2019-06-14 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Wikipedias årliga internationella konferens kommer till Stockholm

2000px-wikimania2019_meta_banner.svg_
Bild: Blanca Flores, CC-BY-SA 4.0.

Den femtonde upplagan av Wikipedias årliga konferens, Wikimania 2019, arrangeras för första gången i Stockholm 14–18 augusti. Bland de 1 000 gästerna finns Katherine Maher, verksamhetschef för Wikimedia Foundation, Jimmy Wales, grundare av Wikipedia, Michael Peter Edson, medgrundare Museum of the United Nations – UN Live och Ryan Merkley, VD för Creative Commons.

Stockholm – 14 juni 2019: Wikimania, Wikimediarörelsens årliga internationella konferens, arrangeras i år i Stockholm, 14–18 augusti. Under fem dagar kommer Wikimediarörelsens volontärer, anställda och samarbetspartners från hela världen träffas för att bland annat ta del av hackathons, skrivstugor, workshops, panelsamtal och föreläsningar när konferensen för första gången arrangeras i Norden.

– Vi på Wikimedia är övertygade om att en upplyst värld är en värld som är bättre förberedd på att möta våra gemensamma utmaningar. Årets konferens är en möjlighet att mötas och fira vad vi lyckats uppnå med att sprida fri kunskap. Det är också en möjlighet att reflektera och diskutera hur fri kunskap kan bidra till en mer jämlik och hållbar framtid för alla, säger Katherine Maher, vd för Wikimedia Foundation.

Temat för årets konferens är “Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen” och fokuserar på FN:s globala mål för hållbar utveckling, mål som går hand i hand med Wikimedias vision om att skapa en värld med fri kunskapsdelning för alla.

– Genom att välja FN:s hållbarhetsmål som tema för årets konferens hoppas vi uppmuntra deltagarna att reflektera kring Wikimedias arbete över hela världen och hur vårt gemensamma arbete kan bidra till att målen uppfylls på sikt. Vi hoppas att konferensen kommer att fungera som en katalysator för att engagera många nya partner och intressenter i arbetet, säger John Andersson, verksamhetschef för Wikimedia Sverige.

Sammanlagt väntas ca 1 000-1 100 personer besöka konferensen. Bland huvudtalarna återfinns Michael Peter Edson, medgrundare av Museum for the United Nations – UN Live, Liv Inger Somby, journalist och lektor vid Samiska högskolan, Karin Holmgren, rektor på Sveriges Lantbruksuniversitet och Ryan Merkley, VD på Creative Commons. Bland gästerna finns även Katherine Maher, verksamhetschef för Wikimedia Foundation, Jimmy Wales, grundare av Wikipedia och wikimedianer från hela världen.

– En av Wikipedias absoluta styrkor är samarbete, att vi kan skapa fantastiska saker när vi arbetar tillsammans. Årets Wikimania-konferens kommer vara den första någonsin i Norden, och wikimedianer från hela världen kommer samlas för att tillsammans stötta FN:s hållbarhetsmål i sitt arbete med att sprida fri kunskap, säger Eric Luth, konferensgeneral för Wikimania 2019.

För mer info om programmet, som presenteras i sin helhet i början av juli: https://wikimania.wikimedia.org/wiki/2019:Program

För intervjuförfrågningar och pressackreditering, kontakta victoria@wenderfalck.com

Om Wikimedia Sverige

Wikimedia Sverige är en allmännyttig ideell förening som verkar för att sprida fri kunskap. Wikimedia Sverige är en lokal, juridiskt obunden stödförening till Wikimedia Foundation, som driver några av världens största fria kunskapskällor, inklusive Wikipedia, Wikidata och Wikimedia Commons. Det finns liknande lokala stödföreningar i över 40 länder. Wikimedia Sverige har cirka 500 medlemmar och flera organisationsmedlemmar. Styrelsen består av nio personer och föreningen har nio anställda. Föreningen har sitt säte och kontor i Stockholm men har medlemmar i hela landet och även utomlands. Wikimedia Sverige har verksamhet över hela landet och mycket verksamhet bedrivs online vilket gör det lätt för vem som helst att engagera sig.

Om Wikimedia Foundation

Wikimedia Foundation är en allmännyttig stiftelse som driver och stödjer Wikipedia samt bland annat filsamlingen Wikimedia Commons, den flerspråkiga ordboken Wiktionary, den strukturerade databasen Wikidata, databasen över källtexter Wikisource, reseguiden Wikivoyage samt lärobokssamlingen Wikibooks. Wikimediastiftelsens målsättning är att främja tillväxt och utveckling av wikibaserade projekt med öppet innehåll och att göra resultatet av dessa projekt tillgängliga för allmänheten utan kostnad. Idag innehåller Wikipedia över 40 miljoner artiklar på ca 300 språk som uppdateras av över 200 000 användare och besöks av över 1 miljard unika enheter varje månad. Wikimedia är en stiftelse som främst försörjs genom donationer och bidrag.

Om Wikipedia

Wikipedia är en är en fri mångspråkig encyklopedi med öppet innehåll som utvecklats av sina användare sedan starten 2001 – en så kallad wiki. Det betyder att vem som helst kan redigera vilken artikel som helst, när som helst. Wikipedia har idag över 40 miljoner artiklar på ca 300 olika språk. Den största språkversionen är engelskspråkiga Wikipedia, som innehåller över 5 miljoner artiklar. Den svenskspråkiga versionen startade i maj 2001 och innehåller just nu fler än 3,7 miljoner artiklar. Antalet artiklar placerar svenskspråkiga Wikipedia högt bland de olika språkversionerna av Wikipedia.

Om Wikimania

Wikimania är den årliga konferensen för Wikimedia-rörelsen, och brukar samla ett tusental deltagare. Konferensen är huvudsakligen till för personer som på olika sätt intresserar sig för eller engagerar sig i Wikimedia-projekten, såsom Wikipedia, Wikimedia Commons, Wikidata och Wikitionary. Programmet brukar bestå av föreläsningar, seminarier, workshops och rundabordssamtal om frågor som rör fri kunskap, wikitekniken, rörelsens olika projekt eller andra relaterade ämnen. Den första Wikimania hölls 2005 i Frankfurt am Main i Tyskland.

2019-05-29 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Wikimedia-priset 2019

En intresseväckande och intensiv Wikipedia-dag med engagerade deltagare avslutades på det mest spännande sätt, utdelning av Wikimedia-priset.

Priset instiftades 2017, efter att Wikimedia Sverige tilldelats Sparbanksstiftelsen Sjuhärads sociala medier-pris. Wikimedia-priset skall först och främst delas ut till en person eller organisation som är aktiv i Sverige och som lever upp till Wikimedia Sveriges vision, att arbeta med och verka för fri kunskap. Tanken är att man skall belönas för sina insatser under senaste året, även om det också får delas ut för ett långvarigt engagemang. Juryn, bestående av ett antal ledamöter ur Wikimedia Sveriges styrelse, väljer ut en vinnare bland de som nominerats av gemenskapen.

Vinnaren av Wikimedia-priset 2019 heter Magnus Olsson.

Magnus Olsson under prisutdelningen på Wikipedia-dagen 27 april.
Foto: Gitta Wilén, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Juryns motivering lyder:

“ För att han på ett exemplariskt sätt tar hand om nybörjare så att de känner sig välkomna, konstruktivt bidrar till att föra diskussioner inom gemenskapen framåt, samt aktivt hjälper till vid olika arrangemang på ett sätt, som gör att deltagarna känner sig inkluderade.”

På frågan om vad det är som driver och sporrar Magnus svarar han på följande sätt:

“ Mitt engagemang är bara lust-styrt. Jag upptäckte Wikipedia som läsare för ungefär 15 år sen via sökningar på Google, och hittade ganska omgående diskussionssidorna. Sen tog det ändå flera år innan jag skaffade konto och redigerade själv. Trots att jag tyckte det var intressant läsning, och plöjde diskussionssidor utan att egentligen söka efter ett uppslagsord och lärde känna gemenskapen, så vågade jag inte ge mig på redigera-knappen.

Jag fascinerades av hur allt diskuterades med stort allvar, och med stor seriositet, kommateringar togs på lika stort allvar som Israel-Palestina konflikten. Jag imponerades också av kärnan som alltid försökte hålla ett lugn i vilda diskussioner, och att etiketten var viktig och även den togs på på stort allvar.

2009 skaffade jag konto och skrev min första artikel. Det gav omedelbart blodad tand; att andra var inne och putsade och förbättrade visade att mina alster blev lästa. Sen märkte jag ganska snart att när jag upptäckte något som jag ville veta mer om, så kollade jag Wikipedia. Saknades det där fortsatte jag såklart fortfarande att söka och samla information på andra håll. Då blev Wikipedia en perfekt plats att placera min nyvunna kunskap på, dels för att dela, men också – och inte minst – för att lagra och kunna återkomma. Eftersom kunskapen var nyvunnen, hade jag dessutom källmaterialet tillgängligt. Under tiden en sån artikel växer fram, upptäcker man luckor i källmaterialet, som måste täppas till med nya källor.

Så plötsligt fungerade Wikipedia som min personliga minnesbok.

Wikimedia-prisvinnaren 2019, Magnus Olsson Foto: John Andersson, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Snart gick jag på min första Wikifika och det blev snabbt fler sådana. Sen har föreningen Wikimedia Sverige ordnat evenemang som jag gärna varit med på, dels olika former av skrivstugor, en form där jag inte är så produktiv men gärna hjälper till, och fotosafarin till exempel, ibland ordnade som studiebesök på museer.

Jag har mer och mer hamnat på metasidorna; diskussionssidor om artiklar, artikelinnehåll och Wikipedia och gemenskapen i stort. Ofta har jag tyckt att jag varit lite väl tjafsig och borde koncentrera mig på artikelskrivande. Att börja redigera en artikel tycker jag fortfarande är vördnadsfullt och förknippat med stort ansvar. Att tycka på diskussionssidor är enkelt, det svåra är att hålla nivå.

Därför blev jag oerhört smickrad av att tilldelas Wikimediapriset och att en del av motiveringen var just att jag diskuterar konstruktivt och inkluderande. Det känns extra stort när jag vet att det förutom erfarna Wikipedianer även är proffs på internetkommunikation, nätetik och netikett som Elza Dunkels och Brit Stakston som är med och utser pristagaren”.

Avslutningsvis vill vi på Wikimedia Sverige återigen gratulera Magnus och tacka honom för hans insatser!

2019-05-19 av rasmus
Copyriot

Spotifyboken piratkopierad

Tre månader efter att boken Spotify Teardown kom ut på MIT Press, har den nu börjat cirkulera på piratbiblioteken. Först hittades den på ZLibrary där den lagts upp i två format, epub och pdf. Jag antar att någon har rippat den officiella e-boksversionen, men noterar att pirat-pdf:en är något bristfällig då det inte går att söka i den eller kopiera ur den, vilket däremot går i epub-versionen.

2019-05-14 av Alicia Fagerving
Wikimedia Sverige

Var med och bidrag till världens största databas av kulturarvsinstitutioner!

I morgon, den 15 maj, sätter vi igång ett nytt, spännande projekt: crowdsourcingkampanjen FindingGLAMs. Vi vill uppmuntra och engagera GLAM-personal – i första hand i Sverige och senare även i resten av världen – att förbättra informationen om kulturarvsinstitutioner på Wikidata.

Att hitta rätt är första steget till kunskap. Foto: Sanwal Deen, CC0 1.0, via Wikimedia Commons.

Vad handlar det om egentligen?

Wikidata är en fri och öppen kunskapsdatabas samt ett av Wikipedias systerprojekt. Den innehåller uppgifter om allt möjligt: personer, sjöar, taxa, böcker – och GLAMs, alltså kulturarvsinstitutioner (Galleries, Libraries, Archives, Museums). Projektet FindingGLAMs, vilket vi har introducerat tidigare, går ut på att förbättra hur dessa täcks på Wikidata.

FindingGLAMs-kampanjen är ett nästa steg i detta projekt. Vi vill bjuda in GLAM-personal, alltså de som har mest aktuell kunskap inom området, till att redigera Wikidata och förbättra informationen. Man kan visserligen komma långt med att importera dataset från olika källor, men arbetet slutat inte där – sådana dataset finns ju inte alltid, och även om de gör det så kan de vara föråldrade eller innehålla luckor och brister.

Wikidatas styrka ligger i dess tusentals aktiva volontärer utspridda över hela världen som varje dag förbättrar objekten, uppdaterar och lägger till nya uppgifter och skapar kopplingar mellan dem. Vi tycker att fler GLAM-experter borde ansluta sig till dem och dela med sig av den kunskap de sitter på! Vi vill därför värva nya användare och uppmuntra dem till att förbättra informationen om kulturarvsinstitutioner på Wikidata. För att sänka tröskeln utvecklar vi ett verktyg, Monumental, som gör det enkelt för nybörjare att sätta igång utan att behöva lära sig Wikidatas gränssnitt och datamodell.

Vår förhoppning är att engagera många nya användare i hela världen, särskilt i områden där det inte finns så bra databaser över kulturarvsinstitutionerna. Vi börjar med en testupplaga av kampanjen där vi fokuserar på bibliotek i Sverige. En stor del av dessa har redan objekt på Wikidata, vilka är baserade på Kungliga bibliotekets biblioteksdatabas, och kan säkerligen förbättras. Våra erfarenheter från kampanjen och deltagarnas återkoppling kommer att hjälpa oss finslipa våra verktyg och processer innan vi utvidgar projektet till andra länder.

Varför skall jag vara med?

Vår målsättning inom projektet FindingGLAMs är att fylla Wikidata med världens alla kulturarvsinstitutioner – jo, eller åtminstone så många som möjligt. I ett större perspektiv är projektet blott en byggsten i en världsomspännande rörelse där tusentals volontärer samarbetar för att samla in all världens kunskap så att den kan komma alla till gagn. Du som bidrar blir en av oss – och gör skillnad!

Hur gör jag för att deltaga?

I korthet: gå till verktyget Monumental, logga in med ditt Wikimedia-konto och hitta ett objekt som kan förbättras. Sök till exempel efter ett bibliotek du känner till – vilket av de tomma informationsfälten kan du fylla i? Kanske bibliotekets gatuadress eller webbplats?

Mer information om hur du använder Monumental, samt om FindingGLAMs, hittar du på kampanjportalen.

Och kom ihåg att det finns många sätt att bidra till fri kunskap. Till exempel genom att förbättra Wikipedia med fler hänvisningar till pålitliga källor. Ta gärna en titt på kampanjen #1lib1ref som även den pågår nu under våren och riktar sig till bibliotekarier!

2019-05-01 av Axel Pettersson
Wikimedia Sverige

Nu startar Wiki Loves Earth

Sol, vår och varmt ute, och dags att ta med kameran ut i naturen för att ta bilder och ladda upp i årets upplaga av Wiki Loves Earth. På samma sätt som september är månaden för kulturarv och Wiki Loves Monuments är maj månaden för naturreservat och nationalparker. WLE har genomförts sex gånger internationellt och det här blir tredje året vi är med i Sverige.

Cape Stolbchaty, Ryssland. Totalvinnare i WLE 2018. Foto: Екатерина Васягина, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Målet med tävlingen är att få fotografer att bidra med bilder på naturreservat och nationalparker under fri licens, och att ladda upp bilderna till Wikimedia Commons. Bilderna kan sen användas på Wikipedia för att illustrera artiklar om både dom enskilda objekten, men även artiklar om arter, naturtyper, växter och annat representativt. Att bilderna har fri licens gör även att andra, till exempel media, länsstyrelser, skolor och naturvårdsorganisationer, kan använda bilderna i olika sammanhang.

Norrsken vid Abisko Nationalpark. Svenska vinnarbilden 2018. Foto: Pavel.shyshkouski, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

Efter förra sommarens monsterprojekt då en användare uppdaterade och skapade artiklar om alla (ungefär 5000) svenska naturreservat samtidigt som motsvarande sidor på Wikidata uppdaterades finns det en bra grund att stå på. För varje län (till exempel Dalarnas län) finns en lista där det går att se naturreservaten och om det finns bilder sen tidigare, och alla listor har en samlingssida där det går att hitta alla län. Av alla naturreservat i Sverige har ungefär 18% bild, där Skåne är i topp med 60% och Norrbotten med 5% illustrerade naturreservat har lättast att bidra med nya bilder.

För att vara med i tävlingen behövs ett användarkonto på Wikimedia Commons (om du redan har ett på Wikipedia fungerar det, annars kan du skapa ett här), en eller flera bilder från naturreservat och en vilja att bidra med bilder under fri licens. Enklast är att använda uppladdningskampanjen via listorna, och klicka på ikonen eller plustecknet vid det naturreservat du har fotograferat och följa instruktionerna. I tävlingskategorin på Wikimedia Commons går det att se deltagande bilder, och när månaden är slut kommer juryn att bedöma alla bidrag och ta ut både nationella vinnarbilder och dom bilder som går vidare till internationella finalen. Om du har varit i något av dom andra 35 länder som genomför WLE och fotograferat naturreservat går det att vara med där också. Lycka till!

2019-04-30 av Mattias Axell
:DFRI

Styrelsemöte tisdag 28 maj

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdag den 28 maj 18:00 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-04-30 av Linus Nordberg
:DFRI

Frige Ola Bini

Vad har hänt Ola Bini?

Svenska medborgaren och integritetskämpen Ola Bini greps den 11 april i Quito i Ecuador, och han har sedan dess hållits fängslad. Myndigheterna i Ecuador anklagar Ola för dataintrång och försöker belägga detta med information om att Ola äger många datorer, telefoner och usb-minnen.

Ecuadors utrikesminister har på sitt twitter-konto försökt misstänkliggöra Ola genom olika informella anklagelser. Ola påstås bland annat ha försökt fly landet, vara en rysk hackare, och ha rest till samma destinationer som förre utrikesminister Patiño. Inget av dessa påståenden har kunnat styrkas och flera av dem har direkt kunnat motbevisas

Ola greps på Quitos internationella flygplats, på väg till en sedan länge planerad semester. Han förvägrades tillgång till en advokat och blev förhörd utan tolk. Först efter 17 timmar fick Ola möjlighet att tala med en advokat och då endast per telefon. Olas föräldrar reste kort därefter till Quito för att stödja sin son och besöka honom i fängelset.

Ola Bini, utvecklare av fri programvara

Ola är en framstående utvecklare av fri programvara, framför allt inom säkerhet och personlig integritet. Förutom bidrag under många år till programmeringsspråken JRuby och Ioke har han varit drivande inom utvecklingen av OTRv4, en ny version av OTR. Ola har också varit med och utvecklat kod för Tor Project och är en del av den rådgivande panelen för EU-projektet DECODE, som syftar till att möjliggöra för människor att ta tillbaka kontrollen över sina egna data.

Det arbete Ola gjort och gör för att utveckla program för digital säkerhet innebär ett bättre skydd för oss alla. Skydd mot de företag och myndigheter som kartlägger människors rörelser i den digitala sfären, oavsett om det är för egen vinnings skull eller för att övervaka invånarna.

Ecuadors handlande är en attack mot allt vi arbetar för

Både presidenten och utrikesministern har uttalat informella anklagelser, samtidigt som de formella anklagelserna från åklagaren saknar substans. Det pekar på att Ola hålls fängslad på politiska grunder snarare än juridiska.

Vi får inte tillåta att arbete för yttrandefrihet och personlig integritet omöjliggörs av en regering som använder oss som brickor i ett politiskt spel.

De verktyg och tjänster som Ola och många av oss andra i privacy-sfären utvecklar och driver är väsentliga för journalister, visselblåsare och försvarare av mänskliga rättigheter runt om i världen. Utan dessa verktyg kan de inte fortsätta att göra sitt viktiga arbete.

Därför vill vi protestera mot att en person som arbetar för mänskliga rättigheter grips på detta sätt. Vi, som på olika sätt arbetar med integritetsteknik, måste göra vårt yttersta för att förklara för resten av samhället hur mycket en sådan här attack skadar den viktiga rörelsen vi är en del av.

Väg framåt

Sverige håller en hög profil i frågor om frihet och trygghet på internet, bland annat genom Stockholm Internet Forum. För att detta viktiga initiativ inte ska inskränka sig till vackra ord från en tjusig konferensanläggning så måste Sveriges regering agera skyndsamt i fallet Ola Bini. Att kalla upp Ecuadors ambassadör till UD ser vi som en bra start — men det får inte stanna vid detta.

Sveriges stora ord om demokrati och yttrandefrihet på nätet förpliktigar oss till att agera kraftfullt när en av våra medborgare hålls fängslad på oklara grunder. Att försvara rätten till personlig integritet på nätet är inte ett brott.

Frige Ola Bini!

2019-04-29 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Föreställ er en värld där alla bibliotekarier lägger till en källa på Wikipedia

Det närmar sig startskottet för kampanjen #1lib1ref. 15 maj till 5 juni pågår en global kampanj som först och främst riktar sig till bibliotekarier.

Vad går kampanjen ut på? Syftet med kampanjen är att göra världens mest lästa encyklopedi, Wikipedia, ännu lite bättre, genom att personal från biblioteksväsendet över hela världen med avstamp i sin expertis och kunskap bidrar till Wikipedia genom att lägga till trovärdiga källhänvisningar i artiklar där sådana saknas.

Resultatet från #1lib1ref tidigare i våras var fantastiskt. Faktum är att kampanjen resulterade i ett deltagande som var större än från de två tidigare åren tillsammans. Så många som 824 personer gjorde 6500 redigeringar på 22 olika språkversioner.

Vi vet dock att att det fortfarande finns många artiklar som kan förbättras med fler nya eller uppdaterade och mer trovärdiga källor och vi vill uppmuntra så många bibliotekarier som möjligt att lägga till (minst) en referens till en artikel eller ett påstående på Wikipedia som saknar en källa.

Förutom att #1lib1ref gör Wikipedia till en ännu bättre encyklopedi genom att bibliotekarier konkret delar med sig av sina kunskaper om källkritik och informationssökning digitalt, tjänar den också i år ett annat syfte. Ett engagemang i kampanjen ökar också kännedomen om hur användarvänliga Wikimedia-plattformarna i allmänhet och Wikipedia i synnerhet är.  Något som i allra högsta grad är är aktuellt och relevant i samband med det pågående projektet Wikipedia i biblioteken, vilket i sin tur är en del av det stora fortbildande projektet Digitalt först med användaren i fokus.

#1lib1ref gör skillnad och man väljer själv hur man vill engagera sig!

Hur deltar man i #1lib1ref? Detta beror lite på hur man vill att ett engagemang skall se ut. Man kan välja att göra en eller kanske ett par redigeringar i artiklar på Wikipedia som saknar relevanta källhänvisningar.  Citation hunt är ett lättanvänt verktyg som hjälper till att hitta artiklar som behöver kompletteras med källor, men man kan också på egen hand söka bland artiklar som behöver källor. Om man däremot tycker att det vore roligt att göra något tillsammans med andra och engagera flera i kampanjen så kan man ordna en wikifikatimme och bjuda in gäster till ett öppet evenemang. På instruktionssidan står det mesta som behövs, och där finns även länkar till instruktioner för att lägga till källor och att kontakta Wikipedianer som gärna hjälper till med redigeringar. För lokal hjälp går det även att kolla om det finns någon lokal wikiträff (eller lägga upp en själv) eller att kontakta en fadder som gärna svarar på frågor. För att vi skall kunna följa och mäta de ansträngningar som görs vill vi uppmuntra till att man kompletterar redigeringssammanfattningen med #1lib1ref, eftersom det ger oss möjligheten att använda ett sökverktyg och se vilka bidrag som gjorts.

Sätt ditt bibliotek på kartan

Samtidigt med kampanjen #1lib1ref kommer vi på Wikimedia Sverige att bjuda in bibliotekarier till ett annat projekt, FindingGLAMs. Dess syfte är att förbättra informationen om världens kulturarvsinstitutioner, som bibliotek och museer, på Wikimedias plattformar. Med hjälp av ett crowdsourcing-verktyg, Monumental, är det möjligt för alla att redigera data om kulturarvsinstitutioner på Wikidata – en global databas för öppna data. Den insamlade informationen kommer att kunna återanvändas bland annat på Wikipedia.

Vi kommer inom kort att publicera mer information om projektet, och om hur man kan bidra. Vi hörs snart!

2019-04-29 av Alicia Fagerving
Wikimedia Sverige

Kungliga Biblioteket och länkade öppna data – vart nu?

Moderna lösningar gör det lättare för oss att hitta de resurser vi behöver – på biblioteket och på internet. Foto: Johannes Jansson, CC BY 2.5 DK, via Wikimedia Commons.

De senaste månaderna har vi på Wikimedia Sverige åtnjutit det enorma privilegiet att jobba nära en av Sveriges mest kända och högaktade kulturarvsinstitutioner, nämligen Kungliga biblioteket. Projektet Strategisk inkludering av biblioteksdata på Wikidata lider i dagarna mot sin slut, vilket ger oss ett ypperligt tillfälle att reflektera över det spörsmål som likt en aldrig slocknande låga har belyst vårt arbete:

Vari sitter värdet i länkade öppna data för bibliotek – och för dess användare?

Något som framkom med sin tydlighet under vårt arbete med Wikidata är att det sanna värdet av denna plattform ligger inte främst i de enskilda objekten (som just nu är över 56 miljoner till antalet), utan i deras inbördes kopplingar. Varje nytt objekt ökar värdet på de objekt det länkar till. När vi laddade upp 60 000 personidentifierare och flera hundra bibliografiska poster till Wikidata öppnade vi samtidigt en dörr för användarna att inte blott söka i denna samling, utan även att kombinera poster, sökningar, sökresultat och samlingar med andra resurser.

Wikidatas styrka ligger nämligen i det stora antalet datakällor som använts för att skapa denna kunskapsdatabas. Bara inom det svenska språkområdet finns många välbekanta databaser representerade: KulturNav, Projekt Runeberg, Gravstensinventeringen, Svenskt biografiskt lexikon med mera. Genom att fungera som ett nav för externa identifierare ger Wikidata oss möjlighet att kombinera data från dessa resurser i ett och samma objekt.

Fler och fler kulturarvsinstitutioner runt om i världen har nu fått ögonen öppna för Wikidata. Att även Kungliga biblioteket fått det är särskilt spännande, då bibliotek, med sin expertis inom informationshantering och katalogisering, och med sin demokratiska uppgift, är Wikimediarörelsens meningsfränden. Genom att satsa på länkade öppna data öppnar biblioteken för nya möjligheter när det gäller att nå allmänheten med sina resurser.

Tack vare länkade öppna data och Wikidata är det möjligt att genomföra sökningar som är mer komplexa än vad som är möjligt i en vanlig katalog. Till exempel kan man hitta böcker av kvinnliga Pulitzerpristagare som finns i svensk översättning, eller finna författare som också var konstnärer och vars verk finns på museer nära mig. Ur bibliotekets synpunkt ger detta grund till att bygga mer intressanta informationstjänster och belysa sina samlingar ur nya synpunkter. De kan använda sig av informationen på Wikidata för att berika sina egna resurser, och bygga vidare på insatsen av de tusentals volontärer som finns utspridda i hela världen och som varje dag lägger upp nya fakta och skapar nya kopplingar mellan objekten.

En annan möjlighet som öppna bibliografiska data ger finns väldigt nära oss, nämligen på Wikipedia. Som alla som redigerar Wikipedia är väl medvetna om, källor är A och O i artikelskrivandet. Utan dem har uppslagsverket ingen trovärdighet. Eftersom information från Wikidata kan inkluderas på Wikipedia, ter det sig naturligt att utnyttja Wikidatas potential som en bibliografisk databas för att förvara bibliografiska uppgifter om de källor som det hänvisas till på Wikipedia. Detta skulle göra det lättare för skribenten, som skulle slippa att mödosamt skriva in och formatera artikelns notapparat, men även för den nyfikne läsaren, som skulle kunna följa Wikidatalänkarna för att upptäcka fler verk inom samma ämne eller skrivna av samma författare.

Det är inte en slump att bibliotek kan göra stor nytta med sina länkade öppna data just på Wikipedia, detta demokratiska samarbetsprojekt. För det här är nog det största värdet med länkade öppna data – dess demokratisering. En institution som öppnar sig mot Wikidata, Wikipedia och de andra Wikimediaplattformarna tar en stark ståndpunkt för samarbete och för allas lika värde. Kunskapsskapande är inte längre förbehållet elfenbenstornets elit. Det är något vi kan alla göra – genom att klicka på ‘Redigera’ på Wikidata.


Du kan läsa mer om projektet Strategisk inkludering av biblioteksdata på Wikidataföreningens wiki.

2019-04-26 av rasmus
Copyriot

The shape of medieval music to come – 15 år senare

För ganska exakt femton år sedan grundades inte bara den här bloggen. Då släppte vi även den postmedeltida musikgruppen Vox Vulgaris sitt (hittills) enda album. Det gavs ut på en cd som vi själva sålde i utbyte mot kontanter, i samband med att vi spelade på olika ställen, typ i Visby. Vi såg också till att det fanns tillgänligt via The Pirate Bay; torrenten levde nog i åtminstone tio år. Vox Vulgaris lade däremot ner verksamheten, för att återuppta den ett par gånger, senast 2016 när vi spelade på Electric Moon Fest.

Albumets titel var ganska kaxig: The shape of Medieval Music to come.

Trots att vår inspelning aldrig har distribueras via några officiella (licensierade) kanaler, annat än från hand till hand, har den numera fått en global lyssnarskara. Mestadels utan vår medverkan (och ofta med ganska fånigt bildmaterial), har låtarna letat sig ut på Youtube. Några har fått miljoner lyssningar där. Det har också visat sig att andra ensembler runt om i världen har plockat upp våra rätt fria tolkningar av medeltida musikfragment och återskapat dem, ibland ner till varje liten improvisation. Jag får regelbundet e-post från folk i Sydeuropa och Latinamerika som frågar om de får spela “våra” låtar eller använda dem i föreställningar och videoproduktioner. Det är rätt fascinerande hur musiken lever vidare trots att vi sedan 2014 inte har lyft ett finger för att sprida den, eller informera om den på nätet. Vux Vulgaris har aldrig ens haft en hemsida. Trots att vi fortsatt känna ett behov av att berätta för lyssnarna om bakgrunden till våra tolkningar. Särskilt som inspelningarna på Youtube även har missbrukats av “identitära” spån som leker tempelriddare och löjligt nog tycker jag höra en hyllning till Europa eller till Västerlandet i musiken.

Nu tänkte vi ändra på det och trots allt tillgängliggöra The shape of Medieval Music to come via några musiktjänster. Framför allt då Bandcamp, som låter en presentera musiken med kontext, vilket i praktiken är bannlyst hos skvalströmmare som Spotify. Men okej, vi lägger nog upp albumet även där.

Tills dess inskränker sig den tillgängliga informationen om Vox Vulgaris till sparsmakad metadata på ställen som Discogs, Last.fm, och Rateyourmusic. På sistnämnda sida finns en recension av The shape of medieval music to come, skriven 2016 av användaren LauraMarx (som i övrigt verkar digga svartmetall, vaporwave och högmodernistisk konstmusik). Beskrivningen gav mig nästan rysningar. Det är svårt att fatta att det handlar om musik som vi hafsade ihop när vi var fyra personer i 20-25-årsåldern som extraknäckte i medeltidsbranschen på somrarna. Alltså, läs detta:

One of these performers is a founder of the PirateBay. He plays recorder.

There is a raging debate in the world of early music – about how it should be played, or if it should even be played at all. docperkins review of a La Reverdie album highlights well enough one side of the debate. The basic idea is: nowadays ensembles are trying to play early music as accurately and historically as they can, recreating an actual experience of medieval music as a medieval listener might have heard it – and their opponents say, you can't play it accurately, trying to play 10th century music accurately in the 20th (or 21st) century is impossible, that "attempt[s] to understand the past in terms of the past is—paradoxically—an absolutely contemporary phenomenon", that "embod[y] a whole wish list of modern(ist) values, validated in the academy and the marketplace alike by an eclectic, opportunistic reading of historical evidence" (from Wikipedia)

Enter Vox Vulgaris, with an album called 'the Shape of Medieval Music to Come', featuring a cover of naked humans being tortured on musical instruments by Hieronymus Bosch, and at least one legal fugitive on recorder.

What is the statement they're making? I don't know. But Vox Vulgaris aren't like other medieval ensembles. They don't have anywhere near the polish, certainly, or the vision. We are not gently guided along an imagined jouney to Bethlehem, nor are we transported to the Crusades, or invited for a drink at a medieval tavern or to worship at an ancient monestary – we are just hearing Vox Vulgaris kick out the jams.

Do they sound as good, all the same? Even better? Not really. They're nowhere near as good at their instumnets, honestly, and there's a lot of stumbling through their pieces. But it's kind of the wrong question… Were the Sex Pistols as good as Chuck Berry? No. They were bloody awful, honestly! That's not why you listened to them!

Why listen to Vox Vulgaris? First of all: that fucking horn solo in Cantiga no. 213 is so fucking raw dude. It struck me immediately, like — really? It sounds like a jazz solo. But why not? How do you know they didn't play jazz licks in the 1060s? (It actually sounds like a Carnyx). Also: those wonky harmonies all over Ghaetta? Those POUNDING, dark polyphonic lines on the last song? There's so much going on there, it's huge. You won't hear that in other ensembles.

That's the idea, I think – Vox Vulgaris contribution. An alternative imagining of early music ensembles. No longer dominated by record company organized history lessons, but music for musics own sake.

Nevermind the Bollocks, here's the Middle Ages!

EDIT: I feel I was a little too harsh about their musicianship here. Compared to the overpolished & squeaky clean playing of many HIP ensembles, this is very raw, but they are obviously accomplished musicians. I still think there are audibly wonky bits, but the more I listen to it the more and more exceptional I realize this record is. One of the best performances of early music available IMO

2019-04-12 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Stort engagemang i WikiGap och under WikiGap Challenge

I över 30 länder har fler än 700 engagerade och entusiastiska volontärer samlats och arbetat tillsammans för att minska gapet på Wikipedia. Deltagarna har redigerat, översatt eller skrivit nya biografier om kvinnor.

Det finns fyra gånger så många artiklar om män som om kvinnor på Wikipedia. Omkring 90 % av alla som skriver på Wikipedia är män. Genom den internationella kampanjen WikiGap arbetar vi för att förändra detta och skapa ökad representativitet av de grupper som idag är en minoritet på världens mest lästa encyklopedi. WikiGap är ett, för andra året i rad, mycket lyckat resultat av ett spännande samarbete mellan svenska Utrikesdepartementet, Wikimediaorganisationer, volontärer och olika lokala aktörer över hela världen samt Wikimedia Sverige.

Nina Wormbs inledningstalar under WikiGap på KTH 8 mars 2019 Foto: Mia Jacobsson, CC BY SA 4.0, via Wikimedia Commons

Wikigap Challenge

Tävlingen WikiGap Challenge gav i år kampanjen ytterligare en dimension. De internationella eventen bands samman och förenade tävlingsdeltagarna i en gemensam strävan efter att öka närvaron av kvinnor på Wikipedia. Sammanlagt redigerades fler än 1 440 artiklar av 90 tävlingsdeltagare – ett enastående resultat!

Vinnaren av WikiGap Challenge kommer från Ukraina och heter Andriy Grytsenko. Andriy vann efter att ha bidragit till inte mindre än 360 biografier om kvinnor.

Lina Eidmark, initiativtagare och projektledare för WikiGap 2018 på UD:

Förhoppningen med tävlingen var framför allt att uppmuntra de människor som lärt sig redigera på Wikipedia i samband med WikiGap att fortsätta engagera sig efter eventens slut. Sedan är det också ett sätt för oss att ge tillbaka till några av dem som bidrar till att öka jämställdheten på internet och behålla känslan av att man är många människor som arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål, i det här fallet att synliggöra framstående kvinnor på Wikipedia.

Lina Eidmark, initiativtagare och projektledare för WikiGap 2018 på UD Foto: Sofia Nahringbauer / UD, CC BY SA 4.0, via Wikimedia Commons

Kampanjen fortsätter

Under 2018 väckte WikiGap ett engagemang som löpte som en röd tråd under hela året. Vi ser fram emot att få följa kampanjen och dess resultat också under 2019.

2019-04-10 av rasmus
Copyriot

Om övervakningskapitalism och uppmärksamhetskris

Under 2010-talets lopp förvandlades internet från ett löfte till ett hot.

Jo, jag misstänker att detta kommer bli ett återkommande konstaterande i historieskrivningen över det årtionde som vi snart lämnar.

Kan vi ta tillbaka internet?” lyder rubriken på en medellång artikel jag skrev för Dagens ETC. Där resonerar jag kring några aktuella linjer i den nätkritiska debatten, som under 2010-talet har utvecklat sig bort från en resignerad pessimism, mot att i högre grad försöka förstå distraktion och övervakning i ekonomiska termer.

En bok som på sistone hamnat i centrum för diskussionen är Shoshana Zuboffs The Age of Surveillance Capitalism, en riktig tegelsten som tyvärr inte ens försöker greppa det där med “kapitalism”. Något som oerhört vältaligt påpekas i Evgeny Morozovs lååånga recension, som i alla sina utvikningar är betydligt intressantare läsning än den recenserade boken. Inte jätteförvånande; medan amerikansk facklitteratur nästan alltid går på tomgång och kunde strykas ner till halva sidantalet utan att något väsentligt gått förlorat, så är den facklitterära kritiken i amerikanska kvalitetstidskrifter desto mer pregnant.

Egentligen är det inte övervakningen som Zuboff vänder sig mot. Att våra beteenden kartläggs är bara ett medel på vägen mot det större målet, att förutsäga våra handlingar och styra våra viljor. Kort sagt handlar det om beteendemodifikation med hjälp av betingning – med andra ord behaviorism, den psykoteknik som utarbetades kring 1900-talets mitt av psykologer som B.F. Skinner. Vår tids framgångsrika appar bygger direkt vidare på deras upptäckter, samt på nyare neurovetenskaplig forskning om hjärnans belöningssystem och signalsubstansen dopamin.

I artikeln kommenterar jag även initiativet Time Well Spent och vädrar några invändningar mot deras retorik och strategi.

Även om Time Well Spent tar upp viktiga problem, räcker inte den liberala analysen, som enbart kretsar kring den enskilda individens frihet från yttre manipulation. En verklig förändring måste utgå från hur vi vill leva tillsammans och kan inte förlita sig på att teknikföretag ska bortse från vinstmotivet av respekt för våra nervsystem.

Det råder förvisso inget tvivel om att digitala tjänster skapas i syfte att vara beroendeframkallande. En återkommande referenspunkt har blivit Natasha Dow Schülls antropologiska studie Addiction by Design om spelmaskiner i Las Vegas, som i slutändan befinner sig på samma skala som valfritt mobilspel, liksom alla sociala medier. Men hur kan man på bästa sätt ta sig an detta elakartade kontinuum? De svenska orden “beroende” och “missbruk” framstår tyvärr som tämligen värdelösa i sammanhanget. Behöver vi hitta ett nytt språk för att tala om skärmarnas kittlande av våra belöningsmekanismer, om den “uppmärksamhetskrisen” som det resulterar i och om fördelning av ansvar i den digitala behaviorismens tid.

Kapitalismen har skapat ett kommunikationssystem som inte tar hänsyn till mening, utan bara till möjligheten att utvinna mätbart ”engagemang”.

Avslutningsvis återger jag några av de tankegångar som sistone har förts fram av den schweiziske sociologen Felix Stalder, som enligt min uppfattning har mer att bidra med än Zuboff – som fortsätter att sätta sitt hopp till företag som Apple, vilka hon uppfattar som en godartad motvikt till “övervakningskapitalismen”.

Läs artikeln ur Dagens ETC, “Kan vi ta tillbaka internet?

2019-04-06 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte onsdag 17 april

DFRI håller öppet styrelsemöte onsdag den 17 april 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-03-14 av John Andersson
Wikimedia Sverige

Ett tillgängligare Wikipedia genom Wikispeech: arbetet fortsätter

500px-wikispeech_logo_proposals_v1_logo_3-svg

For the blog post in English, see below.

Wikimedia Sverige har mottagit 3 miljoner kronor i finansiering från Post- och telestyrelsen för fortsatt utveckling av mjukvaran Wikispeech. Wikispeech är en talsynteslösning som kommer att göra Wikipedia mer tillgängligt för de som av olika orsaker inte kan läsa.

Arbetet med att utveckla Wikispeech kommer att ske tillsammans med Kungliga tekniska högskolan och Södermalms talteknologiservice AB. Därtill kommer vi att samarbeta runt utvecklingen med bl.a. vår tyska systerförening Wikimedia Deutschland samt Mozilla Foundation och få värdefull återkoppling från Dyslexiförbundet.

I projektet kommer vi att utveckla verktyg som gör det enkelt för alla att bidra till att göra talsyntesen bättre samt skapa röster och lexikon på andra språk. Beroende på intresse och kunskap hos den som bidrar till projektet kan detta till exempel innebära att volontären spelar in sin egen röst eller annoterar ljudfiler med lingvistisk information.

Inspelningar av ord kan användas direkt i exempelvis Wikipedias artiklar eller i den fria ordboken Wiktionary eller som strukturerad data på Wikidata. All denna taldata kommer även att vara tillgängliga för alla som vill använda den, från forskare till produktutvecklare till språkbevarare. För att förenkla återanvändning kommer allt material att vara uppmärkt med CC0, vilket innebär att det inte ställs några krav alls på den som återanvänder vår data.

Inledningsvis, i vårt arbete inom ramen för det här projektet, fokuserar vi på svenska, men vi kommer att bygga all mjukvara så att den fungerar på alla språk.

För AI-utveckling och forskning i Sverige och internationellt kommer dessa data att vara av stort värde för att förbättra talbaserade funktioner. Talbaserade lösningar kräver tusentals timmar med talinspelningar med viss lingvistisk information. Att samla in dessa data är dyrt, vilket är anledningen till att kommersiella aktörer bara erbjuder talbaserade lösningar på ett fåtal språk.

Eftersom vårt projekt kommer att nyttja crowdsourcing kan vi dock samla in stora mängder data, inte bara för de språk som är mest lönsamma för kommersiella produkter utan även för olika hotade språk och minoritetsspråk. Genom det stora globala nätverket av Wikimedia-volontärer kommer vi att kunna samla in data för språk som har få eller inga resurser idag. Att kunna lansera projektet i år, under Det internationella året för ursprungsspråk, känns därför extra kul.

Vi kommer också att arbeta för att ha en variation av talare även inom språken. Med hjälp av denna resurs kommer det att vara möjligt att skapa produkter som kommer kunna användas av så många som möjligt. Detta är centralt för att olika talbaserade system inte skall vara diskriminerande (och exempelvis bara fungera för manliga röster med Stockholmsdialekt).

Making Wikipedia accessible through Wikispeech: the work continues

Wikimedia Sverige has received a 3,000,000 SEK (ca. $322,000 or €285,000) grant from the Swedish Post and Telecom Authority for further development of the Wikispeech software. Wikispeech is a speech synthesis solution that’s going to make Wikipedia more accessible to people who for various reasons cannot read.

We are going work on Wikispeech together with the KTH Royal Institute of Technology in Stockholm and Södermalms talteknologiservice AB, a speech technology company. We are also going to collaborate with Wikimedia Deutschland, our sister chapter in Germany, and the Mozilla Foundation, among others. The Swedish Dyslexia Association is going to provide valuable feedback.

In this project we are going to build tools that make it easy for everyone to contribute and improve the speech synthesis and to create voices and glossaries in other languages. Depending on the contributor’s interests and knowledge, it could mean e.g. recording their own voice or annotating audio files with linguistic information.

The word recordings will be available for direct use e.g. in Wikipedia articles, in the free dictionary project Wiktionary or as structured data in Wikidata. The collected data will also be made available to anyone who wants to use it: from researchers to product developers to language preservers. All the data will be released under the CC0 Public Domain Dedication in order to make it as simple as possible to access and re-use – without any requirements imposed on the user.

Initially, within the scope of this project, we are focusing on Swedish, but all the tools we develop are going to be language-agnostic.

The collected data is going to be very valuable for AI researchers and developers in Sweden and internationally as they work on improving speech-based solutions. Those require thousands of hours of speech recordings, as well as certain linguistic information. Collecting all this data is expensive; as a consequence, commercial developers only provide speech-based solutions for a small number of languages.

However, because our project is going to make use of crowdsourcing, we will be able to collect large amounts of data – not only for the languages that rake in the most money for commercial actors, but also for minority languages and languages in danger of extinction. By tapping into the global network of Wikimedia volunteers, we will be able to collect data for languages that today have few, if any resources. That’s why launching the project during the International Year of Indigenous Languages feels especially appropriate.

We are going to strive for a diversity of speakers within any given language as well. That way, our resources will be useful for building products that can be used by as many people as possible. This is a key factor for developing speech-based systems that do not discriminate – such as by only recognizing male voices with a General American accent.

2019-03-13 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte måndag 25 mars

DFRI håller öppet styrelsemöte måndag den 25 mars 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-03-08 av rasmus
Copyriot

Hur ska biblioteken bekämpa lögner?

Biblioteket är inget mindre än den femte statsmakten. Vid sidan av riksdag, regering, domstolar och press, tronar biblioteket som ”en konstitutionell pelare som balanserar andra statsmakter”. Detta fastslås i den nationella biblioteksstrategi som på torsdagen överlämnades till regeringen av utredaren Erik Fichtelius.

Pretentionerna är uppfriskande höga, på gränsen till svindlande. Biblioteken ska inte bara utbilda barn och vuxna i kritisk förståelse av sökmotorer och algoritmer. De ska även motverka en fragmentering av det offentliga samtalet – med bibehållen öppenhet inför alla tänkbara perspektiv. Å ena sidan slås det fast att biblioteken ska avstå all slags censur och inta ”en neutral hållning” gentemot den information man tillhandahåller. Å andra sidan sidan ges de uppgiften att bekämpa ”lögner och propaganda”, att försvara demokratin mot de ”inre och yttre aktörer” som vill den illa. Därigenom är den femte statsmakten även en del av Sveriges civilförsvar – allt enligt den nya biblioteksstrategin.

Vad detta innebär i praktiken är svårare att säga. Jag tänker på Henrik Bromanders aktuella roman Högspänning, där huvudpersonen Lotta söker orsaken till sina kroppsliga plågor. På stadsbiblioteket beställer hon fram all litteratur som behandlar temat elallergi. Bibliotekarien kommer upp från magasinet med en trave böcker, inklusive några som – tvärtemot etablerad läkarvetenskap – hävdar att detta är en verklig åkomma. Med bibliotekets hjälp vinner Lotta en ny identitet som elallergiker. Är det så den femte statsmakten ska fungera? Bibliotekarierna ställs inför svåra avvägningar i floden av egenutgivna konspirationsteorier.

Men bibliotek består inte bara av bibliotekarier och böcker. En allt viktigare del består av den digitala infrastruktur som i hög grad köps in från externa företag. Hittills har varje enskilt bibliotek i huvudsak fått ansvara för sin egen digitalisering och därför inte haft annat val än att, grisen i säcken, köpa vad som erbjuds av globala medieföretag, ofta till hiskeligt höga priser. På köpet har biblioteken i hög grad förlorat kontrollen över vilka e-böcker och tidskrifter som de själva tillhandahåller, liksom över sorteringen av sökresultat.

Biblioteken har kort sagt outsourcat vitala delar av sig själva till multinationella företag. Den utvecklingen måste vändas om biblioteken ska kunna stå pall som en femte statsmakt. Detta har Fichtelius insett och föreslår en stärkt gemensam infrastruktur, under Kungliga bibliotekets ledning.

Kort sagt ska staten rycka tillbaka initiativet från de storföretag som hittills haft en lönsam marknad i det svenska biblioteksväsendet. Bygget av en alternativ infrastruktur ska bli intressant att följa. Hur mycket man än försöker att bara vara en neutral förmedlare, finns det alltid inbyggda värderingar i organiseringen av ett bibliotek.

* * *

Ovanstående kommentar publicerades i dagens Sydsvenskan. Uppföljning kanske kommer, kanske inte, beroende på hur det övriga mottagandet av biblioteksstrategin artar sig. Kan tillägga att jag i någon liten utsträckning har kunnat följa utredningen och även komma med synpunkter, som ledamot i Kungliga bibliotekets forskarråd.

2019-03-01 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Tema för Wikimania 2019: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen

English at the bottom


sustainable_development_goals

Wikimedia Sverige och Wikimanias organisationsteam kan nu stolt presentera det officiella temat för Wikimania 2019: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen. Vi har dessutom den stora äran att tillkännage Michael Peter Edson, medgrundare till The Museum for the United Nations — UN Live, som huvudtalare.

Har du någonsin funderat över Wikimediarörelsen i termer av hållbar utveckling? Hur fri kunskap skulle kunna ha potential att på riktigt förändra människors liv? Eller hur vi genom samarbete, innovation och passion faktiskt skulle kunna bidra till en bättre värld? Detta vill vi börja fundera över och inleda konversationen.

I september 2015 enades nästan alla världens länder om en “global uppmaning till handling för att utrota fattigdom, skydda planeten och se till att alla människor lever i fred och välstånd.” Sjutton globala mål (Sustainable Development Goals, SDGs) tillkännagavs, som alla siktar mot en hållbar värld. Wikimediarörelsen har, i arton år, radikalt förändrat hur människor ser på Internet, kunskap och informationsdelning.

Wikimediaplattformarna har vuxit sig större än vad någon förmodligen hade kunnat förutse. Deras påverkan på människors vardag är oerhörd. De tillgängliggör stora delar av mänsklighetens samlade kunskap till många människors fickor, utan kostnad och utan att deras data säljs vidare. Frågan är hur man tar nästa steg. Vi tror att Wikimediarörelsen har outnyttjad potential. Det är också troligt att FN, internationella organisationer och välgörenhetsorganisationer saknar kunskap om Wikimediarörelsen. Vad skulle hända om vi kunde brygga dessa kunskapsluckor? Vad skulle hända om vi kunde börja stärka varandra? Starka kopplingar mellan Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen skulle kunna låsa upp möjligheter med kraft att förändra världen.

“The Global Goals can only be met if we work together. To build a better world, we need to be supportive, empathetic, inventive, passionate, and, above all, cooperative.”
– 17:e globala målet

Michael Peter Edson berättar för oss att The Museum for the United Nations – UN Live redan har inspirerats av Wikimediarörelsen: det arbete vi utför, hur vi organiserar oss och vårt globala engagemang, som “skapar oerhört stort värde för mänskligheten på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig för bara några år sedan.” Wikimediarörelsen skulle kunna vara ett viktigt tillskott i receptet för en hållbar värld, i linje med de Globala målens vision, om vi stärker våra band till andra centrala aktörer. Michael säger:

Det jag älskar med de Globala målen är att de delas av oss alla. De tillhör inte
mig. De tillhör inte dig. De tillhör alla. Och de kräver insatser från alla om vi ska
lyckas. De Globala målen finns till just för att hjälpa grupper som Wikimedia att
föra  samman intressenter för att hitta nya sätt att verka för en hållbar
framtid.

De sjutton globala målen har gett människor, organisationer och regeringar över hela världen ett gemensamt ramverk för sitt arbete, sina ansträngningar och investeringar. Särskilt relevanta för Wikimedias uppdrag inkluderar mål 4 om rätten till god utbildning, mål fem om jämställdhet, mål 9 om innovationer, 10 om att stärka människor oavsett bakgrund, 17 om stöd för att utveckla globala partnerskap och 11-15 om att skapa hållbara samhällen.

Målen går hand i hand med Wikimedias vision, och som en global rörelse med en unik resurs har Wikimedias volontärer, partners, Wikimediastiftelsen och projekten själva en viktig roll att fylla för att uppfylla målen. Genom att använda de Globala målen som ett tematiskt ramverk för Wikimania 2019 hoppas vi väcka tankar och en viktig diskussion om hur Wikimediarörelsen kan bidra till att uppfylla de Globala målen.

Wikimania 2019 äger rum 14-18 augusti på Stockholms universitet. Med temat, med Michael Edson och Museum of the United Nations – UN Live, med fri kunskapsledare från hela världen och relevanta stakeholders hoppas vi kunna fylla fem dagar med banbrytande diskussioner om Wikimedias och den fria kunskapens roll i att uppfylla de Globala målen.

FN skriver att “de Globala målen bara kan nås om vi arbetar tillsammans.” Låt oss påbörja det arbetet.

English Translation:


Have you ever thought about the Wikimedia movement in terms of sustainable development? How free knowledge could have the potential to radically change peoples’ lives? Or how we through cooperation, innovation and passion actually could build a better world? Perhaps you haven’t, but we want to think about it. To start the conversation.

In September 2015, nearly all countries in the world agreed on a “universal call to action to end poverty, protect the planet and ensure that all people enjoy peace and prosperity”. Seventeen Sustainable Development Goals (SDGs) were announced, all of them aiming towards a sustainable world. The Wikimedia Movement has, for 18 years, radically changed the way people view Internet, knowledge and the sharing of information.

The Wikimedia platforms have grown bigger than probably anyone could have expected. Their effect on people’s everyday life is huge. They bring large parts of humanity’s combined knowledge into many people’s pockets, without cost and without their data being sold. The question is how to get to the next step. We believe that the Wikimedia movement has unused potential. It is also likely that the United Nations, international organizations and global charities lack knowledge of the Wikimedia movement. What if these knowledge gaps could be bridged? What if we could start strengthening each other? Strong connections between Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals could unlock potential with the power to change the world.

“The Global Goals can only be met if we work together. To build a better world, we need to be supportive, empathetic, inventive, passionate, and, above all, cooperative.”
– Goal 17 of the Global Goals.

As Michael Peter Edson states, The Museum for the United Nations — UN Live has already been inspired by the Wikimedia movement: the work we do, how we organize ourselves and our global commitment, “creating enormous value for humanity in a way that nobody could have imagined a few years ago.” The Wikimedia Movement could prove an important addition to the recipe for a sustainable world, in line with the vision of the SDGs, if we strengthen our ties to other central actors. He says:

The thing I love about the SDGs is that they are shared goals. They don’t belong to me. They don’t belong to you. They belong to everyone. And they require effort from everyone if we are going to succeed. The SDGs are there exactly to help groups such as Wikimedia bring stakeholders together to find new ways to take action to create a sustainable future.


The seventeen Sustainable Development Goals have given people, organizations and governments across the world a shared framework for their work, efforts and investments. Of particular relevance to Wikimedia’s mission, the goals include the right to quality education (goal number 4), a reduction of gender inequalities (goal 5), ensuring innovations (9), empower people regardless of their background (10), support to develop global partnerships (17) and achieving sustainable societies (11-15).

They correspond well to Wikimedia’s vision, and as a global movement with a unique resource, the Wikimedia volunteers, the affiliates, the Wikimedia Foundation and the projects themselves arguably have an important role to play to achieve the goals. By inviting the SDGs as a thematic framework for Wikimania 2019, we hope to give food for thought and discuss how the Wikimedia movement can contribute to achieving the Sustainable Development Goals.

Wikimania 2019 will take place 14-18 August at Stockholm University. With the theme, with Michael Edson and the Museum of the United Nations – UN Live, with leaders within free knowledge across the world, and with relevant stakeholders we hope to give room for five days of pioneering discussions on the role of Wikimedia and Free Knowledge in fulfilling the SDGs.

As stated by the UN, “the Global Goals can only be met if we work together.” Let’s start that work.

2019-02-21 av rasmus
Copyriot

“Spotify Teardown” är ute på MIT Press

Sedan någon vecka finns den till slut ute, boken som sammanfattar vårt nu avslutade forskningsprojekt, Spotify Teardown. Inside the Black Box of Streaming Music (MIT Press). Den har redan fått en del uppmärksamhet i amerikanska tidningar som Rolling Stone och Salon och har fått kortfattade recensioner på Neural och Big Think.

Trots att boken är utgiven på ett stort akademiskt förlag, är den rimligt prissatt – på de svenska nätbokhandlarna kan den nu köpas för 179 kronor.

Efter att ha medförfattat två böcker om Spotify, plus flera forskningsartiklar, känner jag mig nu väldigt färdig med ämnet. Måste bara skriva ett efterord till den danska(!) utgåvan av Den svenska enhörningen – som för övrigt går att köpa till riktigt billigt pris på årets bokrea, 55 kronor.

2019-02-19 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte och workshop måndag 25 februari

DFRI håller öppet styrelsemöte måndag den 25 februari 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Mellan 19:30 och 21:30 håller vi en workshop i installation och drift av YunoHost.

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Ange gärna om din anmälan avser styrelsemötet, workshopen eller båda. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-02-18 av rasmus
Copyriot

Gula fackföreningar, kontrollerade av Amazon? Ett scenario som visar vad inskränkt strejkrätt kan betyda i verkligheten

Jag måste erkänna att jag har lite svårt för talet om att “försvara strejkrätten”. Precis som när man ska “försvara asylrätten” eller “försvara upphovsrätten”, förutsätts en mänsklig rättighet som redan finns i nån sorts otvetydigt skick. Så är det ju inte. Både strejk-, asyl- och upphovsrätt utgår från juridiskt konstruerade rättssubjekt och rättsobjekt. Hur dessa hänger samman med den materiella verkligheten, via juridiska resonemang om “skälighet”, är aldrig så entydigt som den liberala rättighetsretoriken vill få det till. Rättigheternas faktiska innebörd skiljer sig beroende på sammanhang och på de inblandades sociala ställning.

Dagens så kallade strejkrätt är givetvis redan villkorad på en massa sätt. Inte nog med att man måste varsla. Man måste först och främst ha en formell anställning att strejka från. Frilansarbetare har ingen strejkrätt, eftersom strejkrätten i själva verket inte är en rätt att strejka, utan en utbyggnad på anställningsskyddet. Den säger att strejk, under vissa omständigheter, inte är giltig grund för avsked.

Regeringen är nu i färd att inskränka strejkrätten. Ett fackförbund ska inte längre få ta till strejk mot en arbetsgivare som redan har slutit avtal med ett annat fackförbund. Vad detta handlar om i praktiken är alltså något mer än bara frågan om att strejka eller inte strejka. Det handlar om att ändra förutsättningarna för facklig organisering och för kollektivavtal.

För att förstå vad som håller på att ske med arbetaren bör vi nog tala mindre om abstrakta rättigheter och i stället blicka framåt mot konkreta scenarion. Vad det handlar om kan sammanfattas i begreppet “gula fack“. En nyttig ingång ur juridiskt perspektiv ges av Rasmus Hästbacka i Arbetaren.

Det tydligaste scenariot jag har sett har postats av Daniel Håkansson på Facebook. Jag klistrar in det i sin helhet (med viss html-redigering):

Om man t e x leker med tanken att en glesbygdskommun med ont om jobb blir uppvaktad av jätteföretaget Amazon år 2022.

Akt 1:
Amazon vill etablera lager i Sverige. Amazon gullar med kommunalråd och strateger, får mark, el och vägar halvgratis och smäller upp bautalagret som täcker Skandinaviens e-handelsvägar . Kommunalråden ser räddningen för bygden och har inte som huvudansvar eller -fokus att fundera på hur Amazon behandlar sina anställda.
Nu är lagret byggt.

Akt 2:
För att få jobb på Amazon måste man anställas av Amazon Workers. Ett bemanningsbolag , som i sin tur har kollektivavtal med en “fackförening” som heter Amazon Workers Group . Styrd av Amazon via bulvaner.
Som arbetssökande har du inga rättigheter. Det är ytterst svårt att vinna ett mål mot ett bolag som inte ger dig anställning. Du måste vara skicklig och företaget ovanligt klantigt för att vinna en sådan tvist.
Möjligen kan det vara påstätt av den privata arbetsförmedlingen som kan tvinga dig söka allt, eventuellt även den ägd av Amazon via bulvanbolag.
Nu är de anställda på plats, “organiserade” i Amazon Workers Group och verksamheten igång. Varorna börjar flöda ut och det går bra.

Akt 3:
Amazon Workers Group har tecknat ett “kollektivavtal” med Amazon Workers. I kollektivavtalet är det samma slavliknande villkor som Amazon har på sitt lager i Tyskland. Eftersom Sverige inte har lagstadgad minimilön så finns det inget juridiskt golv för hur usla avtal kan vara .
De anställda får sina löner enligt det avtalet.

Akt 4:
Handels eller Transport försöker teckna avtal med det nya företaget. Amazon vägrar eftersom man bara bemannar med “konsulter” från Amazon Workers. Amazon stämmer skiten ur Handels för företagsrättskränkningar. Amazon Workers hävdar att man har giltigt avtal med Amazon Workers Group.

Akt 5:
Handels har inga medlemmar på arbetsplatsen eftersom Amazon är 100% antifackliga och har som central affärsidé att vara så. De som tas ut i konflikt av Handels kommer inte få några timmar av bemanningsbolaget och därmed inte kunna åstadkomma någon skada för arbetsköparen, vilket är vad strejk handlar om. Ej heller kommer Handels komma in i lagret för att vara strejkvakt.
Handels kan alltså ej utlösa strejk. Däremot försöka med en blockad liknande den vid Toys R Us. Men eftersom Amazon har ett enligt lagen giltigt avtal med Amazon Workers flygs det in tio toppjurister från New York som stämmer skiten ur Handels, får blockaden ogiltigförklarad enligt Ylvas (och Handels!) “smarta” förslag. AD dömer enligt den nya lagen till fördel för Amazon. Inga krumbukter kommer att hålla, såsom nuvarande förslag ser ut så kommer Handels förlora i detta scenario.

Akt 6:
Amazon slår ut stora delar av den svenska detaljhandeln p.g.a. sina lägre priser. Coop, ICA med flera som fortfarande har avtal med Handels tecknar i desperation avtal med Amazon Workers för sina lager efter “omstruktureringar” av verksamheten.

Akt 7:
På betald övertid med traktamente håller de sista pamparna högtidstal om den svenska modellen. Medlemmar har de inte kvar men strejkkassan kan användas till fallskärmar i flera årtionden.
Man kan också lätt se att billighetsföretag kommer ha lätt att få den allmänna opinionen med sig. D.v.s. folk i allmänhet kommer ha det så uselt att dom kommer vara lätta att manipulera i opinionen för att prioritera lågpris framför allt annat. Det syns t.ex. tydligt i de taxikonflikter som utspelar sig i Europa där branschen försöker hålla undan slaveribolagen Uber och Cabify, många medborgare har det så uselt, d.v.s. lika uselt som uberslavarna, att dom vänder sig emot de “priviligerade” taxiförarnas krav på lag, ordning och vettiga priser och älskar sitt Uber, tillsammans med högerpolitikerna.

Scenariots skildring av ett maskopiförhållande mellan koncernen Amazon, bemanningsföretaget Amazon Workers och den gula fackföreningen Amazon Workers Group tydliggör saker så mycket bättre än vad någon rättighetsretorik hittills har gjort.
Allt som kan tilläggas är att det finns ett ord som sedan snart hundra år använts för just den här typen av organiserad maskopi, där olika intressen “knyts ihop” – med statsmaktens skälighetsbedömningar som yttersta garant för påtvingad arbetsfred. Ordet för en sådan ordning är fascism, efter det latinska ordet för “knippe”, fascis. “Fascism … literally means the politics of bundling”, som fascisten Nick Land själv uttrycker det.

2019-02-13 av Peter
:DFRI

FRA-lag föreslås i Norge

Hugin och munin ser dig!

Ett förslag till en ny lag om etterretningstjenesten har varit ute på remiss i vårt grannland Norge. Lagen har vissa likheter med den så kallade FRA-lagen som infördes i Sverige efter en livlig debatt för tio år sedan. Det handlar om massövervakning av all elektronisk kommunikation som passerar den norska gränsen.

En stor del av den norska gränsen är ju mot Sverige så denna massövervakning riskerar att drabba många svenska innevånare. DFRI har tillsammans med dataskydd.net lämnat ett remissvar där vi är mycket kritiska till de inskränkningar av mänskliga rättigheter som lagen innebär.

Vårt remissvar (pdf, 6 sidor)

Lagförslaget (pdf, 395 sidor)

2019-02-08 av rasmus
Copyriot

Rapport från CTM och Transmediale 2019

Vad kan då sägas om årets upplagor av de berlinska syskonfestivalerna Transmediale och CTM, som gick av stapeln förra veckan? Jag måste erkänna att det i år var svårt att urskilja ett tydligt tema hos någondera.
Förra årets konferensprogram på Transmediale kändes osedvanligt brännande, med ständiga återkopplingar till aktuella problem med fascism och högerpopulism. Om det i år gjordes ett nödvändigt försök till fördjupning, kretsande kring empati i digitala kulturer, med återkommande hänvisningar till Raymond Williams begrepp “känslostrukturer”. Men åtminstone för mig förblev det hela rätt diffust. Upplevelsen kan ha varit annorlunda för deltagarna i de studiecirklar som Transmediale i år ordnade under månaderna före festivalen, vilket ter sig som ett bra drag.
Däremot erbjöds i år över huvud taget ingen konstutställning. Jag som har besökt Transmediale från och till sen elva år märker en tydlig förskjutning mot konstnärliga installationer till en allt starkare dominans av mer eller mindre akademiska panelsamtal, varvade med performance och videoverk. Besökarantalet fortsätter vara slående stort, med starkt inslag av konstskolestudenter från nordvästra Europa, men givetvis också berlinare, inklusive de öst- och sydeuropeiska diaspororna.
Jag ska även erkänna att jag inte ägnade så mycket tid åt konferensprogrammet i år. Delvis eftersom vi hade mycket förberedelser att göra för vår egen workshop på Transmediale (som samlade ett fyrtiotal deltagare från alla Europas hörn i livliga samtal). Delvis eftersom det fanns lockande punkter på CTM:s parallella dagsprogram på Bethanien.

CTM firade 20 år sedan grundandet, då som Club Transmediale; ett klubbprogram riktat till Transmediales besökare. Efter hand har CTM vuxit och löper nu över tio dagar, med inte bara klubbnätter och konserter utan även en konstutställning samt ett alltid spännande samtalsprogram. Inriktningen är på musik (och ljud) med bra global utblick och tydligt lyftande av politiskt aktuella frågor. Även om föredragen på CTM:s program givetvis har varierande kvalitet, känns de ofta mer kompakta än de ofta väl utdragna panelsamtalet på Transmediale.

I år besökte jag två föredrag som hakade i varandra bra, i det att båda gjorde ansatser till att summera vad som har hänt med musiken under 2010-talet. Ett ofrånkomligt nyckelord i sammanhanget blir då “chill“, som beteckning på vår tids muzak. Som bekant premieras “chilla” spellistor systematiskt av såväl Spotify som Youtube. Vi berör saken i vår alldeles nyutgivna bok på MIT Press, men de bästa analyserna som jag har läst kommer från musikjournalisten Liz Pelly. Tyvärr anlände jag inte i tid för att höra hennes föredrag på CTM, men i torsdags togs ämnet upp av ytterligare två skärpta tänkare.

Kulturteoretikern Paul Rekret gav en briljant exposé över det gångna årtiondets ny-ambienta våg; musik utan tvära skiften, i breda drag påminnande om landskapsmåleri. Jag citerar lite från programtexten:

Critics have of late discerned a tendency towards a “chill” aesthetic in popular music. A mellowed edge is detected not only in pop but also recent predilections for ambient, fourth world, and new age reissues or in the current dominance of functional playlists as a frame for music consumption. This is usually put down to music’s easy availability on streaming platforms: a boundless stream of sound is paralleled by perceptual drift tolerated by atmospheric or ambient sonic tropes.

Det handlar inte om att vara för eller mot den ambienta estetiken, men om att förklara dess skiftande roll i en given historisk kontext. “Chill” korresponderar enligt Rekret till finanskrisen och dess efterföljande trauman; opiatmissbrukets utbredning i USA är en tänkbar parallell. Samtidigt är det uppenbart hur spellistorna lyfter fram “chill” som ett sätt att optimera givna aktiviteter (plugga, jobba, koppla av). En mer inommusikalisk historieskrivning kan handla om den musikaliska “maximalism” som satte fart under nollnolltalet, särskilt inom kommersiell dansmusik (EDM), men till slut nådde en gräns, kollapsade och slog över i vår tids chillparadigm. Men allra mest konkret blir det såklart i streamingföretagens affärsintressen. Den som lyssnar på “chill”, lyssnar utan att tänka på sitt lyssnande och blir efter hand bekväm med detta och då även allt mer fast i den aktuella tjänstens utbud av spellistor, där låtar flyter fritt från sin ursprungliga kontext. Att kasta samman musik i spellistor är en djupt ideologisk operation; man raderar ut dissonanser och tidigare sammanhang till förmån för en falsk enhet.

Nästa talare var musikvetaren Robin James som talade under rubriken “Resilience, Sonic Patriarchy, & Feminist Melancholies“. En aning mer akademiskt presenterat än föregående och bitvis svårare att följa, men hon har lagt upp sitt manus och gav dessutom roliga exempel från det gångna årtiondets topplistemusik. Jag måste nog läsa igen innan jag vågar sammanfatta, men en slutslutsats handlade om skillnaden mellan chill och melankoli, där Robin James tydligt tog ställning för melankolin och den feministiska potentialen i att hålla fast vid ilskan.
Här hade man gärna hört en kommentar från Jeremy Gilbert, som på Transmediale dagen efter, med obligatorisk hänvisning till Spinoza, förnekade att det över huvud taget kan vara negativitet som leder till politisk förändring. “What radicalizes people is making them feel their capacity, not making them feel their oppression”, menade Gilbert, men om detta ska översättas i feministiska termer, får vi nog just det som Robin James ville attackera.
Gilbert var medveten om att han nog provocerade den berlinska publiken när han även ifrågasatte den politiska potentialen i kall, hård eller aggressiv musik. Själv måste jag säga att hans syn på politisk estetik känns mycket begränsande. Givetvis finns det skäl att utforska breda spektrum att känslor genom ljud, musik och dans. Detta är också vad CTM år efter år lyckas göra så väl i sitt konsert- och klubbprogram.

Jag hann bara besöka ett fåtal evenemang men kan nämna några för att antyda bredden. Yair Elazar Glotman och Mats Erlandsson framförde en ny version av sin elegi Negative Chambers, nu med kombination av elektronik och en kammarensemble (violin, cello, kontrabas, viola da gamba och trombon). Det gick från oerhört gripande mikrotonal instrumentalmusik, via ett mittparti där jag ärligt talat inte tyckte att elektroniken samspelade så väl med ensemblen, innan allt åter flöt samman i en flod av ljud – inne i ett akustiskt speciellt högtalarrum i Berlins gamla radiohus, med så kallat 4D-ljud.
Därefter bar det iväg till Kreuzberg och den första spelningen någonsin med Yung Leans punkband Död Mark. Jag tyckte det var jävligt bra.
Som vanligt curerade CTM också en rad klubbnätter på Berghain, vissa med mer noise och punk, andra mer renodlat dansant, som på fredagkvällen när vi gick dit efter att ha hållt vår workshop. De två inslag som gjorde starkast intryck på mig var dels den oerhörda frenesin hos MCZO & Duke från Tanzania, dels den brutala techno som levererades av den iranske kompositören Ata Ebtekar. Sen fortsatte det med mestadels hård och snabb dansmusik, i likhet med förra årets omtalade gabbersession (som jag faktiskt älskade).

Jag hade även tänkt säga några ord om CTM:s konstutställning på Bethanien, men det får bli kortfattat. Bland videokonsten fanns det ett par verk med tydligt afrofuturistisk estetik, men inget som riktigt fastnade, inte alls som förra året då de visade Lawrence Leks kusliga Sinofuturism (1839 – 2046 AD).

Hoppas kunna återvända till båda festivalerna nästa år!

2019-02-04 av rasmus
Copyriot

The next step in the automation of rave? (Transcript from a workshop at Transmediale)

At this year’s Transmediale, I arranged a workshop together with Axel Gagge, Frida Sandström and Pedram Nasouri. Connecting to the festival’s larger theme, we invited the participants to discuss what a dancefloor can be. Our own interventions came from very different perspectives, such as physics, choreography and political activism. Here follows a transcript of my own presentation in the workshop.

In the history of popular entertainment, disco and rave represents a great leap towards more automation. Replacing the live orchestra with a discjockey makes the night club more productive, in strictly economic terms. In such terms, the orchestra and the DJ may could appear as just two ways to produce the same entertainment commodity – dance music. But we all know that there is more to the story than just capitalist efficiency. The dancefloor itself has become something different.

Disco and rave also marked the historical abolishment of the dancing convention typical of Western modernity, namely partner dance – dancing in a couple.
Instead of facing one chosen partner, we now have several alternative directions on the dancefloor. We may dance alone, in our own world, with the face turning in all directions as a part of the dancing body.
We may also dance in smaller groups of friends, facing each other.
Or we find ourselves standing in a line at the dancefloor, everybody facing forward towards the DJ, seeing mostly the backs of other dancers – just like at a conventional rock consert.
If everybody is facing forward, this brings a certain comfort to the dancefloor, because there is no risk of meeting the eyes of other people. We do not say that this is wrong, but we have been thinking about how it changes the way we are dancing, and the way we experience collectivity.

At some dancefloors, there is a sense that the dancing itself has become automated. Not just in the sense of being a slave to the rhythm, but of each body becoming just a part of one big machine. Techno as the highest stage of automation.

But there is also an apparently opposite tendency that we can observe at other dancefloors (or indeed at the same dancefloor, a few meters or a few hours away). Here the dancing is experienced as the immediate expression of individual feelings; each person bringing her own feelings into the common space, in order to share them with others. This is how I understand the concept of “radical self-expression” that is a cornerstone in the official ideology of Burning Man. But our experience from so-called burner raves is that this cult of individuality, in the end, turns out to be quite conformist. There is an unspoken norm for how you should look and how you should move when you are “expressing your true self”.

This difference in how dancing is experiences may correspond to different party environments or architectures.
On the one hand, think of the typical techno bunker; rough concrete walls that do not provide any visual distraction from the sonic experience. Because the bunker is not a complex space, it may allow for more musical complexity. But as a by-product, such spaces also tend to elevate the individual DJ to the center of attention. It simply does not make much sense to look in any other direction, just like it does not make much sense to do anything else than to dance.

In contrast, think about open-air environments that include natural complexity and secret spots, or think about a club filled with visual arts, labyrinthic passages and other surprises. Chill-out opportunities may draw people away from the activity of dancing. But complex environments also makes the DJ appear less central, and invites people to contemplate the collective effort that is behind every rave party.

Do ravers feel that they dance to music delivered by a DJ?
Or that they are invited to a temporary space, created through collective effort?
Or do they identify as consumers who, having paid twenty euro at the door, are entitled to entertainment?
This is a deeply political question, with repercussions far beyond dancefloors.
It surely has a long history. Even before disco, dancefloors could differ much in character.
But historically, the introduction of new machinery on the dancefloor has forced a renegotiation of roles and responsibilities.

The concept of “live music” was invented around 1930, in response to automation. First, cinema orchestras were replaced by sound movies. Soon after, many cafes and restaurants saw themselves economically forced to play recorded music instead of employing performing musicians. Facing a massive unemployment crisis, musicians themselves reacted in contradictory ways. (The situation in fact bear strong parallels to the contemporary debates over robotization and human obsolescence.)

Initially, many musicians reacted with resignation. After observing how machines took the place of human musicians in cinemas, many concluded that “the mechanization of music” would proceed swiftly towards its inevitable ending: a future with no musicians at all, only machines playing fully automated music.
As some tried to formulate a resistance to that scenario, around 1930, the concept of “live music” was established. Musicians and cultural critics initiated a campaign to educate the public about the magic that could only happen in the presence of real, human musicians. Liveness, to put it briefly, is the name of that which can not be reproduced by a machine.
The campaign was not anti-technology. It recognized that recorded music had legitimate uses, but aimed to limit it to particular social settings, letting live performances persist in a protected reserve.
To things about this campaign are worth pointing out here:
1. It was partly successful. In the early 1930s, many had though that automation would soon make dance orchestras obsolete. But this did not happen. Live orchestras would persist as the default source of dance music for another 40 years, that is, until disco arrived.
2. It was never simple to draw a clear line between “live music” and “mechanical music”. How much audio technology could be used by live musicians before their music lost its liveness? As programmable synthesizers began appearing on stage, liveness collapsed as a binary and became more of a spectrum. And on this spectrum, even discjockeys could claim a space as a new kind of semi-live musical performers. Be it that some of today’s superstar DJ’s do not do more on stage than press play and wave their hands. Their personal presence does still matter.

The historical experience of disco and rave also demonstrates how liveness can be reinvented, in response to the introduction of new technology. So far, it seems like a dancefloor needs someone present that can take responsibility for the music and act as a point of projection for the musical experience.

On the other hand, it is not hard to imagine how the automation of entertainment could take another leap, replacing the discjockey with an algorithm.

Unlike a human DJ, the robot DJ could analyze the qualities of all music that has ever been recorded. The same algorithm could also analyze the dancefloor in real time through various kinds of sensors spread out in the room.

From a commercial perspective it certainly would make sense to cut costs by replacing a human DJ with an algorithm. But how would dancefloors react to the disappearance of the DJ? Or to the appearance of surveillance technology? Or to the lack of a given center of attention? Would it force a visual or architectural rearrangement? Would liveness be reinvented in yet another form? What would be the status of the meta-algo-DJ, that is, the human responsible for the choice of a particular algorithm for a particular dancefloor?
Such questions do have a wider significance. I think they can help to reveal certain blind spots in the current debates over automation and artificial intelligence, both in the mainstream and in those parts of the left attracted to “fully automated luxury communism”. There is a widespread tendency to forget that automation is not evenly distributed and does not have one given direction, but also triggers various counter-movements.

Therefore I would now like to open the first of four group discussions by asking: How do you imagine the next step in the automation of rave? What would be a dancefloor at the maximum of automation – and what would its inhabitants care about?

2019-02-04 av Alicia Fagerving
Wikimedia Sverige

Biblioteksdatahackathonet – en dag av lärdomar och erfarenhetsutbyte

Arbete pågår! Foto: Mia Jacobsson, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons.

Om du någon gång har letat efter information på ett svenskt bibliotek – till exempel för att skriva en väl källbelagd Wikipediaartikel – så är du säkert bekant med katalogen Libris. Kungliga biblioteket (KB), som tar hand om denna ingångsport till hundratusentals böcker och tidskrifter, jobbar just nu för fullt med utvecklingen av Libris XL – ett nytt, bättre Libris som utnyttjar möjligheterna med Länkade Öppna Data (LOD). LOD möjliggör inte endast mer effektiva sökningar i materialet, utan även gör datan lättare att återanvända av såväl människor som datasystem. Genom att kombinera data från olika källor kan man skapa lösningar, som webbplatser och appar, som är mer än bara summan än beståndsdelarna. Fler och fler institutioner väljer att tillgängliggöra sina data; du kan se exempel på såväl dataset som tjänster på https://oppnadata.se/showcase/.

Denna utveckling gör detta till en ytterst spännande tid för samarbete och gemensamma insatser för att tillgängliggöra mer biblioteksdata på Wikimediaplattformarna. Det var just denna tanke som låg till grund när Wikimedia Sverige och Kungliga biblioteket ordnade ett gemensamt hackathon. Själva ordet kan låta mystiskt, för att inte säga farligt – det får dig kanske att tänka på sluga hackare som stjäl dina kreditkortsdata – men målet med evanemanget var faktiskt det motsatta. Vi skulle nämligen utveckla idéer för att sprida öppna biblioteksdata till allas gagn.

Det var med stor glädje vi välkomnade inte färre än tio KB-anställda som till vardags sysslar med Libris, metadata och katalogisering. Intresset och nyfikenheten på Wikidata var stor, och efter en kortare presentation om Wikidata och projektet Strategisk inkludering av biblioteksdata på Wikidata valde flera deltagare att fördjupa sig i denna plattform och göra sina första redigeringar där.

Att stärka kopplingarna mellan Libris och Wikidata var en röd tråd som återfanns i många av diskussionerna. Att auktoritetsdatanavet VIAF innehåller Wikidatalänkar är bevis på att Wikidata inte längre ses som en ny spännande leksak utan har tagit plats i det globala öppna data-landskapet. En idé lades fram om att även Libris skall kunna länka till författarnas Wikidataobjekt; något som säkerligen skulle glädja de många Wikimediaanvändare som använder sig av Libris.

Hur biblioteken kan använda sig av Wikimediaplattformarna för att leverera mervärde (och mer-upptäckarglädje) till sina användare var också en fråga som engagerade flera. Kan vi utnyttja Wikidatas roll som ett centralt nav i Wikimediavärlden för att hjälpa biblioteksanvändaren att hitta intressanta böcker, artiklar och multimedia om specifika ämnen? En bibliotekskatalog fungerar bäst när man vet vad man letar efter, men det ju inte alltid man gör det. Det måste bli lättare för biblioteksanvändaren att upptäcka nya resurser utifrån sina intressen.

Är Wikidata på väg att bli ett självklart tillägg i bibliotekariens verktygslåda? Det får framtiden utvisa. Den myckna entusiasmen och kreativiteten vi fick se tyder i alla fall på att vi är på god väg dit. Du kan läsa mer om hackathonets resultat på vår föreningswiki. Stort tack till alla som var med och bidrog till en produktiv och inspirerande dag!

2019-02-01 av Evelina Bång
Wikimedia Sverige

Inbjudan till Wikipedialäger för kvinnor

Vill du tillbringa en helg med att redigera på Wikipedia?

Wikimedia Sverige erbjuder under våren stipendier till veckoslutsläger för den som vill komma igång med att redigera på Wikipedia. Stipendierna vänder sig till dig som identifierar dig som kvinna och har ingen eller liten erfarenhet av Wikipedia. Under lägervistelsen får du helpension  på vandrarhem och vägledning i hur du kan bidra till Wikipedia, genom att redigera redan publicerade artiklar eller skapa egna.

Låter det som något för dig? Ansök senast den 15 februari. Det finns två läger att välja mellan. Du är välkommen att söka till båda lägren, men du har bara möjlighet att bli antagen till ett av dem. Här når du ansökningarna:

Tio kvinnliga lägerdeltagare tittar ut genom två fönster.
Lägerdeltagare sommaren 2018. Foto: Sofie SigrinnCC BY-SA, via Wikimedia Commons

Bakgrund

Wikipedia är en av världens mest besökta webbplatser med omkring en halv miljard besökare per månad. Wikipedias mål är att ge världen tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Wikimedia Sverige arbetar därför med att stödja grupper som är underrepresenterade på Wikipedia. En av dessa grupper är kvinnor. Mätningar har visat att bara någonstans mellan 9 och 23 procent av de som bidrar till Wikipedia är kvinnor. Det underskottet påverkar innehållet. Bristen på mångfald bland de som skriver artiklar gör att de ämnesområden som täcks på Wikipedia kan bli ofrivilligt homogena. Inom vissa områden saknas artiklar om kvinnor som borde ha artikel, och artiklar som främst intresserar kvinnor är kortare än dem som främst intresserar män. Detta underskott kan även styra ordval, tolkningar och vad som behandlas i ett ämne. Även om de flesta som skriver artiklar på Wikipedia gör det med ett stort engagemang och med en vilja att skriva på ett encyklopediskt sätt, så kommer underrepresentationen av kvinnor göra att artiklarna skrivs ur ett visst perspektiv.

Wikimedia Sverige har inlett flera initiativ för att uppmuntra en större mångfald bland skribenterna på Wikipedia. Ett av dessa är Wikipedialäger för kvinnor, som har anordnats sedan sommaren 2016. Här kan du läsa ett blogginlägg skrivet av en deltagare på lägret 2016.