2017-07-20 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Offentligt?

Offentlig? På bilden syns inte konstverket Tufsen av Egon Möller-Nielsen Foto: CC BY-SA Bengt Oberger.På bilden syns inte konstverket Tufsen av Egon Möller-Nielsen Foto: CC BY-SA Bengt Oberger.

Stort tack för att ni delar och sprider. Tack vare er har vi nu fått in 53 698 kr, över 300 personer stött och donerat pengar för att för att täcka rättegångskostnaderna.

Wikimedia Sverige står för fri kunskap. Möjligheten att fritt dela digitala bilder på offentlig konst online ökar kunskapen och nyfikenheten inför vår fast placerade kultur, i det offentliga rummet. Domen förhindrar ett digitalt tillgängliggörande. Hjälp oss att få till en förändring!

Stöd är viktigare än pengar, men vi fortsätter också med att samla in pengar för att täcka rättegångskostnaderna. Vi vänder oss till alla som tycker att den här domen är orimlig.

Enklast swishar du till oss på 1232692697. Skriv BUS i kommentaren, så går pengarna oavkortat till detta arbete. Donera 50, 100, 200 kr eller valfri summa.

Du kan också bli medlem i den ideella föreningen Wikimedia Sverige.

Tillsammans är vi starka. Tack för ditt stöd!

#panoramafrihet


2017-07-20 av rasmus
Copyriot

Läsanteckningar till Norman O. Brown, del 1

En av de böcker jag läser i sommar är Norman O. Browns Life against death: The psychoanalytical meaning of history (1959) som är en egenartad läsning av Freud, i skarp opposition till den freudianism som då var som mest inflytelserik i USA.
Just nu tänkte jag inte gå närmare in på hur Brown skiljer mellan en “exoterisk” Freud och en “esoterisk” Freud, utan gå rakt på postandet av mina i stort sett oredigerade läsanteckningar. Börjar med de två första kapitlen.

/ / / / /

1. The disease called man
Vi är alla neurotiker. Neurosen är ingen avvikelse från ett normaltillstånd: den finns i oss, alltid hos oss alla.

Åtskillnaden mellan neuros och hälsa är på sin höjd giltig under dygnets vakna delar – men även det vakna vardagslivet interpunkteras av vardagslivets psykopatologier. I praktiken är det kapitalets efterfrågan på arbetskraft som styr gränsdragningen mellan psykisk normalitet och avvikelse. Den “friska” har bara en socialt etablerad form av neuros.

Det sociala djuret är det neurotiska djuret. Människan är överlägsen andra djur just eftersom hon är kapabel till neuros.

the doctrine of the universal neurosis of mankind is the psychoanalytical analogue of the theologicl doctrine of original sin.

Det finns alltså en grundläggande psykisk konflikt som springer ut motstridiga önskningar och begär. Psykoanalysen är en “vetenskap om mentala konflikter”, i första hand konflikten mellan medvetna och omedvetna idéer inom en individ.

Freud menar inte bara att det finns ett omedvetet själsliv, utan också att vissa av de omedvetna idéerna är särskilt svåra att medvetandegöra eftersom de skyddas av särskilda “motstånd”. Det är genom att observera dessa motstånd som psykoanalysen vinner sin kunskap. Drömmar, neurotiska symptom och liknande kan aldrig ge en ren avbild av det omedvetna, utan återspeglar i stället själva konflikten. Ja, drömmar är neurotiska symptom.

Brown menar att nyckeln till Freuds tänkande finns i begreppet bortträngning (Verdrängung). På engelska heter det “repression” vilket öppnar för en större bredd av betydelser; Brown glider gärna mellan betydelserna “bortträngning” och “förtryck”, ska det visa sig. Bortträngningen handlar om att hålla någonting utom medvetande, alltså i det omedvetna.

Bara i det omedvetna kan lustprincipen få fritt spelrum. Det medvetna jaget är bara en yta, liksom ett membran, ett anpassningsorgan, mellan den omedvetna kärnan och den ofta fientliga omvärlden. Det som Freud kallar för symptom – drömmar, neuroser, fantasier, felsägningar – är uttryck för den lustprincip som förblir otillfredsställd.

I sin tidigare fas följer Freud utilitaristerna i deras endimensionella förståelse av begäret: att minimera smärta och maximera njutning (lustprincipen). Därmed uppstår en konflikt mellan individen och omvärlden (verklighetsprincipen). Ibland tenderar Freud att likställa verklighetsprincipen med det objektiva tvånget (under kapitalismen) att arbeta för sitt uppehälle. Hos den sene Freud finns en större insikt i att detta tvång inte är naturligt, utan skapat av människan.

Det finns en västerländsk tradition av att se mänsklighetens mål som att bli så kontemplativ som möjligt. Men människans väsen är inte att tänka (som Descartes menade) utan att känna. Platon, Aristoteles, Spinoza och Hegel rymmer alla en dubbelhet i hur de skildrar människan: som en kontemplerande och som en älskande. Efter Hegel kommer en vändning bort från kontemplationen med Feuerbach och Marx. Freud fullföljer detta brott: enligt honom kan den rena kontemplationen helt enkelt inte existera. Inget utom ett begär kan sätta tankeapparaten i rörelse.

2. Neurosis and history
Den universella neurosen är ingen statisk faktor i mänsklighetens historia. Historikerna har att upptäcka ett mönster av olika slags neuroser, olika bortträngningar och olika symptom, en “neurosens dialektik” där det bortträngda långsamt återkommer till ytan.

Nietzsche gjorde med Moralens genealogi det första försöket att skriva mänsklighetens historia som en neurosernas historia. Freuds sätt att knyta samman neuros och historia är genom en religionsteori, framförallt i två verk: Totem och tabu (1913) och Moses och monoteismen (1937). Där menar han att mänskligheten i sin helhet har gått igenom en period av sexualaggressiva konflikter, vilka framgångsrikt undertrycktes och följdes av en lång latensperiod innan de återuppstod som neuroser – det bortträngdas återkomst. Ontogenin rekapitulerar fylogenin: varje individ går igenom samma historia som släktet redan har gjort. Freud skriver att vi alla är fast i samma “arkaiska arv”, att “innehållet i det undermedvetna är kollektivt”. (Totem och tabu (1913) rymmer ännu mycklet av upplysningsivriga framstegsscheman. Animistiska synsätt lilställs med den infantila narcissismen medan vårt sekulära västerland självklart motsvaras av en vuxen, mogen individ.)

Varken psykoanalytiker eller historiker har klarat av att utveckla Freuds ansats till en neurosernas kulturhistoria. (Géza Róheim är det enda undantaget). Anledningen är att det varit svårt att formulera vilka kriter som skulle gälla för en “frisk” kultur, mot vilken neurossymptomen kan mätas. Brown förklarar det som sin avsikt att formulera just sådana hälsokriterier.

Religionen måste betraktas som både en neuros och ett kollektivt försök att medvetandegöra neurosen och därmed bota den. Mot slutet av sitt liv modifierade Freud sin tidigare hårda religionskritik. I stället satte han ett hopp till just sådana försök att bota neurosen “inifrån”.

Även fantasier rymmer en sanning – sanningen om de begär som de uttrycker. Psykoanalysen kan inte tränga undan religionen förrän den erkänner religionens sanningsinnehåll.

Psykoanalys som vetenskapen om syndafallet. Vetenskapen som vill förklara människans faustiska karaktär, inte bara förutsätta den.

Historikerna behöver psykoanalysen. Annars går det inte att besvara frågan: av alla djur, varför har just människan en historia? Varför förhåller hon sig till berättelser som sträcker sig över generationer? Uppenbarligen har människan ett säreget behov att bli till något annat än hon är. Detta begär är väsentligen omedvetet.

Vad vill människan utöver ekonomiskt välstånd och behärskandet av naturen? Vad finns bortom arbetssamhället? Marx går inte närmare in på detta, men Freud har sitt svar: bortom arbetssamhället finns kärleken. Arbetet är i slutändan alltid underordnat något, det kan inte i sig vara historiens drivkraft som historiematerialisterna menar, för arbetet sätts i rörelse av en djupare kraft. Denna kraft är Eros. (Här märks parallellen mellan Brown och Bataille, som Michael Richardson diskuterar närmare i sin Bataillebiografi.)

Det yttersta målet är att avskaffa det historiska medvetandet. Vägen dit går genom psykoanalytiskt medvetandegörande. Människan ska få lev, inte behöva vara upptagen med att göra historia.

2017-07-19 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Wikipedialäger i Molkom för fler kvinnor i världens största uppslagsverk

Sofie Jansson ledare för årets Wikipedialäger som hålls på folkhögskolan i Molkom den 24–30 juli. Bilden är från förra årets läger. Foto: Hannibal, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Sofie Jansson (i gul tröja) ledare för årets Wikipedialäger som hålls på folkhögskolan i Molkom den 24–30 juli. Bilden är på förra årets läger.
Foto: Hannibal, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.

På Molkoms folkhögskola samlas tretton kvinnor under sju dagar, den 24–30 juli, för att fördjupa sig i, skriva och redigera artiklar på Wikipedia. Endast ca 10 procent av de som bidrar till Wikipedia är kvinnor och Wikipedialägret är ett initiativ för att öka engagemanget.

Det är för andra året i rad som det ordnas ett Wikipedialäger i Sverige riktat till personer som identifierar sig som kvinnor. När lägret är över har deltagarna lärt sig redigera Wikipedia, både vad gäller förbättringar av artiklar som redan finns och att skapa nya. I uppgifterna ingår även att ladda upp bilder och filmer till mediadatabasen Wikimedia Commons samt att lära sig hur dessa kan användas i artiklar på Wikipedia.

– Vi har som mål att skapa eller förbättra minst 100 artiklar och ladda upp minst 15 filer på Wikimedia Commons, sammanlagt kommer vi att lägga till eller ta bort minst 50 000 bytes, förmodligen kommer det att bli mer, berättar Sofie Jansson, som är ledare för lägret och styrelseledamot i Wikimedia Sverige.

Ökat ideellt engagemang

På frågan om varför lägret riktar sig till just kvinnor, svarar Sofie Jansson:

– Bristen på mångfald bland de som skriver artiklar på Wikipedia gör att ämnesområdena som täcks på Wikipedia kan bli ofrivilligt homogena. Inom vissa områden saknas artiklar om kvinnor som borde ha artikel och artiklar om kvinnor tenderar i större utsträckning att fokusera mer på släktskap än gärning. Det finns även ämnesområden som är eftersatta.

– Även om de flesta som skriver artiklar på Wikipedia gör det med ett stort engagemang och med en vilja att skriva på ett encyklopediskt sätt så kommer den massiva underrepresentationen av kvinnor göra att artiklarna skrivs ur ett visst perspektiv. Detta kan även påverka ordval, tolkningar och vad som behandlas i ämnet, enligt Sofie Jansson.

Wikipedia är en av världens mest besökta webbplatser med omkring en halv miljard besökare per månad. Wikipedias mål är att ge alla människor tillgång till mänsklighetens samlade kunskap och arbetar därför med att stödja underrepresenterade gruppers deltagande på Wikipedia.

Kontakta gärna Sofie Jansson, ledare för Wikipedialägret den 24–30 juli på folkhögskolan i Molkom.

Sofie Jansson, född och uppvuxen i Molkom, är ledare för Wikipedialägret för andra året i rad. Hon sitter i styrelsen för Wikimedia Sverige sedan 2017. E-post: sofie.jansson@wikimedia.se. Telefonnummer: 0733-408871

Vår Wikipediasida med mer information om Wikipedialägret som arrangeras av Wikimedia Sverige i Molkom den 24–30 juli 2017.


2017-07-17 av gittawilen
Wikimedia Sverige

300 stora tack!

Hjälp oss värna panoramafriheten!Panoramafrihet innebär att du kan ta bilder av byggnader och offentlig konst som är stadigvarande placerad på allmän plats, även om det inte är mer än 70 år sedan personen som skapade verket avled. På bilden syns inte konstverket Karin Boye av Peter Linde. Foto: CC BY-SA Mattias Blomgren.

Nu har insamlingen fått in 53 698 kr i donationer från allmänheten. Det är otroligt fint att över 300 personer har donerat pengar till vårt insamlingskonto. Vi redovisar hur det går i insamlingen på denna sida

Vi vill tacka för allt stöd som vi har fått av er efter domen. Stöd är viktigare än pengar, men vi fortsätter också med att samla in pengar för att täcka rättegångskostnaderna. Vi vänder oss till alla som tycker att den här domen är orimlig.

Domen som kom förra veckan i Patent- och marknadsdomstolen gör tydligt att det är skillnad mellan tryckt och digital spridning. Bilder med offentlig konst får tryckas som till exempel vykort och användas i kommersiella syften, medan spridning av samma bilder digitalt kräver licens.

Offentligkonst.se är ett icke-vinstdrivande online-projekt som som syftar till att sprida, synliggöra och öka intresset för vår fantastiskt fina offentliga konst, men hindras från att göra det i och med domslutet. Vi tycker det är rimligt att användningen av digital media ska vara fri på samma villkor som tryckt media, i ett allt mer digitalt samhälle. Hjälp oss att värna panoramafriheten i Sverige.

Donera 50, 100, 200 kr eller en valfri summa. Enklast swishar du till oss på 1232692697. Skriv BUS i kommentaren, så går pengarna oavkortat till detta arbete. Tillsammans är vi starka. Tack för ditt stöd!

#panoramafrihet


2017-07-15 av rasmus
Copyriot

Vad händer efter Soundcloud?

Soundcloud är på väg bort. Det är bara en tidsfråga. Saken bekräftas bara av att företaget under fredagkvällen såg sig nödgat att gå ut med en kommuniké: “SoundCloud is here to stay“. Där försäkras att den uppladdade musiken kommer finnas kvar “inom överskådlig framtid” (en tid som i startupvärlden kan räknas i dagar, veckor eller månader, men sällan i år).

“SoundCloud is here to stay.” Jodå, visst kommer Soundcloud att finnas kvar om tio år, antingen som företag eller som varumärke. Trots allt finns både Napster och Myspace kvar år 2017. Men varken Napster eller Myspace är längre några viktiga arenor för ny kultur, så som de en gång var. De har gått bort. På samma sätt kommer den tjänst vi känner som Soundcloud att gå bort. Då snackar vi inte tio år, utan snarare tio veckor.

Det är ingen nyhet att Soundcloud har problem att kommersialisera sig. Att gå med förlust är en sak – det gör även Spotify. Problemet för Soundcloud är att de inte har lyckats leverera en berättelse om hur de någon gång i framtiden ska skapa vinst åt sina framtida ägare. Åtminstone inte en berättelse som dagens investerare värderar tillräckligt högt för att inte bara täcka förlusterna utan också investera i fortsatt expansion, eller åtminstone i något som i nästa version av berättelsen kan skildras som en expansion. Två miljarder kronor i riskkapital, eller någonting i den storleksordningen, har investerats i Soundcloud sedan starten för tio år sedan. Frågan som nu ställs är om investerarna ens kommer få tillbaka dessa pengar.

Det nya som hänt är att Soundcloud sparkar 173 anställda, vilket är 40 procent av hela arbetsstyrkan. Av företagets sex kontor överlever bara två (Berlin, New York); övriga fyra kommer att stängas (London, San Francisco, Los Angeles, Sydney).

Pengarna på bankkontot håller kort sagt på att ta slut. Det är Techcrunch som hänvisar till källor inom Soundcloud som uppger att pengarna kommer att ta slut i slutet av året, om inte någon är beredd att skjuta till nya investeringar. Det är såklart möjligt, men frågan är till vilken värdering, alltså hur stor andel av aktierna som kommer tillfalla den vars pengar räddar Soundcloud. En annan möjlighet är att Soundcloud blir uppköpt till vrakpris. En av flera möjliga köpare vore Spotify. Ett uppköp skulle betyda att det Soundcloud som vi känner existerar i några månader till, för att sedan monteras ned, antingen gradvis eller plötsligt.

Artikeln i Techcrunch (som är väl värd att läsa) avslutas:

The fate of the world’s biggest collection of bedroom remixes, garage recordings, living room podcasts, basement DJ sets and all other manner of home-made sound is at stake. The death of SoundCloud would be a sad blow to the independent musicians who are scraping by as it is. And the sale to an exploitative corporation that sees music as at best a side hustle and at worst a loss leader could ruin this canvas for sonic creation.
That’s why it’s so worrisome that one employee of SoundCloud concluded “There’s no strategy.”

Oroande och spännande på samma gång, skulle jag säga. Jag gillar Soundcloud. Till skillnad från Spotify, som byggdes utifrån en affärsidé (och bara råkade involvera musik), har Soundcloud byggts utifrån en idé om musik, om vad man kan göra med musik på internet. Lustigt nog är det Spotify som blivit en “musiktjänst” som är helt underkastad skivbolagen, medan Soundcloud har hamnat i den mer ambivalenta rollen som “ljudtjänst”; det sägs att musiken bara står för halva Soundcloud, medan resten är podcasts och liknande. Vart ska alla ta vägen härnäst? Kommer vi att se en fragmentering mellan tjänster som i grunden är likadana, följt av en ny centralisering hos en efterföljare? Eller kommer Soundclouds hädanfärd – när den än sker – att öppna för verkliga försök i att hitta andra former för att distribuera ljud (utan att leka skivbolagsleken)? Ytterligare en sak att fundera på är det där med manlig dominans.

Under typ senaste halvåret har jag frågat en hel del folk, som på olika sätt är aktivt involverade i olika musikscener: vad tror du kommer att händ när Soundcloud försvinner? Alla har varit fullt medvetna om att det bara är en tidsfråga. Ingen har känt sig säker på vad som ska hända efter den första tidens famlande efter alternativ. Många har ändå uttryckt någon form av förhoppning om att det ska komma någonting bra ur omskakningen. Men alla är medvetna om att Soundcloud fyller en funktion som varken kan fyllas av Spotify eller Soulseek. Inte minst är Soulseek i dags en jätteviktig kanal för arrangörer av spelningar och fester, för att kunna komplettera inbjudningarna med länkar som ger en hint om hur en okänd artist eller DJ kan låta.

Det handlar om att Soundcloud är en upphovsrättslig gråzon, för annars hade det inte kunnat spela den roll det gör för att sprida DJ-mixar. Men det handlar också om samtalet som förs i själva gränssnittet, med dess möjlighet att skriva en kommentar till ett visst ställe i ljudfilen, som saknas i sedvanliga “musiktjänster”. Därtill dess faktiskt inte alls dumma system för automatiska rekommendationer, eller möjligheten att följa en mängd artister eller skivbolag i ett och samma flöde, vilket är en möjlighet som inte ska underskattas. Och slutligen att Soundcloud förvaltar ett kulturarv: själva arkivet av allt som redan laddats upp och som mycket väl kan försvinna över en natt, om inte inom någon månad så kanske inom något år.

När väl Soundcloud går bort – oavsett om det sker gradvis eller plötsligt – finns det alltså mer än en funktion som behöver ersättas. Ingenting säger att alla måste ersättas av ett alternativ. Tvärtom kan vi i allra bästa fall hoppas på en omgruppering där alla de funktioner som Soundcloud har fyllt återuppstår på olika håll, kanske sammanlänkade på nya sätt. Nya sätt att decentralisera och centralisera inte bara distributionen av ljud – både musik och prat – utan även nya sätt att hålla sig uppdaterad och ta del i ett samtal. Och då helst sätt som från början byggs för att inte vara beroende av riskkapital.

2017-07-13 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Insamlingen för att täcka våra rättegångskostnader är igång

15 000 x 50 kr = 750 000 krSwisha till oss på 1232692697. Skriv BUS i kommentaren. Foto: CC BY-SA Mattias Blomgren.

Nu går vi ut i sociala medier och ber om stöd. Vi behöver pengarna, men det som är viktigast för oss är att ni stödjer frågan om panoramafrihet i Sverige. Vi har startat en insamlingen för att täcka våra rättegångskostnader och ersättning på 750 000 kronor.

Panoramafrihet innebär att du kan ta bilder av byggnader och offentlig konst som är stadigvarande placerad på allmän plats, även om det inte är mer än 70 år sedan personen som skapade verket avled.

Vi vill tacka för allt stöd som vi har fått av er efter domen. Det är otroligt fint att över 200 personer har swishat pengar till vårt insamlingskonto. Vi redovisar hur det går i insamlingen på denna sida. Stöd är viktigare än pengar, men vi fortsätter också med att samla in pengar för att täcka rättegångskostnaderna. Vi vänder oss till alla som tycker att den här domen är orimlig.

Donera 50 kr, 100 kr, 200 kr eller vadhelst. Enklast swishar du till oss på 1232692697. Skriv BUS i kommentaren, så går pengarna oavkortat till detta arbete. Tillsammans är vi starka. Tack för ditt stöd!

#panoramafrihet


2017-07-12 av rasmus
Copyriot

K294: “Strategi för en liberal kosmopolit”

Strategi för en liberal kosmopolit” står som rubrik på en ledarartikel i den nationalekonomiska tidskriften Ekonomisk Debatt (3/2017), författad av docent Niclas Berggren. Texten är en intressant tidsspegel, inte bara för hur självklart den konstaterar att nationalekonomi är en något för en “elit” av “liberala kosmopoliter”. Denna elit upplever sig nu under politisk attack av “populister”. Ekonomisk Debatt kommer dock fram till att det är bäst att köra på som vanligt utan att bry sig så mycket om vad populisterna ställer till med.

Här talar en nationalekonomisk ortodoxi utifrån en ovan försvarsposition. Det bidrar till att klä av argumenten, vilket gör artikeln till intressant läsning.

I kölvattnet av Brexit och Trump har man överallt diskuterat vem som är skyldig till populismen. En vanlig slutsats har blivit att “eliten” som under längre tid drivit en politik som skapat ett växande folk missnöje, som nu kanaliseras av populister.

Båda är överens om att det folkliga missnöjet endast kan botas genom att staten åter får spela en tydligare roll – antingen för att omfördela resurser (vänster), eller för att befästa nationell tillhörighet (höger). Så framstår åtminstone det rådande debattläget för någon som själv identifierar sig utifrån tillhörighet till “eliten”.

Niclas Berggren går inte i polemik med “populisterna”. Deras tankar anses nog inte värdiga att ta upp. I stället polemiserar han mot dem som betraktar populismen som symptom på att “eliten” har fört en felaktig politik, som skapat ett växande folkligt missnöje. Denna formel kan fyllas med olika innehåll. Vänstern talar om ekonomisk rättvisa, högern talar om kulturell identitet. För någon som själv identifierar sig med eliten, framstår detta som två varianter på samma tema. Båda vill i vissa avseenden ge staten en starkare roll. Båda ifrågasätter delar av det dogmsystem som de ortodoxa nationalekonomerna svär trohet till.

Lösningen blir då, enligt detta synsätt, att ändra politisk inriktning. Det liberala projektet bör överges i betydande delar – inte för att det är önskvärt i sig utan för att förhindra en mer genomgripande triumf för antiliberala krafter. Det kan handla om att mer protektionism bör accepteras, att migrationen bör begränsas ytterligare, att nationen ska betonas som den självklara enheten för utformningen av politik, att skatter på höginkomsttagare och företag samt bidrag ska höjas, att subventioner till ekonomiskt nedgående regioner ska ges och att liberalismens ”tomrum” måste fyllas med stöd till en gemensam, gärna på religion grundad, kultur.

Raskt formulerar Niclas Berggren om detta synsätt till en formel:

KP = U(EPO*) – U(EPOP), ty KP > KA.

Här kan nationalekonomerna dra en lättnadens suck – det politiska innehållet är åter ute ur bilden!

Vi återkommer snart till vad bokstäverna står för. Man behöver knappast känna till det för att konstatera att formeln är en väldigt inskränkt sammanfattning av samtidens politiska verklighet.
Det är inte rimligt att reducera så långt som i formeln ovan. Det medger även Niclas Berggren. Faktum är att han har formulerat den bara för att kunna argumentera mot den. Argumenten han tar upp är mer av ett löst resonerande kring varför människor tycker och röstar som de gör. Det antyds att modellen borde göras mer dynamisk och ge plats för fler politiska externaliteter. Slutsats blir som följer:

Det är inte säkert att EPOA är den bästa vägen att gå för att undvika EPOP.
Det finns alltså enligt mitt sätt att se på saken goda skäl för den liberala kosmopolitiska ”eliten” att fortsätta förespråka den ekonomisk-politiska ordning som tros ge högst samhällsnytta.

En annan slutsats kan vara att den ortodoxa nationalekonomin inte är förmögen att backa. När dess modeller utsätts för kritik för att vara verklighetsfrånvända svarar aldrig nationalekonomerna med att gå tillbaka och tänka om vad själva kategorierna står för. Enda försvarsstrategin är att kasta in fler faktorer.

Niclas Berggren bygger upp hela sitt argument kring begreppet “ekonomisk-politisk ordning” (EPO), som han själv har hittat på. Begreppet lämnas helt oteoretiserat. Inte en fotnot om vad det betyder. Nationalekonomer vägrar ju i allmänhet att läsa sociologisk forskning. I detta fall liknar det verkligen en demonstrativ fnysning.
Det framgår tydligt att en “populistisk” EPO är en avvikelse från vad som då måste kallas för en “normal” EPO, medan resultaten av en anpassningspolitik skulle bli en “alternativ” EPO. Inte en antydan om de kvalitativa kriterierna för att skilja mellan dessa ordningar. Däremot får vi veta att varje EPO har två ekonomiska egenskaper, möjliga att kvantifieras: K som står för “kostnad” och U som “uttrycker något slags samhällsnytta”.

Samtidigt får vi en utmärkt uppfattning i hur nationalekonomin verkligen är nationalekonomi. Visserligen tar artikeln ställning för “globaliseringen”. Men analysen lämnar aldrig det nationella ramverket. Terrorism, geopolitik och internationella relationer hamnar utanför modellen. För att inte tala om klimatförändringar och naturresurser.

Vi vet vad en ortodoxa nationalekonom skulle svara på detta. Att det visst kan tänkas att man integrerar dessa externaliteter som faktorer i modellen. Eftersom fred och miljö har “något slags samhällsnytta” är det väl bara att sätta siffror på nyttan. Helt objektiva och opolitiska siffror, givetvis. Nationalekonomerna själva har visserligen bättre för sig än att förklara vad nytta är och hur det mäts. Men om bara någon annan vill leverera sådana siffror, så ska nog modellerna kunna bli ännu bättre på att peka ut den bästa politiken. Tills vidare är det bara att köra på.

2017-07-10 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Court Judgment Shrinks Public Space in Sweden

antiposeidon
Image of everything except Poseidon, which can no longer be shown digitally. Photo: Mattias Blomgren, CC-BY-SA 3.0.

On 6 July, the Patent and Market Court of Sweden announced their judgment in the high profile lawsuit filed by Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), a Swedish collection society for visual artists, against Wikimedia Sverige (Sweden). Unfortunately the court found in favor of BUS.

The problematic outcome of the ruling is that it prohibits online sharing of photos of works of art that are permanently located in public places, in parks and in the city, even though the works themselves are publically funded. BUS’ statement reads that “it is not illegal for individuals to take photos of art”, this is indeed true, however most people wish to make further use of photos taken, such as sharing them online.

  • The outcome is a tragedy, because it renders public art less accessible and less public. Our intention has always been to give public art the kind of visibility it deserves. It is remarkable how, in a digital age, sharing photos in digital media is not OK if there is a work of public art visible in that photo, says John Andersson, Executive Director of Wikimedia Sverige.

The court judgement is worrying as to how it will affect individuals and conversations between people. If you are in a public space taking photos, what are you allowed to do with them? How can you share them and your experiences? Is it alright to upload them to a personal blog? The court asserts that it is not, if there happen to be a work of public art visible in those photos.

  • Copyright is complex and largely incomprehensible. This ruling asserts that there is a difference in terms of user rights between digital and print media as photos of these works of art can for example be printed as postcards and used for commercial purposes. Digital non-profit projects however, such as the websites Offentligkonst.se and Wikipedia, must pay for using the very same photos. In a society looking to fully enter a digital era, it is unreasonable to undermine the use of digital media in this way. The legislation clearly must be revised, says John Andersson.

BUS filed the lawsuit against Wikimedia Sverige in 2014 based on Offentligkonst.se, an open database hosted by Wikimedia Sverige that provides maps, descriptions, and photos of works of art that are permanently located in public places. BUS claimed that Wikimedia Sverige violated Swedish copyright law by publishing photographs of public art. In April 2016, the Supreme Court of Sweden ruled against Wikimedia Sverige in clarifying that Sweden’s freedom of panorama laws do not allow for digital sharing of photographs of artwork in public places. Yesterday, the Patent and Market Court followed suit with a similarly restrictive interpretation of copyright laws that limits sharing photographs of such public works, even when photographs of such works are already freely visible online. Wikimedia Sverige is obliged to pay fines and compensation of a total of about SEK 750,000 (around 89,000 USD).

  • We’re hoping to find support through a crowdfunding campaign to cover costs and advocate for changes to relevant Swedish and international legislation. If you think the court ruling is unreasonable you’re welcome to make a donation. Supporters can either use Swedish payment app Swish at 1232692697 or visit https://wikimedia.se/en/donera to donate. Simply add “BUS” in the comment section and all funds will be put towards this cause, says John Andersson.

Patent and Market Court ruling (in Swedish): https://se.wikimedia.org/wiki/Fil:Stockholms_TR_PMT_8448-14_Dom_2017-07-06.pdf

Timeline of the lawsuit (in Swedish): https://se.wikimedia.org/wiki/Offentligkonst.se/Stämning

Summary:

On 6 July 2017, the Swedish Patent and Market Court ruled that photos depicting works of public art must not be shared online. This affects the non-commercial website Offentligkonst.se hosted by Wikimedia Sverige, which provides information and photos of public art with the intention of making it more visible. It further undermines the rights of individuals to freely share photographs online. Wikimedia Sverige respectfully disagrees with the decision and calls for a change in copyright legislation.


2017-07-07 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Domslut krymper det offentliga rummet i Sverige

antiposeidon
Bild på allt utom Poseidon i Göteborg, som inte längre får synas digitalt. Foto: Mattias Blomgren, CC-BY-SA 3.0.

Den 6 juli fällde Patent- och marknadsdomstolen sin dom i det uppmärksammade fallet om möjligheten att dela bilder på svensk offentlig konst online. Domstolen har tyvärr beslutat att döma till förmån för BUS (Bildupphovsrätt i Sverige).

Problemet efter domen är att det inte är tillåtet att dela sina bilder av offentliga konstverk, den konst som är placerad i det offentliga rummet, i parker och på torg och betalade med skattepengar. Inskränkningen handlar om vad som är tillåtet att göra med bilderna. BUS skriver i sin pressrelease: “Domen innebär inte att det är förbjudet för privatpersoner att fota konst”. Detta är som tur är ett korrekt uttalande. Men de flesta av oss vill ju dela våra bilder online.

– Utfallet är tragiskt, eftersom konsten nu inte längre är lika tillgänglig och offentlig. Från Wikimedia Sveriges sida har vi velat ge konsten den synlighet den förtjänar. Det är mycket märkligt att det i en digitaliserad värld inte är okej att dela bilder digitalt, om det på bilden skymtar ett offentligt konstverk, säger John Andersson, verksamhetschef på Wikimedia Sverige.

Domen skapar oro för hur det drabbar både enskilda individer och samtalet mellan människor. Om du är på en offentlig plats och tar bilder, vad kan du göra med fotona? Hur kan du dela med dig av dina upplevelser? Är det exempelvis okej att lägga upp dem på din egen blogg? Domen är tydlig med att så inte är fallet, om det i bilden även syns ett offentligt konstverk.

– Upphovsrätt är krångligt och svårförståeligt. Domen gör också tydligt att det är skillnad mellan tryckt och digital spridning, då bilder med dessa konstverk får tryckas som exempelvis vykort och användas i kommersiella syften. Icke vinstdrivande projekt online, som Offentligkonst.se och Wikipedia, måste dock betala för att visa samma bilder. I ett samhälle som strävar efter att digitaliseras är det orimligt att införa begränsningar av just digital media. Lagstiftningen behöver helt klart ses över, säger John Andersson.

Wikimedia Sverige stämdes 2014 av BUS för sajten Offentligkonst.se, en sajt utan vinstintresse, där information och bilder av offentlig konst som tagits av allmänheten visas så att det lätt går att hitta dem. BUS hävdade att Wikimedia Sverige bröt mot upphovsrättslagen när man publicerade bilder av offentliga konstverk. I april 2016 beslutade Högsta domstolen att gå på BUS linje i målet.

Igår valde även Patent- och marknadsdomstolen en extremt restriktiv tolkning av upphovsrättslagen. Wikimedia Sverige döms till att betala ca. 750 000 kronor i rättegångskostnader och ersättningar, vilket drabbar den lilla ideella föreningen hårt.

– Vi hoppas därför på att få stöd genom crowdfunding för att täcka kostnaderna och för att på längre sikt kunna förändra lagstiftningen. Om du tycker att domen är orimlig hoppas vi att du kan avvara några kronor. Enklast swishar du till oss på 1232692697 eller besöker http://wikimedia.se/en/donera. Skriv bara BUS i kommentaren så går pengarna oavkortat till detta arbete, säger John Andersson.

Patent- och marknadsdomstolens beslut: http://www.bildupphovsratt.se/sites/default/files/upload/stockholms_tr_pmt_8448-14_dom_2017-07-06.pdf

Tidslinje över målet: https://se.wikimedia.org/wiki/Offentligkonst.se/Stämning

Kontakt:
John Andersson
Verksamhetschef, Wikimedia Sverige
john.andersson@wikimedia.se
073-396 51 89


2017-06-30 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

COH Challenge

Amphithéâtre d''El Jem (Tunisie)
Bild på världsarvet El Jems amfiteater i Tunisien. Bilden har laddats upp av UNESCO via KÖK. Foto: Christian Manhart, CC-BY-SA 3.0.

Är du intresserad av bilder? Brinner du för kultur- och världsarv? Tror du att fri kunskap är viktigt, både idag och imorgon? Då borde du vara med i COH Challenge. Hjälp till att illustrera Wikipedia-artiklar om världsarv, var med och tävla och ha chansen att vinna fina priser!

12 000 bilder på kulturarv från hela världen på mediedatabasen Wikimedia Commons. Det är ett av resultaten av projektet Kopplat Öppet Kulturarv (KÖK), som drivs av Wikimedia Sverige och UNESCO. Där tar också tävlingen sin startpunkt. Använd bilderna för att illustrera Wikipedia-artiklar, förse dem med bildtexter och förbättra artiklarna. På så vis får du poäng, och flest poäng vinner. I prispotten ligger fina priser!

Wikipedia är världens största encyklopedi samt världens femte mest besökta webbplats. Artiklar läses, skrivs och redigeras av alla möjliga människor. Artiklarna blir dock både trevligare och mer värdefulla om de också är illustrerade. En bild brukar ju sägas förmedla mer än tusen ord, och i artiklar som exempelvis om världsarv kan bilder vara avgörande för att förmedla centrala delar av artikelns budskap.

Nu finns bilderna tillgängliga. Nästa steg är att se till att de används. Det är där både du och tävlingen kommer in i bilden. Tävlingens fokus är att illustrera artiklar. Du får poäng för hur många sidvisningar bilderna du lägger till får. Du får max lägga till fem bilder per artikel, och bilderna måste förses med bildtext. Förbättrar du samtidigt artikeln får du det dubbla antalet poäng. Tämligen enkelt alltså.

Tävlingen arrangeras av UNESCO och Wikimedia Sverige, som båda är med och driver KÖK-projektet. KÖK är ett försök att digitalisera det hotade kulturarvet, för att se till att vårt gemensamma kulturarv finns bevarat digitalt om det går förlorat fysiskt. Många av världsarven i världen är dessvärre hotade: det kan vara av krig, klimatförändringar, exploatering och flera andra orsaker. Digitaliseras världsarven kan kommande generationer åtminstone komma åt det digitalt.

1 juli startar tävlingen. Du har en månad på dig. Flest poäng vinner. Vi hoppas du vill vara med!


2017-06-22 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Ubuntu 17.10: Finally, an exciting Ubuntu release

Ubuntu will undergo a major face-lift sooner than expected. Jack Wallen explains why this change is important, and what it will bring to the former darling of Linux distributions.

The days of the boring Ubuntu releases are over.

The release of Ubuntu 17.10 was going to be the final iteration to include the ousted Unity desktop interface. Instead of following the pattern Ubuntu has held since it attempted to bring convergence to the Linux desktop, Canonical is going to jettison its in-house desktop earlier than originally scheduled. That means the next release of Ubuntu will be the first in years to bring about some major change. That change comes by way of the one-two punch of GNOME Shell and Wayland. You

2017-06-22 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

UNESCO Challenge 2017

Pyramides. Gebel Barkal et les sites de la région napatéenne (Soudan)
Pyramider i Sudan. Foto: Maria Gropa, CC-BY-SA 3.0.

Skrivtävlingen UNESCO Challenge genomfördes i år för första gången och vi är väldigt glada och nöjda över resultatet. Nästan 100 deltagare anmälde sig och var extremt produktiva.

Tävlingen fokuserade på att under en månad utveckla Wikipedias artiklar om världsarven, speciellt de hotade. Hela 1 729 A4-sidor[1] med text skapades om världsarven på 28 språkversioner av Wikipedia. Därtill lades 326 bilder som laddats upp inom ramen för projektet Kopplat öppet kulturarv till i artiklar. Vi hade specialpris som Riksantikvarieämbetet delade ut för artiklar om de svenska världsarven. 103 artiklar skapades om dem och 35 befintliga artiklar förbättrades på 24 olika språk. 40 deltagare får som tack för sin insats en bok för sina bidrag.

274px-cohlogo1-svgDetta gör UNESCO Challenge till den i särklass mest framgångsrika skrivtävling vi anordnat, och vad vi har sett en av de mest produktiva någonsin.

I den enkät vi skickade ut var feedbacken väldigt positiv och vi tycker att det är extra kul att väldigt många av deltagarna uppger att en av huvudorsakerna till att de deltog var viljan att förbättra Wikipedia och att mer än ⅔ av de som svarade på enkäten planerar att fortsätta arbeta på artiklarna.

Även om deltagarnas svar i vår enkät var mycket positivt tar vi med oss den kritik om ett något snedvridet poängsystem till framtida tävlingar. Flera deltagare upplevde att poängen för att lägga till bilder var för generöst i jämförelse med insatsen som krävde för att skriva en artikel. Vi ska även titta på hur poängen enklare kan redovisas för deltagarna och om ytterligare ämnen skall läggas till.

prizes_unesco_challenge_2017
Foto: Evelina Bång, CC-BY-SA 4.0.

Stort grattis till vinnarna:

  1. Yeza
  2. Thecatcherintherye
  3. Ranjithsiji
  4. Liridon
  5. Beusson
  6. Bamlifa
  7. Houssem Abida
  8. Malkaveedu
  9. Delad mellan Samuele2002 och Apple farmer
  10. Jsamwrites

Vi hoppas att ni vill vara med i vår nästa tävling, Connected Open Heritage Challenge, som startar 1 juli 2017!

[1] Baserat på en beräkning av 4 000 byte per A4, enkelt radavstånd.

john_andersson_2015_28cropped_229John Andersson
Verksamhetschef, Wikimedia Sverige
john.andersson@wikimedia.se


2017-06-20 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Luminous bliss

För lite drygt en vecka sedan blev artikeln om sukhavatibuddhism utsedd till utmärkt på svenskspråkiga Wikipedia. Det innebär att den ses som en av de absolut bästa artiklarna. Artikeln baseras i ganska hög grad på en bok som köpts in via Wikimedia Sverige som referenslitteratur. Den huvudsakliga artikelskribenten Skottniss skriver mer om sitt arbete här:

Thangka 2010.8
Amitabha i Sukhavatiparadiset. Public Domain, via Wikimedia Commons.

Något mycket grundläggande för Wikimedia Foundation och dess förgreningar – däribland Wikimedia Sverige – är att stödja den artikelskrivande gemenskapen på diverse sätt. Exempelvis finns i många länder numera ”Wikimedia Library”, som tillhandahåller tillgång till diverse betalda databaser som skribenter kan ansöka om tillgång till. Ännu en sådan möjlighet som Wikimedia Sverige har haft under flertalet år nu, är att köpa in referenslitteratur eller finansiera relevanta fjärrlån. Dessvärre har den här möjligheten använts mycket lite av svenska Wikipedias skribenter. Jag tror inte det använts lite för att vi alla är miljonärer som sitter på egna massiva bibliotek fyllda med högkvalitativ referenslitteratur. Snarare handlar det nog mycket om att möjligheten är okänd, kan kännas krånglig att genomföra, eller något annat.

Jag har under maj månad skrivit en hel del, utifrån en bok finansierad av Wikimedia Sverige. Bokens ämnesområde är mycket smalt. Dess huvudområde är sukhavatibuddhistisk litteratur i Tibet. Sukhavatibuddhismen är en förgrening inom buddhismen som är mycket vanlig i Östasien – i Japan till och med den mest vanliga buddhistiska inriktningen. Även i tibetansk buddhism finns alltså traditionen på sätt och vis representerad. I väst – i alla fall i Sverige – är kunskapen dock mycket bristfällig gällande denna mahayanabuddhistiska tradition – som i boken beskrivs som en ”pan-asiatisk rörelse” snarare än en ”inriktning”. Författarens argument för detta är att dess särställning som inriktning främst utgår från de renodlat sukhavatibuddhistiska skolorna i Östasien. I själva verket florerar traditionen inom alla mahayanabuddhistiska länder, men oftast väl integrerat i övrig form av mahayanabuddhism.

Boken beskrev dock relativt ingående mycket andra relevanta historier kring Tibet. Totalt kunde 14 artiklar källbeläggas och/eller utökas, och ytterligare två nya artiklar tillkom med boken som källa. Bland de olika utökningarna, förutom de direkt relaterade till sukhavatibuddhism – var Tangdynastins relation till Tibet (mycket, mycket krig), kort tillägg kring Dalai Lama, tibetanska legender om bodhisattvan Avalokiteshvara (en mycket viktig bodhisattva inom mahayana, som även är Tibets skyddspatron), en tibetansk munk från 1600-talet, med mera.

Kvalitén på innehållet i boken var alltså mycket hög, minst sagt. Inte nog med att författaren beskrev mycket kringliggande historia i Tibet, så är denna bok en av de enda någorlunda lättillgängliga och auktoritativa källorna på sukhavatibuddhismen i Tibet. I dagsläget har den artikel som förstås fick de största utökningarna (omkring 15000 byte) fått utmärkelsen ”utmärkt”. Med de utökningar som denna bok möjliggjort, fler utökningar som väntar av en annan bok jag har på lager, är möjligheten stor att denna artikel i slutändan blir en av de främsta religionsartiklarna på svenska Wikipedia.

Skottniss


2017-06-14 av rasmus
Copyriot

Writing the early history of Spotify (excerpt from a forthcoming book)

As mentioned in my previous post, and by my colleague Pelle, we just delivered the manuscript to MIT Press for our academic book focusing on Spotify. The book is co-written by five researchers; I have been mainly in charge of writing a history of Spotify (which includes not only a chronological narrative, but also a whole lot of theoretical and methodological considerations that may have a broader relevance for those writing digital history).

Just like Pelle has previously posted a snippet at his blog, I will here post a short section cut out from the historical chapter. (Remember, this is just the first manuscript and will of course be edited on the way to the final product. Also, this snippet is lacking the footnotes and references that are in the manuscript.)

/ / / / /

The Beta Period (2007–2008)
On the first of May 2007, Spotify released its initial beta version to a smaller circle of acquaintances. Among those were some of Sweden’s leading technology bloggers. This immediately resulted in a number of enthusiastic blog posts, and the comment fields were flooded with invite requests. Being invited to use Spotify was a sign of exclusivity, and Spotify controlled the growth of the circle by rationing the number of invites that existing users could pass on. If one would look at the early user demographics it would probably be rather affluent, dominated by men in the age between 25 to 40 years, living in inner-city Stockholm, working with technology or media. Many of these saw themselves as passionated fans of new pop music, but their enthusiasm for digital technology was probably even stronger.

One of the first beta testers was Eric Wahlforss, a part-time musician and entrepreneur who at this time was just about to found SoundCloud—another kind of music streaming service (that Spotify years later would consider for acquisition). Wahlforss immediately recognized Spotify as “a preview of the future.” It may be noted, however, that his enthusiastic blog post had little, if anything, to do with music:

The thing that wows me the most is that the app is faster than iTunes on my local machine. Repeat, faster than iTunes. And now we’re talking fancy peer-to-peer architectures, special audio codecs, custom databases, etc, etc. […] If this thing scales it will be bigger than Skype. Big, big ups to the Spotify team.

Spotify’s first interface did indeed look very similar to iTunes: the user could search for music and add tracks to personal playlists. In addition, it also offered a radio-like mode of listening in which the user was asked to select one of 18 predefined music genres (and one or several decades). Compared to today’s personalized radio stations, this seems primitive indeed—but in fact, this was how Spotify Radio worked until late 2011.


Illustration 7. The possible options for the user in Spotify’s early radio interface—present already in the beta version. Screenshot taken during the summer of 2010.

Spotify, during its Beta Period, consolidated a kind of on-demand doctrine as a service centered around the search box, giving access to “whatever you want.” The user was effectively conceived as a sovereign individual who already knew exactly what he or she wanted to listen to, and did not need help with music recommendations. Indeed, this doctrine was probably reinforced by the sample of beta testers.

The buzz over Spotify intensified in early 2008, essentially focusing on two aspects. First, that the new service would actually ‘make music free’ by relying entirely on advertising. Secondly, buzzmakers affirmed the move ‘from ownership to access’ and presented the personal archiving of MP3’s as a practice soon to be outdated. If commentators saw anything lacking in the beta version, it was that users still could not easily upload their self-made music to Spotify—as a web 2.0 service was supposed to function. However, it was a feature that many expected to see implemented soon.

Period A (2008–2009)
The first public version of Spotify was launched in October 2008. But what exactly did it mean to ‘launch’ a music service that was already up and running, serving thousands of users each day? Maybe it is better to say that Spotify was legalized. For a year and a half, Spotify’s beta had in effect been run as a pirate service, distributing music without any license to do so—to users that had come across an invite. As stated, in many cases the music files had originated from The Pirate Bay and other file-sharing networks, but this changed when Spotify signed its first deal with the big record companies and collecting societies—in essence, moving itself into legal territory.

To many of the existing users at the time—and some of us researchers living in Stockholm were initial listeners—what really happened in October 2008, however, was that parts of their playlists suddenly became unavailable. Spotify simply had to remove unlicensed music from its service, and in early 2009, even more music disappeared on request of record companies that enforced country-specific listening restrictions. In addition, only users with a special invite could access Spotify Free; this did not change with the official launch. The only real addition was the addition of paid version, Spotify Premium. Now being legal, the company could now also begin to really sell advertisement—which gradually became ever more present for users of Spotify Free.

Spotify’s ‘launch,’ in other words, was not the launch of a new service, but the launch of new efforts to monetize an existing service.

/ / / / /

And so the chapter goes on, structuring the history of Spotify according to the successive rounds of financing which has let the company survive, despite making ever larger losses.

Oh no, now I said it again: “the history of…”. According to a newly published article in Rethinking History this is a “bizarre notion”, because history is not the same as the past. I do agree that it would be more correct to say that our book provides a history of Spotify, because it could certainly be written otherwise. But so far, I dare to say that our forthcoming book provides the only academic attempt to write Spotify’s history at any length. Yet, the history told in chapter one is only a part of the book.

Spotify Teardown. Inside the Black Box of Streaming Music is to be published by MIT Press in 2018.

2017-06-13 av rasmus
Copyriot

Spotifyboken skickad till förlaget

Boken om Spotify är nu inlämnad i manuskript till förlaget (MIT Press), efter att jag och de fyra andra medförfattarna har jobbat ganska intensivt i några veckor. Strax efter att jag nämnt bokprojektet här på bloggen blev jag intervjuad i Dagens Industri. Det var roligt och har lett till en del roliga uppföljningar. Det var också intressant att se hur ett litet intervjusvar kunde spinna vidare i internationell press:

Spotifys betaversion var från början en pirattjänst. Det som distribuerades var mp3-filer som de anställda råkade ha på sina hårddiskar.

För många i Sverige, som kanske rentav själva var inbjudna att använda Spotifys betaversion, är detta alls ingen nyhet. Det är heller inte nytt i medieforskningen, utan har t.ex. nämnts av Jonas Andersson Schwarz i en bok från 2013:

Much as TPB managed to build new infrastructure around the scattered activities of individual file sharers, Spotify managed to build a rogue archive of mp3 files that users could remotely access via streaming protocols, before reaching a deal with record labels and ultimately succeed to make the service legit.

Ja, hur skulle det annars ha gått till för Spotify att driva en betaversion innan man nått ett licensavtal med skivbolagen? Finns det någon som på allvar vill driva tesen att deras tjänst, under första året i drift, skulle ha varit 100 % laglig?

Ändå uppfattade vissa min utsaga som sensationell. Några dagar efter intervjun i Dagens Industri publicerades en arti på Torrentfreak som fick oräkneliga uppföljare bland nyhetssajter på olika språk. Små glidningar i ordval fick det hela att låta ännu mer dramatiskt. Smaka på rubriken som sattes av Digital Music News: “Spotify Illegally Streamed MP3s Before Getting Proper Licenses, Investigator Claims“. (Som vore jag någon typ av hyrsnut!)

Vad de otaliga artiklarna drar på är att Spotify i startfasen streamade musikfiler som hade laddats ned utan tillstånd. Vilket får sägas vara belagt. Men oavsett varifrån musikfilerna kom, så gäller likväl att Spotify streamade ut musik utan tillstånd. Strikt juridiskt borde nog det senare vara klart grövre – även om skivbolagen denna gång valde att inte agera rättsligt. Det går såklart att spekulera i om skivbolagen använde stämningshot som ett kort i förhandlingarna med Spotify, som ju resulterade i en för dem mycket fördelaktig deal där de bl.a. belönades med delägarskap. Men sådant går inte att belägga och i vilket fall är det inte centralt för den historia som berättas i vår bok. Vi är inte alls intresserade av att “hitta skit på” Spotify – däremot av att plocka isär en del av den mytbildning som florerar.

Om jag får säga det själv, tycker jag att det är en förbannat bra bok som vi kollektivt har satt samman. Fyra längre kapitel som tar sig an Spotifys historia, infrastruktur, gränssnitt och affärsmodeller. Därtill lika många kortare “interventions” som syftar till att visa på innovativa sätt att bedriva forskning om nättjänster av liknande typ. Sammanlagt ligger manuskriptet på drygt en halv miljon tecken. Nu ska det genomgå sedvanlig akademisk granskning med sikte på utgivning i början av 2018.

2017-06-04 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Latest Ubuntu 17.10 Update Ditches the Unity Desktop, Installs GNOME

And so it begins: the Unity desktop and related packages have been removed from the ‘seeds’ used to build Ubuntu 17.10.

12 Feature that Made Unity the Best Linux Desktop

As previously announced, Ubuntu 17.10 will ship with GNOME Shell as the default desktop environment in place of Canonical’s home-grown Unity desktop.

Unity has been Ubuntu’s default desktop since 2011.

2017-06-02 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Roadmap till regeringen

c396verlc3a4mnande_av_vitbok_om_c3b6ppna_data2c_2017-05-30
Axel överlämnar roadmapen till statssekreteraren. Fotograf Alexander Wall, CC-BY 4.0.

30 maj överlämnade Wikimedia Sverige vår roadmap och vitbok om öppna data till regeringen, genom civilminister Ardalan Shekarabis statssekreterare, Matilda Malmquist Glas. De är ett resultat av drygt nio månaders resor runtom i Sverige för att träffa politiker och tjänstemän i kommuner, för att inventera hur arbetet med öppna data går.

Sverige har halkat hopplöst efter i tillgängliggörandet av öppna data. Det konstaterar både EU-kommissionen och den svenska regeringen. Ett problem är bristen på samordning, och på kommunnivå är det oerhört stor skillnad mellan de som har kommit längst och de som precis har börjat.

Wikimedia Sverige brinner för öppen och fritt tillgänglig kunskap, och har redan arbetat med flera öppna data-projekt, bland annat Wikidata. För oss är det därför naturligt att försöka påverka så att mer öppna data blir tillgängliga och kan inkluderas på Wikipedia och våra andra projekt.

Därför har vi lyssnat in kommunerna: vilka erfarenheter har man dragit? Vilka problem har man stött på? Vilka utmaningar står man inför, och vilka är de smarta lösningarna? Vi har lyssnat på de största kommunerna och de som har kommit längst, men också de minsta kommunerna och de som har längst resa kvar att göra.

Resultatet är en roadmap, där vi identifierar fyra olika generaliserade nivåer, och där vi föreslår konkreta policyförslag för såväl politiker som tjänstemän för hur man ska kunna ta sig vidare till nästa nivå. Förhoppningsvis kan det ge inspiration till fler kommuner att påbörja, eller fortsätta, arbetet att ta sig vidare till nästa nivå.

Vi har också stött på en del större och mer generella problem. De har vi sammanställt i en vitbok med policyförslag, som vi överlämnade till civilminister Ardalan Shekarabis statssekreterare. Det handlar bland annat om förstärkt samordningsansvar även för kommunal nivå, ekonomiska incitament för öppna geodata och en tydligare digitaliseringsstrategi när det kommer till öppna data.

Vi hoppas att de här två dokumenten kan leda till att hela Kommunsverige kommer längre på öppna data-resan. Idag klassificerar EU-kommissionen Sverige som en “följare”. Förhoppningsvis kan vi göra ett litet bidrag till att höja den allmänna nivån, så att fler kan ta vid och istället gå i framkant.


2017-06-01 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Panoramafrihet och öppna data i Almedalen

John Andersson, verksamhetschef och Eric Luth, projektadministratör på Wikimedia Sverige.
John Andersson, verksamhetschef och Eric Luth, projektadministratör på Wikimedia Sverige. Använd med CC BY / en bearbetning av originalen.
Foto: Jan Ainali [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons
Foto: Sara Mörtsell [CC0], via Wikimedia Commons
Under årets Almedalsvecka kommer Wikimedia Sverige att vara representerade av John Andersson, verksamhetschef och Eric Luth, projektadministratör. Kunskap om effekterna av lagar och regler är mycket viktigt i digitaliseringsprocessen. Det påverkar i grunden vår yttrandefrihet och vårt samhälle.

Panoramafrihet innebär att du kan ta bilder av byggnader och offentlig konst även om det inte är mer än 70 år sedan personen som skapade verket avled. Med öppna data menas de offentliga handlingar som är tillgängliggjorda, fria och läsbara av maskin.

Vilka frågor kommer Wikimedia Sverige att ha fokus på i år?

– Vi har valt ut några frågor som är centrala för att kunna sprida fri kunskap. Under våren har öppna data debatterats till och från, och regeringen genom civilministern har understrukit hur viktig frågan är. Vi tror att vi kan tillföra ett unikt perspektiv i frågan, genom våra erfarenheter av hur kommunerna arbetar.

– När det kommer till panoramafrihet är den svenska lagstiftningen oklar, och beroende på vad som händer efter ett domstolsfall kommer förmodligen lagen behöva ses över. Vi tror på en stark panoramafrihet. För Wikipedia innebär det till exempel att kunna illustrera artiklar om bland annat byggnader och konstverk på offentlig plats, även om de uppförts relativt nyligen.

Vad är extra intressant att fråga er om?

– Vi pratar gärna om frågorna ovan: kommunala öppna data och panoramafrihet. Men utöver det svarar vi gärna på frågor om öppen tillgång, eller bara fri kunskap och informationsspridning i allmänhet. Vi har hållit på med det det senaste decenniet; vi växer och blir större, och är involverade i allt fler projekt och aktiviteter. Det nämnde bland annat regeringen i kulturarvspropositionen, där vi nämndes specifikt för vår roll i att göra kulturarvet tillgängligt.

Har ni något evenemang i år?

På onsdag eftermiddag hittar ni oss på Stadsbiblioteket, där vi anordnar Wikipedia-relaterade workshops om skrivande och fotograferande. Vill du vara med på dem? Du hittar mer information här!

Om jag vill vara med och stödja arbetet med panoramafrihet och öppna data, hur gör jag då?

Vi behöver all hjälp vi kan få, i bägge frågorna! Om du hjälpa oss som volontär är det en bra idé att antingen gå med i föreningen, eller maila oss på info@wikimedia.se och berätta vad du är intresserad av att hjälpa till med. Du kan även hitta frivilliguppgifter här. Framöver kommer vi sätta ihop ett nätverk för att påverka för en bättre panoramafrihet. Hör gärna av dig till oss, så ser vi till att du kommer med där!

Var kan jag ta reda på mer om vad som är på gång inom öppna data?

Vi har sammanställt de utmaningar och erfarenheter som svenska kommuner har dragit från sitt arbete med öppna data i en roadmap. Den hittar du här!

Gitta Wilén, kommunikatör på Wikimedia Sverige.

Tfn: 072-967 29 48. gitta.wilen@wikimedia.se


2017-06-01 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

The Differences Between Multiverse, Universe, Restricted, and Main Repositories on Ubuntu

When you want to install new software or updates to already installed Ubuntu software, by default Ubuntu provides four different software repositories to get it from. These repositories are Main, Universe, Restricted, and Multiverse. Maybe you have wondered what’s behind their cryptic names. Here is what each of these represent.

1. Main – Free and Open-Source Software Maintained by Canonical

The Main repository is the largest one. It includes all core packages as well as all the free and open-source packages from the default Ubuntu installation. All the software in the Main repo is free and open-source – no exceptions here.

All the software

2017-05-31 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2016

Återupplev förra årets keynotes

Oavsett om du var där eller inte kanske du är sugen på att återuppleva alla keynotes från förra årets Internetdagarna. Lyssna på webbförbättraren Chris Heilmann, robotforskaren Daniela Rus, säkerhetsgurun Mikko Hyppönen, it-entreprenören Juliana Rotich, internetkonstnären Darius Kazemi och kodprofeten Erica Baker.

Chris Heilmann har ägnat en stor del av sitt aktiva yrkesliv åt att göra webben bättre. Han har en bakgrund som radiojournalist och byggde sin första webbsida från scratch 1997. De följande åren spenderade han med att arbeta med flertalet stora, internationella webbplatser. Som den öppen källkodsfantast Chris Heilmann är var det många som höjde på ögonbrynen när han nyligen lämnade Mozilla och började arbeta för Microsoft med deras nya webbläsare.

Som professor och chef för MIT:s laboratorium för datavetenskap och artificiell intelligens är Daniela Rus ett välkänt namn inom forskning kring robotar och drönare. Hennes forskningsintressen kretsar framförallt kring områdena robotteknik, mobil datoranvändning samt datavetenskap. En av de främsta auktoriteterna inom kontemporär robotforskning.

Juliana Rotich är en kenyansk datavetare och it-entreprenör. Hon är främst känd för att ha utvecklat Ushahidi, en webbapplikation för att snabbt samla och visualisera medborgargenererad information om krig, naturkatastrofer och liknande kriser. Juliana Rotich är därtill en flitig bloggare och debattör, främst inom frågor som rör vår miljö och teknikanvändningen på den afrikanska kontinenten.

Det blev ett kärt återseende för flera besökare när vi ånyo fick uppleva Mikko Hyppönen, en av världens främsta datasäkerhetsexpert och forskningschef på det finländska datasäkerhetsföretaget F-Secure. Han har skrivit om sin forskning för bland annat New York Times och Wired och sitter därtill i styrelsen för Nordic Business Forum.

Erica Baker är Build and Release Engineer på Slack Technologies men hennes karriär inom tech började långt tidigare, när hon för 15 år sedan fick sköta den tekniska supporten för University of Alaska. 2006 gick hon vidare och blev en ”Googler”, det vill säga heltidsanställd på Google. Iallafall fram tills det att hon med hjälp av ett spreadsheet sammanställde en lista över oegentliga löneskillnader inom företaget och fick lämna Googleplex på 1600 Amphitheatre Pkwy.

Darius Kazemi är en konstnär med internet som sin huvudplattform. Han har även varit medgrundare till Feel Train, ett kreativt tech-kooperativ i Portland, Oregon. Enligt egen utsago gör han bottar, generatorer och “other weird internet stuff”. Han är bland annat känd för att ha skrivit programmet Amazon Random Shopper som varje månad skickade slumpmässigt utvalda saker från nätjätten till hans hemadress.

2017-05-29 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

It’s not just Windows anymore: Samba has a major SMB bug

First, it was Microsoft's turn to deal with a terrible SMB security hole, WannaCry. Now, it's the open-source SMB server Samba's turn.

The other week, Microsoft got its security teeth kicked in when an old SMB security hole was exploited by the WannaCry ransomware attack. This week, it's the turn of Samba, the popular open-source SMB server.

Like the WannaCry security hole, the good news is the

2017-05-27 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Distro watch for Ubuntu lovers: What’s ahead in Linux land

With the death of Unity, Canonical will focus more attention on Ubuntu servers, Ubuntu in the cloud and Ubuntu in the so-called Internet of Things.

Even if you give Canonical the benefit of the doubt - that it will continue working on desktop Ubuntu - at the very least, desktop Ubuntu's future looks uncertain.

Post Unity, how will the transition to GNOME work? Will existing Unity users be "upgraded" to GNOME with 17.10? Canonical is reportedly plotting out solutions to much of this uncertainty right now, but for users, the uncertainty

2017-05-24 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Fantastic Linux Games and Where to Find Them

Linux and Games? Once upon a time, it was hard to imagine these two going together. Then time passed and a lot of things happened. Fast-forward to the present, there are thousands and thousands of games available for Linux and more are being developed by both big game companies and independent developers.

Gaming on Linux is real now and today we are going to see where you can find games for Linux platform and hunt down the games that you like.

Where to download Linux games?
...

2017-05-23 av rasmus
Copyriot

K293: Vart har alla insekter tagit vägen? Hur vet vi ens om de har blivit färre?


Bidöden hotar stora delar av vår matförsörjning“, hävdades för en månad sedan i en debattartikel. Fenomenet, även känt som “colony collapse disorder“, är nu allmänt känt och även om orsaken fortfarande är oklar pekar mycket på bruket av bekämpningsmedel som neonikotinoider. (Ett sidoperspektiv på saken är det strikt ekonomiska: utan bin som pollinerar måste det till mänsklig arbetskraft, vilket innebär en drastiskt minskad produktivitet i jordbruket).

Massdöden drabbar dock inte bara bina, utan även andra insekter. Hur många vet vi inte. Här gäller det att erkänna vår fundamentala okunskap och vår oförmåga att fånga hela ekosystem i siffror.

En intressant och småkuslig artikel i Science tar avstamp i en vardaglig observation som gjorts av många rutinerade bilister: de behöver inte torka bort lika många döda insekter från vindrutan nu, jämfört med förr. Det kan vara selektiva minnesbilder. Det kan vara att bilarna har fått förbättrad aerodynamik. Men enligt Science finns det mycket som tyder på att antalet insekter faktiskt har blivit färre under de senaste årtiondena. Betydligt färre.

Entomologer (insektsvetare) har haft fullt upp med att kartlägga den enorma mångfalden av olika insektsarter och avgöra i vilken mån som den biologiska mångfalden av arter är hotad. Däremot har de inte försökt att mäta den totala mängden insekter, först och främst eftersom det inte finns några enkla mätmetoder. De har följt totalförekomsten av enskilda arter bland humlor, bin, dagfjärilar, trollsländor, och så vidare. Men detta har gjorts på bekostnad av andra insekter: nattfjärilar, nattsländor, blomflugor… vad en entemolog i artikeln kallar “ickekarismatiska arter”.
Exemplen som jag nämner här är kanske inte de mest träffande – min kunskap om entomologi är minimal. Detta är i vilket fall ingen anklagelse mot entemologerna. De är helt enkelt alltför få för att de ska kunna ge oss löpande kunskap om hur det går för alla insektsarter och även om de hade funnits i miljoner så hade de inte kunnat avskaffa vår ickekunskap om insektsvärldens alla samband.

Artikeln i Science tar upp att den mest talande datan, som finns i längre tidsserier, har samlats in av amatörforskare. Av av de viktigaste sammanslutningarna är Entemologiska förningen i Krefeld i västra Tyskland. Ända sedan dess grundande 1905 har dess medlemmar satt upp insektsfällor och fört logg över fångsten. Data från det senaste kvartsseklet pekar på en drastisk nedgång, dels i total biomassa, dels i enskilda arter, exempelvis blomflugor (som i likhet med bin är viktiga pollinatorer).

Forskare konstaterar att det finns starka belägg för en massiv kollaps, även om det är svårt att säga hur lokal eller global den är. De har försökt att hitta förklaringar, utan att nå något tydligt resultat. Sannolikt inverkar utbredningen av monokulturellt lantbruk, som minskar de ytor där många arter kan överleva. Gräs ersätter blommor. Bekämpningsmedel som neonikotinoider används i stor utsträckning sedan de introducerades på 1980-talet. Därtill kommer ljusföroreningen från städer och vägar, som rubbar livet för nattliga insekter.

Insiktsfällor är utformade på ett visst sätt, i en viss höjd, så de fångar givetvis bara vissa slags insekter. Det finns kort sagt inget mätredskap för att mäta den totala insektsmängden. Allt som finns är olika indikatorer. En sådan går att hitta i fågelmagar. Sådana har undersökts under en längre tid och pekat på betydande förändringar i insektsförekomsten.

År 1948 erhöll den schweiziske kemisken Paul Hermann Müller nobelpriset i kemi för sin upptäckt av insektsgiftet DDT. Vid ungefär samma tid noterades att magarna på insektsätande fåglar bytte innehåll: fåglarna hade fått i sig färre skalbaggar och åt i högre utsträckning småinsekter, som de måste fånga i större antal för att få samma näringsmängd. Efter att DDT förbjöds på 1970-talet återställdes ordningen i viss mån – det tycks åter ha funnits fler flygande skalbaggar för fåglarna att äta.

Vi kommer nog aldrig att få direkta data över antalet insekter, bara indikationer på olika delmängder: vissa arter på vissa platser. Men det borde i sig kunna räcka långt. I den mån som hela planeten inte blivit underkastad samma monokulturella jordbruk, går det att vinna kunskaper genom jämförande studier. Ett intressant exempel är att Kuba inte har drabbats av bidöden, vilket skulle kunna bero på att man knappt använder bekämpningsmedel. Förklaringen ligger inte i någon medveten miljöpolitik, utan snarare i USA:s sanktioner. Så länge Kuba kunde importera bekämpningsmedel från Sovjetunionen öste man på, men under det senaste kvartsseklet har det kubanska jordbruket varit ovanligt giftfritt – och bina uppges ha överlevt.

För två år sedan på Copyriot: “Sommaren börjar, jorden går under“.

2017-05-22 av mathiasfriman
Svenska Linuxföreningen - NYHETER

Kallelse till Svenska Linuxföreningens medlemsmöte 15 september

Svenska Linuxföreningens har medlemsmöte 15 september kl 21.00 i föreningens IRC-kanal. Ytterligare ett år (och lite till) har gått och nu är det dags för årsstämma i Svenska Linuxföreningen. Vi hälsar dig välkommen till vår årsstämma i vår IRC-kanal. Mer info om hur du kopplar upp dig mot IRC står nedan.