2021-05-12 av Tobias Pulls
:DFRI

Styrelsemöte 20 maj 2021

DFRI håller öppet styrelsemöte torsdag 2021-05-20 19:00 på internet (notera 19:00, 30 min tidigare än planerat). Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2021-05-10 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Men vem är det på bilden egentligen?

Det är kul att fotografera, och det är viktigt att fotografera evenemang, bandymatcher, bröllop, hästhoppningstävlingar och annat spännande så att bilder med fri licens finns att använda nu och bevara för framtiden. Sen är det lika viktigt att göra ett urval så att alla bra bilder kan laddas upp, och dessutom identifiera personer, platser, hästar eller vad det nu är på bilderna. Men det är tyvärr inte lika lätt eller kul som att faktiskt ta bilderna. 

Skärmdump av commonskategorin med oidentifierade gäster vid bröllopet mellan Victoria och Daniel.

På Wikimedia Commons finns det därför väldigt många bilder där till exempel beskrivningen består av en enkel text som säger under vilken match en bild är tagen, men inte vem det är på bilden eller hela kategorier av bröllopsgäster där det inte framgår vem det faktiskt är. Även om det så klart är både praktiskt och önskvärt att beskrivningarna är kompletta redan vid uppladdning har inga användare plikter, och eftersom några är bättre på att fotografera och kanske prioriterar den delen av samarbetet gillar andra ett basketlag och vet direkt vilka spelarna med nummer 13 och 35 på tröjorna är och kan skriva in det så snabbt och smidigt som Wikimedia Commons tillåter.

13 och 35! Men vilka är det egentligen? Foto: Roland Osbeck, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Som en hjälp för att få till det där med snabbt och smidigt har Jan Ainali tagit fram två korta filmer som på enklaste sätt visar hur det går till att dels lägga till ett namn i beskrivningen, samt att dessutom lägga till ett Wikidataobjekt som strukturerad data, så att fler kan hjälpa till att förbättra bilderna. Om fler kan vara med och uppdatera beskrivningarna kan fotograferna ladda upp fler bilder till Wikimedia Commons utan att känna dåligt samvete för bristfälliga beskrivningar, och i slutändan blir Wikimedia Commons en bättre källa för kunskap och bilder.

Redigera beskrivning och Lägg till strukturerad data. Två enkla filmer som visar hur det går till, skapade av Jan Ainali, CC BY-SA 4.0.

Så om du hejar på ett lag och känner igen spelare, eller vet vilka kändisar, hästar, platser eller annat det är på en bild får du gärna uppdatera och skriva in det. Vet du inte själv får du gärna bjuda in andra du tror vet och be dem uppdatera. Vill du hellre fotografera hjälper vi gärna till med att söka ackreditering, lån av kamerautrustning eller stöd till resor och entréavgifter. Tillsammans gör vi Wikipedia bättre!

The post Men vem är det på bilden egentligen? appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-05-07 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Vi letar vårtecken! – Så kan mamma fota lite också

Det här är ett gästinlägg av Anna F Söderström, Wikipedian, utforskare och fotograf.

Med personlig lockdown på gång i ett hårt pandemidrabbat Östergötland behövde jag hitta något kul att göra med barnen (9 och 5 år) som inte bara innebar de klassiska turerna till Trollegater, Tåkern eller Omberg. Det är fantastiskt att vi allt mer börjar uppskatta vår natur, vår allemansrätt och möjligheten att hitta utflyktsmål relativt nära, men det börjar bli högt tryck på de mest populära alternativen och även om det är nyheter från 2020 är det aktuellt även kommande vår. I just Östergötland ökade besöken i natur och parker med 65% under 2020.

Vilka vårtecken kan vi hitta vid Roxens strand, i Farsbovikens ädelskog?

När det blev dags för Wiki Loves Earth 2021 såg jag en möjlighet att kombinera flera av familjens intressen – och samtidigt upptäcka lite nya trakter i Östergötland. Det kanske ska tilläggas att jag behöver något element av spelifiering, något som triggar min nyfikenhet för just friluftsliv – jag är mer en urban böna som gärna plockar svamp och kollar efter fåglar. Att då delta i WLE21 kändes som en bra ingång att vidga våra vyer och naturupplevelser.

För att komma igång berättade jag för barnen att vi skulle ut och kolla efter vårtecken, jag skapade en karta med hjälp av Google för att se vilka ställen som ligger i regionen och som i nuläget saknar bilder, utrustade oss med vattenhåvar, genomskinlig hink, matsäck och kamera. Nioåringen tog en del kort, men var mer fokuserad på att navigera i en digitalkamera för första gången, så kanske att hans bidrag kommer med nästa gång.

Vatten, fåglar och mygglarver och så förstås matsäck i en vitsippsbacke var nog dagens höjdpunkter enligt barnen och jag hoppas få med dem på fler äventyr (femåringens benämning på dagens aktivitet) innan maj är slut!

Mygglarver, Kungsbro fågeltorn och naturreservat

The post Vi letar vårtecken! – Så kan mamma fota lite också appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-05-06 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Zorns spelmanstävling och Romans Assaggi

Zorn vid spelmanstävlingen i Gesunda 1906. Public domain.

I mitten av april genomförde Musikverket och musikarkiven en digital skrivstuga tillsammans. Fokus för skrivandet låg på svensk folkmusik och Romansamlingen. Arbetsmaterial var Radiotjänsts folkmusikinspelningar, porträttfotografier och delar av Johan Helmich Romans originalmanuskript.

En viktig händelse i den svenska folkmusikens utveckling är Anders Zorns spelmanstävling i Gesunda 1906. Händelsen benämns ibland som den första spelmansstämman men var egentligen en spelmanstävling. I samband med publicering av artikeln sökte vi även efter bilder. Vi hittade sidan Äldre foton från Sollerö socken och får ett trevligt bemötande när vi skickade iväg ett mejl och frågade om att använda bilderna. Sådana svar är alltid väldigt tacksamma! 

Hornblåserskan av Anders Zorn. Public domain.

Artikeln berättar också om Lafvas Margit som visar Zorn till festplatsen Måstäppan där ungdomar brukade samlas. Festplatsen verkar inte finnas kvar längre men väl en minnessten vid Måstäppsvägen. Vi får hjälp med koordinaterna av vår vän på Äldre foton från Sollerö socken som kan sin lokalhistoria och tar nya bilder. Lafvas Margit står sedan modell för Zorn i målningen “Hornblåserskan” – som vi tyvärr inte hittar i någon högupplöst version.

Nu finns det fler spelmän att skriva om och kanske är någon från 1906 även kvar när Matts Arnberg gör sina radioinspelningar omkring 50 år senare? Men vilka personer fanns i publiken? Vad hände med spelmännen? Vilka satte upp minnesstenen? Här finns det mer kunskap att gräva efter och vi börjar kanske närma oss släktforskning. Lafvas Margit Olsson från Sollerön vann i alla fall 10 kronor i tävlingen och blev dessutom förevigad i konsten.

Assaggio blir assaggi i plural

Sats tre och fyra ur Assaggio i h-moll BeRI 324 av Johan Helmich Roman. CC0.

Johan Helmich Roman brukar kallas den svenska musikens fader och det finns ett 20-tal bevarade kompositioner av typen Assaggio som Roman gärna spelade på oackompanjerad soloviolin. Assaggio är en musikalisk genre som betyder ”försök” eller ”smakprov” och den övergripande formen är ofta fri i sin utformning.

Roman gör en resa till London 1716 och kan ha hämtat inspiration till sina assaggi från Francesco Geminiani som levde där mellan 1687-1762. Andra källor för inspiration kan ha varit Georg Philipp Telemann, Johann Paul von Westhoff och Johann Sebastian Bach. Romans assaggi utgår ifrån violinens speltekniska förutsättningar och är virtuosa. Inslag av polyfon sats och flerstämmighet är betydande.

Fri musik på Wikipedia

Skrivstugor och digitala arbetsträffar har varit en del av projektet Fri musik på Wikipedia. Dessa träffar har gett möjlighet att gå in i materialet och diskutera detaljer. Det finns hur mycket kunskap som helst att förmedla och egentligen tar det aldrig slut – det finns alltid mer att upptäcka. Arbete sker på flera av Wikimedias plattformar och det är många moment och processer att gå igenom när ekosystemet av kunskap utvidgas.

Det finns verktyg för statistik så det går att följa vad enskilda skrivstugor som denna tillför i praktiken. Projektet är finansierat av Kulturbryggan och efter slutrapporten i juni tar nya projekt vid. Men arbetet med att tillgängliggöra musik och bygga upp mer kunskap på Wikimedias plattformar fortsätter. Ska vi sikta mot en Wiki Loves Music där musiker över hela världen gör nyinspelningar av äldre musik för uppladdning på Wikimedia Commons?

 

The post Zorns spelmanstävling och Romans Assaggi appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-05-05 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Upptäck din omvärld genom Wiki Loves Earth!

Det här är ett gästinlägg från Larissa Borck, nyfiken kulturarvsarbetare och Wikimedian.

Har du precis flyttat till ett nytt ställe eller vill du upptäcka ditt hemområde på ett helt nytt sätt? Då är kanske Wiki Loves Earth det perfekta tillfället att göra så! Under maj 2021 får du möjligheten att delta i en fototävling som handlar om att dela bilder på naturreservat, biosfärområden, nationalparker eller naturminnen. Under hela månaden deltar människor över hela världen, ger sig ut i naturen och tar foton på naturen för att dokumentera sitt närområde. Varför borde du också vara med? 

Skärmklipp av Wiki Loves Earth-kartan, 2021, OSM CC BY-SA.

Det var i alla fall en fråga som jag hade ifjol när jag deltog för första gången i Wiki Loves Earth? Varför skulle just mina bilder vara relevanta i en internationell fototävling? Jag hade just flyttat till Sverige, min svenska var sådär och jag skulle aldrig tycka att mina foton förtjänade en pris i en tävling. Det var dessutom början på coronapandemin och de flesta evenemang där folk samlades hade ställts in. Jag var ute på promenader ofta och brukar ju nästan alltid ha min smartphone med mig. Jo, jag gillar att ta foton, men mest för att jag tycker om naturen och vill bevara minnen från landskapet, plantorna och ibland djuren som jag ser omkring mig. 

Grogarnsbergets naturreservat, Foto: Larissa Borck, CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Och då upptäckte jag Wiki Loves Earth genom Wiki-gemenskapen. Och syftet med kampanjen passade perfekt till anledningen varför jag tar foton: För att dela med andra hur jag ser på naturen, att upptäcka hur deras naturliga omvärld ser ut och för att tillgängliggöra naturen för dem som har inte haft möjligheten (än) att titta på det jag ser dagligen. 

Som sagt: Jag är verkligen ingen fotograf. Men jag har en smartphone och lånat en minst 15 år gammal kamera från min far. Det finns många andra i hela världen som bidrar till Wiki Loves Earth med helt fantastiska bilder på flora och fauna. Jag försöker lösa ett annat problem än att bidra med högkvalitativa bilder: jag vill tillgängliggöra naturreservat och naturminnen på visuella sätt. Och då var just Wiki Loves Earth en bra möjlighet att göra så, för många skyddade naturområden har inga öppet licensierade bilder i Wikimedia Commons. Det är mediadatabasen som till exempel medierna i Wikipedia-artiklar kommer ifrån. Alla kan redigera Wikipedia och alla kan bidra med sina bilder till Wikimedia Commons. 

Får i Klosterängens naturreservat, Foto: Larissa Borck, CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Därför söker jag naturreservat och naturminnen i mitt område som inte har bilder än i Wikimedia Commons – och det är ganska enkelt, tack vare Wiki Loves Earth-kartan. Den visar dig exakt var i ditt område det finns skyddade eller märkta naturområden och objekt som inte har en bild än. Då tar jag mig dit och tar foton på vad som representerar och dokumenterar området: hur ser landskapet ut, vad är representativt för det området, vad finns det som blomstrar just nu under säsongen?

Såklart finns det bilder som jag tar bara för att jag tycker det är ett speciellt fint motiv. Men jag försöker också alltid ta foton som skulle förenkla det för en person som aldrig har varit där att få ett intryck av just det där området. Därför försöker jag också hitta plantorna som hänvisas till på informationsskyltarna som oftast finns vid ingången till ett naturreservat. Jag har inte så stor koll på plantor och ännu mer sällan vet jag svenska namnet till plantorna som jag ser. Därför hjälper dessa skyltar mig ofta att identifiera plantorna som är representativa till just det där området eller till och med väldigt sällsynt någon annanstans.

Humleblomster i Hörsne prästänge, Foto: Larissa Borck, CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Att delta i Wiki Loves Earth (eller Wiki Loves Monuments, en liknande tävling som handlar om kulturarv) har förändrat lite hur jag upplever min omvärld. Det har särskilt hjälpt mig att lära känna mitt nya hemområde efter en flytt. Ibland kan det kännas svårt att landa i ett helt nytt land; man vet inte riktigt var man ska börja att upptäcka sitt nya hem. Och så tillkommer ofta en barriär kring språket. Nuförtiden gör corona det ju inte heller lättare att landa i en ny stad eller region. 

I den här situationen har jag därför gärna använt Wiki Loves Earth som en upptäcktsresa. Jag kollar kartan, hittar de naturreservat eller naturminnen som inte har en bild än, dokumenterar dem och området med mina foton och när jag kommer hem laddar jag dem upp genom formuläret på Wiki Loves Earth-sidan. Och det går att göra på många olika språk. Nu ska jag ta er med och förklara hur jag gör när jag laddar upp mina bilder inom Wiki Loves Earth-tävlingen.

En del av Sörmlandsleden som går genom Ryssbergen naturreservat, Foto: Larissa Borck, CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Det här är en av de första tre bilderna som jag har laddat upp i årets upplaga av Wiki Loves Earth. Ryssbergen naturreservat har inte haft någon bild i Wikimedia Commons tidigare. Den här bilden visar en del av Sörmlandsleden som leder genom Ryssbergen. Efter uppladdningen scrollar jag ner på bildsidan i Wikimedia Commons och lägger till strukturerad data för bilden. Det här steget är ganska viktigt, för att det gör det enklare för andra att upptäcka och återanvända bilderna. Där lägger jag till koncepten som syns på bilden, i det här fallet tycker jag att naturreservatet och den här etappen av Sörmlandsleden är viktigast. 

Så här kan du lägga till strukturerad data till din bild i Wikimedia Commons.

Därefter hoppar jag vidare till nästa Wiki-plattform, Wikidata. Det är Wikimedias projekt för länkad öppen data. Där finns det också ett objekt om Ryssbergen som inte heller hade en bild än. Wikidatas information anropas till exempel av Google eller andra sökmotorer och om Ryssbergen får en bild där kan det visas på massvis andra plattformar. På detta sätt sprids kunskap om det här naturreservatet på alla möjliga ställen på internet.

Efter jag har lagt till min bild i Wikidata dyker det också automatiskt upp i infoboxen i Wikipedia-artikeln om Ryssbergen. Och för att ge ett lite mer varierat intryck av Ryssbergen som inte hade bilder än i sin Wikipedia-artikel har jag också lagt till ett galleri. 

En trevlig aspekt av tävlingen är att se hur människor från hela landet och världen laddar upp sina bilder samtidigt. Och man får ett intryck av fauna och floran från platser man har aldrig sett själv. Samtidigt har jag då också börjat känna mig som en del av en gemenskap som kommer ihop på ett coronasäkert sätt.

En pro-tips: Man kan ta foton under hela året och spara dem till uppladdningen i maj för att delta med dem i Wiki Loves Earth-tävlingen! Wiki Loves Earth-kartan är också tillgänglig hela året, så man kan till och med spana på vilka områden inte har bilder än när man är till exempel på semester. Och man kan såklart också dela sina foton av naturreservat och minnen som redan har bilder i Wikimedia Commons, kanske för att man tycker att man kan bidra med ett komplementerande perspektiv.

Så jag hoppas vi ses under Wiki Loves Earth-tävlingen! 

Jungfrun raukområde vid  Lickershamn, Gotland. Foto: Larissa Borck, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

The post Upptäck din omvärld genom Wiki Loves Earth! appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-04-26 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny i styrelsen – Välkommen Per Hasselberg

Årsmötet avklarat, och förutom all formalia om ansvarsfrihet, budget och verksamhetsplan blev det även en mindre rockad i styrelsen där vi tackar av Göran Konstenius och välkomnar in Per Hasselberg. För att få lite bättre koll på vem Per är ställde vi honom några frågor.

Vem är du, vad har du för bakgrund och vad gör du nu?

Jag är konstnär med bakgrund inom stadsplanering men också verksamhets­ledare för Folkrörelsernas Konstfrämjande. Med Konstfrämjandets motto sedan 1947: ”konst för alla” vill vi, tillsammans med våra medlemmar verka som folkbildande kraft i samhället. 

Per Hasselberg, Foto: Katarina Borg, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Har du någon tidigare koppling till Wikipedia, Wikimedia- eller fri kunskapsrörelsen?

Nästan daglig koppling i kunskapssökning, men endast enstaka möten angående konstfrågor genom åren. Men i anden så är bildningen samma kunskapssökande som konsten: Ett sätt att upptäcka världen – och tänka om den!

Vilken kunskap och erfarenhet tar du med in i Wikimedia Sveriges styrelse, och inom vilket område tror du att du kommer att bidra mest?

Framförallt bild och formområdet, med arkitektur och planering. Min egen erfarenhet av konst och stadsplanering, med konsten som ett brett och kunskapssökande fenomen, har utvecklats genom Konstfrämjandets medlemmar till ett nätverk av sakkunniga. Jag frågar ofta andra, ser samhörigheter och vill koppla ihop olika kunskapsfält med varandra.

Vad vill du uppnå med ditt styrelseengagemang, både för Wikimedia Sverige samt för egen del?

Jag kommer lära mig mer om hur en samtida folkrörelse som Wikimedia vuxit fram och jag hoppas kunna bidra med mina kopplingar och erfarenheter hur en samtida konstbildning kan fungera på Wikimedia.

Har du någon favoritartikel på Wikipedia?

För en konceptkonstnär är hela Wikipedia en vacker bild hur vi bygger kunskap tillsammans och hur fler perspektiv kan komma fram. Det är inte klart, vi bjuds in att tänka vidare också. Tex året utan sommar, visst borde det kopplas till cykelns och demokratins genombrott 🙂

Välkommen hit Per! Om någon är nyfiken så finns Per, och alla andra i styrelsen på funktionärssidan, och där finns även kontaktuppgifter till föreningens styrelse, övriga funktionärer och anställda. Tveka inte att höra av dig med frågor, förslag eller funderingar.

The post Ny i styrelsen – Välkommen Per Hasselberg appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-04-26 av rasmus
Copyriot

Konsumtionen som sjunker och stiger på samma gång

Över ett uppslag i söndagstidningen finner jag rubriken: “Konsumtionen sjunker för första gången på 30 år” (DN 25/4, s. 26–27). Tidningens ekonomidel återger innehållet i en forskningsrapport från Göteborgs universitet och konstaterar ett historiskt trendbrott:

Sedan 90-talets finanskris har svenskarnas konsumtion varit på ständig uppgång – men det är en trend som vänt under pandemin /…/
Sedan covid-19 bröt ut har den totala konsumtionen minskat med 4,7 procent.

Nu tycker säkert någon att jag gör mig naivare än vad jag är. Men i artikeln – och i forskningsrapporten – förklaras aldrig riktigt vad det är man vill mäta. Är det självklart vad konsumtion är och hur den mäts?

Det finns flera grundläggande frågor att ställa sig inför de siffror som rapporteras. Exempelvis:
1. Talar vi om “svenskarnas konsumtion” (oavsett var de befinner sig) eller om “konsumtion i Sverige” (oavsett vem som konsumerar)? Mellan dessa storheter finns ett betydande glapp som utgörs av dels turism, dels köp av allehanda digitala tjänster.
2. Syftar minskningen på den totala konsumtionen, eller konsumtionen per capita? Detta har givetvis viss betydelse i det 30-åriga perspektivet, eftersom Sveriges befolkning under tiden har ökat med uppemot två miljoner.
3. Var drar man gränsen mellan att konsumera och att investera? Ett klassiskt dilemma, särskilt när man talar om fastigheter (bostäder och fritidshus) eller om finansiella tjänster.

Att dessa tre saker inte reds ut i en DN-artikel är begripligt. Men det finns en annan sak som är ännu mer grundläggande. En sak som knappast kan lämnas hängande i luften när man slår upp rubriker om ett historiskt trendbrott. Jag tänker på åtskillnaden mellan det som man konsumerar och pengarna som man betalar. Vi kan också säga: materiellt och monetärt. Eller om man så vill: bruksvärde och bytesvärde.

Det är en sak att konsumtionen minskar, i materiella termer.
Det är en annan sak med minskade konsumtionsutgifter.

Dessa två saker kan givetvis gå hand i hand, vilket säkert också kan ha skett under 2020. Men det är också fullt möjligt för kurvorna pekar åt olika håll. Låt oss som exempel ta en av konsumtionsforskningens mest klassiska varor: korv.

Vi kan tänka oss att människor ett år äter exakt lika många korvar som förra året. Men priset på korv stiger. Kanske för att råvarorna blir dyrare, kanske för att staten inför en ny korvskatt, detta spelar mindre roll. Folk vill fortfarande ha sina korvar och är beredda att betala för dem. Alltså kommer den totala mängden pengar som folk lägger på korv att öka. Om vi mäter konsumtion i monetära termer så kommer alltså kurvan att peka uppåt. Men den materiella korvkonsumtionen har likväl inte ändrats det minsta. Så kurvan kommer att förbli helt platt så länge vi mäter antalet korvar, eller någon annan fysisk enhet, typ kilogram eller kilojoule eller kilometer.

I scenario nummer två tänker vi oss att det inträffar en ekonomisk kris. Människor håller hårdare i slantarna, men deras magar fortsätter att kräva sitt mått av korv. I stället för att äta färre korvar, drar människorna ner på sina kvalitetskrav. Ut med den närproducerade lammkorven – in med hot dogs av tvivelaktigt innehåll, till lägre pris. Antalet konsumerade korvar är samma, i vikt eller volym har ingen förändring skett. Men de totala konsumtionsutgifterna för korv har minskat till hälften. Huruvida konsumtionen har minskat är en svårare fråga att besvara. (Så länge alla korvsorter finns samtidigt på marknaden går det att göra en hedonisk regression, men denna bygger fortfarande på ett godtyckligt urval av kvalitetsparametrar.)

Konsumtionsrapporten går inte närmare in på just korv, däremot på mode. Det rör sig om en årlig publikation från Centrum för konsumtionsforskning vid Göteborgs universitet. Den senaste kom i december och det är lite oklart varför DN väntade i fyra månader. Den stort uppslagna nyheten handlar alltså om ett historiskt trendbrott: för första gången på 30 år så minskar konsumtionen i Sverige.

Konsumtionsrapporten hoppar över det där med att klargöra metod och begrepp. Men när man läser den så framgår det snart att den handlar om konsumtionsutgifter, snarare än om den faktiska konsumtionen. Mestadels används dock begreppet “konsumtionen” som en synonym med de penningsummor som läggs på konsumtion inom olika områden.

Konsumtionsrapporten drar då och då slutsatser som man får kalla rätt märkliga. Som den här:

Att svenskar spenderar lika stor andel av sin totala konsumtionsbudget pa? kommunikation trots den snabba teknikutvecklingen inneba?r att man fa?r avseva?rt mycket mer kommunikation a?n fo?r tio a?r sedan.

Jag är inte helt säker på vad “mer kommunikation” skulle betyda, eller om det är så lätt att kvantifiera. Men jag tycker det citerade utgör exempel på en tveksam spekulation från Konsumtionsrapporten, vars data ju inte handlar om vad folk får för pengarna, utan bara om hur mycket pengar de lägger ut.
Att utgifterna för “kommunikation” har gått upp över tid skulle kunna ha flera möjliga förklaringar. Det kan exempelvis bero på att priserna på kommunikationstjänster har stigit, kanske till följd av en viss monopolisering, efter att företagen tidigare tog underpriser i en hård konkurrens om marknadsandelar. Det kan också bero på att olika nöjen och fritidsaktiviteter som tidigare föll under andra kategorier numera har flyttat in i olika appar och därmed hamnar i totalsumman för “kommunikation”.
Liknande tvivel känner sig inför påståendet: “Svenska folket spelar allt mindre frekvent om pengar pa? exempelvis lotto, trav och tips. En tydlig minskning har skett sedan a?r 2013.” Hur man än försöker att avgränsa “spel om pengar” som konsumtionskategori så kommer det att bli godtyckligt. Om färre spelar klassisk lotto, är det nu desto fler som finner motsvarande spänning i att handla med aktier eller kryptovaluta. Särskilt under det senaste året har ju finansspekulation blivit “folkligt” på det sätt som bara sker i riktigt stekheta bubblor. Detta kan inte bara avskrivas som gambling, men att det finns ett sådant inslag är ovedersägligt. Samma sak med många onlinespel som kanske inte är “spel om pengar” i strikt mening, men ändå en jakt på loot boxes och spelvalutor. Om sådant tar över marknadsandelar från travet så betyder det inte att folk gamblar mindre än tidigare.

Men den stora frågan som Konsumtionsrapporten väcker är likväl hur man kan dra slutsatsen att minskade konsumtionsutgifter betyder minskad konsumtion. För att göra en sådan slutledning, med vetenskaplig trovärdighet i behåll, krävs ett minimum av teoretisk grund att stå på. Men något sådant ges inte. Konsumtionsrapporten handlar i realiteten bara om konsumtionsutgifter och borde avstå från att dra slutsatser som går utöver detta.

Det kan tyckas som en språklig petitess. Men tänk då på talet om att vi, för planetens skull, måste minska vår konsumtion. Då avses ju helt klart inte utgifterna, utan den materiella konsumtionen. Rubriker om att “konsumtionen har minskat” kan lätt missförstås som ett steg i rätt riktning. Men bakom minskade utgifter kan det mycket väl dölja sig en konsumtionsomläggning i riktning mot billigare och mindre hållbara produkter, alltså motsatsen till hållbarhet.

2021-04-21 av Siren Hofvander
:DFRI

Styrelsemöte 2021-04-22

DFRI håller öppet styrelsemöte torsdag 2021-03-18 19:30 på internet. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2021-04-17 av rasmus
Copyriot

Senaste krönikorna: om varför Bitcoin bör förgöras, statlig hackning är osolidariskt, klickfarmar och informationssuveränitet

Numera skriver jag ju krönikor i ETC varje vecka. En uppdatering med de senaste ämnena:

2021-04-14 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Fråga oss – en GLAMmig fredag!

Glamlogo skapad av användare Husky CC BY 3.0

Vi har fått frågor och synpunkter på hur man kan samarbeta på Wikimedias plattformar. Det som är speciellt är att projekt och samarbeten är öppna för alla och att vi har gemensamma verktyg och arbetsytor. Fredag den 16 april kör vi en öppen frågestund för de som är intresserade och vill komma igång på plattformarna.

Genom den enkätundersökning som genomfördes under mars 2021 fick vi in flera förslag på områden där vi kan arbeta vidare tillsammans. På frågan om vad man vill uppnå genom ett samarbete på Wikimedias plattformar fick vi bland annat följande svar:

  • Att kunna nå ut till långt fler personer med den kunskap man förvaltar
  • Göra data tillgängligt och sökbart över lång tid
  • Få en större spridning för sitt digitala material
  • Ökad delaktighet och tillgänglighet

På frågan hur Wikimedia Sverige kan hjälpa till fick vi bland annat dessa svar:

  • Underlätta för organisationer att lägga upp eget material
  • Praktisk hjälp med uppladdning och rådgivning
  • Samverka inom ramen för olika projektet
  • Möjlighet att ställa frågor och få stöd
Arbete på Wikimedias plattformar. Foto: Jens Mohr CC BY 3.0

Ett enkelt sätt att påbörja sitt arbetet är att undersöka olika projektsidor eller lägga upp en arbetsstruktur på sin användarsida. Vill man bjuda in och beskriva arbetet mer offentligt finns även ärendehanteringssystemet Wikimedia Phabricator. Här kan man bryta ner arbetsuppgifter i en mer detaljerad nivå och vara fler som delar på uppgifterna i  projektet.

Är man nyfiken på hur arbetet sker på världens största öppna fria dataset, Wikidata, kan man kolla dess Workboard på Phabricator. Arbetet med den här bloggposten finns till exempel med på ett mycket mindre projekt som heter GLAM 2021.

Vill du veta mer? Fråga oss! På fredag den 16 april mellan 13:00 – 15:00 har vi en öppen frågestund där vi kommer berätta mer om arbetet på Wikimedias plattformar. Länken till videomötet är: https://meet.google.com/cfi-emuc-ncn

Våra videomöten följer riktlinjerna för inkluderande möten och akronymen GLAM står för Galleries, Libraries, Archives and Museums. 

Länkar

En GLAMmig fredag!
Resultat av undersökningen

The post Fråga oss – en GLAMmig fredag! appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-04-01 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Arbetsamma museer

I det ständigt pågående arbetet med att göra Wikipedia GLAMmigare gjorde vi under mars en ny insats tillsammans med Arbetets museum och ArbetSam för att få fler entusiaster från alla arbetslivsmuseer att bidra med sin ämneskunskap, sina källor och sitt bildmaterial till Wikimediarörelsens olika projekt.

Början på Tågatan, Åsle tå, Foto: Asleta, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Under två kurstillfällen online, med 12 deltagare från söder till norr, lärde sig deltagarna först att förbättra och skriva nya artiklar och sen att bidra med bilder och filmer till Wikimedia Commons och alla artiklar. Som förberedelse hade deltagarna även gått igenom delar av Wikipediapaketet i Digiteket, de onlinmoduler för bibliotekarier som finns i KBs digitala lärplattform.

Dräkt för elev vid statens sjuksköterskeskola i Göteborg 1954, Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, Göteborg, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Utöver det rent redigeringstekniska är det många frågor om relevans och intressekonflikt som är viktiga att reda ut under kurser som den här, där personer som brinner för sina museer och vill berätta alla detaljer behöver anpassa sig till vad Wikipedia är. Det är en svår balans att kunna bidra med ämneskunskap utan att det blir för mycket reklam och att hitta och ange källor till fakta som är självklart för de som redan är insatta och kan allt om ett museum, men genom diskussioner runt både det ena och det andra navigerade vi runt både grynnor och skär. När till exempel alla källor i artikeln om Statarmuseet i Skåne efter en första ambitiös uppdatering kom från egna hemsidan, och därför med rätta ifrågasattes, gjordes en andra omarbetning där källor böts ut mot oberoende externa källor. Att sen kunna gå in i historiken och se hur artiklar förändras gör det enkelt att visa på vilka redigeringar som är positiva och vilka som blir återställda eller ifrågasatta, och sakta men säkert blir artiklarna om arbetslivsmuseer lite bättre!

Ett sovrum på Statarmuseet i Skåne, Foto: Barbro Franckie, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

The post Arbetsamma museer appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-03-31 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

De globala vinnarna i Wiki Loves Monuments 2020 är utsedda!

Den svenska deltävlingen hölls i september månad, och de tio svenska vinnare som gick vidare till den internationella finalen finner du här. Läs mer om alla bilder på Wiki Loves Monuments hemsida.

Vinnaren i Wiki Loves Monuments 2020. Foto av Farzin Izaddoust DarCC BY-SA 4.0.

Första plats: Denna bild föreställer Saint John Church  i nordöstra Iran. Fotot är taget dagen efter en snöstorm. 

Foto av Alexis AlexandrisCC BY-SA 4.0

Andra plats: Klostret Rousanou i centrala Grekland porträtteras av Alexis Alexandris. Det är beläget i världsarvet Meteora, ett anrik klosterkomplex.

Foto av Abdelatif NourCC BY-SA 4.0.

Tredje plats: I Algeriets huvudstad finns gamla staden Algers kabash, där fotot på tredje plats är taget.

Foto av Soroush JavadianCC BY-SA 4.0.

Fjärde plats: Vi ser Vakil Bazaar i Shiraz, Iran, porträtterat från ovan genom ett takfönster.

Foto av Summer Kamal Eldeen Mohamed Farag, CC BY-SA 4.0.

Femte plats: Här får vi se människor utanför Citadel of Qaitbay, byggnaden som idag är ett museum och beläget i Alexandria, Egypten. 

Foto av Mark EdwardsCC BY-SA 4.0.

Sjätte plats: I Berkshire i England ligger Wilder’s Folly, där fotografen som bor i närheten fångat tornet i ett foto som gav en sjätteplats. 

Foto av Mohammad Abo HelalCC BY-SA 4.0.

Sjunde plats: I Aleppo i Syrien visar fotografen ett foto som vill bredda bilden av landet, och visa något mer än krig. 

Foto av Gilad TopazCC BY-SA 4.0.

Åttonde plats: I Israels största naturskyddsområde ligger berget Makhtesh Ramon, som här omgärdas av dimma som ser ut att falla likt ett vattenfall. 

Foto av Francisco Willian SaldanhaCC BY-SA 4.0.

Nionde plats: I Brasília ligger kyrkan Santuário Dom Bosco, vars blå fönster fotade inifrån liknar pixlar. 

Foto av Hossein RounasiCC BY-SA 4.0.

Tionde plats: På bilden ser vi ett exempel på traditionell iransk arkitektur på deta foto taget i Hamadan.

 Foto av Mohamed Wardany, CC BY-SA 4.0.

Elfte plats: I Kairo finner vi Gayer-Anderson Museum, vars 1600-talsarkitektur fotografen fångat i bilden.

Foto av Omar Hussain AliCC BY-SA 4.0.

Tolfte plats: Här finner vi Abu Dulaf-moskén i Irak, som härstammar ända från år 859. 

Foto av Teodoro CorboCC BY-SA 4.0.

Trettonde plats: I södra Italien finner vi bergsbyn Pertrapertosa med husen som lyser upp vintern. 

Foto av Ahmed Abdulameer lazimCC BY-SA 4.0.

Fjortonde plats: Här får vi se Mesopotamian Marshes, tidigare enorma våtmarker i Iran och Irak som nu påverkas av avvattning.  

Foto av Ching-Tzu LiuCC BY-SA 4.0.

Femtonde plats: Fotot visar en ceremoni utanför ett tempel i Jiayi i Taiwan. 

The post De globala vinnarna i Wiki Loves Monuments 2020 är utsedda! appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-03-20 av rasmus
Copyriot

Vad kryptokonsten säger om pengarnas tillstånd

I detta inlägg tänkte jag återge en diskussionstråd på e-postlistan Nettime, med tankar kring den spekulationsbubbla i kryptovaluta som har vuxit fram kring så kallade NFTs, eller “kryptokonst”.
Själv har jag redan behandlat ämnet i en kort krönika i ETC, då mest om den vansinniga energiförbrukningen:

Precis som vanliga pengar förr var förankrade i guld eller andra ädelmetaller, har även Bitcoin sin koppling till en begränsad naturresurs, nämligen elektricitet. Enda sättet att skapa nya Bitcoins är genom att låta datorer lösa ytterst avancerade matteproblem och varje liten datorberäkning kräver energi. Sammantaget förbrukar nu Bitcoin nästan lika mycket elektricitet som hela Sverige, i storleksordningen 130 TWh per år. Lägg till detta alla andra kryptovalutor som bygger på motsvarande princip, inklusive Ethereum, som dominerar den växande marknaden för kryptokonst.

(Vissa som läser detta kommer genast att invända att Ethereum inte alls är som Bitcoin. Men det är det visst. Båda bygger på principen proof-of-work, det vill säga en sorts energimyntfot. Att sedan Ethereum i åratal sagt att man snart ska gå över till proof-of-stake betyder ingenting förrän det faktiskt sker och om så någonsin alls kommer att ske kan betvivlas.)

Nu till tråden på Nettime, som öppnas av Felix Stalder med två frågor, varav den första lyder:

What – after a decade of quantitative easing and crypto-currencies rising into the stratosphere – monetary value is indicating for the segment that profited the most from these developments and what does that mean for the rest of us?

Utgångspunkten är alltså det omtalade fall där konstnären Beeple har sålt ett stycke metadata för 70 miljoner dollar (eller snarare: för kryptovaluta motsvarande detta dollarvärde). Själva konstverket – en digital bildfil – är allmänt tillgängligt. Metadatan som sålts är i princip bara en garanti för att köparens kopia av filen har status som “originalkopia”. Frågan gäller vad detta kan lära oss, inte om konst, utan om pengar och om värdering.

Brian Holmes är först ut med sitt svar på Felix första fråga:

I believe that there are three distinct forms of money that currently operate in a hierarchy:

  • Infinite money which is produced and deregulated in the financial markets through the manipulation of information
  • Institutional money which is produced and regulated within national frames by governments seeking to stabilize social reproduction
  • Sweat money which is produced on the ground through the exploitation of labor paid at the bear minimum of survivability
  • The last form of money is the most extensive one, it’s the most common coin, the basis of most livelihoods on earth. Institutional money, however, has been carefully decoupled from sweat money; and infinite money has been decoupled from institutional money in its turn. Institutional money began to be produced through Keynesian management of national economies from the 30s onward, it’s inseparable from social democracy. Infinite money started up after the postwar gold standard was abandoned in 1971, and became what it is today with the introduction of computerized trading.

    What does infinite money mean to its owners? Financial capital is power when it is applied to institutions or labor processes. However it can also be used for status displays, what Veblen called “conspicuous consumption.” So you have to bring art back in. For better and mostly worse, “high” culture remains the noisy ghost at the top of the capitalist pyramid.

Konst har länge fyllt funktionen att förvandla pengar till prestige. Men det finns otaliga sätt att köpa prestige. Varför, frågar Felix, strömmar så mycket pengar just nu till blockkedjad metadata som hänvisar till bildfiler?

Why has NFT art become an object of prestige? I mean, for this amount of money, one could have bought a pretty mean yacht. So, what does it tell us about this social milieu that such a purchase confers bragging rights? And, since money is power, what are they planning to use this power for?

Rachel O’ Dwyer hör till de mycket få forskare som på allvar har undersökt det här fenomenet, närmare bestämt dess föregångare i form av “cryptokitties”, som hon skrev om i två artiklar redan 2018. Det handlar i förlängningen om hur konsten förvandlas till ett finansiellt derivat.

This shift from commodity to financial instrument also implies a different economic relationship to the artwork, where the certificate of ownership and authenticity, rather than the formal manifestation of the work itself, are what is most significant. The idea that economic value resides in a certificate of authenticity as opposed to in an artistic image, performance or experience chimes with the marketing of much conceptual and experiential art.

En köpare kan köpa ett konstverk som en tillgång, i hopp om att marknadsvärdet ska stiga över tid. Men köpet kan också vara köparens investering i sitt personliga varumärke, ett sätt att visa att man är en person som äger just denna konst. Pengar som “expressivt medium” är inget nytt, påpekar Rachel O’ Dwyer.
Nu ser vi dock ett närmande från två håll, menar hon. Å ena sidan: kommunikation som pengar (sociala medieföretag som blir till de nya bankerna). Å andra sidan: pengar som kommunikation (en explosion av antalet valutor, “coins”, tokens, poäng).

I’m interested in why now though, beyond growing the speculation in crypto.
The past five years has seen a huge rise in art as an asset class and art is seen as a good hedge against market volatility. Tokens create situations where these art investments have greater liquidity.
But I’m interested in why everyday users are interested in NFTs. Is it pure desperation and precarity – you’re in debt, you probably won’t own a house so why not make a bet and invest in a token that might win big.

Felix tar också upp detta med expressiva pengar:

Or, perhaps, something different, money has somehow morphed into an expressive medium in its own right. During the game-stop saga, I was struck by people saying that they don’t care if they would be losing money because they were here to make a point. This is a very unusual investment intention. Of course, this might well be a cynical strategy where somebody told others they shouldn’t care about losing money, so s/he could gain more, and more easily, but even then, the fact that a lot of people believed that somebody would think about investing in this way, tells us something.

Den andra av Felix inledande frågor handlade mer om vad för slags bedrägerier som kan tänkas spela in i dessa spekulationsbubblor:

And, assuming that this is not a cartoon version of a potlatch where wasting resources serves to put rivals to shame, how many different scams – money laundering would be an obvious contender – are being layered on top of one other to create this?

Apropå detta skriver Stefan Heidenreich (som skrivit den roliga boken Geld och medverkat Transmediale i ämnet).

could it be, that it’s a kind of hoax?
Like: two bubbles trying trying to keep each other up by leaning against one another: a fragile bitcoin market on the one side and a dysfunctional art market on the other side.

with the simple idea idea to create those crazy prices and to to lure luring real world money into the game.

Ontologiskt talat så kan man inte säga att pengar är, skriver Stefan. Det handlar om en “rekursiv numerisk operation under risk”. Så snart operationen har initierats, kan pengarna flöda. Man kan försöka att hålla på pengarna och i vissa fall kan det gå att stanna upp flödet, men pengarna blir inte operationella förrän de återgår i cirkulation (förutsatt att det finns någon som är villig att ta emot dem).

Angående lukten av bedrägeri så hänvisar Felix till en rafflande artikel av Amy Castor om den uppmärksammade rekordnoteringen inom kryptokonstbubblan när Beeple sålde en NFT för uppemot 70 miljoner dollar. Felix sammanfattar artikelns tes:

I suspect there is more to it, more layers of scamminess, but so far the story goes like this:

The buyer, MetaKovan, and the seller, Metapurse, are entities controlled by the same person, Vignesh Sundaresan.

Metapurse is a fund which owns digital art works. It’s mission is to “democratize access and ownership to artwork.” Quite a statement to make in relation to digital art, but the entire story is full of scammy rhetoric.

You can buy into this fund, called B20, then you own a tiny portion of its art works. You do this by buying special B.20 tokens. The value of these tokens reflects some speculative position on the underlying value of the art works held by the funds or profits to be made from selling these works.

There are 10 million tokens minted. 56% of these are owned by Metapurse/MetaKovan who thus controls the entire process in terms of writing to the blockchain. 2% are owned by Beeple himself (oh!). In December, Metapurse bought Beeple’s art work for 2.2 million. On January 23, Metapurse sold 1.6 million tokens at $0.36 a pop.

After the sale, which greatly inflated the value of the “assets” held by the fund, the value of the tokens rose to 23.00 and then fell back to 16.00. Given that buyer and seller are controlled by the same person, the actual costs for the purchase are only the feeds to be paid to Christie’s, some 9 million.

You can do he math yourself, but the profit margins are staggering, if Sundaresan manages to to get cash out his own tokens while it lasts.

What I find remarkable is the role of Christie’s in generating the narrative. Auction houses seem to have specialized in this lately, perhaps they always have. But, remember Sotheby’s sold a Banksy work that shredded itself (Oct 2018). Well, almost shredded. The story went around the world, greatly enhancing the value of the work. It’s hard to phantom that Sotheby’s did not examine the art work before hence realized that there was something hidden in the frame. Or, when Christie’s auctioned off the “Portrait of Edmond de Belamy” in December 2018. The value is really generated by the story, told by a blue-chip auction house.

The fact that all of this is so scammy doesn’t seem to matter, because it’s the money that makes it real, the sheer scale is self-validating, even if the money itself is barely real to begin with.

Rachel O’ Dwyer påpekar att detta påminner om när Damien Hirst år 2007 sålde en fånig diamantskalle för 50 miljoner pund, vilket etablerade honom som världens högst värderade konstnär. Köparen uppgavs vara ett konsortium av privata samlare som betalade i kontant, utan att lämna några spår. Sedan det sig att Damien Hirst själv var en del av detta konsortium. Ett skådespel för att blåsa upp konstnärens status, alltså.

Apropå samma artikel skriver Florian Cramer:

we now know that the buyer didn’t actually pay $69,346,250, but “$60 million in ETH and $9 million in fees, also in ETH” – a significant difference IMHO. The whole Christie’s sale thus boils down to a conversion of one type of ETH token into another type of ETH token within the portfolio of a crypto currency investment firm, and using the art market transaction as means of pumping the value of the latter.
So it seems as if the art market is used as a prop for financial transactions that would likely be illegal on regulated financial markets. Ben Lewis’ 2009 documentary film “The Great Contemporary Art Bubble” investigates the insider trade with Damien Hirst’s art, including the common phenomenon of a few collectors acting as cartels that inflate the prices of certain artists (which includes galleries who bid on their own artists in anonymous auctions). It seems as if this phenomenon is repeating itself, only that the insider trade and price manipulation now is no longer about the market value of an art work, but about the value of the currency with which it has been bought.

Brian Holmes igen:

Gaming the system is a feature, not a bug, of the financial markets. After you analyze it for a while (as I did for about a decade) you just get too disgusted to go on. /…/
What’s so sad is not only that we are relentlessly told that this is the best way of allocating capital to productive enterprise. Or for that matter, that we are relentlessly told the blockchain will save us from corrupt banks and governments. What’s tragic is that the scams of the oligarchy – or what Veblen called the “New Barbarians” – are consistently able to fascinate global public opinion, while the lived environment decays.

Ted Byfield ifrågasätter poängen med att alls ägna sin uppmärksamhet åt alltsammans:

If I drew a venn diagram of how uninteresting mass digital art, the art-systems economics, and cryptographic para-currencies have become, you’d think it was just a circle. There was a time when all three of these areas were fascinating, but in each the substantive groundwork was laid decades ago. What’s happening now no longer has any intrinsic relation to the specific, let’s say ‘crafty,’ details of these area.
/…/
We can ask why now, as Rachel does, talk about hoaxes as Stefan does, or lament the environment impact as John does, but I don’t see any of those lines of inquiry leading anywhere insightful or definitive. At a certain point in history, the cost–benefit of digging down in an effort to find something ‘real’ will become — like art bubbles, crypto-currencies, and assorted media objects — little more than an arbitrary way of framing some variation on ‘proof of work.’ Do you really think that, a decade or two from now, we’ll look back with 20/20 hindsight and regret ignoring this froth because it turned out to be seminal (or germinal) in some respect? I don’t. There are lots of non-events we were right to ignore as noise. This conjuncture is one of them.

På vilket Felix att “intressant” inte är en egenskap hos ett objekt, utan hos en fråga (och Venndiagram signalerar frånvaron av frågor). Touché!
Sen ställer han själv en intressant fråga om kryptovalutornas värde:

What value does 1000 bitcoins confer to the person holding it? At the moment, seemingly U$ 60 million. Almost enough to buy an original copy of a gif. But sell your bitcoins now? No way. As a believer in bitcoin, you are convinced that if you hold it just long enough, then it will become worth 600 million, 6 billion, or 60 billion. Particularly when the next crash wipes out fiat money. On the other hand, you also know that it could crash to zero in no time. If the Chinese government decides to promote their crypto, bans bitcoin, and executes some traders, things can turn quickly. So, it’s a kind of quantum state, everything and nothing at the same time. Why, then, not spend some of it on a gif? no more, no less real, than the money that was spent on it.

Ted Byfield kommer med ytterligare ett uppslagsrikt inlägg. Här ett utdrag:

One distinctive feature of the last decade+ — since the 2008 meltdown — has been the normalization, even banalization of a ‘Powers of Ten‘ illogic. The leaps in ‘public’ numbers are so far beyond any grounded comprehension that words literally fail: in writing and speech, the difference between millions, billions, and trillions is just a letter or two. That ‘problem’ has played a non-trivial role in governments’ willingness to bid bailouts up and up and up, on scales that ceased to be linear. /…/ The linguistic accident that orders of magnitude are distinguished not by mind-bending math but, instead, by a letter or two has played a pivotal role in enabling this escalation or acceleration.
/…/
Things like the NFT bubble, almost a kind of foam so many and interconnected are the constituent bubbles, is a direct result.
/…/
But of course these differences aren’t really reducible to a few letters, are they? Hence, in part, the growing reliance on graphics to ‘show not tell’ what the differences mean. Over the last year, no thanks to Covid, we saw these graphics consume entire front pages of newspapers not just to a degree never seen before but in ways never seen before. As happened in a cruder form in the wake of 2008, though, the shifts in order are so extreme that they even challenge the physical formats of a print media (which webbified versions still refer to and depend on). Yesterday’s gob-smacking gyrations becomes tomorrow’s barely perceptible noise at the foot of an impossibly steep visual cliff. A prime example is the 27 March 2020 issue of the NYT, which depicts a nightmare only a designer could love — the entire sixth column is stripped of any prose and taken over by a graphic spike:


/…/
What strikes me about this discussion is all the sniffy moralizing, what with the go-to reference points of ‘scam’ and ‘hoaxes.’ Yes, Bitcoin consumes more energy than N countries, sure, but — again — we’re back in the realm of incomprehensible orders of magnitude: ‘miners’ don’t GAF how much CO2 a GIF NFT generates — they’re looking at the Lambo. We could save oceans of e-ink if we just recognized that we’ve had the solution to that problem ever since Pigou suggested it almost exactly a century ago: tax the shit out of cryptocurrencies and anyone or anything that touches them. Non-fungibility is a two-edged sword: it might guarantee that a GIF is unique, but it also ensures that all the resulting liquid wealth it generates is indistinguishable. That’s the basic premise of financial enforcement: it doesn’t matter which dollar you tax or confiscate. It’ll all just move offshore you say? We know how to deal with that too. The only thing that’s lacking is the political will to tackle the problem, but that doesn’t have anything to do with cryptocurrencies per se.

Geert Lovink
som driver MoneyLab
och bedrivit en kritisk undersökning av kryptoekonomin i ett flertal år,
ger sig också in i tråden. Han skriver bland annat:

Money is pouring in, it is generated out of the blue, and as a consequences draws in more investors (the Elon Musk effect). This money now has be parked somewhere. As we need, the right-wing liberarian mindset is pretty introvert. It is not going to invest it in climate change tech or social anti-capitalist struggles. The crypto assets want more crypto, ergo one way to is crypto art.

Felix Stalder försöker klarlägga vad som faktiskt har bytt ägare:

The NFT in the blockchain, recorded for eternity, does not contain artwork itself, but metadata pointing to the art work. It basically says, the file over there is the ‘originalcopy’ and I own it. Of course, everyone can still copy the art work over there (assuming it’s a public location), but only that file on that location is the “original” one. Of course, if that server disappears, then the meta data point to nowhere, and becomes impossible to distinguish between the copies that might float around somewhere.

One way to sidestep this is not to point to a location, but to a hash, which can stored anywhere in a decentralized file system.

In Beeble’s case, the token contains metadata that points to such a hash (a IPFS file). This has the advantage that it’s not depended on a server which may or may not be around for very long, so it removes the dependency of the particular entity which host the server mentioned in the token.

Den allmänt tillgängliga metadatafilen för detta övervärderade konstverk är, enligt Felix, en hänvisning till den webbserver (makersplace.com) där bildfilen finns tillgänglig.

In other words, the seller, in order to have any object at all, is dependent on makersplace.com to remain online. In this case, it doesn’t really matter, because buyer and seller is, in effect, the same person. But in other cases, the buyer becomes dependent on the seller for as long as s/he hold be token. Of course, the “originalcopy” could also be stored in decentralized file system, but apparently, this is not done very often. Some people have called this structure “long-game extortion”.

Här hänvisar Felix i sin tur till en serie tweets av Jonty Wareing. Här kommer ett utdrag:

Out of curiosity I dug into how NFT’s actually reference the media you’re “buying” and my eyebrows are now orbiting the moon

Short version:
The NFT token you bought either points to a URL on the internet, or an IPFS hash. In most circumstances it references an IPFS gateway on the internet run by the startup you bought the NFT from.
Oh, and that URL is not the media. That URL is a JSON metadata file
/…/
Which means when the startup who sold you the NFT goes bust, the files will probably vanish from IPFS too
/…/
In short: Right now NFT’s are built on an absolute house of cards constructed by the people selling them.
It is likely that _every_ NFT sold so far will be broken within a decade.
Will that make them worthless? Hard to say

“NFT startups are long-game blackmailers” is an entertaining concept

Rachel O’ Dwyer förtydligar:

With a few exceptions where people actually encode images into the hash (see https://cryptograffiti.info) the only thing you own with cryptoart is the act of ownership itself. People sometimes draw comparisons between owning cryptoart and owning a collectible like a baseball card (you own ‘this’ card but you don’t have any rights to the image etc) but in this case, you don’t even own the card. To me this is emblematic of a shift from the artwork as commodity to the artwork as a financial asset or increasingly as a financial derivative.

Ted Byfield påpekar att den här logiken länge har funnits i konstvärlden, där frågor om proveniens blivit allt mer komplexa sedan konceptkonstens genombrott. Konstverk kan ha ett värdering “i sig” som förblir rent hypotetiskt så länge man inte kan dokumentera dess tidigare ägare och marknadstransaktioner. Ännu ett långt och uppslagsrikt inlägg av Ted:

As art prices have soared and arty milieus have mushroomed over the last decades, standards for authenticating works have gone completely mad. Their ostensible purpose is to reduce the risk of forgeries, but mostly it just creates bullshit jobs in the culture sector. “What did you do today?” “I verified that petrified mass of shrimp carcasses and noodles in a garbage bag as an authentic artifact of Rirkrit Tiravanija’s seminal 1992 performance at the 303 Gallery rather than, as most thought, a contemporary forgery or, as some believed, an artifact of the performance he did three months later at Andrea Rosen. And how was your day?” It’s just plain-old manual proof-of-work.

This growing focus on provenance is just one tiny facet of the rising culture of authentication. The same kind of thing has also happened with people’s work résumés and academic records, process and product certifications like ISO 9000/1 standards, heightened security techniques from currency design to 2FA techniques, commodity-sourcing certifications (everything from Fair Trade agricultural products to isotopic analyses of nuclear materials), ART STOLEN BY THE NAZIS – the list goes on and on and on and on.

Taken together, this all makes it clear that we live in the Age of the Fake. That’s not to say everything is fake or anything is real – it just means that, as a civilization, we’re more and more consumed by the endless busywork of trying to establish not-fake. When you log in to some account you aren’t proving who you are in any meaningful sense, you’re merely giving the receiving end evidence (i.e., reasonable grounds for limiting their liability) that you aren’t who you aren’t. And, of course, when you prove you “aren’t a robot” by doing some re/captcha, you’re helping to train ML systems to do image-recognition, or at least a few years ago you were. By now there are probably dozens if not hundreds of abstract meta-derivative auction systems built on top of that that, so you kill time clicking on pictures of fire hydrants instead of taking up more valuable CPU cycles bothering someone else with whatever you’re on about. If that hasn’t happened yet, it will soon enough: for example, a service that targets neo-nazis and wastes their time so they don’t waste everyone else’s would be a really good thing, wouldn’t it? But, then, an entire task force at McKinsey could waste time preparing a report surveying which political beliefs are most easily ‘triggered’ into clicking on cows rather than getting something done. Oh, wait, Facebook, never mind.

Also, it’s worth noting that pretty much zero disinterested third parties ever have actually gone to the trouble authenticating some NFT-ish art thing. In practical terms, doing so might be difficult to the point of impossibility. I could claim “I have the ur-NFT” but for you to validate my claim, you’d need to spend $BIGNUM effort learning masses of hypertechnical bullshit involving some ridiculous hodgepodge of protocols, services, providers, actors, reputations, etc. Who can be bothered? $SMALLNUM time passes and hey, presto, my claim has gone unchallenged — and, as with most things, all that was aerial condenses into some good-enough approximation of solid, and in itself it comes to serve as de facto evidence of authenticity. Because, really, no one can be fucking bothered.

To anyone who’s spent some time thinking about the modern sense of information, this should sound ‘eerily’ familiar. In Shannon’s model, information isn’t the thing itself, it’s better understood as a measure of the reduction of uncertainty that it might be something else. When we think someone has transmitted the letter “A” to us, we didn’t really get an A, we just got [letter] are and able to establish a high level of confidence that it isn’t B through Z. But as you read this mail, you aren’t concerned with “Wait, is that apparent instance of the letter A *really* an A? And what would it mean if my confidence level were lowered by N%?” You just read. It’s the same with NFTs, except the people who make them are getting paid better than I am for typing this. But I’m reasonably confident that this email is somehow more important than whatever pot-induced NFT stunt Elon Musk is doing today.

Und wo weiter.

Få orkar väl läsa detta, men för den som ändå har scrollat hit kan tipsas om en tecknad serie i The Guardian som slagkraftigt sammanfattar det väsentliga.

2021-03-18 av rasmus
Copyriot

Nazister och yogamammor i allians? Fyra vanliga missuppfattningar om vaccinmotståndarna

Hur ska man förstå den brokiga framträdelsen av vaccinmotståndare som plötsligt tar utrymme med sina konspirationsteorier? Hundratals demonstranter anförda av en analdoktor som kräver “frihet och sanning“, konfronterar polisen, kränger naturmedicin och tycker att det i största allmänhet är viktigt med en öppen diskussion om den eventuella förekomsten av en allsmäktig judisk konspiration bakom såväl vaccinerna som bankerna och feminismen. Nu på lördag ska “Frihet Sverige” åter demonstrera och den här gången väntas det fler nazis.

“Märkliga allianser har uppstått i pandemins kölvatten”. Så lyder typiskt liberala det konstaterandet. Öppningsmeningen till en ledartext med lika typisk avslutning. Det liberala resonemanget landar vanligen, med en suck, i slutsatsen att konspirationsteorier är farliga och bör motverkas – men något som tyvärr alltid kommer att uppstå, likt ett naturfenomen.

Och plötsligt gör yogamammor som dricker silvervatten gemensam sak med personer som förnekar Förintelsen, tror på en judisk världsregering eller hemliga pedofilnätverk.
Även om man har helt olika värderingar och politiska uppfattningar enas man av att ha ”vaknat” och genomskådat elitens dimridåer.

Beskrivningen är väl inte fel i sak, det är bara analysen som är så uddlös. Den kan varken ge någon förklaring eller alternativ till en tilltagande politisk och medicinsk paranoia.

Texten som jag citerade ur är bara ett exempel ur mängden. Jag syftar inte på någon särskild tyckare, inte bara på uttalat liberala ledarskribenter, utan på en genomgripande tendens i hur journalistiken tar sig an konspiracismen. Återkommande görs en rad antaganden, som kanske snarare är fördomar.

Här tänker jag alltså inte på någon särskild tyckare eller text, utan mer grundläggande i hur journalistiken tenderar att ta sig an konspiracismen. Återkommande görs det en rad antaganden, som kanske snarare är fördomar.

Man utgår från att konspirationsgänget av vaccinmotståndare är en ny allians där extremerna möts, en allians som till sin karaktär är både amerikansk och digital. Låt mig helt kort ifrågasätta dessa fyra antaganden.

1.

Man tittar på protesternas brokiga yttre och konkluderar att detta måste vara en “ny allians” eller rentav en “ohelig allians”. Antagandet är alltså att det rör sig om en allians. Det vill säga ett flertal aktörer som kommer från var sitt håll och har sina egna mål, bara för att nu, till följd av en historisk nyck, finna varandra kring en sakfråga. Allianser är någonting som ingås av rationella subjekt, som är förmögna att agera taktiskt och alltid kan välja att bryta alliansen.
Jag skulle betrakta detta som en hypotes, men jag är inte alls säker på att allianshypotesen stämmer. En alternativ hypotes kan handla om att det vi ser inte bara är en allians, utan någonting mer “organiskt”. Att det finns en intellektuell och institutionell historia som bildar ett inre band mellan de fraktioner som visserligen skiljer sig i yttre framträdelse. Detta innebär inte att alla vaccinvägrande yogamammor egentligen är nazister, eller tvärtom. Däremot har den konspirationsbaserade världsåskådningen – inklusive den gamla nationalsocialismen – alltid hängt samman med en vurm för olika former av alternativ medicin. Det är alltså verkligen ingen “ny” allians (om det alls ska kallas för en “allians”)

2.

Idén om att “extremerna möts” är politisk metafysik på högsta nivå. Åtskilliga gånger har den återkommit i rapporteringen om konspirationsteoretikernas coronaprotester. Exempelvis när de som kallar sig “Querdenker” började hålla demonstrationer i Tyskland förra året. Då rapporterade Sveriges Radios korrespondent: “protesterna har också skapat oheliga allianser mellan radikala grupper på de yttersta vänster- och högerkanterna, och anhängare av olika konspirationsteorier”. En typisk rubrik på en svensk ledarsida lyder “Vaccinmotstånd – från vänster till extremhöger“.
Att högerradikala profiler och organisationer deltar är uppenbart och väl dokumenterat. Det är lögn att hävda en symmetri till vänster. Förvisso figurerar det i dessa sammanhang (som så många andra) personer med olika politisk bakgrund, såväl höger som vänster och även mittemellan. Men det är inte samma sak som att vänsterextrema element allierar sig med högerextrema. De individer med vänsterprofil som har dykt upp bland konspirationsteoretikerna har, mig veterligen, inte på många år tillhört någon vänsterradikal rörelse. En och annan gammal besviken sosse har däremot dykt upp. Samt personer som till det yttre ser ut som punkare eller hippies – men nej, dreadlocks är ingen bra indikator på vänsterradikala sympatier och har inte varit det på länge.
Vanligt är däremot att konspirationsteoretikerna definierar sig själva som “varken vänster eller höger”. Detta bekräftas också i en studie från SOM-institutet. Den gjordes för nästan ett år sedan och har vissa svagheter, exempelvis tar den inte upp vacciner eller alternativmedicin, utan tar bara sikte på konspirationsteorin om att “coronaviruset är ett biologiskt vapen skapat av människor”. (Många av högerdemonstranterna verkar snarare hävda att pandemin är en alldeles naturlig influensa vars farlighet har överdrivits av krafter med en ondskefull agenda.) Slutsatsen där blev, i vilket fall, att den aktuella konspirationsteorin hade lägst stöd bland människor som identifierade sig som “vänster” och högst stöd hos SD-sympatisörer.

3.

“De teorier som fått spridning under pandemiåret är i hög grad en direktimport från USA“, skriver SvD. Självklart kommer mycket från Amerika, så brukar ju vara fallet inom såväl politik som andlighet och populärkultur. USA är förvisso ett land som från början har präglats av en apokalyptisk paranoia, vilket än i dag bildar en klangbotten för konspirationstänkande. Men det betyder inte att svenska konspiracister bara ägnar sig åt ideologisk import. Alternativmedicin och konspirationteorier frodas ju sedan länge även i Europa och fann en ny stor marknad efter östblockets fall. Kombinationen har predikats inte bara av hälsoentreprenörer och influencers, utan i vissa fall även av muslimska imamer och rysk-ortodoxa präster. Utbytet av idéer i dessa kretsar är internationellt. Därför är det troligen fel att bygga analysen på att vaccinmotståndet skulle vara en importprodukt från USA.

4.

Vidare föreställer man sig gärna att allt detta är en produkt av internet. Visst ligger det någonting i att “marginella” grupper och idébubblor har lättare att finna varandra nu än tidigare. Det är också signifikant i vilka medier som vaccinmotståndarna nu mobiliserar sig, med närvaro av öppna nazister (i Sverige verkar det främst handla om Facebook samt Telegram).
Men vaccinmotståndet är inte något som först har fått spridning via sociala medier. Dess historia löper längre tillbaka än så – och det har dessutom fortsatt förankring i fysiska träffar inom ramen för en alternativmedicinsk subkultur av terapeuter och föreläsare. Man bör därför inte vara alltför rask att skylla alla tokerier på det digitala.

Under lång tid har det i Sverige funnits en rörelse där vaccinmotstånd och alternativmedicin kopplas in i ett större konspirationstänkande där antisemitismen aldrig varit långt borta. En rörelse som nådde ut via tryckta tidskrifter som såldes i hälsokostbutiker, via healers och livscoacher. Till detta spår tänkte jag återkomma i ett uppföljande inlägg.

Avslutningsvis måste jag bara tipsa om senaste avsnittet av podden Apans Anatomi, med rubriken “I nyliberalismens ruiner” (lyssna gärna via Radio Noden). Mathias Wåg utvecklar där ett viktigt spår som han redan har tagit upp i Aftonbladet, nämligen sambandet mellan vaccinmotstånd, klimatförnekelse, konspirationsteorier och nyliberalism. Det sistnämnda begreppet används alltför ofta på ett slentrianmässigt sätt, men i poddavsnittet bjuds på en strålande analys av den gästande historikern Johan Pries. Mot slutet knyts trådarna ihop och det blir tydligt hur vaccinmotståndet är rotat i en extrem individualism som helt enkelt inte kan acceptera att det finns kollektiva, globala problem som kräver gemensamt agerande för att lösas.

2021-03-12 av Tobias Pulls
:DFRI

Styrelsemöte 18 mars 2021

DFRI håller öppet styrelsemöte torsdag 2021-03-18 19:30 på internet. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2021-03-12 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Nyttan med Wikimedias plattformar

Wikipedia är en webbplats som förmedlar kunskap i ett globalt perspektiv. Det är en öppen plattform där alla deltar frivilligt och bygger på den gemensamma visionen om att samla all världens kunskap. Men vilka fördelar finns det för en institution att verka på Wikimedias plattformar?

Hundhalsband med Karl XI:s namnchiffer, cirka 1670-1690. Livrustkammaren / Matti Östling / CC BY-SA.

Nu i mars 2021 genomför vi en enkätundersökning om behov och önskemål för de institutioner inom arkiv, bibliotek och museer som vill komma igång på Wikimedias plattformar. Då kom det snabbt en motfråga om vad är det som egentligen är bra med att finnas på Wikimedias plattformar. Här är några av svaren på varför det är bra att vara representerad på Wikipedia.

Ett sätt att synas

Wikipedia har växt fram under tjugo års tid till det största digitala uppslagsverket och sökmotorerna både hittar till och litar på Wikipedia. Syftet att dela kunskap så det är med den inriktningen man bidrar med sitt material på plattformarna. Wikipedia är gratis att använda och det finns ingen reklam eller tredje part som spårar och sparar trafiken på webbplatsen.

De som använder Wikipedia förväntar sig att informationen är korrekt, uppdaterad och hänvisar till trovärdiga källor. Så det skiljer sig från berättelser, marknadsföring och reklam. Synligheten ligger i att innehållet och kunskapen är intressant för den som läser. För en institution är det ytterligare ett sätt att synas och då som en del i ett ekosystem av kunskap. Att vara relevant på en plattform där fler personer kan tillföra och bidra med fler perspektiv.

Den engelska artikeln om hundar har ungefär 300 000 visningar i månaden. I artikeln finns det en bild som föreställer ett hundhalsband i sammet från slutet av 1600-talet. Halsbandet med Karl XI:s namnchiffer blir till global kunskap drygt 300 år senare genom att Livrustkammaren bjuder på den.

Studie av en hand av Amalia Lindegren. Nationalmuseum, Foto: Cecilia Heisser. Public domain.

Ett sätt att dela med sig

Fri kunskap definieras genom att den är tillgänglig genom fria licenser. Det kostar ingenting att delta eller dela med sig av kunskap på plattformarna. Förvaltning och drift av servrar sköts av en amerikansk stiftelse men genom att innehållet delas under fria licenser så äger vi det gemensamt. 

Den här lösningen gör att andra kan återanvända allt material som skrivs och laddas upp på plattformarna. Man kan se det som en altruistisk handling där vi och andra både ansvarar för och sprider kunskapen vidare.

En fördel för institutioner är att man kan hänvisa nedladdning av filer till en och samma plats. På Wikimedia Commons kan man skriva in all information och även hur mediefiler ska attribueras. Även verk i Public domain, som Studie av en hand av Amalia Lindegren från Nationalmuseum, har tips om hur man ger erkännande vid ett användande.

Ett sätt att nå hela världen

Det finns över 300 språkversioner av Wikipedia och man räknar med att över 200 000 personer redigerar varje månad på något av projekten. Plattformarna är framtagna och utvecklade för ett globalt samarbete. Det är på så sätt möjligt att nå många människor genom samarbeten över land- och språkgränser.   

Alla kan skriva på Wikipedia men man kan inte skriva vad som helst. Det finns en utarbetad kultur av regler och relevanskriterier. Sökmotorerna länkar gärna till Wikipedia då informationen ska vara källbelagd och neutral. Totalt på alla språk är det över femtio miljoner artiklar nu. Engelska Wikipedia är störst med över sex miljoner artiklar och Sverige har över tre miljoner artiklar.

Vintergatan från Altiplano. Foto Thomas Fuhrmann. Milky way seen from bolivian high altiplano, CC BY SA 4.0.

Nackdelar då?

Ska man ge bort det bästa man har? Kan andra använda våra bilder till vad som helst? De som har onda avsikter bryr sig inte om lagar och regler. Däremot är det bra att underlätta för de som har goda avsikter. Här måste man själv ta beslut hur man vill dela sitt material och använda de olika licenserna.

Någon har ändrat i artiklarna som jag har skrivit? Tagit bort mina formuleringar? Det här kan upplevas orättvist men tanken är att alla kan utöka och förbättra artiklarna över tid. Det är alltså bra att fler är inne i en artikel och lägger arbete i den. Har man bra källor så brukar det här inte vara något problem.

Tekniken går så snabbt framåt och det är svårt att hänga med i utvecklingen? Måste man lära sig allt det nya som till exempel Abstract Wikipedia? Det här är ett problem som många känner igen sig i men det som är bra är att Wikimediarörelsen arbetar mot samma mål och vision. Så den tekniska utvecklingen och framtagande av verktyg görs för att underlätta arbetet för alla.

Enkätundersökning

Wikimedia Sverige arbetar för att stödja alla som vill bidra med fri kunskap till Wikimedias plattformar. Vi genomför nu en enkätundersökning för att ta reda på hur vi på bästa sätt kan stödja intresserade organisationer och institutioner med samlingar och verksamhet inom arkiv, bibliotek och museum. Berätta om era behov i vår enkätundersökning (Google Forms) och hur vi kan hjälpa er på bästa sätt!

The post Nyttan med Wikimedias plattformar appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-03-05 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

The Launch of the WikiGap Season

The International Women’s Day (8 March) marks the beginning of the WikiGap Season. Join us in our global kickoff event, and take part in the WikiGap Challenge that runs throughout the month, until 8 April. This year, in partnership with the UN Human Rights Office (OHCHR), women human rights defenders will be in extra focus.

WikiGap 2020 in Naga, the Philippines. Irvin Parco Sto. Tomas, CC BY-SA 4.0.

For the fourth year in a row, 8 March marks the start of the WikiGap Campaign. The goal of the campaign is to close the gender gap on Wikipedia, and so far, more than 5,000 editors have written over 50,000 articles. Events have taken place across the world, and new organizers join the campaign all the time.

When the circumstances in the world force us to go all virtual, we have decided to launch the campaign this year with a global virtual event. Joined by, among others, the Permanent Swedish Representative to the United Nations, Wikimedia DC, and Global Citizen, we will hold trainings on how to edit, write plenty of articles – and launch the WikiGap Challenge of 2021!

WikiGap Challenge is an online challenge that anyone can take part in, from 8 March to 8 April. The idea is simple: to write as many and as good articles on women, in any language, as possible, throughout the duration of the challenge. The winner receives great prizes, and prominent women gets much more well-deserved visibility.

For this year, the UN Human Rights Office (OHCHR) have proposed a set of 25 prominent woman human rights defenders, who have no or few articles on Wikipedia. All these names will yield bonus points in the WikiGap Challenge. This means that through the Challenge, prominent human rights defenders across the world will get much more visibility on Wikipedia.

  • If you want to take part in the launch of the campaign, sign up here before 6 March!
  • If you want to take part in the WikiGap Challenge, read more here.
  • Do you want to organize a WikiGap event yourself? Contact Wikimedia Sverige, either at wikigap@wikimedia.se or at eric.luth@wikimedia.se.

The post The Launch of the WikiGap Season appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-03-03 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Världens största uppslagsverk kan bättre

Miljoner kvinnor saknas på Wikipedia. Skriv en artikel om någon av dem. #wikigap

Wikipedia är världens största encyklopedi. På de 300 språkversionerna läggs nya artiklar till, minut för minut. Artiklar om allt mellan himmel och jord, och en del utanför det spannet också. Däribland finns en hel del biografier, alltså artiklar om personer. Dessa biografier porträtterar till fyra femtedelar män, till en femtedel kvinnor. Icke-binära eller transpersoner så få att de inte får genomslag i statistiken. En del av detta kan förklaras med att källmaterialet, som ska ligga till grund för alla Wikipediaartiklar, har en tydlig övervikt till männens fördel, men detta är inte hela förklaringen. Det har helt enkelt skrivits fler artiklar om män.

Wikimedia Sverige och Utrikesdepartementet enades för några år sedan om att detta är ett problem som behöver lösas, och drog igång projektet WikiGap. Projektet syftar helt enkelt till att skriva fler artiklar om kvinnor, genom arrangemang på svenska ambassader världen över. Lokala Wikimediagemenskaper står för kunskaper om plattformen, och ofta finns en tredje part med kunskap från sina expertområden. 

Kickoff för WikiGap Challenge

Som komplement till de fysiska arrangemangen startades den globala utmaningen WikiGap Challenge, som även FN:s råd för mänskliga rättigheter har varit med och anordnat sedan 2019. Det är en tävling där vem som helst, oavsett språk, land eller intresse ska skapa eller utöka artiklar om kvinnor. I år startar WikiGap Challenge 8 mars och slutar 8 april. Utmaningen inleds med ett digitalt arrangemang som anordnas av Sveriges ambassad i USA, Sveriges generalkonsulat i New York, Sveriges FN-representation, Wikimedia DC och Wikimedia Sverige. Där får vi bland annat höra representanter från de olika arrangörerna berätta om varför de delar visionen om fri och jämställd kunskap. 

Arrangemanget kommer också att innehålla en genomgång av Ariel Cetrone från Wikimedia DC om hur man redigerar artiklar på engelskspråkiga Wikipedia med hjälp av Visual Editor. Det är öppet för alla, anmäl dig här och sprid det till alla du känner!

The post Världens största uppslagsverk kan bättre appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-02-24 av rasmus
Copyriot

Krönikör i ETC

Jag har fått ett nytt uppdrag som krönikör i tidningen ETC. Senast jag hade ett krönikörsuppdrag var 2007–2011 då det fanns en gratis veckotidning som hette Metro Teknik och som lät mig skriva om lite vad som helst med koppling till “teknik”. Uppdraget nu är väl inte helt olikt, även om ETC har en mer tydligt politisk inramning.
Nu presenteras jag visst som “ETC:s expert på den digitala utvecklingen”. Oj. Vad har jag gjort för att förtjäna denna experttitel? Och vad menas ens med “den digitala utvecklingen” när året är 2021? Jag är inte helt säker, men å andra sidan har jag bara 2000 tecken till mitt förfogande. Varje vecka. Det känns både roligt, lärorikt och svårt. Min ambition blir att pendla mellan mer vardagsnära frågor och mer spekulativa utblickar över mot den politiska ekonomi som håller uppe de digitala medierna. Hittills har jag hunnit med tre krönikor i ETC, där tonvikten har legat på det mer vardagliga:

2021-02-22 av Mattias Axell
:DFRI

Styrelsemöte 25 februari 2021

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdag 2020-02-25 19:00 på Internet. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2021-02-10 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Projekt HBTQI på Folk och Kultur

Hur kan vi förbättra Wikipedia utifrån ett hbtqi-perspektiv? Vad kan museer och bibliotek bidra med? I ett samtal på Folk och Kultur diskuterar vi betydelsen av fler röster i den gemensamma kunskapsutvecklingen. Samtalet tar sitt avstamp i Projekt HBTQI som uppstod våren 2020 när många fysiska Pridefestivaler ställdes in.

Armband med regnbågsfärger – CC BY SA – Åsa Levander/Sörmlands museum (bilden är omarbetad med en grafisk formgivning i samband med Folk och Kultur 2021)

Att skapa projektsidor är ett vanligt sätt att samarbeta inom olika områden på Wikipedia. Projekt HBTQI skapades under våren 2020 på den svenska språkversionen. Det var ett efterlängtat projektet som redan fanns på andra språkversioner sedan tidigare. När samma tema finns på olika språkversioner ger det inspiration och förslag på artiklar och områden som kan översättas eller fördjupas. 

Så i år gör vi gemensam sak tillsammans med Sörmlands museum och Biblioteksutveckling Sörmland på det kulturpolitiska konventet Folk och Kultur 2021. I ett panelsamtal berättar vi om bakgrunden till projektet och om de verktyg vi använder för att arbeta tillsammans. Samtalet modereras av Charlotta Dahlén från Sörmlands museum.

Låter det här intressant? Lyssna först på vår programpunkt och sedan kan du också ställa frågor till oss direkt. Torsdagen den 11 februari mellan 18:00–20:00 har vi en skrivstuga via videolänk. Mer information hur du träffar oss finns på programsidan!

För att se hela programmet måste du skapa ett konto och logga in. Det är kostnadsfritt och kan göras på länken “Skapa ett konto”. När du är inloggad letar du upp vår programpunkt eller klickar på länken här Projekt hbtqi – så gör vi Wikipedia och världen bättre tillsammans.

Välkommen in! 

The post Projekt HBTQI på Folk och Kultur appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-01-26 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

De mest visade artiklarna på Svenskspråkiga Wikipedia 2020

Här följer en sammanställning av de 10 mest visade sidorna på Wikipedia 1 januari-31 december 2020. Covid-19 och det amerikanska presidentvalet präglar listan, som också innehåller en och annan oväntad artikel.

Den överlägset mest visade artikeln på Wikipedia under 2020 var artikeln om Spanska sjukan. Den visades över 1,1 miljon gånger, varav ca 80% var från en mobiltelefon. Detta är onekligen ett stort tecken på året som gått, då artikeln år 2019 hade sammanlagt ca 81 000 visningar.

På andra plats kommer artikeln om Sverige. Den visades drygt 837 000 gånger under 2020. Här är andelen som tittar via mobil betydligt lägre, endast 56%.

Även tredjeplatsen relaterar till årets händelser, då den innehas av artikeln om Coronavirus, som visades knappt 776 000 gånger under 2020. Denna sida redigerades dessutom 372 gånger av 159 användare under året.

Fjärdeplatsen innehas av artikeln Lista över namnsdagar i Sverige i datumordning, där dessutom hela 88% kollade upp namnsdagarna via mobiltelefon. Artikeln visades 684 000 gånger under 2020.

På femte plats kommer artikeln om Elizabeth II med 593 000 visningar. Den här artikeln har varit relativt välbesökt varje år, med en topp ungefär samtidigt som en ny säsong av The Crown släppts. Den högsta sidvisningen en enskild dag kom dock 19 maj 2018 (då Harry och Meghan gifte sig).

Vidare placeringar

6. Donald Trump, 492 000 visningar
7. Pandemi, 482 000 visningar
8. Grekiska alfabetet, 464 000 visningar
9. Lista över länder efter folkmängd, 450 000 visningar
10. Joe Biden, 447 000 visningar.

Du hittar listan på de 500 mest visade artiklarna här.

Sammanlagt visades sidor på svenskspråkiga Wikipedia ungefär en miljard gånger under 2020.

The post De mest visade artiklarna på Svenskspråkiga Wikipedia 2020 appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-01-25 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Bibliotekarier – var med och bidra till #1lib1ref

Det här är en gästpost av Britt-Marie Ingdén-Ringselle, användare Briing på Wikipedia, som är bibliotekarie och översättare, och mest aktiv med #1lib1ref på svenskspråkiga Wikipedia.

I september 2014 intervjuades jag som månadens översättare av Översättarsektionen, och då sa jag bland annat detta:

Ett sätt att dela med sig är att skriva artiklar för wikipedia, det är verkligen något jag kan rekommendera. Jag är rätt ny på wikipedia. Från början gick jag bara in och korrigerade uppenbara fel jag upptäckte, och så skrev jag om ”min” författare Nick Perumov och hans verk och värld. Men för ett år sedan började jag skriva lite mer när jag upptäckte att artikeln om Slavisk mytologi var inskannad från Nordisk familjebok från 1906 och var på ca en A4-sida medan den ryska var på ca 30 sidor. Så jag översatte den sidan och publicerade den med hjälp av min kunnige mentor på wikipedia. Därefter har jag översatt och skrivit andra artiklar, mestadels om slavisk mytologi, slaviska gudar, rysk historia och annat som jag upptäckt behöver kompletteras. Och nu senast om Villa Kivi. Det är skoj och nödvändigt. Än så länge är det endast ca 9 procent av wikipediaartiklarna som är skrivna av kvinnor, och så kan vi väl ändå inte låta det vara?!

Sedan dess har det gått sex år och jag har fortsatt att skriva för Wikipedia då och då, beroende på hur mycket tid jag har över mellan översättaruppdragen och mitt heltidsjobb som bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek.

Under de tre senaste åren har mina kollegor och jag deltagit under #1lib1ref. Det började med att vi haft Wikipediaskrivstugor på biblioteket under några år, först på ungdomsbiblioteket PUNKTmedis där jag arbetade tidigare, och sedan på Stadsbiblioteket. I samarbete med Sara Mörtsell och Axel Pettersson började vi med att bjuda in mina drygt 400 kollegor vid Stockholms stadsbiblioteks 40 bibliotek till Wikifika vid två tillfällen inför varje #1lib1ref-kampanj. Sammanlagt har nu ca 10 procent av bibliotekspersonalen fått en genomgång av hur Wikipedia fungerar och hur lätt och roligt det är att gå in och ändra och framförallt källbelägga artiklar. Och det är ju det vi är specialister på inom biblioteksvärlden, där vi har tillgång till all relevant litteratur och databaser.

Wikfika på Sundsvalls Stadsbibliotek, foto: Saspe13, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Sedan kom vi av oss pga omorganisationer mm, men jag fortsätter att bidra med källbelagd information på Wikipedia, för jag kan bara inte låta bli. För det är både viktigt och roligt! Det gäller bara att ha som rutin att verkligen göra det regelbundet, i lagom omfattning och märka upp det som källbeläggs med #1lib1ref.

Olika litterära priser är alltid extra roligt att uppdatera, som till exempel Svensk biblioteksförenings nio olika priser. Då händer det även att jag skriver en ny wikipediaartikel om pris som saknar det, till exempel:
* Collijnpriset för bästa magisteruppsats på Biblioteks- och Informationsvetenskapsutbildningarna.
* Årets mobila bibliotek Ett pris till ett mobilt bibliotek som på ett nyskapande sätt utvecklar verksamheten, samspelar med utvecklingen i samhället, har en väl förankrad verksamhet i kommunen/regionen och är inspiratör för kollegor.
* Barnrättsutmärkelsen Elefanten belönar en verksamhet eller en person som i en bibliotekskontext föredömligt har arbetat med att stärka barns rättigheter, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter

För att delta i #1lib1ref, se filmen nedan och läs mer på projektsidan.

The post Bibliotekarier – var med och bidra till #1lib1ref appeared first on Wikimedia Sverige.

2021-01-21 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte 2021-01-26

DFRI håller ett öppet styrelsemöte den 26:e januari kl 19:00. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Det är sista styrelsemötet innan årsmötet. En preliminär dagordning finns publicerad här.

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2021-01-20 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Vem är välkommen till den fria encyklopedin som alla kan redigera?

Följande kåseri framfördes på Wikipedias 20-årsfirande av wikipedianen Sandra Abi-Khalil.

I just dina händer!
Formgiven av David Peters för Wikimedia Foundation. Foto av Lane Hartwell för Wikimedia Foundation. Från Wikimedia Commons.

Välkommen till Wikipedia – den fria encyklopedin som alla kan redigera!
Fri encyklopedi, fri kunskap, all kunskap.
Vi ska samla all kunskap. All?

Välkommen till Wikipedia – den fria encyklopedin som alla kan redigera!
Alla kan redigera, alla kan skriva, alla kan bidra.
Kan alla?

Så vi ser oss omkring. 
Är alla här? 
Är alla med?
Har vi allt? 
All kunskap?

Framstår det så när det finns 17330 artiklar om olika fotbollsspelare från hela världen men bara 929 artiklar om olika dansare från hela världen?

Verkar det så när vi har en navigationsruta för verktyg som innehåller både lödkolv och vedklyv men inte symaskin?

Ter det sig så när antalet utmärkta artiklar om män är dubbelt så många som antalet utmärkta artiklar om kvinnor?

Jaja, men är det vårt fel då?
Vi säger ju faktiskt att alla kan vara med!
Men vad betyder ens det?

Vad betyder det att jag kan när jag behöver och förtjänar samma villkor? 

Är jag med på samma villkor när jag funderade länge på om jag skulle välja ett användarnamn som dolde mitt kön och ursprung?

Är jag med på samma villkor när jag ständigt måste vara beredd på att försvara mig om jag syns med mitt namn eller min bild?

Är jag med på samma villkor när jag när som helst kan behöva värja mig från irrationella påståenden om att kvinnor skulle vara mer irrationella eller känslosamma utbrott om hur kvinnor är mer känslosamma?

Och som om det inte vore nog med att de här sakerna händer, 
så förväntas jag dessutom tassa på tå kring dem 
för att inte 
jag ska anses skapa ett negativt klimat.

För att inte nån stackare ska känna sig anklagad
för att jag påpekaratt det kan finnas lite omedvetna fördomar på plats –
allt dåligt kräver ju inte medvetet hat.

Och alltid måste jag vara beredd på att någon, som själv inte drabbas, 
gör 
min verklighet till sitt utrymme att filosofiera 
och ikläda sig rollen av den berömda djävulens advokat.

Så vad betyder det att jag tekniskt sett kan vara med,
om jag hela tiden tvingas förhålla mig till allt det?

När nya artiklar om kvinnor synas hårdare och möter mer kritik.
(Jomen, tänk om nån rätt oviktig kvinna skulle slinka förbi och nån läste om henne,
hur skulle vi då kunna stå till svars inför vår publik?)

När ett bråk om ordet hen kan pågå om och om och om igen.
(Jomen, tänk på att ordet inte är helt, totalt och fullständigt okontroversiellt 
och att Wikipedia inte ska sätta standarden!)

Och när varje samtal om alla de här små och stora nålsticken möts av misstrogenhet.
(Jomen, tänk på att det är viktigt med det jag – som inte utsätts – upplever som neutralitet!)

Så nöter och äter motståndet sakta av min ork och jag undrar.
Ska jag stanna och fortsätta streta?
Stanna och fejka och le?
Eller bara ge upp?

Så sitter jag då här och ska fira men istället för att orka producera ett skojigt kåseri
så landar jag i den här blandningen av ett matt stridsrop och en elegi.
Men för all del, av alternativen som finns tillhands är väl det inte det sämsta.

Välkommen till Wikipedia – den fria encyklopedin som alla kan redigera!
Välkommen?

The post Vem är välkommen till den fria encyklopedin som alla kan redigera? appeared first on Wikimedia Sverige.