andra, utan om att få de med svaga sympatier för endera kandidaten att endera stanna hemma eller gå och rösta. Men det råder inget tvivel om att metoderna kommer att importeras till Sverige innan 2018.

Bland entusiasterna finns kommunikationsbyrån Miltton Labs som står nära Moderaterna och de borgerliga ungdomsförbunden. (Det var för övrigt Miltton Labs som orkestrerade kampanjen #backaspotify förra våren, vilket Christopher Kullenberg och jag skriver om i en kommande artikel). En av dess företrädare skrev nyligen en intressant bloggpost om hur han menar att kommande val ska vinnas: inte via masskommunikation, utan genom att skicka olika budskap till olika mottagare, allra helst på individnivå. Förebilden är de kampanjer som arbetat med Cambridge Analytica. Slutklämmen är skamlöst nihilistisk, för att komma från en person som anser sig politiskt engagerad: “Man kan ha åsikter om denna form av kampanjande är bra för samhället i stort, och om detta är bra politisk utveckling, men det spelar egentligen ingen roll.”

2017-01-25 av rasmus
Copyriot

Några minnesord om Mark Fisher (1968–2017)

Mark Fisher (K-punk) finns inte längre. Hans ständiga samtalspartner Simon Reynolds har samlat länkar till en lång rad vackra “>dödsrunor. Därtill har den norska kulturtidskriften Vagant genomfört en liten enkät där de bad om personliga reflektioner över vad Mark Fisher har betytt. Jag var en av de tillfrågade och här kommer mitt svar:

Jag blev uppmärksam på Mark Fisher under den globala finanskrisens utbrott 2007–2008. Vad som fångade mig var just det passionerade och mångfacetterade krismedvetande som präglade texterna på bloggen K-punk, särskilt de texter som kretsade kring musik. Efter hand insåg jag att denna passion i mycket kom ur att han brottades med den egna depressionen.

Burials album Untrue, som släpptes i slutet av 2007, placerade Fisher i ett samtidshistoriskt och djupt politiskt sammanhang, där nyckelordet var »hauntology«, ett begrepp lånat från Jacques Derrida. Det handlade om att sörja de framtider som gått förlorade, inte för att stanna i sorgen men för att historiens spegel tycks vara enda sättet att över huvud taget få en skymt av någonting radikalt annorlunda, i den historiska situation som Fisher snart skulle beteckna som »kapitalistisk realism«.

Som musikkritiker befann han sig i ständig dialog med Simon Reynolds och dennes analyser av brittisk dansmusik som ett »continuum«, men Fisher tenderade att gå ännu längre i de politiska slutsatserna. Just därför lyckades hans texter verkligen med att intensifiera upplevelsen av själva musiken. När jag dansar händer det att jag tänker hans tankar.

Enligt min uppfattning rymmer hans musikkritik en större politisk sprängkraft än exempelvis boken Capitalist Realism (2009) eller andra texter som tog direkt avstamp i politiska frågeställningar. Han var också delaktig i det filosofiska samtal som fördes mellan en handfull manliga brittiska bloggare kring begrepp som »objektorienterad ontologi« och »spekulativ realism«, ett samtal som med tiden gav intryck av ännu en akademisk herrklubb där män hjälptes åt att bygga en karriärplattform. Men Fisher framstod aldrig som en akademisk karriärist med sikte på att behärska en liten nisch. Kanske för att han skolats i det mytomspunna tankekollektivet CCRU, som var verksamt vid universitetet i Warwick under 1900-talets sista skälvande år. De kultiverade en egenartad tankestil, esoterisk och extatisk, som definitivt kom att prägla flera av oss som några år senare bildade Piratbyrån i Sverige. För egen del hade jag alltså en relation till Mark Fisher innan jag visste vem han var. Själv träffade jag honom bara en gång, när han besökte Stockholm år 2011. Mina tankar går till hans familj och de framtider han försökte möjliggöra.

2017-01-21 av pawal
:DFRI

Kallelse till årsmöte

Datum: 19:e februari
Tid: 13.00 – 15.00
Plats: Tulegatan 11, 3tr (hos Sunet), Stockholm
Anmälan och frågor: skicka ett mail till dfri@dfri.se

Årsmötets Dagordning

1. Mötets öppnande
2. Val av mötets ordförande
3. Val av mötets sekreterare
4. Mötets behörighet
5. Fastställande av röstlängd
6. Godkännande av dagordningen
7. Val av två personer att justera protokollet och vara rösträknare
8. Styrelsens verksamhetsberättelse för förra året
9. Ekonomisk berättelse för förra året
10. Revisorernas berättelse för förra året
11. Ansvarsfrihet för förra årets styrelse
12. Årets verksamhetsplan
13. Årets budget och fastställande av medlemsavgift
14. Styrelsens förslag
15. Val av årets styrelse
16. Val av årets revisor
17. Val av årets valberedning
18. Motioner
19. Övriga frågor
20. Mötets avslutande

Om ni vet med er att ni vill engagera er lite extra i föreningen, eller om ni känner någon som är intresserad av styrelsearbete, då får man gärna kontakta vår valberedning. Detta gör man genom att skicka ett mail till valberedning@dfri.se.

Motioner måste skickas in till styrelsen senast tre veckor före årsmötet. Läs mer i föreningens stadgar: https://www.dfri.se/dfri/stadgar/