2020-10-29 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Sammanlänkning av internet genom Wikidata

Wikimedia Sverige nämns som ett exempel på en civilsamhällesorganisation som är särskilt viktig för det digitala samtalet, i betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid”. Det tycker vi är både hedrande och viktigt. Men hur ser vi på vår roll i det digitala demokratiska samtalet? Idag fyller den strukturerade länkade databasen åtta år, och vi  undersöker i det här blogginlägget vad den sammanlänkning av Internet, som Wikidata bidrar till, kan få för betydelse.

En illustration över Wikidata 2012-2015, framtagen till Wikidatas treårsdag. Jason Krüger. CC BY-SA 4.0

Internet är en säregen blandning av en oerhörd mångfald och en påtaglig likriktning. Medievetare har påtalat det som internets polyfoni och konvergenskultur. Å ena sidan ökar informationsmängden med en oerhörd hastighet. Å andra sidan förlitar vi oss på allt färre plattformar, och samma informationstyper, datamängder, bildval och faktaunderlag återanvänds på många av dem. I takt med att internet har vuxit har det blivit allt tydligare hur svårt det är att navigera mellan all tillgänglig kunskap. Det är även något som reflekteras i betänkandet: 

“Under senare år har mängden av information som produceras och sprids mångfaldigats. Redan 2014 konstaterades det att över 90 procent av all data som producerats under mänsklighetens historia hade tillkommit under ett fåtal år dessförinnan (Regeringskansliet 2014). Det stora informationsflöde som vi exponeras för gör det mer krävande för enskilda att värdera om viss information är korrekt eller inte. Det kan också vara svårt att identifiera vem som är avsändare av informationen eftersom den vidareförmedlas och kommenteras av ett stort antal aktörer.”

SOU 2020:56

Wikimediarörelsen har i sin strategi till 2030 formulerat visionen att vid slutet av årtiondet vara den grundläggande infrastrukturen i den fria kunskapens ekosystem. En oerhört viktig komponent för att uppfylla den visionen är Wikidata. Genom Wikidata kommer kunskaps- och informationsmängder i det polyfona internet att kunna länkas samman, vilket gör det betydligt lättare att sålla och sovra mellan plattformar, databaser och språk från hela världen. På Wikidata finns i skrivande stund nästan 90 miljoner objekt med öppna länkade data, som kopplar samman kunskap och gör den lättare att hitta och belägga. På sikt kommer Wikidata på så vis kunna bidra till en sammanlänkning av internet, en sammanlänkning som på samma gång gör det lättare att hitta nya källor, informationsmängder och databaser, och därmed motverkar en alltför likriktad kunskapsflora på internet. 

Vad innebär det här i praktiken?

För att ge ett konkret exempel: En bok i Kungliga bibliotekets databas Libris kan via Wikidata kopplas samman med bokens engelska förstaupplaga, länka till författarens Wikipediaartikel och visa omslagsbilden för tre olika utgåvor på olika språk. Miljoner objekt över olika växter kan plockas ut och kopplas samman med en världskarta så att vi ser växtarters geografiska fördelning. Genom att länka samman kulturarvsdatabaser kan vi också visualisera var kulturarvsinstitutioner finns i världen, och tydliggöra tomma utrymmen på världskartan där kulturarvsinstitutioner inte finns dokumenterade. 

Olika aktörer, inte minst inom forskarsamhället, har lyft fram Wikidata som en av de viktigaste innovationerna på internet under 2010-talet, och då är vi ändå bara i början av att upptäcka vad vi kan använda Wikidata till. Redan 2017, visar forskning av Mora-Cantallops med flera, var Wikidata den mest tillförlitliga databasen över person- och landdata. Waagmester med flera framhåller att Wikidata genom sammanlänkning av data kan föra oss långt på vägen mot bättre biomedicinsk forskning. Bielefeldt med flera påtalar att Wikidata i sin tur används i så olika applikationer som Apples mobilapp Siri, Eurowings informationssystem om pågående flygningar, liksom dataintegreringsinitiativ som Virtual Integrated Authority File.

Vår förhoppning, inte minst formulerad i visionen om att utgöra den grundläggande infrastrukturen i den fria kunskapens ekosystem, är att Wikidata genom en sammanlänkning av det allt mer svåröverskådliga internet kan bidra till att bevara, utveckla och mångfalden på hemsidor och digitala plattformar.

Detta är tredje delen i en serie blogginlägg om Wikimedia Sverige och vårt demokratiska uppdrag. Här hittar du del 1del 2 och del 3.

The post Sammanlänkning av internet genom Wikidata appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-27 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Vi hjälper biblioteksverksamma att sätta igång med Wikidata

University of Texas at Arlington Library, okänt datum. University of Texas at Arlington Photograph Collection, CC-BY-4.0, via Wikimedia Commons.

Wikipedia, det välkända fria uppslagsverket, har flera så kallade systerprojekt – plattformar som precis som Wikipedia sprider öppen kunskap. Det finns till exempel Wikimedia Commons, den fria mediadatabasen; Wiktionary, den fria ordboken, och Wikidata – den fria strukturerade databasen som just nu innehåller drygt 90 miljoner objekt. Wikidata har funnits i nästan exakt 8 år – det fyller år den 29 oktober – och har tilldragit sig intresse från olika håll, inte minst hos informationsvetare och bibliotekarier.

Det var just bibliotekarier och andra verksamma inom biblioteks- och informationsvetenskap som tidigare under oktober månad bjöds in till Wikimedia Sveriges webbinarium om Wikidata. Det organiserade vi tillsammans med Kungliga biblioteket, som vi har ett pågående samarbete kring strukturerade bibliografiska data med. Tack vare detta kunde vi nå ut till en bred skara biblioteksverksamma – över 50 personer från hela Sverige var med!

Bibliografiska metadata och Wikidata – en bra matchning

Webbinariet riktade sig först och främst till nybörjare; inga tidigare kunskaper om Wikidata behövdes, endast nyfikenhet. Vi gick igenom det viktigaste som är bra att veta om man är intresserad av öppna länkade data: vad Wikidata är och hur det redigeras, hur det hänger ihop med Wikipedia och hur man använder frågespråket SPARQL för att ta fram det man vill. Dessutom fördjupade vi oss i hur just bibliografiska data ser ut på Wikidata, något som var särskilt intressant för våra deltagare. Den vanligaste objekttypen på Wikidata är nämligen, något otippat, vetenskaplig artikel. Över trettio miljoner sådana objekt har kunnat skapats tack vare massimportering av bibliografiska poster från öppet tillgängliga databaser, huvudsakligen PubMed (som innehåller referenser till artiklar inom medicin och andra livsvetenskaper). Något som kan te sig överraskande men som är ett fantastiskt exempel på Wikidatas möjligheter som en bibliografisk databas och dessutom ett bevis på volontärgemenskapens intresse och engagemang inom området.

Med oss på kursen var Elisabet Fornell, projektledare och samordnare för katalogisering vid Stockholms stadsbibliotek, enheten för Digitala Bibliotek och Medier. Elisabet är mycket engagerad i frågor som rör bibliotekets utmaningar i den digitala tidsåldern – hon deltar också i utbildningen ”Att leda bibliotekens digitala transformation” på Kungliga bibliotekets plattform Digiteket. Hon berättar:

I samband med det reflekterar jag över bibliotekets roll i det nya digitala landskapet: vad är vår roll, vad borde vår roll vara, vad borde vi göra, hur borde vi göra, och så vidare. Spelplanen är förändrad och vi måste förhålla oss till det. En sak som är tydlig de senaste åren på bibliotek är att så kallade referensfrågor (när någon vill ta reda på något) har minskat radikalt. Inte för att folk undrar mindre tror jag, men man använder andra kanaler än biblioteket. Vi kan inte räkna med att de kommer tillbaka och borde då inte biblioteket använda dessa etablerade kanaler och bidra med det vi är bra på?

Elisabet berättar att hon är en flitig Wikipedialäsare, både privat och i yrkesrollen, men Wikidata är en ny bekantskap för henne.

Att Wikidata använder samma modell för länkad data som Libris XL (Kungliga bibliotekets nya katalogplattform – red. anm.) med tripletter gör det extra intressant. Dels för att det är en struktur vi känner till och därför kan bidra, och dels för att hela poängen med att länka data verkligen ligger i bibliotekens intresse. Jag är bibliotekarie med IT-bolagserfarenhet, men jag är inte programmerare (har bara nosat på Python) vilket möjligen gör SPARQL till en utmaning.

Även en annan deltagare, Alejandro Engelmann, använder Wikipedia som första steget i vilken ny fråga som helst, både privat och på jobbet. Han jobbar som systemanalytiker och utvecklare på Sveriges lantbruksuniversitets bibliotek och hade redan testat Wikidata innan webbinariet. Han berättar:

Särskilt intressant för mig var ”upptäckten” av tilläggsinformation kopplad till tripletterna, t.ex. referenser, någonting som är av stor vikt i olika länkad data-representationer av forskningsinformation och inte särskilt bra hanterat. Jag skall fortsätta undersöka funktionaliteten och titta närmare på Wikibase (mjukvaran bakom Wikidata – red. anm.).

Alejandro reflekterar även över Wikidatas funktion som informationsaggregator. En av plattformens största styrkor är att den innehåller data från en mängd olika, öppet licensierade, källor, som berikar varandra och blir till en enhet som är större än summan av delarna. Men för att kunna importeras till Wikidata måste datat vara strukturerat på rätt sätt, och det måste även vara fritt – en utmaning för dataleverantörer:

Om man skall sammanfatta vad man skall göra med en triplett-databas om man vill samarbeta med Wikidata (eller vilken annan ”riktig” triplettdatabas) så skall man ha permanenta identifierare, som redan är eller kan omvandlas till coola URI:er. Sedan skall man hålla reda på vilka tripletter är CC0 för att kunna skicka dem till Wikidata.

Att träffas i cyberrymden – digitala möten och läromedel

Den pågående Corona-pandemin gjorde att vi inte kunde träffas fysiskt. Att genomföra kursen online, som ett webbinarium, hade sina utmaningar; en del människor uppskattar personliga möten och lär sig mer på plats. Å andra sidan är cyberrymden mycket mer välkomnande för dem som föredrar sitta i lugn och ro framför sin skärm. Och så den kanske största fördelen: att kunna engagera deltagare från olika delar av Sverige, från Lund i söder till Piteå i norr, utan stressande resor och utsläpp!

Under förarbetena till kursen blev vi varse om att det saknades bra, svenskspråkigt material där grunderna i Wikidata förklaras för nybörjare. Vi ville gärna ha något som tog upp allt från de absoluta grunderna – vad Wikidata är för något, hur det skiljer sig från Wikipedia men samtidigt hänger samman med det – till hur man använder sig av språket SPARQL för att extrahera information från Wikidata. Något som såväl deltagarna i kursen som andra svenskspråkiga intresserade skulle kunna vända sig till även framöver och på en timme få en grundlig genomgång av plattformen.

Därför har vi skapat tre videopresentationer som motsvarar webbinariets tre huvudsakliga ämnen: Introduktion till Wikidata, Bibliografiska data på Wikidata och SPARQL. De är publicerade på både Youtube och Wikimedia Commons under en öppen licens. Alla är välkomna att använda och sprida dem.

Dessutom sparade vi de frågor som deltagarna ställde under webbinariet och publicerade dem, tillsammans med våra svar och intressanta länkar, på vår wiki. Allt för att göra det lättare för deltagarna att jobba vidare med den kunskap de fick på utbildningen.

Bibliotek och Wikimedia – självklart!

Det här är inte första gången som Wikimedia Sverige stödjer bibliotekarier som vill lära sig mer om öppen kunskap och Wikimediaplattformarna. Vi står bland annat bakom kurspaketet Wikipedia och bibliotek på Digiteket, där alla nyfikna, inte bara bibliotekarier, kan få en inblick i hur det är att skriva och samarbeta på Wikipedia.

Varför är det viktigt för biblioteken att satsa på Wikimediaplattformarna? Johanna Robinson Aalto och Tuija Drake vid Avdelningen för Informationssystem på Kungliga biblioteket berättar:

Att visa nyttan med bibliografiska data i sammanhang för länkade data och Wikimedia ger nödvändig input i bibliotekets arbete. Dels blir det mer uppenbart hur bibliotekariers arbete med kvalitativa metadata hjälper till att koppla information, dels kan biblioteksverksamma själva bidra till att kvalitetssäkra Wikidata och inlägg i Wikipedia. Utbildningen gav verktyg för att få en nyanserad och grundlig bild på Wikidata, att arbeta med Wikidata och att använda SPARQL för mer specifika sökfrågor. De kommer att vara användbara och inspirera biblioteksverksamma i deras arbete.

Stort tack till alla deltagare!

The post Vi hjälper biblioteksverksamma att sätta igång med Wikidata appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-26 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Analyze Swedish politics with Wikidata

On October 29, Wikidata turns eight years old. During the last year, Swedish volunteers have worked hard to connect open data from the Swedish Parliament with Wikidata. This will enable entirely new kinds of analyses, of the work of the Swedish parliament. One of the volunteers behind the project, Daniel Eriksson, tells you more.

Wikidata turns 8 this week. As part of the celebration, we want to highlight aspects of how Wikidata can be used. In this blog post, I want to shed light on how Wikidata can be used in order to analyze political decision making in Sweden.

This wouldn’t have been possible without the open data of the Swedish Parliament, which is of an extraordinarily high quality, worthy of all praise.

During the last year, a group of Wikimedians have imported substantial parts of the open data of the Swedish Parliament to Wikidata. We have also added precedents from the Supreme Court. By making use of Wikidata’s many properties, we have been able to describe how different documents, proposals, government inquiries etc. are linked. Finally, all items have been linked to the full text on the website of the Swedish Parliament in different file formats, making it easy to reach the source text for anyone who wishes to do so. This wouldn’t have been possible without the open data of the Swedish Parliament, which is of an extraordinarily high quality, worthy of all praise. A big advantage of Wikidata is, however, the large pool of items to link to. For example, all written questions, legislative proposals etc. on the ongoing pandemic can be linked to the item COVID-19 pandemic in Sweden.

To illustrate how this data can be used, we will follow a case that received a lot of attention a few years ago – the introduction of tuition fees for non-European students at Swedish universities. We will highlight all steps in the legislative process, all the way to a civil case and a precedent from the Supreme Court. 

26 October 6-9pm, Stockholm time, we will hold an open webinar where we go through this in more detail. The webinar will be in English, and is a part of the conference WikiCite. You are all welcome to join in and ask questions!

Visualization of the connections between different legal texts, cited in the committee report on tuition fees for non-European students.

Example of legislation

Initiative

A legislative process can begin in several different ways. The Government has often a long agenda of changes it wishes to make. Another common reason is that an EU Directive needs to be introduced in Swedish law. The Parliament can also make initiatives, through so called declarations, but at the end of the day, it is still the Government that decides what it wishes to do with the declaration. In the case with the tuition fees, it was a question that had been highlighted in several inquiries, and also in discussions in the parliament. The idea was controversial at the time, and there was a lot of opposition from the student movement. Another important reason for why the question was put on the table was that several European countries had done this just prior to Sweden.

Inquiry

After the need for new legislation has been identified, the common next step is for the Government to appoint a government inquiry. The inquiry consists of one or several persons with great knowledge into the matter, and a secretariat managing the administration and documentation. The written instructions from the Government to the government inquiry is called a directive. On December, 22, 2004, the Persson Cabinet appointed the “Utredningen om studieavgifter för studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet“ (“inquiry on study fees for students from countries outside of the European Economic Area”), and decided upon the directives. As seen in the object, the directive cites previous inquiries into the matter.

An inquiry often results in one or several utredningsbetänkanden, or inquiry reports, most often published in Statens offentliga utredningar (“State public reports”, SOU). In this case, the report Studieavgifter i högskolan (“Tuition fees in universities”, SOU 2006:7) was published, with a proposal on how tuition fees could be introduced. 2006 was also the year of a Swedish election, and in the fall of 2006, Sweden got a new government. 

Government bill and parliamentary process

When the report is published, the Government usually opens up for a formal consultation, where different stakeholders can give their views on the legislation. After the consultation process, the Government writes a proposal for a new legislation, a proposition (government bill). The government bill is then sent to the Parliament, where the Members of the Parliament can table amendments, so called follow up-motions. In our case, the Government put forward the government bill Konkurrera med kvalitet – studieavgifter för utländska studenter (“Compete with quality – tuitionfees for foreign students”). The bill rendered two follow up-motions, linked with the property immediate cause of (P1536).

In the Parliament, the Government bill is considered along with the potential follow up-motions, in one of the committees. The committee leaves a committee report with a proposed parliamentary decision. In this example, the report had the same title as the government bill. When the Parliament has made its decision, the report and the decision are sent to the Government for execution, in a so-called written communication from the Parliament. The new legal text is published in Svensk författningssamling (Swedish Code of Statutes), putting the provisions in force.

Trials

Most new laws will sooner or later be tried in a court case, and the courts need to decide on how to interpret the law. The Supreme Court has the final word on how to interpret the law; they prioritize cases that can have a large impact on further legal interpretation. In Swedish legal tradition, the court will not only read the final legal text. It will also read the preparatory materials and the legal history that formed the basis for the new law. This is made in order for the court to understand how the lawmaker wanted the law to be interpreted. The first precedent from the Supreme Court on tuition fees came in 2018. A student who was unhappy with the quality of their education sued their university, with the help from Centrum för rättvisa (“Center for justice”), to retrieve parts of the fee. The case got the name “Högskoleavgiften” (“University fee”) from the court. We can follow how the court cites the different preparatory texts, and a court case of interest for the decisions in the actual case. 

Examples of analyses

The first example is on how to find material for further reading. By analyzing citation patterns we can find additional documents on similar cases. Try it out!

Among the search results we find a government bill on the Swedish gymnasium (high school) from 2009. Has this bill been referenced in other judgments or legal documents? We can easily find this out with the help from Wikidata. But Wikidata can also help us understand which parts are important to read. If there is a page reference, the page number will be listed below the reference. In that way, we can, for example, see that later authors have considered the pages starting with 112 particularly important. Try it out!    

These relatively straightforward examples show how we have been able to use Wikidata to find additional preparatory material of relevance for this kind of case. 

Further development

There are many ways in which this dataset can be improved, further developed and enriched. Every Wikidata editor can categorize motions or proposed amendments with the property main subject (P921). A list of motions where the word “högskola” (university) is a part of the title, but without the property main subject, can be queried in this way

Another possibility is to look for other connections, for example citations of scientific articles. Perhaps a Member of the Parliament writes that they are tabling the motion due to a certain event X. That would be an ideal opportunity to use the property has immediate cause (P1478). A list of parliamentary motions about university politics but where P1478  is lacking instead can be found here. Objects lacking both P921 and P1478 can be retrieved through this query.

An obvious next step would also be to link to EU legislation, where Swedish laws are directly caused by it. A project is ongoing to create objects for all EU directives, which can then be linked to national legislation. When these are put in place, it will be possible to analyze how decisions on the EU level affect the work in the Swedish Parliament in a completely new way.

Daniel Eriksson
Wikidata volunteer

The post Analyze Swedish politics with Wikidata appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-26 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Analysera rikspolitiken med hjälp av Wikidata

29 oktober 2020 fyller Wikidata 8 år. Det senaste året har några svenska volontärer arbetat med att koppla samman riksdagens öppna data med Wikidata. Med det som stöd kan du göra helt nya typer av analyser av riksdagens arbete. En av volontärerna bakom projektet, Daniel Eriksson, berättar.

Wikidata fyller 8 år den här veckan. Som en del i firandet vill vi belysa olika aspekter av hur Wikidata kan användas. I det här inlägget vill jag belysa hur Wikidata kan användas för att analysera politiskt beslutsfattande i Sverige.

Inget av detta hade varit möjligt utan Riksdagens utomordentligt bra öppna data som förtjänar en stor eloge.

Under det senaste året har en grupp wikimedianer jobbat med att importera en stor del av riksdagens öppna data till Wikidata. Vi har också jobbat med att lägga in prejudicerande avgöranden från Högsta domstolen. Med hjälp av Wikidatas många egenskaper har vi kunnat beskriva hur olika dokument, förslag, utredningar, m.m. hör ihop. Slutligen har samtliga objekt försetts med länkar till fulltexten på Riksdagens hemsida i olika filformat, så att man enkelt kan gå tillbaka till originaltexten om man så önskar. Inget av detta hade varit möjligt utan Riksdagens utomordentligt bra öppna data som förtjänar en stor eloge. En stor fördel med Wikidata är dock att det finns en rik värld av objekt att länka till. Till exempel kan alla skriftliga frågor, lagförslag, m.m. som rör den pågående pandemin länka till objektet coronavirusutbrottet 2020 i Sverige.

För att illustrera hur nuvarande data kan användas ska vi följa ett ämne var högaktuellt för några år sedan, nämligen införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter vid svenska högskolor. Vi kommer att belysa samtliga steg i lagstiftningskedjan ända fram till ett tvistemål och prejudicerande dom i Högsta domstolen.

Den 26 oktober 18:00-21:00 svensk tid hålls ett öppet webbinarium som behandlar detta i mer detalj. Webbinariet är på engelska och genomförs som en del av konferensen WikiCite. Välkomna att lyssna och ställa frågor!

Visualisering av kopplingar mellan olika lagstiftningsakter, som citeras i utredningen om högskoleavgifter för utomeuropeiska studenter.

Exempel på lagstiftning

Initiativ

Ett lagstiftningsärende kan börja på flera olika sätt. Regeringen har ofta en lång agenda på förändringar som de vill genomföra. Ett annat vanligt skäl är EU-direktiv som ska införlivas i svensk rätt. Riksdagen kan också ta initiativ genom ett så kallat tillkännagivande, men det är ändå Regeringen som beslutar om hur den vill hantera tillkännagivandet. I fallet med studieavgifterna var det en fråga som hade lyfts i ett antal tidigare utredningar, liksom i diskussioner i Riksdagen. Idén var kontroversiell och det fanns ett stort motstånd från studentrörelsen. En viktig anledning till att frågan kom upp på dagordningen var även att ett antal europeiska länder hade gått före.

Utredning

När ett behov för ny lagstiftning är identifierat brukar nästa steg vara att Regeringen tillsätter en utredning. En utredning består av en eller flera personer som är sakkunniga i ämnet samt ett sekretariat som sköter administration och dokumentation. Den skriftliga instruktion som utredningen får av Regeringen kallas för direktiv. Den 22 december 2004 tillsatte Regeringen PerssonUtredningen om studieavgifter för studenter från länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet” och beslutade om direktiven. Som ses i det länkade objektet citerar direktiven de tidigare utredningarna i ämnet.

En utredning mynnar oftast ut i ett eller flera utredningsbetänkanden, oftast i serien Statens Offentliga Utredningar, SOU. I det här fallet publicerades betänkandet Studieavgifter i högskolan  (SOU 2006:7) som föreslog hur studieavgifter skulle kunna utformas. 2006 var också ett valår. Sverige fick en ny regering under hösten.

Proposition och riksdagsbehandling

När betänkandet är klart brukar Regeringen hämta in synpunkter från olika intressenter för att sedan skriva ett förslag till ny lagstiftning, en proposition. Propositionen skickas till Riksdagen, där ledamöterna har möjlighet att lägga ändringsförslag, följdmotioner. I vårt fall lade Regeringen propositionen Konkurrera med kvalitet – studieavgifter för utländska studenter, som fick två följdmotioner, länkade med egenskapen direkt orsak till (P1536).

I Riksdagen behandlas propositionen tillsammans med eventuella följdmotioner i ett av utskotten. Utskottet lämnar ett betänkande med ett förslag till riksdagsbeslut. I exempelfallet hette betänkandet samma som propositionen. När riksdagen fattat beslut skickar man betänkandet och beslutet till Regeringen för verkställande i en så kallad riksdagsskrivelse. Den nya lagtexten publiceras i Svensk författningssamling (SFS) och blir därmed gällande lag.

Rättslig prövning

De flesta nya lagar kommer förr eller senare att komma upp i ett rättsfall och domstolarna kommer att behöva bestämma hur lagen ska tolkas. Sista ordet för hur en lag ska tolkas ligger hos Högsta domstolen, som prioriterar mål som kan komma att få stor betydelse för hur en lag tolkas. I svensk rättstradition kommer domstolen inte bara att läsa den färdiga lagtexten. Den kommer också att läsa de förarbeten som låg till grund för den ny lagen för att förstå hur lagstiftaren ville att lagen skulle tolkas. Det första avgörandet från Högsta domstolen rörande studieavgifter kom 2018. Det var en student som var missnöjd med kvaliteten på sin utbildning och hade med hjälp av Centrum för Rättvisa stämt sin högskola för att få tillbaka en del av avgiften. Målet har av domstolen fått namnet Högskoleavgiften. Vi kan i det länkade Wikidataobjektet se hur domstolen citerar de olika förarbetena till lagen, liksom ett rättsfall som är intressant för bedömningarna i det aktuella fallet.

Exempel på analys

Wikidata blir som mest kraftfullt när man använder frågetjänsten (query.wikidata.org). Här följer några exempel på hur detta kan användas.

Första exemplet handlar om att hitta vidare läsning. Genom att analysera citeringsmönster kan vi hitta ytterligare dokument som behandlar liknande ämnen. Prova!

En bit ner i listan hittar vi en proposition om gymnasieskolan från 2009. Har den refererats till i domar eller i andra dokument? Det kan vi enkelt ta reda på med hjälp av Wikidata. Men vi kan också få hjälp att förstå vilka avsnitt som är viktiga att läsa. När sidhänvisningar finns så är sidnumret listat under referensen. På så sätt kan man se till exempel att senare författare har ansett sidorna från 112 och framåt vara viktiga. Prova!

Dessa relativt enkla exempel visar hur vi har kunnat använda Wikidata för att hitta ytterligare relevanta förarbeten i ett ämne.

Vidare utveckling

Det finns många sätt att fortsätta utvecklingen av den här datamängden och göra den ännu rikare. Som enskild wikidatian kan man till exempel kategorisera motioner med egenskapen huvudtema (P921). En lista över riksdagsmotioner där ordet “högskola” ingår i titeln, men där egenskapen huvudtema saknas, kan du få fram här

Man kan också leta efter andra kopplingar, till exempel citeringar av vetenskapliga artiklar. Kanske skriver någon Riksdagsledamot att de motionerar med anledning av händelse X. Det är ett perfekt läge för egenskapen direkt orsakad av (P1478). En lista över riksdagsmotioner om högskolepolitik men där istället P1478 saknas hittar du här. Objekt som saknar både P921 och P1478 får du fram genom den här sökningen.

Ett naturligt nästa steg är också att länka in EU-lagstiftningen där svenska lagar är orsakade av den. Här pågår ett projekt för att skapa objekt för alla EU-direktiv, vilka sen kan länkas till nationell lagstiftning. När det finns på plats kommer det vara möjligt att analysera hur EU-beslut påverkar arbetet i svenska Riksdagen på ett helt nytt sätt.

Daniel Eriksson
Volontär på Wikidata

The post Analysera rikspolitiken med hjälp av Wikidata appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-25 av rasmus
Copyriot

Hegels “pöbel” (och dess kopplingar till Beethoven och Trump)

År 2020 är både ett Beethovenår och ett Hegelår, eftersom det nu är 250 år sedan de två jämnåriga, kompositören och filosofen, föddes. Både Beethoven och Hegel var alltså femtioåringar år 1820, ett årtal som i bådas fall kan få markera inledningen på deras Spätwerk. Efter att ha övergett sin tidigare mer “heroiska” stil är det ju på 1820-talet som den vid detta lag helt döve Beethoven skriver de sena stråkkvartetterna, för att sedan gå bort. Det är även på 1820-talet som Hegel håller sina föreläsningar på universitetet i Berlin, bland annat om estetiken. Men innan dess ger han ut sitt sista stora verk: Rättsfilosofin (utgiven 1820 men med 1821 som officiellt tryckår, av censurtekniska skäl).

År 2020 kan vi alltså även, om vi vill, fira 200-årsjubiléet för Rättsfilosofin. Vill vi det? Ofta har det sagts att vi här finner en äldre och mer konservativ Hegel, kanske rentav en Hegel som skamlöst smörar för det auktoritära konungariket Preußen. Detta är dock en oriktig nidbild, om vi får tro en del av vår tids Hegelexperter. Mer riktig är nog den bild av filosofen som framhållits av Sven-Eric Liedman: Hegel som den moderna reformismens grundare.

Lagom till jubiléet så finns nu Rättsfilosofin i en första svensk översättning, gjord av Anders Bartonek och Sven-Olov Wallenstein. Dock återstår tydligen vissa finputsningar, så boken verkar inte utkomma förrän 2021 (men även detta går ju att få till ett jubileum om man vill).

Vad som nyligen fick mig att snöa in en smula på Rättsfilosofin var min läsning av Martin Hägglunds Vårt enda liv – ett verk som är djupt influerat av Hegel, i synnerhet kanske just av Rättsfilosofin. Det är som sagt imponerande hur Hägglund lyckas återge de hegelianska tankegångarna på ett tillgängligt sätt. Dessutom argumenterar han övertygande för att Karl Marx i grunden missförstod Hegel i Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin (1843).

Min recension av Hägglunds bok handlar mycket om vad han gör med dels Hegel, dels Marx. (Den hade kunnat handla mer om vad han inte gör. I jämförelse med Hegels stora intresse för kärnfamiljen som en grundläggande del av det moderna samhället är det exempelvis påfallande hur Hägglund nästan helt avstår från att ge sig in i frågan om familjens struktur, roll och möjliga omvälvning.)

Nu citerar jag mig själv ur nämnda recensionen:

Pöbel! Någonting tycks brista när detta ord droppas av G.W.F. Hegel i andra hälften av dennes sista stora verk, Rättsfilosofin. Året är 1820, en hel generation har förflutit sedan den franska revolutionens utbrott och den konservativa aristokratin har kopplat nya grepp om makten. Industrialiseringen drar fram genom Europa. Hegels rättsfilosofi är ett försök att samtidigt rättfärdiga kapitalismen, kärnfamiljen och den någorlunda demokratiska staten – i rationell samexistens. För varje problem som blottläggs, verkar hans filosofiska system även ge en lösning. Inte förrän i bokens andra halva brister det. Bristningens namn är just detta: pöbel.

Här följer jag Hägglunds utläggning, men även Hegelforskaren Frank Ruda som skrivit boken Hegel’s rabble. Det är Ruda som beskriver pöbelns uppdykande i Rättsfilosofin som något av ett filosofiskt bombnedslag.

Jag vill gärna tänka detta som en parallell till det som händer i Beethovens sena stråkkvartetter, med dess tvära kast och oväntade pauser, där många har hört en musikalisk gestaltning av en förlorad tro på modernitetens obönhörliga framåtmarsch. Även hos Hegel går det att läsa in liknande tvivel. Även om filosofens syfte var att visa hur marknadsekonomin, den konstitutionella staten och det sedliga familjelivet borde kunna backa upp varandra som en dynamisk helhet.

Den samhällsfilosofiska visionen får sig dock en rejäl törn när Hegel, efter några hundra sidor, kommer fram till frågan om arbetslöshet. För det verkar i första ledet vara arbetslösheten som han syftar på, när han beskriver framväxten av en pöbel. Även om resonemanget intressant nog inte stannar vid de fattiga, utan går vidare till de rika, som likaså utvecklar en samhällsfarlig pöbelmentalitet, enligt Hegel.

Intressant är också hur Hegel, åtminstone via antydningar, sätter frågan om arbetslöshet i ett globalt perspektiv. (Vilket åter får oss att se fram mot Aaron Benanavs bok som utkommer mycket snart.)

Vidare i mitt försök att (med god hjälp av Hägglund och Ruda) reda ut Hegels teori om pöbeln:

Ordet syftar hos Hegel på alla de grupper som är oförmögna att se sig själva som samhällsmedborgare med rättigheter och skyldigheter. Pöbelns politiska affekter präglas i stället av laglöshet, förbittring och hån. Framför allt tänker han på de växande massorna av fattiga och arbetslösa i storstäderna. Men även bland de allra rikaste – de som tror sig kunna köpa vad som helst för pengar – grasserar en motsvarande pöbelmentalitet, noterar Hegel. Fattigdomen och rikedomen analyserar han som två sidor av samma mynt, biprodukter av den moderna kapitalismen som i förlängningen hotar att undergräva möjligheten till en rationell samhällsordning.

Pöbel! Året är 2020 i ett Europa där nu hel generation har förflutit sedan Sovjetunionens fall. I centrum för all politik står åter frågan om pöbeln, som nu tar sig allt fler olika skepnader. Gängkriminella och ensamkommande. Donald Trumps väljarbas och Sverigedemokraternas. Konspirationstroende och smittspridare. Nättroll och influencers. Skattesmitare och slöjbärare. Black Lives Matter och Metoo.

Oavsett politisk hemvist, går det alltid att beklaga sig över en pöbel, även om just detta ord ofta undviks. Oftare används den tillrättalagda termen ”utanförskap” för att syfta på dem som står i vägen för att samhället ska hålla samman som det var tänkt. Precis som för 200 år sedan har arbetslösheten blivit till ett permanent ordningsproblem.

Halvtannat sekel efter Hegel börjar diverse punkrockare, som identifierar sig med detta permanenta ordningsproblem, att fatta tycke för ordet pöbel.

År 1820 sitter alltså Hegel på sitt universitet i Berlin och bekymrar sig över arbetslösheten. Han noterar att vissa andra – de utpräglade reaktionärerna – nöjer sig med att se social oro som en polisiär fråga. Detta köper inte Hegel. Arbetslösheten är en produkt av systemet och måste därför hanteras av staten. Men vad kan då staten göra för att lindra fattigdomen och förebygga en vidare utbredning av pöbelmentalitet?
Hegels lösningsförslag tycks faktiskt förebåda frågor som är minst lika aktuella år 2020, sådant som basinkomst och stimulanspolitik.

Hegel diskuterar två slags möjliga lösningar. En vore att låta de arbetslösa försörjas via bidrag, utan motprestation. Men därmed utestängs de även permanent från meningsfullt deltagande i samhället, menar han. Pöbelmentaliteten hotar då att befästas som ett permanent orosmoment.

En annan väg som Hegel diskuterar är att öka antalet arbetstillfällen, så att även de fattiga kan jobba för en lön. Alltså att öka produktionen, vilket dock förutsätter att det ska finnas tillräckligt med köpstarka konsumenter för att köpa alla varor. Hegel noterar hur ”överproduktion” tenderar att utlösa ekonomiska kriser som ytterligare förvärrar den sociala utslagningen. Att ”etablera kolonier” i främmande länder, för att sälja av överskottet, är inte heller någon hållbar lösning. I förlängningen väntar då krig mellan imperiemakter, människor som drivs på flykt – och framväxten av en global pöbel.

Tillbaka till nutiden. Stimulanspolitiken som håller 2000-talets kapitalism över vattenytan uträttar ett liknande trick, fast i tiden snarare än i rummet. Centralbankernas stödköp och nollräntor syftar till att skapa marknader där framtidens löner kan betala för dagens varor. Resultatet har blivit en finansiell kapitalism som utan tvivel har lyckats skapa en hel del arbetstillfällen, främst i storstäderna. Men stimulanspolitiken får samtidigt till följd att de som redan äger tillgångar – fastigheter eller aktier – blir ännu rikare, på bekostnad av alla andra.

Ekonomiska klyftor vidgas: mellan den äldre och den yngre generationen, mellan storstad och glesbygd. Se där receptet på den politiska polarisering som inte minst visar sig inför presidentvalet i USA – en tydlig illustration av pöbelmentalitetens utbredning, för att tala med Hegel.

Vår preussiske filosof tvingas alltså år 1820 till medgivandet om att pöbelproblemet saknar en rationell lösning inom systemets ramar. Inte för att det skulle saknas materiella resurser för att ge alla människor ett värdigt liv. Men ju större rikedomar som skapas, desto mer påträngande blir också fattigdomen, i såväl materiell som andlig bemärkelse. Den moderna kapitalismen, som Hegel ville begripa rationellt, visar sig skapa en irrationell biprodukt som omöjliggör en bekväm landning i tanken på ett “historiens slut”. I någon mån råkade han kanske (mot sin vilja) få korn på kapitalismens inneboende motsättning, den som finns inbyggd i hur “samhälleligt nödvändig arbetstid” under kapitalismen blir till samhällets överordnade mått på värde. Det är också detta spår som Hägglund följer, från Hegel och vidare till Marx.

En annan fråga – som jag inte riktigt vågar svara på – är hur Hegels pöbel förhåller sig till Marx proletariat. Vissa verkar mena att de syftar på ungefär samma sak, ur olika perspektiv. Andra kanske att pöbeln snarare representerar det som Marx kallade för Lumpenproletariat – ett begrepp som i sin tur kan knytas samman till samtida analyser av prekariat eller prekaritet och det informella arbetets globala tillväxt.

Efter denna lilla utredning känner jag mig ganska klar med Hegelåret, men ser fram mot att återvända till Rättsfilosofin när den väl kommer ut på svenska. Beethovenåret ska dock fortsätta att firas med full kraft i två månader till! (Hans musik, närmare bestämt dess slut, kom in på ett hörn även i podden Slutet.)

2020-10-24 av rasmus
Copyriot

Aaron Benanav om tjänstesektorn i coronakrisen

Om någon vecka utkommer ekonomihistorikern Aaron Benanav med boken Automation and the future of work, som delvis bygger på ett par tidigare artiklar i New Left Review. För fem år sedan disputerade han på en avhandling om den globala arbetslösheten 1949–2010; hans handledare var den välbekanta marxistiska historikern Robert Brenner.

Tidigare i veckan så besökte Benanav för övrigt Malmö, på ett litet möte arrangerat av tidskriften Subaltern i samarbete med Endnotes, en ickeakademisk tidskrift där Bena av hör till redaktionskollektivet.

Endnotes har gett ut fem rejäla nummer under tolv års tid och det finns oerhört mycket att säga om de analyser som har utvecklats där; under detta år har jag själv varit del av två läsecirklar som berört saken. Men just nu tänkte jag nöja mig med några läsanteckningar till den senaste titeln i listan över Aaron Benanavs akademiska produktion: “Service work in the pandemic economy” (publicerad i tidskridften International Labor and Working-Class History).

* * *

Om vi tittar på statistik över vad den avlönade arbetskraften jobbar med, går det för varje land att se en nedåtgående kurva för kategorin “jordbruk”. Vid någon tidpunkt faller andelen under 50 procent: i exempelvis Sverige skedde detta kring år 1900, i Kina kring år 2000.

Globalt betraktat verkar detta femtiostreck passeras någon gång på 1980-talet, om vi ska tro på den tillgängliga statistiken. För drygt 30 år sedan arbetade alltså fortfarande halva den globala arbetskraften inom jordbruket. Idag är det bara en fjärdedel – och många av världens jordbrukarhushåll får sin huvudsakliga inkomst från andra håll än från just jordbruk.

Ändå har andelen industriarbetare knappt ökat. Länder som Mexiko, Egypten och Sydafrika har under de senaste trettio åren genomgått en “förtida avindustrialisering“. Andra länder inledde aldrig någon ordentlig industrialiseringsprocess. Sedan ungefär 2014 har andelen industriarbetare i världen fallit. Vi kan alltså tänka oss att den globala tillverkningsindustrin peakade, i termer av arbetskraft, under den förra globala krisen, för typ tio år sedan.

Var hamnar alla dessa människor som varken jobbar med jordbruk eller med industriproduktion? Dels i tjänstesektorn, dels i arbetslöshet – två statistiska kategorier som var för sig är rätt knepiga, och som båda överlappar med kategorin “informellt arbete“.

Så om vi fortsätter att titta på statistik över vad den avlönade arbetskraften jobbar med, går det för varje land att se en uppåtgående kurva för kategorin “tjänster”. Vid någon tidpunkt stiger andelen över 50 procent: i exempelvis Sverige inträffade detta runt år 1970, i Kina ungefär nu, år 2020 eller strax därefter. Och här ligger Kina i takt med det globala genomsnittet.

Lagom till det världshistoriska årtalet 2020 nådde alltså andelen anställda i tjänstesektorn, globalt sett, upp till 50 % enligt Världsbanken. Vilken tajming! Just detta år kom coronakrisen, “the first services recession” – en kris som alldeles uppenbart slår hårdast mot tjänstesektorn.

“Tjänstesektorn” är såklart en statistisk kategori av tveksamt värde. Den rymmer både de personliga tjänster som drabbats allra hårdast i coronakrisen och diverse digitala tjänster (tänk Zoom eller Netflix) som har täljt smör med guldkniv. Just i överlappningen mellan det personliga och det digitala hittar vi gigekonomin.

Coronakrisen bidrar till att ytterligare lösa upp gränsen mellan anställning och arbetslöshet. Vi har det välkända fenomenet (särskilt i USA) med folk som inte räknas som arbetslösa då de inte längre aktivt söker jobb, eftersom de vet att det inte finns några jobb för dem. Plus alla som har ett påhugg på deltid men inte får tillräckligt med jobb för att klara sig på lönen. När ekonomer vid Fed i våras försökte uppskatta den “verkliga arbetslösheten” i USA, kom de fram till att en tredjedel av arbetskraften var mer eller mindre arbetslös. Detta kan jämföras med det förra USA-rekordet som sattes år 1933, då bara en fjärdedel var arbetslösa.

Här i Europa är miljontals anställda fortfarande permitterade och får alltså lönen betald av staten i stället för av företaget. (I våras var det uppe runt 20 procent av alla anställda, nu i oktober rapporteras andelen vara 9 procent.) Systemet med permitteringar syftar i någon mån till att “frysa” den arbetsmarknad som fanns innan coronakrisen slog till. Men nu är det uppenbart att pandemin kommer att fortsätter längre tid än staterna är beredda att betala de permitterades löner. När de europeiska länderna väl avvecklar dessa program är det ganska säkert att den officiella arbetslösheten kommer att skjuta uppåt.

* * *

Aaron Benanavs aktuella artikel kan lätt beskyllas för att vara underteoretiserad; såtillvida går han kanske i fotspåren av Robert Brenner. Å andra sidan är detta knappast en beskyllning som kan riktas mot Endnotes, särskilt inte det senaste numrets idéhistoriska djupdykningar i exempelvis italienska 1970-talets omtolkningar av Marx’ begrepp om Gemeinwesen och den fascinerande krets av tänkare i mellankrigstidens Tyskland vilka av Gerschom Scholem avfärdades såsom “judiska satanister”. För att inte tala om hur redaktionskollektivet bakom Endnotes i en självkritisk vändning ger sig in på gruppsykologiska aspekter av förhållandet mellan teori och praktik. Men samma utgåva rymmer även översättningen av en viktig text från det tyska kollektivet Freundinnen und Freunde der Klassenlose Gesellschaft, som resonerar om det möjliga övervinnandet av kapitalismen. (Hett tips till alla som tycker att Martin Hägglund är alltför vag.)

* * *

Underteoretiserad? Ja, det är Benanavs artikel i flera avseenden (vilket säkert är medvetet). Som att den avstår från att problematisera vad som menas med “tjänstesektorn”, liksom frågan om oavlönat kontra avlönat arbete. Artikeln förblir påfallande deskriptiv: det konstateras att mycket tyder på coronakrisen mest kommer att förstärka tidigare tendenser till ökad ojämlikhet och otryggare arbetsförhållanden. Men varför vi ser ökad ojämlikhet och ökad arbetslöshet ökar, det lämnas obesvarat. Samma sak med frågan om varför tillväxten (i västvärlden) har stagnerat under lång tid – för att inte tala om frågan om vad det är som stagnerar när vi säger “ekonomisk stagnation”.

Benanav nämner inte Marx; intressant nog hänvisar han denna gång i stället till William Baumol när han i viss mån ändå ska teoretisera vad som menas med ekonomisk stagnation:

as economist William Baumol explained in the 1960s, services are in large part a stagnant economic sector. Unlike manufacturing during its heyday, most services do not exhibit dynamic patterns of expansion driven by high rates of labor productivity growth and falling prices. Instead, increases in the demand for services generally depend on spillover effects from productivity-enhancing innovations occurring in other economic sectors. There is a clear link between the global expansion of the stagnant services sector and the ever-worsening stagnation of the wider economy. In the years to come, average economic growth rates will fall further, due to the legacy of the COVID-19 pandemic shock.

Här blir det rätt oklart vad Benanav menar med “stagnant”. Frågan är alltså dels vad som stagnerar, dels om vi talar om en absolut stagnation över tid eller en relativ stagnation sinsemellan olika delar av ekonomin. Än en gång upprepas påståendet att William Baumol på 1960-talet skulle ha visat att tjänstesektorn till stor del “är stagnant”, men om vi faktiskt läser Baumols studie så drar han inga slutsatser som gäller “tjänstesektorn” i allmänhet; hans analys utgår från scenkonsten och syftar främst på de tjänster som likt scenkonsten är särskilt svåra att överlåta på maskiner.

* * *

“The future for labor looks bleak”, konkluderar Aaron Benanav. Hur skulle man ens översätta denna mening till svenska? Arbete, arbetare, arbetarklass… i bestämd eller obestämd form.

The future for labor looks bleak. What that means for the future of working people remains an open question. Their fight for dignity, in the midst of the pandemic and post-pandemic eras, will prove decisive.

2020-10-23 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Att genom delaktighet demokratisera den digitala dialogen

Wikimedia Sverige nämns som ett exempel på en civilsamhällesorganisation som är särskilt viktig för det digitala samtalet, i betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid”. Det tycker vi är både hedrande och viktigt. Men hur ser vi på vår roll i det digitala demokratiska samtalet? Det här blogginlägget fördjupar sig i frågan om hur Wikimediaplattformarnas delaktighet och samarbete kan bidra till att stärka medie- och informationskunnigheten i samhället.

“Från att tidigare i huvudsak ha varit mottagare av information är vi numera också delaktiga i att sprida den genom vår aktivitet på olika digitala medieplattformar.”

SOU 2020:56
Bild: WOCinTech Chat. CC BY 2.0

Internet och digitaliseringen har inneburit historiska möjligheter för medborgare att bidra aktivt till skapande och spridande av information och kunskap i det demokratiska samhället. Det ställer dock höga krav på individer att själva veta hur man ska förstå och förhålla sig till information, källor och plattformar. 

Något av det brukar man försöka fånga upp när man använder begreppet medie- och informationskunnighet (MIK). Härom veckan lämnade den särskilda utredaren Carl Heath över betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid” till regeringen, och i betänkandet ges MIK en central roll. Betänkandet definierar begreppet på följande sätt:

“Medie- och informationskunnighet handlar i stora drag om möjlighet och förmåga att tillgodogöra sig medier och att navigera, uttrycka sig och skapa eget innehåll genom bild, ljud och text. Det handlar också om förmågan att analysera och kritiskt värdera information i olika medier och kontexter, dvs. om källkritik och källtillit.”    

SOU 2020:56

Det centrala i det här sammanhanget är hur man betonar vikten av att själv kunna uttrycka sig och skapa eget innehåll. För att vara en medie- och informationskunnig medborgare anno 2020 måste man helt enkelt också veta hur man själv kan vara med och skapa och sprida information. 

Wikipedia och de andra Wikimedia-plattformarna är banbrytande när det kommer till hur en öppen, kollaborativ plattform har byggts för att bjuda in till och främja konstruktiv dialog och deltagande i skapande av information och kunskap. “Den fria encyklopedin som alla kan redigera” är inte bara ett tomt uttryck – alla kan redigera Wikipedia (så länge man inte har blockerats på grund av olämpligt beteende). Hela Wikimediarörelsens framgång bygger på att alla kan vara med och skapa tillsammans. På så vis liknar det en radikal form av peer review, där alla användare tillsammans bidrar till att kvalitet, tillförlitlighet och objektivitet upprätthålls. 

Vi är starkast tillsammans

Plattformarna och projekten utgår från tron på att vi är starkast tillsammans. Det är när människor av olika bakgrund, erfarenhet, politisk uppfattning och samhällssyn möts som vi på riktigt kan samla all världens kunskap, och se till att den är objektiv och tillförlitlig. Slutar människor att använda Wikipedia kommer Wikipedias modell inte att fungera. Delaktigheten är en central del av framgångens kärna. 

Därför behöver vi slå vakt om delaktigheten på våra plattformar, men även på nätet, så att medie- och informationskunnigheten inte bara handlar om ta del av kunskap utan likaså om allas möjlighet att bidra till den. Så kan vi på riktigt stärka det demokratiska samtalet på internet i allmänhet och på Wikimedia-plattformarna i synnerhet. 

Vana användare av plattformarna behöver ta ett stort ansvar för att inkludera nya intresserade och därigenom bygga en stark tillväxt av wikimedianer. Vi behöver ständigt arbeta med att locka personer till delaktighet och visa på det gemensamma ansvaret för källkritik, demokrati och trovärdighet.

Detta är tredje delen i en serie blogginlägg om Wikimedia Sverige och vårt demokratiska uppdrag. Här hittar du del 1 och del 2.

The post Att genom delaktighet demokratisera den digitala dialogen appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-21 av rasmus
Copyriot

Lite om Hägglunds omtalade bok

Få har väl missat filosofen Martin Hägglunds bok This life som nu föreligger i en lätt uppdaterad och utökad svensk utgåva, Vårt enda liv.
Expressen ombad mig att recensera den och lät mig skriva en lite längre essä som förra veckan lades ut under rubriken “Stjärnfilosofen som vill ha en ny kommunism“. Dock bakom betalvägg, för ovanlighets skull på kultursidan. Den som kan ge sig lite till tåls och håller koll här kommer annars kunna hitta en ännu lite längre version.

Jag avstod från att på förhand läsa vad andra recensenter skrivit om This life, för att inte skriva ännu en metarecension. I stället tog jag avstamp i Hegels rättsfilosofi, som just råkar fylla 200 år och spelar en ganska stor roll för Hägglund. Inte minst genom betoningen av ett positivt begrepp om frihet och om socialt tillgänglig fri tid som någonting annat än simpel “fritid” i meningen “tomma enheter av tid åt isolerade individer”. Detta får stor betydelse för Hägglunds arbetskritik.
Recensionen betecknar alltså Hägglund som arbetskritiker och även värdekritiker, då hans läsning av Marx noga följer Moishe Postone. Detta får viktiga konsekvenser som jag inte att många recensenter har missat. Både de liberaler som tror sig hitta traditionsmarxistiskt testugg och de vänstersossar som nöjer sig med att läsa boken som ett försök att återuppväcka en mer vagt marxistisk humanism.

Om man däremot verkligen följer Hägglunds värdekritiska Marxläsning är det tydligt att den inte bara är en filosofisk plädering för socialdemokrati à la Bernie Sanders. Han sticker inte under stolen med sina på den parlamentariska vänsterns övergripande strategi: att omfördela resurser i penningform, utan att angripa det underliggande “måttet på värde”. Av samma skäl är han rätt vag kring hur den nödvändiga “omvärderingen av värde” ska gå till och denna vaghet är nog på sin plats, tänker jag. Särskilt eftersom boken knappt alls går in på kapitalismens historia, mer än ett kort och viktigt påpekande om omöjligheten i att återgå till en socialdemokratisk välfärdsstat i ett läge där kapitaltillväxten – den i grunden absurda expansionen av “socialt nödvändig arbetstid” – har saktat av betydligt.

Det finns flera andra saker som lyser med sin frånvaro i Vårt enda liv. Jag nämner bland annat ondskan och familjen. Även frågor om klimat och ekosystem förblir helt marginella. Jag nämner lite av detta i recensionen men uppehåller mig i huvudsak i trakterna av Hegel och Marx. För en faktiskt storartad sak i Hägglunds bok, tycker jag, är hur han lyckas lägga ut några av dessas tankegångar på ett klart och begripligt språk, utan att förlita sig på specifikt marxianska eller hegelianska begrepp. Den typen av “översättning” är verkligen inte lätt, men i slutändan givetvis nödvändig. Kanske återvänder jag i något inlägg till vissa detaljer som inte rymdes i recensionen.

2020-10-20 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Låna vår bokskanner: CZUR Ultra Shine!

Äntligen! 

Sedan några månader tillbaka finns vårt senaste teknikpoolsinköp på Wikimedia Sveriges kontor. Det rör sig om inget mindre än bokskannern CZUR Ultra Shine, en helt ny modell som är gjord för att snabbt och lätt kunna skanna tryckt text. Vi köpte in skannern via en kickstarterkampanj, vilket innebär att det är bland de senaste modellerna man kan få tag på. Häftigt tycker vi! 


CZUR Ultra Shine. Foto: Axel Pettersson, CC BY-SA 4.0.

Nu vill vi såklart att skannern kommer till användning för den fria kunskapen! Har du något tryckt verk hemma som du vill testa att skanna in, och föra över till Wikisource – det fria biblioteket? Kanske en gammal diktsamling, en artonhundratalsmanual eller varför inte en tidig kokbok? Skriv i så fall upp dig på lånelistan. Vi skickar gärna skannern hem till dig! Perfekt sysselsättning nu när höstmörkret lägger sig. 

Skannern är tämligen lättanvänd. För att se hur lättanvänd den är, bestämde jag – som helt novis på allt vad bokskanning heter – mig för att testa. Och det gick! Om jag klarar av det, kommer du garanterat också att klara av det. 

Det som gör skannern väldigt smidig och lättanvänd är att den kommer med en fotpedal. Det innebär att man skannar med foten, medan man växlar sida med händerna. Dessutom följer ett par “extrafingrar” med, som inte syns i kameran. Det innebär att man kan slippa undan bilder på fingrar överallt (även om det var något som jag inte hade förstått).

På Wikisource har jag skrivit i detalj hur jag gjorde när jag skannade in en bok, och lite vad man kan tänka på. Jag är dock verkligen ingen expert, och det finns säkert tusen bättre sätt att skanna in och korrekturläsa böckerna på. Om du vet något, får du väldigt gärna höra av dig så kan vi förbättra tipsen, eller redigera direkt i instruktionerna! 

Om du vill låna bokskannern, eller någonting annat från teknikpoolen, går det bra också. Hör av dig och berätta vad du är intresserad av så hjälper vi till med det!

The post Låna vår bokskanner: CZUR Ultra Shine! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-16 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Wikimediarörelsen, demokratin och transparensen

Wikimedia Sverige nämns som ett exempel på en civilsamhällesorganisation som är särskilt viktig för det digitala samtalet, i betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid”. Det tycker vi är både hedrande och viktigt. Men hur ser vi egentligen på vår roll i det demokratiska samtalet på internet? Det här blogginlägget fördjupar sig kring frågan om Wikimediarörelsens transparens, och andra aktörer i det demokratiska samtalet online kan lära sig av den.

Foto: WOCinTech Chat. CC BY 2.0.

I januari 2021 fyller Wikipedia 20 år. Under lång tid ifrågasattes det om man verkligen kunde lita på Wikipedia, och om man inte borde använda andra medier istället. Nu har vi hamnat i en situation där nästan nio av tio svenskar regelbundet använder Wikipedia, men där förtroendet för många andra medier, såväl traditionella som digitala, dalar. Ett av de viktigaste särdragen på Wikipedia för att bygga förtroende är den betydande öppenheten och transparensen, något som även andra medier skulle kunna ta efter.  

Hur arbetar Wikimedia med transparens?

Wikimedias plattformar bygger helt och hållet på transparens. Där många nyhetsmedier anger när en artikel skrevs och när den senast uppdaterades kan man på Wikipedia och de andra Wikimediaplattformarna se alla ändringar som har gjorts i materialet. Sidhistoriken visar vem som har gjort ändringarna och när de gjordes, och olika sidversioner kan jämföras med varandra. På så sätt kan man som utomstående följa hur en artikel har vuxit fram. 

Diskussionssidorna på varje artikel visar de olika argument som framförts i stil- eller innehållsfrågor, eller om det finns eventuella problem i artikeln som måste åtgärdas. Kvalitetsbrister anges också med hjälp av olika mallar: Wikimediaplattformarna är helt öppna och transparenta med de kvalitetsbrister som finns, oavsett om det rör sig om brist på källor, vinklad eller inaktuell information eller dåligt språk. Grundtanken är att tilliten stärks när man också är öppen med sina fel och brister.

Grundtanken är att tilliten stärks när man också är öppen med sina fel och brister.

Här kan vi vara förebilder för andra webbsidor och mediehus och bidra till att de källkritiska principerna förstärks. Vår övertygelse är att transparens är en väldigt viktig faktor i det digitala landskapet för att bygga tillit. På gott och ont finns det inte ansvariga utgivare och redaktörer för de sociala plattformarna digitalt som kan avgöra vad man kan läsa, när och hur, och när antalet sidor i en tryckt tidning inte längre begränsar mediehusen kan de publicera betydligt fler nyheter, och i en löpande ström. Sammantaget innebär det att det i många fall är upp till varje internetanvändare att göra sitt eget redaktionella urval. För det är transparensen och öppenheten ett av de viktigaste verktygen.

The post Wikimediarörelsen, demokratin och transparensen appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-15 av David Haskiya
Blogg – Wikimedia Sverige

Nya principer för hur offentlig verksamhet bör tillgängliggöra information

Förra veckan publicerade Myndigheten för digital förvaltning, DIGG, nya vägledande principer för hur offentliga verksamheter bör tillgängliggöra och publicera information. Vi visste att de skulle komma under året, då Wikimediagemenskapen tidigare i år gav ett svar till DIGG när de skickade utkastet på remiss.

Varför är öppna data viktiga för Wikimediarörelsen?

Vårt mål som rörelse är att fri kunskap ska vara tillgänglig för alla i hela världen – i form av Wikipediaartiklar, böcker på Wikisource, mediefiler på Wikimedia Commons och metadata på Wikidata. Med ”fri” avser vi att innehåll och data ska gå att använda och återanvända för vilket syfte som helst (men ibland med krav på hänvisning till upphovsperson).

Därför är det redan till stor nytta för oss när offentliga verksamhetet publicerar öppna data. För att ge ett konkret exempel: Det är ju för att myndigheter som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet redan gör det som vi kan bedriva kampanjer som Wiki Loves Earth och Wiki Loves Monuments.

Varför är principerna viktiga?

Trots att principerna inte är bindande bedömer vi att de på sikt, det offentliga Sverige är en stor och något långsam skuta, kommer att ha stor och god effekt.

Vad tycker vi är bra?

En bra sak med principerna är att de mycket tydligt uttrycker att öppenhet och avgiftsfri tillgång är det som ska vara regeln, och mer restriktiv publicering eller icke-publicering undantaget. Vidare är det också bra att det tydligt uttrycks att licenser och rättighetsmarkeringar ska vara vara ”öppna, maskinläsbara och vedertagna” – utan sådana licenser och märkning kan vi ju inte importera data till Wikimediaplattformarna.

Det är också positivt att principerna uppmuntrar till användande av beständiga identifierare och strukturerade vokabulärer för företeelser och händelser. Idag har vi allt för ofta problem med användning av öppna data som källor i Wikipedia och Wikidata. För att länkar till referenser brister och för att termer som används i datat, t.ex. person- och platsnamn, är tvetydiga.

Vad tycker vi skulle kunna vara bättre?

Vi tycker förstås att det hade varit bra om principerna i många fall hade varit skarpare. Fler ”ska”, färre ”bör” eller ”ska sträva efter”. I takt med att offentlig verksamhet stärker sina digitala förmågor hoppas vi dock att, som ett exempel, användandet av beständiga identifierare blir ett ska-krav. Döda länkar är tyvärr fortfarande ett alltför vanligt förekommande problem!

Det hade också varit bra om DIGG hade hänvisat till en mer allmänt vedertagen och använd definition av vad ”öppen” betyder och vilka maskinläsbara licenser och rättighetsmarkeringar som räknas som öppna. I vårt svar till DIGGs remiss hänvisade vi till Definition of Free Cultural Works som en sådan definition man hade kunnat använda sig av.

Vad händer nu?

Enligt DIGG kommer de nu att påbörja ett arbete ta fram metodstöd, ramverk och specifikationer för tillämpningen av de nya principerna. Det är välbehövligt! Utan sådana bedömer vi att många offentliga verksamheter kommer att ha svårt att omsätta principerna i praktiken. För den som inte redan är insatt i frågor om, och lösningar till, publicering av öppna data uppfattas principerna troligen som ganska abstrakta. Vi ser därför fram emot dessa metodstöd och specifikationer – och bistår gärna offentliga verksamheter med råd, och när vi kan, dåd när det gäller hur de kan använda Wikimedias plattformar för att publicera öppna data.

Vi har också under sensommaren deltagit i ett arbete där Patent- och Registreringsverket, på uppdrag av DIGG, tagit fram en rekommendation om myndigheters öppna licenser och immaterialrätt. PRV:s rekommendation föreslår bland annat specifika öppna licenser och rättighetsmarkeringar för data utan verkshöjd, och även för innehåll med verkshöjd. PRV:s rekommendation skickades till DIGG den 2 oktober och omsätts förhoppningsvis inom året till en officiell vägledning från DIGG. Det ser vi fram emot!



The post Nya principer för hur offentlig verksamhet bör tillgängliggöra information appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-14 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

WikiKvinnor kallade till konferens

Det här är ett gästinlägg av Evelina Bång och Sofie Jansson. Åsikter och kommentarer som nämns nedan reflekterar inte automatiskt åsikterna från Wikimedia Sverige.

Den 2 augusti i år gick den första digitala konferensen WikiKvinnor av stapeln. Vi var 19 personer som träffades och utbytte kunskap och erfarenhet. Vi tacklade de stora frågorna redan från start, genom att diskutera hur man gör Wikipedia mer inkluderande. Här kan du läsa om vad vi kom fram till och vad vi gjorde resten av dagen.

Några av deltagarna från konferensen WikiKvinnor 2020, Skärmdump: Hobbsansak, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Hur gör vi Wikipedia mer inkluderande?

Vi inledde programmet med en välkomstsession där vi fick en presentation av föreningen Wikimedia Sverige och bakgrunden till WikiKvinnor. Sedan delade vi in oss i grupper för en workshop kring frågan ”Hur gör man Wikipedia mer inkluderande?” 

Under workshoppen kom vi fram till att vi inte bara efterlyser fler kvinnor, utan även unga, flerspråkiga (särskilt minoritetsspråk) och personer med funktionsvariationer. Flera av oss nämnde att fysiska träffar som skrivstugor och läger är bra sätt att välkomna nybörjare på, och att online-faddrar kan vara ett annat alternativ. Ett av de konkreta förslagen var ”Fler Du kan vara med att skriva-grejer överallt på Wikipedia/Commons”.

En av sidorna med anteckningar från workshoppen om hur man kan göra Wikipedia mer inkluderande, via Wikimedia Commons

Introduktioner och djupdykningar

Wikipedia och Wikidata

Efter välkomstsessionen hade vi två parallella programpunkter: en introduktion till Wikipedia och en Wikidatadojo. I dojon lärde vi oss att skapa objekt på Wikidata. Under dagen skapade vi minst sex objekt som alla hade med Nordiska textilpriset att göra. Introduktionen till Wikipedia satte också spår i Wikimedias projekt, när en deltagare skapade sin första artikel på svenskspråkiga Wikipedia.

Commons och Projekt HBTQI

Efter lunch hade vi två pass att välja mellan, en introduktion till Wikimedia Commons och en diskussion om hur vi kan bidra till Projekt HBTQI. På introduktionen till Wikimedia Commons pratade vi bland annat om Creative Commons-licenser och gick igenom hur verktyget Crop tool fungerar. På passet om projekt Projekt HBTQI pratade vi bland annat om hur vi når ut och engagerar både personer inom HBTQI-rörelsen och allierade.

Panelsamtal om mångfald, jämställdhet och internationella projekt

Dagens sista pass var ett internationellt panelsamtal på temat mångfald, jämställdhet och internationella projekt. Där delade Netha Hussain och Rosie Stephenson-Goodknight med sig av sina erfarenheter av att arbeta för jämställdhet och inkludering. Ett av råden de gav var att det ger resultat att organisera sig och arbeta mot ett gemensamt mål, något som bland annat gjorts med Women in Red och WikiGap. Vi fick även tips om undersökningen Gendergap in Wikipedia’s content och verktyget Gender by language. Panelsamtalet var så populärt att den parallella programpunkten Mina bästa tips gjordes om från en muntlig diskussion till att vi delade tipsen i våra anteckningar.

Fortsättning följer

Vi avslutade dagen med en gemensam samling där vi pratade om hur vi wikikvinnor går vidare med den inspiration vi fått med oss under dagen. Vi bestämde att vi gärna ses igen, gärna kortare tid men oftare. Att ses på distans passar oss bra, men vi ses gärna i verkligheten också när det passar sig igen.

Efter själva konferensen hade vi även ett socialt event, där en tredjedel av deltagarna deltog, och där vi hade möjlighet att prata av oss dagen och fortsätta på samtal i en lite ledigare inramning.

Lärde mig många nya saker och kände mig aldrig rädd för att fråga nåt.

Fanns verkligen något för oss alla deltagare.

(Sagt av deltagare på konferensen i utvärderingen.)

Det går att ta del av anteckningar, länkar, tips och rekommendationer från konferensen här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Projekt_kvinnor/WikiKvinnor/Anteckningar.

Sandra, en av arrangörerna, packar utskick till alla konferensdeltagare, Foto: Axel Pettersson, CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Vill du vara med?

WikiKvinnor välkomnar alla som identifierar sig som kvinnor. Om du har en annan könsidentitet (till exempel icke-binär) men har erfarenhet av att tolkas som kvinna är du också välkommen. Nästa träff är söndag 25 oktober, och vill du vara med kan du kontakta oss enligt nedan:

Blogginlägg av Evelina Bång och Sofie Jansson

The post WikiKvinnor kallade till konferens appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-12 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte 20 oktober 2020

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdag 2020-10-20 17:30 på Internet. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande via Internet.

2020-10-09 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Wikimedia Sverige och det demokratiska samtalet

Wikimedia Sverige nämns som ett exempel på en civilsamhällesorganisation som är särskilt viktig för det digitala samtalet, i betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid”. Det tycker vi är både hedrande och viktigt. Men hur ser vi egentligen på vår roll i det demokratiska samtalet på internet? Det här blogginlägget är starten på en serie om Wikimedia Sverige, den digitala miljön och demokratin. 

“Just nu utmanas det demokratiska samtalet av desinformation, propaganda och näthat. Det är en slutsats som vi i kommittén ”Nationell satsning för medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet” drar i betänkandet ”Det demokratiska samtalet i en digital tid” som i dag överlämnas till regeringen.”

Det konstaterar Carl Heath, särskild utredare för betänkandet “Det demokratiska samtalet i en digital tid”, i en debattartikel i Svenska Dagbladet. För någon vecka sedan överlämnade han betänkandet till regeringen. Betänkandet ger en bred bild av de fördelar, men framförallt de utmaningar, som digitaliseringen har inneburit för demokratin, och landar i ett antal konkreta förslag för hur demokratin ska kunna stärkas i den digitala eran. 

Redan 1920 var frågan om demokrati aktuell, enligt denna filmaffisch.

En av de civilsamhällesorganisationer som betänkandet särskilt lyfter fram som viktig för den digitala demokratin, och för att stärka medie- och informationskunnigheten (MIK) bland den svenska befolkningen, är Wikimedia Sverige: 

“Wikimedia Sverige är en ideell förening som verkar för att tillgängliggöra fri kunskap åt alla människor. Föreningen är bl.a. experter på Wikipedia, vilket är en encyklopedi med öppet och fritt innehåll som utvecklas genom frivilliga bidragsgivare och är en av världens tio mest välbesökta webbplatser. Wikimedia Sverige har samarbeten med ett stort antal skolor och bibliotek för att lära ut hur man kan arbeta med Wikipedia när det gäller bl.a. informationssökning, källkritik och källtillit i praktiken. Föreningen stödjer volontärerna på Wikipedia med att utveckla kvaliteten på Wikipedias artiklar, där trovärdiga källor är en viktig del för att minska risken för desinformation. Detta innefattar samarbeten med expertorganisationer för kvalitetskontroll och utveckling av innehållet samt att förenkla tillägg av källhänvisningar i artiklarna. Wikipedia har även flertalet artiklar som berör desinformation, propaganda och näthat.”

Betänkandet konstaterar att Wikimedia Sverige har konkret erfarenhet av att arbeta med källkritik i skolan, med kvalitetsarbete med volontärgemenskapen och i samarbete med expertorganisationer för utveckling av innehållet på våra plattformar. Citatet visar på själva grundstommen i vår verksamhet. 

Att anges i en så viktig kontext, bland aktörer som Internetstiftelsen, Folkbildningsrådet, Folk och Försvar och SPF Seniorerna, är hedrande och ålägger oss ett stort ansvar! Inte minst tvingar det oss att fundera över hur vi kan intensifiera både det strategiska och det operativa arbetet med demokrati- och mediefrågor. 

För att ge en bredare bild av hur vi arbetar med och resonerar kring det digitala demokratiarbetet utifrån ett Wikimedia-perspektiv kommer vi i en serie blogginlägg fördjupa oss i olika aspekter av vårt digitala demokratiarbete. Se till att hålla utkik på bloggen om du vill veta mer!

The post Wikimedia Sverige och det demokratiska samtalet appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-08 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Digital bokmässa på Wikipedia 2020

Wikipedia och Wikimedia Sverige brukar vara representerade på Bokmässan i Göteborg varje år. Det har blivit en tradition – en mycket givande sådan, eftersom vi träffar läsare och andra wikipedianer, får nya aktiva, fotograferar till våra artiklar och inleder samarbeten. Sedan 2014 har vi haft en stor monter där vi mött folk och berättat om hur Wikipedia fungerar. Till följd av covid-19-pandemin var Bokmässan i år digital och så också vårt deltagande.

Bokmässefolder, Skapare: Per A.J. Andersson, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Istället för en monter arrangerade vi i år en digital bokmässa på Wikipedia, i form av ett skrivstugemaraton under fyra dagars tid. Varje dag hade sitt eget tema, vilket knöt an till Bokmässans teman. Och vi höll på från morgon till kväll.

Torsdagen bjöd på temat Bibliotek och utbildning, där vi skrev om bibliotek, kulturhus, författare och annat med anknytning till temat. Fredagen fortsatte med det litterära temat Barn- och ungdomslitteratur, där det skapades och byggdes ut artiklar om barnboksförfattare och barnböcker.

Lördagen blev något av en höjdpunkt genom temat Sydafrika, som skulle varit temaland på Bokmässan. På eftermiddagen var Oesjaar, veteran på afrikaansspråkiga Wikipedia och styrelseledamot i Wikimedia ZA, med direkt från Sydafrika. Det pratades om Sydafrika på olika plan, inte minst om den speciella språksituationen och om Wikipedias roll för afrikaans och de andra av landets språk. Stort tack för det! Nya artiklar skapades, artiklar utökades och Wikidata-objekt förbättrades. Veckans tävling var också på temat Sydafrika.

Presentation av afrikaansspråkiga Wikipedia, av användare Oesjaar, Foto: Per A.J. Andersson, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Avslutningsvis var söndagens tema Digital kultur. Bland annat skapades en artikel om videosystemet Jitsi, som vi använde för skrivstugorna.

Resultatet av den digitala bokmässan på Wikipedia var positivt. Inför mässan hade vi marknadsfört den genom Facebook-evenemang, utdelning av broschyrer på bibliotek och en del affischering. Vi hade 11 arrangörer som delade ut foldrar, arrangerade skrivstugor och jobbade bakom kulisserna. Ytterligare 12 deltagare var med på skrivstugorna, det skapade 24 nya artiklar och utökades 138 artiklar. Bland mycket annat. Vi hade kanske hoppats att fler utomstående skulle hitta till oss, men vi får nog erkänna att videomöten kan vara en svår sak för många digitala nybörjare. Arrangemanget skapade ändå ett bra engagemang i gemenskapen och vi stärkte viktiga kontakter, och förhoppningsvis hittar några nya deltagare till kommande wikiträffar.

The post Digital bokmässa på Wikipedia 2020 appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-10-05 av rasmus
Copyriot

Poddsamtal om musikhistoriens slut

SLUTET är en podd som görs av Steven och Johan, “om konst, politik och kulturkritik vid historiens slut”. Eller ska vi helt enkelt säga eskatologi?

Nyligen gästade jag dem för ett samtal om musikens slut, i flera olika bemärkelser. Vi pratade på ett bra tag så allt kom tydligen inte att rymmas i ett enda avsnitt. Till att börja med frågan om musikhistoriens slut, retromanin, den befarade stagnationen och dess möjliga orsaker. Nu ligger avsnittet uppe. Kanske hanns någon annan vinkel också med. Jag har själv inte hunnit lyssna men är nyfiken på kommentarer! (I kommentarsfältet här eller på Soundcloud, vad som känns bäst.)

2020-10-04 av rasmus
Copyriot

Om virus

Växtplankton står för hälften av all världens fotosyntes och är själva grunden för oceanernas näringskedjor även om de vid varje tidpunkt bara utgör en procent av världens samlade biomassa. Den enskilda planktonorganismen lever nämligen sällan i mer än en vecka, innan den besegras av ett eller annat virus. Annars hade nog oceanerna varit mer av monokulturer. Virus upprätthåller en biologisk mångfald av många olika slags växtplankton, där ingen enskild art tillåts att bli helt dominerande. Därtill bidrar de till att göra näringen, nyligen erhållen från solens strålar, mer tillgänglig för de andra mikroorganismer, djurplankton, som bildar nästa steg i havets näringskedjor.

Detta är ett av många exempel som står att hitta i en fantastisk essä i The Economist, om hur virus finns överallt och är integrerade i all evolution.

(Samma ämne behandlas även i dagens understreckare i SvD, skriven av Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi. Även exemplen som tas upp är i huvudsak samma. Ellerviks understreckare framstår i stora stycken som en renodlad rewrite, men rymmer ändå ingen hänvisning till The Economist.)

Är då virus levande eller ej? Frågan är kanske felställd.

The virus is a process, not a thing.

Svaret är då inte att virus är levande eller ickelevade, inte heller att det finns en flytande skala med viruset någonstans i mitten. För det är ju inte ett ting med en plats. Snarare får sägas att “virus alternerar mellan levande och ickelevande faser”.

(Det där sista kan även sägas om kapitalet, dess ständiga kretslopp och dess beroende av levande arbete för sin reproduktion. Kapitalet som en process, inte som ting.)

De livlösa ting som vi kan frukta – de smittbärande partiklar som sprider sig utanför de levande cellerna – kallas för virioner. Dessa finns i en hiskelig mängd.

Om hela jorden skulle söndersmulas till sandkorn så skulle antalet sandkorn fortfarande vara färre än antalet virioner. Typ så. De finns i jorden, i luften, i haven, i bakterier, i svampar, i växter, i djur.

Av alla virioner i en enda människokropp har flertalet inte någon närmare koppling till människocellerna. De infekterar i stället de olika bakterier (och andra mikroorganismer) som lever inne i människokroppen.

Dödsdansen mellan virus och mikrober som en evolutionär kraft, alltså. Men också: införlivandet av virusarvsmassa i växter och djur, ända in i våra fortplantningskedjor.

Människan har hämtat 8 % av sin arvsmassa från retrovirus. Dessa virus har blivit endogena. Vissa är associerade med former av cancer men anledningen till att de stannat kvar i oss och inte har dött ut är ändå att de gör någon form av nytta, i evolutionär mening.

Virus som blir endogena i bakterier kan ligga vilande där i generationer, låta sig mångfaldigas genom celldelning utan att påverka bakteriens övriga liv, förrän viruset plötsligt aktiveras och ger kommando till sin värdcell att lägga ner all verksamhet utom att producera nya virioner. Viruset lämnar skeppet. Lämnar livet för att öka sina chanser till fortplantning. Det är när värdcellen visar tecken på stress som dess latenta virus låter sig aktiveras. Eller aktiverar sig. Vår mänskliga grammatik med dess subjekt och objekt är nog inte optimal för att tala om virus.

Moderkakan – den mest däggdjuriska av kroppsdelar – tycks komma från virus. Det var retrovirus som började använda sig av proteinet syncytin-1 bör att lösa upp åtskillnaden mellan skilda organismer, för att skapa en flytande övergång, till att börja med mellan en virion och en målcell. Däggdjuren (eller våra föregångare) kopierade denna mekanism från retrovirusen och använder nu syncytin-1 för att koppla samman moderns och fostrets celler i navelsträngen. En gränslöshet som tycks bryta mot immunologins grundlagar.

2020-10-01 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Första gången med pressackreditering

Det här är ett gästinlägg av Jens Backeman. Åsikter och kommentarer som nämns nedan reflekterar inte automatiskt åsikterna från Wikimedia Sverige.

Det är söndagseftermiddag i slutet på september och jag har anlänt till Studenternas IP. Det är en kvart kvar tills media släpps in så jag tar ett varv runt denna fina anläggning som skulle invigts med buller och bång i april, men som på grund av pandemin nu endast får ta in 50 åskådare. 

Assisterande domare Elsa Wisting, Foto: Jens Backeman, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Jag är här tack vare Wikimedia Sverige och främst Axel, som påpekat att jag borde låna kamera från deras Teknikpool och fotografera något av alla de sportevenemang jag går på. Till slut fick jag tummen ur och bestämde mig för att testa. Matchen som valdes ut blev IK Uppsala som tar emot Linköpings FC i den 16:e omgången av OBOS Damallsvenskan varpå jag får hjälp med att söka ackreditering.

När pressentrén har öppnat så kliver jag in och välkomnas av en pressvärd som prickar av, lämnar över en rosa väst och plastkort i snöre, som säger att jag får gå till platser där mitt säsongskort inte tillåter mig att vistas. Ett par dörrar och en trappa senare står jag plötsligt bakom tunneln som leder ut på planen. Här hittar jag Lina som förklarar var jag får röra mig (och främst, vart jag inte får gå). “Tekniska områdena, uppvärmningsområdet och spelartunneln när det är spelare där är off limits. Och var så lite bakom mål som möjligt för att inte störa.” Det låter hanterbart. 

Lasta av lite grejer i pressrummet, plocka på två kameror, Nikon D500 och D7000, med objektiven 150-600 och 70-200 för att sedan promenera ut på Studenternas konstgräsmatta, med en lätt nervös känsla i magen. 

Ellen Toivo, IK Uppsala fotboll, Foto: Jens Backeman, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Syftet med fotograferingen var främst att få bilder på alla spelare, ledare och domare, vilket gjorde att jag hade ett annat fokus än de andra fotografer som jag sprang på under matchen. Med laguppställningarna som stöd så försökte jag se till att bocka av spelare efter spelare, främst från min position vid mittlinjen. I slutändan så använde jag nästan bara 150-600-objektivet för att komma tillräckligt nära på den stora fotbollsplanen. Tyvärr var 70-200 lite för inzoomat för att kunna ta bra bilder av själva arenan. En lärdom till nästa gång.

Elin Lindström, Linköpings FC, Foto: Jens Backeman, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

När domaren blåste av matchen så var det bara att lunka tillbaka till pressrummet, packa ihop grejerna och sedan åka hem. Övriga fotografer satte sig för att skicka iväg dagens bästa bilder innan pressläggning, själv tar jag det hemma istället. 

Väl hemma så tillbringas två kvällar med att gå igenom knappt 1000 bilder, identifiera vem som var på bilden (saknar hockeyns siffror på armarna), ladda upp dem på Wikimedia Commons och koppla dem till kategorier, Wikidata och Wikipedia-sidor där det fanns behov. 

Slutligen kan man fundera på varför jag gjorde det här? Jag ska villigt erkänna att det är kul att få se en fotbollsmatch från ett annat perspektiv och se andra delar av en arena än det jag normalt får besöka. Men även att kunna bidra till de olika Wikimedia-projekten som jag själv ofta är användare av. Jag är för dålig på att redigera Wikipedia-artiklar, så jag kanske kan slå ihop nytta med nöje och lägga upp bilder i Commons. För det lär bli fler besök som pressfotograf på idrottsevenemang framöver. Målet får nog bli ett Stockholmsderby (med publik) eller kanske en landskamp. 

Jens Backeman, Stockholm

The post Första gången med pressackreditering appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-09-23 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Wiki Loves Earth – vad hände sedan?

Vinnarbild i Wiki Loves Earth 2020.
Foto: Brydand100, CC BY-SA 4.0.

Flera månader har redan hunnit passera sedan årets upplaga av Wiki Loves Earth i Sverige. Nu har vi hunnit sammanställa statistik såväl som lärdomar. Projektledaren Eric Luth reflekterar över utfallet av tävlingen, och varför tävlingen behövs.

I Miljöbalkens portalparagraf kan man läsa att syftet med balken är att främja en hållbar utveckling, där alla som bor i Sverige såväl idag som imorgon kan ta del av en välmående miljö. Efter att den andra meningen har fastställt att naturen därför har ett skyddsvärde, förs människan in i den knepiga ekvationen: “människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

För att bevara det svenska naturarvet är naturskyddet viktigt. Därigenom får vi gemensamma spelregler för hur vi kan vistas i, använda oss av och bruka den skyddade svenska naturen. Det gäller ju för övrigt även för kulturskyddet. För att skydda och bevara såväl det svenska kultur- som naturarvet behöver vi sannolikt ett lagstadgat skydd. 

Minst lika viktigt är det dock, vilket även Miljöbalken antyder i den andra meningen, att alla som bor och verkar i Sverige känner ett engagemang för det gemensamma arvet, om vi vill kunna skydda och bevara det. Att vi känner att vi äger, förvaltar och utvecklar det, tillsammans. Det lagstadgade skyddet är viktigt. Men svenskarnas engagemang för det som lagen skyddar är oumbärligt. Annars faller ju det lagstadgade skyddets legitimitet.  

Wikimediarörelsen har under det senaste årtiondet med framgång drivit ett antal stora kampanjer, där målet har varit att engagera människor i det gemensamma natur- och kulturarvet. Sedan 2011 har Wikimedia Sverige anordnat den svenska deltävlingen av Wiki Loves Monuments, världens största fototävling, och i maj i år anordnade vi för fjärde året i rad Wiki Loves Earth. Vi driver inte bara kampanjerna för att få fler bilder på natur- och kulturarv till Wikipedia, även om det såklart är en viktig anledning. Vi driver också kampanjerna, för att vi vet att när vi tillsammans engagerar oss i det gemensamma arvet, kan vi också hjälpas åt att bevara och utveckla det.

2020 har varit ett speciellt år. Covid-19-pandemin tvingade oss att lägga om nästan all vår kommunikation kring tävlingarna, inte minst Wiki Loves Earth som ägde rum precis när pandemin briserade. Istället för gemensamma fotoresor och utflykter fick vi uppmuntra till lokalturism, helst utan kollektivtrafik. I många länder fick man knappt gå ut. Att vi alls kunde genomföra Wiki Loves Earth var en ynnest (en meningsfull ynnest, som Måns Hagberg konstaterar på vår blogg).

Och som vanligt slog resultatet oss med häpnad. Över 250 personer deltog i fototävlingen. Det är nästan dubbelt så många deltagare som 2019. Av dessa var nästan tvåhundra nyregistrerade. Sett till bilder laddades mer än dubbelt så många upp jämfört med förra året, snudd på tvåtusen stycken. 

Fototävlingen går ut på att fotografera naturarv, i det här fallet definierat som naturminnen, naturreservat, nationalparker och biosfärområden. Naturarvet har ganska få bilder på Wikimediaplattformarna historiskt. Nu ger statistiken vid handen att 432 unika objekt har avbildats i årets tävling. Det innebär att över fyrahundra naturarvsområden, där det inte tidigare fanns någon fritt licensierad bild på Wikimediaplattformarna, nu finns representerade med en bild som man kan se, använda och sprida vidare. 

En av vinnarbilderna är tagna i Abisko nationalpark. Foto: Jojoo64, CC BY-SA 4.0.

Engagemanget var stort från nordligaste Lappland till sydligaste Skåne. En av vinnarbilderna togs från berget Nuolja i Abisko, men flest bilder togs i Skåne. Även om de mest tätbefolkade länen såg många bidrag, var några av de länen med flest inskickade bilder långtifrån folkrikast: Gotland och Norrbotten. I allmänhet var fördelningen över Sverige ganska god. Det gäller i stort sett hela landet – utom Södermanland och Värmland, som dessvärre bara såg tre respektive en inskickad bild. Till nästa år får vi nog se till att göra göra specifika insatser i Södermanland och Värmland för att förbättra den statistiken. 

Flest fotografier togs med god marginal i Flatens naturreservat, vilket inte heller är så konstigt givet att det ligger i Stockholms kommun. För första gången i år kunde man dock bidra med fotografier från biosfärområden. Därför är det särskilt roligt att några av de naturområden med flest fotografier är Östra Vätterbranterna och Kristianstads vattenrike, två biosfärområden i södra Sverige. Totalt sett togs 130 bilder i svenska biosfärområden. Men för den geografiska representationens skull är lappländska nationalparken Sarek också ett av de mest välfotograferade områdena, liksom naturreservaten Verkegards och Blautmörskogen på Gotland.

De nytagna bilderna används över 500 gånger på de olika Wikimedia-projekten. Många bilder används fortfarande inte, utan ligger bara och väntar på att någon ska lägga till dem i Wikipedia-artikeln, Wikidata-objektet eller varför inte i en tidningsartikel, med rätt erkännande

Varje bild fyller en viktig funktion för den fria kunskapen. Bild för bild, steg för steg arbetar vi oss mot en mer hållbar värld. Vi vill tacka alla bidragsgivare, fotografer och deltagare för ett fantastiskt väl utfört arbete. Men även om bidragen och vinsterna var viktiga i sig, är det engagemang som har uppvisats för svensk natur viktigast. Med det engagemanget kan vi skydda och bevara vårt naturarv, även framgent.

Statistik

Antal deltagare250
Antal bilder1912
Nyregistrerade användare194

Deltagare med flest uppladdade bilder

Tulipasylvestris100
Jorchr72
Basingo62
Isaksko61
VulpesVulpes4250
Tanzania46
Haxpett43
Trougnouf42
Krr00539
GraBirka38

Bilder per län

Skåne län378
Stockholms län333
Västra Götalands län272
Gotlands län187
Norrbottens län110
Uppsala län99
Västmanlands län95
Jönköpings län94
Örebro län75
Östergötlands län59
Västernorrlands län 56
Kronobergs län54
Dalarnas län43
Jämtlands län42
Blekinge län40
Gävleborgs län30
Hallands län30
Västerbottens län29
Kalmar län21
Södermanlands län3
Värmlands län1

Objekt med flest kort

Flatens naturreservat52
Tivedens nationalpark37
Verkegards32
Blautmörskogen30
Östra Vätterbranterna25
Kristianstads vattenrike23
Sarek21
Klippans naturreservat17
Bullerö naturreservat16
Söderåsen16
Årstaskogen och
Årstaholmars naturreservat
16
Västra Råssö16
Tall Sarkavare16
Tyresta Nationalpark15
Nackareservatet i Stockholm15
Svartberget15
Padjelanta15
Vålådalens naturreservat14
Skuleskogen14
Jungfrun14

The post Wiki Loves Earth – vad hände sedan? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-09-17 av rasmus
Copyriot

Ett paradexempel på hur missvisande det kan bli att tala om “digital feodalism”

Jag här redan nämnt några exempel på hur talet om “en ny feodalism” blivit en allt mer populär samtidsdiagnos. Men jag sparade det värsta.

Så sent som förra veckan utkom en bok med titeln The Medieval Internet, skriven av den danske medievetaren Jakob Linaa Jensen som är en etablerad forsare i sitt fält, med en rad böcker bakom sig. Titeln lät ändå lite spännande. Men sen läste jag kapitel 7, som bär rubriken “Digital Feudalism”, som är en uppvisning av den allra sämsta sortens nätkritik. Bruket av “feodalism” som skällsord har helt ersatt den kritiska analys som man borde kunnat vänta sig av ett verk med vetenskapliga pretentioner.

Jakob Linaa Jensen påstår sig i detta bokkapitel leda i bevis att “the very structure of the platform economy has a distinctly feudal taint”. Vad är det då som är så “distinkt feodalt”, kan man fråga sig.

Jo, först och främst att det finns “assymetriska beroenderelationer” mellan teknikföretagen och deras användare. Men sådana assymmetrier är ett kännetecken för klassamhällen i allmänhet, inklusive kapitalismen. Det är inte alls distinkt för feodalismen. Vilket är den invändning som måste resas ungefär varje gång som Jakob Linaa Jensen slänger sig med f-ordet.
Han påpekar att de feodala godsherrarna minsann exploaterade bönderna. Och visst är vi exploaterade även på internet? Alltså är internet feodalt!

Har ni förresten tänkt på hur kyrkan i det medeltida Europa kontrollerade flöden av information? Tänka sig, det gör dagens teknikjättar också. Det måste betyda att vi lever i en digital feodalism!

Som extra argument slängs in den “ökande övervakningen av användare” och “ökande reglering och kontroll”. Inte heller detta är såklart det minsta unikt för feodalismen. Snarare tvärtom. Medeltidens feodala samhällen var många saker, men de var inte några utpräglade övervakningssamhällen. Tvärtom så var det efter feodalismens upplösning – när de tidigmoderna nationalstaterna skaffade sig resurser att direkt beskatta varje undersåte – som den statliga övervakningen byggdes ut.

Ett citat, som exempel på hur slappt Jakob Linaa Jensen resonerar:

Modern tech giants arose in the crucial early years of twenty-first century – Google, Amazon, Facebook, etc. – and colonised the internet, driving out competitors. /…/ And ever-present Google wants to be THE gateway for all information in the world. /…/ The dominant tech companies act like new feudal lords. They want control and dependent subjects, like the medieval feudal lords wanted obedient and hard-working serfs and peasants.

Vid det här laget börjar det framgå att “feodalism” mest är ett omständligare sätt att säga “klassamhälle”. Vilket nog är extra attraktivt bland akademiker som helst inte vill bli misstänkta för att hysa en marxistisk böjelse.

I förbifarten hänvisas dock till den marxistiske medieteoretikern Christian Fuchs, som påpekat att företag som Uber och Airbnb pekar mot framväxten av “ett nytt proletariat” med låga löner och utan arbetsrättsligt skydd. Även detta lyckas Jakob Linaa Jensen läsa som ett argument för sin feodalismtes. Trots att existensen av ett proletariat är det bland det minst feodala man kan tänka sig!

Citatet ovan visar också hur hänvisningarna till “feodalism” varvas med hänvisningar till “kolonisering”. Vilket också borde vara svårt att få ihop. Än en gång har vi här två strikt skilda fenomen. Kolonialism är ju inget vi förknippar med det medeltida Europa. Det var efter medeltiden, efter feodalismens upplösning, som Europa började kolonisera andra delar av världen, först i form av handelskolonier, senare territorialkolonier. Men kapitlet rymmer ingen som helst diskussion om hur vi ska förstå talet om kolonisering. Begreppet används mest som ett extra invektiv, och kanske som en antydan om att det fanns någonting bättre, mer oskuldsfullt, innan koloniseringen tog fart.

På flera ställen slängs det in vaga hänvisningar till hur internet en gång i tiden var “fritt och anarkiskt”, men det klargörs aldrig när. I vissa passager antyds det att 1990-talets internet var fritt, i andra passager var det redan då under kontroll av “plattformar”. När den forna friheten sedan ska skildras, blir resultatet oerhört slafsigt. Författaren sätter likhetstecken mellan libertarianer, hippies, EFF, 4chan och Creative Commons. De historiska kopplingarna mellan sådana tendenser finns och har analyserats ett otal gånger av olika mediehistoriker.

Jakob Linaa Jensen har inte ens bemödat sig om en korrekt kronologi när han skriver internets historia. Han tror att nollnolltalet inträffade på tiotalet!

Först skriver han: “YouTube is another example, originating in the late nineties”.
Och sen: “In the 1990s, there was an abundance of pirated and illegal services for downloading music and films like Napster, Gnutella and BitTorrent.”
Va? Youtube grundades 2005, inte på 1990-talet. Napster släpptes visserligen i juni 1999, men Gnutella först 2000 och Bittorrent 2001. Fildelningsexplosionen utspelade sig kring nollnolltalets mitt, om detta råder inget tvivel.

Här börjar man fråga sig om det vetenskapliga förlaget Emerald helt har slutat med fackgranskning. Hur kan sådana sakfel släppas igenom? Till råga på allt så hänvisas redan i kapitlets öppning till en “Max Bloch” som ska ha analyserat den medeltida ekonomin.
Uppenbarligen åsyftas en av Europas mest kända historiker någonsin, Marc Bloch.

Men jag betvivlar att Jakob Linaa Jensen verkligen har läst honom, eller har läst några medeltidshistoriska studier över huvud taget. För om han hade gjort det, skulle han inte ha skrivit: “The slave system was abandoned in the early Middle Ages.” Ännu ett flagrant sakfel. För även om det medeltida Europa inte var ett utpräglat slavsamhälle, så som Romarriket hade varit, så fortsatte handeln med och utnyttjandet av slavar, inte bara här uppe i Norden, utan än mer i Södern. Framför allt i Spanien – inte bara under muslimskt välde utan även efter de kristnas reconquista, efter att pesten resulterat i brist på arbetskraft.

Att tala om “digitalt slaveri” är dock betydligt mindre populärt i akademiska sammanhang. Det låter helt klart för grovt. Men ytliga paralleller till medeltiden, det går tydligen fortfarande att komma undan med.

2020-09-17 av rasmus
Copyriot

Det våras för feodalismen

Bland de som vill ställa kritiska samtidsdiagnoser har det blivit allt mer populärt att dra paralleller till medeltiden. Från olika håll hävdas att vi går mot en ny feodalism. Ofta betecknas den rentav som en digital feodalism. På vilket sätt den skulle är feodal, det är inte lika tydligt.

Här är några exempel, från vad jag själv har bokmärkt i år:

  • Iranska konstnären Bahar Noorizadeh har i videoverket After Scarcity (2018) följt de utopiska tankebanorna hos sovjetiska cybernetiker som trodde sig kunna skapa en automatiserad planekonomi. I verket ställer hon frågan: “How might we use computation to get us out of our current state of digital feudalism and towards new possible utopias?”
  • Den vänsterliberala nationalekonomen Mariana Mazzucato rönte för ett år sedan stor uppmärksamhet för en debattartikel med rubriken “Preventing Digital Feudalism“. Men förutom i rubriken förekommer inte ordet “feodalism” i själva texten. Inte ens indirekt får vi någon vink om varför just detta skulle vara en rimlig beskrivning på det som borde motverkas. Mazzucato använder det som ett simpelt invektiv.
  • Shoshana Zuboff har blivit oerhört uppmärksammad för sin bok om “övervakningskapitalismen”. Kapitalism är som bekant någonting annat än feodalism. Men det hindrar inte Zuboff från att bre på med båda begreppen för att beskriva samma sak, som är i en intervju: “We find ourselves being shot backward into a kind of feudal pattern where it was an elite, a priesthood, that had all the knowledge and all the rest of the people just kind of groped around in the dark”. (Att viss kunskap koncentreras hos ett prästerskap har givetvis kännetecknat klassamhällen långt före feodalismens framväxt. Det är knappast heller ett centralt drag i den feodala samhällsordningen. Så vad tillför liknelsen?)
  • Rimligen borde marxister bara lite mindre slarviga i sina hänvisningar till “feodalism”, eftersom deras analyser grundas i begreppet produktionssätt, etablerat av Karl Marx. Men även en så framstående marxist som Jodi Dean tycks vara lite väl lockad av medeltidsmetaforen. “Capitalism is turning itself into neofeudalism” konstaterade hon i våras, i en förvisso intressant artikel som åtminstone diskuterar vad som är kännetecknande för det vi kallar feodalism. (Får nog återvända till detta i kommande inlägg.)
  • Feodalismens spöke dyker även upp i Peter Flemings ganska roliga bok The worst is yet to come. A post-capitalist survival guide. Även om Fleming kanske är mer anarkist än marxist, argumenterar han i likhet med Dean för att kapitalismen som vi känner den kan vara på väg ut och ersättas av något annat, ännu sämre system – en tes som absolut är värd att diskuteras på allvar, vilket tyvärr inte underlättas av att det nya dåliga genast ska etiketteras som “neo-feodalt”.
  • Slutligen noterar vi titeln på den gode Evgeny Morozovs kommande bok: Freedom as a service. The new digital feudalism and the future of the city (2022). Här finns det dock skäl att hysa högre förhoppningar på den teoretiska nivån, inte minst efter att ha läst Morozovs alldeles strålande kritik av Zuboffs tes om “övervakningskapitalismen”. Dessutom har han tidigare anmärkt på Twitter:

    Any theory of “digital feudalism” must account for the non-existing role of the state – situated in the international system – behind the “digital”. Since no such account exists – see US/Silicon Valley- “digital feudalism” is how the polite society grapples with “digital fascism”

Allt detta snack om “feodalism” i en tid när många av medeltidshistorikerna själva tvärtom har börjat undvika begreppet, något som Richard Abels diskuterar i en intressant översiktsartikel:

Indeed, over the last decade, ‘feudalism’ has become an ‘F-word’ at some professional conferences for medieval historians, only uttered ironically or with the intention to provoke.

Jag lutar åt att Abels har rätt i att pendeln kanske svängt för långt åt det andra hållet, mot en medeltidshistoria som i överdriven grad betonar ömsesidighet på bekostnad av hierarki. Visst fanns det aldrig ett enhetligt “feodalt system”, men som analytiskt begrepp kan “feodalism” ändå vara värt att behålla. Men då måste det vara tydligt definieras, på ett sätt som inte kan tillåta slarviga liknelser där tendenser i den samtida kapitalismen skrivs om till att handla om “ny feodalism”.

2020-09-14 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Lokala laboratorier för framtidens liv

Hur kan vi gemensamt bidra till att hitta lösningar på globala problem? Svaret på frågan ligger i en kombination av lokalt engagemang och starka kopplingar till forskning. Anna-Karin Johansson, generalsekreterare på Svenska Unescorådet, berättar hur biosfärområden fungerar som modellområden för hållbar utveckling, och lyfter hur fototävlingen Wiki Loves Earth har visat det starka lokala engagemang som finns för biosfärområden i Sverige. 

Svenska Unesco-rådet delade ut ett särskilt pris i årets upplaga av Wiki Loves Earth, för bästa bild taget i ett biosfärområde. Priset vanns av Håkan Algotsson, med denna vackra bild på bron i Torsebro, Kristianstads vattenrike. Foto: Hakanalgotsson, CC BY-SA 4.0.

Vi står inför stora globala utmaningar – sociala, ekonomiska och ekologiska. För att kunna nå de mål som satts upp i FN:s strategi för hållbar utveckling, Agenda 2030, är det viktigt med internationell samverkan. Men denna samverkan behöver bygga på engagemang på lokal nivå. Det är där lösningar kan tas fram för att sedan spridas. 

Det är precis detta som är tanken bakom FN-organet Unescos biosfärområden. Unesco har utnämnt över 700 biosfärområden över hela jordklotet. Genom att värna den biologiska mångfalden, söka ny kunskap genom forskning, och skapa en hållbar relation mellan människor och miljö fungerar biosfärområden som laboratorier för framtidens liv.  

Sju av dessa biosfärområden ligger i Sverige, och de täcker tillsammans sju procent av landets yta. I de svenska biosfärområdena pågår arbetet för fullt med att starta pilotprojekt för ett mer hållbart sätt att leva. I biosfärområdet Östra Vätterbranterna, där årets vinnarbild i Wikimedia Sveriges fototävling Wiki Loves Earth är tagen, har man nyligen genomfört ett projekt där nyanlända flyktingar fått lära sig om biodling och i biosfärområde Vänerskärgården med Kinnekulle har man byggt världens största solcellsdrivna vätgasstation. Andra exempel är biosfärområdet Blekinge Arkipelag, som bidragit till hållbar turism och en levande landsbygd genom satsningen Ark65, och vårt nordligaste biosfärområde Vindelälven-Juhtathdahka som skapat nya förutsättningar för dialog mellan samer och svenskar samt stad och landsbygd. Dessa biosfärområden arbetar långsiktigt för att kunna vara förebilder och inspiratörer för andra.  

Samarbete sker inte bara inom varje enskilt biosfärområde, utan också mellan områden. I projektet Biosphere for Baltic samlas 9 biosfärområden från 7 länder i Östersjöregionen för att utbyta erfarenheter inom bland annat lärande om havet och om havets ekosystem. 

Wikimedia Sveriges fototävling har visat det stora engagemang som finns för Sveriges 7 biosfärområden. Svenska Unescorådet är mycket stolta över att ha fått sitta med i juryn i årets tävling. Av de bidrag som skickades in var över 130 tagna i ett biosfärområde. Det är ett tydligt tecken på den stolthet som finns över våra biosfärområden!

Anna-Karin Johansson
Generalsekreterare, Svenska Unesco-rådet

The post Lokala laboratorier för framtidens liv appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-09-11 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Nyinspelningar på Wikipedia

Fria noter med utslocknad upphovsrätt är en bra utgångspunkt för nyinspelningar. Folkvisan Det brinner en eld finns med i boken Ringlekar på Skansen digitaliserad av Projekt Runeberg. Boken är utgiven av Nordiska museet 1908 och är public domain. 

Musik, liksom andra mediefiler, på svenska Wikipedia ligger på en webbplats som heter Wikimedia Commons. Det är ett mediebibliotek där man själv sätter en licens och bestämmer hur vidare användning får ske. Vilma and Sami Duo delade sin version av folkvisan Det brinner en eld med licensen Creative Commons Attribution 3.0 på sin kanal på Youtube. Den licensen innebär att man fritt får återanvända musiken bara man berättar att den är framförd av just Vilma and Sami Duo.

Det brinner en eld av Vilma and Sami Duo. Via Wikimedia Commons, CC BY.

Om man gör en nyinspelning av ett äldre fritt verk kan man välja att sätta en fri licens på framförandet av verket. På så sätt kan nyinspelningen användas på till exempel Wikipedia och även delas på andra webbplatser. Licensen kan bara sättas och godkännas av de som innehar upphovsrätten. Är verket som man utgår från upphovsrättsligt fritt behöver man inte fråga om lov för att göra en nyinspelning – och så är ju ofta fallet just för äldre folkmusik och klassisk musik.

Den brinner i tusende kransar

Matts Arnberg samtalar med Mimmi Johansson om dansleken Det brinner en eld. Via Wikimedia Commons, CC0.

Folkvisan Det brinner en eld är också en danslek som Matts Arnberg och Radiotjänst spelade in en version av under en resa i Finland 1959. Här är det Mimmi Johansson som sjunger den inledande versen på dansleken och bidrar med sin kunskap drygt 60 år senare. Den här inspelningen finns med i de musikfiler som Musikverket tillsammans med Wikimedia Sverige laddar upp på Wikimedia Commons.

Vill du vara med och bidra?

I projektet Fri musik på Wikipedia söker vi efter fler nyinspelningar där upphovsrättsinnehavarna generöst kan tänka sig att dela med sig av musiken på fria plattformar. Är du kanske en av dem? Du får gärna höra av dig till Tore Danielsson om du har tips eller förslag på musik som kan passa på Wikipedia. Vi hörs!

The post Nyinspelningar på Wikipedia appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-09-10 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Vi ses på stan!

Wikimedia Sverige vill och ska växa, för att kunna sprida mer fri kunskap till fler. Därför inleder vi under hösten ett arbete med så kallad face2face-marknadsföring. Det innebär att föreningen har anställt fyra personer som ska prata med de människor som rör sig på gator och torg. Vi börjar att testa i Stockholm, med förhoppningen att sedan kunna sprida verksamheten över landet. 

Samtalen kommer handla om att berätta om vad Wikimedia Sverige gör och hur vi arbetar, för att människor ska välja att skänka pengar till vår verksamhet, och gärna även att bli medlemmar och volontärer i föreningen. 

Foto: Owula kpakpo. CC BY-SA 4.0

Just nu genomgår de nyanställda värvarna en intensiv utbildning för att förberedas inför att representera föreningen. Utbildningen handlar om allt ifrån hur Wikimedia Sverige fungerar och vad vi tror på, till en trygg och säker arbetsmiljö, och till hur insamling regleras i Sverige.

Arbetet med att förbereda face2face-kampanjen har pågått under sommaren, och är väldigt lärorikt för föreningen. Vi lär oss massor om olika regler och förordningar, strategier för insamling, vilka budskap som är viktiga för oss att förmedla till allmänheten och hur andra organisationer arbetar med värvning av månadsgivare och medlemmar. Vi är medlemmar i Giva Sverige och följer de riktlinjer som alla medlemsorganisationer kommit överens om.

Varför face2face?

Det finns två långsiktiga mål med vårt arbete. Ett är att bygga hållbar finansiering som kan göra att vi sprider riskerna genom att ha många intäktskällor. Det andra handlar om att få fler medlemmar och volontärer som kan stärka föreningen genom att arbeta för våra frågor. Dessa två effekter kommer i lite olika faser av arbetet. Under hösten ligger fokus mer på insamling av medel, och från årsskiftet kommer vi arbeta ytterligare med att värva medlemmar och volontärer.

Foto: Foreign and Commonwealth Office. OGL v. 1.0

Vi kommer också att testa olika metoder och budskap på olika platser, för att kunna nå fram till så många som möjligt. Därför vill vi uppmana dig som aktiv att berätta för oss varför du engagerar dig, så att vi får fina exempel som vi kan berätta om till fler. Hur började ditt engagemang, och vad är viktigt för dig när vi pratar om Wikipedia och de andra Wikimediaplattformarna? Hör av dig till jenny.brandt@wikimedia.se med dina tankar. Du får självklart också själv berätta för andra om det du tycker är det viktigaste Wikimedia Sverige gör, så bidrar även du till att föreningen kan växa!

The post Vi ses på stan! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-09-09 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Höstens härliga hackathon går inte av för hackor

Tyvärr ses vi inte på plats i Visby i år. Däremot online!
Visby Östergravar höst, av Artifex, Public Domain. Via Wikimedia Commons.

Löven gulnar, sommaren har lämnat oss. Dags att koka sylt, skörda potatisen och anmäla sig till Hack för Heritage 2020 – deadline är denna söndag, den 13 september!

Hack for Heritage är ett hackathon som i flera år har organiserats av Riksantikvarieämbetet. Både förra och förrförra året genomfördes det i höstfina Visby, men i år, i ljuset av rådande pandemi, går det av stapeln digitalt. Men precis som tidigare år är Wikimedia Sverige där – inget nytt på den fronten!

På hackathonet jobbar man i ett team för att ta fram en prototyp utifrån kulturarvsdata. Prototyperna man skapar kan vara vad som helst, allt från en app till en interaktiv upplevelse som skulle kunna användas på ett museum, bibliotek, arkiv eller galleri. Kulturarvsdatan som man använder under hacket kommer dels från Riksantikvarieämbetets samarbetspartners, både från tidigare år liksom nya för året. På hackathonets hemsida finns en lista med länkar till dessa källor.

Årets partners har båda tagit fram varsin utmaning som man kan välja att arbeta med. Ledorden i år är Tillgänglighet, Hållbarhet och Framtidstrender.

Låter det kul?

Hack for Heritage 2020 kommer till stora delar ske online, men det kommer att finnas möjlighet att delta på plats i Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby eller via Blekinge Tekniska Högskola i Karlshamn som är årets samarbetsnod. Sista anmälningsdatum är 13 september och formuläret hittar du här. Vi ses!

The post Höstens härliga hackathon går inte av för hackor appeared first on Wikimedia Sverige.