2020-03-31 av Elenor Weijmar
:DFRI

Digitala verktyg och din digitala integritet och säkerhet under COVID-19

Många ställer nu om sin verksamhet till digitala plattformar och verktyg som underlättar distansarbete och produktivitet. Det handlar bland annat om videokonferenser, utbildningsplattformar och chattappar.

DFRI har samlat tips som du som privatperson eller din verksamhet bör veta om din digitala integritet och säkerhet under COVID-19.

Datalagring och chattappar med bra integritetsskydd

Om er verksamhet använder gratisversionen av Slack, så går det inte att automatiskt ta bort meddelanden efter ett tag. Det gäller alla meddelanden tills Slack-kanalen raderas. EFF (Electronic Frontier Foundation) har skrivit mycket om Slacks problem med datalagring när det gäller gratisversioner av programvaran, här. För att ha mer kontroll över meddelanden som lagras så behöver er verksamhet ha betalversionen av Slack. Då går det att ställa in kortare lagringsperioder. Slack beskriver mer om sin policy här.

Mattermost är en applikation med öppen källkod och är ett populärt val framför Slack. Även Riot är ett alternativ, där man också kan brygga andra applikationer för användning på Matrix/Riot.

Videokonferenser

Videosamtal är ett bra sätt att umgås med vänner och familj under självisolering, eller att hålla föreläsningar och utbildning för större grupper. Här kommer några saker som kan vara bra att tänka på för den som idag använder Zoom.

Under ett Zoom-samtal så har samtalsvärden möjlighet att hålla koll på deltagarnas aktivitet under ett samtal. Var 30:e sekund kan värden se indikatorer bredvid varje deltagares namn som visar om fönstret är aktivt eller inte.

Personer med administratörsrättigheter kan se hur, när och var deltagare använder Zoom. Till exempel IP-adress, platsdata, och enhetsinformation från deltagare. Om en användare spelar in ett samtal kan administratörer komma åt inspelat innehåll som video-, ljud-, transkript- och chattfiler.

Ett alternativ är att använda Jitsi. På Jitsi kan du använda vilken webbläsare du vill och behöver inte hämta hem en applikation. På telefonen behövs ”Jitsi Meet”-appen.

Utbildning och digitala plattformar

EFF (Electronic Frontier Foundation) har tagit fram en guide för studenter och integritetsskydd under studier.

Verktyg för bättre digitalt integritetsskydd

  • Utvärdera de verktyg du använder idag för att se till att de fungerar för dig. Hur är deras policys? Vilka inställningar kan du aktivera för att öka ditt integritetsskydd?
  • Att verktyg har obruten kryptering, som krypterar hela vägen från sändare till mottagare, är viktigt för att skydda ditt data. Exempel på chattappar är Signal.
  • Det är viktigt att ha starka lösenord för sina onlinetjänster och plattformar. En lösenordshanteringsprogram är KeePassXC.
  • Tvåfaktorsautentisering, 2FA, är ett sätt att låta en användare identifiera sig genom att kräva en kombination av två olika autentiseringsmetoder.
  • Använd webbläsaren Tor Browser där det är möjligt. Tor Browser har dock medvetet slagit av möjligheterna att använda WebRTC, vilket är teknologin bakom de flesta videosamtalssystem. Detta för att man inte lyckats säkerställa integritetsskyddet för användaren med WebRTC påslaget.

Engagera dig

Om du har kapacitet under denna COVID-19 kris att engagera dig i DFRI så finns det mycket att göra! Kolla in vår hemsida DFRI.se.

2020-03-31 av rasmus
Copyriot

Epidemiologiskt, ekonomiskt och immunologiskt vetande

På bara några marsveckor kom det epidemiologiska vetandet att ta över den politiska dagordningen i nästan varje land. Vem kunde tro att epidemiologin plötsligt skulle tillmätas en vikt som rentav var tyngre än ekonomin? Även om tillmätt vikt inte är detsamma som faktisk makt. Ekonomiska och militära bevekelsegrunder har inte fallit bort i regeringarnas politik. Tvärtom finner dessa ett nytt spelrum i undantagstillståndet. Men även när tillfället tas att vidga klassklyftor eller införa nya former av övervakning, så måste varje åtgärd ske med hänvisning till just epidemiologiska argument – varken de ekonomiska eller de nationalistiska argumenten räcker. Nödvändigheten att stoppa smittan fick bli till förevändningen för att göra Ungern till diktatur.

Eftersom all politik plötsligt fördes i det epidemiologiska vetandets namn, är det väl inte så konstigt att vi alla blev fotöljforskare i epistemologi, ivriga att ta ställning för den ena eller andra tolkningen av ofullständig smittdata. Påfallande många kan känna sig som experter på epidemiologi, just eftersom det är ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Det rymmer både en samhällsvetenskaplig, en livsvetenskaplig och en rent statistisk sida. Något för alla att vara expert på.

En bit in i mars återfick det ekonomiska vetandet en del tyngd, när den ekonomiska verklighetens sönderfall blev uppenbart. Det höjdes röster om att de människoliv som kan räddas måste ställas mot karantänens ofattbara kostnader. “Vi kan inte låta botemedlet vara värre än problemet.” Räknat i pengar eller i liv. (Att en ekonomisk depression i förlängningen kan skörda ännu fler liv är en självklarhet, under förutsättning att det privata ägandet av infrastruktur och produktionsmedel till varje pris måste upprätthållas.) Ett tag tycktes det som att två slags vetande – epidemiologi och ekonomi – stod och vägde mot varandra. Det kommer att fortsätta svänga mellan vågskålarna och bilden av dessa vågskålar kommer att bli permanent rekvisita i det närmaste årets politiska teater.

Epidemiologi och nationalekonomi har en hel del likheter. Båda är matematisk orienterade vetenskaper som studerar processer med utsträckning i tid och rum, ofta med utgångspunkt i osäker eller inexakt data. Men själva matematiken skiljer sig – epidemiologins exponentiella funktioner mot ekonomins linjära funktioner. Grovt förenklat förstås, men de olika funktionerna svarar även mot olika tidsperspektiv.

En smittspridning är katastrofal om den räknas i dagar. En ekonomisk depression är katastrofal om den räknas i år. Från båda håll strävar krishanteringen efter att få tidsskalan att handla om månader.

I månader räknar vi också vår väntan på två avgörande pusselbitar, en liten och en stor. Kunskaper om SARS-CoV-2 som vi inte har nu, men kommer att erövra. Den ena är frågan om hur viruset står sig genom årstidernas skifte. Hur mycket kommer sommaren att hejda spridningen?

Den andra, stora pusselbiten är frågan om antikroppar. Efter att en människa har smittats av detta virus, blir hon då immun mot att smittas igen och hur länge kvarstår denna immunitet? The Atlantic:

When people are infected by the milder human coronaviruses that cause cold-like symptoms, they remain immune for less than a year. By contrast, the few who were infected by the original SARS virus, which was far more severe, stayed immune for much longer. Assuming that SARS-CoV-2 lies somewhere in the middle, people who recover from their encounters might be protected for a couple of years. To confirm that, scientists will need to develop accurate serological tests, which look for the antibodies that confer immunity. They’ll also need to confirm that such antibodies actually stop people from catching or spreading the virus. If so, immune citizens can return to work, care for the vulnerable, and anchor the economy during bouts of social distancing.

Svaret blir helt avgörande både för de epidemiologiska modellerna (flockimmunitet) och för de ekonomiska räddningsplanerna (storskalig testning av antikroppar för att sålla fram tillgänglig arbetskraft). Varken epidemiologer eller ekonomer kan på egen hand vinna denna kunskap. Den kan bara vinnas på empirisk väg, av immunologer.

En gissning är därför att det immunologiska vetandet – i väntan på slutgiltiga svar – kommer att bli allt mer omstritt under sommaren och hösten 2020. Preliminära hypoteser kommer att plockas ur sitt sammanhang och ställas mot varandra som politiska argument. Ungefär som det epidemiologiska vetandet har använts nu i mars.

Till skillnad från det tvärvetenskapliga ämnet epidemiologi, står immunologin på en tydligt biologisk grund. Men denna grund är i sig inte så fast som det kan verka. Immunförsvar har länge uppfattats som den egna organismens försvar mot intrång från någonting främmande. Men gränsen mellan en organism och dess omgivning har visat sig svår att definiera på entydigt vis och autoimmuna fenomen visar sig ha en större räckvidd än man tidigare kunnat ana. Bland många dödsfall i Covid-19 verkar den direkta dödsorsaken inte vara virusets aktivitet, utan immunförsvarets överreaktion.

Att fler män än kvinnor dör kan också ha att göra med skillnader i immunförsvarets funktion. (Generellt är män mer mottagliga för infektioner, medan autoimmuna sjukdomar är vanligare hos kvinnor.) Samma sak med att barn drabbas så lindrigt. Innan vi vet mer om hur barns immunförsvar hanterar viruset, går det knappast heller att med säkerhet avgöra när det verkligen är motiverat att stänga skolor.

Ett bra tillfälle att i nästa inlägg titta lite på immunologins idéhistoria, som visar sig vara ganska spännande.

2020-03-30 av rasmus
Copyriot

K302: K som i konklusion

Bloggen låg visst nere ett tag, i gott sällskap. Nere låg till stor del även världen och ligger så än. Borta är flygplanens streck över himlavalvet, borta är börsvärden, borta är jobb och folksamlingar. Ett demobiliserat tillstånd där stora delar av ekonomin har satts på paus.

Vi befinner oss alltså i det “K” som bildade rubrik för en serie av 301 inlägg postade här mellan 2011 och 2019. Undersökningen är inte slut, utan fortsätter på andra sätt som kanske mer sällan återspeglas här på bloggen och som kanske tagit in att det som undersöktes måste förstås som ett normaltillstånd. Därför får detta bli bloggens sista numrerade K-post.

K som i kris, kollaps, kanske katastrof. (Alliterationer som en känd poet, vars förnamn börjar på K, för övrigt plockade upp i sin föga imponerande harang, publicerad i fjol under titeln K.)

Undersökningen handlade, vill jag minnas, om de olika skalorna på vilka detta utspelar sig, i tid eller rum. Krisen, eller kriserna. Den handlade även om hur vi kan tänka förhållandet mellan en övergripande kris som är knappt greppbar och alla de greppbara delkriser som utspelar sig i ett visst land och på ett visst område – ekonomiska, kulturella, ekologiska, politiska och andra kriser.

Jaja, nu kan ingen förneka att vi är där. “Coronakrisen” – ett ord som när jag slår på radion tycks uttalas var och varannan minut, men vars innebörs skiftar beroende på det enskilda inslagets vinkel. Ömsom står det för en pandemi, ömsom för en ekonomisk kollaps, ömsom för de följdverkningar som fortplantas inom politiken och kulturen. Allt hänger ihop precis som vi hade tänkt, fast ändå är allt så annorlunda mot de scenarion som fanns i bakgrunden när dessa trehundra inlägg skrevs.

Jag försöker se om något som skrevs på bloggen under denna tid, 2011–2019, tar upp frågan om vad smittsamma sjukdomar kan göra med ett samhälle. Knappt alls. Ett tidigt inlägg i serien återger resonemang ur en bok om kapitalismens krislogik, där epidemier pekades ut som en typisk orsak till förkapitalistiska kriser – med andra ord, ingenting som man nu behöver tänka överdrivet mycket på.
Ett annat inlägg nämner en årligen återkommande rapport om “globala risker” från World Economic Forum. Ett nytt ögonkast på dessa bekräftar att pandemier som den pågående har stått ganska långt ner på listan över potentiella hot mot kapitaltillväxten. Varje år får en panel av någon sorts experter rangordna vilken sorts störningar som har störst risk att rubba världens påstådda stabilitet. År 2007–2008 fanns faktiskt “pandemics” med där, på plats 4–5, men sen kom den globala finanskrisen och andra hotbilder hamnade i förgrunden: oljepriset, statsskulden och – inte förrän 2011 – klimatförändringarna.

Som alla andra har jag ägnat en stor del av mars 2020 åt att fotöljforska inom ämnen som virologi, patologi och epidemologi. Det har varit lärorikt men jag tänker bespara er resultaten. Grundkurser i exponentialkalkyl eller socialhygien har ni nog redan kunnat hitta så att det räcker och blir över. Vad den här bloggen kan bidra med får bli något annat. Självklart kommer den inte helt att kunna släppa den allmänna kristeorin eller fascinationen för vad som håller på att hända med det vi kallar för ekonomin. Förresten så ska jag även fortsätta på serien om tiotalets musik som bara känns mer angelägen nu när tjugotalet verkligen har tillkännagett att det tänker bjuda på någonting annat (även om det ännu inte riktigt kan märkas av inom just musiken). Men först tror jag det blir ett inlägg om immunologi – ett kunskapsfält som nog kan prägla år 2020 ännu mer än vad epidemologin redan har gjort.

PS. Om bloggen skulle ligga nere lite i veckan så är det bara för att Peter är så snäll att han hjälper mig att flytta alltsammans till en ny server.

2020-03-27 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

How is Wikimedia responding to COVID-19 crisis?

(text in Swedish here)

Netha Hussain is a PhD Student at the University of Gothenburg, a Medical Doctor and an active Wikimedian. Since early 2020, she has been one of the most active contributors to the COVID-19 project, where volunteers make sure that Wikipedia articles are updated, correct and filled with information. In this post, she describes how the Wikimedia movement works with the COVID 19-pandemic.

The Wikimedia community has always responded to crises happening around the world by creating and updating articles, collecting structured data and uploading media related to the crisis. Previous crises that saw prompt response from the Wikimedia community were the Arab Spring in 2011, Ebola virus outbreak in West Africa in 2014 and global warming, just to name a few. The crisis response was made possible by the coordinated actions of thousands of Wikimedians from across the world. 

On 31st December 2019 suspicions about  a “cluster of previously unknown pneumonia cases” were reported from China. The English Wikipedia article about COVID-19 appeared as early as on 5th January 2020, just five days after the disease was detected. Since then, the article has undergone major expansion and it now gives a comprehensive overview of the COVID-19 pandemic. As of March 2020, the article has been edited by over 2,000 individuals, including medical doctors and researchers. It has gathered over 14 million views over the last three months. When COVID-19 was confirmed in other parts of the world than Mainland China, newer articles were created for country- and territory-specific information. As of March 2020, there are specific Wikipedia articles about the pandemic for more than 170 countries. The article about COVID-19 disease, which contains specific information and latest research about the disease has been read over 6 million times  in March 2020.

COVID-19 crisis had great socio-economical and cultural impact, which was also extensively documented on Wikipedia. By March 2020, over 20 articles were created about the impact of COVID-19 on various spheres of life. Articles about persons involved in leadership of the crisis mitigation, drug and vaccine research were also created. The main page of Wikipedia started featuring COVID-19 news. There is even a dedicated article for documenting COVID-19 misinformation. A structured overview of most Wikipedia articles related to COVID-19 are documented in a template here

Wikipedia editors work tirelessly to update not only the text, but also the graphs and maps related to COVID-19. Since the disease situation is changing every day, massive amounts of volunteer work is needed to make sure that updated epidemiological maps are shown, that the numbers presented in tables are accurate and that the data is updated everyday. When coordination is required between editors working on a particular topic, Wikipedians usually create Wikiprojects, pages where everyone interested in the topic come together to work for a common cause. The Wikiproject for COVID-19 was started on 15th March, and it keeps track of the articles related to COVID-19, trusted external sources wherefrom COVID-19 data can be extracted and current events related to COVID-19 on Wikipedia. It also maintains the list of COVID-19 articles needing attention. 

The main page of English Wikipedia features COVID-19 news.

A similar Wikiproject was started on Wikidata, a sister project of Wikipedia which contains structured data. Thanks to the work of Wikidata volunteers, it is now possible to query about various aspects of the disease. Do you need a list of COVID-19 infected countries by the start date of infection? Here is the answer. Do you want to generate a list of notable people who died due to COVID-19 infection? The answer is here. Wikidatians are also building a repository of journal articles related to the disease.

Several language editions of Wikipedia stepped up to respond to the COVID-19 crisis. As of March 2020, over 100 language editions of Wikipedia have an article related to COVID-19. Shorter versions of the articles were made available for translation for language communities that do not have the resources to start a new article from the scratch. All language versions of the COVID-19 pandemic collectively gathered over 30 million views as of March 2020. Out of these, the articles on Russian, German and Spanish language editions have gathered over 2 million views each.

The Wikimedia community has also procured images related to the pandemic. An upload campaign was started where anyone can upload the images of empty streets during the COVID-19 stay-at-home restrictions. Images of people buying large amount of food to prepare for the crisis from over 20 countries were documented. High quality images about SARS-Cov-2 virus were made available from trusted sources such as National Institute of Health, USA. The image showing signs and symptoms of COVID-19 has been translated to at least 20 languages.

In addition UNESCO have made their content on the impact of education available under an open license allowing Wikipedia volunteers to reuse the information on Wikipedia.

Many Wikimedians, like everyone else, now need to stay at home for their safety. All physical events sponsored by the Wikimedia Foundation, the non-profit that maintains Wikipedia and its sister projects, stand cancelled until further notice. However, Wikimedians have found new ways to collaborate. Physical editing events, even those that were continuously run for over 6 years, got switched to online format. Wikipedia Weekly podcasts which give updates on various aspects of Wikimedia have now become popular. Wikimedians are now seriously considering remote participation, and are experimenting on various remote engagement models. The Wikimedia Foundation closed its offices and the work hours have been reduced by at least 50% for all staff at least until the end of March.

The symptoms of COVID-19 explained in Malayalam language. (Courtesy: Mikael Häggström, M.D./CC0)

The traffic to Wikipedia has increased over the past few weeks. It is not yet known if the increase in traffic is due to the behavioural changes due to lockdowns in many countries, or if it is because of the popularity of COVID-19 pages themselves, and research is underway. Many articles not directly related to COVID-19 have also started receiving a high spike in viewership, such as the articles on Contagion (film), mortality rate (epidemiology) and Tedros Adhanom (Director, World Health Organization). It is likely that people will spend more time online until this crisis is over, and the Wikimedia community will need to respond to the increase in demand for knowledge in the upcoming weeks.

Written by Netha Hussain. The author is a Wikimedian, medical doctor and researcher working on articles related to COVID-19 on Wikimedia projects.

The post How is Wikimedia responding to COVID-19 crisis? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-03-26 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Hur hanterar Wikimedia-rörelsen Covid-19-utbrottet?

Netha Hussain doktorerar vid Göteborgs universitet. Sedan början av året har hon varit en av de mest engagerade i Covid-19-projektet, där volontärer ser till att Wikipedia-artiklar är uppdaterade, korrekta och fyllda av information. Här beskriver hon hur Wikimedia-rörelsen hanterar Covid-19-utbrottet.

Wikimediagemenskapens sätt att hantera kriser världen runt har alltid varit att skapa och uppdatera artiklar, att samla strukturerad data och ladda upp mediafiler med koppling till kriserna. Tidigare kriser där man har sett ett snabbt gensvar från Wikimediagemenskapen är exempelvis arabiska våren 2011, utbrottet av Ebolavirus i Västafrika 2014 liksom den globala uppvärmningen, för att bara nämna några exempel. Dessa exempel på krisrespons möjliggjordes genom koordinerat handlande från tusentals wikimedianer över hela världen. 

31 december 2019 kom de första rapporterna om ett misstänkt “kluster av tidigare okända fall av lunginflammation” från Kina. Den engelskspråkiga Wikipediaartikeln skapades redan 5 januari 2020, bara fem dagar efter att lunginflammationen upptäcktes. Därefter har artikeln genomgått en stor expansion och nu ger den en ingående överblick över Covid-19-pandemin. I mars 2020 hade artikeln redigerats av mer än 2 000 individer, däribland läkare och forskare. Artikeln har fått mer än 14 miljoner visningar under de tre senaste månaderna. När Covid-19 bekräftades i andra delar av världen än Fastlandskina skapades artiklar om pandemin per land och region. I mars 2020 fanns det specifika Wikipediaartiklar på engelska om pandemin rörande fler än 170 länder. Artikeln om sjukdomen Covid-19, som innehåller specifik information och den senaste forskningen om sjukdomen, hade i mars 2020 fått fler än 6 miljoner visningar

Covid-19-krisen har fått stor socioekonomisk och kulturell påverkan, något som har dokumenterats utförligt på Wikipedia. I mars 2020 hade mer än 20 artiklar skapats om Covid-19:s påverkan på olika delar av samhället. Artiklar om personer involverade i krisreducering, medicin– och vaccinforskning har också skapats. Wikipedias startsida har lyft fram Covid-19-nyheter. Det finns till och med en artikel dedikerad till desinformation om Covid-19. En strukturerad överblick över de flesta Wikipedia-artiklar relaterade till Covid-19 finns i den här mallen.

Wikipedias skribenter arbetar oavbrutet för att inte bara uppdatera texten, utan även alla grafer och kartor relaterade till Covid-19. Eftersom sjukdomens spridning förändras varje dag krävs oerhörda mängder av volontärinsatser för att se till att de epidemiologiska kartorna som visas är uppdaterade, att de siffror som presenteras i tabellerna är korrekta och att datan uppdateras på en daglig basis. När ett visst ämne kräver att skribenter koordinerar sitt arbete brukar Wikipedianer ofta skapa Wikiprojekt, vilket är sidor där alla som är intresserade av ämnet kan samlas för att arbeta för en gemensam sak. Det engelskspråkiga Wikiprojektet för Covid-19 påbörjades 15 mars, och genom projektet håller man koll på alla artiklar med koppling till Covid-19, alla tillförlitliga externa källor man kan hämta data från och den senaste utvecklingen kring pandemin. Där sammanställer man också listor med Covid-19-artiklar som kräver extra uppmärksamhet. 

Engelskspråkiga Wikipedias förstasida har en sektion med Covid-19-nyheter

Ett liknande Wikiprojekt påbörjades på Wikidata, ett systerprojekt till Wikipedia som innehåller strukturerad data. Tack vare Wikidatavolontärerna är det nu möjligt att ställa olika sorters frågor om sjukdomen. Behöver du en lista över när olika länder fick sitt första bekräftade fall? Här finns det svaret. Vill du få fram en lista över kända personer som har dött av viruset? Det svaret hittar du här. Wikidata-volontärer håller också på att göra en samling av alla vetenskapliga artiklar som publicerats om sjukdomen.

Flera språkversioner av Wikipedia har steppat upp sitt arbete för att försöka hantera Covid-19-krisen. I mars 2020 hade över 100 språkversioner en artikel om Covid-19. Kortare versioner av artiklarna gjordes tillgängliga för översättning i språkgemenskaper som inte har resurser att själva påbörja en ny artikel från scratch. Sammantaget fick alla språkversioners artiklar om Covid-19-pandemin över 30 miljoner sidvisningar i mars 2020. Av dessa samlade artiklarna på ryskspråkiga, tyskspråkiga och spanskspråkiga Wikipedia över två miljoner vardera.

Wikimediagemenskapen har också fått fram bilder med koppling till pandemin. En uppladdningskampanj påbörjades där alla kan ladda upp bilder på tomma gator i alla de städer där olika grader av karantän och nedstängningar införts på grund av Covid-19. Foton har laddats upp från över 20 länder på tomma hyllor i mataffärer, där människor har köpt stora mängder mat för att förbereda sig för krisen. Högkvalitativa bilder om SARS-Cov-2-viruset har tillgängliggjorts från trovärdiga källor såsom National Institute of Health, USA. En bild som visar tecken och symptom på COVID-19 har översatts till åtminstone 20 språk.

Många wikimedianer, likt alla andra, behöver nu stanna hemma för sin egen säkerhet. Alla fysiska event som fått ekonomiskt stöd av Wikimedia Foundation, den ideella stiftelse som står bakom Wikipedia och dess systerprojekt, har behövts ställa in tills vidare. Många wikimedianer har dock hitta andra sätt att samarbeta. Fysiska skrivstugor, till och med sådana som pågått kontinuerligt i över sex år, har nu gått över till onlineformat. Wikipedia Weeklys poddar, där man kan ta del av uppdateringar om olika saker som rör Wikimedia, har blivit populära. Wikimedianer har också på allvar börjat överväga distansdeltagande, och experimenterar med olika modeller för distansdeltagande. Wikimedia Foundation stängde sina kontor och arbetstimmarna halverades för personalen till åtminstone slutet av mars.

Symptomen på COVID-19 förklarade på språket malayalam. (Bild: Mikael Häggström, M.D./CC0)

Man har märkt att trafiken till Wikipedia har ökat under de senaste veckorna. Det är ännu oklart om den ökande trafiken beror på beteendeförändringar som skett på grund av att många länder har stängt ner, eller om det är på grund av att sidorna om Covid-19 är så populära i sig. Det är något man försöker ta reda på nu. Många artiklar som inte direkt har att göra med Covid-19 har också sett en kraftig ökning i antalet läsare, såsom artiklar om filmen Contagion, mortality rate (epidemiology) och Världshälsoorganisationens generalsekreterare Tedros Adhanom. Förmodligen kommer människor vara online i högre grad fram tills att krisen är över, och Wikimediagemenskapen kommer att behöva hantera den ökande efterfrågan på kunskap under den kommande tiden.

Skrivet av Netha Hussain. Skribenten är en Wikimedian bosatt i Göteborg, en läkare och forskare som arbetar med artiklar relaterade till COVID-19 på Wikimediaprojekten.

The post Hur hanterar Wikimedia-rörelsen Covid-19-utbrottet? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-03-21 av Linus Nordberg
:DFRI

DFRI föreläser i Uppsala 21/3 om problem med massövervakning (Del 2)

Lördagen den 21/3 kl 11:00 föreläser DFRI på BASE10 i Uppsala om problem med massövervakning. Evenemanget är arrangerat av Uppsala Linux User Group. Detta är del två i serien som började i november 2019 och kommer att handla om tekniska hjälpmedel för att hjälpa framför allt internetanvändare att skydda sig.

In English:

Learn how to protect your privacy online!

Linus Nordberg from DFRI, an organization for digital rights is invited to speak about the problems regarding mass surveillance. This time, we will focus on tools and techniques that we can use to protect our privacy online. After lunch, workshops on some of the tools that Linus recommends. Both beginners and experienced users are welcome. Don’t forget to bring your laptop!

This event will be held in English

Schedule:
11.00: Talk: ”Mitigating Mass Surveillance”
12.00: Lunch break
13.30: Workshops
15.30: End

ULUG encourages registering at URL: https://www.meetup.com/Uppsala-Linux-User-Group/events/268461483

2020-03-04 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Kimberli Mäkäräinen – bruket av samiska språk på Wikidata och Wikimedia Commons

English version below.

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Kimberli Mäkäräinen  bruket av samiska språk på Wikidata och Wikimedia Commons

– När det här används i skolböcker och läromaterial, kommer det att bidra till kvalitet i utbildningen, det fjärde av de Globala målen.

Kimberli MäkäräinenKimberli Mäkäräinen, terminolog och översättare som arbetar med minoritetsspråk, främst med ursprungsspråk, samt student vid Helsingfors universitet. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA, Via Wikimedia Commons.

–  Det finns svårigheter för talare av minoritetsspråk att bidra till Wikipedia på sitt eget modersmål. Låt oss ta itu med dessa svårigheter och hitta lösningar, säger Kimberli Mäkäräinen, Wikimedian, terminolog och professionell översättare, som arbetar med särskilt fokus på ursprungsspråk.

Kimberli Mäkäräinen studerar även samiska språk vid Helsingfors universitet. Där forskar hon på översättningar av lagstiftning mellan det dominerande språket och ursprungsspråk, till exempel hur man översätter grundlagar till dessa språk.

Geografiskt sträcker sig Kimberlis fokusområde över landsgränser. Det samiska landområdet täcker stora områden på norra halvklotet och spänner över fyra länder: Norge, Sverige, Finland och Ryssland, från Barents hav i norr, Norska havet i väster och Vita havet i öst.

– Det finns ännu cirka tio levande samiska språk och två eller tre som är utdöda, som vi känner till.

Kimberli arbetar med det nordsamiska språket, som talas i de nuvarande länderna Norge, Sverige och Finland, och skoltsamiska som talas i Finland och delar av Ryssland.

Utmaningar och lösningar för att göra framsteg 

Davvisámegiella, det nordsamiska språket, är det enda av de samiska språken du hittar på WIkipedia i dag. Andra samiska Wikipedia-språkprojekt finns i Wikimedia-inkubatorn, där de testas med avseende på livskraft innan de kan bli självständiga och fullständiga språkversioner av Wikipedia. Av dessa är det framför allt det skoltsamiska Wikipedia-projektet som är aktivt, och även det enaresamiska växer.

–  Vår tanke nu, är att fokusera på att lägga till vad vi kan till Wikimedia Commons och Wikidata för dessa språk. Till exempel när det gäller skoltsamiska har vi många bilder från museer och andra GLAM-databaser i Norge, Finland och Tyskland.

Om du har kunskaper om kulturen och språket så kan du bidra genom att lägga till information för att berika den metadata som är knutna till de uppladdade bilderna på Wikimedia Commons eller lägga till en översättning på Wikidata.

Språk förmedlar kontext och kultur

Kimberli växte upp i en flerspråkig region i USA och flyttade till Finland 1994. Hon är professionell översättare, mest från finska till engelska, men ibland från svenska eller samiska.

– Ett språk är en hel kunskapsbas. I ett språk ingår det många saker som inte självklart kan översättas till ett annat språk. Om du jämför ett språk med en familj, har familjemedlemmarna en historia tillsammans. Du och dina familjemedlemmar vet vad ni pratar om tack vare att ni delar historia, medan de som inte delar samma historia inte förstår.

Kimberli tror att samhällen också har historiska upplevelser inbäddade i det språk som de delar. Därför anser hon att det är viktigt att skapa relaterane Wikipedia-artiklar när det behövs – för att sätta saker i ett kulturellt sammanhang.

Samisk bröllopsprocession
Foto: Karin Beate Nosterud/Norden.org, CC BY-SA 2.5 Danmark, via Wikimedia Commons.

– När samer tittar på den här bilden vet de direkt  att det här är en bröllopsprocession. De vet var den kommer ifrån och kan berätta om benlindorna, vilken familj de tillhör. De kan se hela sin historia på den här bilden. Dräkten är unik för varje familj, och även för den region som familjen kommer från. Det här visar på hur viktigt det är att människor från den samiska gemenskapen bidrar medkunskap som är kontextuellt, historiskt och kulturellt korrekt på Wikimedia Commons, Wikidata och Wikipedia, säger Kimberli.

Källa behövs

Eftersom fakta om den samiska kulturen har de flesta av sina källor skrivna på samiska språk, medför detta ibland problem när artikeln översätts till ett andra språk och när källa behövs.

– Om det är okej för de andra Wikipedia-språkversionerna att använda engelska källor, borde jag få använda samiska källor. Det finns ingen regel som säger att man inte kan använda källor på andra språk på den engelska Wikipedia.

God utbildning för alla – det fjärde av de Globala målen 

Minoritetskulturer skulle gagnas av att ha fakta och tillgångar som är erkända och skrivna på sina modersmål, på Wikidata och Wikimedia Commons.

Wikimedia Suomi och Wikimedia Norge tror att det det här ska kunna komma att användas för skolböcker och i utbildningsmaterial. Det här skulle bidra till att höja kvaliteten på utbildningen.

Uppmanar till handling på Wikipedia

Kimberli är en av byråkraterna på nordsamiska Wikipedia, tillsammans med bland andra språkforskaren Trond Trosterud, som har skapat verktyg för samiska språk.

Kunniga personer är välkomna att hjälpa till: Om du är intresserad av att bidra till samiska Wikipedia och har kunskaper så gå gärna med. ”Talar du Davvisámegiella? Hjälp oss att blåsa liv i nordsamiska Wikipedia. Läs mer på Wikipedia:Bargokantuvra och diskutera projektets framtid på Wikipedia:Gáffestohpu.

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

 

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Kimberli Mäkäräinen – using the Saami languages on Wikidata and Wikimedia Commons

– When used in school books and educational material, this would contribute to quality in education, SDG goal number four.

Kimberli Mäkäräinen
Kimberli Mäkäräinen, a terminologist and translator working with minority languages, particularly indigenous languages, and a student at the University of Helsinki. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA, Via Wikimedia Commons.

– There are difficulties for speakers of minority languages to contribute to Wikipedia in their own tongue. Let us address the difficulties and find solutions, says Kimberli Mäkäräinen, Wikimedian, terminologist, and professional translator, who works with minority languages and indigenous languages in particular.

Kimberli Mäkäräinen is also studying Saami languages at the University of Helsinki. She does research on translating legislation between dominant languages and indigenous languages, for example how to translate constitutions into these languages.

Geographically Kimberli’s focus area transcends country borders. The Saami homeland  covers great areas of the northern hemisphere, spanning four countries: Norway, Sweden, Finland and Russia, from the Barents Sea in the north, the Norwegian Sea in the west, and the White Sea in the east.

– There are about ten Saami languages still alive and two or three that have died off, that we know of.

Kimberli works with the Northern Saami language, which is spoken in what is now the states of Norway, Sweden and Finland, and Skolt Saami, which is spoken in Finland and parts of Russia.

Challenges and solutions to move forward

Davvisámegiella, the Northern Saami language, is the only Saami language that is found on Wikipedia. Other Saami language Wikipedia projects can be found in the Wikimedia incubator, where they are tested out for viability before becoming a full-fledged Wikipedia project of their own. Of the Saami language projects there, the Skolt Saami Wikipedia project is semi-active and the Inari Saami Wikipedia project is quickly regaining momentum.

– Our idea for now is to focus on adding what we can to Wikimedia Commons and Wikidata for these languages. For example when it comes to Skolt Saami, we have a lot of pictures from museums and other GLAM databases in Norway, Finland and Germany. 

You can contribute and add a caption to enrich the metadata connected to an uploaded picture on Wikimedia Commons or add a translation on Wikidata, if you have got the knowledge of the culture and the language. 

Languages carries context and culture

Kimberli grew up in a multi-language region of the USA and moved to Finland in 1994. She is a professional translator, mostly from Finnish to English, but occasionally from Swedish or Saami.

– A language is an entire knowledge base. There are all sorts of things incorporated into a language that are not necessarily translatable into another language. If you compare a language to a family, the members of the family will have a history together. You will all know what you are talking about because of the history you share, but nobody else does.

Kimberli believes that communities also have their own historical experiences embedded in the language they share. This is why she thinks it is important to create related Wikipedia articles when needed, to put things in a cultural context.

Saami wedding procession
Photo: Karin Beate Nosterud/Norden.org, CC BY-SA 2.5 Danmark, via Wikimedia Commons.

– When the Saami look at this picture, they can tell you that this is a wedding procession. They know where it is from and can tell by the bands around the people’s legs what family they belong to. They can see their whole entire history in this picture. The outfit is particular to each family and the region the family is from. This shows how important it is for people from the Saami community to add knowledge that is historically and culturally correct within the context to Wikimedia Commons, Wikidata and Wikipedia, Kimberli says.

Citations needed

Because facts about the Saami culture have most of their sources written in the Saami languages, this sometimes poses problems when the article is translated into a second language and citation are needed.

– If it is okay for the other Wikipedia language versions to use English sources, I should be permitted to use Saami sources. There is no rule that says that you cannot use other-language sources in the English Wikipedia.

Quality education – SDG goal number four

Minority cultures would benefit from having facts and resources on Wikidata and Wikimedia Commons that are accepted and written in their mother tongue. 

Wikimedia Suomi (Finland) and Wikimedia Norge have the idea that this can be used later on in school books and educational material. This would contribute to higher quality in education. 

Call to action on Wikipedia

Kimberli is one of the bureaucrats on the Northern Saami Wikipedia, the linguist Trond Trosterud is another, he has created tools for Saami languages.

Skilled people are encouraged to join: If you are interested in contributing to the Saami Wikipedia and have the knowledge, you are welcome to join: Do you speak Davvisámegiella? Help us to revive the Northern Sámi Wikipedia! See Wikipedia:Bargokantuvra and discuss the future of this project on Wikipedia:Gáffestohpu.”

 

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019:

The post Kimberli Mäkäräinen – bruket av samiska språk på Wikidata och Wikimedia Commons appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-03-03 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

WikiGap 2020 i Göteborg

För tredje året i rad anordnar Wikimedia Sverige och Utrikesdepartementet tillsammans den globala kampanjen WikiGap. Fortfarande handlar fyra av fem artiklar på Wikipedia om män – målet med WikiGap är att täppa igen denna klyfta, genom att anordna event där deltagarna skriver artiklar om framstående kvinnor. 

WikiGap på KTH 2019. Foto: Axel Pettersson, CC-BY-SA 4.0.

År 2020 kommer kampanjen att anordnas i ett femtiotal städer världen över, och i Sverige kommer bland annat ett event att anordnas på Göteborgs universitet 6 mars. 

I Göteborg handlar temat om kvinnor i Sveriges historia. I samband med konferensen Wikimania väcktes insikten om hur skevt Sveriges historia skildras på Wikipedia, ur ett jämställdhetsperspektiv. Med gemensamma insatser kan vi ändra på detta! När kvinnor synliggörs i den svenska historien blir historieskrivningen inte bara mer jämställd, utan också mer korrekt. 

Evenemanget anordnas 6 mars på Humanisten, mellan klockan 13 och 17. Professor Gunilla Hermansson kommer att tala under inledningen, liksom representanter för Wikimedia Sverige och Utrikesdepartementet. Efter själva skrivandet bjuds alla deltagare in till ett mingel, där preliminära siffror från evenemanget presenteras.

Årets kampanj bygger vidare på en stor framgång. Under de två första åren har evenemang anordnats i ett sjuttiotal länder, med över 2 500 skribenter som har redigerat fler än 35 000 artiklar. Men även om det är en fantastisk succé är det långt kvar till en god representation av verkligheten, och därför är det viktigt att kampanjen lever vidare.

I samband med eventet i Göteborg lanseras också årets upplaga av WikiGap Challenge, en tävling som går ut på att skriva artiklar om kvinnor. I år är temat för WikiGap Challenge kvinnor som arbetar för mänskliga rättigheter, och vinnaren kommer att få en resa till Genève i juni för att delta i flera event om mänskliga rättigheter. Detta sker i samarbete med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Vill du delta i WikiGap i Göteborg 6 mars? Anmäl dig här: https://hum.gu.se/om-fakulteten/oppna-evenemang/wikigap-humanisten

Vill du anordna ditt eget WikiGap-evenemang? Se mer info här: https://meta.wikimedia.org/wiki/WikiGap 

The post WikiGap 2020 i Göteborg appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-03-02 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Vi stödjer den globala Wikimediagemenskapen

Deltagare i Wikidata-utbildningen i Abeokuta. Kaizenify, CC-BY-SA-4.0, via Wikimedia Commons.

Wikimediarörelsen spänner om hela världen. Även om Wikimedia Sverige mestadels jobbar inom detta avlånga land så skulle vi inte kunna genomföra vår vision utan att byta erfarenheter, samarbeta och diskutera med den internationella Wikimediagemenskapen. Kunskap har inga gränser – och kräver gränslöst samarbete.

Det var denna tanke som fanns i grunden för vårt internationella bidragsprojekt FindingGLAMs Minor Grants. Det gick ut på att vi erbjöd ekonomiskt stöd till Wikimedianer i andra länder för att genomföra aktiviteter som syftade till att förbättra informationen om GLAM-institutioner på Wikimedias plattformar. Projektet ingick i det stora projektet FindingGLAMs, som fokuserade på just detta – att göra världens kulturarvsinstitutioner mer synliga på Wikidata, Wikipedia och Wikimedia Commons.

Vår kartläggning visade på stora skillnader mellan länder i detta avseende: ekonomiskt högutvecklade länder är överrepresenterade. Därför valde vi att rikta vårt stöd till Wikimedianer i de områden där nya volontärer och aktiviteter behövs som mest, eldsjälar som med sina erfarenheter och nätverk kan nå ut till GLAM-personal, studenter och andra som skulle kunna bidra till Wikimediaprojekten. Inom kort fick miniprojektet FindingGLAMs Minor Grants en fantastisk respons; det var klart att det är inte intresse som saknas.

Bibliotekarier i Nigeria utforskar Wikidata

Fokuserat arbete i biblioteket i Abeokuta. Kaizenify, CC-BY-SA-4.0, via Wikimedia Commons.

Olaniyan Olushola är ordförande i Wikimedia User Group Nigeria. Han använde pengarna från Wikimedia Sverige för att genomföra två evenemang för bibliotekarier med fokus på Wikidata, den fria databasen.

Workshoparna genomfördes i samarbete med universitetsbiblioteken i Abeokuta och Ibadan. Tack vare detta kunde man nå ut till bibliotekspersonalen – en målgrupp som inte bara har mycket nytta av Wikimediaprojekten i sitt eget arbete utan även har talrika tillfällen att dela med sig av sina kunskaper med studenter, lärare och andra biblioteksanvändare.

Projektets huvudsyfte var att introducera Wikidata och strukturerade öppna data för bibliotekarierna, samt att belysa plattformens värde för biblioteks- och informationsvetare. Wikidata är ett stort projekt som inte är lika känt som Wikipedia, varför nya användare kan tycka det är skrämmande att sätta igång. En dedikerad introduktion där man tillsammans med sina kollegor kan testa sig fram och ställa frågor kan vara ett sätt att bryta den tröskeln.

Hela 83 personer deltog i evenemangen – och var och en kan nu berätta för andra vad Wikidata är för något och hur man redigerar! De deltagande universiteten är öppna för att fortsätta samarbetet med Wikimedia User Group Nigeria och genomföra fler GLAM-fokuserade aktiviteter. Någon brist på ideér råder inte: det finns till exempel intresse för att lära sig om hur man kan jobba med bibliografiska data om akademiska tidskrifter och artiklar på Wikidata. Ett naturligt nästa steg för bibliotekarier som vill använda Wikidata i sitt arbete.

Nigeria är Afrikas största land. Dess många universitet – var och ett med ett bibliotek – erbjuder en fantastisk arena till långsiktigt och hållbart samarbete med Wikimediarörelsen, påpekar organisatörerna i sin rapport.

Vill du också vara med?

Det var inte första gången som vi erbjöd finansiellt stöd till Wikimedianer. Sedan 2013 driver vi projektet Stöd till gemenskapen där vi stödjer volontärer aktiva inom den svenskspråkiga gemenskapen som genomför fantastiska projekt för att sprida fri kunskap. Med vår hjälp har dessa eldsjälar organiserat regelbundna skrivstugor, fotograferat författare på Bokmässan och lärt upp nya Wikipedianer på läger i pittoreska omgivningar. Att vi nu kunnat nå ut till ännu fler var ett stort steg i vårt arbete med att stödja den globala gemenskapen.

Kom ihåg – du kan också vara med och anordna en aktivitet!

The post Vi stödjer den globala Wikimediagemenskapen appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-26 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

FindingGLAMs Challenge – hittade vi något?

Sokolov Zámek-museet, ett av de objekt som redigerades under veckan. Av Lubor Ferenc – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=48192524

English version below

17-23 februari genomfördes tävlingen FindingGLAMs Challenge över hela världen. Det var avslutningen på det längre projektet FindingGLAMs, som har gått ut på att kartlägga och samla data om GLAM-institutioner världen över till databasen Wikidata. GLAM står för galleries, libraries, archives and museums, och översätts ungefär till konsthallar, bibliotek, arkiv och museer.

Glädjande nog kan vi berätta att 90 personer från olika delar av världen registrerade sig för tävlingen och nu har vi börjat sammanställa resultaten.

Vi firar nu att nästan 8 000 Wikidata-objekt redigerades under den gångna veckan! Det handlar om allt från att användare har lagt till objekt som inte fanns innan till att lägga till bilder, sätta ut den rätta adressen, klassa objekten under rätt kategori eller att lägga till identifikationsnummer i andra databaser där objekten också finns. Hela 337 helt nya GLAM-objekt finns numera i databasen, tack vare FindingGLAMs Challenge!

Precis som på alla andra Wikimediaplattformar ska såklart objekten i Wikidata också ha källor. Därför gavs extra poäng just om de tävlande la till såna. Just nu håller vi på att gå igenom all statistik och hitta vår vinnare. Vi ser fram emot att snart dela med oss av den fullständiga sammanfattningen om hur det har gått!

Tills dess, kolla gärna in en översikt av resultaten på tävlingens outreach dashboard.

Iida City Museum of Art. By コヲダ – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=44177889

FindingGLAMs Challenge – did we find anything?

17-23 February, the global FindingGLAMs Challenge took place. It was the grand finale of the FindingGLAMs Project with the aim of mapping and collecting data about galleries, libraries, archives and museums all around the world and collect them to the Wikidata database.

We are thrilled to announce that 90 participants from all over the globe signed up for the challenge, and we are just starting to conclude the results.

We are celebrating the fact that nearly 8,000 Wikidata objects were edited during the week of the challenge! Users have done everything from adding pictures or addresses to categorizing the objects and adding identification numbers to the objects in other databases. 337 entirely new GLAM objects are added to the database, thanks to the FindingGLAMs Challenge!

Just as on any Wikimedia platform, the objects should of course have sources to back them up. Therefore, extra credits were given to the competitors adding those. We are currently going through all the figures to find our champion. We look forward to sharing the challenge compilation with all of you!

In the meantime, be sure to check out the result summary at our outreach dashboard.

Biblioteca universitaria di Cagliari. By Giova81 – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4279776

The post FindingGLAMs Challenge – hittade vi något? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-26 av Karl Wettin
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny på jobbet: Kalle

Foto: Evelina Bång. Licens: CC BY-SA 4.0

Hej!
Mitt namn är Karl Wettin och jag arbetar sedan början av februari hos Wikimedia Sverige som programmerare i talsyntesprojektet Wikispeech.

Tidigare har jag arbetat mycket med informationssökning, icke-relationella databaser och geospatial data. Genom åren har jag engagerat mig ganska mycket som programmare i relaterad öppen källkod och som lobbyist för svenska öppna data. Flera av projekten befinner sig i WMSE:s periferi och jag har därför tidigare sprungit på flera av WMSE:s anställda i diverse situationer och forum.

Min fritid spenderar jag gärna med att odla och bygga saker.

The post Ny på jobbet: Kalle appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-20 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Wikipedia i utbildning – hur funkar det egentligen?

Wikipedia är fortfarande en omdebatterad plattform att använda sig av i skolan, även om inställningen är betydligt mer positiv än för några år sedan. För att visa på hur avändbara verktyg Wikipediaplattformarna faktiskt är driver Wikimedia Sverige projekt som handlar om att använda Wikipedia i olika typer av utbildning.

Härigenom har vi träffat en massa engagerade lärare. Dessa har insett fördelarna med att använda sig av Wikipedia som källa, och att låta elever själva bidra till plattformarna.

Sandfärgad portal med skriften "Technical school" uthuggen i sten
Dietmar Rabich / Wikimedia Commons / “Perth (AU), Old Perth Technical School — 2019 — 0293” / CC BY-SA 4.0

Under 2019-2020 har vi ett gäng gymnasieelever från Sundsvall och Stockholm som skriver artiklar om kulturhistoria. Det här är ett samarbete vi har med Nordiska museet. Vi kommer under året även att delta på en konferens med uppåt 200 folkhögskollärare, där en del av gruppen fokuserar på redigering och en annan fokuserar på pedagogik.

Det vi ser när vi arbetar med Wikipedia i skolan är att både lärare och elever får större förståelse för våra plattformar. Såklart kommer vi in en hel del på trovärdighet och källkritik. Vi upplever också mycket stolthet, när elever ser sina egna artiklar publiceras och bli lästa.

De flesta grupper vi möter är i gymnasieåldern och uppåt, med högre utbildning, yrkeshögskolor och folkhögskolor som vuxenstuderande. Här utvecklar vi också samarbeten mellan olika linjer och program som kompletterar varandra.

OER-nätverk

Som ett sätt att stötta pedagoger och institutioner som vill arbeta för öppna lärresurser kommer vi under året också att fokusera på att skapa ett OER-nätverk. Här ser vi stor potential i att skapa möjligheten att dela med sig av sitt digitala lärmaterial till andra lärare.

Är du också intresserad av att arbeta med Wikimediaplattformarna, eller andra öppna lärresurser? Håll utkik här eller mejla till mig, Josefine. Jag ser fram emot att prata med dig!

Bokstäverna O E R i guldfärgat material som står på ett bord
OERcamp Luebeck 2019, Christoph Friedhoff (JoeranDE) 14-6-2019 / CC BY-SA 4.0

The post Wikipedia i utbildning – hur funkar det egentligen? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-19 av Peter
:DFRI

Ny styrelse under 2020

Under söndagen hölls det årsmöte i DFRI. Utöver alla formella beslut som fattades blev det också en livlig debatt om föreningens framtid och våra arbetsmetoder. Vi behöver nu öka aktiviteten, växa i medlemsantal och få ett större genomslag för vårt opinionsarbete. Det finns starka kommersiella och politiska intressen som vill inskränka alla människors digitala rättigheter så därför blir vårt arbete ännu viktigare under 2020.

Tack till alla som har gjort olika insatser under förra året!

Styrelsen består sedan årsmötet 2020-02-16 av både gamla och nya namn, med delvis nya roller:

  • Sus Andersson, ledamot
  • Mattias Axell, ledamot
  • Peter Michanek, ordförande
  • Johan Nilsson, ledamot
  • Linus Nordberg, kassör
  • Julien Pinget, sekreterare
  • Patrik Wallström, ledamot
  • Elenor Weijmar, första suppleant

2020-02-19 av marcin
Marcin de Kaminski

Teknik och demokrati på Sida

Under gårdagen fick jag möjlighet att beskriva historiska och aktuella tendenser inom teknik och demokrati, som en av huvudtalarna på ett event på Sida. Här är mitt (okorrade) pratmanus:

Image

I do not want to sound like a boomer, but I started working in the intersection of technology and human rights in 1998. This was when the internet was still very young, and a number of tech savvy activist groups had started to understand how to use technology for good. For many years I was involved in digital projects, some very creative – others more subversive. The common nominator was that we tried to explore how technology and societal change could be further connected. Among the most fun, but most likely not the most efficient, projects back in the days were the ones that were strictly digital. The impact however really showed when me and other understood how to best connect the online with the offline, harnessing engagement and change making in a digital context.

Since then I have been making many rounds within this space. I have done my time within the academy, hacking policy within these very walls and now I am the director of the global department for human rights defenders at risk at the Swedish human rights organization Civil Rights Defenders.

One of the most important terms of my craft is what is called the trinity of digital repression, which the challenges we aim to respond to can be condensed to. We talk about the surveillance, the censorship and the repression. Ten years ago we learned the hard way how these three crucial factors can overlap in the most devastating of ways.

During what was later called “The Arab Spring” I was part of organizing communities of hacktivists – a playful merge of hackers and activists – to provide digital security support for those longing for democracy in the Middle East and North Africa, beginning in Iran 2009 and then spreading in the region. We helped local activists to break through digital firewalls of censorship, to spread their message and to encrypt their communications in order not to get caught. For many – including us, our friends on the ground and global policy makers – this was ground breaking times where the urge for societal change manifested online as it never had done before. However, as we all know – many struggles and sacrifices during that time were unsuccessful, some also made in vain.

Me and my friends, who had engaged because of our conviction of the inherited positive force of the internet, on many occasions came to question our beliefs. The surveillance was more extensive than we had expected. When we hacked regime controlled national telecom companies only to find that they had massive spying networks of interception servers throughout the countries – many built on US and EU hardware – and when our local activist colleagues where taken to interrogation and presented with meter high piles of Skype transcripts collected by the national security services. The censorship was widespread. As soon as we had created a tool to break through one national firewall, a new more efficient feature was presented. The repression was devastating. When people we chatted with on a daily basis in front of our very eyes were abducted by armed men and never returned back to their loved ones. Many things will never be unseen.

Based on many of these learnings, me and a number of fellow internet activists, were invited to form a focus group for the Swedish then Minister of Development Cooperation. I remember this clearly, as it was only a few weeks after the shared anniversary of the fall of the Egyptian ruler Housni Mubarak and the birth of my youngest kids – yes, we got twins. Anyway, the aim was to learn more about how to best support the new emerging actors within activism and democratic change. The Swedish government had understood that the communities of digital savvy activists were crucial for the events during the so called “Arab spring” and wanted to best understand how to provide efforts that could result in better sustainability and continuity of their work.

As we all know, the struggles a decade ago were not all successful. Iran just had a new round of well-needed protests criticizing the ruling class. Civil society in Egypt is still working under great repression. Syrian has just been thrown into yet another cycle of full-scale war. But the activists are still there, both in person and in concept – I am personally working with them on a daily basis, all over the world, as part of the global activist communities me and my fellow human rights defenders are part of.

As responsible for providing rapid response to some of the world’s most targeted human rights defenders in some of the world’s most repressive countries and contexts I am always reminded about how the trinity of digital repression is more relevant than ever. In countries I cannot even mention publicly I work with groups that on a regular basis have their IT infrastructure hacked by state-controlled actors that try to seize their most sensitive data. We have VPNs, encrypted messaging and high-end online resources as part of our standard toolbox to get around the sophisticated censorship routines today deployed all around the world. Our partners on a regular basis suffer from repression because of their online advocacy for human rights.

Now, what we on my end have learned – and continue to experience – is that the oppressors know what they are doing and that they invest a lot of time, effort and resources into doing their oppressing things. Therefor we, and others working with democracy support need to be on top of our things, to be able to outsmart them.

To be swift, responsive and flexible is crucial in our line of work. In attempts to challenge the trend of democratic decline we have set up intriguing but also very complex relocation schemes to keep LGBT activists in Chechnya alive. We have made deep and thorough security assessments of Cambodian human rights networks. When the situation in Ethiopia rapidly changed in 2018 we were the first to provide security trainings for local human rights defenders, and now we are struggling to with very scares resources keep LGBT and SOGIE activists in Tanzania floating during the currently very repressive times. When the repression against journalists and human rights monitoring networks in Venezuela is increasing we have increased our contingency planning supports for local activists, to increase their readiness ahead of next crackdown.

We see the intersection of online and offline materialize in our security work. Ten years ago we and our likeminded were very focused on digital security, mainly because we say the internet as a new arena for democratic change. Today, when we sadly now how the cyber space and the meat space overlap and interact, we understand that we need to work holistically with all kinds of security – combining digital security with personal assault alarm systems, interrogation trainings and well-being efforts. We need to understand that one cannot be made without the other.

What we also have learned is that, even though the internet is a never-ending series of connected networks, many human rights defenders are still working in solitude. One of their regimes most efficient tools to cripple the critical voices is to isolate them and make them feel alone. In my daily work it materializes in several very well-connected bits and pieces.

Firstly, countless are the times I have heard that human rights defenders feel that they stand completely alone in their struggle and that no one understands their challenges. When understanding they have many standing by their side, and that they are part of a larger movement – they stand more confident and are defacto more secure. That is why platforms and network building events are so important, let it be the Stockholm Internet Forum, our own Defenders Days or other regional and global convenings of human rights defenders.

Secondly, international solidarity is key. We work closely with our partners in equally sharing mentoring relations, being there in good and more difficult times. Knowing we have each others backs is of utter importance when building communities. And our work could never be made possible without our close collaboration with fellow international ngos – providing different kinds of complementary support. While we for instance have a long experience of family relocations, others may have better connections with local security firms providing safe housing.

Thirdly, support for actors within human rights need to continue to be creative and flexible. The oppressors are learning from each other, and implementing never-ending tweaks of their previous strategies. We need to keep up with them, be prepared for sudden changes and always be open to new-world solutions to old-world problems.

Understanding the merge of human and digital rights is a key part of the international human rights communities way ahead. I have to admit, ten-fifteen years ago we were quite naïve – hoping that internet would liberate us all. Now we all know better. We know we need to understand how the digital space affects the human rights struggles we are part of. We need to understand how meat space issues as government repression, gender-based violence and personal security are affected by the cyber space preconditions – the technologies we today no longer can choose to relate to – they are there, and we need to stop claiming this is something new. The trinity is real.

The drive for democracy is a joint venture. This is something that needs to be done together, using the wisdoms and learnings of those who have walked the road before. Since the topic of today is “when democracy support works”, let me just mention some of the voice-bearers I really would like to urge us all to continue supporting, as the most important change agents for democracy:

  • Human rights defenders: as the bearers of values, struggles and knowledge for shaping a human rights based society when exactly that is what is lacking.
  • Informal groups and communities: as most of the truly important actors in the repressive contexts of the world never had the opportunity to organize into what we would understand as civil society organisations.
  • Progressive actors: individuals and groups understanding the up-and-coming tools and struggles, because I really want to stress that we need to get-up-to but also maintain speed when challenging the oppressors.

Concluding, I would like to stress that we – all – have a lot to learn. We need to let our proud guard down and realize that the expertise is not something we carry, it is something we acquire. In the realm of digital security and freedom online this is specifically true. With my years of experience I can without hesitation guarantee you that many of the internet related discussions are cyclic. We have all done this before, and we need to learn from that. While the over-arching challenges are similar, the more detailed issues are constantly ever-changing. Being truly defender-centric and building on the learnings of front line human rights defenders is what will help us understand how to best support democracy and human rights, online as well as offline. Thank you.

2020-02-17 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Tekniska museet delar med sig av historiska stadsbildsfotografier

En pissoar vid infarten till den tyska staden Dinkelsbühl, 1911. Sigurd Curman, Public Domain, via Wikimedia Commons.

Tekniska museet i Stockholms digra samlingar vittnar om teknologins framväxt och den påverkan den har haft på våra liv. Vår tillvaro är så starkt präglad av tekniska anordningar att vi knappt reflekterar över dem. Desto viktigare är museets roll i att förhindra att vi hemfaller åt historielöshet. Det är just därför Tekniska museet valde att använda sig av Wikimedias plattformar – en lättillgänglig kanal med global räckvidd – för att sprida kunskaper om historiska vetenskapspersoner och deras gärning.

Sigurd Curman, arkitekturprofessor och riksantikvarie, levde ett fascinerade och händelserikt liv. I 1900-talets gryning företog den unge svensken omfattande studieresor runt i Europa för att inhämta kunskaper om byggnadskonst och -konservering – ett privilegium som var få förunnat. Sina möten med kontinentens arkitektur dokumenterade han med kamera. I dag återfinns 3000 av hans bilder i Tekniska museets samlingar. 550 av dem har även laddats upp till Wikimedia Commons tack vare ett samarbete mellan museet och Wikimedia Sverige.

Fotosamlingen bjuder på en veritabel resa i tid och rum. Vi får besöka både den svenska arkitekturens pärlor, som Sankta Maria kyrka i Helsingborg och Vadstenas slingrande gränder, och mer exotiska destinationer, som världsutställningen i Paris, Frankrike 1900 och torget Puerta del Sol i Madrid, Spanien. Tack vare att de ligger på Wikimedia Commons kan bilderna enkelt läggas till i Wikipediaartiklar på olika språk och förbättra miljontals läsares kunskaper om hur Europas stadsbilder såg ut för hundra år sedan. Allt detta tack vare teknik.

Tekniska museets samlingar omfattar bland annat över 1 000 000 bilder och personalen arbetar på att digitalisera dem. En del kan beskådas på museernas gemensamma plattform DigitaltMuseum och, självklart, på Wikimedia Commons.

The post Tekniska museet delar med sig av historiska stadsbildsfotografier appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-16 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Liam Wyatt – Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information

English version below.

Liam Wyatt – Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information

Wikimania, Globala målen, GLAMwiki och Wikidata

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen. 

Liam Wyatt
Liam Wyatt, användare:Wittylama, världens första Wikipedian in Residence (under 2010, på British Museum), skapare av konceptet GLAMwiki, global kulturell partnerskap-samordnare på Wikimedia Foundation och tidigare manager för GLAMwiki-gemenskapen på Europeana Foundation. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA, via Wikimedia Commons.

Liam Wyatt, som är djupt grundad i Wikimedia-rörelsen, tackade ja till att samordna programmet inför Wikimania 2019. Han såg framför sig en konferens med inriktning på planering av projekt som berör de Globala målen. Att gå från att prata om oss själva, med oss ​​själva, om projekt som vi har avslutat året innan, till att prata om hur vi kan använda våra projekt till att lösa problem i framtiden.

Han påbörjade sin volontärroll som koordinator nio månader innan konferensen.

– Jag var medkoordinator för programmet under förra årets Wikimania i Kapstaden. Wikimedia Foundation hade då tagit ett beslut om att de ville ha tre personer för att samordna programmet och en av dem var jag. I år frågade de mig igen, vilket var en ära. 

Den här gången ville Liam ändra på förutsättningarna för programformatet. Han ville visa att han hade lyssnat på en del av kritiken från tidigare år, och han ville att programmet skulle vara aktuellt och lyfta de Globala målen på ett bra sätt.

– I vanliga fall är det en programkommitté bestående av volontärer som utlyser en enda ansökan. Därefter får samtliga som är intresserade av att bidra inom sina ämnesområden söka och lämna in sina förslag. Sedan granskar programkommittén dem alla tillsammans, rangordnar dem, väljer några, väljer bort andra. När detta är gjort behöver de göra jobbet med att schemalägga detta till ett program. En del av kritiken mot denna process är att den har varit för centraliserad och att den får en typ av innehåll, som styrs av programkommittén och deras preferenser. Det här tenderar att ge ett ensidigt urval av presentationer, säger Liam.

Liam tänkte sig formen av ett symposium. Han började med att ändra på inlämningsprocessen, från ett till ett flertal parallella tillfällen, vart och ett med sitt eget fokusområde.

– Jag började med att be folk att lämna in sina förslag på ”utrymmen” som de ville ansvara för, alltså ”spår” eller ”symposium”. Jag behövde välja volontärer som var villiga att samordna dessa olika typer av utrymmen.

Dessa utrymmen skulle sedan vara kuraterade, löpa parallellt och vara oberoende av varandra. Detta gav ett dussin utrymmen, vart och ett med sina egna uppsättningar av volontärkoordinatorer, som sedan bad om inlämning av förslag till sina utrymmen. Varje koordinator fattade sina egna beslut om formatet: diskussionsforum, småprat, stora föredrag eller workshops. Aktiviteterna i dessa utrymmen skulle på något sätt knyta an till de Globala målen: utbildning, hälsa, mångfald, samhällsutveckling, partnerskap och teknologi.

– På det här viset hade vi valt ämnesområden i förväg, gett dem tid och utrymme och bett koordinatorerna att fylla sina rum med fantastiskt material. Det gjorde programmet mycket större och mycket mer komplext. Det hände mycket samtidigt, men det innebar att vi kunde säkerställa mångfalden av röster, stilar, ämnen och deltagare. Det blev inte en ensidig konferens, cirka 250 sessioner genomfördes och cirka 300 personer – en tredjedel av alla deltagare – presenterade.

”Låt oss göra det tillsammans”

Liam Wyatt har erfarenhet av att bygga för partnerskap. I augusti 2009 startade Liam Wyatt wiki-rörelsen GLAM (Galleries, Libraries, Archives and Museums). På konferensen i Canberra i Australien, sammanförde han för första gången kultursektorn och Wikimedia-rörelsen, för en produktiv konversation.

– Förhållandet mellan dessa två grupper hade tidigare varit antagonistiskt eller ambivalent. Undertexten på konferensen var ”Hitta den gemensamma grunden”. Frasen jag använde då och sedan dess om GLAMwiki är ”Vi gör samma sak, för samma människor, av samma anledning, i samma medium. Kanske på olika sätt; men låt oss göra det tillsammans”, säger Liam.

Liam Wyatt har också varit GLAMwiki community manager på Europeana Foundation.

– Jag var Wikimedia-specialist på Europeana, och hjälpte den europeiska kultursektorn att samarbeta med Wikimedia på en metanivå.

Letar efter relationer för öppen kunskap

Den strategiska processen för Wikimedia-rörelsen har ett strategidokument där det står: ”Vi kommer att vara den essentiella infrastrukturen för fri kunskap”. Detta uttalande om den strategiska riktningen förutsätter ett nätverk av organisationer, människor, projekt och aktiviteter.

– Vi kommer att vara nödvändiga, grundläggande och stödjande, men inte de enda. Vi arbetar inte i ett vakuum, vi arbetar i ett ekosystem av organisationer som är mer eller mindre i linje med våra värden och i synk med våra projekt, både i långa och korta relationer. Att anta att vi är ensamma eller att vi kan uppnå våra mål på egen hand är hybris.

Liam tror att relationerna med de välkända organisationer som Wikimedia har långvarigt samarbete med kan fördjupas ytterligare. De gemenskaper som är uppenbara är Creative Commons, Mozilla Foundation och OpenStreetMap. Men det finns även de som inte anser sig vara fria kunskapsorganisationer, som arbetar på sitt sätt för att uppnå sina mål, parallellt med Wikimedia. Liam nämner världsomspännande organisationer som Wikimedia borde arbeta med, till exempel Läkare utan gränser, Ingenjörer utan gränser, Röda korset. Amnesty International, undersökande journalister eller andra slags organisationer som verkar för rättigheter till digital öppenhet.

– En del av dem har politiska agendor, men syftet är detsamma som vårt. Vad Röda korset är för katastrofberedskap och nödhjälp, är vi för kunskap och information – globalt, neutralt och fritt. Vi kan hjälpa till med att uppnå varandras mål. Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information.

Wikidata som ett verktyg för globalt nätverkande

När Liam började att arbeta med kulturinstitutioner fanns inte Wikidata. Det har visats sig vara en användbar partnerskapsmodell, eftersom det inte orsakar några intresse- eller åsiktskonflikter. Wikidata fokuserar på metadata och ger flexibilitet i den redaktionella modellen. De flesta kulturinstitutioner har inte några stora redaktioner som kan skriva böcker eller ta fram vackra högupplösta bilder. 

Kulturinstitutionerna har inte nödvändigtvis några vackra målningar eller kända föremål alls, men de kan ha massor av små bitar av keramik och mynt. Deras värde ligger i metadatan, i databasen, i kunskapen som uppstår i interaktionen mellan föremålen och ämnet.

– Det första som kulturinstitutionerna vill prata om är hur de borde skriva Wikipedia-artikeln om sin organisation och deras berömda föremål. Det är den enklaste typen av relation. Det verkliga akademiska värdet ligger i deras samlingar, i hur förhållandet ser ut mellan hundratals olika objekt och hur det kan berätta historien om en kultur, en plats, ett språk, ett fartyg eller vad än ämnet är, berättar Liam.

Liam anser att Wikidatas främsta värde är som ett verktyg för samarbete mellan organisationer. Institutionerna vinner mycket på att ingå i ett mycket bredare nätverk, där de kan dela sin kunskap, när metadata är sammankopplad och översatt till flera språk.

– Även om ämnena för de svenska kulturinstitutionerna är lokala, är deras mål att vara relevanta för fler än en svensktalande lokal publik. De vill kunna nå resten av världen, till nytta för alla, och Wikimedia kan hjälpa dem att göra det med hjälp av den potential som Wikidata har, säger Liam Wyatt.

 

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

 

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Liam Wyatt – Wikimedia is an excellent medium for collecting, interpreting, collating and sharing information

Wikimania, the SDGs, GLAMwiki and Wikidata 

Liam WyattLiam Wyatt, user:Wittylama, the world’s first Wikipedian in Residence (during 2010, at the British Museum), the creator of the concept of GLAMwiki, the Global Cultural Partnerships coordinator for the Wikimedia Foundation and the GLAMwiki Community Manager at Europeana Foundation. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA.

Being profoundly grounded in the Wikimedia movement, Liam Wyatt took on the role of coordinating the program for Wikimania 2019. He aimed for a conference focused on planning for projects addressing the SDGs. Shifting from talking about ourselves, among ourselves about projects we have already finished last year, to discussions about how we can use our projects to help solve problems in the future. 

He began his volunteer role as the coordinator nine months prior to the conference.

– I was a program co-coordinator last year at Wikimania in Cape Town. Wikimedia Foundation had decided that they wanted three people co-coordinating the program and one of them was me. This year they asked me again, which is an honour.

This time Liam wanted to change the nature of the program format. He wanted to respond to some of the criticism of previous years, to achieve novelty and to represent the theme of the SDGs more accurately.

– Normally, it is a single program committee of volunteers that makes a single call for submissions. Everyone, in their own topics, makes proposals simultaneously to a single submissions process. And then, the program committee reviews all of them collectively, ranks them, selects some, rejects others. After this is done, they have to try to schedule this into a program. Some of the criticism of this process is that it has been too centralised and that it has one style of content, depending on the committee and their preferences. It also tends to select a similar kind of presentation, Liam says.

Liam was aiming for more of a symposium style, starting with reforming the submission process into several parallel events, each with a different focus area.

– I started by asking people to submit their proposals of ‘spaces’ they wanted to run, you could call it ‘tracks’ or ‘symposia’. I needed to be able to select volunteers who wanted to coordinate these different kinds of spaces. 

The spaces would be curated, run in parallel and independently of each other. This resulted in a dozen spaces, each with its own set of volunteer leaders, who simultaneously called for submissions to their space. Each coordinator made their own decisions about the format: discussion forums, small talks, big talks or workshops. Every event in some way relating to the theme of the SDGs – education, health, diversity, community growth, partnerships and technology. 

– This way we had chosen the topic areas in advance, given them a time and a place, and asked them to fill their room with excellent material. It made the program much larger and much more complex. There was a lot happening simultaneously but it meant that we could ensure the diversity of voice, style, topic and participant. It was not just a monolithic conference, about 250 sessions were held and approximately 300 people – one third of all attendees – presented. 

”Let’s do it together”

Liam Wyatt is experienced in building for partnership. In August 2009, he started the GLAM (Galleries, Libraries, Archives and Museums) wiki movement. At the conference in Canberra, Australia, he brought, for the first time, the cultural sector and the Wikimedia movement together, to have a productive conversation. 

– What had happened between these two groups before was antagonistic or ambivalent. The subtitle of the conference was ‘Finding the common ground’. The phrase I used then and ever since about GLAMwiki is ‘We’re doing the same thing, for the same people, for the same reason, in the same medium. Maybe in different ways but let’s do it together’, Liam says.

Liam Wyatt is also the former GLAMwiki Community Manager at Europeana Foundation.

– I was the Wikimedia specialist at the Europeana, helping the European cultural sector to participate with Wikimedia on a meta level.

Looking for open knowledge relationships

The Wikimedia movement strategic process has a strategic direction document which says: “We will be the essential infrastructure of free knowledge”. This strategic direction statement implies a network of organizations, people, projects and activities. 

 – We will be essential, fundamental and supporting, but not the only ones. We do not work in a vacuum, we work in an ecosystem of organizations that are more or less aligned with our values and simultaneous in our projects, in both long and short term relationships. To assume that we are alone or that we can achieve our goals alone is hubris.

Liam believes that the relationships with well-known organizations that Wikimedia has long-term collaborations with, could be even deeper. The communities that are obvious are Creative Commons, Mozilla Foundation and OpenStreetMap. But there are also those who do not consider themselves to be free-knowledge organizations, who are working in their way to achieve their goals, in parallel to Wikimedia. Liam mentions world wide organizations that Wikimedia ought to work with, such as Médecins Sans Frontières, Engineers Without Borders, the Red Cross, Amnesty International, investigating journalists or other kinds of digital open rights advocacy organizations.

– Some of them have political agendas, but the purpose is the same as ours. What the Red Cross is for disaster preparedness and emergency response, we are for knowledge and information – global, neutral and free. We can help achieve each other’s goals. Wikimedia is an excellent medium for collecting, interpreting, collating and sharing information. 

Wikidata as a global networking tool

Wikidata did not exist when Liam began working with cultural institutions. It has shown to be useful as a partnership model, because it does not cause conflicts of interest or point of view. Wikidata is focused on the meta data and is flexible in the editorial model. Most of the cultural institutions do not have huge editorial teams to write books or to create beautiful high resolution images. 

They do not even necessarily have beautiful paintings or any famous objects at all, but they might have lots of little pieces of pottery and coins. Their value is in the metadata, it is in the database, in the knowledge of the interaction between the items and the subject.

– The first thing the cultural institutions want to talk about is how they ought to write the Wikipedia article about their organization and their famous objects. That is the simplest layer of relationship. The true academic value is in their collections, in the relationship of hundreds of different objects to each other and how that tells the story of a culture, a place, a language, a ship or whatever the topic is, Liam says.

Liam believes that Wikidata has it’s great value as a tool for interoperating across organisations. That institutions benefit hugely from connecting to a much wider network, where they can share their knowledge, when the metadata is connected and translated into several languages.

– Even though the topics for the Swedish cultural institutions are local, their goal is to be relevant to more than a Swedish speaking local audience. They want to be able to reach the world for the benefit of all society and Wikimedia can help them do that with the potential of Wikidata, Liam Wyatt says.

 

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019:

The post Liam Wyatt – Wikimedia är ett utmärkt medium för att samla in, tolka, ordna och dela information appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-14 av Maria Burehäll
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny på jobbet: Maria

Foto: Maria Burehäll (WMSE) 20200214.png av Maria Burehäll. Licens: CC BY-SA 4.0.

Hej!
Jag heter Maria Burehäll och jobbar som organisationsassistent på Wikimedia Sverige sedan den 3 februari. Min roll på Wikimedia handlar mycket om administration, men jag ska också bidra med stöd kring text och skrivande i olika former.

De senaste åren har jag arbetat som manusförfattare inom e-learning och därmed skrivit innehåll till webbaserade kurser inom vitt skilda ämnen. Jag är utbildad språkkonsult, men har också en dietistexamen, diverse högskolepoäng inom musikaliska ämnen och lite genusvetenskap. Så … en kan säga att jag försöker lära mig ungefär allt. Att jobba inom Wikimedia ger alla möjligheter att fortsätta på det spåret.

Privat gillar jag det mesta som har med musik att göra. Jag sjunger i kör och jammar en del hemma med familjen. Jag brinner för jämställdhet, begriplighet och andra demokratifrågor. Och så kan jag prata baklänges! 

The post Ny på jobbet: Maria appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-11 av David Haskiya
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny på jobbet: David

Foto av David
Foto: Evelina Bång. Vissa rättigheter förbehållna.

Hej!
Jag heter David Haskiya. Sedan en den 10 februari 2020 (och fram till 30 juni) arbetar jag som organisationsstrateg på Wikimedia Sverige. Min huvuduppgift är att arbeta med ett förslag på hur produktutvecklingen kan och bör organiseras. Detta inom ramen för en möjlig framtida ”GLAMwiki tech hub”.

Jag är utbildad antikvetare och arkeolog. Redan under mina studier fokuserade jag på digitaliseringens möjligheter att stödja och utveckla dessa två ämnen (och humaniora i allmänhet).

Min professionella bakgrund är inom produktutveckling och digital verksamhetsutveckling inom kulturarvsområdet. Europeana Foundation och Riksantikvarieämbetet är de tidigare arbetsgivare jag varit längst hos. Det är också när jag arbetade åt dem som jag själv också varit aktiv inom GLAMwiki-samarbeten och verkat för öppna data och användning av öppen källkod. Senast arbetade jag för Riksantikvarieämbetet med att där bygga ett nytt team med uppgift att stödja museer med samlingspublicering, metodutveckling, och omvärldsbevakning inom digitalisering.

När jag inte arbetar så tycker jag om att se på sci-fi, fantasy och superhjälte TV-serier. Det är också den typen av litteratur jag läser mest! En gång om året, minst, gör jag också en längre fotvandring. I år blir det, för andra gången, Hadrianusmuren. Denna gång dock från väst till öst, istället för öst till väst – omväxling förnöjer!

The post Ny på jobbet: David appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-10 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

FindingGLAMs Challenge – förbättra ditt favoritmuseum, -bibliotek eller -arkiv på Wikidata!

GLAM-institutioner på Wikidata i oktober 2019. John Cummings, CC-BY-SA-4.0, via Wikimedia Commons.

For the text in English, see below.

Är du intresserad av Wikidata och kulturarvsinstitutioner? Då är du inte ensam. Det finns inte mindre än 120,000 Wikidataobjekt som representerar museer, bibliotek och arkiv i hela världen – och vi vill att de ska bli fler och bättre. Därför anordnar vi nu, för första gången någonsin, tävlingen FindingGLAMs Challenge.

Från den 17 till den 23 februari 2020 kan du som redigerar GLAM-objekt på Wikidata samla poäng och tävla om priser från Wikimedia Sverige och UNESCO. Allt du behöver göra för att vara med är att anmäla dig i verktyget Dashboard. Mer information och tips på hur du kommer igång på Wikidata hittar du på tävlingssidan.

Tävlingen är en del av projektet FindingGLAMs där vi på olika sätt arbetar för att kartlägga världens kulturarvsinstitutioner på Wikimedias plattformar. Du som deltar i tävlingen – och förhoppningsvis väljer att fortsätta redigera även efteråt – bidrar till att mer kunskap om världens GLAMs blir tillgänglig för fler, helt gratis.

FindingGLAMs Challenge – improve your favorite museum, library or archive on Wikidata!

Are you interested in Wikidata and cultural heritage institutions? You are not alone. There are at least 120,000 Wikidata items that represent museums, libraries and archives all around the world. We would like to see this data grow and improve. That’s why we’re organizing, for the first time ever, the FindingGLAMs Challenge.

From February 17th to February 23rd 2020 can anyone who edits GLAMs items on Wikidata will earn points and compete for prizes from Wikimedia Sverige and UNESCO. All you have to do to participate is to enroll on our Dashboard. You can find more information about the competition and tips for getting started on Wikidata on the FindingGLAMs Challenge wiki page.

The competition is part of our project FindingGLAMs that aims at improving information about the world’s cultural heritage institutions on the Wikimedia projects. By participating in the competition – and, hopefully, continuing to edit afterwards – you help us bring knowledge about GLAMs to more people, for free.

The post FindingGLAMs Challenge – förbättra ditt favoritmuseum, -bibliotek eller -arkiv på Wikidata! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-02-09 av rasmus
Copyriot

Transmediale/CTM-rapport: Två utställningar samt en film om AI och sinofuturism

Animerade människokroppar som rör sig i en riktningslös och ofta kall rymd. Ungefär detta tycktes återkomma som visuell uttrycksform på årets CTM när musik och ljudkonst beledsagades av videoprojektioner. Särskilt utpräglat och väldigt lyckat i Chute Libre/Free Fall, ett videoverk av koreografen Dana Gingras som visades på CTM-utställningen som en kvadratisk projektion i taket, att beskåda liggande, så att det verkligen inte fanns något upp eller ner. Människokropparna förvandlades ömsom till en kråkflock, ömsom till en obehagligt puttrande kroppssoppa medan musiken accentuerade känslorna av svindel. Därtill talad text som kändes helt överflödig, men heller inte störde nämnvärt. Men utöver detta verk var det tyvärr inget på årets utställning som verkligen lyckades fånga mig.

Parallellt visar syskonfestivalen Transmediale sin samlingsutställning The Eternal Network där jag själv finns med på ett litet hörn, i form av en retrospektiv videoinstallation från Piratbyrån. Två videoloopar med material ur vårt arkiv visas parallellt på var sin skärm. På den ena syns exempel på hur vi dokumenterade våra egna upptåg, vilket på den andra skärmen kontrasteras mot nyhetsklipp av hur Piratbyrån framträdde i offentligheten.
Vid öppningen förra veckan råkade jag fastna i samtal med en österrikisk bekant som är expert på att prata väldigt, väldigt länge. Därför fick jag helt enkelt inte så mycket tid att kolla in resten av utställningen och ska därför avstå från att skriva mer om den nu.

Däremot bevistade jag i lördags Transmediales symposium på Volksbühne. Där väldigt mycket intresse riktades mot konstnären Lawrence Lek och hans senaste filmverk AIDOL, vars visning föregicks av ett välbesökt samtal.

För två år sedan visades Lawrence Leks videoessä Sinofuturism (1839 – 2046 AD) på CTM-utställningen och jag måste erkänna att jag blev golvad. En sorts science fiction-mockumentär som utgår från sju stereotyper om kineser (computing, copying, gaming, studying, addiction, labor, gambling) vilka projiceras mot en framväxande maskinintelligens. På samma fiktiva tidslinje utspelar sig Geomancer och nu senast alltså AIDOL 爱道 som är en rejält påkostad produktion där Lek har fått hjälp av ett flertal assistenter.

AIDOL 爱道 är ett multimediaverk vars visuella, litterära och musikaliska aspekter inte nödvändigtvis drar åt samma håll. Visuellt har det producerats med hjälp av spelmotorer och håller sig konsekvent till en datorspelsestetik som frossar i långa svep över episka miljöer. Själva berättelsen knyter an till de tidigare videoverken i samma svit, men är dramatiserad på en helt annan nivå än Sinofuturism. Den kretsar kring en popstjärna, Diva, som tar hjälp av en artificiell intelligens för att göra storstilad comeback i samband med finalen för “eSports Olympics” år 2065, som likaså är skådeplats för en ojämn kapprustning mellan människa och maskin, i riktning mot en tomt ekande dröm om berömmelse. En i grunden ganska banal historia, som lyfter genom en del omkastningar, när människorna drivs mot att övervinna sin egen originalitet medan maskinerna strävar efter att lära sig förlora. Under visningen krafsar jag ner enskilda citat i mitt block:

For an AI, winning is easy, but learning to loose took us 24 generations.

Machine learning only resulted in the rule of the generic.

We sinofuturists excel at copying but not creating … to generate copies that nobody can trace.

Music without musicians, influence without influencers.

Critic bots claim Diva used an AI ghostwriter to write her songs.

So how do I end the melody?

När filmen är slut vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Allra mest övertygande är nog musiken, producerad av Lawrence Lek själv som ett album med 12 spår, vart och ett i längden av en vanlig poplåt. Såvitt jag förstår kommer albumet också att släppas på Steve Goodmans skivbolag Hyperdub. Faktum är att filmen AIDOL 爱道 skulle kunna klassas som en musikal och som sådan gillar jag den. Men som kommentar till frågor om AI, human obsolesence och huruvida maskiner kan skapa konst? Där är jag mer tveksam. Får lust att se om den en gång till, helst efter att ha sett Geomancer. Här finns några roliga skruvar på temat, men också en ganska uttjatad premiss; med föga utrymme för hybrider eller halvautomatisering. En annan fras jag skriver ner i mitt block medan jag sitter i mörkret på läktaren i Volksbühnes stora salong:

Automatiseringen blir alltid mer komplex än vad man väntat sig.
Vad folk kan föreställa sig i förväg är att den ska löpa hela linan ut, vilket aldrig någonsin sker.
Å andra sidan har automatiseringen alltid redan löpt längre än vad någon riktigt kan föreställa sig, vilket blir uppenbart först i efterhand.

“How do I end the melody?” är kanske den intressantaste frågan, om man läser den mer metaforiskt. Att låta en AI skapa (generisk) musik är inget svårt. Men hur bygger man in en förståelse för när det är dags att sluta skapa? Det är i slutändan av begränsat intresse att låta maskiner skapa mer konst om skapandet bara fortsätter att resultera i en allt större mängd verk som ingen har tid att konsumera. Det intressanta är hur man ska sålla bland alla verk, oavsett om de har skapats av en människa, av en maskin eller (som i praktiken alltid är fallet) av någon sorts hybrid. Ett sållande som ytterst även inbegriper konsten att sätta punkt.

Jag nämnde att AIDOL 爱道 ska släppas som musikalbum på Hyperdub; i filmens sluttexterna skymtar även Steve Goodman (Kode9) som ju har sin bakgrund i 1990-talets CCRU tillsammans med bl.a. Sadie Plant, Nick Land och Mark Fisher. Det är uppenbart hur mycket influenser som Lawrence Lek har hämtat därifrån, exempelvis i begreppet “hyperstition“. Det syftar på “fiktiva entiteter eller agenser som förverkligar sig själva”, som i fallet med William Gibsons “cyberspace“. Inte bara “sinofuturism” hör till samma begreppskategori, utan det gör troligen även “AI”.

2020-02-05 av Lars Lundqvist
Blogg – Wikimedia Sverige

1970 bilder senare – Mello i Linköping

Så var man tillbaka i vardagen igen efter några intensiva fotodagar på Melodifestivalen 2020 i Linköping, den första deltävlingen för i år. Jag tänkte kort nämna något om mina erfarenheter och lämna några tips.

Suzi P med dansare på Mello 2020 i Linköping

Att få följa eventet var både roligt och mycket intressant! Jag är inget stor fan av mello-musik men visst fanns det några lyssningsbara låtar. Men nu var det inte det som stod i fokus för mig. Istället var det ju fotandet som gällde. Och det gavs många tillfällen.

Robin Bengtsson

Först litet tech: Jag fotade med min fullformatare och använde mitt 70-200/2,8 genomgående. Det och även mitt 50/1,8 fick göra nytta under presskonferenserna. I och med att det i regel är rätt mörkt och mycket rörelse så körde jag på mellan ISO 2000-6400/8000. bilderna som jag laddat upp har jag redigerat i Camera Raw/Photoshop och flera av bilderna har jag även brusreducerat även om det kanske inte behövs.

The Mamas

För porträtt och eventuella videointervjuer är givetvis presskonferenserna bäst. Man kan röra sig ganska fritt för att fota. Ska man intervjua (vilket jag inte jag gjorde), får man snällt ställa sig i kön och vänta på sin tur.

Programledarna Mello 2020

Det roligast fotande är naturligtvis scenframträdandena. Jag var på två av dem, den första på torsdagen då varje bidrag spelades igenom tre gånger. Ett tips är att kolla det första av dem och fota de två följande. Kolla in den fantastiska ljusshowen! Använd första genomgången för att få koll på de bästa fotolägena. På fredagen hoppade jag repetitionen på dagen och gick på kvällens genrep då scenkläder och publiken var på plats. Det som inte var så bra på kvällen var att det var begränsad frihet att röra sig, samt att de platser vi fotografer fick hålla oss en bit från scenen. Där använde jag givetvis bara 70-200:an. Och det funkade fint!

Felix Sandman intervjuas.

Det gavs ytterligare två fototillfällen, lördagens matinérepetition med publik, samt pressfoto EFTER TV-sändningen. Foto under tävlingen var inte tillåtet. Vi hade inte ens tillträde till arenan. Jag valde bort båda dessa tillfällen och ägande istället lördagen åt bildredigering.

Felix Sandman

En sak som jag ska skaffa mig är ett enbens-stativ. Det är att rekommendera. Dels för att få mer stabilitet, dels för att spara armarna. Fullformat och 70-200 är en tung kombination…

Ja, det var väl det!

Ska du fota på Mello och undrar över något så får du gärna höra av dig på surikat@telia.com!

EDIT: Jag tog 1970 bilder. Nu efter resning har jag runt 10% kvar av dem…

EDIT 2: Här finns bilderna på Wikiemdia Commons

Några bilder finns även här på Flickr.

The post 1970 bilder senare – Mello i Linköping appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-01-31 av rasmus
Copyriot

CTM-rapport: Hong Kong på Berghain

Vid fyrasnåret i går morse avslutades natten på Berghain med att en maskerad violinist framförde Hong Kongs inofficiella nationalsång, skapad och etablerad i somras inom ramen för upproret mot den kinesiska regimen.

Violinisten kallar sig Alexmalism hade innan sitt avslutande solo mosat dansgolvet med en stunds hård synkoperad techno, pendlande mellan euforiska arpeggion och vackert kärva dissonanser, medan hans egen violin stod för diskanten. Han är en av artisterna i det kollektiv som samlas kring Absurd Trax som har ett minimalt kontor på tolfte våningen i ett bostadshus, i en stad där hyrorna skjuter i höjden och den oberoende kulturen kämpar hårt för att få tillgång till fysiskt utrymme.

En rad av artisterna kring Absurd Trax är just nu på gemensamt Europaturné. Inbjudan till Berlin kom från de båda syskonfestivalerna CTM och Transmediale, som ordnade en gemensam klubbnatt. Programmet uppe i stora hallen var inte så dansant utan mer inriktat på konceptuell ljudkonst, som bland annat kommenterade frågor om AI och desinformation. Nere på Säule – den lite mer intima bunkerlokalen på Berghains bottenplan – fick däremot Absurd Trax fria händer att lägga upp ett sex timmar långt program. Jag var där från början till slut och det var på vissa sätt en av de största musikupplevelser jag haft.

Första timmen bestod av elektroakustiska ljudlandskap som ofta frammanade en tryckande, hotfull känsla. Till stora delar lät det som något som producerats på EMS. Perioder av svepande stillestånd avbrutna av korta accelererande ljud och ansatser till aggressiv rytm, som snabbt åter mullrade bort. Vid något tillfälle rentav polissirener vilket knappast förvånade. Musiken berättade en historia och åtminstone jag uppfattade denna som en historia om det sociala och politiska läget i Hong Kong. Spelade här gjorde grundaren till Absurd Trax som kallar sig T0C1S: “the only constant is struggle”.

ava* och sedan Nerve tog vid och rytmiken tog gradvis mer plats tills golvet förvandlats till ett dansgolv i frenetiskt tempo. Men i stället för att bara upprätthålla detta, inleddes ett arbete med tempot som musikaliskt uttrycksmedel i mer aktiv mening än i sedvanlig dansmusik. Snabba, långsammare, svajande och brutna tempi verkar vara ett estetiskt grepp som präglar flera av artisterna kring Absurd Trax. Som i vissa fall rör sig till synes obehindrat mellan rave och klassisk elektroakustisk komposition.

Vad som hände under de kommande timmarna är svårt att sammanfatta. Skiftningarna i musikstil, tempo och känsloläge var extrema. Ändå kändes det inte som en kavalkad, utan som en enda sammanhållen performance, särskilt kanske eftersom hela gänget stod på scenen och supportade varandra, när de inte själva var ute på dansgolvet.

Ett tag skapades smått kaotiska scener när Thegn klädd i blodiga bandage skrek i mikrofonen för att överrösta väggen av aggressiv noise, i den mer japanska skolan. Dessa utbrott varvades och krockades med att Dis Fig sjöng vad som nästan får kallas gotiska ballader, på kantonesiska. Vad var det för avgrundsdjup sorg som iscensattes här? Andra stunder utbröt i stället hypereuforiska poplåtar, även om de troligen var lika distade som mycket annat – vid det laget märktes det kanske inte.

Kelvin T gjorde ett otroligt expressivt framträdande där han bland annat sjöng några sånger med (distad) autotune och slutade med att han låg och sjöng på dansgolvet.

Jag vågar redan nu säga att Absurd Trax är årets musikupptäckt på CTM och kanske även ett av de starkast politiska bidragen – en politik som i mycket kommer till uttryck i extremt tvära kast mellan känslolägen. Allt annat än “chill“…

2020-01-30 av Lars Lundqvist
Blogg – Wikimedia Sverige

Melodifestivalen 2020: på deltävlingen i Linköping

Saab arena, Linköping.

Så var det daga igen för Mello 2020, med den första deltävlingen i Linköping, Linköping tar emot med nysvenskt vinterväder, det vill säga, grått, regn i luften och +3 grader. Men det gör inte så mycket. Det lär väl bli mer färg och glam kommande dagar!

Dagens första uppgift var att hämta ut min pressbadge på ackrediteringskontoret som var inrymt i en arbetsbod vid Saab Arena. Badgen säger att jag är stillbildsfotograf och fotar för Wikimedia Sverige. Dessutom är jag en ”M1a”, det vill säga att jag har tillgång till pressrum och salongen/arenan. Men det är under givna tider. Hade jag varit en P, I, A hade jag fått klafsa runt överallt.

Det är en del tider att ha koll på. Mitt preliminära program för kommande dagar ser ut så här:

onsdag 08.30 Hämta ut badge.
onsdag 12.30 Till pressrummet.
torsdag 13.05 Artistpresskonferens, fota vid scenen.
torsdag 14.10 Fota repetioner, till 19.00.
fredag 12.10 Fota presskonferens med programledare,.
fredag 12.45 Hämta biljetter till kvällens genrep
fredag 19.00 Publikt genrep.
fredag 20.30 Fota tävlande, projektledare & tävlingsproducent vid scenen.
lördag 13.00 Hämta biljetter till eftermiddagens genrep
lördag 14.00 Publikt genrep.
lördag 21.30 Presskonferens vid scenen efter avslutad sändning.

Dessutom genomförs en del andra arrangemang som diverse mingel och fester men det tänkte jag strunta i. Jag lägger den tiden på att ladda upp bilder till Wikimedia Commons! Och klappa dotterns katter.

Jag återkommer sannolikt med fler inlägg om evenemanget.

Lars Lundqvist, med nyss uthämtad badge.
Lars Lundqvist med nyligen uthämtad badge.

Förutom det kommer jag nog dela bilder på mitt Instagramkonto, om någon skulle tänkas vara intresserad! (@arkland_swe)

Om någon undrar vem jag är så kan du läsa mer här! Jag har laddat upp en del bilder på Commons tidigare, framförallt i samband med Wiki Loves monument.

Jag delar även bilder på bland annat Flickr.

The post Melodifestivalen 2020: på deltävlingen i Linköping appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-01-25 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik (3/10): “Chill” musik kom att dominera årtiondets andra hälft

Vi kan tänka oss två uppmärksamhetsekonomiska strategier när det kommer till ljud. Å ena sidan att dra till sig så mycket uppmärksamhet som möjligt, att skrika högst och tränga undan alla konkurrenter. Å andra sidan att smälta in i bakgrunden för att kunna stanna där, att höras även om ingen aktivt lyssnar eller tänker på det.

Dessa två varianter korresponderar mot det tydliga skiftet i tiotalets popmusik, som ganska tydligt kan dateras till 2015-16. Bort från det tidiga tiotalets maximalism och EDM, i riktning mot något som jag i Expressen sammanfattade så här:

Popmusiken saktade in mot ett mjukt och utslätat sound, befriat från tvära kast mellan känslolägen, perfekt anpassat för Spotifys spellistor på tema ”chill”, avsedda att rulla i bakgrunden. Lana del Rey är det ultimata exemplet: en musikalisk motsvarighet till de antidepressiva läkemedel som slätar ut både toppar och dalar. Tendensen har tolkats som en längtan efter tröst i en orolig tid. Troligen är det ingen slump att det stora trendbrottet i tiotalets popmusik sammanföll med Brexit och Trump.

Egentligen kan fenomenet delas upp i flera delar:

  1. Den utslätade popmusik som representeras av bland andra Lana del Rey.
  2. Ett skifte inom genren EDM-pop i riktning mot långsammare tempo och mjukare kanter; norrmannen Kygo är kanske det tydligaste exemplet.
  3. Drogad, depressiv autotune-rap som ett parallellt fenomen (mer om detta senare).
  4. Ett ökat intresse för ambient i egentlig mening, inklusive återutgåvor av gammal japansk ambient, och ett återupprättande av en del musik som faller under etiketten “new age”.
  5. Renodlad skvalmusik som producerats för att fylla upp de “chill” spellistor som allt mer har kommit att premieras av Spotify och Youtube, vars titlar ofta anger en tänkt funktion (sleep, study, relax). Den här kategorin omfattar bland annat “postklassisktpianoplink, liksom en massa “lo-fi hip hop“.

I vilken mån allt detta hänger samman kan såklart diskuteras. Som nämnts ovan har det givits två olika förklaringar, som kan stämma in på olika punkter i olika mån.

Den ena förklaringen handlar alltså om ett visst krismedvetande som kanske kan kopplas till klimatkris, högerpopulism och geopolitisk oro. Därför dras vi i högre grad åt “tröstande” musik och undviker ljud som går oss på nerverna.

Den andra förklaringen är mindre spekulativ och pekar särskilt ut Spotify, men även Youtube. Vid tiotalets början var de fortfarande utformade med sökrutan i centrum, för en “framåtlutad” konsument som aktivt ville välja låtar. Detta har förändrats i grunden. Musiktjänsternas uppmärksamhetsekonomiska strategi är nu primärt att rulla i bakgrunden så att den “bakåtlutade” lyssnaren slipper bry sig så mycket om vilka artister som spelas. Spotify började så smått att gå i denna riktning år 2013, efter sin USA-lansering, vilket vi spårat närmare i Spotify teardown och Den svenska enhörningen. Den som bäst av alla har analyserat de musikaliska konsekvenserna av detta är musikjournalisten Liz Pelly:

Spotify loves “chill” playlists: they’re the purest distillation of its ambition to turn all music into emotional wallpaper. They’re also tied to what its algorithm manipulates best: mood and affect. Note how the generically designed, nearly stock photo images attached to these playlists rely on the selfsame clickbait-y tactics of content farms, which are famous for attacking a reader’s basest human moods and instincts. Only here the goal is to fit music snugly into an emotional regulation capsule optimized for maximum clicks: “chill.out.brain,” “Ambient Chill,” “Chill Covers.” “Piano in the Background” is one of the most aptly titled; “in the background” could be added to the majority of Spotify playlists.

As an industry insider once explained to me, digital strategists have identified “lean back listening” as an ever more popular Spotify-induced phenomenon. It turns out that playlists have spawned a new type of music listener, one who thinks less about the artist or album they are seeking out, and instead connects with emotions, moods and activities, where they just pick a playlist and let it roll: “Chillin’ On a Dirt Road,” “License to Chill,” “Cinematic Chill Out.” They’re all there.

These algorithmically designed playlists, in other words, have seized on an audience of distracted, perhaps overworked, or anxious listeners whose stress-filled clicks now generate anesthetized, algorithmically designed playlists.

Avslutningsvis en samling länkar till de bästa analyserna av musikens chillifiering under 2010-talets andra hälft:

Det kan tilläggas att både Pelly, James och Rekret pratade om fenomenet inom ramen för det välcurerade föredragsprogrammet på festivalen CTM i Berlin för ett år sedan. Om några dagar åker jag dit igen för att bland annat lyssna på fler föredrag om estetik, politik och teknik.

2020-01-24 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny på jobbet: Josefine

Hej!
Jag heter Josefine Hellroth Larsson, och sen den 20 januari 2020 arbetar jag som projektledare på Wikimedia Sverige. Mitt område är utbildning och lärande. Det betyder att jag till exempel kommer att jobba med projekt som Wikipedia i utbildning.

Jag har framförallt min bakgrund i civilsamhället. Där har jag jobbat och varit ideellt aktiv på olika nivåer och i olika organisationer. Den organisation där jag varit aktiv längst är Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, men jag har också varit ordförande för Scouterna i Sverige och arbetat som generalsekreterare för Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Senast kommer jag från utbildningsföretaget Qlok. Där jobbade jag dels med att skapa och hålla utbildningar på yrkeshögskolor, och dels med att bygga e-learning.

Jag har en examen som bibliotekarie och har också läst kommunikation på högskolan. Dessutom har det visat sig att vi som gått IB, International Baccalaureate, på gymnasiet är överrepresenterade bland de anställda på Wikimedia Sverige.

När jag inte jobbar med att ge människor större tillgång till fri kunskap, tittar jag gärna på sport, åker på scoutarrangemang eller sitter mötesordförande för nån ideell förening nånstans.

Hoppas vi ses i gemenskapen!

The post Ny på jobbet: Josefine appeared first on Wikimedia Sverige.