2017-02-11 av rasmus
Copyriot

Medverkar i Filosofiska rummet

Ytterligare en radiomedverkan denna vecka: jag medverkar i Filosofiska rummet om “Zygmunt Bauman, Retrotopia och den flytande rädslan”. Samtalet rörde sig också i lite vidare cirklar kring sociologins roll och samtida pessimism. De två andra medverkande, Lasse Dencik och Evin Ismail, är båda mer belästa på Bauman än vad jag är, men förhoppningsvis kunde jag ändå bidra med vissa resonemang av det inte helt hyllande slaget.

Jag får väl erkänna att jag är rätt nöjd med att samma vecka ha medverkat både i Filosofiska rummet och i Ekonomiekot. Trivs ganska bra i fältet däremellan.

2017-02-10 av rasmus
Copyriot

K289: Ekonomiekot om minusränta som finansiellt undantagstillstånd

Nu är det två år sedan Riksbanken införde minusränta (negativ reporänta) efter en tid med nollränta. Jag har flera gånger beskrivit det rådande läget lite dramatiskt som ett “finansiellt undantagstillstånd”, ett begrepp som nu plockats upp av Ekonomiekot i en pigg specialsatsning.

I en rad kortreportage försöker Ekonomiekot utröna vad minusräntan gör med pensionerna, sparandet, näringslivet, börsen med mera.

Jag intervjuades för att säga något om vad minusräntan gör med “samhällsandan” i lite vidare mening. Inslaget på drygt tio minuter tar avstamp i hur Spara och Slösa en gång skulle få barnen att “fostras in i räntesamhällets logik”. Åtminstone utifrån denna logik får man verkligen säga att vi lever i ett undantagstillstånd.

Det är ju ett experiment vi befinner oss i och ingen vet vart det leder. Nu sägs det ju att det ska vara mer eller mindre kortvarigt, att vi har haft det i två år och ska ha det i två år till eller så. Men det kan man ju verkligen inte veta, det kan ju vara så att vi hamnar i en situation där vi mer eller mindre permanent, i delar av världen, parkerar styrräntorna på negativt territorium. Och vad det får för effekter i det större sammanhanget, det vet vi inte exakt. Man kan ju såklart spekulera i olika konsekvenser. Den stora bilden finns där inte riktigt än.
Investerare lånar ut pengar till stater, och även till kommuner i Sverige, utifrån premissen att de ska få mindre pengar tillbaka och det är ändå en ganska märklig situation som får en att fundera lite på vad pengar är.
/…/
Minusräntan blir ju en signal som säger: placera inte pengarna på banken, utan ut och placera dem någon annanstans, på börsen, placera dem i en fastighet, var som helst men inte på ett bankkonto – det är den signalen som sänds. Så det ska tvinga fram ett risktagande. Så kopplingen mellan pengar och risk blir tydlig på ett annat sätt än den varit.

(Som ofta när jag medverkar i radio tycker jag att det känns givande att transkribera delar av vad jag själv sagt. Det är alltså poängen med detta inlägg. Om någon annan får utbyte av orden, eller ännu hellre vill kommentera dem, är det bara en bonus!)

Vår syn på risktagande förändras i en ekonomi styrd av en minusränta. Det är själva poängen: att uppmuntra risker. Pensionsfonder och andra investerare ska helst inte låta kapitalet vila i statsobligationer, utan idealiskt sett ska kapital pressas ut till de domäner där de kan “sätta hjulen i rullning”. Samtidigt är det en vedertagen sanning att låga räntor leder till högre grad av “felinvesteringar“, att de blåser upp “alla former av bubblor, det kan vara i fastigheter, det kan vara i aktier eller i någon speciell bransch”.

Mer och mer pengar söker sig mot mer och mer riskabla investeringar. Och ett sånt område, som representerar stor risk men också stora förhoppningar idag, det är olika slags nya teknikföretag, som ofta inte går med vinst utan går med stor förlust, men som ändå representerar en förhoppning om framtida monopolvinster. Så under den här tiden med låga eller negativa räntor så har ju värderingarna av många nya teknikföretag skjutit i höjden något otroligt. Och det här att man är beredd att investera i företag som gör stora förluster bara för att de kanske i framtiden kan göra vinst, på något oklart sätt, det tror jag är karakteristiskt för vårt finansiella undantagstillstånd som vi lever i idag.

Minusräntan var lösningen på förra finanskrisen – om man nu kan tala om “lösning” när räntan fortfarande är negativ. Hur ska centralbankerna då tackla nästa finanskris? Så här sammanfattar reportern vad jag antagligen uttryckte på ett lite osammanhängande sätt

Ett sätt vore s.k. helikopterpengar: att medborgarna helt sonika fick kontanter att spendera, bildligt talat utkastade över sig med helikopter.
Ett annat sätt vore att räntan sänktes ännu mycket lägre, kanske till tio procent minus – men då skulle man nog samtidigt behöva förbjuda kontanter, eftersom det höga priset på att ha pengar på banken skulle få folk att stoppa pengar i madrassen i stället, vilket i sin tur skulle kunna skapa en allvarlig finanskris, om bankerna dränerades på kapital. Samtidigt, med så låg minusränta skulle sannolikt alternativa betalningsmedel växa fram, resonerar Rasmus Fleischer.

Jag fortsätter:

Om vi skulle gå mot ett scenario där minusräntan blir det nya normala och kanske ännu lägre ner i det negativa området, då får man kanske räkna med att olika typer av informella pengar också breder ut sig. Att människor i högre grad betalar i förhand för att få olika slags poäng eller… För i ett samhälle med minusränta så vill man inte ha pengar. Man vill till varje pris bli av med pengarna. Man kan uttrycka det som att pengarna bränns i handen. Så hellre än att ha pengarna på banken skulle man då förköpa olika produkter.

Reportern frågar: Är det så att minusränta per definition visar att någonting är fel?

Det är väl en öppen fråga… Nej, minusräntan är väl snarare en respons på något som uppenbarligen är fel. Historiskt har ju många vid olika tillfällen sett det som att plusränta är någonting fel, man har sett räntan som roten till allt ont. Det gäller såklart i religiösa traditioner, både kristendom och islam och så vidare där ränta har varit förbjudet, och det gäller många andra rörelser som har velat se ett räntefritt samhälle som mål. De borde ju kanske jubla nu när vi har minusränta, fast riktigt så enkelt är det inte.

2017-02-09 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Vi fotograferade på Göteborgs filmfestival

Det här är ett gästinlägg från Lotta Olsson som tillsammans med Sofie Jansson fick ackreditering till Göteborg Film Festival för att fotografera skådespelare, regissörer, producenter och andra kändisar för Wikimedia Commons räkning.

gudrunschyman
Foto på Gudrun Schyman taget under GIFF 2017.  Lotta Olsson, CC-BY-SA 4.0.

Jag som skriver heter Lotta och läser i vanliga fall till journalist. Under Göteborg Film Festival  har jag vid olika tillfällen fotat för Wikimedia Commons. Jag har bland annat fotat på seminarium som festivalen anordnat och efter filmvisningar, när till exempel regissören närvarat för en frågestund. För mig har arbetet inneburit en möjlighet att bidra till ökad representativitet på internet. Att tillgängliggöra foton från ett visst evenemang eller vissa personer bidrar till ökad synlighet och exponering.

Innan festivalen började enades vi om att försöka fota kvinnor, speciellt de som inte har en Wikipedia-artikel eller har en fotolös Wikipedia-artikel. På så vis kan andelen artiklar med kvinnor öka. Det gör dels att allmänheten i större utsträckning ser kvinnor (i det här fallet inom kulturen). Att fotona dessutom får användas av andra gör att det blir enklare för media och andra aktörer att välja ett foto på en kvinna. Eftersom att runt 80 procent av alla svenska Wikipedia-artiklar om personer handlar om män, kändes vårt fokus på kvinnor rimligt. Därför valde jag medvetet att i första hand gå på tillställningar där det fanns kvinnor med relevans för allmänheten. Jag har bland annat fotat Amanda Kernell som vann filmfestivalens största pris och politikern Gudrun Schyman, vars Wikipedia-bild är ett par år gammal. Alla bilder som togs under festivalen finns på Wikimedia Commons.

Ett konkret resultat av fotandet under festivalen var att en ny Wikipedia-artikel skapades om Malla Grapengiesser, som jag tog kort på. Hur artikelskapandet gick till kan man se i de här klippen från TV4:


2017-02-08 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Ordna en skrivstuga för Art+Feminsim på Wikipedia

Skrivstuga ArtAndFeminism Stockholm 09 av Jens Mohr (www.lsh.se) [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons logo by Ilotaha13 (Own work) [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
Skrivstuga ArtAndFeminism Stockholm 09 av Jens Mohr (www.lsh.se) CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons, logo by Ilotaha13 CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Många ämnesområden kan förbättras på Wikipedia! Det var också temat när Wikipedianen Sandra Abi-Khalil och Wikimedia Sveriges verksamhetschef Anna Troberg igår gästade morgonsoffan hos TV4. Med en månad kvar till internationella kvinnodagen är det dags att börja planera för Art+feminism, som fokuserar specifikt på ämnen som knyter an till konst och feminism på Wikipedia. För fjärde året i rad hålls evenemangen över hela världen för att bidra till Wikipedia, och de arrangeras särskilt kring internationella kvinnodagen den 8 mars.

Förra året pågick 175 skrivstugor som en del av Art+feminism i 28 länder med över 2500 deltagare. I Sverige var vi ett 50-tal deltagare på den skrivstuga som arrangerades på Hallwylska museet i Stockholm.

En skrivstuga kan se ut på många olika sätt, och vara både stor och liten. Det de har gemensamt är engagemanget för att göra Wikipedia till ett bättre uppslagsverk, genom att dela med sig av kunskap i ett socialt sammanhang. Den kan arrangeras av exempelvis kompisgäng, nätverk, organisationer, bibliotek, museum. När Wikipedianer och allmänheten samlar sig över hela världen i en gemensam sak som Art+feminsm så får små insatser och bidrag stor effekt.

Så arrangerar du en skrivstuga för Art+feminsim

På svenska Wikipedia finns redan en samlingssida för Art+feminism på svenska.  Där finns instruktioner och tips för hur en skrivstuga bäst förbereds och vad man behöver tänka på. Det går bra att kontakta oss på Wikimedia Sverige om du är osäker på hur du själv listar din planerade skrivstuga på sidan, vi hjälper gärna till med det.

På sidan finns också bra resurser för den som är nybörjare på att redigera Wikipedia och de kan användas både som förberedelse inför skrivstugan och också som material under själva träffen för att lära sig om de första stegen i att förbättra Wikipedia.

Vad ska man skriva om?

Det kan vara lite snårigt att hitta luckorna i Wikipedias stora artikelinnehåll och en stor del av att förbättra Wikipedia kommer från att noggrant och omsorgsfullt läsa och granska artiklar för att just identifiera var bidrag behövs. Det är en väsentlig del av att utveckla Wikipedia och många har redan gjort detta för att förenkla för fler att komma igång. Därför finns länkar till olika relevanta listor inom ämnet för Art+feminism från samlingssidan. Kolla exempelvis på listan över kvinnor inom konsten eller listan över kvinnor som finns i Nationalmuseums konstnärsdatabas på Wikidata.

I Stockholm bjuder Livrustkammaren in till Art+feminsim-skrivstuga den 8 mars. I Göteborg hålls varje vecka skrivstuga på temat Kvinnliga huvudpersoner på litteraturhuset.

Lyssna på några av deltagarna i Art+feminism från 2015 som samlades på MoMA i New York.

Sara Mörtsell
Sara Mörtsell
Projektledare Utbildning,
Wikimedia Sverige
sara.mortsell@wikimedia.se


2017-02-06 av sandklef
Svenska – hesa's Weblog

Blog och pod om programmeringsundervisning

Min vän och kollega Rikard Fröberg och jag har sedan en tid skrivit böcker om t ex Java, C, bash, databaser med mera. Detta har vi gjort på wiki.juneday.se. Böckerna används nu på olika kurser på Chalmers, GU och två yrkeshögskolor (IT-högskolan och Yrgo). Pedagogiken bakom böckerna är något som vuxit fram under många år – och efter att ha kännt att man gjort så himla många misstag i rollen som lärare. Vi kommer i bloggen och pod (se nedan) att diskutera pedagogik/didaktik, vanliga misstag och dryfta våra tankar. Men lite vill vi säga nu om vår pedagogik och våra böcker. Vi tillhandahåller videofilmer för att möjliggöra flipped classroom-undervisning och göra det enkelt för studenter att repetera. Vi skriver många övningar, det är inte precis genom att titta på någon spela gitarr som vi lära oss spela gitarr. Övningar är i progression och vi har så klart lösningsföslag.

Nåväl, till saken. Blogen och poden. Även om blogen (https://programmeringspedagogik.wordpress.com/) funnits ett tag är det nu vi kommer jobba med den. Till varje blog kommer vi spela in en pod (http://juneday.podbean.com/) – jo, visst, man vill ju vara modern. Spana gärna in blogen och lyssna på vår podcast. Det finns just nu tre blog/pod-avsnitt:

  1. Getters och setters. Våra tankar om getters och setters, vad de kommer ifrån, varför de inte alltid är så nödvändiga och vad för problem som finns med dem.
  2. Om oss. Vi pratar kort om vilka vi är, varför vi håller på med pedagogik och varifrån namnet Juneday kommer.
  3. Om Arrayer i Java-undervisning. Vi pratar om hur man vanligtvis (över)använder arrayer när man (försöker) lära ut Java.

Sprid gärna information om våra böcker, blog och pod. Vi vill gärna diskutera (på blogen) med lärare och folk som jobbar med utbildning, men även från dig som jobbar med programmering. Framför allt vill ha feedback från proffsen på utbildning: elever och studenter.

Allt vi gör finns här:


2017-02-03 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Svenska bibliotek med i årets 1lib1ref – så här blev det

1lib1ref sticker-final

Idag avslutas Wikipediasatsningen för bibliotek 1lib1ref (one librarian one reference) så vad har hänt på biblioteken i Sverige?

13 bibliotek anmälde sitt intresse att vara med, från Piteå i norr till Svedala i söder och där fanns folkbibliotek, skolbibliotek, universitetsbibliotek och nationalbiblioteket.

1lib1ref fungerar så att deltagare uppmanas att använda sig av hashtaggen #1lib1ref i redigeringskommentaren för att på så sätt synliggöra och samla alla bidrag genom verktyget Wikipedia Social Search. Svenska Wikipedia har där fått drygt 40 redigeringar som är synliga via taggen och ännu fler med hänsyn till att alla inte använt sig av taggen. Förutom att introducera redigering uppmuntrar också 1lib1ref  till möten och diskussioner om bibliotek och Wikipedia. Ett exempel på en sådan fråga är ”Vilka missförstånd kan biblioteksanvändare troligen bära på när det gäller Wikipedia? Vilka lärande- eller informationssökningsstrategier kan människor behöva lära sig, för att bättre förstå informationshantering inom ramen för Wikipedia?”. 

Varför vara med i 1lib1ref?

Så här säger några av deltagarna om att vara med i 1lib1ref.

Maria Johansson, Bibliotekarie i Kramfors. Foto: Maria Johansson CC BY-SA 4.0

”Vi tycker att Wikipedia är en jättebra ingång för att jobba med digital delaktighet och källkritik. Vi gillar Wikipedia och vill gärna vara till hjälp, men den största anledningen till att vi anmälde oss var att vi ville lära oss mer om Wikipedia själva så att vi sen kan lära bibliotekets användare. Vi kommer att ha tre Wikipedia-relaterade evenemang under våren, som vi bjuder in allmänheten till. Två tillfällen då vi fokuserar på sidan om Kramfors på Wikipedia och ett tillfälle i samband med internationella kvinnodagen då vi bjuder in kvinnor att skriva om kvinnor.”  Maria Johansson, Kramfors folkbibliotek

 

Wikifika Sundsvall av Saspe13 CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

”Det var min idé att anmäla oss, och jag pitchade idén för min närmsta chef som tyckte det var en mycket god idé.  Från mitt tidigare engagemang med Wikipedia och forskare tycker jag det är mycket viktigt att kollektivt bidra till att höja kvalitén på Wikipedia med kunskap och källhänvisningar. Vi kommer att fortsätta träffas för Wikifikor.”  Sassa Persson, Sundsvall Stadsbibliotek

Mer om 1lib1ref i Sverige

Tack!

Till alla som varit med, hjälp till med förberedelser, diskuterat, fikat och redigerat.

Sara Mörtsell
Sara Mörtsell
Projektledare Utbildning,
Wikimedia Sverige
sara.mortsell@wikimedia.se


2017-02-02 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

6 Best Linux Tools For Digital Artists

It is not true that Linux does not offer tools for digital artists. Of course, there’s something for everyone which makes Linux better than Windows.

There are plenty of Linux graphic applications which help digital artists enhance their work or build something interesting from scratch. Well, maybe, the applications that do exist with Linux are not commercially popular, but they do offer powerful features to act as a perfect companion for a digital artist.

In this article, we would be specifically concentrating our focus on the tools that deal with digital drawings/sketches and

2017-01-29 av rasmus
Copyriot

K288: Trumpologiska anteckningar

Kolla gärna in de tio preliminära teser om Trump som lagts upp av konstnären Ian Alan Paul. Jag försöker sammanfatta: Högerns handlingsutrymme vidgas åt alla håll. Vänstern retirerar in i försvaret av en liberal demokrati som aldrig existerat annat än som en fantasi. För att den vardagliga verkligheten ska förbli levbar krävs ständigt högre nivåer av förmedling, accelererade flöden av memer. Alla kommer att retweeta Trump, Trump kommer att retweeta alla. Det finns ingen återvändo. Efter att Trump släppt loss krisen på högsta politiska nivå finns ingen annan utväg än att skapa en egen kris av annat slag.

(Jag nära att skriva “en alternativ kris”. Men själva ordet “alternativ” har på kort tid blivit mycket svårt att använda. Alt-right, alt-facts, alt-crisis?)

Trumps makt är “virtuell”, skriver Paul. Med detta menas att den inte kommer ur enskilda handlingar, utan “ur mångfaldigandet av möjliga handlingar” som underminerar alla förutsägelser. Därför är det ett strategiskt självmål att att försvara sanningen gentemot Trump, som inte ödslar tid på att uppehålla sig vad som är och därför alltid kommer att kunna röra sig snabbare i sitt nät av “tänk om”.

Vad denna virtualitet bland annat innebär blir tydligt i en artikel som delats flitigt senaste veckan, skriven av de grävande journalisterna Hannes Grassegger och Mikael Krogerus, ursprungligen i schweiziska Das Magazin, sen i en piratöversättning av Antidote, därefter i officiell översättning på Vice: “The data that turned the world upside down“.

Trump’s striking inconsistencies, his much-criticized fickleness, and the resulting array of contradictory messages, suddenly turned out to be his great asset: a different message for every voter.

Artikeln kretsar kring företaget Cambridge Analytica som sysslar med psykologisk dataanalys. Företaget uppger själv att man spelade en nyckelroll i kampanjen som gjorde Trump till president. De var även aktiva på den vinnande sidan i den brittiska Brexit-omröstningen. Företagets huvudägare tycks vara den högerradikale miljardären Robert Mercer, som även investerat stora summor i Breitbart, vars tidigare redaktör Steve Bannon inte bara blivit Trumps chefsstrateg – han sitter även i styrelsen för Cambridge Analytica. Nu sägs det att Rebekah Mercer, dotter till Robert, ska leda en utomparlamentarisk stödtrupp underställd Trump, med uppgiften att understödja presidentens agenda i olika frågor, allt med utgångspunkt i psykologisk dataanalys. Och om du undrar var all data kommer från, så är det bland annat från de de där gratis personlighetstesterna du gjorde för skojs skull på Facebook, där du samtidigt gav någon åtkomst till alla dina likes…

Så där kan man hålla på och spinna vidaremyten om Cambridge Analytica – som nu uppges ha siktet inställt på att intervenera i valrörelser i Europa, särskilt kanske i årets tyska val. Oavsett vilken betydelse just detta företag har haft eller kommer att få, är det talande att begrepp som “election management” har blivit helt självklara.

Förra helgen såg jag (tillsammans med vänner i en studiecirkel) om Adam Curtis dokumentärserie The century of the self (2002). Det fjärde och sista avsnittet handlar till stor del om hur Bill Clinton och Tony Blair kom till makten på 1990-talet – inte genom att presentera en samlad vision adresserad till en bred majoritet av befolkningen, utan med stöd av marknadsundersökningar. Deras spinndoktorer kom fram till att partiernas trogna väljare var relativt ointressanta och valde i stället att koncentrera sig på de mindre grupperna av “swing voters“. Via fokusgrupper och opinionsundersökningar identifierades deras känslor och rädslor. Genom att göra väl valda utspel lyckades politikerna vinna dessa gruppers röster och därmed även en majoritet i valet. Men det skedde till priset av en nedmontering av utrymmet för en genuint framåtblickande politik. (Det finns en hel del att invända mot den förvisso fascinerande historia som Adam Curtis berättar, som också har 15 år på nacken. Jag har ännu inte sett Curtis senaste dokumentär HyperNormalisation som tydligen kretsar mycket kring Trump, men jag har hört en del kritik mot den.)

Ur dagens perspektiv sysslade Bill Clintons och Blairs kampanjmakare med en väldigt primitiv form av “election management”. Barack Obamas kampanj var betydligt mer sofistikerad, liksom Hillary Clintons. Men mycket tyder faktiskt på att Trumpkampanjen, i sitt arbete med Cambridge Analytica, tog ännu ett stort steg i den långa marschen bort från masskommunikationen. Jämfört med motståndarsidan satsade de mindre på tv-reklam och mer på riktad kommunikation eller microtargeting via Facebook. Det ska ha skett med stöd av en databas med psykologiska profiler för varje vuxen invånare i USA – 220 miljoner individer – som Cambridge Analytica har byggt upp, enligt vad dess vd Alexander Nix förklarat i en presentation.

Politik handlar inte längre om att rikta budskapen till segment som unga kvinnor, högutbildade afroamerikaner, högbelånade bostadsrättsinnehavare eller kattägare. Sådana sociologiska katgorier framstår som grovhuggna när digital övervakning möjliggör psykologiska profiler på enskilda individer.

From July 2016, Trump’s canvassers were provided with an app with which they could identify the political views and personality types of the inhabitants of a house. It was the same app provider used by Brexit campaigners. Trump’s people only rang at the doors of houses that the app rated as receptive to his messages. The canvassers came prepared with guidelines for conversations tailored to the personality type of the resident. In turn, the canvassers fed the reactions into the app, and the new data flowed back to the dashboards of the Trump campaign.

Again, this is nothing new. The Democrats did similar things, but there is no evidence that they relied on psychometric profiling. Cambridge Analytica, /…/ discovered that a preference for cars made in the US was a great indication of a potential Trump voter. Among other things, these findings now showed Trump which messages worked best and where. The decision to focus on Michigan and Wisconsin in the final weeks of the campaign was made on the basis of data analysis.

På kortare sikt är dessa metoder ett sätt att vinna val. På längre sikt kan väl ingen förneka att de underminerar själva legitimiteten för representativ demokrati.

Sen är det klart att metoderna inte går att överföra direkt på förhållandena i t.ex. Sverige. Dels finns här något större begränsningar för att bygga personregister, men sånt går att kringgå och blir på sin höjd en gradskillnad. Dels är valdeltagandet högre i Sverige, eftersom det här är betydligt lättare att rösta. Kampanjen i USA handlade inte så mycket om att få någon att byta sympatier från den egna kandidaten till den andra, utan om att få de med svaga sympatier för endera kandidaten att endera stanna hemma eller gå och rösta. Men det råder inget tvivel om att metoderna kommer att importeras till Sverige innan 2018.

Bland entusiasterna finns kommunikationsbyrån Miltton Labs som står nära Moderaterna och de borgerliga ungdomsförbunden. (Det var för övrigt Miltton Labs som orkestrerade kampanjen #backaspotify förra våren, vilket Christopher Kullenberg och jag skriver om i en kommande artikel). En av dess företrädare skrev nyligen en intressant bloggpost om hur han menar att kommande val ska vinnas: inte via masskommunikation, utan genom att skicka olika budskap till olika mottagare, allra helst på individnivå. Förebilden är de kampanjer som arbetat med Cambridge Analytica. Slutklämmen är skamlöst nihilistisk, för att komma från en person som anser sig politiskt engagerad: “Man kan ha åsikter om denna form av kampanjande är bra för samhället i stort, och om detta är bra politisk utveckling, men det spelar egentligen ingen roll.”

2017-01-25 av rasmus
Copyriot

Några minnesord om Mark Fisher (1968–2017)

Mark Fisher (K-punk) finns inte längre. Hans ständiga samtalspartner Simon Reynolds har samlat länkar till en lång rad vackra “>dödsrunor. Därtill har den norska kulturtidskriften Vagant genomfört en liten enkät där de bad om personliga reflektioner över vad Mark Fisher har betytt. Jag var en av de tillfrågade och här kommer mitt svar:

Jag blev uppmärksam på Mark Fisher under den globala finanskrisens utbrott 2007–2008. Vad som fångade mig var just det passionerade och mångfacetterade krismedvetande som präglade texterna på bloggen K-punk, särskilt de texter som kretsade kring musik. Efter hand insåg jag att denna passion i mycket kom ur att han brottades med den egna depressionen.

Burials album Untrue, som släpptes i slutet av 2007, placerade Fisher i ett samtidshistoriskt och djupt politiskt sammanhang, där nyckelordet var »hauntology«, ett begrepp lånat från Jacques Derrida. Det handlade om att sörja de framtider som gått förlorade, inte för att stanna i sorgen men för att historiens spegel tycks vara enda sättet att över huvud taget få en skymt av någonting radikalt annorlunda, i den historiska situation som Fisher snart skulle beteckna som »kapitalistisk realism«.

Som musikkritiker befann han sig i ständig dialog med Simon Reynolds och dennes analyser av brittisk dansmusik som ett »continuum«, men Fisher tenderade att gå ännu längre i de politiska slutsatserna. Just därför lyckades hans texter verkligen med att intensifiera upplevelsen av själva musiken. När jag dansar händer det att jag tänker hans tankar.

Enligt min uppfattning rymmer hans musikkritik en större politisk sprängkraft än exempelvis boken Capitalist Realism (2009) eller andra texter som tog direkt avstamp i politiska frågeställningar. Han var också delaktig i det filosofiska samtal som fördes mellan en handfull manliga brittiska bloggare kring begrepp som »objektorienterad ontologi« och »spekulativ realism«, ett samtal som med tiden gav intryck av ännu en akademisk herrklubb där män hjälptes åt att bygga en karriärplattform. Men Fisher framstod aldrig som en akademisk karriärist med sikte på att behärska en liten nisch. Kanske för att han skolats i det mytomspunna tankekollektivet CCRU, som var verksamt vid universitetet i Warwick under 1900-talets sista skälvande år. De kultiverade en egenartad tankestil, esoterisk och extatisk, som definitivt kom att prägla flera av oss som några år senare bildade Piratbyrån i Sverige. För egen del hade jag alltså en relation till Mark Fisher innan jag visste vem han var. Själv träffade jag honom bara en gång, när han besökte Stockholm år 2011. Mina tankar går till hans familj och de framtider han försökte möjliggöra.

2017-01-21 av pawal
:DFRI

Kallelse till årsmöte

Datum: 19:e februari
Tid: 13.00 – 15.00
Plats: Tulegatan 11, 3tr (hos Sunet), Stockholm
Anmälan och frågor: skicka ett mail till dfri@dfri.se

Årsmötets Dagordning

1. Mötets öppnande
2. Val av mötets ordförande
3. Val av mötets sekreterare
4. Mötets behörighet
5. Fastställande av röstlängd
6. Godkännande av dagordningen
7. Val av två personer att justera protokollet och vara rösträknare
8. Styrelsens verksamhetsberättelse för förra året
9. Ekonomisk berättelse för förra året
10. Revisorernas berättelse för förra året
11. Ansvarsfrihet för förra årets styrelse
12. Årets verksamhetsplan
13. Årets budget och fastställande av medlemsavgift
14. Styrelsens förslag
15. Val av årets styrelse
16. Val av årets revisor
17. Val av årets valberedning
18. Motioner
19. Övriga frågor
20. Mötets avslutande

Om ni vet med er att ni vill engagera er lite extra i föreningen, eller om ni känner någon som är intresserad av styrelsearbete, då får man gärna kontakta vår valberedning. Detta gör man genom att skicka ett mail till valberedning@dfri.se.

Motioner måste skickas in till styrelsen senast tre veckor före årsmötet. Läs mer i föreningens stadgar: https://www.dfri.se/dfri/stadgar/

2017-01-18 av rasmus
Copyriot

Varför pengar är ett dåligt mått på global ojämlikhet

Nu uppmärksammas en rapport från Oxfam som konstaterar att världens åtta rikaste män äger lika mycket som halva jordens befolkning. Det är fjärde året i rad som organisationen lägger fram en sådan rapport i anslutning till elitmötet World Economic Forum. Den här gången är siffran – 8 personer! – chockerande nog ännu lägre än tidigare. Reaktionen är given: ta från de rikaste, ge till de fattiga!

Jag är helt för att ta från de rika och ge till de fattiga. Ändå är jag djupt misstänksam mot den här typen av siffror, vad de säger och vilka visioner de formar. Problemets kärna är att allt kretsar kring pengar. Den som reagerar på siffrorna, utan att fråga vad de mäter, bidrar till att befästa en fetischistisk förståelse av pengar. Och det är just den fetischismen som måste rivas ner för att någon verklig omfördelning av resurser ska kunna komma till stånd.

En sida av saken, som jag tidigare tagit upp i Glänta, handlar om vad för slags tillgångar som mäts. Det är ju inte så att planetens åtta rikaste män är några Joakim von Anka-typer som sitter på väldiga skattkistor fyllda med guldmynt. Det är inte ens fråga om pengar på bankkonton. Här handlar det om pengar som mått på finansiella tillgångar av alla möjliga slag. Det kan vara aktier eller fastigheter, “intellektuell egendom” eller konstverk, utsläppsrätter eller optioner på att i framtiden få köpa en råvara till ett visst pris, eller ännu mer invecklade derivat. De flesta av dessa tillgångar är i sig helt oanvändbara för en fattig bonde i Bangladesh.
För att det ska bli tal om att omfördela pengar måste tillgångarna först säljas på en marknad. Problemet är bara att tillgångarnas marknadspriser bygger på att det inte görs några storskaliga försök till global omfördelning. Om de åtta rikaste männens tillgångar plötsligt skulle säljas av, skulle marknaderna krascha. Inget ont i att marknaderna kraschar, tvärtom – men i ett sådant läge skulle den enda meningsfulla omfördelningen behöva ske utan pengarnas förmedling.
Därför vore det kanske också bättre att från början diskutera ojämlikhet i icke-monetära termer. För det handlar om så mycket. Det handlar om hälsa, om förbrukning av naturresurser, om möjligheter att forma sitt eget liv. Det handlar om makt. (Och visst, “makt” är inte något oproblematiskt begrepp, men en fördel är att nästan alla inser att makt inte låter sig mätas objektivt – till skillnad från pengar, vars själva syfte är att mäta saker.)

På delvis samma spår skrev riksdagsledamoten Ali Esbati (V):

Ännu viktigare än att frysa bilden här, är att tänka på vad en sådan skev förmögenhetsfördelning betyder över tid, i en dynamisk världsekonomi. Vad betyder det att vara superrik i en kapitalistisk ekonomi idag? Stor tillgång till varor och tjänster av olika slag, förstås. Och fastigheter, ofta. Det mesta av rikedomen är dock lagrad i form av ägande av produktionsmedel och av andras finansiella skulder. Det innebär alltså inte bara att man här och nu kontrollerar resurser, utan att rikedomen bygger på den genom systemet överenskomna makten att kontrollera resurser som ännu inte är skapade, utan rätten att äga dem i framtiden.
Det skeva ägandet av produktionsmedlen gör att orättvisorna inte bara har uppstått i någon fjärran förtid, utan uppstår nu, i arbetet, inte efteråt i samband med någon orättvis fördelning.

Även om vi skulle acceptera pengar som mått på makt eller på livschanser, så kvarstår enorma problem med den metod som Oxfam använder. Vad de har gjort är helt enkelt att kombinera två datakällor. Först har de titta i den årliga “Global Wealth Databook” från banken Credit Suisse för att få fram en siffra på hur mycket som ägs mänsklighetens fattigaste hälft. Därefter har de gått till tidningen Forbes lista över världens rikaste individer och räknat uppifrån tills de kommit upp i samma summa.
Varför denna metod är skev har förklarats mycket tydligt av ekonomijournalisten Felix Salmon. “Rikedom” definieras, både av Credit Suisse och av Forbes, som ett netto: tillgångar minus skulder. För de individer som har större skulder än tillgångar kommer resultatet att bli negativt.

Paradoxen som uppstår med denna mätmetod är att många av världens “fattigaste” människor visar sig bo i västvärlden och ha det jämförelsevis bra. Jag skulle nog själv hamna i den kategorin. Jag har aldrig tagit några andra lån än studielånet, men min sexsiffriga skuld till CSN är sannolikt större än mina tillgångar. Om man nu inte väljer att räkna mitt “humankapital” som en tillgång. Eller mitt svenska medborgarskap, som ger mig tillgång till ett socialt skyddsnät. Men jag är ganska säker på att Credit Suisse inte sätter penningvärden på sådana tillgångar.

De flesta som tar del av Oxfams utspel tänker nog inte ens tanken på negativ rikedom, alltså skuld. De tänker att det finns ett fåtal som har väldigt många pengar och ett flertal som har väldigt få pengar. Inte att en stor del av västvärldens befolkning (särskilt i USA) har mindre än noll pengar, eller att en del i denna grupp definitivt hör till de som vi skulle kalla för rika.

Oxfam har nu i ett metoddokument besvarat en del av kritiken. Där medger de i princip att individers rikedom inte kan mätas så som de själva har gjort, men menar att det ändå blir rätt på en aggregerad nivå:

In the global wealth distribution, some people we may not think of as being poor show up among the very poorest, as they are in net debt. These people may be in debt but be income-rich, thanks to well-functioning credit markets (think of the indebted Harvard graduate). A number of such cases will exist. However, in terms of population, this group is insignificant at the aggregate global level.

Därtill medger Oxfam att det finns ett problem i att använda växelkurser för att räkna om alla penningvärden till dollar. För den som bor utanför USA har tillgångarnas dollarvärde en begränsad betydelse. Under fjolåret visade det sig till exempel att Storbritanniens samlade rikedomar föll med 1,5 biljoner dollar, inte för att britterna sammantaget blev fattigare utan för att pundet föll och dollarn steg. Växelkursens effekt blir troligen ännu större om man jämför ett rikt land med ett fattigt land, utan att ta hänsyn till att levnadsomkostnaderna i det fattiga landet troligen är mycket lägre. Ett alternativ till att använda växelkurser skulle vara att räkna med köpkraftsparitet (även om detta mått kommer med en helt egen uppsättning godtyckliga avgöranden, som i mycket löper parallellt med godtycket i prisindex).

Inget av detta är ägnat att bortförklara eller nedtona den extrema ojämlikhet som råder i världen. Man kan nog rentav vända på steken och säga att ojämlikheten underskattas när man försöker mäta den i pengar. Framför allt leder penningfetischen till att idéer om omfördelning blir fastlåsta i kapitalets kategorier. Som jag skrev i Glänta, apropå hur det brukar låta i svensk vänsterdebatt:

Efter att pengarna har fördelats ska de användas till att köpa saker. Själva premissen är alltså att naturresurserna och arbetskraften fortsätter att vara varor som är till salu på en marknad. Om det inte finns varor att köpa på marknaden, finns det ju ingen köpkraft i pengarna. Visionen om socialism förutsätter att kapitalismen består.

Vad är då alternativet? Själva tanken på ett alternativ till pengar är troligen feltänkt, eftersom det då fortfarande skulle handla om en “allmän ekvivalent”. Men det är hemskt spännande att tidskriften Subaltern i sitt senaste nummer har tagit upp Otto Neurath och naturalräkningen. Till detta historiska exempel ska vi nog snart återvända.

2017-01-16 av Linda Sandberg
:DFRI

Välkomna till styrelsemöte 26 januari

Välkomna till öppet styrelsemöte med DFRI torsdag den 26 januari klockan 18.00-19.00. Efteråt kommer styrelsen ha ett arbetsmöte inför årsmötet.

Alla medlemmar är välkomna.

Skicka ett mejl till: dfri@dfri.se så vi vet att du kommer! Vi meddelar också dig vart vi kommer vara via mejl.

Dagordning

Tid: 18.00-19.00.
Plats: Stockholms innerstad

Med vänliga hälsningar,
Styrelsen

2017-01-12 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

How To Verify Checksum In Linux [Beginner Guide]

What is Checksum in Linux?

Checksum is like a digital fingerprint of a file. In technical terms,
A checksum is a small-sized datum from a block of digital data for the purpose of detecting errors which may have been introduced during its transmission or storage.

Well, checksum is a long string of data containing various letters and numbers. You’ll generally find them while downloading files from the web, e.g. Linux distribution image, software packages etc.

Most

2017-01-11 av Kristina Alexanderson
Creative Commons Sverige

Nu är 4.0 och CC 0 översättningen till svenska är klar!

Stort tack till all som gjort detta möjligt!

Catharina Ekdahl – utan dig hade detta aldrig hänt!
Olle Pettersson ansvarig för CC0 översättningen.
Karl Jonsson
Jonas Öberg

Stefan Högberg och Lennart Guldbrandsson !

 

2017-01-11 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

För deltagare i #1lib1ref – Wikipediasatsningen för bibliotek i hela världen

WIKILESA I
WIKILESA I Av Giselle Bordoy (WMAR) [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
På söndag den 15 januari fyller Wikipedia 16 år, och det är också startskottet för årets #1lib1ref – Wikipediasatsningen för bibliotek i hela världen, som pågår till den 3 februari. I Sverige är redan flera bibliotek anmälda, så som skolbibliotek spridda över hela landet, universitetsbibliotek och folkbibliotek från stora och mindre kommuner och Kungliga Biblioteket. Här följer mer konkreta instruktioner för redan anmälda deltagare och det är inte för sent att hoppa på, anmälan kan göras här.

Jag har anmält mig och mitt bibliotek, men vet inte hur jag ska delta.
Inga problem. Börja med att läsa igenom vad 1lib1ref går ut på (one librarian one reference) på engelska 1lib1ref.org och på svenska kan du läsa vårt första inlägg om 1lib1ref.

Kan jag delta som enskild bibliotekarie?
Japp, så som 1lib1ref betyder så är det inga problem, även om det ibland kan vara lättare i en liten grupp. Ta hjälp av instruktioner på denna sida om vad som ingår i en Wikifikatimme.

Vi vill delta som grupp, vad kan vi göra?
Inom 1lib1ref finns förslag på att hålla en gemensam Wikifikatimme för att lära och hjälpa varandra att bidra och diskutera Wikipedia. Instruktioner för förberedelse och genomförande samt förslag till diskussionsunderlag finns på svenska här.

Jag och mina kollegor har bokat in en wikifikatimme, var kan vi lista den?
Via adressen wikifika.se kommer du till en sida på svenska Wikipedia där alla möjliga wikiträffar annonseras så att användargemenskapen kan se vad som planeras och hjälpa till om det passar. Under rubriken #1lib1ref på svenska finns plats att lista ditt biblioteks evenemang.

Du lägger till ett evenemang genom att klicka på ”redigera wikitext” precis bredvid rubriken och då öppnar sig redigeringsfönstret och du kan följa ytterligare instruktioner där, förhandsgranska att det ser rätt ut och spara sedan.

Hur kommer det att synas att jag har bidragit?
När du har lagt till din fotnot till en pålitlig källa och ska spara din redigering så ombeds du att lämna en redigeringskommentar. I det dialogfönstret skriver du helt enkelt kort vad du gjort för ändring och du skriver #1lib1ref, ex ”lagt till källa #1lib1ref”. När du gör det hamnar ditt bidrag i det globala #1lib1ref-flödet som alla kan ta del av:

Let’s talk about it!
Genom hashtaggen kan du se andras konversationer i sociala medier och sprid gärna att du är med och vad diskussionerna om Wikipedia och bibliotek handlar om för dig och för din organisation, källkritik, synliggöra samlingarna, det digitala medielandskapet, informationssökning, aspekter på tillgänglighet och delaktighet

Sara Mörtsell
Sara Mörtsell
Projektledare Utbildning,
Wikimedia Sverige
sara.mortsell@wikimedia.se


2017-01-10 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

7 Great Ubuntu Application Launchers You Can Use

By default, Ubuntu comes with the Unity desktop environment, and while it is quite a good interface, especially for people who are new to Linux, you may want to use a different launcher. Maybe you want a launcher that looks more like the dock on your Mac, or the taskbar on Windows. Either way, there are quite a lot of options that you can choose from, when it comes to application launchers for Ubuntu. So, if you’re looking for some Unity launcher alternatives, here are 7 great Ubuntu application launchers you can use:

1. Docky

Docky is as close as you can get to the macOS dock on Ubuntu. The launcher works exactly the way a Mac’s dock

2017-01-09 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

10 Best Indicator Applets For Ubuntu 16.04

If you are in a mood to make the most out of your desktop; you need to install some of the best indicator applets for Ubuntu 16.04. For beginners, we will also recommend installing indicator applets as one of the first things to do after installing Ubuntu 16.04.

What is indicator applet?

When you have indicator applets (IA) installed, you may observe to have more accessibility. Also, 3rd Party software developers can make things easier by offering an indicator applet for their application. Also, indicator applets act somewhat like widgets on your iPhone or Android.

2017-01-08 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Daimler joins Linux Foundation’s open source project Automotive-Grade-Linux

LAS VEGAS, Jan. 5, 2017: CESAutomotive Grade Linux (AGL), a collaborative open source project developing a Linux-based, open platform for the connected car, today announced that Daimler is joining The Linux Foundation and Automotive Grade Linux.

Daimler is the tenth automaker to join AGL and will actively contribute to developing the Unified Code Base (UCB), AGL’s connected car platform. The third version of the UCB was recently released

2017-01-08 av rasmus
Copyriot

S287: Om teori och metod i försvarsprisindex (FPI)

Försvarsprisindex (FPI) är ett mått på “försvarsprisinflation” och har avgörande betydelse för tilldelningen av resurser till Sveriges försvarsmakt. Valet av beräkningsmetod har kallats “den osynlige beslutsfattaren” i svensk försvarspolitik. Det här inlägget handlar dock inte alls om försvarspolitik, utan tar blott upp FPI som ett intressant exempel på ett prisindex.

Att indexera priser innebär alltid att man gör en mängd teoretiska antaganden och metodologiska val, som ofta får högst politiska konsekvenser. Konsumentprisindex (KPI) används som mått på allmän inflation och vägleder inte bara Riksbankens räntepolitik, utan också förhandlingar om löner, pensioner och hyror. Försvarsprisindex (FPI) styr ”bara” den årliga uppräkningen av försvarsanslagen, men är metodologiskt intressant eftersom det är ett index som ska mäta priset på att producera den ekonomiska nyttigheten ”försvar”. Därmed kan det kasta ljus på metodologiska dilemman med bredare relevans, även för KPI och därmed även för möjligheten att mäta inflation. Jag kastade mig därför över några aktuella rapporter som handlar just om FPI och försvarsprisinflation.

Syftet med prisindex är “att mäta prisförändringar på en prestanda- och kvalitetsmässigt oförändrad eller likvärdig vara eller tjänst” (FOI 2014). Det stora dilemmat för all prisindexering är att den verkliga marknaden inte är kvalitetsmässigt oföränderlig. Tvärtom byts varorna hela tiden ut, nya modeller ersätter gamla modeller. Olika varor köps i olika proportioner och i det långa loppet skapas system där det sällan är så enkelt som att en vara ersätter en annan. För att mäta prisförändringar är det ändå nödvändigt att räkna om kvaliteterna till kvantiteter. Kort sagt måste man sätta ett pris på den förbättrade (eller försämrade) kvalitet som erhålls.

Varor och tjänster förändras över tid. Ju längre tidshorisont, desto svårare blir problemet. En liter bensin är nog samma vara i dag som för tio år sedan, liksom en hårklippning. Men med olika sorters tillägg eller ändrad reningsgrad i bensinen, respektive förändrad service vid frisörbesöket, kan även sådana produkter få ändrat innehåll över tiden. Ju mer komplexa produkterna är, desto större är vanligen problematiken att bestämma vad som är pris och vad som är volym. Vid längre tidsperioder kan jämförelsen ofta bli närmast meningslös.

(ESV 2010)

Kostnad är inte detsamma som pris. För statistikerna är kostnadsutvecklingen en produkt av två faktorer: volymutveckling och prisutveckling. Dessa kan ses som helt parallella med vad Marx kallade bruksvärde och bytesvärde. Om en vara – exempelvis en hårklippning – blir bättre i kvalitet, ska detta räknas som en ökad volym. Om hårklippningen samtidigt blir dyrare, gäller det att avgöra om detta bara är en följd av den ökade varuvolymen. Kostnadsutveckling minus volymutveckling är lika med prisutveckling. Vad statistikerna benämner som “pris” är alltså en kategori där man i princip ska ha “städat bort” alla kvaliteter i varan. För att mäta ut t.ex. KPI är det alltså nödvändigt att kvantifiera kvalitetsutvecklingen, just för att kunna räkna bort den.

Bruno Latour ville en gång förstå själva moderniteten som vilande just på en ständig “renhållningsprocess” som syftar till att skilja subjekt från objekt. I detta fall handlar det om att hålla isär politik och ekonomi. I den statliga budgetprocessen tjänar prisindexering syftet “att skilja ut inflation och löneöklningar i den totala förändringarna av kostnaderna inom en verksamhet, så att förhandlingar om anslag enbart ska avse reala förändringar.” (ESV 2010) Syftet med FPI är “att kunna låta politikerna koncentrera sig på reala volymförändringar snarare än på pris- och löneförändringar” (FOI 2016).

Hur ska man hantera kvalitetsutveckling på försvarsområdet? Att ett vapensystem blir kraftfullare är en kvalitetsförbättring i en sorts absolut mening. Men krig är en mycket relativ verksamhet. Vapensystemens kvaliteter existerar i praktiken bara i relation till motståndarens vapensystem. Relativistiskt betraktat blir en teknologisk kapprustning i grunden ett nollsummespel.

Utifrån detta sätt att se på saken kommer en kvalitetsförbättring i den försvarsmateriel som används att mötas av en motsvarande kvalitet hos motståndaren. På så sätt bli kvaliteten på försvarets slutprodukt oförändrad, trots att kvaliteten på insatsvaran har förbättrats.

FOI (2016)

I formuleringar som denna märks det ständigt närvarande antagandet att “kvaliteten på försvarets slutprodukt” i grunden är en kvantitet, som kan växa eller krympa, även om det saknas empiriska redskap för att fastställa dess storlek. Detta är än en gång intressant, för det är ett antagande som finns närvarande i alla försök att använda pengar som mått på “reell” ekonomisk utveckling.

På en grov nivå kan man säga att försvaret producerar den kollektiva nyttigheten försvar. Det är närmast en tautologi.

(ESV 2010)

Vad är då en “oförändrad produkt” när det gäller produkten “försvaret”?
För de flesta andra produkter är det den absoluta effekten av produkten som är intressant. Som konsument kan man utan förbehåll glädja sig åt en säkrare bil, en TV med klart skarpare bild, en ljudanläggning med bättre ljud osv. Vad gäller produkten “försvar” är det däremot den relativa effekten jämfört med en potentiell motståndare som är intressant. Om ett vapensystem med bättre eldkraft, räckvidd och skydd riskerar att förlora en strid det tidigare skulle ha vunnit som ett resultat av att motståndaren skaffat sig ännu kraftfullare vapensystem, så har ju försvarsprodukten minskat i relativ effekt, trots att den absoluta effekten har blivit större.
Utifrån detta resonemang kan det hävdas att en “oförändrad produkt” är en produkt med en oförändrad relativ effekt mot en potentiell motståndare, trots att produkten i absoluta termer har högre prestanda.
Detta reser frågan om pris- och lönekompensationen inom försvarsområdet ska kompensera kostnadsutveckling för en oförändrad relativ effekt mot en potentiell motståndare eller bara oförändrat absolut effekt.

(FOI 2014)

Det speciella med försvaret är att dess kvalitet måste bedömas i förhållande till “motståndaren”. Då måste man i slutändan också, för att mäta prisutvecklingen, ha en idé om vem motståndaren är. Ett övervaknings- eller vapensystem kan ju ha olika bra effekt beroende på om det används mot Ryssland, mot IS-terrorister eller mot en befolkning som gör uppror i ett krisläge. Här anas ett närmast schmittskt moment i den skenbart objektiva prisindexeringen: hur man mäter försvarets prisutveckling beror ytterst på vem som är den tänkta fienden.

Vissa av de författare som ingått i litteraturgenomgången, exempelvis Kirkpatrick (2008), hävdar dock att det är försvarseffekten jämfört med en potentiell motståndare som bestämmer den nytta som försvaret skapar. Han benämner försvarsmateriel som “tournament goods

FOI (2016)

“Tournament goods” verkar inte vara något etablerat begrepp inom ekonomivetenskaperna, utan har mest använts ett fåtal gånger av försvarsekonomer. Men det är intressant att fundera på dess potentiella tillämpningsområde.

Tournament goods are goods that only have value when compared to the goods of other actors. A good example of a tournament good is football players. A football player has, as military equipment, no intrinsic value, but is valued when compared to the opponents players. There seem to be little research done on tournament goods, but some insight into the mechanics of tournament goods can be derived from Lazear and Rosen
(1981)
.
/…/
In case of military equipment, the difference in gain from winning and loosing could be quite large.
For essential equipment like fighter aircraft, the best fighter aircraft will give control of the air, hence
the rank is essential. In this case we could expect quite high willingness to invest.
/…/
If television sets were a tournament good and, say, only the
50 per cent largest television sets of any block of apartments were working at any time, the prices of
television sets would inevitably increase.

(FFI 2015)

Defence and Peace Economics heter en vetenskaplig tidskrift som för bara någon vecka sedan publicerade ett temanummer om försvarsinflation, med bidrag från bland andra Peter Nordlund vid FOI. Tidigare under 2016 stod han som en av tre författare till rapporten “Försvarsspecifik inflation” (FOI 2016), som tittade på försöken att mäta försvarets prisutveckling i andra länder. Där konstateras att prisutveckling i normala fall ska mätas i förhållande till en given “output”, men att alla är överens om det omöjliga i att mäta försvarets output “i form av försvarsförmåga, försvarseffekt, nytta eller liknande”.

  • Det är svårt att över huvud taget definiera produktionen av försvar på ett sätt som tillåter mätning.
  • Det är svårt att kombinera bredden av produktionen till ett enhetligt mått.
    /…/
    försvarseffekten är svår, eller kanske t.o.m. omöjlig att mäta i standardiserade enheter över tid.

    (FOI 2016)

Dessa skäl är intressanta, eftersom de i varierande grad fäller även för produktionen av många andra nyttigheter. Tänk t.ex. barnomsorg, utbildning eller kulturverksamheter. Även i dessa fall anses det allmänt vara svårt att mäta produktivitet, just eftersom produktivitet är ett mått på förhållandet input/output. I stället för att mäta output mäter man då input och gör antagandet att produktivitetsutvecklingen antingen är noll, eller att den följer någon sektor i ekonomin som förefaller lättare att mäta.

I beräkningen av FPI har man lagt in ett “produktivitetsavdrag” vars syfte är att stimulera Försvarsmakten till effektiviseringar. “Enligt detta produktivitetsavdrag förväntas Försvarsmakten ha samma produktivitetsavdrag som den privata, lönsamhetsdrivna sektorn.” (FOI 2014)

Eftersom FPI baseras på input och inte på output har det konstruerats som ett kompositindex, alltså en viktad sammansättning av icke-militära prisindex, som ska återspegla hur priserna utvecklas för “sammansättningen av arbetskraft, materiel, varor och tjänster som försvaret köper” (FOI 2014). Det är fråga om ett grovt försök till approximation som möter en massa problem inte minst i fråga om hur snabbt och kraftfullt som ändrade växelkurser ska få genomslag. Dessa detaljer är i sig inte särskilt intressanta. Det är däremot frågan om hur man kan mäta prisutveckling när det kommer till stora investeringar i infrastruktur som görs med mycket långa mellanrum:

Ett speciellt problem rörande mätning av priser som är aktuellt för försvaret gäller unika och stora produkter. Det rör varor som ofta tillverkas av en enda säljare för en enda köpare och dessutom nog så ofta vid ett enda tillfälle, eller åtminstone med så många års mellanrum att produktens kvalitet förändrats i så hög utsträckning att de inte är jämförbara. /…/ Det innebär att det i Sverige för många varor inom försvarsområdet i dagsläget inte är möjligt att fastställa vad som är pris respektive volym i den sammanlagda kostnadsförändringen.
Grunderna för prismätning /…/ är alltså i fallet försvarets inköp /…/ behäftat med allvarliga problem i samtliga led.

(ESV 2010)

Frågan är om inte detta kan sägas om grunderna för prismätning i allmänhet.

2017-01-07 av rasmus
Copyriot

S286: Anteckning om USA:s styrränta

Ungefär samtidigt som Donald Trump valdes till president i USA, höjdes den amerikanska styrräntan, som nu alltså ligger på plus. Samtidigt styr minusräntor i Europa och Japan. Men även om västvärldens penningpolitik i någon mån glider i sär, är det fortfarande inom ramen för samma historiskt unika lågräntepolitik.
Det monetära undantagstillståndet består och inte heller i USA finns något nämnvärt utrymme för ytterligare räntesänkningar nästa gång en akut finanskris bryter ut. Ingen kan säga hur förhållandet kommer att se ut mellan Trump-regeringen och Federal Reserve. Trump angrep Fed hårt i sin valkampanj, angrepp som på slutet även innehöll tydligt antisemitiska inslag. Det kan hända att målsättningarna kolliderar om Fed finner skäl att höja räntorna desto mer för att motverka överhettning till följd av de infrastruktursatsningar som Trump utlovat. Men det är minst lika troligt att Trump och Fed kommer att hitta en synk, till priset av att Trump sviker vissa vallöften – vilket han definitivt kommer att göra, åtminstone enligt finansmarknadernas bedömning. Den senaste tidens börseufori i USA talar sitt tydliga språk:

Markets seem to be expecting higher interest rates, rather than an inflationary boom. /…/
Markets are betting that he will abandon the issues that defined his candidacy and disappoint the voters who won him the election.

Tomas Konicz drar parallellerna till den s.k. Volcker-shocken kring 1980, när räntan i USA plötsligt höjdes drastiskt. Följderna blev att kapital flödade från övriga världen till USA, som gick in i sin långa fas av finansdriven tillväxt. Andra sidor av samma mynt var stigande statsskuld och avindustrialisering. Räntehöjningen satte igång alla slags flöden från periferin till centrum: i global skala, men också inom USA. Följderna är grafiskt tydliga på kartor över var i landet det sker flest självmord eller överdoser. När kapitalet strömmade i riktning mot finanscentren, efterlämnades ett “unnecessariat“:

Here’s the thing: from where I live, the world has drifted away. We aren’t precarious, we’re unnecessary. The money has gone to the top. The wages have gone to the top. The recovery has gone to the top. And what’s worst of all, everybody who matters seems basically pretty okay with that. /…/
If there’s no economic plan for the Unnecessariat, there’s certainly an abundance for plans to extract value from them. /…/
If I still don’t have your attention, consider this: county by county, where life expectancy is dropping survivors are voting for Trump.

För att återgå till det kortsiktiga perspektivet: att USA:s styrränta höjs en liten bit över nollstrecket signalerar en vändpunkt, men det är knappast någon räntechock så som Volckershocken var. Den stora skillnaden är att finansialiseringen nu redan är fullt utblommad. Den stora likheten är nog vilka följderna blir i den globala ekonomin. Volckershocken ledde direkt till Mexikos stora skuldkris 1982, den första i en rad kriser i den globala semiperiferin, som tvingade fram olika “åtgärdsprogram” med privatiseringar som centralt inslag.

Räntehöjningen i USA fungerar i praktiken som ett sätt att skjuta över bördor på Kina. Kinas valutareserver smälter bort i full fart, likt isen på Grönland. Smältvattnet sugs upp av finansmarknaderna i USA och bidrar till att hålla uppe börsvärderna. Sådan är kanske kärnmekanismen i den lilla men symboliska räntehöjningen.

Åren efter 2008 fanns ett slags globalt konsensus kring stimulanspolitik som svar på krisen (må vara att Tyskland drog i motsatt riktning inom EU). Nu har detta konsensus brutit samman. Räntor som rör sig åt olika håll är del av samma mönster som protektionism och militära upptrappningar.

Nixon närmade sig Kina som ett led i sin antisovjetiska strategi. Att nu Trump närmar sig Putin kan rentav ses som en historisk upprepning med ombytta roller, skriver Konicz – alltså som ett försök att motverka Kinas globala maktambitioner. I en sådan strategi passar höjda styrräntor i USA påfallande väl.

Men all denna geopolitik är inte hälften så intressant som den “geoekonomiska” frågan om var vårt tids nya “unnecessariat” kommer att skapas.

2017-01-07 av Mattias Östmar
Wikimedia Sverige

Följ uppladdade bilder från Wikimedia Sverige på Twitter

I samband med projektet Kopplat Öppet Kulturarv har André Costa skapat en twitterbot som automatiskt tweetat ut ett urval av de bilder som laddas upp till Wikimedia Commons.

I skrivande stund är det bilder från Nationalmuseum och Världskulturmuseerna som är aktuella. Twitterboten är ett sätt att uppmärksamma att arbete pågår med bilduppladdningar, vilket gör att fler intresserade kan bidra i både kvalitetssäkrings-arbete och användning i wikipediaartiklar eller annorstädes.

Exempel på bild av Isaac Grünewalds konst som nyligen släppts till public domain.

Twitterboten är gjord med hjälp av IFTTT (If This Then That), en gratis webbtjänst som låter användaren låta händelser som att en sida uppdateras trigga andra händelser som att en tweet skickas ut från ett visst konto. Programmering utan att skriva någon programkod, alltså.

Föremål från Sigvald Linnés utgrävningar i Teohuatican, Mexiko 1932.


2017-01-06 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

12 Useful Commands For Filtering Text for Effective File Operations in Linux

In this article, we will review a number of command line tools that act as filters in Linux. A filter is a program that reads standard input, performs an operation upon it and writes the results to standard output.

For this reason, it can be used to process information in powerful ways such as restructuring output to generate useful reports, modifying text in files and many other system administration tasks.

With that said, below are some of the useful file or text filters in Linux.

1. Awk Command

Awk is a remarkable pattern scanning and processing language, it can be used

2016-12-31 av rasmus
Copyriot

Kassetthouse 2016 – årets 12 bästa släpp

För en gångs skulle levererar denna blogg en årsbästalista.

Jag har köpt och lyssnat på en hel del musikkassetter under 2016. Andra kassetter har jag velat köpa men inte kunnat eftersom de små upplagorna – ofta bara runt 50 ex – brukar sälja slut snabbt. Så jag har också laddat ner en hel del digital kassettmusik från Bandcamp eller via Soulseek. Olika sorters musik, ofta i gränstrakterna mellan genrer men ändå inte på ett helt flytande vis, just tack vare de kassettbolag som går in för att bygga egna musikaliska rum med särprägel. Dessa kassettbolag – från länder som Ryssland, Kanada, Kroatien, Frankrike, Sverige och USA – utmärker sig ofta för en estetisk konsekvens i utgivningen. Efter att ha upptäckt en kassett som faller en i smaken kan man lika gärna beställa hem de andra kassetterna från samma bolag och räkna med gott utbyte.
På så vis har kassettåret 2016 för mig i väldigt hög grad kretsat kring kassetthouse. Vilket inte är någon genre, men väl ett sånt där “eget rum”, eller snarare en hel lägenhet där de olika rummen representeras av kassettbolag som 100% Silk och 1080p, med korridorerna fulla av artister som distribuerar på helt egen hand. Musiken är analogsyntetisk, taktfast och drömmig. (Jag vet inte varför jag skrev “drömmig” i stället för “drömsk” men det känns tidsenligt.) Den kan dra åt ambient eller funk, shoegaze eller dub, men själva noden för dessa kopplingar är ändå house. Ibland strösslas etiketter som “outsider house”, “introvert house”, eller “lo-fi house”.
Skitsamma, jag säger kassetthouse, även om många av artisterna även släpper musik på vinyl eller i rent digitala versioner. Sådana format kan användas till DJ-mixar. Kassettmediet, däremot, låter sig inte mixas. Det har viss betydelse när det kommer till olika varianter av housemusik, som ofta släpps med DJ:s i särskild åtanke, efter att ha producerats med mixvänliga intron och outron. Det kan göra musiken mindre lyssningsbar i omixat skick. När musiken däremot släpps på kassett så är det en tydlig markering om att den faktiskt är gjord för att lyssnas på, även utan att först ha mixats av en DJ. Därför är form och innehåll oskiljbart i kassetthouse, vilket inte förminskas av att musiken samtidigt distribueras i digitala kanaler.

Här kommer så min lista som rymmer tolv kassettsläpp i inte så strikt ordningsföljd.

Elka – Chants

1080p | Discogs | Bandcamp
Om en kassett från 2016 ska få representera den nya vågen av kassetthouse så får det nog ändå bli den här kassetten från Vancouver, som är epicentrum för hela grejen. Elka (Elan Benaroch) producerar i grunden klassisk deep house, men med en maximerad kontrast mellan de energiskt synkoperade trummorna och de ibland närmast somnabula syntharmonier som svävar i bakgrunden.

Bludwork ‎– Nightmare

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Bludwork är enligt uppgift en 18-åring från Georgia, som i höstas gav ut sin andra kassett på 100% Silk. Inte helt olikt ovan nämnda Elka, men kanske varmare klanger och stundtals ännu mer dansant.


Body-san ‎– Shining The Money Ball

1080p | Discogs | Bandcamp
Brandon Knocke i Portland kallade sig tidigare Discoverer men det här är mer egenartat, lite släpigt, mycket drömmigt. Det blir inte mer egenartat när man ser videon till ett av spåren.


Kaazi ‎– Zen Travel

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Släpptes samtidigt som Bludworks kassett (se ovan) och har väl musikaliskt rätt stora likheter. “Cycle” är ett fantastiskt spår som förtjänar att bli dansat till. I väntan på detta har Kaazis kassett rullat många varv på repeat hos mig.

Nerea / DJ Longdick ‎– Carnet de Voyage

House Plants Records | Discogs | Bandcamp
Splitkassett med en schweizisk och en australiensisk artist, varav den senare använder ett verkligt avskräckande namn. Låter som något från 100% Silk men är utgivet på ett nytt kassettbolag från Toulouse, House Plants Records. Kan passa på att tipsa om deras mixtape Heat from Toulouse #1 som på rör sig från lofi-house till marockanska rytmer.

Betonkust & Palmbomen II ‎– Center Parcs EP

1080p | Discogs | Bandcamp
I vissa ljud finns en kantighet som kan låta som ett konverteringsfel från 1980-talet, vilket kan föra tankarna till vaporwave. Utgivet på 1080p men skiljer sig ändå en smula från det typidksa Vancouver-soundet. Palmbomen är holländaren Kai Hugo som förra året delade sitt artistnamn i två, kanske som en vink till Amon Düül II och Silvester Anfang II. Använder sig av upphittad videofilm, som alla andra.

Buz Ludzha ‎– Jungle Tapes

Tape Throb Records | Discogs | Bandcamp
Hallå, den här kassetten är ännu inte slutsåld! Jag fick den med en hälsning från artisten och ett fint klistermärke med budskapet “home taping is making music”. Irländaren Andrew Morrison, som släpper musik både som Buz Ludzha och som The Cyclist, har som få andra i scenen gått in för en ljudbild präglad av just kassettbandet och dess distortion. Under året har han även släppt ett par riktigt bra vinylsläpp, mer dansgolvsorienterade: The Cyclist – Pressing Matters och Buz Ludzha ‎– Basslines For Life.
Men den här kassetten är ett försök att rekonstruera jungle, distat och svajande över i dub, punk och blues. Det påminner förresten om ett liknande sidoprojekt som släppts på kassett under året: Luca Lozanos Junglish Massive.

Perfume Advert ‎– Foreverware

Seagrave | Discogs | Bandcamp
Brittisk duo som tidigare gett ut två kassetter på Opal Tapes och 1080p. Den här gången kanske lite tyngre förankrade i dubtechnon. Låter tyskt och tidlöst.

Pleasure Model ‎– Kendo Dynamics

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Antoni Maiovvi kommer från italohållet vilket kanske märks på de smått bombastiska arrangemangen, samtidigt som ljudbilden är väldigt karakteristisk för vad som ges ut på 100% Silk.

Potions ‎– Pushing The Cuboid

100% Silk ‎ | Discogs | Pretty All Right
Potions har gett ut typ 20 kassetter på fem år, det är rätt starkt. Här märks en del syntpopinfluenser och en låt är byggd på en Throbbing Gristle-sampling, en annan staplar saxofoner.

ISSHU ‎– Greyscale

Seagrave | Discogs | Bandcamp
Jag vet inte, men utgår från att ISSHU kommer från London. Väldigt mörkt på det brittiska sättet, där musikens dansanta kvaliteter känns som förvrängda ekon från ett dansgolv. Således svårt att inte dra paralleller till Burial, även om ljudbilden här är betydligt mer oslipad. Kassetten släpptes bara härom veckan och jag hann beställa ett ex innan det såldes slut. När jag får hem den ska den få rulla på repeat några gånger, men dessförinnan håller jag mig till lite digitalt nosande.

2016-12-30 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

SeaMonkey 2.46 Open-Source Internet Suite Is Out for Linux, macOS, and Windows

It's built on the same Mozilla platform as Firefox 49

Believe it or not, the free and open-source SeaMonkey Internet suite produced by Mozilla and consisting of a web browser, e-mail and chat client received its second big update for 2016, versioned 2.46.

SeaMonkey 2.46 is here more than nine months after the 2.40 release and is a major milestone that has been built on the same Mozilla platform as the Firefox 49.0 web browser. It brings lots of improvements and support for the latest Web technologies, including HTML5, JavaScript, as well as better hardware acceleration. The biggest change is support for HTML5 full-screen

2016-12-29 av rasmus
Copyriot

Kort historik över kreditkonsumtionen i Sverige, 1945–1985

Jag har publicerat min första peer review-artikel som tydligt faller inom ämnet ekonomisk historia (där jag alltså forskar numera, efter att tidigare ha disputerat i historia. Senaste numret av Historisk Tidskrift innehåller min artikel “Kreditkonsumtion i Sverige, 1945–1985. Avbetalningshandel, kreditkort och dess politiska reglering”. Empiriskt bygger den främst på branschtidskrifter från detaljhandeln (Rateko, Kooperatören) samt statliga utredningar. Den teoretiska diskussion om finansialisering som jag först förde blev utlyft och passar nog bättre i en annan tidskrift, en annan gång.

Kring år 1960 köpte många svenska hushåll sin första tv-apparat. Bland dessa var det bara hälften som först hade sparat ihop köpesumman – resten undertecknade i stället ett avbetalningskontrakt. Fyrtio år senare blev mobiltelefonen var mans egendom och kunde ofta köpas till priset av endast en krona – förutsatt att köparen förband sig att teckna ett flerårigt abonnemang hos en teleoperatör.
Exemplen antyder vilken betydelse som finansmarknaderna har haft för att skapa nya massmarknader för hemelektronik. Bilar, möbler och hushållsmaskiner är andra varor som till stor del har köpts på kredit under den svenska efterkrigstiden, en tid som länge präglades av en hårt reglerad finansmarknad. Men alla har inte haft samma möjligheter att konsumera på kredit och alla varor har inte sålts på samma kreditvillkor. Den politiska regleringen av kreditgivningen har bidragit till att forma konsumtionsmönster på ett sätt som förtjänar större uppmärksamhet i konsumtionshistorisk forskning.

Så inleds artikeln – notera att hänvisningen till mobilabonnemang som kreditform stammar från tidigare diskussionerCopyriot).

Artikeln råkar (det var faktiskt inte meningen) redan finnas tillgänglig som pdf. Tacksam för respons!