2020-07-22 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Wikipedia dansar och sjunger

Gössa Anders Andersson, Viborg, Orsa. Via Wikimedia Commons, CC-BY-SA-4.0.
Gössa Anders Andersson (1878–1963) framför Orsa brudmarsch efter Bleckåfiol. Via Wikimedia Commons, CC0.

Är du missnöjd med dagens utbud i radio? Vad sägs då om 700 svängiga låtar från olika delar av Finland och Sverige? De spelades visserligen in för sisådär 70 år sedan, men en bra sång blir aldrig gammal. Och i dag ligger de uppe på Wikimedia Commons – i den här kategorin.

På resa med Matts Arnberg

Xenia Rönnblom (1902–1999) från Nagu sjunger om mamsell Lina som ägde bara sin kissa. Det finns ännu ingen Wikipediaartikel om Xenia – kan du hjälpa till? Via Wikimedia Commons, CC0.

Samlingen, som Wikimedia Sverige laddat upp i samarbete med Musikverket, består av inspelningar som den svenske musikologen Matts Arnberg gjorde mellan 1940- och 1960-talen. Han reste land och rike runt för att dokumentera folkmusik för Radiotjänsts räkning. I den uppladdade samlingen finns godbitar från bland annat Dalarna och Jämtland, men även från flera ställen i det svenskspråkiga Finland.

Sedan tidigare finns inspelningarna tillgängliga på Musikverkets hemsida, där man även kan ta del av bakgrundsinformation om Arnbergs liv och gärning. Nytt för det här projektet är att Musikverket beslutade att släppa inspelningarna under licensen CC0. Det innebär att de kan fritt laddas ner, spridas och modifieras – den mest generösa Creative Commons-licensen!

Vi vill se mer musik på Wikipedia

Svea Jansson (1904–1980), en av Nordens främsta vissångare, besjunger kärringen som for till Danmark. Via Wikimedia Commons, CC0.

Detta är vår första uppladdning av Matts Arnbergs material. Musikverkets samling omfattar över 7 000 inspelade låtar och vi kommer att fortsätta vårt projekt efter sommaren för att föra över fler av dem till Wikimedia Commons.

Detta är inte första gången vi samarbetar med Musikverket för att sprida historiska inspelningar. För ett år sedan laddade vi upp bland annat en unik samling jojkmusik. Vår satsning i år genomför vi som en del av projektet Fri musik på Wikipedia, vars mål är att jobba lite mer systematiskt med Sveriges historiska musikskatt på Wikimedias plattformar.

Om du känner till några fria samlingar musik eller musikrelaterad data som du tycker borde laddas upp, eller om du har andra idéer på hur Wikipedias täckning av musik skulle kunna förbättras, ta gärna en titt på denna sida på föreningens wiki. Du kan även kontakta projektledare Tore Danielsson. Vi hörs!

The post Wikipedia dansar och sjunger appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-07-17 av Peter
:DFRI

EU-domstolen nekar överföring av personuppgifter

För fem år sedan ogiltigförklarade EU-domstolen Safe Harbor och nu gör de samma sak med den snarlika efterföljaren Privacy Shield. Det är två exempel på regelverk som är tänkta för att möjliggöra överföring av personuppgifter från Europa till andra länder. Domstolen konstaterar att europeiska personuppgifter fortfarande inte är säkra under USA:s övervakningslagar eftersom dessa inte ger tillräckligt skydd för icke-amerikaner.

EU-domstolen ger samtidigt en känga till den irländska dataskyddsmyndigheten. Eftersom många amerikanska teknikbolag har sina europeiska dotterbolag på Irland är det irländska Data Protection Commission (DPC) som ska bevaka alla europeiska användares rättigheter. Istället verkar de sticka huvudet i sanden och försöka förhala så mycket de kan. Domstolen i Luxemburg slår i domen fast att DPC har en skyldighet att agera.

2020-07-16 av Datasvammel
Datasvammel

Onion Services

Istället för att användare ska behöva leta efter en .onion-adress för att komma åt en webbsajt över Tor-nätet (som hidden service), har Tor-projektet nu tagit fram en HTTP-header för automatisk upptäckt av .onion-sajten. Det är lätt att konfigurera detta, man lägger helt enkelt upp en Onion-Location-header i sin vanliga webbsajt som pekar på .onion-adressen. I min nginx-konfiguration för den här bloggen lade jag helt enkelt bara till detta: add_header Onion-Location "http://hxrni7witdpetpuf.

2020-07-12 av Jenny Brandt
Blogg – Wikimedia Sverige

Nyast på jobbet: Jenny

Hej. Mitt namn är Jenny Brandt och jag arbetar med insamling och som vikarierande organisationsassistent här på Wikimedia. 

Fokus under min karriär har varit just insamling och sälj inom den ideella sektorn. Jag kommer senast från Amnesty International där jag arbetade i nio år med ledning av deras medlemsvärvningsverksamheten. På min fritid sjunger jag och engagerar mig i människorättsfrågor, oftast sker detta samtidigt då kören jag är i med i är Stockholms Amnestykör. Hade det inte varit för Corona hade jag tillbringat resterande tid i Hälsingland. Nu roar jag mig istället med att lära mig morsealfabetet.

The post Nyast på jobbet: Jenny appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-07-09 av marcin
Marcin de Kaminski

Att sopa framför egen dörr osv

Jag 2015:

Från DI Digital:

Det finns en fascination att koppla upp saker mot Internet. Fräckt så, förstås. Men ibland kan det kännas lite väl överentusiastiskt. Bara under sommaren har vi exempelvis fått lära oss att det inte är klockrent att koppla upp bilar, eftersom hackare på håll kan tvärbromsa och styra dem. Det har också dykt upp bevis på att det är dåligt att ha wifi-anslutning till prickskyttegevär. Och att skateboards kanske mår bra av att vara analoga.

Nu senast kom rapporter om att även kylskåp går att avlyssna. Så om man valt en modell där man kan kolla kalendrar och e-post (skitsmart med en kyl där man också kan jobba!) så bör man vara medveten om att den inte alltid lyckas upprätta en krypterad anslutning till nätet, varpå den riskerar att läcka allt du gör. Inte så hett.

Jag 2020:

2020-07-06 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Inbjudan till WikiKvinnor online-konferens

WikiKvinnorLogotyp: CC BY-SA 4.0 Lwordish.

I år kan alla som identifierar sig som kvinnor delta på en Wikipedia-konferens söndag den 2 augusti. Tidigare år har det anordnats Wikipedia-läger för kvinnor, men med anledning av det rådande läget väljer vi i sommar att hålla en endagskonferens online. 

Det här medför en rad möjligheter – du som inte har möjlighet att resa kan koppla upp dig och vi kan vara fler deltagare än om vi setts på plats. Visst låter det bra! Ta chansen att lära dig en hel del om vårt Wiki-versum och att träffa sådana som oss, vi som tror på öppen, fri och global kunskap.

Programmet skapas utifrån det som intresserar oss

Konferensens program skapar vi tillsammans. Du som deltar kan lämna förslag på programpunkter i vårt Facebook-evenemang. Sedan sätter arrangörerna ihop ett program baserat på förslagen.

  • Klockan 11–18 fyller vi konferensen med programpunkter.
  • Klockan 18–20 fokuserar vi på sociala aktiviteter och ger möjlighet att snacka av sig om dagen.

Programmet kan innehålla allt från introduktioner till Wikipedia till djupgående diskussioner om Wikidata eller jämställdhet i Wikimediarörelsen. Vill du själv hålla i en programpunkt? Det får du gärna göra! Skriv det i din anmälan i formuläret eller i ett mejl till oss wikikvinnor@gmail.com.

Både nya och erfarna ledare

Arrangörerna för WikiKvinnor-konferensen, som jobbar ideellt, det är:

Alex Jauhiainen deltog på sitt första Wikipedia-läger förra sommaren då vi var på Viskafors folkhögskola. I år är Alex med och arrangerar sensommarens konferens.

– Det var så kul att umgås och lära sig tillsammans med andra kvinnor och icke-binära. Vi hade så många intressanta diskussioner. Det gav definitivt mersmak och var lite mitt startskott till att engagera mig mer. En får så mycket intressanta idéer när en umgås med andra wikipedianer, berättar Alex.

Vilka är välkomna?

Konferensen riktar sig till alla som identifierar sig som kvinnor. Om du har en annan könsidentitet (till exempel icke-binär) men har erfarenhet av att tolkas som kvinna är du också välkommen.

Anmäl dig, det blir kul!

Det går bra att anmäla sig till konferensen även om man inte kan vara med hela dagen. För att kunna delta på konferensen behöver du fylla i anmälningsformuläret senast den 20 juli. Anmäl dig här.

WikiKvinnor-konferens Facebook-sida

The post Inbjudan till WikiKvinnor online-konferens appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-26 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

50 000 kvinnor på svenskspråkiga Wikipedia!

I början av juni nådde Wikipedia en viktig milstolpe: det finns nu fler än 50 000 artiklar om kvinnor på svenska. Skribenterna på Wikipedia arbetar sisyfosiskt med att samla världens kunskap, men milstolpar som denna visar att det trots allt går sakta men stadigt framåt. Wikimedia Sverige har intervjuat skribenten bakom den femtitusende artikeln. 

Wikipedias mål är att ge tillgång till världens samlade kunskap i form av en encyklopedi. När uppslagsverket nu har existerat i snart tjugo år är det som har vuxit fram en kunskapssamling med upplagor på omkring tre hundra språk och sammantaget ungefär femtio miljoner artiklar. Även om det fortfarande är lång väg kvar till målet är framgången på blott två årtionden en bedrift i sig.

Men frågan om vilken kunskap det är som ska samlas växer ju längre arbetet fortgår. Ju fler artiklar som skrivs, desto större tycks medvetenheten bli om vilka artiklar som inte skrivs. För varje lucka i kunskapen som täcks igen tycks en ny lucka öppnas.

Därför kan vi veta att det finns 185 770 artiklar om män på svenskspråkiga Wikipedia, 50 078 artiklar om kvinnor, 13 artiklar där – enligt kategorinamnet – personen har “alternativ könsidentitet” och 10 fall där kön är okänt.

Wikipediagemenskapen har de senaste åren alltmer fått upp ögonen för snedfördelningen mellan manliga och kvinnliga biografier. Det gäller i stort sett alla språk, utom ett fåtal små exempel som walesiska och asturiska. Svenskspråkiga Wikipedia har ganska god kunskap om hur förhållandet mellan manliga och kvinnliga biografier ser ut, efter att – som ett resultat av långa diskussioner – ha bestämt sig för att kategorisera alla biografiska artiklar efter kön. Därför kan vi veta att det finns (i skrivande stund) 185 770 artiklar om män på svenskspråkiga Wikipedia, 50 078 artiklar om kvinnor, 13 artiklar där – enligt kategorinamnet – personen har “alternativ könsidentitet” och 10 fall där kön är okänt. Enkel matematisk uträkning ger således vid handen att strax över 21% av de biografiska artiklarna på svenskspråkiga Wikipedia handlar om kvinnor. 

En av de senast tillagda kvinnliga biografierna med bild är den amerikanska skådespelaren Adele Jergens, som bland annat hade en roll i filmatiseringen av Jane Eyre 1943. PD.

Om målet är att, som walesiska Wikipedia, ha total jämställdhet mellan manliga och kvinnliga biografier, är det alltså fortfarande mycket långt kvar. Skulle de svenskspråkiga skribenterna helt sluta skriva artiklar om män skulle det ändå behövas mer än sextiotusen nya artiklar om kvinnor för att nå total balans. Nu är det förvisso inget uttalat mål. Gemenskapen på Wikipedia arbetar på med att skapa artiklar om män, kvinnor, stjärnor och musiksinglar – samtidigt som dedikerade grupper och kampanjer som Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia och WikiGap oförtrutet jobbar på med att förbättra balansen. 

Den femtitusende artikeln blev biografin om Sigrid de Verdier, en svensk tandläkare och kvinnorättskämpe.

I början av juni uppfylldes dock en viktig milstolpe: antalet artiklar i kategorin Kvinnor överskred 50 000. Den femtitusende artikeln blev biografin om Sigrid de Verdier, en svensk tandläkare och kvinnorättskämpe som var redaktör för Tidskrift för munhygien, styrelseledamot i Svenska kvinnors medborgarförbund och mottagare av medaljen  för medborgerlig förtjänst i guld.

Författaren bakom artikeln är den erfarna skribenten FBQ, med totalt nästan 80 000 redigeringar bakom sig. Vi ställde några frågor till FBQ, med anledning av den uppnådda milstolpen. 

Vad är det som gör att det är så få biografier om kvinnor på Wikipedia idag ?

I och för sig är det ju naturligt, då många biografier (särskilt de jag skriver) är över historiska personer, och historiskt sett har kvinnor varit utestängda från många roller i samhället, och saknas i många sammanhang. Men när jag har tittat på statistik går det tydligt att se att det finns ganska gott om artiklar om kvinnor under 1600- och 1700-talet (även om de är i minoritet bland artiklarna). Sedan är det faktiskt så att andelen kvinnor bland biografierna går ned. De ökar sedan sakta i andel när man sedan närmar sig modern tid, men ändå ganska lite, och är i ganska stark minoritet även bland levande personer – med knappt 30 000 artiklar om levande kvinnor och nästan 75 000 artiklar om levande män. 

Antalet artiklar om kvinnor från 1600-talet visar att en ensam skribent kan göra väldigt stor skillnad på Wikipedia.

Att de finns så förhållandevis många biografier över kvinnor från 1600- och 1700-talet beror till stor del på en person, vilket visar att en ensam skribent kan göra väldigt stor skillnad på Wikipedia. Varför de sedan är så dåligt företrädda i samtiden kan man ju fundera på. Inom exempelvis näringslivet är ju generellt sett kvinnor fortfarande dåligt företrädda, och det finns länder om vars medborgare vi ju också skriver biografier om där jämställdheten inte kommit särskilt långt, men troligen spelar det också stor roll att de flesta wikipediaskribenter är män, och att de i första hand skriver om ämnen som ligger dem nära om hjärtat.

Det finns många artiklar om svenska 1600-talskvinnor, säger FBQ, ett exempel på att en ensam skribent kan göra stor skillnad.
Här memoarförfattaren Agneta Horn, bild i Public Domain.

Varför är det viktigt att öka andelen artiklar om kvinnor på Wikipedia? 

Det korta svaret är ju att antalet biografier över män är många fler än biografierna över kvinnor, trots att det inte ser ut så i verkligheten. 

Vad driver dig till att skriva biografier på Wikipedia?

Runt årsskiftet 2008/2009 hamnade jag i en diskussion om keramik, jag minns inte exakt vad. Någon hänvisade till vad som stod på Wikipedia, som då var ganska felaktigt. Jag kommenterade det som stod där, gick in på artikelns diskussionssida och skrev det. Jag fick då uppmaningen att själv förbättra artikeln och gjorde det. Det fick mig att intressera mig för att även skriva annat och ganska snart blev jag fast. 

Den första artikeln jag redigerade i var inte en biografi. Det var nog inget jag hade tänkt mig som något huvudfokus då. Snarast var det så att ganska många av de första artiklarna jag skrev blev relevanskontrollmallade. Nu var det inte jättebetydande ämnen även om de med nuvarande relevanskriterier mer än väl ligger innanför relevansmarginalen, men jag hamnade snart i diskussioner om relevanskriterierna och jag upplevde vid den här tiden att det fanns en väldig spretighet. 

Efter de diskussionerna fastnade jag för att börja skriva biografier, främst utifrån ”Svensk uppslagsbok”. Det var artiklar som alla var överens om att de var relevanta, det var också biografier som jag i allmänhet ansåg det fanns ett stort behov av att de var med på Wikipedia. Det var också artiklar som kunde bli referenspunkt för andra artiklar som skrevs på Wikipedia. Sedan dess har jag gått vidare med andra ämnen, skrivit annat än biografier, men det är ändå ganska ofta det jag återkommer till.

Vad för råd skulle du ge till någon som vill börja redigera wikipedia?

Jag skulle nog säga att det är värt att titta på hur artiklar brukar skrivas på Wikipedia. Vill man rätta stavfel så är det ju ganska okomplicerat. Att lägga in wikilänkar är ju också ganska ganska enkelt när man väl lärt sig hur man gör. Vill man börja skriva artiklar eller lägga till information i befintliga finns det ju en del saker att tänka på – att se till att man har tillförlitliga källor är en sak. Den andra är att man tänker på att det är ett uppslagsverk man skriver – alltså inga egna resonemang, och att hålla sig till fakta utan kåserande. 

Sedan är det ju viktigt att komma ihåg att Wikipedia är ett kollektivt projekt, ingen artikel är någons egen. Man kan räkna med att en mängd andra användare kommer att gå in och ändra det man skrivit. En del är sådant som är bra lärdomar kring hur praxis ser ut på Wikipedia, en del är sådant som vissa wikipedianer tycker är viktigt och andra oviktigt.

Vad skulle du säga till den som skulle vilja börja skriva biografier på Wikipedia?

I många fall kan det vara bra om man har möjlighet att hitta olika källor till en artikel. Är det en mindre känd person kanske det bara finns ett kort omnämnande i en bok, ett lika kort i en annan, du letar i flera källor och hittar inget, och så vidare. Kan du dock kombinera flera källor och har tillgång till material som snabbt gör att du kan hitta personen biograferad på flera ställen går det snabbt att skapa en ganska fyllig biografi. Å andra sidan kan det ju vara värt att börja med en kortare biografi. Biografiska uppslagsverk har ju ofta ganska korta biografier. 

Det kan vara värt att börja med en kortare biografi. Biografiska uppslagsverk har ju ofta ganska korta biografier.

Sedan skulle jag ju vilja komma med tipset att faktiskt redigera även annat än biografier. Om man skriver om en textilkonstnär som arbetat i en speciell teknik kan det vara vettigt om det finns en artikel om den textila tekniken på Wikipedia. Samma sak om någon mottagit ett pris eller grundat en betydelsefull organisation är det bra om även priset och organisationen har artiklar. Dels går det lättare motivera relevansen, dels är det större chans att artikeln blir läst. 

Ett annat tips är ju att försöka skapa länkar till personen från andra artiklar. Kanske finns personen redan omnämnd men utan att namnet länkats. Det kan vara trevligt att variera biografiskrivandet med annat, dessutom kan andra mottagare av priset, andra som arbetat inom samma vävteknik eller andra inom samma organisation ge uppslag till fler biografier.

Finns det någon kvinnlig biografi du tycker saknas på svenskspråkiga Wikipedia? Vilken?

Svårt att säga någon enskild, men om jag nu skall välja någon så kan jag väl som exempel säga att jag för någon tid när jag gick över grensidan för personer med efternamnet Nilsson reagerade över att formgivaren Anne Nilsson, som väl mest är känd för sina alster för Orrefors, inte har någon artikel här. Jag upplever ju generellt sett att formgivare är dåligt företrädda på Wikipedia. Jag skulle nog säga att konsthantverkare, särskilt sådana verksamma under senaste 50 åren är en annan grupp. 

I Ugglan, Svensk uppslagsbok eller Nationalencyklopedin är ungefär hälften av biografierna över svenskar. Svenskspråkiga Wikipedia är betydligt mer Sverigecentrerat än så.

Annars är ju egentligen svenskar ganska väl företrädda på svenskspråkiga wikipedia. Det är ju visserligen ganska naturligt, men om vi tittar på traditionella svenska uppslagsverk som Ugglan, Svensk uppslagsbok eller Nationalencyklopedin är ungefär hälften av biografierna över svenskar. Svenskspråkiga wikipedia är betydligt mer Sverigecentrerat än så.

Svenskspråkiga Wikipedia är mer Sverigecentrerat än många andra uppslagsverk – men den chilenska poeten Mercedes Marín del Solar har åtminstone en (mycket kort) artikel. PD.

När tror du vi når 100 000 artiklar om kvinnor på Wikipedia? 

Om det skrevs 10 nya biografier om kvinnliga personer om dagen skulle det ta ungefär 14 år. Just nu når vi ju oftast inte ens upp i det. Sedan är det ju inte någon orimlighet för en person att klara av att skriva tio biografier om dagen, jag har ju vissa dagar gjort betydligt fler än så. Men det visar att skulle kunna gå ganska mycket snabbare med några engagerade skribenter. 

Sedan är det ju som någon påpekade på min diskussionssida, det har blivit vanligare att det skapas omdirigeringssidor med kategorier för kvinnor, som sedan omdirigeras till makens artikelsida. Det är väl en del män, kanske söner eller andra släktingar som omdirigerats på liknande sätt men jag tror att det vanligaste är kvinnor som omdirigerats till sina makar. Jag är väl lite tveksam till den typen av kategoriseringar men det är väl lite från ämnet.

The post 50 000 kvinnor på svenskspråkiga Wikipedia! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-25 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny omgång av Wikipedia i biblioteken

Collage av tre illustrationer från boken Praktisk lärobok i teckning av N M Mandelgren

Det blir en andra omgång av kursen Wikipedia i biblioteken till hösten. Kursen börjar med egen förberedelse på Digiteket och sedan genomförs träffarna digitalt online. Vi kommer arbeta vidare med ett par projekt som tidigare kursmedlemmar har varit med och dragit igång.

I den förra omgången av Wikipedia i biblioteken så deltog ett hundratal personer från hela landet för att lära sig skriva på Wikipedia och få en större förståelse för hur man kan använda plattformarna i den egna verksamheten. Vi prövade att arbeta med ett par olika projekt på Wikipedia och det startades även ett helt ny projekt med egen projektsida – Projekt HBTQI – som vi kommer fortsätta arbeta med under hösten.

Kursen går under tre veckor i september 2020 med plats för cirka 40 deltagare. Förberedelse är att gå kurserna på Digiteket och skapa ett eget användarkonto.

  • Första träffen: Torsdag den 3 september klockan 13:00 – 16:00
  • Andra träffen: Fredag den 11 september klockan 13:00 – 16:00
  • Tredje träffen Torsdag den 17 september klockan 13:00 – 16:00

Kursen riktar sig till intresserade inom bibliotekssektorn. Totalt är kursen på nio timmar men vi räknar med någon timme för övningar mellan kurstillfällena också. Träffarna kommer hållas digitalt och vi kommer skicka ut en länk till videokonferensen i god tid innan kursen börjar. 

Anmäl ditt deltagande här Wikipedia i biblioteken online september 2020 eller mejla till: tore.danielsson@wikimedia.se

Här kan du se kurssidan för första omgången av Wikipedia i biblioteken

För frågor och mer information om kursen kontakta Tore Danielsson via epost: tore.danielsson@wikimedia.se

Välkommen!

The post Ny omgång av Wikipedia i biblioteken appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-16 av rasmus
Copyriot

Vilka kulturaktörer fick del av statens krispaket? En snabb genomgång

Igår och idag offentliggjorde Kulturrådet vilka som får ta del av det statliga krispaketet till kulturarrangörer. Jag kunde inte låta bli att kasta ett öga på listan över mottagare och titta närmare på vilka kriterier som har gällt. Krislägen som detta tenderar ju att vässa frågan om vad som menas med “kultur”.

Först lite bakgrund. I en av vårens ändringsbudgetar (Prop. 2019/20:146) innehöll ett extra bidrag till kulturområdet, 500 miljoner kronor, jämte ett lika stort bidrag till idrotten.

I ändringsbudgeten talas det mycket löst om “allmän kulturverksamhet”. Viss precisering gavs senare i april då regeringen utfärdadeen förordning “om statligt stöd för kulturevenemang som har ställts in eller skjutits upp med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19” (SFS 2020:246). Ett par klipp ur förordningen:

5 §. Stöd får lämnas till en arrangör av en konsert, scenkonstföreställning,
biografföreställning, utställning, föreläsning eller ett annat liknande kulturevenemang i Sverige. Stöd får också lämnas till en konstnärligt verksam aktör som arbetat med eller skulle ha medverkat i evenemanget. /…/
6 § Förutsättningar för stöd är att evenemanget
1. har ställts in eller skjutits upp med anledning av spridningen av viruset som orsakar sjukdomen covid-19,
2. har anordnats för allmänheten eller allmänheten skulle ha haft tillträde till det,
3. har offentliggjorts eller fastställts i en plan för verksamheten, och
4. skulle ha hållits senast den 31 maj 2020 och inte kommer att hållas före det datumet.
/…/
12 §. Myndigheten ska vid prövningen av ansökningar ta hänsyn till sökandens behov av ekonomiskt stöd och att medlen fördelas till en mångfald av kulturella uttryck.

“Myndigheten” syftar här på Statens Kulturråd, utom i sånt som rör film, där stödet delas ut av Filminstitutet. Stödet till enskilda (bild)konstnärer och författare har delegerats till Konstnärsnämnden respektive Författarfonden. Men här kollar vi på den största delen av stödpaketet, det som delas ut av Kulturrådet, till arrangörer av bland annat konserter, föreläsningar och utställningar.

“Evenemang” är ett nyckelbegrepp. (Lite elakt kan vi säga att kulturen här framträder som en “oerhörd anhopning av evenemang”, det enskilda evenemanget som dess elementarform.) Aktörer som inte sysslar med evenemang har ingenting att hämta, om det inte verksamheten går att omdefiniera till evenemang. Det vill nog också till att inställda evenemangen ska ha varit offentliggjorda innan den 24 april när förordningen utfärdades, vilket säkert utesluter en del aktörer som jobbar mer spontant, med kort framförhållning.

Förordningen talar inte om konstnärlig kvalitet, men håller ändå öppet för att låta Kulturrådet göra kvalitativa prioriteringar, för att garantera en “mångfald av kulturella uttryck”. Det talas om “kulturverksamhet av professionell art”, vilket är något svårtolkat. Ren amatörverksamhet ska uppenbarligen inte omfattas, men spektrat däremellan?
Vidare förklaras att stödets syfte är att täcka intäktsbortfall, men det “får inte omfatta ersättning för utebliven vinst”. Myndigheten ska också “ta hänsyn till sökandens behov”.

Därefter har Kulturrådet preciserat kriterierna lite till, genom att begreppsdefinitionen. “Kulturevenemang” definieras till exempel som evenemang “med professionellt yrkesverksamma kulturaktörer”. Vilket förvisso fortfarande är en rätt luddig formulering. “Intäktsbortfall” definieras som “uteblivna nettointäkter” vilket lämnar det öppet för att även t.ex. utebliven ölförsäljning eller uteblivna sponsorintäkter kan täckas av Kulturrådet. Eller tänk på kommersiella konstgallerier som inte kunnat sälja några verk, fast verken finns kvar och kommer kanske att säljas längre fram. Hur myndigheten har resonerat i alla dessa fall är svårt att riktigt begripa.

Kulturrådets pressmeddelande förklarar att man fått in drygt 2000 ansökningar, varav merparten från aktörer som inte tidigare sökt bidrag från Kulturrådet. Av dessa har 727 ansökningar beviljats.

Hälften av de beviljade medlen går till musikområdet och en fjärdedel till scenkonst. Resterande medel går till aktörer inom bild- och formområdet, museer, utställningsverksamhet, litteratur- och läsandeverksamhet samt konstområdesövergripande arrangörer och aktörer.
/…/
Enligt regeringens förordning kan Kulturrådet dela ut högst 75 procent av det sökta beloppet upp till en miljon kronor och högst 50 procent över en miljon kronor. En arrangör eller aktör kan som mest få tio miljoner kronor.
Regeln gör att alla de som har sökt och är berättigade till bidrag också kommer att få pengar, men inte hela den sökta summan.

I enlighet med förordningen, har Kulturrådet prioriterat genom att ta “hänsyn till de sökandes behov av ekonomiskt stöd och att medlen fördelas till en mångfald av kulturella uttryck”.

Igår offentliggjordes listan över stöd till mindre aktörer som enskilda artister och kulturföreningar, i fyr- eller femsiffrig storleksordning.
Idag kom listan över bidrag till större arrangörer och det är den jag tittat lite närmare på. Listan består mest av en massa aktiebolag vars verksamhet inte är helt lätt att utläsa. Följande har fått mest:

Maximal utdelning (10 miljoner kronor)
Fotografiska Stockholm AB, 10000000 kr
Krall Entertainment AB, 10000000 kr

5–10 miljoner kronor
Pop Story AB, 6697300 kr
Sagolekhuset Junibacken AB, 6102500 kr
Huset Under Bron AB + Huset på Berget AB (betraktade som koncern), 5408700 kr
2Entertain Sverige AB, 5156500 kr

över 3 miljoner kronor
Vicky Nöjesproduktion AB, 4135400 kr
Debaser, 3382000 kr
Huset Under Bron AB, 3031300 kr

över 2 miljoner kronor
Villman Produktion AB, 2842800 kr
Liseberg AB, 2733000 kr
mm the party in stockholm AB, 2678100 kr
Wallmans Stockholm AB, 2574800 kr
Huset på Berget AB, 2377400
norrabrunncomedy suck, 2362000 kr
FKP Scorpio Sverige AB, 2215100 kr
Wetterling Gallery, 2209900 kr
Robert o Annas AB, 2175100 kr
Liljan i Borlänge AB, 2171000 kr
tmn i åre ab, 2112000 kr
GL Nöje, 2089100 kr
Lorensbergsteatern, 2062800 kr
Södra Teatern AB, 2049000 kr

över 1 miljon kronor
True Entertainment Sweden AB, 1975600 kr
AB Gröna Lunds Tivoli, 1901200 kr
Julius Production AB, 1870000 kr
Byggmästare Sven-Harrys Konst- och bostadsstiftelse, 1769000 kr
Falkenbergsrevyn AB, 1746600 kr
Frippe Produktion AB, 1618100 kr
Cirkus Brazil Jack, 1610800 kr
Park Lane Restaurang Ab, 1551000 kr
Slaughterhouse Brewery AB, 1298800 kr
Triffid And Danger Concerts AB, 1214200 kr
Svandammen i Uppsala AB, 1208500 kr
Bengtsson Entertainment AB, 1153200 kr
Gyllene Promotion AB, 1112100 kr

Huruvida alla dessa företag har behov av ekonomiskt stöd kan troligen diskuteras. FKP Scorpio är till exempel ett multinationellt företag med en börsnoterad huvudägare. Liknande kan säkert gälla för fler av företagen på listan, men vad dessa sysslar med är inte omedelbart tydligt utan kräver visst grävande. Oavsett vilket måste man kunna diskutera om detta var det bästa sättet att prioritera. Bland de som blivit utan krisstöd finns inte bara enskilda kulturarbetare, utan även en massa små företag och föreningar som på olika sätt upprätthåller en kulturell infrastruktur utan att själva vara de som arrangerar det som Kulturrådet definierar som kulturevenemang.

2020-06-10 av rasmus
Copyriot

Historisk levnadsstandard, 4: Aggregering

Reallön och BNP är exempel på aggregat. (Från latinets aggregare, att “flocka samman”, en metafor som tycks ha sitt ursprung i boskapshållningen; aggregering är alltså ursprungligen en syssla för fårhundar och herdar.)

Är aggregat nödvändigtvis den bästa vägen för att historiska studier av levnadsstandard? Det frågar sig Emma Griffin i sin redan nämnda artikel i Past & Present, “Diets, hunger and living standards during the British industrial revolution” (2018). Vi snackar alltså fortfarande om perioden ungefär 1790–1840.

Skillnaderna mellan stad och landsbygd – liksom mellan olika regioner i Storbritannien – var stora och växande, exempelvis i fråga om mängden tillgängligt lönearbete, tillgången på näring och människors kroppslängd. (Det sistnämnda är en grov men pålitlig indikator på hur god tillgång de hade på mat under sin uppväxt.) Dessa skillnader slätas lätt över om man väljer att dra slutsatser utifrån nationellt aggregerade genomsnitt.

Att aggregera statistik på nationell nivå innebär ju definitionsmässigt en metodologisk nationalism som står i total motsats till allt tal om globalhistoria (som är någonting annat än att bara väva samman nationella berättelser, eller dra jämförelser mellan nationella aggregat). Bland nationalekonomer ses den metodologiska nationalismen däremot sällan som ett problem. Det hörs ju på namnet: nationalekonomi.

Griffin (2018) menar att 2000-talets nya våg av kvantitativa studier av historiska reallöner har kastat visst ljus på hur klyftan mellan stad och landsbygd vidgades under industriella revolutionen, men att de aggregativa metoderna i huvudsak har tjänat att släta över denna klyfta:

We have seen here that early industrial Britain was en economy of (at least) two halves: a dynamic urban/industrial sector set against a stagnant rural one. There can be no understanding living standards without understanding that it is a story with two parts. In towns and industrial districts, men enjoyed higher wages and steady employment. In addition to working longer hours themselves, they also enjoyed higher wages and steady employment. In addition to working longer hours themselves, they also enjoyed the more dubious privilege of being able to send large numbers of their household, including young children, to work as well. Industrial districts offered the prospect of higher family incomes, /…/ In rural England, by contrast, wages and family incomes hardly moved in the first half of the century and agricultural workers and their families consumed a very plain diet, one that must have been insufficient for all the household’s needs. But the agricultural sector of the economy remained large right down to 1850, so when urban and rural experiences are pooled the overall appearance is one of little change. /…/
Quantification has not only served to underplay the dynamism of the industrial regions, it has also helped to preserve a dichotomous interpretation of living standards – optimism versus pessimism – that is long past its sell-by date.
/…/
The evidence is clear: industrialization ushered in a far more complex, and unequal, society than that which it replaced. It is time to abandon the optimist/pessimist framework

Sammanfattningsvis menar Griffin att vi inte bör stirra oss blinda på om de aggregerade kurvorna pekar uppåt eller nedåt, utan måste fråga oss vad de faktiskt mäter.

Vi missar inte bara den ojämlika utvecklingen mellan stad och landsbygd, utan också ojämlikhetens skilda utveckling där landsbygden förblev förhållandevis jämlik (den stora majoriteten av fattiga där hade lika låg levnadsstandard) medan industriarbetarnas villkor skilde sig betydligt mer (även om deras genomsnitt låg högre).

Frågan blir ännu mer komplex om vi bryter upp familjen som enhet. (Det vill säga, om vi inte bara bryter med den metodologiska nationalismen utan även med vad som kan kallas för “metodologisk familism”.)

De som i 1800-talets början samlade in uppgifter om fattiga familjers levnadsstandard – uppgifter som nu stoppas in i långa tidsserier av kvantitativt inriktade ekonomihistoriker – tänkte knappast på frågor om representativitet. Vanligen utgick de från att människor levde i familjer med en man och en hustru, där alla familjemedlemmar delade lika både på inkomster och på obetalt arbete. Detta må i breda drag ha stämt i fråga om livet på landsbygden, men var en mycket dålig premiss för att studera livet hos dem som var mest påverkade av industrialiseringen.

Löneuppgifterna som samlades in gäller vuxna män. Men kan man utgå från att de även är giltiga för kvinnor och barn? Knappast.

Emma Griffins huvudsakliga slutsats är som sagt att positionerna “optimism” och “pessimism” är överspelade i frågan om vad som hände med de arbetande klassernas levnadsstandard under den industriella revolutionen. Vissa fick det bättre, andra fick det sämre – såklart. Det är givetvis av intresse att även fånga den större bilden, men det bör inte ske till priset av en aggregering som döljer växande klyftor.

2020-06-10 av David Haskiya
Blogg – Wikimedia Sverige

KulturNav – a hub for museum vocabularies connected to Wikidata

Vocabularies and authority records in the GLAM-world

There are a large number of terminologies, authorities, gazetteers, and other types of controlled vocabularies in use across libraries, archives, and museums. The museum sector being perhaps the most fragmented!

That makes discovery in- and data-driven analysis of cultural heritage data across collections difficult. Also, most of them tend to be monolingual. Using multilingual controlled vocabularies and authority records can help make GLAM-content more discoverable, especially across languages and institutional boundaries.

As controlled vocabularies have been updated to conform to Linked Data-standards they have increasingly become linked and connected to each other (using the Simple Knowledge Organisation System – SKOS). But if you are the maintainer of a controlled vocabulary which ones of the many other vocabularies should you connect to? And is it necessary to connect them one by one, manually? That would be a very costly amount of work!

This is where Wikidata can come into play! If you connect the terms in a vocabulary to the corresponding Wikidata items you will also indirectly connect it to the terms in other vocabularies that the Wikidata items are also connected to.

Six operators, all women, all wearing headets, sitting in front of a telephone exchange.
TELEPHONE OPERATORS. Harris & Ewing Collection, Library of Congress. Public Domain.

That means Wikidata can function as an ”exchange” between different vocabularies and authorities. Starting off from one vocabulary a savvy software developer can fetch all the labels of the matching Wikidata entities, in all the languages it has, and import them to the starting vocabulary.

One solution for vocabularies and authority records management taking advantage of that possibility is KulturNav.

What is KulturNav?

KulturNav (meaning “Culture Hub” in English) is a platform for managing controlled vocabularies and publishing them as linked open data. It is developed by the Norwegian company KulturIT. The company is co-owned by a number of museums and supported by Arts Council Norway. The platform is free to use for any heritage organisation or GLAM. It should be noted that KulturNav provides the platform only. The GLAM-users are responsible for the content.

Currently about 50 GLAMs use KulturNav. They range from very large and formalised vocabularies used by multiple GLAMs, like the Swedish Database of Photographers, to smaller ones used perhaps only by a single museum, like this classification of military aeroplane types from the Swedish Air Force Museum.

How does KulturNav connect with Wikidata?

KulturNav, like many other management solutions for vocabularies, allows its user to define equivalent terms in other vocabularies. In particular, the interaction design of KulturNav encourages editors to create matches corresponding Wikidata entities.

This s unique to KulturNav, but what may be unique (?) is that vocabulary editors are suggested new and updated values drawn from Wikidata.

Figure 1. The authority record for the Swedish museum Aeroseum in KulturNav.

In figure 1 you can see the editor of the vocabulary being suggested values drawn from the terms’ equivalent Wikidata entity. In this case the suggestions include a different location, a date of first establishment, and an equivalent term link to the Virtual International Authority File VIAF.

The feature is powered by a ”bot” in KulturNav that checks Wikidata for new and updated information and suggests improvement.

Fig 2. Authority record for Nordiska museet with a snippet-description, outlined in red, drawn from Wikipedia.

Authority records that have a match in Wikidata receive a snippet of descriptive text from Wikipedia (see Fig 2 above). The snippets are fetched via Wikidata. When there are multiple language versions all versions matching the supported interface languages of KulturNav (Norwegian (Nynorsk and Bokmål), Swedish, Finnish, and Estonian) are imported and displayed as appropriate.

These features in KulturNav, in combination with efforts from KulturIT to programmatically create recriprocal links between KulturNav and Wikidata, have led to over 20 000 such connections. This also helps make Wikidata a richer resource!

Closing words

To further cross-collections interoperability and discoverability connecting vocabulary terms and authority records to each other is a key activity. Making those connections through Wikidata can multiply the connecttions even further and help increase the multilinguality of your vocabulary.

Hopefully we’ll see museum vocabularies management systems integrate with Wikidata! If you know of any others that already have done do let us know!

The post KulturNav – a hub for museum vocabularies connected to Wikidata appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-10 av David Haskiya
Blogg – Wikimedia Sverige

KulturNav + Wikidata = Sant!

Vokabulärer och auktoriteter i GLAM-sektorerna

Arkiv, bibliotek och museer använder ett stort antal terminologier, auktoriteter, ortnamnsförteckningar, och andra sorters kontrollerade vokabulärer. Museerna är kanske den av sektorerna som använder det största antalet olika sådana.

De flesta vokabulärer i bruk är enspråkiga. Det gör det svårt att söka fram och analysera samlingsdata på tvärs över nations- och språkgränser. En sökning på svenska efter “svartfigurig keramik” skulle inte få några träffar i ett system där den indexerade etiketten är “Black-figure pottery” (engelska) eller ”Zwartfigurige stijl” (nederländska) eller etiketten på något annat språk än svenska. Genom att använda flerspråkiga vokabulärer kan samlingsdata bli mer sökbara och analyserbara, speciellt på tvärs över flera samlingar och över språkgränser.

Flera vokabulärer följer idag standarder för länkade öppna data. Det innebär också att det har blivit enklare att länka dem samman. Men för en förvaltare av en vokabulär kan det vara svårt att veta vilka andra vokabulärer som ger mest värde att länka sig samman med. Dessutom skulle man i värsta fall behöva manuellt uppdatera varje term i vokabulären manuellt! Det skulle kunna bli mycket kostsamt.

Wikidata kan göra det arbetet mindre kostsamt. Anledningen är att om man skapar länkar mellan sin vokabulärs termer med motsvarande termer i Wikidata så skapar man också indirekt länkar med alla andra vokabulärer som gjort detsamma.

Six operators, all women, all wearing headets, sitting in front of a telephone exchange.
TELEPHONE OPERATORS. Harris & Ewing Collection, Library of Congress. Public Domain.

Det innebär att Wikidata kan fungera som en växel mellan olika vokabulärer och auktoriteter. Med utgångspunkt i en vokabulär kan en programmerare, via Wikidata, hämta hem etiketter på andra språk – etiketter som kommer från andra vokabulärer eller som kommer från Wikidataobjektet självt. Etiketterna kan då tillföras ursprungsvokabulären och därmed dramatiskt öka dess flerspråkighet.

En teknisk lösning för att förvalta vokabulärer, auktoriteter, och ortnamnsförteckningar och som använder sig av Wikidatas möjligheter är KulturNav.

Vad är KulturNav?

KulturNav är en teknisk plattform för att förvalta och publicera vokabulärer som länkade data. Plattformen utvecklas av det norska icke-vinstdrivande bolaget KulturIT. Plattformen är kostnadsfri att använda. Det bör noteras att KulturIT står enbart för plattformen. Det är de museer och andra kulturarvsinstitutioner som använder plattformen som själva ansvarar för innehållet.

Idag använder ungefär 50 kulturarvsinstitutioner plattformen. Vokabulärerna som återfinns där omfattar stora sådana som används av flera institutioner, som den Svenska fotografdatabasen, men även små som används enbart av ett museum, som denna lista med militärflygplanstyper från Flygvapenmuseum.

Hur är KulturNav sammankopplat med Wikidata?

Precis som flera andra förvaltningssystem för vokabulärer stödjer KulturNav användare att skapa länkar till externa termer med samma innebörd. Interaktionsdesignen i KulturNav uppmuntrar och underlättar för användaren att göra sådana kopplingar.

I vad som kanske är unikt för KulturNav så föreslår systemet automatiskt förbättringsförslag baserade på det motsvarande Wikidataobjektet.

Figure 1. Auktoritetsposten för Aeroseum i KulturNav.

I figur 1 kan du se hur användare med redaktörsrättighet till en vokabulär får förslag på tillägg till en term. Förslagen kommer från Wikidata och omfattar i exemplet ovan: ett förslag på annan geografisk position, ett datum för museets grundande, och en länk till den motsvarande posten för Aeroseum i Virtual International Authority File VIAF

Denna funktionalitet är baserad på ett bakgrundskript som kollar av om det finns ny information i Wikidata. Skriptet körs automatiskt när en användare med redaktörsrättighet besöker termsidan.

Fig 2. Auktoritetspost för Nordiska museet med kort beskrivning, markerad i rött, från Wikipedia.

Auktoritetsposter som har en motsvarighet i Wikidata får en kort beskrivande text tagen från Wikipedia (se fig 2 ovan). Beskrivningarna hämtas via Wikidata och i de fall där det finns beskrivningar på flera av de språk som KulturNav stödjer (nynorsk, bokmål, svenska, finska, estniska) så importeras även de.

De här funktionaliteterna, i kombination med insatser från KulturIT att programmatiskt länka samman termer i KulturNav med de i Wikidata, har resulterat i att det nu finns över 20 000 sådana dubbelriktade länkar. Det gör ju också Wikidata till en rikare resurs!

Avslutande tankar

För att förbättra kulturarvssamlingars interoperabilitet och sökbarhet är sammankoppling av vokabulärer och auktoriteter en nyckelaktivitet. Att göra sammankopplingen via Wikidata är ett väldigt bra sätt. Det gör arbetet enklare, mindre resurskrävande och ger stöd för väldigt många språk. En förutsättning är att vokabulärer och auktoriteter är publicerade som länkade öppna data.

Förhoppningsvis kommer fler system för hantering av vokabulärer att koppla sig samman med Wikidata. Om du känner till några så får du gärna kontakta oss!

The post KulturNav + Wikidata = Sant! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-09 av rasmus
Copyriot

Historisk levnadsstandard, 3: Bröd och efterklok näringslära

Frågan om historisk näringslära går inte att komma undan om vi vill kartlägga historisk levnadsstandard. Om vi vill följa levnadsstandarden i det industrialiserande Europa, måste vi inte minst ta ställning till hur vi ser på övergången från mörkt fullkorn till vitt bröd. En kvalitetsförändring som går att betrakta antingen subjektivt eller objektivt, antingen utifrån ett dåtida kunskapsläge eller ett nutida. var kanske alla överens om att det vita brödet var överlägset, men å andra sidan kände man varken till kostfibrer eller vitaminer. Nu kan vi nog konstatera att det mörkare är “bättre” i en objektiv mening, även om det vita brödet fortfarande är subjektivt uppskattat.

Värderingen av kvalitetsskillnaden mellan mörkt och vitt bröd blir enormt viktig, eftersom bröd och annan mjölmat under seklernas lopp har stått för en oerhört stor del av människors levnadskostnader.

Emma Griffin (2018) tar upp frågan om historisk näringslära i ett avsnitt av sin artikel. Hon pekar på den stora klyftan mellan kulturella och ekonomiska historieskrivningar. James Vernons bok Hunger skildrade hur förståelsen av svält förändrats över tid, i takt med uppkomsten av tekniska medel för att mäta matens näringsinnehåll. På detta reagerade ekonomihistorikern Derek Oddy med en upprörd recension (2008). Han uttryckte ett mer positivistiskt ideal: “scrutinising nutritional techniques is not what the historian should do; instead, modern nutritional knowledge should be applied to data from the past”.

Om vi skulle följa Derek Oddy, måste vi då inte räkna mörkt bröd som högvärdigare än vitt? Övergången till vitt bröd blir då i statistiken till en faktor som försämrar människors levnadsstandard, även om människorna själva upplevde det vita brödet som en förbättring.

En annan som gick på den näringsmässigt objektiva (eller efterkloka) linjen var den tidigare nämnde DDR-ekonomen Jürgen Kuczynski i 40-bandsverket Geschichte der Lage der Arbeiter unter dem Kapitalismus. Kuczynski ville visa hur den tidiga kapitalismen ledde till sänkt levnadsstandard och var således “pessimist” i likhet med Hobsbawm. Emellertid menade Hobsbawm (1957) – som året dessförinnan trätt ut ur kommunistpartiet – att Kuczynskis “extremism” skadade hans egen sak. I stället för att utgå från objektiv näringslära borde man enligt Hobsbawm utgå från människors subjektiva uppfattning om vilken mat som höll hög kvalitet:

Thus, the mere fact that a new diet is nutritionally inferior to an old one is irrelevant, except to the nutritionist. If white bread is adopted because it is believed to be a sign of a higher standard, then its adoption must be regarded as a sign of improvement.

Vi får hos Hobsbawm även en hänvisning till socialläkaren Alfred Grotjahns studie Über Wandlungen in der Volksernährung från 1902, vars centrala tes sammanfattas av Hobsbawm:

Industrialisation leads to a change in the traditional and – except in famines – nutritionally adequate if dull diet. If enough is spent on the new diet, it can be equally good and more varied. However, often only the well-paid worker can spend enough on it, /…/ Hence, for equal incomes, the old diet is normally nutritionally better than the new. Until either the workers earn enough, or governments take adequate action, industrialisation tends to produce a worse-fed population for a time.

Detta får vi läsa mot bakgrund av “Engels lag“, inte efter Friedrich Engels utan statistikern Ernst Engel. Denna “lag” säger att de fattigare spenderar en större andel av sina inkomster på mat (även om de rikare i absoluta termer spenderar mer). En vedertagen implikation är att fattiga hushålls föda till större del består av kolhydrater (bröd, ris, potatis, majs) snarare än fett och protein.

I sammanhanget kommer jag även att tänka på en kommentar från Staffan:

Även inom matsegmentet tycker jag mig ana att tendensen är den samma: onyttig skit (godis, chips, etc) blir billigare, användbara och nyttiga produkter (ekologiska grönsaker, bra kött) blir dyrare.

Nu har vi kanske lämnat frågan om historisk levnadsstandard. Men även ett försök att jämföra prisutvecklingen på “nyttig mat” respektive “onyttig mat” stöter ofrånkomligen på liknande frågor. Finns det en gemensam måttstock för “nyttighet” eller näringsvärde, att sätta i relation till pris? Och ska matens nyttighet värderas utifrån den kunskap som fanns när den åts, eller vårt eget efterkloka perspektiv?

Om vi eftersträvar ett objektivt mått, i linje med näringslära, om vi alltså tillåter efterkloka kvalitetsjusteringar av matpriserna, så måste vi även hålla öppet för att siffrorna som gäller vår egen tid kan behöva revideras i framtiden, om det skulle visa sig att viss mat faktiskt är mycket sämre än vad vi kunde ana.

Referenser

2020-06-08 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Vad menas egentligen med öppenhet?

Den 15 maj tillkännagav regeringen tillsammans med samarbetspartierna L och C att de gör en storsatsning på distansundervisning och öppen nätbaserad utbildning, genom att avsätta 60 miljoner kronor till detta.

Wikimedia Sverige är en drivande part i Mötesplats OER som arbetar för att främja Open Educational Resources, OER, vilket på svenska ofta översätts som öppna lärresurser. När tillkännagivandet från regeringen nådde nätverket uttrycktes givetvis glädje över att den politiska styrningen i landet dels ser det ökade behovet av medel till distansundervisning och dels vill satsa på öppen utbildning och OER. Men framförallt uttrycktes en undran över vad “öppen nätbaserad utbildning” egentligen innebär i denna kontext.

OER-loggan i oförändrad version, av Jonathasmello. CC BY 3.0

Unescos OER-rekommendationer

I höstas (25 november 2019) antogs Unescos rekommendationer för hur medlemsstater globalt och lokalt ska arbeta med implementeringen av OER, av nästan 200 länder. Rekommendationerna går från medvetandegörande till handling, implementering, monitorering och utvärdering. Det är fem områden som prioriteras:

  • Utveckla kunskap och kapacitet hos intressenter för att hitta, återanvända, skapa och dela OER
  • Utveckla stödjande politik
  • Tillgodose inkluderande och rättvis tillgång till OER av hög kvalitet, till alla
  • Utveckla hållbarhetsmodeller för OER
  • Underlätta internationellt samarbete (inom alla de fyra områdena ovan)
Unescos logga, public domain

Unesco utgår från definitionen ”Open Educational Resources (OER) are learning, teaching and research materials in any format and medium that reside in the public domain or are under copyright that have been released under an open license, that permit no-cost access, re-use, re-purpose, adaptation and redistribution by others.” 

När rekommendationerna var antagna skrev Unesco på sin hemsida:

The new UNESCO Recommendation will promote access to educational resources for all. An important step was taken towards quality education and access to information for all, as UNESCO’s General Conference adopted today a Recommendation on Open Educational Resources (OER). This new Recommendation will support the development and sharing of openly licensed learning and teaching materials, benefiting students, teachers and researchers worldwide. “The Recommendation on OER will contribute to the building of open and inclusive knowledge societies, and to the achievement of the UN Sustainable Development Goals,” highlighted Mr Moez Chakchouk, UNESCO Assistant Director-General for Communication and Information.

Vi frågade Regeringskansliet…

När vi frågade Regeringskansliet (den 19 maj 2020) vad de menar med “öppen”, och om det finns några krav gällande öppenhet på de institutioner som kommer få del av dessa medel, fick vi följande svar: 

När det gäller vad regeringen avser med öppen nätbaserad utbildning, så avses det som regleras i  högskoleförordningen (11 kap) och anslutande regelverk. Där framgår bl.a. att:  

– Med öppen nätbaserad utbildning avses utbildning som ges via internet och som är öppen för alla, utan förkunskapskrav.
– Öppen nätbaserad utbildning ska knyta an till och främja den utbildning eller forskning som lärosätet redan har.
– Lärosätena får anord­na prov för deltagarna, sätta betyg och utfärda utbildningsintyg.
– Den öppna nätbaserade utbildningen är avgiftsfri för deltagarna.
– Öppen nätbaserad utbildning ger inte rätt till studiemedel.

När det gäller öppna lärresurser har Sverige inte några rekommendationer för hur lärosätena kan arbeta med öppna lärresurser enligt Unescos definition. Det är dock en intressant fråga att titta vidare på och vi tackar för inspelet.

Sverige var alltså en av ungefär 200 stater som antog OER-rekommendationerna för ett halvår sedan, och i dagsläget har Utbildningsdepartementets tjänstemän ingen plan för hur lärosätena ska arbeta med frågan, utan tackar för inspelet. Eftersom Sverige var med i konsultationen inför att rekommendationerna antogs blir vi lite förvånade över responsen. Vi ser också med glädje fram emot att kunna bistå både Utbildningsdepartementet och Svenska Unescorådet på alla tänkbara sätt inför implementeringen av rekommendationerna inom en snar framtid.

OER, mänskliga rättigheter och globala mål

OER är mer än bara möjligheten för universitet och högskolor att livestreama föreläsningar och lägga ut på nätet för alla att se. Det är faktiskt så grundläggande att det handlar om FN:s artiklar om mänskliga rättigheter och social rättvisa. Det handlar också om FN:s globala hållbarhetsmål, särskilt mål 4 om utbildning för alla, det vill säga: tillgång till fri, inkluderande, jämlik, kvalitativ kunskap och utbildning samt om det livslånga lärandet. Här behöver institutionerna själva och den politiska styrningen arbeta från två håll för att förändring och implementering ska ske på riktigt och på bred front.

FN:s globala mål nummer fyra, fri att använda enligt utsaga.

Det handlar också om att riksdagen så sent som 2019 fastslog att Sverige ska vara ett digitalt framgångsland, där “öppna data” har fått ett särskilt fokus. I förslaget kan vi läsa att Sverige halkat efter vad gäller öppna data, och att landets digitalisering bland annat hämmas för att svenska myndigheter inte prioriterar området. Så verkar onekligen vara fallet när det kommer till OER, som kan räknas in i den breda globala rörelsen för öppenhet. Där finner vi också exempelvis open access, som framförallt handlar om öppenhet kring vetenskapliga publikationer, samt de 10 områdena för öppenhet som antogs 2017 i form av Cape Town Open Education Declaration.

Vi i nätverket Mötesplats OER vill se medvetenhet och handling från såväl utbildningsinstitutioner, museer och skolor som från ansvariga myndigheter och regering när det gäller att lyfta vikten av OER och hela öppenhetsrörelsen förespråkad av Unesco. Fritt (gratis) på nätet är en sak, men öppenhet något helt annat när det kommer till mänskliga rättigheter och social rättvisa. Det betyder att människor ges möjlighet att anpassa, dela och använda utbildningsmaterial utifrån sina egna behov och sammanhang.

The post Vad menas egentligen med öppenhet? appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-07 av rasmus
Copyriot

Historisk levnadsstandard, 2: Mer om levnadskostnadsindex för industrialiseringens England

Förra inlägget tog upp historikerdebatten kring 1960 om hur den industriella revolutionen påverkade människors levnadsstandard under 1800-talets första hälft. Såväl kvalitativa som kvantitativa aspekter av levnadsstandard togs upp av de brittiska social- och ekonomihistorikerna. Men i centrum stod ändå försöken att kvantifiera reallönernas utveckling, utifrån ett fragmentariskt och inte alltid helt pålitligt källmaterial.
Några år in på 1960-talet kom E.P. Thompson med sin kritik mot ytligheten i många kvantitativa studier. Thompsons vilja att återge vanliga människors upplevelse av industrialiseringen skulle influera väldigt många historiker. Men inom det ekonomihistoriska studiet av historisk levnadsstandard har denna kvalitativa ingång på 2000-talet snarare trängts undan i en ny våg av kvantitativa studier. Det menar historikern Emma Griffin (2018):

The nebulous thing that Thompson called “experience” scarcely now figures in discussions of the standard of living. Social, cultural and qualitative attempts to make sense of the human experience of economic modernization have been largely eclipsed by the inexorable march of statistics.

Många av dessa kvantitativa studier handlar fortfarande om att kalkylera tidsserier över reallön, baserat på ett eller annat levnadskostnadsindex. Men det finns också gott om exempel på försök att kvantifiera materiellt välstånd och fysisk hälsa.

Emma Griffin menar att 2000-talets kvantitativa studier oftast har tenderat att upprepa samma slutsats, i linje med vad som kallats “pessimism”. Trots den enorma ökningen i produktion, kom välståndet inte arbetarna till del under industrialiseringens första halvsekel. Reallönerna för vanligt folk steg knappast och enligt de flesta mått blev människors liv faktiskt sämre – så lyder den gängse slutsatsen.

Att så många historiker tycks eniga om detta är i sig anmärkningsvärt. Det är detta “nyfunna konsensus” som Griffin (2018) vill problematisera med sin artikel i Past & Present (tidskriften som en gång grundades av Thompson, Hobsbawm m.fl.) Utan att ta ställning för den linje som kallats “optimism”, menar hon att det finns belägg för en betydligt mer sammansatt och ambivalent bild, med växande klyftor mellan stad och landsbygd, mellan vuxna och barn, mellan män och kvinnor.

Hennes kritik riktas i första taget mot Charles H. Feinstein som blev enormt inflytelserik med sina beräkningar i artikeln “Pessimism Perpetuated” (1998), som alla 2000-talets studier har hänvisat till. För sin artikel konstruerade Feinstein ett levnadskostnadsindex där varukorgen innehöll 12 sorters mat samt öl, kol, lyse, kläder, skor och hyra. Förändrade konsumtionsmönster hanteras genom att den undersökta perioden har delats in i tre underperioder (1770–1812, 1808–1852, 1848–1870); varukorgens viktning ändras sedan med hjälp av konsumtionsuppgifter som hämtats från mitten av vardera period. I stort ser skillnaden ut att vara liten. Matens andel går från 69 till 61 procent medan dryck, kläder och hyra går upp någon smula. Inom matposten sker ett något större skifte då konsumtionen av mjöl minskar, medan färdigbakat bröd blir viktigare. I matposten återfinns även kaffe, te och socker.

Feinstein (1998) nämner kort vissa frågor om kvalitetsjustering. Priset på yllekläder – en central produkt i själva den industriella revolutionen – är svårt att indexera eftersom ylle kan hålla väldigt olika kvalitet. Tidigare levnadskostnadsindex har i hög grad utgått från data på exporterad ylle, som visar på kraftigt fallande priser under perioden, men detta kan mycket väl vara ett uttryck för att allt enklare kvaliteter gick på export. Feinstein försökte åtgärda detta genom att även titta på prisuppgifter för yllebyxor, “a standard, well-defined garment”. Mycket riktigt sjönk inte byxpriserna lika mycket – vilket översätts till en liten justering uppåt av reallönerna.
Hyra är bland de svåraste priserna att indexera och baseras på mycket grova prisuppgifter, som sedan har justerats nedåt en smula för att kompensera för vad som antagits vara ökad kvalitet i nybyggda bostadshus.
Feinsteins slutsatser blev ändå entydigt “pessimistiska”: för den arbetarklassen i stort innebar industriella revolutionen nästan ett sekel av hård arbete innan de i någon mån började få ta del av den ökade produktivitetens frukter, skriver Feinstein.

Most British workers and their families did not experience an actual deterioration in their standard of living during and after the Industrial Revolution. But neither did they enjoy the rapid progress which the super-optimists have discerned. For the majority of the working class the historical reality was that they had to endure almost a century of hard toil with little or no advance from a low base before they really began to share in any of the benefits of the economic transformation they had helped to create.

I kontrast till Charles Feinsteins “pessimism” står den mer “optimistiska” lönestatistik som räknats fram av Gregory Clark (2001) för lant- och byggnadsarbetare. Även han har såklart konstruerat ett levnadskostnadsindex och diskuterar sitt val av indexformel i förhållande till Feinsteins. En viktig fråga rör sättet att hantera förskjutningar i konsumtionen som skedde under den studerade tidsperioden.

A rural cost of living index was formed as a geometric index /…/ Thus it assumes constant shares of expenditure on each item as relative prices change. /…/
This implies that if the relative price of an item such as housing increases, consumers adapt by reducing relative purchases of the item to the degree to which the share of expenditures on each item remains constant. /…/
In his paper on real wages in the industrial revolution period, Feinstein instead uses a fixed weight index /…/ for each of three sub-periods. The Feinstein index assumes that if the relative price of an item increases then within each sub-period there is no effect on the relative amount consumed. The Feinstein index will tend to show greater increases in the cost of living than the index preferred here.

Sättet att konstruera levnadskostnadsindex verkar alltså åter ha varit avgörande för om bilden av levnadskostnadernas utveckling blir “pessimistisk” eller “optimistisk”.

En av den tidigare debattens ärkepessimister var den marxistiskt orienterade ekonomen Jürgen Kuczynski som kom att verka i Östtyskland. I mastodontverket Geschichte der Lage der Arbeiter unter dem Kapitalismus ville bekräfta bilden av hur industrialiseringen ledde till sänkt levnadsstandard för arbetarklassen. Vad använde han för levnadskostnadsindex? Michael Flinn (1974) ger svaret:

Kuczynski (1942) relied enthusiastically and exclusively on Tucker” /…/
Hobsbawm (1957) would have no tuck with Silberling, but was less severe on Tucker

Det verkar som att den där Tucker ha skapat ett levnadskostnadsindex som lämpar sig väl för en “pessimistisk” tolkning och som därför har uppskattats av marxistiska historiker. I jämförelse med andra index som fanns till hands kring 1900-talets mitt, kan noteras att Tucker visar påfallande låga prisökningar för perioden ca 1750–1790, men påfallande höga prisökningar under efterföljande period ca 1790–1810; därtill ger det en nedtonad bild av de påföljande årtiondenas deflation. Det är således inte svårt att förstå varför Tuckers index en gång i tiden användes för att driva den “pessimistiska” tesen. Samma tes som alltså enligt Griffin (2018) kommit att dominera 2000-talets kvantitativa studier. Mer om hennes kritik i nästa inlägg!

Referenser

2020-06-07 av rasmus
Copyriot

Historisk levnadsstandard, 1: Debatten om industriella revolutionen

Hur människors levnadsstandard har gått upp eller ned i det förflutna har varit föremål för en rad historievetenskapliga debatter. Olika slags historiker har använt olika metoder för att följa olika populationer över olika tidsperioder: decennier, sekler, millennier. Ofta men inte alltid har man försökt använda pengar som mått på levnadsstandard och frågan har kokat ner till att handla om reallön. Där finns beröringspunkten med vår indexkritiska forskning, som i korthet handlar om svårigheterna att mäta pengarnas köpkraft över tid.

Eftersom många studier av historisk levnadsstandard går ut på att avgöra vad människor kunnat köpa för sina pengar, är resultaten högst beroende på valet av levnadskostnadsindex (som ju används för att räkna om penninglöner till reallöner). Även om vi själva inte gör anspråk på att säga någonting om levnadsstandardens historiska utveckling, vill jag skaffa mig lite överblick över hur de vetenskapliga debatterna har utvecklat sig, med tyngdpunkt på källkritik i allmänhet och indexkritik i synnerhet.
En gedigen diskussion om källkritik förs till exempel i ett alldeles färskt bidrag från två svenska ekonomihistoriker (Bengtsson & Svensson 2020), som behandlar tidsperioden 1750–1900. Återkommer snart dit, men vill först backa tillbaka en bra bit.

Friedrich Engels klassiska studie av “Den arbetande klassens läge i England” (1845) handlar om vad den industriella revolutionen innebar för vanliga kvinnor, män och barn. Frågeställningen skulle förbli central på det ekonomisk-historiska fältet under 1900-talet.

Åtminstone i Storbritannien utkristalliserade sig två motsatta läger bland historikerna, “optimister” och “pessimister”. Termerna kan tyckas lite illa valda när de inte handlar om vad som ska komma, utan om vad som har varit. Men visst fanns där även en politisk klangbotten. Rent vetenskapligt var frågan om huruvida den tidiga industrikapitalismen hade varit gynnsam för det stora flertalet. “Optimisterna” som menade att så var fallet, var ofta politiskt liberala (även Friedrich Hayek kunde räknas till detta läger), med en övertygelse om att vägen till ökad levnadsstandard även fortsättningsvis skulle gå genom marknaden. På 1950-talet utmanades de av “pessimister” som ofta var marxister. Främst bland dessa var historikern Eric Hobsbawm.

Hobsbawm (1957) särskilde mellan en “klassisk” pessimism (Ricardo, Malthus, Marx m.fl.) och en “modern” optimism som grundlades av John Clapham i trebandsverket An Economic History of Modern Britain (1926–1938). Claphams slutsats om ökade reallöner 1790–1850 var delvis var en följd av valet av period. De flesta är överens om att levnadsstandarden började vända uppåt under 1840-talet, så den egentliga debatten handlar om de föregående årtiondena.

Clapham lutade sig på befintlig statistik över löner och priser. På levnadskostnadssidan använda han sig av det index som konstruerats av Norman J. Silberling. “It is not too much to say that Clapham’s version of the optimistic view stood or fell by Silberling”, skriver Hobsbawm.
Silberlings levnadskostnadsindex har blivit hårt kritiserat. Dels för att det baserade sig på partipriser på varor som råull och råhavre, snarare än på priserna på verkliga konsumtionsvaror i detaljhandeln. Dels för att varukorgens sammansättning knappast återspeglade verkliga konsumtionsmönster. Största problemet med Silberlings levnadskostnadsindex tycks ha varit att det underskattade vikten av mjölmat (inklusive öl). Men dess svagheter var fler än så. Thomas Ashton (1949) uttryckte sig roligt om den imaginära människa vars levnadskostnader återspeglades av detta index:

He did not occupy a house, or at least was not called upon to pay rent. He allowed himself only a moderate amount of bread and very little porridge, and he never touched potatoes or strong drink. On the other hand, he got through quite considerable quantities of beef and mutton and showed a fondness for butter. Perhaps he was a diabetic. The ordinary Englishman of the eighteenth century would have been puzzled by him. /…/
Silberling’s creature /…/ quenched his thirst only with tea and coffee (with sugar but without milk)

Michael Flinn (1974) påpekar att det i huvudsak finns tre metodologiska problem i studiet av historiska reallöner. Det första rör frågan om att ur ett kvantitativt material identifiera trender över lång tid, inklusive valet av tidsperiod, vilket hänger samman med frågan om vad man rent kvalitativt menar med “den industriella revolutionen”. Det andra problemet handlar om att följa prisernas historiska rörelse, det tredje om lönernas. Priserna var mer volatila, de rörde sig mer, än lönerna. Alltså blir resultatet i mycket hög grad avhängigt konstruktionen av ett historiskt levnadskostnadsindex. Vilka priser man väljer att mäta och vilken vikt som tillmäts olika livsmedel kan då bli avgörande för bilden av stigande eller fallande reallöner.

Det finns en mängd historiska levnadsindex och alla har utsatts för hård kritik. Men så länge man existerar att index uppgift är att indicera, bokstavligen ge en fingervisning, inte exakt på procenten när – då är det ändå slående hur väl dessa index stämmer överens.
Alla mått på levnadskostnader pekar på en uppåtgående trend från 1790-talet och fram till en topp 1813, då den inflatoriska fasen går över i en deflatorisk fas. Perioden 1815–1840 präglas av fallande priser och fallande löner (i pengar räknat). Men varken över löner eller priser finns någon fullständig statistik.

Centralt i den pessimistiska tolkningen var att den samlade produktionen och importen av vete inte höll takt med befolkningstillväxten. Under den aktuella perioden måste det alltså ha konsumerats mindre vete per person, vilket i viss mån kompenserat av att folk åt mer potatis. Hobsbawm menade också hur vanligt folks mat fick sämre kvalitet eftersom handlare blandade ut mjöl med sand, mjölk med vatten och så vidare (adulteration).

År 1957 hävdade Eric Hobsbawm att John Claphams optimistiska kalkyler i praktiken hade fallit, då det avslöjats hur svag empiri de vilade på. På optimisternas sida i debatten kvarstod Thomas Ashton som i stället tog stöd mot vissa antaganden av teoretisk art, om vi får tro Hobsbawm.

Hobsbawm fick snart mothugg av historikerkollegan Robert M. Hartwell, som var medlem av (sedermera ordförande i) den högerliberala Mont Pelerin Society.

Hartwell (1961) försvarade alltså en “optimistisk” tolkning av levnadsstandardens utveckling under den industriella revolutionen. Hans argumentation är rätt intressant: först menar han att historiker bör undvika “prejudice and pre-conceived theories”, bara för att redan i samma mening tala om hur bristen på data kan vägas upp genom “an analysis of the likely changes in income distribution during a long period of economic growth”. Men vad är det som kan få vissa förändringar att framstå som mer sannolika än andra, om inte förutfattade teorier? I detta fall den teori som brukar kallas “trickle-down” och säger att den ekonomiska tillväxtens frukter i slutändan alltid kommer att “sippra ned” även till de fattigaste.

Detta är såklart inte det enda teoretiska antagande som präglar analysen hos Hartwell (och många andra i den här debatten) utan att skrivas ut. Ett annat är det att levnadsstandard bara handlar om konsumtion, inte om sådant som arbetsvillkor eller arbetstid. Utifrån sådana premisser blir ökad fritid något som ställs mot ökad levnadsstandard. Kanske kan man säga att begreppet “levnadsstandard” i praktiken fungerar som lite av en teoretisk black box där förutfattade meningar kan parkeras utan att granskas närmare.

Robert Hartwell (1961) höll alltså fast vid en “optimistisk” slutsats, sammanfattad i dessa ord:

the standard of living of the mass of the people of England was improving in the first half of the nineteenth century, slowly during the war, more quickly after 1815, and rapidly after 1840. And /…/ the increase in average life over these years is further proof of increasing well-being. /…/ People lived longer because they were better nourished and sheltered, and cleaner, and thus were less vulnerable to infectious and other diseases. /…/
In any case, much of the ill that has been attributed solely to the industrial revolution existed also in the pre-industrial age. /…/
Thus much misunderstanding has arisen because of assumptions – mainly misconceptions – about England before the Industrial Revolution; assumptions, for example, that rural life was naturally better than town life, /…/ thet slums and food adulteration were peculiar products of industrialization, and so on; in other words, the perennial myth of the golden age.

Eric Hobsbawm lät sig inte övertygas utan återkom 1963 med en ny artikel i The Economic History Review, där han återigen slog fast att det saknades vetenskapliga belägg för den “optimism” som tidigare hade dominerat bland brittiska ekonomihistoriker. Kort sagt saknades enligt Hobsbawm (1963) tillräckligt pålitliga data för att kunna räkna ut en tidsserier över reallönerna i England. Därför vore det bättre att närma sig frågan genom att undersöka vad folk faktiskt konsumerade, rent materiellt. Ett annat problem i att utgå från penninglöner är också att människor inte alltid fick någon lön, eftersom deras arbetskraft inte alltid var efterfrågad.

Chronic and cyclocal unemployment /…/ was almost certainly extremely high, /…/ but its effect on real wages, though plainly serious, remains to be investigated. As usual, the optimists (notably Hartwell) continue to neglect it entirely

I avsaknad av hårda bevis, har optimisterna fallit tillbaka på sin liberala ideologi, skrev Hobsbawm (1963). Antagandet de gör är att nationalinkomsten (BNP) steg så mycket att detta rimligen borde resultera i ökade realinkomster för varje människa i England under den industriella revolutionen.

Hobsbawm (1957) och Hartwell (1961) tycks ändå ha varit överens om att dödligheten minskade, eftersom färre svalt ihjäl. Men detta betyder inte nödvändigtvis att den genomsnittliga familjen fick mer mat på bordet, påpekade Hobsbawm. Minskad svält kan också handla om en jämnare tillgång på mat än vad som varit fallet i det förindustriella samhället. Den jämnare tillgången återspeglar sig kanske inte i statistiken över reallöner. Men borde den ändå inte betraktas som en ökad levnadsstandard? Döden måste väl ändå vara “det slutgiltiga kriteriet”, påpekar Hartwell i en fotnot. Samma fotnoten löper ut i ett intressant resonemang, som öppnar en glipa i levnadsstandardens svarta låda:

Some people may prefer a combination of feasts and famine, with an uncertain expectation of life, but surely most people would prefer regular consumption, the certainty of longer life, and the hope of improved conditions. And, in any case, there were no feasts in pre-industrial, or modern non-industrial societies: the alternatives were (and are) subsistence, and, when crops fail, less than subsistence. In the classic definition of welfare, a person is better off if his income is larger, or more evenly distributed over time.

Här hade man kunnat önska sig att Hartwell velat ge ett par litteraturhänvisningar. Att det inte förekom några fester i förindustriella samhällen är ett, hmm, ganska magstarkt påstående. Jag blir också nyfiken på vad som menas med “den klassiska definitionen av välfärd”. På något sätt blir det väl nödvändigt att göra en avvägning mellan total konsumtion och jämn tillgång. Frågan kan omformuleras i termer av golv och tak. Är det så självklart att “de flesta människor” alltid föredrar att höja golvet (den lägsta vardagsstandard man sjunker till under dåliga tider) framför att höja taket (den högsta standard man uppnår vid festligheter)?

Frågan om festernas betydelse för levnadsstandarden kräver någon form av sociologisk grund. Går det att komma undan från Durkheims idéer om ritualernas betydelse för kollektivet?

I sitt bruk av kvantitativ data stannade Hobsbawm i allmänhet på en nationellt aggregerad nivå. Men han påpekade också att frågan inte får inskränkas till det ekonomiskt mätbara. Sociologiska frågor om trygghet, drömmar och gemenskap måste också finnas med, skrev han 1963.

1963 var också publikationsåret för E.P. Thompsons klassiska studie The Making of the English Working Class. Thompson hörde till samma grupp av marxistiska historiker som Hobsbawm, som lämnat det brittiska kommunistpartiet i protest mot Sovjets invasion av Ungern. Debatterna om historisk levnadsstandard fördes alltså i nära anslutning till denna brytning med Sovjet. Nästa inlägg kommer ta avstamp i hos en historiker som lutar sig tillbaka mot traditionen från Thompson.

Referenser

2020-06-05 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Maj med Wikipedia!

Inför fototävlingen Wiki Loves Earth som arrangerades i Sverige i maj månad skrev Måns Hagberg hur det ger tröst och mening att delta och bidra. Nu när tävlingen är över följer Måns upp och berättar om sin maj-månad med Wikipedia, och vad den resulterade i.

Wiki Loves Earth 2020 gjorde skillnad för mig! Jag bröt coronaisoleringen, kom ut, tog bilder, lade in dem och mådde bättre.

Som 70-plussare unnar jag mig att dra kamerautrustningen i en kärra med stora hjul som klarar terräng. Här inspekteras den av korna om sköter reservatet Norrköpings Ekhagar, Wilhelmsberg. Foto: Måns Hagberg, CC BY-SA 4.0

Ljusfors utanför Skärblacka är fint! Man hör pappersfabriken, men fåglarna hörs mest. Jag hittade de två jättegrytorna men också en tredje, trasig gryta. Den stod det inget om någonstans så jag skickade in en bild till länsstyrelsens reservatsförvaltare.

I Norrköpings Ekhagar, Wilhelmsberg, tänkte jag plåta laven Ekspik. Men den var så liten, bara nån millimeter, att jag inte fick till någon bild. Men vänta bara!

Marielund är en pytteliten urskog, 2-3 fotbollsplaner. Förunderlig, dunkel miljö. Jag gick vilse där! Kom tillbaka med kompass och hittade rätt. Wikipediatexten var torftig, tyckte jag, och lade in utförliga citat från två källor. Mitt första större inlägg. Den texten raderade en hängiven wikipedian, Yger, som gjort 370 000 insatser. Sen fick jag hjälp av Yger att skriva om och skriva rätt.

Mossklädda klipphällar, tallskog med stora inslag av löv och i fonden Bråviken. Halon på himlen skapas av miljoner små iskristaller som bryter solen ljus. Foto: Måns Hagberg, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

28 maj var jag ute på Kvarseboklint naturreservat, ett jättefint naturområde. Plötsligt lyste en halo runt solen som lyste från en disig himmel. Jag hann ta åtta exponeringar innan halon slocknade. Väl hemma framkallade jag och bearbetade bilderna. Tog fram en poppig men plastig bild och lade in den. Men ångrade mig. Fick fram, och lade in, en stillsam bild med frid.

Måns Hagberg

The post Maj med Wikipedia! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-02 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Andrew Lih – du är inte produkten på Wikipedia

English version below.

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Andrew Lih – du är inte produkten på Wikipedia

Partnerskap för Globala målen, wikimedianer och GLAM – Galleries, Libraries, Archives and Museums

Andrew Lih, en välkänd profil inom wikimedia-gemenskapen, sedan 2003. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA, Via Wikimedia Commons.

Andrew Lih har många roller inom Wikimedia-rörelsen och wiki-projekten. Har har skrivit på Wikipedia sedan 2003, idag är han huvudstrateg för wikimedia-aktiviteter på Metropolitan Museum of Art.

Andrew Lih är också författaren till boken med namnet  “The Wikipedia revolution – How a bunch of nobodies created the world’s greatest encyclopedia” (Wikipedia-revolutionen – Hur ett gäng med enkla människor skapade världens mäktigaste uppslagsverk). Den gavs ut 2009 och har sedan dess översatts till ett flertal språk.

– Titeln kan låta som om det är en förolämpning för folk som befinner sig utanför rörelsen, men vi som befinner oss inne i rörelsen är stolta över att vi är ett gäng med enkla människor. Det här är en av de trevliga sakerna med Wikipedia, det är en historiebok som är skriven av vanliga människor. Det är öppet för vem som helst att skriva och bidra. Det är en ganska ny företeelse, ett uppslagsverk som alla kan vara en del av.

GLAM-sektorn och Wikimedia 

Andrew Lih arbetar för närvarande inom GLAM-sektorn och Wikimedia. GLAM är ett internationellt begrepp som står för Galleries, Libraries, Archives and Museums, på svenska blir det porträtt- eller konstgallerier, bibliotek, arkiv och museum.

– 2003, när jag började att skriva på Wikipedia, fanns det inget samarbete med de traditionella kulturarvsinstitutionerna. Det tog ett tag för oss att få GLAM-sektorn att bli engagerad i Wikipedia. 

I början, när Wikipedia drog igång, var uppfattningen att det var amatörer mot yrkesprofessionella. Det var de som kontrollerade hur historien ska berättas, människans berättelse ägdes av de gamla institutionerna, såsom museer och bibliotek. 

Det förändrades efter Wikimania 2008, då den årliga  användarkonferensen hölls i Alexandria, i Egypten.

– Den stora vändningen kom när biblioteket i Alexandria var värdar för Wikimania det året. De gav oss ett utrymme att vara på och tillgång till deras personal. Det var ett fantastiskt första steg att ett så väl ansett bibliotek omfamnade Wikipedia som en partner med samma uppdrag – att ge kunskap till allmänheten.

2010 var startåret för GLAM-engagemanget. Då började wikimedianen Liam Wyatt som “Wikipedian in Residence” på British Museum. Det är en internationell benämning på en erfaren Wikipedia-skribent som under en bestämd tid arbetar på plats hos ett företag eller en organisation. Sedan tog andra museer efter och tog Wikipedia-engagemanget till den nivå som vi har idag. Det finns nära samarbeten mellan museer och Wikimedia. Det rör sig främst om projekt med fokus på Wikidata eftersom det ligger i linje med och är anpassat för att möjliggöra för museets samlingar och dess metadata, att användas för intressant multimedia.

– För närvarande har jag positionen som huvudstrateg för wikimedia-aktiviteter vid  the Metropolitan Museum of Art. Det är USA:s största konstmuseet och det tredje mest besökta i världen. Museet har ett brett konstinnehav. De tycker om att prata om att de har 5000 år av mänsklighetens historia och konstverk, oavsett om det är europeisk, asiatisk, afrikansk eller om det är kostymer, vapen, målningar, skulpturer – det har det mesta av allt.

Wikimania, användarkonferensen

Wikimania 2019 är Andrew Lihs 14:e. Han har varit på alla sedan 2005. Den första hölls på ett vandrarhem i Frankfurt. Omkring 150 personer deltog och den organiserades av Wikimedia Deutschland.

– För varje år som går tillkommer ytterligare en dimension till vår gemenskap och den växer fortsatt. Det här är orsaken till varför jag återkommer.  

Andrew Lih tycker att det är bra att det finns en regelbunden uppföljning av wiki-projekten, att det finns en samling människor som kommer till konferensen och knyter betydelsefulla och användbara kontakter.

– Jag tror inte att vi skulle kunna ha ett GLAM- och Wiki-engagemang utan Wikimania. vi skulle inte heller ha någon Wikidata utan de människor som kommer till den här konferensen. Många av de som du ser som ledare i Wikimedia-rörelsen, var de som dök upp på Wikimania och som knöt kontakter med varandra. De inledde samarbeten som är helt avgörande för rörelsen.

Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen

Andrew Lih sitter i den styrgrupp som har till uppgift att välja den stad där Wikimania ska hållas. I år gjorde de något annorlunda, de räckte ut handen till likasinnade partners såsom:  Mozilla, Creative Commons, OpenStreetMap och UN.

– Vi har alltid varit riktigt bra på att prata med oss ​​själva. Men det är en missad möjlighet för Wikimania att nå ut till resten av världen. I år vill vi engagera oss i FN och de Globala målen för en hållbar utveckling. Det är därför som vi bjöd in Michael Peter Edson från Museum for the United Nations – UN Live, att hålla vårt inledningstal. Jag tror att det här bådar gott för framtiden.

Andrew Lih funderar över hur FN arbetar för att engagera länder från hela världen samt marginaliserade samhällen på ett systematiskt och genomtänkt sätt. Han tror att det här kan vara användbart för Wikimedia-rörelsen och vårt globala engagemang.

Öppen kunskap och fri kunskap 

– När du tittar på de populäraste webbplatserna i världen, hur många av dem är utan annonser? Hur många av dem är inte ute efter att göra en affär? Jag kommer inte på någon annan än Wikipedia. Vi försöker inte sälja på dig något eller att få tillgång till din privata information och sälja vidare till tredje part. På Wikipedia är du inte produkten, säger Andrew Lih.

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Andrew Lih – You are not a product at Wikipedia

Partnerships for the SDGs, Wikimedians and the GLAMs

Andrew LihAndrew Lih, a well known profile within the Wikimedian movement, since 2003. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA, Via Wikimedia Commons.

Andrew Lih wears many hats within the Wikimedia movement and the many wiki projects. He has been editing Wikipedia since 2003 and today he is the main Wikimedia strategist at the Metropolitan Museum of Art.

Andrew Lih is also the author of the book called ”The Wikipedia revolution – How a bunch of nobodies created the world’s greatest encyclopedia”. It came out in 2009 and has been translated into multiple languages. 

– The title may sound like it is an insult to people who are outside the movement, but people that are inside the movement takes pride in that we are a bunch of nobodies. This is one of the nice things about Wikipedia, it is a history book written by regular people. It is an opportunity for anyone to be a contributor and that is quite new to have an encyclopedia that anyone can be a part of.

The GLAMs and Wikimedia 

Andrew Lih is currently working within the area of GLAM – Galleries, Libraries, Archives and Museums – and Wikimedia.

– There was not this cooperative way of working between the traditional cultural heritage institutions and Wikipedia in the early days, when I first started editing in 2003. It took a while for us to reach this GLAM engagement with Wikipedia. 

When Wikipedia first started it was seen as the amateurs versus the professionals, the folks who controlled the narrative about our history and human knowledge were the old style institutions, like museums and libraries. But things changed after Wikimania 2008, when the yearly user conference was held in Alexandria in Egypt, Andrew tells. 

– The big turning point was that the Library of Alexandria hosted the user conference that year. They donated space and staff time. It was a great first big step to have a library of that stature embrace Wikipedia as partner of the same mission, providing knowledge to the public.

2010 was when the GLAM engagement started with the British Museum and the Wikimedian Liam Wyatt as the Wikipedian in Residence. After that, other museums started to follow the lead with Wikipedia engagement, to the point we are now. There are deep collaborations between museums and Wikimedia, mostly projects with Wikidata. Because it very much aligns with collections, metadata and the ability to query an to do interesting multimedia.

– Right now my position at the Metropolitan Museum of Art is as the main Wikimedia strategist. It is the largest art museum in the United States, the third most visited in the world and it has a diverse broad holdings of art. There are 5,000 years of human history and art, whether it is European, Asian, African, whether it is costumes, armours, paintings, sculptures – they have pretty much something of everything. My assignment is to bring their collection into Wikidata and to do interesting projects with it.

Wikimania, the user conference

Wikimania 2019 is Andrew Lih’s fourteenth, he has been to them all since 2005. The first one was held at a youth hostel in Frankfurt, about 150 people attending and organized by Wikimedia Deutschland.

– Every year there is yet another dimension to this community, and it keeps growing. This is why I keep coming back.

Andrew Lih believes that it is a good thing that there is a regular year to year follow up on the wiki projects, that there is a regular set of folks who comes to the conference and creates meaningful connections.

– I do not think we could have GLAM and Wiki egagement without Wikimania, or Wikidata without people coming to this conference. A lot of the people you see as leaders in the Wikimedia movement were the ones who showed up at Wikimania and made human connections with folks and had collaborations that are crucial for the movement.

Stronger together: Wikimania, open knowledge and the SDGs

Andrew Lih is on the steering committee for selecting the next city for Wikimania and this year they did something different, they reached out for like minded partners such as: Mozilla, Creative Commons, OpenStreetMap and the UN.

– We have always been really good at talking to ourselves. That is also a lost opportunity for Wikimania to interface with the rest of the world. This year we wanted to engage with the UN and the Sustainable Development Goals. That is why we invited Michael Peter Edson from the Museum for the United Nations – UN Live, to do the keynote. I think this is a good sign.

Andrew Lih reflects upon the way that UN tries to figure out how to engage Global North, Global South and marginalized communities in a way that is systematic and thoughtful. He thinks this could be useful for the Wikimedia movement and the global engagement. 

Open knowledge and free knowledge

– If you look at the top most popular websites in the world, how many of them do not have any ads? How many of them are not revenue generating? I can not think of any except from Wikipedia. We do not try to sell you something, or get private information about you to sell to someone. You are not a product at Wikipedia, says Andrew Lih.

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019:

The post Andrew Lih – du är inte produkten på Wikipedia appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-06-01 av Axel Pettersson
Blogg – Wikimedia Sverige

Använd vår teknikpool!

Ett av Wikimedia Sveriges viktigaste projekt är att ge stöd till gemenskapen. Med Covid-19-pandemin kan inte allt stöd användas som vanligt, men det finns fortfarande många saker du kan göra – och kanske i synnerhet just nu, om du har tid över och tillbringar mycket tid hemma. Nedan ger vi några förslag på vilka stöd du kan använda dig av just nu!  

Fujitsu – ScanSnap SV600. Foto: Biswarup Ganguly, CC BY-SA 4.0

Skanner och referenslitteratur

Ett av Wikipedias systerprojekt heter Wikisource. Det är ett arkiv för tryckta böcker och andra texter utan upphovsrätt. Vi har flera skannrar som är särskilt bra för att skanna in gamla böcker – bland annat den här godbiten. Vi skickar gärna hem den till dig, om du är sugen på att skanna in gamla böcker.

Vill du skanna in gamla böcker, men har inga gamla böcker att skanna? Vi hjälper gärna till med att köpa in gamla böcker, som du kan få skickade hem till dig. Det viktigaste är att de är upphovsrättsligt fria. Om du har funderingar kring om en bok verkligen är upphovsrättsligt fri eller inte får du gärna höra av dig till oss, så försöker vi hjälpa till.

Du kan även få tillgång till referenslitteratur genom oss. Har du ett projekt som du skulle vilja driva på Wikipedia? En längre artikel du vill skriva, ett referensverk som du tror att man kan plocka mycket information ur? Vi hjälper gärna till med att beställa hem böcker till dig, så länge du har en plan för hur böckerna kan användas.

Kamerautrustning

Som ett komplement till Wikipedia finns Wikimedia Commons, mediedatabasen där det finns över 60 miljoner fria fotografier, filmer och ljudfiler. Filerna som finns där används som illustrationer i Wikipediaartiklar och visar hur någonting ser ut, låter eller fungerar. Att alla filer som finns på Commons är släppta under fria licenser gör att de även används av tidningar, hemsidor och i andra kanaler utanför Wikimediavärlden.

För att göra det lättare för volontärer att bidra med material till Commons har Wikimedia Sverige en teknikpool bestående av kamerahus, objektiv, mikrofoner, stativ och annan utrustning som vi gladeligen lånar ut till den som vill använda det. Motkravet är att resultatet släpps under fri licens, och tillgängliggörs via Commons eller annat liknande projekt.

Med rådande restriktioner och brist på aktiviteter att söka ackreditering till (något vi annars gärna hjälper till med) går det att gå ut i naturen och fotografera naturreservat, nationalparker, naturminnen och biosfärområden. Fortfarande saknas bilder på många arbetslivsmuseer, fornminnen, skyddade byggnader och k-märkta fartyg, och i kategorierna över vad som behöver illustreras finns gott om exempel på motiv som inte kräver interaktion eller närhet med andra. Till exempel kan du passa på att laga ny spännande mat och fotografera den, eller rensa ut lådan med gamla sladdar och ta en bild på varje innan du lägger tillbaka den.

Rosa USB-kabel, foto: Jonatan Svensson Glad, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Om du är intresserad av att låna någon utrustning går det antingen att hämta på Wikimedia Sveriges kansli i Stockholm, men för att undvika onödiga resor skickar vi den gärna till dig också.

The post Använd vår teknikpool! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-05-28 av rasmus
Copyriot

Antikroppar är inte lika med immunitet! Om grundläggande immunologi

Nu när det immunologiska vetandet allt mer hamnar i centrum för frågan om hur vi ska hantera pandemin, får vi vara glada över att det finns proffs som brinner för folkbildning inom detta otroligt snåriga område. Här ska jag sammanställa lite som på sistone skrivits av två svenska folkbildare – Agnes Wold och Henrik Brändén (plus ett par andra artiklar i ämnet som jag läst på sistone).

Vad som följer är ett långt inlägg med utförliga citat av sådant som redan har postats på Twitter och Facebook. Mest för min egen skull har jag känt ett behov av att sammanställa denna text i lite mer överskådlig bloggform, inklusive hyperlänkar till Wikipedia som ju inte tillåts i inläggens ursprungsformat.

Överläkaren och infektionsspecialisten Agnes Wold behöver nog ingen närmare presentation. Hennes introduktion till immunologi på Twitter är väldigt klargörande:

Immunitet mot ett virus kan delas upp i naturlig (medfödd) immunitet, alltså sådan man har oavsett om man träffat just detta virus tidigare eller inte, och förvärvad immunitet. Den naturliga immuniteten kan bestå av att man saknar receptorn för viruset i fråga /…/ Ingenting är känd om något motsvarande för SARS-CoV2 som binder till proteinet ACE2. En annan form av medfödd immunitet är det medfödda immunförsvarets förmåga att avbryta och bromsa en virusinfektion.
/…/
Sedan har vi den förvärvade immuniteten som är specifik för just det virus (eller bakterie) som man infekteras av. Den måste induceras genom aktivering av det “specifika” immunsystemet /…/
specifika immunsvar startar mot olika strukturer på viruset /…/ Efter ett par veckor har man stora mängder färdiga, aktiva, alerta B- och T-celler med specificitet mot olika virusstrukturer. B-cellerna mognar till plasmaceller som bildar antikroppar. /…/ De aktiverade T-cellerna är av olika typer. En typ som är mycket viktig för att bekämpa virusinfektion är cytotoxiska T-celler (“mördarceller”). De dödar våra egna celler som är infekterade med virus och som ägnar sig åt att producera stora mängder nya virus. /…/
Det är otroligt jobbigt att mäta sådana mördarceller, för de känner bara igen virus-delar på celler från den egna kroppen, så man måste testa med varje människas egna celler. Otroligt dyrt och jobbigt och görs nästan aldrig. Antikroppar däremot är enkelt att mäta, det är bara att klistra fast något lämpligt virusprotein på en plastplatta och så får antikropparna binda in och man påvisar dem på olika sätt.
/…/
Vad jag vet har vi ännu inte fått reda på om barn och unga, som får ytterst lindrig infektion, får antikroppar eller inte (eller hur stor andel som får antikroppar). Ponera att en ung individ andas in ett gäng SARS-CoV2-virus som slår sig ned i näsan, binder till receptorn ACE2 och tar sig in i näscellen. Men det medfödda immunförsvaret slår till med en gång, en massa interferoner bildas, cellen stänger av sin proteinsyntes och vägrar tillverka nya virus. Infektionen kommer av sig. Förmodligen får denna individ inte heller några antikroppar att tala om (som visar sig i det test man kör). Denna individ är definitionsmässigt immun (immun betyder undantagen) för hon blir inte sjuk av viruset när hon exponeras för det.
För att begripa relationen mellan infektion–antikroppsbildning måste vi analysera på ett systematiskt sätt personer som är:
a) svårt sjuka. Det är redan gjort. De bildar antikroppar. /…/
b) personer som infekterats och produceras virus i näsan (är positiva med pcr) men som har inga eller mycket ringa rymtom. Har de antikroppar?
c) barn och unga som bevisligen exponerats för virus men inte fått några symtom. Har de blivit infekterade? Har de antikroppar?
/…/
Om vi idag mäter att 4 % av befolkningen har antikroppar mot viruset så vet vi inte om
a) 4 % (eller 10 % eller 40 %) varit infekterade, eftersom vi inte vet hur många som får antikroppar efter en mycket mild eller symtomfri infektion
b) 4 % (eller 1 % eller 40 %) är immuna

Här väljer Agnes Wold – vilket är begripligt – att operera med ett binärt begrepp om immunitet: du är antingen immun, eller inte. I praktiken är det inte så enkelt. Immunitet kan avta gradvis med tiden, alltså är det möjligt att vara “halvimmun”, vilket ofta betyder att man får en väldigt lindrig infektion. Samma sak kan vara fallet vid korsimmunitet, alltså när kroppen har byggt upp ett specifikt immunsvar mot ett virus, som även aktiveras (och i viss mån är effektivt) mot ett annat virus. Att det specifika immunsvaret skulle vara specifikt för “just det virus” som har skapat det betyder inte att viruset måste vara helt identiskt.

Vidare till Henrik Brändén, molekylärbiolog, fil lic i immunologi och författare till läroboken Grundläggande immunologi (och som tidigare haft en ledande roll i Piratpartiet). Han har skrivit ett antal facebookstatusar som går ett litet steg djupare i immunologin, jämfört med Wolds utläggning. Dessutom verkar han vara på gång att redan till sommaren skriva en kortare populärvetenskaplig bok om immunologi, vilket är mycket välkommet.

Vi börjar med ett långt citat ur hans extremt matnyttiga inlägg “Immunförsvar och immunitet“:

1. Ospecifikt försvar
Fria viruspartiklar och bakterier angrips från första stund av celler som är specialiserade på att äta upp saker som inte ska finnas i kroppen. Sådana finns av många slag, gemensamt kallade ätarceller (fagocyter), den mest kända av dem storätarcellen (makrofagen). Dessutom finns i blodet särskilda proteiner (kallade komplement) som kan binda till och förstöra olika mikrober. Tillsammans talar man om detta som kroppens ospecifika [=medfödda] försvarssystem, och de börjar jobba med en gång ett främmande ämne kommit in. I bästa fall gör de rent hus med sjukdomsalstraren långt innan man själv upptäcker något.

Men deras kapacitet är begränsad. Börjar en inkräktare föröka sig i kroppen blir dess tillväxt exponentiell, så riskerar den bryta genom det ospecifika försvaret, och etablera sig en infektion i kroppen. Då behöver vi kroppens specifika försvar, det som ger immunitet, och som har två grenar. En som förstärker fagocyternas och komplements arbete mot fria smittämnen utanför våra celler (antikroppar/B-celler). Och en som agerar mot celler som tagits över av virus/bakterier (T-mördarceller).

2. Antikroppar och B-celler
Antikroppar är Y-formade molekyler som på Y-ets skänklar möjligen kan binda till något, exempelvis en viss fläck på en bakterie eller ett virus, och på Y-ets skaft har former som kan kännas igen av fagocyter, komplementproteiner eller andra system kroppen har för att göra sig av med inkräktare. Har man mycket antikroppar som i sin ena ände binder en viruspartikel, kommer sannolikheten att öka flera tiopotenser för att fagocyter och komplementproteiner ska lyckas göra oss av med den.

Antikroppar bildas av B-lymfocyter (B-celler), och dessa bildas tiomiljontals av varje dag i benmärgen, och /…/ var och en av dessa B-celler har en alldeles unik egen gen för en unik antikropp med en unik form där längst ut på skänkeln, där den kanske kan binda till något. Dessa nybildade B-lymfocyter är små och gör inte så mycket annat än att vandra runt i kroppen med några exemplar av sin antikropp på sin yta.

Om en B-cell under denna vandring känner igen något – till exempel en bit av ett virus – som passar som hand i handske med formeln längst ut på sin skänkel kommer dessa att binda varandra, och det skickar en signal in i B-cellen som säger “Du och din antikropp behövs! Det duger inte att bara flumma omkring såhär!” B-cellen kommer då att växa i storlek, börja dela sig och de flesta av de celler som då bildas bli enorma antikroppsfabriker, som häller ut stora mängder av just sin antikropp. En enda liten B-cell kan på en handfull dagar bli bortåt tiotusen mer än 10 gånger större celler. Och vid en infektion händer detta med många B-celler runt om i kroppen, så enorma mängder antikroppar kommer bildas mot olika ställen på viruset. Dessa cirkulerar sedan runt i kroppen, binder viruspartiklar och gör det mycket lättare för komplement och fagocyter att ta kål på dem.

Men en del av B-cellerna utvecklas istället tillbaka till små celler, till synes lika de nyfödda. Men för det första blir det nu jättemånga fler sådana små celler som kan reagera mot viruset än tidigare, för det andra kommer de att leva väldigt länge, i en del fall hela resten av ens liv, och för det tredje är de mycket lättare att reta att komma igång att bilda antikroppar än nyfödda B-celler. De kallas därför minnes-B-celler, och gör att om man möter samma främmande ämne i framtiden kommer det att gå mycket snabbare att få mycket antikroppar mot ämnet, än första gången man mötte det. Vilket ökar chansen att man ska kunna besegra sjukdomsalstraren innan den gjort en sjuk. Dvs att man blivit immun.

När man blivit av med infektionen består alltså minnes B-cellerna, medan de stora celler som massproducerar antikroppar successivt dör av, och antikroppsnivåerna sjunker till nästan noll. Immunitet har alltså inget att göra med att man har kvar en massa antikroppar långt efter sjukdomen/vaccineringen. Det har att göra med att man snabbt kan bilda dem om man möter samma främmande ämne igen.

Men (och här har strider immunologer sedan innan jag var student om förklaringen till detta): efter en infektion ökar likväl mängden antikroppar i blodet mot ett visst ämne från i stort sett ingenting, till mycket, mycket lite. Ska man förenkla kan man säga att det finns ett visst läckage, där enstaka minnesceller som bildar antikroppar mot det främmande ämnet aktiveras och börjar göra antikroppar, fastän det inte finns något främmande ämne i kroppen. Det är dessa antikroppar man hoppas/försöker/lyckas med att detektera i de antikroppstester som ska visa om man tidigare haft virus och är immun. Antikropparna är alltså inte ett aktivt bevis på immunitet, de är något som enligt immunologisk teori vanligen indirekt följer på immunitet.

3. T-mördarceller
Vid en infektion av virus eller bakterier som klättrar in i celler behöver vi också kunna bli av med de infekterade cellerna. Detta åstadkoms av det andra huvudsakliga vapenslaget i immunförsvaret: T-mördarlymfocyterna (T-mördarcellerna). /…/
Är då en kroppscell infekterad av ett virus kan då en sådan nyutbildad T-mördarcell råka komma förbi, vars T-cellsreceptor passar som hand i handske till den kombination av virusprotein och MHC klass-I som cellen visar upp. De binder till varandra. T-mördarcellen aktiveras – den växer i storlek, börjar dela sig och de flesta celler som bildas utvecklas till stora specialiserade mördarmaskiner, som vandrar vidare runt i kroppen och tvingar alla celler som också visar upp samma kombination av MHC klass-I och fragment av virusprotein, att begå självmord. Därigenom rensas kroppen från celler som kan bilda nya viruspartiklar /…/
Liksom med B-cellerna kommer dock en del av de T-mördarceller som bildas att utvecklas till små minnesceller, som inte mycket annat gör än att ligga i beredskap för att viruset kanske kommer igen. De är väldigt många fler än de T-mördarceller som från början fanns mot viruset. De är förberedda, så de kan reagera mycket snabbare. Och de är långlivade. Och ger därmed en T-mördarcellsimmunitet.

Så här långt, skriver Henrik Brändén i sin föredömligt pedagogiska genomgång, “är det här med immunförsvaret enkelt”. Ovanstående tre avsnitt är “det viktigaste”, men sen har vi även T-hjälparcellerna om vilka Brändén bland annat skriver:

4. T-hjälparceller del I: DTH-reaktioner
Ska man vara noga finns dock en tredje gren i immunförsvaret, som av historiska skäl kallas fördröjd överkänslighet (DTH) och utförs av celler som av andra historiska skäl kallas T-hjälparceller.
/…/
En av de saker dessa T-hjälparceller gör är att hälla ut signalämnen som signalerar till ännu fler fagocyter att komma till platsen, och hjälpa till att käka upp de främmande inkräktare som startade det hela /…/ Dessutom kommer dess signalämnen att göra så att blodet släpper ut både vätska och koaguleringsproteiner, så det bildas en hård svullnad. Som dessutom kliar. Alla har varit med om det vid ett myggbett /…/ Dessa DTH-reaktioner spelar en viktig roll i försvar mot många intracellulära bakterier, och även mot virus. Och okynnesaktiveras systemet får vi kontaktexem /…/

5. T-hjälparceller del II; dirigenterna
T-hjälparcellerna har dock ytterligare en mycket viktig uppgift, som gett dem deras namn. Nämligen att hjälpa både B-celler och T-mördarceller att aktiveras.
För att T-mördarceller ska komma igång behöver de nämligen få de signalämnen T-hjälparcellerna tillverkar under DTH-reaktionerna. Och för att B-celler ska aktiveras behöver de en annan uppsättning signalämnen T-hjälparceller också kan tillverka, och dessutom en fysisk kyss av dem. /…/
Utan T-hjälparceller kommer därför inga andra av immunförsvarets delar igång. (Därför slår AIDS ut hela immunförsvaret. HIV infekterar nämligen T-hjälparceller och ser sedan på något sätt till att inte bara infekterade celler dör, utan att antalet T-hjälparceller även på andra sätt sjunker dramatiskt.)

I en annan facebookstatus försöker Henrik Brändén reda ut fråga om huruvida man blir immun mot det nya coronaviruset. Inledningsvis skriver han om erfarenheterna från de “gamla” coronavirus som orsakar förkylning. Att vara infekterad av dessa ger en immunitet, om än kanske inte fullständig. Det är möjligt att bli “reinfekterad”, alltså att viruset på nytt kan etablera sig i kroppen under en kort tid. “Men utan att hinna ge sjukdomssymptom.”
Detta betyder enligt Brändén att man kanske inte får en fullständig antikroppsimmunitet, men däremot får skydd av T-mördarcellerna.

Mycket förenklat, där jag hoppar över en handfull led, ger antikroppsimmunitet nämligen en del skydd redan på infektionens allra första stadium, då viruset i första vändan närmar sig slemhinnan för att försöka ta sig in i deras celler. (För den som kan basic immunologi: Inte genom att minnes B-celler aktiveras att börja massproducera antikroppar, det tar naturligtvis tid. Utan genom att sammansättningen av de naturliga antikroppar som ständigt produceras i liten mängd förskjuts efter infektionen. Något som är ett faktum men ett mysterium så länge man vägrar tro på Jernes nätverkshypotes, men som blir uppenbart självklart om man tror på den. HA!) Men man har en stark immunitet från minnes T-mördarceller som efter någon dag eller två aktiverats att ge sig ut och slakta infekterade celler. Vilket naturligtvis inte är till nytta förrän efter det en infektion etablerat sig, men ger ett gott skydd mot att infektionen utvecklas till sjukdom. Dvs immunitet.

Här kommer Brändén fram till en viktig slutsats angående immunitet och dess testbarhet. Vi kan inte alls vara säkra på att antikroppsdelen av immunförsvaret bygger upp ett bestående minne av infektionen. “Men det är nästan lika säkert som att solen går upp imorgon, att viruset ger en T-cellsimmunitet, som skyddar oss mot att bli sjuka av det igen.”
Med andra ord finns det mer än en form av immunologiskt minne. Antikroppar är inte allt.

Vi kan enligt Brändén “känna oss säkra på att bli immuna mot coronavirus, inte nödvändigtvis med hjälp av antikroppar men säkert med hjälp av T-mördarceller”, som han skriver i en annan post som också reder ut vissa skillnader mellan förkylningar, influensor och den nya coronan.

Det finns över 400 olika förkylningsvirus, som alla orsakar ungefär samma sjukdom. De flesta är av en klass som kallas rhinovirus, men några är av andra klasser, däribland en handfull coronavirus (andra än det som nu är i centrum för världens uppmärksamhet). Blir vi smittade av ett av dessa virus blir vi helt immuna mot det. Anledningen till att vi blir förkylda gång på gång är att de är så många. Ingen av oss har hunnit bli immuna mot alla än. Men ju äldre vi blir, desto större är chansen att vi blivit immuna mot ett visst virus. Föräldrar blir därför inte förkylda av vartenda förkylningsvirus barnen drar hem – men kanske vartannat.

Influensa är en helt annan sak. Influensaviruset är nämligen av ett slag som har mycket hög mutationshastighet, så om du mötte ett influensavirus i fjol kan det ha ändrat sig så mycket att ditt immunförsvar kanske inte känner igen dess avkommor i år. Eller dess kusiner och sysslingar. Influensavirus har nämligen ett egenartat ekologiskt beteende vi inte riktigt förstår, där de cirkulerar året om i sydostasien, och muterar hela tiden, varpå en ny variant av viruset börjar ta över och vandra rätt långsamt västerut.
/…/
Det nya coronaviruset (SARS-Cov2) muterar lite snabbare än de flesta andra virus, men inte alls lika snabbt som influensa. Det mest sannolika är därför att viruset kommer att ge livslång fullständig immunitet, men jag vill inte utesluta att det kan visa sig liksom influensa mutera så snabbt att immuniteten bara blir partiell, och att riskgrupper därför kan behöva vaccineras varje år mot “årets Cov2”.

“Men”, ropar nu en del läsare, “jag har sett en massa artiklar om att man kanske inte blir immun mot coronaviruset.” Det beror i så fall på att de som skrivit artiklarna glömt sin immunologi, eller glömt tänka. Det finns nämligen ett legitimt skäl att misstänka att den del av immunförsvaret som yttrar sig i antikroppar inte aktiveras jättestarkt av coronavirus. (Deras ytproteiner sticker ut så lite från membranet att det kanske inte finns så mycket att bilda antikroppar mot.) Men förutom antikroppsdelen av immunförsvaret finns T-mördarceller och T-hjälparceller, och när det gäller försvar mot virus är de viktigare än antikropparna. T-mördarceller vandrar runt i kroppen och dödar virusinfekterade celler. Och T-hjälparcellerna ser till att till just ställen med mycket viruspartiklar rekrytera enorma arméer av fagocyter (ätarceller) som bokstavligt slukar viruspartiklarna. Visserligen hjälper antikropparna dessa fagocyter att äta virus med mycket större aptit. Men det är ändå förmågan att snabbt få mycket T-mördar- och T-hjälparceller mot viruset som är det avgörande för om man ska vara immun mot det. Och forskare som studerat patienter som tillfrisknat efter SARS ser att patienterna har en stark T-cellsimmunitet mot viruset flera år efter sjukdomen. Så allt talar för att infektion ger god immunitet mot coronavirus.

(Dessutom visar det sista att man inte får ett bra svar på frågan om immunitet av att mäta mängden antikroppar i blodet mot viruset efter infektionen. Vilket är ytterligare en sak som trasslar till frågan om testning, tolkning av provsvar och det meningsfulla i att hasta fram storskalig testning nu. Men det frågekomplexet återkommer jag till en annan dag.)

Ännu längre tillbaka har Brändén skrivit en post som spekulerar om varför människor drabbas olika hårt av coronan. Inledningsvis konstaterar han att det troligen finns genetiska orsaker till varför vissa är bättre än andra på att “rikta in immunförsvaret mot viruset”. Därtill kommer frågan om korsimmunitet. En möjlighet är att de som (nyligen) varit infekterade av andra coronavirus – de som bara ger en förkylning – kan få en viss immunitet mot det nya coronaviruset.
Sen kommer vi till frågan om smittdos, alltså hur många virus man får i sig från första början. Där är Brändén mer skeptisk. Han konstaterar att en låg virusdos ökar chansen för att “gränstrupperna” – jag antar att detta syftar på kroppens medfödda, ospecifika immunsystem – ska kunna hejda infektionen på ett väldigt tidigt stadium. Men hos den som väl blir sjuk är Brändén mer tveksam till om den initiala virusdosen spelar roll för hur allvarlig sjukdomen blir. Skillnaden i initial virusdos kan dock variera extremt mycket, vi snackar om att vissa kan få i sig en miljard gånger fler virus än andra vid smittotillfället. “Sådana skillnader påverkar naturligtvis kapplöpningen i betydande utsträckning.”
Här finns också en grundläggande skillnad mellan virus och bakterier, i fråga om exponentiell tillväxt. Bakterier delar sig så att en blir till två. Ett virus som tar sig in i en cell kan däremot raskt bli till tusen eller tiotusen virus.

Jag slänger även in ett citat från en cellbiologen Rupert Beale som skriver i London Review of Books, “How to block spike“:

Measuring immunity is important, but it isn’t easy. The most obvious way is to look for the presence of antibodies. But antibodies to what? The virus has many components. Its main entry weapon is known as Spike. This is a large, sugar-coated protein complex that can rip a hole in the membrane of a cell to allow the virus to enter. Block Spike, and you keep the virus out. It’s easy enough to measure antibodies to Spike, but not all of them actually prevent the virus from entering cells. To find out whether the antibodies are doing their job effectively, you have to culture the virus in a high-containment facility, titrate tiny amounts of serum extracted from the test subject’s blood into the virus culture, and demonstrate that the serum blocks the virus. It’s painfully slow. /…/
If someone outside a high-end research lab has conducted a test for you purporting to show that you are ‘immune’, I strongly caution against assuming it means anything.

En artikel i The Guardian tar upp den märkliga symtombilden hos den sjukdom som kallas covid-19 (men som kanske borde heta sars-2). Många av oss – åtminstone i Stockholm – har nog vänner som vid det här laget kan berätta med egna ord om det obegripliga sjukdomsförloppet, som går upp och ned med olika slags symtom, till den grad att det kan bli svårt att skilja mellan psykologisk stress och somatiska symtom. Detta verkar ha att göra med hur viruset skapar “en mängd immunologiska förändringar i kroppen”. Den närmaste parallellen kan vara denguefeber som kan komma och gå i månader – och för vilken det inte finns något vaccin.

Lynne Turner-Stokes, professor of rehabilitation medicine at King’s College, says Covid is a “multi-system disease” which can potentially affect any organ. It causes microvascular problems and clots. Lungs, brain, skin, kidneys and the nervous system may be affected. Neurological symptoms can be mild (headache) or severe (confusion, delirium, coma).

Turner-Stokes says it’s uncertain why the illness is sometimes so protracted. One explanation is that the body’s immune system goes into overdrive, with an ongoing reaction. Another is that the symptoms are virus-driven.

Med andra ord – man vet ännu inte om sjukdomen i huvudsak är direkt orsakad av viruset, eller om viruset snarare får indirekta effekter när det får immunsystemet att balla ur. Detta säger något om hur komplext ämne detta är och hur fel det blir när man populärt talar om att “boosta immunförsvaret”.
Även om såväl Wold som Brändén väljer att använda begreppet “immunförsvar”, är det inte självklart att den militära metaforen – som sedan länge har satt prägel på immunologin – är särskilt klargörande.

Could tolerating disease be better than fighting it?” är rubriken på en artikel som publicerades i The Scientist förra året, långt före den här pandemin. Artikeln handlar alltså inte alls om det nya coronaviruset, men ger en intressant inblick i hur den samtida immunologin håller på att röra sig bort från den förenklade idén om ett “försvar”.
Janelle Ayres, vid det kaliforniska forskningsinstitutet Salk, har studerat hur kroppen i vissa fall kan utveckla mer “toleranta” sätt att hantera patogener – även om det här främst verkar handla om bakterier, snarare än virus. Ett alternativ till att bekämpa bakterierna kan vara att ge dem vad de vill ha, alltså vissa näringsämnen, så att det skapas en evolutionär mikromiljö där bakterierna kan mutera till att bli oskadliga. Som en annan forskare säger i samma artikel:

There’s more to protection. There’s more to recovery than simply killing bugs.

Kroppens arbete med strategisk tolerans är förbundet med hela ämnesomsättningen. Det tillstånd som kallas insulinresistens – vävnadernas oförmåga att ta upp glukos ur blodet – förknippas i allmänhet med sjukdomar som diabetes (typ 2). Men det har givetvis någon form av evolutionär förklaring och tydligen finns det nu forskningsresultat som tyder på att insulinresistens även kan vara ett sätt för kroppen att reagera på infektioner. Glukos är något av det mest eftertraktansvärda som finns för bakterier. Kanske kan en måttlig grad av insulinresistens vara ett led i kroppens försök att utarbeta en strategisk tolerans för infekterande bakterier, med resultatet att bakterierna muterar sig bort från skadlighet.

2020-05-27 av Eric Luth
Blogg – Wikimedia Sverige

Projektet Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia bjuder in till online-skrivstugor!

Logga för projektet.

Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia är ett projekt som syftar både till att få fler personer som identifierar sig som kvinnor att börja redigera på Wikipedia, men även till att skriva fler artiklar som handlar om kvinnor – och i första hand inom ämnet litteratur.

Varje tisdag träffas vi via videolänk och småpratar medan vi redigerar Wikipedia – vi finns även där för de som har frågor och om någon behöver hjälp med hur det går till att redigera i uppslagsverket.

Under juni, juli och augusti är skrivstugans tider något annorlunda än resten av året – under sommaren startar vi klockan 14 och håller på till klockan 20. Vi kör enligt drop in-principen så var och en är fri att ansluta när hen vill och lämna när hen vill. Just nu under sommaren kommer vi bland annat att titta närmare på det här med rekommenderade artiklar. Vilka kriterier behöver en artikel uppnå för att kunna bli rekommenderad? Och hur går man till väga för att sätta dit den gröna stjärnan?

En av våra skrivstugor i projekt Kvinnliga huvudpersoner, 2017. Foto: Hannibal, CC BY-SA 4.0.

Om du blir nyfiken på att vara med, men aldrig tidigare har redigerat på Wikipedia och vill veta lite mer om det innan du kliver in på en skrivstuga – då kan du antingen ta en titt på introduktionskursen eller den 2 juni klockan 18 se en grupp Wikipedianer streama när de redigerar i en artikel.

Projektet Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia grundades 6 januari 2014 av undertecknad tillsammans med Lennart Guldbrandsson. Den 11 mars samma år hade vi vår första skrivstuga och sedan dess har vi ordnat skrivstugor varje tisdag, året om. Nuvarande arrangörer är Sofie Jansson, Per A.J. Andersson och Kristina Wallander. För mer information titta in på kvinnligahuvudpersoner.se eller skriv till info@kvinnligahuvudpersoner.se.

Sofie Jansson
Ledamot i Wikimedia Sveriges styrelse,
arrangör av kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia

The post Projektet Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia bjuder in till online-skrivstugor! appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-05-21 av rasmus
Copyriot

Hur X äger rum, igen

Har kommit att tänka på boken jag skrev för elva år sedan, Det postdigitala manifestet (texten finns arkiverad här).

Om jag minns rätt handlande den ju ytterst om hur saker äger rum. Just de situationer och sammankomster som nu, till stor del, är satta på paus. Om musik, men inte bara.

“Förr eller senare måste musiken äga rum”, skrev jag i boken (§ 46). För att året efter parafrasera mig själv i en bloggpost om antibiotikaresistens: “Förr eller senare kommer smittutbrottet att äga rum.”
Hade glömt att jag redan bloggade om smittskydd, men blev påmind när Magnus postade ett retrospektiv över den smittontologiska debatten.

Luftburen smitta är trots allt något som i högsta grad äger rum. Om än utan större respekt för den kodifierade äganderätten. “Smittans ägande av rum är av ett annat slag än fastighetsägarens. Men likväl är det ett ägande och ytterst ett våld.” Som musik, men inte bara.

2020-05-21 av rasmus
Copyriot

Indeflation

Ett ord utan tydlig definition, som har dykt upp här och där: indeflation.

Det tycks ofta syfta mer på en känsla än på ett mätbart fenomen. Känslan av en ekonomi som befinner sig i inflation och deflation samtidigt.

Här kommer ett knippe hittade citat, från mer eller mindre tvivelaktiga källor:

Have you noticed the price of goods and services that you need are going up? While the price of other useless stuff is going down?
Everything you own goes down, everything you need goes up!
Deflation in luxury goods, inflation in basic goods.
Inflation in needs, deflation in wants! 😀
Inflation of commodities with deflation of assets.
Whatever a middle class family needs inflates and whatever they don’t deflates.
Vieles was man unbedingt benötigt, wird immer teurer, was man verkaufen will, wird billiger.
I have noticed the economy is really a series of things that are either inflating or deflating. Now are food prices going up? Yes. Prices for ‘items’ on amazon going up? Yes. Oil prices going down yes? The economy is stuck in a period of indeflation.
Prices seem higher but sales are everywhere. Is this indeflation?

Inget av sökresultaten övertygar om att “indeflation” som begrepp skulle tillföra någonting. Särskilt inte som förändrade relativpriser hör till det så kallat ekonomiskt normala. Men själva känslan är ändå kan ändå vara värd att undersöka. Särskilt när den dyker upp i ett läge där prisstatistikens etablerade metoder inte riktigt håller. Ett läge där det dessutom blivit mera självklart, när vi talar om ekonomi, att skilja mellan nödvändigt och onödigt.

Stigande priser på nödvändigheter, typ mat.
Sjunkande priser på onödigheter, typ prylar som kan vara “bra att ha” men som kanske inte ens håller i ett år. Eller som kräver att man installerar någon jävla app som eventuellt är en trojansk häst.

Stigande priser på nya prylar, sjunkande priser på begagnade prylar? (Observera att marknaden för begagnat i stort sett ligger utanför den officiella prisstatistikens synfält.)
Stigande priser på sommarstugor, sjunkande priser på bostadsrätter i stan?
Stigande priser på långdistansresor, sjunkande priser på bensin?

Vi får se vad som kommer och hur det förändrar ojämlikhetens landskap. Tills vidare kan vi nog mest räkna med dyrare mat, vilket alltid har slagit hårdast mot de fattigaste.

2020-05-20 av rasmus
Copyriot

Den immunologiska folkbildningens månad

Den 31 mars noterade jag här att epidemiologin hade tagit över den politiska dagordningen. Vilket inte betydde att politiken underordnats vetenskapen, utan snarare tvärtom: att olika epidemiologers preliminära modeller (byggda på ofullständig data) plockas ur sitt sammanhang och används som politiska slagträn. Som vi alla vet, fortsatte det att vara så i april och även i maj.
Men under maj månad har en förändring skett, i linje med en förutsägelse som jag vågade mig på i samma bloggpost. Nämligen att immunologin i tilltagande grad kommer hamna i centrum på motsvarande sätt. Kanske inte tränga undan epidemiologin, men vidga buffén av ofullständiga forskningsresultat som kan användas för att understödja den ena eller andra politiska ståndpunkten. Så här skrev jag den 31 mars:

En gissning är därför att det immunologiska vetandet – i väntan på slutgiltiga svar – kommer att bli allt mer omstritt under sommaren och hösten 2020. Preliminära hypoteser kommer att plockas ur sitt sammanhang och ställas mot varandra som politiska argument.

Jag uppfattar det som att vi redan nu är där – runt om i flödena har jag under maj sett allt fler hänvisningar till olika immunologiska studier, utvalda för att backa upp olika synsätt i fråga om att öppna eller stänga olika samhällsfunktioner.

Men det handlar inte bara om vetenskapsmissbruk. Det ökade intresset för immunologi – bland oss som inte har den minsta utbildning ens inom angränsade fält – har sammantagit bidragit till en populärvetenskaplig folkbildning, parallellt med att den immunologiska forskningen varje vecka vinner ny (men likväl ofullständig) kunskap i fråga om just detta virus. Sammantaget innebär detta att vissa av de värsta feltolkningarna har försvunnit.

Till exempel har vi under den senaste månaden märkt en rejäl tillnyktring i diskussionen om s.k. immunitetspass.

I början av april noterades här på Copyriot:

Oerhörda förhoppningar har senaste veckan börjat knytas till möjligheten att dela in befolkningen i två grupper: de immuna och de icke-immuna. /…/ Allt fler styrande tänker nu att ekonomins hopp står till att de immuna kan släppas ut i förtid, som arbetskraft, men också som konsumenter. Förutsättningen är att det går att testa immunstatus hos varje individ.

Under april cirkulerade fortfarande den förenklade idén om immunitet en binär och enkelt påvisbar sak. Men under maj har vi sett den allt mer sällan. Insikten har gradvis spridit sig om att immunitet dels kan vara mer av en glidande skala, dels inte nödvändigtvis är så lätt att påvisa i tester.

Den 24 april uttalade sig också WHO mot de politiska planerna på immunitetspass:

At this point in the pandemic, there is not enough evidence about the effectiveness of antibody-mediated immunity to guarantee the accuracy of an ‘immunity passport'”.

Uttalanden som dessa har i vissa fall tolkats som tvivel på att en genomgången infektion alls skulle ge en effektiv immunitet. Men om man läser noga, handlar den citerade meningen inte om immunitet i allmänhet, utan om “antibody-mediated immunity”. Antikroppar är det som kan mätas genom relativt enkla tester. Men dessa utgör bara en del av kroppens immunsystem, som är ofantligt komplext. Det är fullt möjligt att vara immun mot den här virussjukdomen även utan att ha antikroppar. Hur vanligt det är, det är en annan fråga. Dessutom tar det flera veckor för antikroppar att utvecklas.

Fortfarande sätts ofta – felaktigt – likhetstecken mellan antikroppar och immunitet. Som när det nu visade sig bara 7,3 procent som testades i Stockholm bar på antikroppar för tre veckor sedan. En professor i matematik(!) uttalar att detta är “tråkiga nyheter” eftersom Folkhälsomyndigheten hade räknat med att fler än så hade fått smittan vid den aktuella tidpunkten. Min gissning är att sådana tolkningar inte kommer att kunna passera lika lätt om en månad. Vi har trots allt kunniga personer i Sverige som brinner för att försöka förklara immunsystemets komplexitet på ett sätt som vi andra kan förstå. Återkommer strax till detta!

2020-05-20 av rasmus
Copyriot

Om kontaktspårningsappar

Sydsvenskan bad mig att skriva en text om de s.k. corona-apparna. Publicerades idag (bakom betalvägg): “Med corona-apparna stärker internetjättarna sitt grepp“.

Jag känner att jag vill klargöra rubriken, eftersom de flesta inte kan läsa själva artikeln. Det handlar förstås om hur Apple och Google i samförstånd har etablerat ett protokoll för digital kontaktspårning via bluetooth. Lösningen de valde är decentraliserad, vilket går tvärs emot önskemålen från många regeringar och företag som har önskat sig en central databas över vilka människor som vistats nära varandra.
Vad jag skriver är alltså inte att detta protokoll i sig stärker nätjättarnas grepp. Däremot demonstrerar Apple och Google sin makt. En makt grundad i kontrollen över telefonernas operativsystem; i detta fall handlade det om makten att avgöra vilka appar som ska få tillgång till bluetooth utan att vara aktiva. I förlängningen kan detta få politiska följder som stärker dessa två företag.

Men också en demonstration av den oerhörda makt som har samlats hos just Apple och Google. Plötsligt träder de nu fram som en självklar del av den europeiska hälsovårdens infrastruktur. Vad kommer de att förvänta sig i gengäld? Kanske att EU slutar att processa mot deras olika monopolpositioner.

För en mycket mer djupgående genomlysning av vårens turer kring olika kontaktspårningsprotokoll, se Magnus Erikssons bloggpost på återupplivande bloggen Blay.

Även om decentralisering är att föredra framför central datainsamling, ska inte detta motsatspar få överskugga de större frågorna om kontaktspårning. Eller frågan om hur digitala metoder rent praktiskt integreras i regionalt organiserade folkhälsoinstitutioner. Eller den helt grundläggande frågan om vilken verklig nytta som detta slags är kapabla till. Som jag skriver i Sydsvenskan finns det åtminstone tre förutsättningar som måste vara uppfyllda för att digital kontaktspårning alls ska kunna bidra till ett effektivare smittskydd:

För det första måste sjukvården ha kapacitet för att testa misstänkta fall i stor skala. Om vem som helst kan rapportera sig som smittad, skulle de hypokondriskt lagda snabbt utlösa en flodvåg av spam. Bara den som lämnat ett positivt virustest ska få möjlighet att skicka en varning till andra som kan har vistats i närheten.
För det andra bör en stor majoritet använda appen. Om bara en tredjedel är med, så registreras blott vart tionde kontakttillfälle.
För det tredje måste mobiltelefonerna ständigt skicka ut och fånga upp de trådlösa signalerna. I vanliga fall kan en app bara använda bluetooth medan den används. Lösningen finns hos Apple och Google, som kontrollerar operativsystemen i världens telefoner. Dessa två konkurrenter har nu i coronatider börjat agera som ett konsortium.

Därtill har vi den grundläggande svaghet som ligger i att använda bluetooth i detta syfte:

Bluetooth har en räckvidd på omkring tio meter. Kontaktspårningsapparna försöker bedöma avståndet mellan två telefoner med hjälp av signalens styrka, men detta är vanskligt. Signalstyrkan varierar beroende på telefonens modell och vinkel. Radiovågor färdas ju också obehindrat genom barriärer som inga virus kan passera, till exempel glasskivor. Två personer som sitter i var sin stängd bil och väntar på samma rödljus kan felaktigt registreras som en riskabel kontaktsituation.
”False positives” av detta slag är omöjliga att bygga bort.