2017-11-20 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

2017-11-17 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Vi arrangerade Wikimedia Diversity Conference 2017

Wikimedia Diversity Conference 2017 – Group Pic by AbhiSuryawanshi [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
Tidigare denna månad hade vi det stora nöjet att få stå som arrangör av Wikimedia Diversity Conference 2017. Konferensen hölls i Stockholm och samlade 80 wikimedianer från 43 länder och nästan 30 olika språk.

Likvärdighet i fri kunskap

Konferensen var en mötesplats för wikimedianer som verkar inom olika delar av wikimediarörelsen med frågor som rör ökad mångfald och inkludering av perspektiv utifrån kön, språk, könsidentitet, geografisk spridning och andra variabler. Den rörelseomfattande diskussionen som pågått inom Wikimedia sedan mars 2017 har utmynnat i en strategisk riktningsförklaring där likvärdighet i fri kunskap fått en framträdande roll. Konferensen var ett sätt för deltagarna att knyta an till den aktuella diskussionen, i synnerhet genom WikiCaféet. Utfallet från konferensen kommer dels att användas som underlag i planeringen för fas två av Wikimedias internationella strategiarbete. Därtill kommer konferensdeltagarna att kunna agera ambassadörer utifrån konferensens tema inom sina respektive Wikimediagemenskaper.

Hur gjorde vi?

Eric med Afifa från Bangladesh och Hana från Israel.
WikiDivCon 2017, Nov 5, 2017 71 by Afifa Afrin [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
Detta var den första interantionella Wikimediakonferensen som vi har organiserat och planeringen påbörjades redan i början året. Eric Luth ansvarade för logistiska uppgifter såsom att se till att deltagare i behov av visum fick rätt stöd. Det var centralt att kunna bjuda in deltagare från alla kontinenter. Ulrika Eklund tog sig an uppgiften att planera mötets koreografi och facilitering.

2017-11-04 Stockholm, Diversity Conference, People at Diversity Conference (07) (freddy2001)
Ulrika som facilitator för hela konferensen.
Freddy2001 – Wikimedia Commons [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons
Vi vill framföra ett stort tack till de 14 volontärer som tog på sig uppgiften att göra konferensen så smidig som möjligt genom att filma, fota, dokumentera, guida, ladda upp, svara på frågor, lösa kriser och visa gästvänlighet.

Ta del av konferensen i efterhand

2017-11-04 Wikimedia Diversity Conference, Katherine Maher (01) (freddy2001)
Katherine Maher under öppningstalet.
Freddy2001 – Wikimedia Commons [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons
Konferensen öppnades av Katherine Maher, Executive Director på Wikimedia Foundation (se video), där hon bland annat tog upp en grupp frågor som ramverk för att tänka kring inkludering för likvärdighet.

Mer dokumentation i form av filmade presentationer, bildmaterial, arbetsmaterial och andra resultat finns på Wikimedia Commons och tillgängligt via konferensportalens dokumentationssida.

Wikimedianer från Tunisien, Ghana, Egypten och Stockholm.
Day 1 – WikiDivCon (13) by Rehman Abubakr [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons
Konferensen genomfördes med stöd från Wikimedia Foundation, Wikimedia Norge, Wikispeech och Livrustkammaren.


2017-11-15 av Gitta
:DFRI

Styrelsemöte 14 december

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdagen den 14 december 18:00 i Stockholms innerstad.

Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme.

Dagordning för mötet

Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna. Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2017-11-15 av Anna-Karin Rosvall
Internetdagarna 2017

Nätverka, mingla och spela spel på Internetdagarna

Vi vill att du som är med på konferensen är med och skapar bilden av den. Tagga tweets och bilder med #ind17 för att skapa en gemensam stream av allt som händer. På skärmar runt om i lokalen kommer vi dela med oss av bilderna så att du ser vad som händer överallt hela tiden.

Under alla pauser finns det tid för fika, mat och mingel. Eftersom Internetdagarnas program är brett så är det naturligt att besökarna kommer från många olika bakgrunder, alla med ett gemensamt intresse: internet. Det gör att du som är kommunikatör kan träffa utvecklare, du som är politiker kan prata med jurister och du som är skolledare kan träffa en designer. Mångfalden av folk skapar den speciella mix av möten som Internetdagarna är känd för.

Träffa oss på Internetstiftelsen

I vår stora mässal kan du också träffa olika utställare och även träffa oss från Internetstiftelsen. Vi finns på plats för att visa vår kommande satsning på digital kompetens i skolan: digitalalektioner.se. Dessutom flyttar vi en liten del av vår start- och mötesplats Goto 10 till Internetdagarna. Det kommer finnas en plats där du ostört kan dra dig undan och jobba, men du får också chans att träffa oss och prata om mötesplatsen och skaffa dig ett medlemsskap.

Vi har kommer också ha våra 3D-skrivare på plats och du har möjlighet att skriva ut ett hjärta att ta med. Ta en bild med hjärtat och dela det som ett selfiehjärta. Delar du det med taggen #ind17 finns stor chans att du hamnar på våra storbilder. Det finns också chans att plocka fram barnet eller bara byggare i dig och bygga något på vår Legovägg.

Ascii-grafitti och blippyspel

I entren kommer grafitti-konstnären Got0 80 att skapa Ascii-konst med hjälp av grafitti. Det kommer att bli ett konstverk för varje dag. Vill du att Internetdagarna ska skänka pengar till Läkare utan gränser så måste du i år samarbeta. Vid vår doneringsstation gäller det att hitta tre andra personer som vill vara med. Genom att ställa er samtidigt på fyra olika hjärtan på en matta så rinner det pengar ner i bössan.

Under själva Internetdagarna pågår också vårt incheckningsspel Blippy. Spelet är specialframtaget för Internetdagarna och går ut på att du blippar din deltagarbricka på olika stationer runt om i lokalerna. När du gör det har du chans att vinna fina priser från Internetdagarna och alla utställare. Den person som blippar flest gånger vinner ett retro-tvspel. Nytt för i år är att vi har två spel i potten, ett för måndagen och ett för tisdagen.

Mingel med robotunderhållning

Med en robotarm skapas musik på en Commodore64. Bakom idén står konstnären Goto 80.

När programmet är slut för dagen är det dags för fest. Då använder vi Blippy i baren. Ditt deltagarkort är nämligen laddat med dina drinkbiljetter. Under festen fortsätter minglet och det blir också underhållning. Konstnären Goto 80 kommer låta sin robot köra musik från en Commodore64 och Håkan Lidbo är på plats med sin robotkör.

Vi ses på Internetdagarna!

2017-11-10 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

Det här från Internetdagarna sänds live på webben

Här hittar du alla evenemang som har kameror riktade mot sig under årets upplaga av Internetdagarna! Självklart streamar vi även alla keynotes från huvudscenen under båda dagarna, dessa kan du se live på vår Facebooksida.

MÅNDAG

A1: Keynote + WordCamp Stockholm 2017

A2: Vad innebär digital kompetens i skolan?

A4: 10 år med sociala medier – då, nu och sen?!

C3: Internet 3 000 – robotarna tar över (OBS: spelas in, livesänds ej)

C4: Öppna teknologier digitaliserar offentlig sektor

BAR 4: Bitcoin – en disruptiv teknik (OBS: spelas in, livesänds ej)

BAR 5: WordCamp Stockholm 2017

TISDAG

A1: Keynote + Nordic Open Data Forum 2017

A2: Skolans digitala infrastruktur – från vision till verklighet

A4: Fake news, filterbubblor och faktan som försvann

C3: GDPR och företagens skyldigheter mot kunderna

2017-11-09 av rasmus
Copyriot

Dystopiska observationer kring den samtida nätoffentligheten

Nu är jag sen på egen boll, men i söndags hade jag en halvlång text på Expressens kultursida: “De tjänar pengar på att vi blir dummare“. Ett inhopp i en nygammal debatt där nya medier ställs mot gamla. Fast som jag påpekar: internet är inte så nytt längre. Problemen med vår tids medieklimat bör inte skyllas så mycket på den digitala tekniken i sig, utan på den ekonomiska modell som har tagit över på 2010-talet, med Facebook och Google som dominerande offentlighetsfilter. Dessa har “makten att skilja mellan synlighet och osynlighet i det digitala”.

I sin bok Tyckonom levererar Johannes Nilsson en lika dialektisk som cynisk balansräkning över den digitaliserade offentligheten: samtidigt som det blivit lättare för att “nå ut”, har det blivit svårare att höras, för att inte tala om hur svårt det är att upprätthålla ett initierat samtal av det slag som kännetecknat både fanzines, kulturtidskrifter och vissa slags bloggar. När allt dras in i samma flöde blir yttandefriheten mest en formalitet för den som inte kan köpa sig plats, antingen med pengar eller med allt grövre provokationer.

Finns du inte i allas flöde så finns du i stort sett inte alls. Av detta följer, lite tillspetsat, att nästan ingenting finns mer än högst någon vecka i taget. Att det blivit så beror på att såväl Google som Facebook och Twitter tjänar sina pengar på reklam. De har erövrat reklammarknaden genom att bli oändligt mycket bättre än dagspressen på att precisionsstyra reklambudskap till en viss målgrupp.

För att det ska funka måste vi ständigt läcka information om våra vanor och intressen. Som mest lönsamma är vi när vi är distraherade, i ett tillstånd av uttråkad nyfikenhet där vi stannar i flödet och klickar utan att tänka. Allt vi gör på sociala medier är del av ett psykologiskt experiment vars syfte är att finslipa tjänsterna så att vi sjunker ännu djupare in i detta tillstånd, allt i syfte att stärka företagens grepp om reklammarknaden. Ur dessa företags ekonomiska perspektiv är redaktörer aldrig annat än en utgift som väntar på att rationaliseras bort med hjälp av algoritmer.
Inte undra på att det är svårt att koncentrera sig på långläsning. Men detta beror mindre på internet i sig och mer på att vår uppmärksamhet i praktiken har blivit till en naturresurs som företag slåss om att få utvinna.

I mycket instämmer jag i vad teologen Joel Halldorf skrev, med dystopisk udd, i sitt inledande anförande. Rolig formulering i hans slutanförande: “Som katolskt sinnad har jag lättare att känna igen mig i Rasmus Fleischers marxistiska berättelse, där strukturerna får en tydlig roll.”
Om min berättelse om nätet är just marxistisk ska nog förbli outsagt. Precis som Halldorf säger har varken jag, eller andra som uttalat sig, mycket att säga om vägar framåt.

Jag landar, ännu en gång, i tanken på kreativ förstörelse. I händelse av global lågkonjunktur brukar trots allt reklammarknaden trots allt krascha hårdast. Visst blir jag lite ruinromantisk här:

Affärsmodeller måste gå upp i rök, börsvärden måste raderas, sociala nätverk slitas i spillror. Förr eller senare kommer det att ske, på ett eller annat sätt. I värsta fall kommer slutresultatet bli att monopolismen stärks ytterligare, i allians med någon övervakningshungrig stat. Men i bästa fall skapas kanske en öppning för att återuppfinna “den dynamiska föreningen mellan tillgänglighet och begränsning”, som Halldorf efterlyser.

Någon frågade, apropå min artikel: Är det inte frivilligt att använda Facebook?

Jodå. Det är också “frivilligt” att lönearbeta. Men valet att inte lönearbeta blir i slutändan ett val att inte ha mat på bordet. På liknande vis blir valet att inte använda sociala medier ett val att inte ha några läsare till sin blogg eller tidning, inga lyssnare på sin podd, inga besökare på sitt kulturevenemang. För det är i allt högre grad genom megaflödet som människor får kännedom om vad som finns. För den skull ska vi inte glömma bort de underjordiska kanalerna eller ge upp vår strävan att bygga starka alternativ. Men offentligheten kan inte, lika lite som arbetssamhället, behandlas som blott summan av människors individuella val.

2017-11-09 av rasmus
Copyriot

TMP #004

I det fjärde avsnittet av podden TMP pratar Samira, Christoffer och jag bland annat om vad vi kan vänta oss för konsekvenser av att luften går ur bostadsbubblan (tack till er tre som kommenterade här – ni har också bidragit).

Vi snackar också lite löst om kritikbegreppet, med avstamp dels i nya numret av tyska tidskriften Testcard, dels i tanken på hacking som en form av “säkerhetskritik”, som Christoffer funderat på efter en konferens i Helsingfors. På tal om hacking så avslöjar vi även en säkerhetslucka i Billetto som betyder att dolda tillställningar inte alls är dolda. Och på tal om tillställningar så talar vi, som alltid, om aktuella erfarenheter från underjordiska dansgolv: Love Potion, Tropikal Illegal och berlinska Herrensauna.

Musiksnuttarna är denna gång korta men vi pratar lite om vilken musik vi upplever som “höstig”. Mitt exempel blir detta spår från malmöartisten A Thousand Mouths som nyligen släppts på kassett:

2017-11-06 av Påvel Nicklasson
Påvels blogg

Kursiva titlar i Zotero

Tyvärr finns det författare som vill snitsa genom att använda kursiv stil i artikel- eller boktitlar. Det är ett sätt att betona ord eller referera till andra texter. Det ställer till problem att formatera titlarna i referenshanterare.

Detta är en av de bästa artiklar som någonsin skrivits. Hur formaterar man den delvis kursiverade titeln i Zotero?

Hur formaterar man sådana titlar i Zotero? Det finns inga knappar för kursiv stil eller andra formateringar.

Man får använda en mark-up sträng. kursiv stil inleds med <i> och avslutas med </i>.

Genom att märka upp ord kan man formatera ord i Zotero

När man markerat texten förs den kursiva stilen över till ordbehandlingsprogram, urklipp eller export till BiBTeX.

Titeln i LibreOffice. Överst refererad på vanligt sätt med Zotero. Därunder som titel i litteraturlista genererad av Zotero.Underst exporterat som urklipp. De kursiva formateringarna finns kvar.

Fetstil och andra stilar formateras med samma metod. Mer information finns här.

flattr this!

Flattr this!

2017-11-02 av Marcus Rejs
Gnuheter – Rejås Blog

Leverantörsoberoende

Det här är en artikel som jag skrev 2009 som jag hittade på min dator. Jag tror dock aldrig att den blev klar eller publicerades. Tycker den är ok som den är och lika aktuell nu som då så här kommer den.

Allt fler talar om leverantörsoberoende och minskande av inlåsningseffekter. Vi kan läsa om det i fackpress nästan dagligen. Men vad är då egentligen leverantörsoberoende och hur kan vi uppnå det?

Att vara leverantörsoberoende innebär inte att man inte har några leverantörer utan tvärt om att man har många att välja på som kan leverera det man vill ha. Det skall vara enkelt att byta emellan dem och det skall inte märkas i verksamheten.

Många skriver att öppna standarder är viktigt för att uppnå leverantörsoberoende, det är sant, men det är långt ifrån allt. Jag anser att det inte ens är det viktigaste. Öppna standarder är viktiga för att kunna byta ut program och system samt för att kunna kommunicera med andra. Detta är nog så viktigt men bara en del av lösningen på gåtan leverantörsoberoende, det är snarare en lösning som gör att man kan bli teknikoberoende, vilket i sin tur underlättar för leverantörsoberoende men tar dig inte hela vägen. För att bli leverantörsoberoende måste man även kunna byta leverantör utan att byta ut sina system.

Leverantörsoberoende är ett pussel med flera viktiga bitar. De tre viktigaste tycker jag är att man har egen kompetens, använder fri programvara, och att man har flera leverantörer att välja på.

Tre viktiga pusselbitar för att uppnå leverantörsoberoende.

Egen kompetens

Har man ingen egen kompetens i företaget så är det svårt att vara helt leverantörsoberoende. Man behöver inte besitta expertkompetens på alla områden men ju mer intern kompetens man har desto enklare är det att göra sig leverantörsoberoende och att ställa krav på leverantörerna. Även om man inte har intern kompetens kan man anse sig vara oberoende om det finns flera leverantörer som man lätt kan byta mellan.

Att bygga egen intern kompetens kan vara bra även ur andra synvinklar. Till exempel kan det ge mer positiva medarbetare om de får utbilda sig och aktivt lära sig de produkter företaget använder. Har man egen kompetens kan man dessutom välja att vara helt leverantörsoberoende och inte anlita externa resurser alls i det dagliga arbetet.

Fri programvara

Med sluten, icke-fri programvara kan man helt enkelt inte vara leverantörsoberoende. Man kan vara mer eller mindre leverantörsberoende beroende på hur bra programmen följer öppna standarder och beroende på hur lätta de är att byta ut. Eftersom ett icke-fritt program ofta styrs av ett enskilt företag så är man alltid beroende av det företaget och vad de väljer att göra med den produkt som används.

Många företag lever idag på att sälja fri programvara. Det är bra för det gör att användare blir mindre inlåsta. Men vissa företag blandar fri programvara med egna tillägg som inte är fria, detta är inte bra eftersom det ger inlåsningseffekter som vid första anblick kan missas. För att vara på den säkra sidan bör man använda produkterna från originalkällorna.

Som vi sett är fri programvara är en mycket viktig ingrediens i att bli leverantörsoberoende. För att fri programvara skall kunna leva måste den ha två saker: användare och utvecklare. Ju intressantare programvaran är desto fler leverantörer kommer att jobba med den. Användare och utvecklare kan vara företag eller individer och oftast är det en mix av de båda.

Flera leverantörer

Det är svårt att stå ensam. Det är i dessa sammanhäng sällan bra att göra det. Men det är inte heller bra att vara beroende av en leverantör, som ju då i sin tur står ensam. Vad händer om den leverantören helt plötsligt gör ett val eller en prioritering som inte gynnar er verksamhet?

Dela för framtiden

Att använda fri programvara gör att man på sätt och vis blir beroende av den. Denna beroendeställning är inte lika avgörande som att vara beroende av en leverantör men kopplingen finns ändå. Skillnaden är att nu är det du som styr.

Vad gäller de produkter du använder så är det bra för dig ju fler som använder dem och ju fler som använder dem på liknande sätt som du själv. Att vara ensam användare av ett övergivet projekt är ingen trevlig sits, även om den är relativt bra som det rör sig om ett fritt program.

Det ligger nu i ditt eget intresse att fler använder programmet och helst att de använder det på liknande sätt som dig själv. Därför är det viktigt att du delar med dig av dina erfarenheter och eventuella modifieringar av programmet i fråga. Det gagnar både dig själv och andra.

2017-11-01 av rasmus
Copyriot

Flera nya forskningsartiklar om Spotify

Ett temanummer om Spotify av den kulturvetenskapliga tidskriften Culture Unbound, med artiklar från vårt pågående forskningsprojekt. Anna Johansson och Maria Eriksson rapporterar om ett försök att dokumentera könade musikrekommendationer, Pelle Snickars om ett annat försök som rör looptendenser i radiofunktionen, Roger Mähler och Patrick Vonderau dokumenterar en del av reklamteknologin som övervakar alla Spotifyanvändare.

Ett mer teoretiskt bidrag är min artikel “If the Song has No Price, is it Still a Commodity? Rethinking the Commodification of Digital Music“. Där skärskådas begreppet “commodification” som i samtida forskning ofta används utan att ges någon egentlig definition. Via korta diskussioner om Marx och kulturantropologi ställs frågan om i vilken mening Spotify kan sägas kommodifiera musik, alltså göra musik till en vara. Vilken är den vara som säljs och varför spelar detta roll för förståelsen av en streamingtjänst som kulturell och ekonomisk aktör.

Temanumret rymmer även en inledning där Pelle Snickars och jag diskuterar lite mer övergripande kring att forska om Spotify, samt lägger fram en mycket kortfattad företagshistoria. Det är saker som kommer att diskuteras mer ingående i den bok som vi i projektet har skrivit gemensamt, för utgivning under 2018.

2017-11-01 av Peter
:DFRI

Styrelsemöte 7 november

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdagen den 7 november 18:00 i Stockholms innerstad.

Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme.

Dagordning för mötet

Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna. Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2017-10-29 av Påvel Nicklasson
Påvels blogg

HP är död

Jag har sorgen att meddela att min gamle vän och livskamrat HP är död. Han avled hastigt för någon vecka sedan. Dödsorsaken var bränt moderkort. Min bärbara dator och jag kom varandra nära och saknaden är stor.

Efter en sorgeperiod har jag nu skaffat en ny livskamrat, Lenovo, min nya bärbara dator. HP var en bra budgetdator. Den här gången satsade jag lite mer och köpte en maskin med aluminiumchassi, senaste generationen Intelprocessor och snabb SSD. Datorn går som en oljad blixt. Den är betydligt mindre och behändigare än gamle HP (som dock var smal och lätt jämfört med andra i sin generation).

Det är många kärnor och trådar att hålla reda på! Allt tuffar på som tusan i Linux

Bärbar med Linux?

Jag undersökte möjligheten att köpa en bärbar dator med Linux förinstallerat eller en bärbar utan operativsystem. Hur jag än räknade hade jag fått betala mer för en dator med motsvarande prestanda jämfört med datorn jag köpte från en hemelektronikkedja. Ett tag funderade jag på att beställa en maskin från Spanien. Antal modeller med Linux är litet och jag hade fått kompromissa med tillval och konfiguration. Det beror på volymer, konkurrens och rabatter för bloatware tillverkarna lägger med på Windowsdatorer. Jag kunde välja mellan hundratals modeller. Trots att den inte är skräddarsydd motsvarar min nya dator tämligen exakt mina behov och önskemål.

Alla har en ekonomisk smärtgräns och jag bet en än gång i det sura äpplet och köpte en dator med ”förinstallerat” Windows. Det är synd och skam att en dator med ett gratis förstklassigt operativsystem ska vara dyrare och krångligare att köpa än en med ett sekunda system.

Windows 10

Eftersom jag ännu en gång betalat för Windows tänkte jag ännu en gång sätta upp en dualboot med Windows 10 Failed Creator Edition och Linux.

Windows är en mycket märklig upplevelse när man kommer från Linux. Det ”förinstallerade” operativsystemet behövde mer än en halvtimme att hosta igång. Redan då började Microsoft snoka och krävde namn, födelsedata och telefonnummer. Jag hittade på något som Storebror godkände.

Efter bara några minuter hade jag fått massor med reklam. Jag kunde:

  • Köpa en prenumeration av McAfees säkerhetsprogram
  • Köpa en prenumeration av Microsoft Office med hot om att jag annars snart inte kommer att kunna arbeta i mina filer
  • Köpa mer utrymme på Onedrive
  • Eftersom Microsoft genast upptäckte att jag hade en reklamblockerare i webbläsaren erbjöds jag att köpa en reklamfri version av Outlook
  • osv

Detta är sjukt!

Menyn var full med mer reklam och krims-krams. En del gick som tur var att ta bort. Efter omstart var den dock tillbaka (mina färdigheter i Windows är sannolikt för dåliga för att jag ska kunna ta bort saker permanent, var är terminalen? sudo nano /etc/modprobe.d/blacklist-ads.conf).

Droppen kom då jag lyckats starta Microsofts webbläsarnedladdningsverktyg och installerat Firefox. En barsk uppmaning blippade upp om att jag förväntas använda Microsofts skräp och inga riktiga program. Microsofts webbläsare skickar alla sökningar och webbläsarhistorik till storebror.

Varför måste jag godkänna att Microsoft kartlägger allt jag gör? De anser sig ha rätt till personuppgifter, mitt arbete, filer, surfvanor och kontaktmönster. Windows 10 är en spioncentral. Jag vill inte ha reklam och tillrättavisningar då jag arbetar.

Lenovo ville ha nästan lika långtgående befogenheter för att jag ska kunna påräkna support.

Jag fick nog. Jag insåg att jag inte har köpt en dator utan att jag har sålt mig till Microsoft. Efter en natts funderande insåg jag att jag inte kommer att kunna arbeta i Windows. Jag kommer bara att bli arg. De eventuella program och spel jag går miste om saknar jag inte. Extra hårddiskutrymme är mer värt än Windows.

Tillbaka till Linux

Jag brände senaste Kubuntu till ett USB-minne, blåste disken, skapade en ny partitionstabell och installerade. Förhoppningsvis är Windows borta för evigt. Efter en kvart var Kubuntu igång. En ovetenskaplig undersökning visar att det fungerar bättre än Windows. Fläkten är tystare vilket rimligen måste betyda mindre belastning. Windows startade dock några sekunder snabbare. Kubuntu är dock fullkomligt överlägset som skrivbordsmiljö.

Nu har jag ett riktigt operativsystem, alla program jag behöver och fler därtill samt viktigast av allt: en dator som inte spionerar. Kostnad: 0 kr.

0 kr är inte riktigt sant. Jag ger tillbaka genom att översätta program och ibland donerar jag mindre summor till projekt jag uppskattar. Det finns en etisk skillnad mellan Windows och Linux som borde diskuteras mer. I Windows tvingas man acceptera allt som ett amerikanskt storföretag serverar. I Linux väljer man. Om man väljer att bidra blir system och program bättre.

Allt är dock inte frid och fröjd i Linuxvärlden. Den nya processorn har inte fullt stöd än. Jag måste ladda kärnan med en extra parameter. Drivrutinen till nätverkskortet bråkar vid avstängning. Det löste jag genom att installera senaste kärnan manuellt.

Sådana här ”fadäser” är vanliga då man installerar Linux på den allra senaste hårdvaran. Som erfaren Linuxanvändare löser jag det mesta snabbt. Nya användare kan bli skrämda. Det finns dock massor av information och hjälpsamma människor på Nätet. Poängen som man glömmer då man sitter och svär över buggar är att det i slutänden jag som ansvarar och styr datorn, inte tvärtom. När man benat ut problemen har man dessutom lärt sig en del och förstår lite mer om hur en dator fungerar.

Det största problemet som återstår är att få bort en erbarmlig klisterlapp med Windowsloggan. Det är dessutom estetiskt otilltalande att ha en felmärkt Supertangent.

Så nu sitter jag här, en olycklig Microsoftskattebetalare utan Windows men med en utmärkt dator med utmärkt Linux!

flattr this!

Flattr this!

2017-10-26 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Information om Wikimedia Sveriges ekonomiska situation

Idag skickade vi följande meddelande till våra medlemmar:

Wikimedia Sverige går igenom ett omtumlande år just nu, med både stora projekt och stora händelser. Den största händelsen var att domen i målet mot Bildupphovsrätt i Sverige (BUS) gick emot oss. Detta medförde en stor kostnad i form av ersättning för rättegångskostnaderna. Med de ytterligare ersättningskraven från BUS, för de bilder vi har visat på offentlig konst, har det nu uppkommit ännu en stor utgift.

Under året har vi avslutat Kopplat Öppet Kulturarv och vid årsskiftet avslutas Wikispeech, två stora projekt som tillsammans har stått för ungefär två tredjedelar av vår budget. Vi har goda förhoppningar om att projekten kommer att fortsätta under 2018 i något förändrad form. Vi har dock nyligen fått information från finansiärerna att fortsatta projekt tidigast kommer att komma igång under våren eller början av sommaren, jämfört med att vi tidigare fått information om att projekten skulle kunna starta under vintern.

Under sommaren och hösten som varit har även flera utlysningar vi planerat för att söka pengar i uteblivit eller försenats p.g.a. förändringar hos finansiärerna. Detta har gjort att vi inte kunnat starta en del projekt vi tidigare räknat med.

BUS-domen, i kombination med ovanstående gör att vi behöver se över våra kostnader och minska personalstyrkan tills vi är säkra på att projekten kommer igång och att utbetalningar kommer in. Det innebär även att vi måste ändra tidsplanerna för en del av våra projekt.

Om du har funderat på att donera pengar till Wikimedia Sverige är det extra värdefullt just nu. Om du vet någon som vill bli medlem för att stötta föreningen och bidra till vårt arbete så tipsa dem nu. Sprid gärna ordet i dina kanaler!

Du kan donera via:

Swish: 123 269 269 7

Bankgiro: 5822-9915

Mer information om hur du kan donera pengar finns på vår webbplats.

Jag vill tacka er för att ni stödjer vårt arbete. Om ni har några frågor eller funderingar är ni välkomna att kontakta mig.

Vänligen, John Andersson, Verksamhetschef, Wikimedia Sverige.


2017-10-25 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

Fribiljetter till dig som studerar och älskar internet

Liksom tidigare år vill vi så klart ge studenter och studerande möjligheten att uppleva Internetdagarna.

Internetdagarna är och ska vara Sveriges viktigaste mötesplats för alla med intresse för internet. Det innefattar så klart de som är med och formar och utvecklar internet i dag, men vi vill också välkomna de som kommer att forma internet i framtiden. Därför lottar Internetdagarna även i år ut fribiljetter till dig som studerar.

För dig som student är Internetdagarna ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter inför det framtida arbetslivet, inspireras och diskutera. En fribiljett gäller för vilket som helst av de spår som arrangeras på Internetdagarna 20-21 november (i mån av plats).

Du som nominerar ska vara lärare/handledare åt personen i fråga. Vi ser gärna även att du som nominerar skriver vilket spår som du tycker att den nominerade ska gå på.

Klicka här för att nominera.

2017-10-24 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

Köp biljett – få snajdig mössa på köpet!

De första som köper en biljett från och med idag får en mössa med texten I <3 INTERNET. Självfallet har vi även utrustat mössan med en synnerligen praktisk reflex, eftersom vi bryr oss om dig!

Glöm inte att skriva i kommentarsfältet när du beställer din biljett att du vill ha en mössa. Huvudbonaden kommer du att kunna hämta ut under konferensens två dagar i november. Det är begränsat antal mössor vi har lyckats ordna fram, därför är det först till kvarn som gäller.

2017-10-21 av rasmus
Copyriot

K295: Bostadsbubblan, eller vad vi nu ska kalla den

Bubbla eller ej – ordentliga prisfall på bostadsmarknaden är att vänta, vilket lär leda till någon form av dramatiska konsekvenser i Sverige. Vi gör gott i att fundera på möjliga scenarion (ekonomiskt, politiskt, kulturellt; vad det betyder för fattig och rik, gammal och ung, centrum och periferi).

Om någon nyhetskälla är värd att följa nu så är det nog Per Björklund, författare till den utmärkta boken Kasinolandet. Läs honom!

Intressant är också att läsa vad den marknadsliberale skribenten Mattias Svensson skriver i Fastighetstidningen, om hur fallande bostadspriser kan fortplanta sig genom storstadens ekonomi.

“Storstadens överdådiga köpcentrum, stora evenemangsarenor, fashionabla gallerior och uppiffade affärsstråk är alla dimensionerade efter senare års konsumtionsfest.” Inte minst byggvaruhus och heminredningsbutiker, och i synnerhet hela “den småskaliga tjänstesektor som vuxit fram kring välbärgade innerstadshushåll”, finansierad genom en kombination av RUT-subventioner och bostadslån. Även Mattias Svensson medger att detta inte bara är negativt. Fallande priser på affärslokaler sänker trösklarna för verksamheter som under 2000-talet har drivts bort från innerstaden. Men samtidigt “hackar motorn i hela den svenska ekonomin”.

Mot bakgrund av senare års kreditökning som blåst upp både bostadsvärden och aktievärden är risken stor att en anpassning eskalerar till en ekonomisk kris med generellt fallande konsumtion, fallande bostadspriser, stigande arbetslöshet och betalningssvårigheter på en nivå som skakar bankernas ekonomi.

Ingenting säger att det är just de högbelånade bostadsägarna som kommer att drabbas. Vi har redan historiskt låga räntor, som Riksbanken knappast lär höja om konjunkturen viker nedåt. Å andra sidan finns heller inte mycket utrymme till räntesänkningar för att dämpa nedgången. Det utrymmet är redan förbrukat, och det förbrukades på att blåsa upp bostadspriserna så att de i förlängningen blåste upp hela den högkonjunktur som vi nu befinner oss i.

Vi bör nog inte haka upp oss på ordet “bubbla”, som lätt blir missvisande. Prisfallet kan gå mer eller mindre snabbt (och var överhängande redan för två år sedan). Förloppets hastighet är en öppen fråga, liksom vilka som drabbas i första hand, liksom vilka politiska mobiliseringar som får fart. Kommer det ha brakat loss på allvar redan före nästa val? Vilka syndabockar kommer att pekas ut? Vilka praktiska möjligheter finns att helt enkelt besätta de bostäder och lokaler som ställs tomma?

Kommande veckan ska byggbolag komma med kvartalsrapporter, om jag fattat saken rätt. Vi är många som för tillfället har svårt att känna annat än skräckblandad förtjusning.

2017-10-17 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

Så kan blockkedjeteknik påverka dagens internetlandskap

English version available below.

År 2017 inleddes med en braksuccé när Bitcoin slog igenom 1000-dollarstaket utan tecken på att sakta ned. Bitcoin är naturligtvis varken ett bolag eller aktier. Men människor investerar ändå i valutan, genom handel och utvinning. Är Bitcoin svaret om traditionella investeringar sviker?

– Jag tvivlar på att Bitcoin är svaret, men de många investeringarna i Bitcoin och liknande blockkedjebaserade applikationer är helt klart ett tecken på att mycket håller på att förändras i investeringsbranschen. Bitcoin har visat att det är möjligt för ett spritt nätverk av samarbetspartner att skapa en ny valuta. Något som länge har ansetts vara ett område reserverat för regeringar och centralbanker kan nu skötas av vem som helst med en internetuppkoppling. Men vad som är intressant är att användningen av blockkedjeteknik snabbt har expanderat utanför finanssektorn, och lett till uppkomsten av en mängd nya blockkedjebaserade applikationer som fungerar oberoende av en centraliserad operatör. Applikationerna är inte erkända i den juridiska sfären, eftersom de inte är vare sig registrerade företag eller organisationer. Ändå kan blockkedjeteknik användas för att utfärda kapital i sådana organisationer, med symboler (tokens) som fungerar precis som traditionella aktier eller värdepapper. Många blockkedjebaserade applikationer säljer faktiskt idag dessa symboler som en del av sin finansieringsstrategi, genom så kallade Initial Coin Offerings (ICO), som en hänvisning till det traditionella systemet med IPO. Folk investerar faktiskt miljontals dollar i dessa symboler, vilket illustreras av försäljningen på 18 miljoner dollar till allmänheten av Ethereum 2014, och försäljningen på 150 miljoner dollar till allmänheten av TheDAO 2016, förklarar Primavera di Filippi.

Blockkedjans förmåga att möjliggöra affärer och samarbete mellan människor, utan behov av någon centraliserad myndighet eller några mellanhänder, har enligt dig också fler användningsområden. På vilket sätt? Kan den till och med erbjuda en ny ledningsmodell, till exempel?

– Bitcoin kan ses som en första prototyp till en decentraliserad blockkedjebaserad organisation. Det fungerar tack vare bidragen från tusentals människor, som lånar ut sin datorkraft till nätverket och som ersätts med ett fast belopp i Bitcoin, som en potentiell belöning. Bitcoin har ingen chef eller vd, inte ens en hierarkisk struktur – folk samordnar sig själva enbart genom att följa reglerna kodade i ett dataprotokoll.

– Bitcoin var visserligen först i sitt slag, men det är inte det enda. Sedan Bitcoin lanserades 2009 har många andra blockkedjebaserade organisationer bildats. Precis som många nystartade internetföretag idag förlitar sig dessa organisationer på bidrag från privatpersoner för att generera värde. Men till skillnad från traditionella, nätbaserade plattformar som styrs av en centraliserad operatör som lägger beslag på det mesta av värdet som skapas av privatpersoner, så administreras de blockkedjebaserade organisationerna på ett utspritt sätt av alla som bidrar till det underliggande blockkedjenätverket. Och eftersom det inte finns någon mellanhand kan det värde som alstras av privatpersoner fördelas jämnare bland alla dem som faktiskt bidrar till att skapa värdet. Hur? Genom att varje bidragsgivare tilldelas ett visst antal symboler (eller aktier) för varje bidrag de lämnar.

– Den intressantaste aspekten av detta är att det blir möjligt att skapa självständiga organisationer, som inte styrs av någon annan än dataprotokoll och programkod. Tack vare blockkedjan kan dessa organisationer erbjuda tjänster till allmänheten, för att samla in de medel som krävs för att betala för de resurser de behöver. För att illustrera detta har jag skapat en av dessa självständiga organisationer som en del av artistisk strävan. Jag kallar den en Plantoid, eller en blockkedjebaserad livsform. Här kan man läsa mer om den.

Vi är så glada att du kommer till Stockholm. Har du redan haft tillfälle att besöka Sverige?

– Jag har varit i Malmö och Stockholm, men det var för över tio år sedan. Jag är glad att få chansen att komma tillbaka till Sverige!

Har du redan bestämt dig för vad din keynote-föreläsning ska handla om?

– Jag vill tala om blockkedjeteknik och hur den kan påverka det aktuella internetlandskapet. Många ser blockkedjan som ett tekniskt genombrott som kan jämföras med uppfinningen av internet. Och allt ståhej runt tekniken påminner också om internets tidiga dagar, med förnyade krav på decentralisering och autonomi. Men om vi tittar närmare ser vi att precis som med internet är det stora bolag som för ut blockkedjetekniken till den breda allmänheten. Genom internet har vi lärt oss att protokollen är politiska, det vill säga de kan användas för att ge oss ett privatliv eller de kan frånta oss det. Och när några mellanhänder försvinner uppstår andra. Vad kan vi lära oss till blockkedjan av hur internet styrs? Hur kan vi utforma blockkedjans infrastruktur och tillhörande riktlinjer så att de tjänar allmänhetens bästa?


Blockchain technology and the way it might affect the current internet landscape

Primavera De Filippi is an internationally recognised authority on the legal challenges and opportunities of decentralised online technologies, with a particular focus on blockchain technologies such as Bitcoin. In November you can meet her in Stockholm at The Internet Days.

2017 started with a bang as Bitcoin shot through the $1000 mark with no signs of slowing down. Of course, Bitcoin is neither company nor stock. But people still invest in the currency, in trading and in mining. Is bitcoin the answer if traditional investments are letting you down?

–I doubt Bitcoin is the answer, but the large number of investments in Bitcoin and related blockchain-based applications is certainly a sign that many things are changing in the investment world. Bitcoin has shown that it is possible for a distributed network of peers to create a new currency. Something that has long been thought of as the exclusive domain of governments and central banks can now be done by anyone with an Internet connection. But what’s interesting is that the use of blockchain technology has rapidly expanded beyond the financial sector, leading to the emergence of a variety of new blockchain-based applications that operate independently of any centralized operator. These applications do not have any recognition in the legal world, in that they are not incorporated companies or organizations. Yet, blockchain technology can be used to issue equity interests in these organizations, with tokens that operate just like traditional stocks or titles. In fact, many blockchain-based applications today are selling these tokens as part of their funding strategy, through the so-called Initial Coin Offerings (or ICOs)—as a reference to the more traditional system of IPOs. And people are investing millions of dollars in these tokens, as illustrated by the 18 million dollars crowd-sale of Ethereum in 2014, and the 150 million dollars crowd-sale of the TheDAO in 2016, Primavera di Filippi explains.

Blockchain’s ability to transact and cooperate on a peer-to-peer basis, without relying on any centralized authority or middlemen, has according to you also other applications. In what way? Can it even offer a new governance model for instance?

–Bitcoin can be regarded as the first prototype of a decentralized blockchain-based organization. It operates thanks to the contribution of hundreds and thousands of people, who lend their computing power to the network and are compensated with a fixed amount of bitcoins, as a potential reward. Bitcoin does not have any director or CEO, nor even a hierarchical structure; people coordinate themselves by simply following the rules encoded in a computer protocol.

–While Bitcoin was the first of its kind, it is not the only one. Since the release of Bitcoin in 2009, many other blockchain-based organizations have come into being. Just like many Internet startups today, these organizations rely on the contribution of the crowd in order to generate value. But as opposed to traditional online platforms, controlled by a centralized operator that captures most of the value created by the crowd, these blockchain-based organizations are administered, in a distributed manner, by everyone who contributes to the underlying blockchain network. And because there is no intermediary operator, the value produced by the crowd can be redistributed more equally amongst all those who actually contributed to the value creation. How? By assigning to every contributor a specific number of tokens (or stocks) for every contribution they make. 

–The most interesting aspect of this is that it becomes possible to create autonomous organizations, which are not controlled by anyone but computer protocols and software code. Thanks to the blockchain, these organizations can provide services to the public, in order collect the necessary funds to pay for the resources they need. In fact, in order to illustrated this point, I have created one of these autonomous organizations as part of an artistic endeavor. I call it a Plantoid, or a blockchain-based life-form.

We are delighted to welcome you to Stockholm. Have you ever had the chance to visit Sweden before?

–I was in Malmo and Stockholm, but that was more than 10 years ago. I’m glad to have a chance to visit Sweden again!

Have you decided yet on what theme your keynote presentation will revolve around?

–I want to talk about blockchain technology and the way it might affect the current internet landscape. Many regard the blockchain as a technological breakthrough that is comparable to the invention of the internet. And indeed, all the buzz around the technology reminds us of the early internet days, with renewed claims for decentralization and autonomy. But let’s take a close look: as with the internet, it is large corporations that drive the blockchain technology to the wider public. With the internet we have learned that protocols are political e.g., they can serve to provide us with privacy or they can deprive us from it. And where some intermediaries disappear others might arise. What can we learn for the blockchain from the governance of the internet? How can we we shape the blockchain infrastructure and adjacent policies in a way that it serves the common good?

2017-10-12 av rasmus
Copyriot

TMP #003

Pssst! I det tredje avsnittet av vår podd TMP snöar vi in lite djupare på detta med deltagande och hur det skiljer sig från att bara konsumera händelser, vilket har bäring både på nattliv och nätliv. Tonläget blir aningen mörkare och lite mer självkritiskt än i de två tidigare avsnitten. Detta glider över i ett samtal om Jeremy Gilberts begrepp “acid communism“, som är ett genomtänkt försök att hantera arvet av 1970-talets motkulturer, utvecklat tillsammans med Mark Fisher, delvis i polemik mot hur Slavoj Žižek och Adam Curtis tenderat att dra en rak linje från hippies till nyliberalism. (Nu namndroppar jag i klassisk blogganda men det gör vi knappast på podden, där rör sig samtalet mellan oss tre på helt andra sätt.)
Vi pratar också om ett nytt sätt att tjäna pengar på webbsidor, som möjligen kan fungera som ett (lika dubiöst) alternativ till reklam: att utnyttja besökarens dator till att majna kryptovaluta. Detta är en ny trend där The Pirate Bay verkar gå i bräschen och vi försöker förstå vad det innebär.
Därtill pratar vi om kassettformatet och spelar en del ny musik.

TMP #003 finns alltså på Soundcloud med flera ställen (en riktig webbsida med mp3-filer är på gång, lita på att vi inte kommer nöja oss med plattformsnärvaro).

2017-10-10 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

”Den digitala tekniken är som ett smörgåsbord”

English version available below.

Kentaro Toyama menar att de sociala utmaningarna bäst bemöts med djupgående sociala lösningar, som vår jakt på bättre inlärning, starkare samhällen och en global minskning av fattigdomen. För några år sedan skrev han en artikel som i stora drag gick ut på att tekniken aldrig kommer att lösa utbildningsfrågan. Men vad kan då göra det? Är det bara så att tekniken ökar de socioekonomiska klyftorna?

– För att hedra värdnationen ska jag göra en svensk liknelse. När det gäller utbildning är den digitala tekniken som ett smörgåsbord: Det erbjuder både innehåll som är bra för tillväxten och innehåll som är skadligt. Utan tillräckligt god tillsyn från vuxna äter barnen för mycket sötsaker från smörgåsbordet, vilket i längden kan ge allvarliga hälsoeffekter. Samma sak gäller för den digitala tekniken: Utan tillräckligt god tillsyn från vuxna överanvänder barn med tillgång till digitala enheter filmer, spel och sociala media, vilket i längden kan ge negativa känslomässiga och sociala effekter. Bra tillsyn från vuxna är grunden till en bra utbildning, även när det handlar om teknik. Teknik tenderar att förstärka bakomliggande mänskliga styrkor, så om inte de mänskliga styrkorna inom utbildningen görs lika för alla, alltså om inte alla elever får bra tillsyn från vuxna, kan ingen teknik i världen rätta till de socioekonomiska ojämlikheterna, säger Kentaro Toyama.

Det verkar finnas en spridd uppfattning att innovation från Silicon Valley är bra för samhället. Du håller inte med. Förväxlar vi företagsframgångar med sociala värden? 

–I dagens samhälle förväxlar vi definitivt företagsframgångar med sociala värden. I den dystopiska filmen Matrix utvinner en avancerad teknik mänsklig energi för att mata sina herrar maskinerna, samtidigt som människorna ges illusionen att de lever ett behagligt liv. Det var science fiction, men inte så mycket fiktion som man kan tro: Facebook är en avancerad teknik som utvinner mänsklig uppmärksamhet för att göda sina aktieägare, samtidigt som den ger människorna en illusion av ett behagligt socialt liv.

Vi är så glada att du kommer till Stockholm. Har du redan haft tillfälle att besöka Sverige? 

–Jag har aldrig varit i Sverige, men jag har beundrat landet på avstånd och det är så spännande att komma hit! Se till exempel den här artikeln som jag skrev för The Atlantic.

Har du redan bestämt dig för vad din keynote-föreläsning ska handla om? 

–Jag har ännu inte bestämt vad som passar bäst för årets event i Stockholm. Mitt standardalternativ är att göra en interaktiv sammanfattning av Geek Heresy, men jag kan mycket väl tala om något helt annat.


”Digital technology is like a smorgasbord”

It’s a common enough refrain: technology will save the world. But can laptops and cellphones really enact social change? In his book Geek Heresy, Kentaro Toyama debunks the claims of tech zealots and reveals why humans are more effective than gadgets.

In our quest for better learning, stronger communities, and global poverty reduction, Kentaro Toyama means that social challenges are best met with deeply social solutions. A couple of years ago he wrote an article which essentially said that technology will never fix education. But then what will? Does more technology only magnify socioeconomic disparities? 

–In honor of our host country, I’ll make a Swedish analogy: In the context of education, digital technology is like a smorgasbord: It offers both content that is good for growth and content that is detrimental. Without good adult supervision, children at a smorgasbord will overeat sweets, which if continued can lead to bad health effects. A similar thing is true of digital technology: Without good adult supervision, children with digital devices will overuse videos, games, and social media, which if continued can lead to bad cognitive and social effects. Good adult supervision is the essence of good education, even when technology is involved. Technology tends to amplify underlying human forces, so unless the human forces in education are equalized — unless high-quality adult supervision is provided for every student — no amount of technology will address socio-economic inequities, says Kentaro Toyama. 

There is perhaps a widespread impression that Silicon Valley innovations are good for society. You do not agree. Are we confusing business success with social value? 

–In today’s society, we definitely confuse business success with social value. In the dystopian movie The Matrix, an advanced technology harvests human energy to feed its machine masters while giving people the illusion of a pleasant life. That was science fiction, but not as fictional as you might think: Facebook is an advanced technology that harvests human attention to feed its shareholders while giving people the illusion of a pleasant social life. 

We are delighted to welcome you to Stockholm. Have you ever had the chance to visit Sweden before? 

–I have never been to Sweden, but I have admired it from afar, and I am excited to visit! See, for example, this article I wrote for The Atlantic online

Have you decided yet on what theme your keynote presentation will revolve around? 

–I have not yet decided on what would be the best fit for this year’s event in Stockholm. My default option is to do an interactive summary of Geek Heresy, but I might very well talk about something else as well.  

2017-10-09 av Anna-Karin Rosvall
Internetdagarna 2017

Flera programpunkter på väg att bli utsålda

Internetdagarna 2017 är uppbyggt kring olika spår av evenemang vars program som du följer under en hel dag. Det betyder att de mest populära evenemangen kan få slut på biljetter tidigare än hela konferensen är slutsåld. Här köper du din biljett redan i dag.

Med en och en halv månad kvar tills det är dags för Internetdagarna den 20 och 21 november, har biljettförsäljningen kommit igång rejält. Det finns fortfarande biljetter kvar till alla evenemang, men flera av dem håller på att ta slut.

Årets program är brett, med allt från bitcoins till digital kompetens i skolan via näthat, fejkade nyheter och öppen teknologi. Dessutom tas lagförändringen GDPR upp inte bara i ett helt eget spår utan som del i flera av de andra. Hela programmet hittar du här:

Måndag 20 november

Vad innebär digital kompetens i skolan?
10 år med sociala medier – då, nu och sen?
Bitcoin – en disruptiv teknik
WordCamp Stockholm 2017
Internet 3000 – robotarna tar över
Öppna teknologier digitaliserar offentlig sektor
Nordic Domain Days – Day 1
Finns det en framtid bortom storstäder och startups?

Tisdag 21 november

Digital nomad – framtidens arbetsplats
Digital delaktighet
Nordic Open Data Forum 2017
Hur kan Augmented och Virtual Reality göra nytta?
Skolans digitala infrastruktur – från vision till verklighet
Fake news, filterbubblor och faktan som försvann
Kan vi lagstifta oss bort från näthatet?
Nordic Domain Days – Day 2
GDPR och företagens skyldigheter mot kunderna

2017-10-05 av rasmus
Copyriot

Hur Spotify försökte stoppa oberoende forskning – förgäves

Spotify är, som bekant, på väg mot en börsnotering och ryktena surrar om en värdering så hög som 20 miljarder dollar. Ju högre förväntningarna skruvas upp, desto större blir risken för att marknaden blir rejält besviken. En besvikelse som i allra värsta fall – med tanke på Spotifys prekära finanser – kan bli till en kraschlandning.

Därför är det inte förvånande att Spotify nu agerar extra nervöst när det kommer till att kontrollera berättelsen om företaget. Men det är ändå rätt anmärkningsvärt att Spotify går så långt som till att försöka stoppa oberoende forskning.

Detta är vad som i korthet har hänt: En advokat anställd på Spotify skrev i våras ett brev till Vetenskapsrådet, i syfte att försöka stoppa utbetalningen av pengar till det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Streaming Heritage. Anledningen var att vissa av våra forskningsmetoder brutit mot Spotifys användarvillkor. Argumentationen från Spotifys advokat var ett uppsåtligt försök att blanda samman tre helt olika saker: brott mot användarvillkoren, brott mot forskningsetiska riktlinjer och brott mot lagen. Vetenskapsrådet lät sig dock inte luras, utan den 4 oktober meddelades att Spotifys klagomål ska lämnas utan åtgärd. Vårt forskningsprojekt kommer alltså att som planerat kunna fortsätta även under 2018, som planerat.

Vi i forskargruppen har alltså skrivit en bok om Spotify som kommer ut under 2018. Detta uppmärksammades i maj när jag blev intervjuad av Dagens Industri. En detalj från intervjun som plockades upp av internationell press rörde Spotifys tidiga historia. “Spotifys betaversion var från början en pirattjänst”, förklarade jag.

Under betaperioden (från maj 2007 till oktober 2008) distribuerade Spotify musik till tusentals användare helt utan att ha licens för detta; musiken som distribuerades var bland annat sådant som företagets anställda hade laddat ner från The Pirate Bay. Detta är i sig inga nyheter, men ändå en delvis bortglömd del av historien. En del som inte platsar i den historia som Spotify vill berätta inför sin börsnotering. Av allt att döma var det intervjun med mig som fick Spotify att se sig om efter sätt att stoppa vårt forskningsprojekt.

Som jag förklarade i intervjun, har vår forskning delvis “använt hackinginfluerade metoder för att komma åt data som Spotify själva inte vill lämna ut”. Till exempel skapades något hundratal robotanvändare för att studera om samma lyssningsbeteende resulterar olika rekommendationer beroende på om användaren registrerats som man eller kvinna. Vi har också i liten skala undersökt vilka möjligheter det finns att manipulera systemet. Däremot har vi inte samlat in någon som helst data om verkliga användare. Våra tänkta metoder framgick för flera år sedan i vår ansökan om forskningspengar som bifölls av Vetenskapsrådet, vilket uppmärksammades redan 2013. Självklart kan det innebära brott mot användningsvillkor att registrera påhittade användare för automatiserad inhämtning av information. Användningsvillkor är i allmänhet så luddigt skrivna att de lämnar öppet för företaget att stänga av i stort sett vilka konton de vill. Detta har dock ingenting att göra med vad som är brottsligt enligt lag. Det ska heller inte förväxlas med forskningsetik.

Spotify har varit medvetna om vårt projekt i flera år och vi har inte hört minsta klagomål från deras sida – förrän i år. Den 7 maj publicerade Dagens Industri intervjun med mig. Under veckan som följde började internationell press plocka upp det jag sagt om att Spotify börjat som en pirattjänst. Den 19 maj fick vår projektledare ett brev från Benjamin Helldén-Hegelund, jurist på Spotify. Tidpunkten var knappast en slump. Spotify krävde att vi skulle “skriftligen bekräfta” att vi “upphört med sådana aktiviteter som strider mot Användningsvillkoren”.

Spotifys jurist författade dessutom ett brev till Vetenskapsrådet, som uppmanades att “agera resolut” mot vårt projekt:

Spotify är synnerligen bekymrat över uppgifter som framkommit avseende forskningsgruppens metoder i projektet. Nämnda uppgifter ger vid handen att forskningsgruppen uppsåtligen vidtagit åtgärder som står i uttrycklig strid med Spotifys Användningsvillkor och medelst tekniska metoder sökt dölja dessa villkorsbrott. Forskningsgruppen har vidgått att den bland annat sökt att artificiellt öka antalet spelningar och manipulera Spotifys tjänster med hjälp av script eller andra automatiserade processer.
Spotify förutsätter att nämnda systematiska villkorsbrott inte varit kända för Vetenskapsrådet och är övertygat om att Vetenskapsrådet vinnlägger sig om att den forskning som bedrivs med stöd från Vetenskapsrådet i alla avseenden uppfyller etiska riktlinjer samt utförs redligt och i enlighet med gällande rätt.

Det stämmer att ett av de experiment som ingått i vår forskning har handlat om att “artificiellt öka antalet spelningar”, om än i mycket begränsad skala och utan kommersiell vinning. Syftet var helt enkelt att testa om det stämmer att Spotify skulle kunna manipuleras i större skala, vilket hävdats av journalister som gjort liknande experiment. Det stämmer också att vi “sökt dölja dessa villkorsbrott” genom att använda en VPN-uppkoppling. Inga konstigheter.

Spotifys jurist försökte alltså blanda ihop korten. Brott mot användarvillkoren framställdes som liktydigt med brott mot forskningsetiken, i ett juridiskt språkbruk som antydde ett överhängande hot om rättsliga åtgärder – som om detta hade någonting alls att göra med brott mot lagen. Argumentationen var ganska löjeväckande. Likväl kunde brevet inte tolkas annat än som ett försök från Spotifys sida att förhindra oss från att fullfölja forskningsprojektet. “Det är Spotifys förhoppning att Vetenskapsrådet agerar resolut”, skrev Benjamin Helldén-Hegelund avslutningsvis.

Dessbättre lät sig Vetenskapsrådet inte luras. Igår kom beskedet att ärendet avskrivs. Vårt forskningsprojekt om Spotify får möjlighet att fullbordas. En bok är på väg, liksom ett gäng artiklar samlade i en temasektion i tidskriften Culture Unbound, med flera vetenskapliga artiklar. Men det måste erkännas att Spotifys hot har tagit både tid och kraft från projektet. Vilket just brukar vara syftet, när storföretag ger sig på forskare som de uppfattar som obekväma. Forskningen kanske inte kan stoppas, men den kan fördröjas.

Spotifys beteende kan inte kallas annat än fegt. Visst att de ogillar att folk blir påminda om hur tjänsten började som en pirattjänst. Men i stället för att bjuda in till öppen dialog skickar man ut advokater i syfte att lägga munkavle på forskare.

Ytterligare ett exempel belyser hur Spotify på sistone visat en allt mer misstänksamhet mot forskarvärlden. I början av 2017 utlyste Spotify i samarbete med Riksbankens Jubileumsfond en så kallad Flexit-tjänst, som går ut på att en forskare under några år får sitta på ett företag och dela sin tid mellan att jobba för företaget och bedriva vetenskaplig forskning med anknytning dit. “Forskning om musikens roll i ett digitalt samhälle” stod som rubrik och Spotify hade alltså bestämt sig för att delfinansiera denna forskning. Ett antal forskare från olika discipliner lade ner betydande arbetstid på att författa projektansökningar, som sedan granskades av sakkunniga. Men sen drog sig Spotify ur. Riksbankens Jubileumsfond försökte lösa situationen, men Spotify hänvisade till att man var inne i en “omorganisationsprocess” och inte längre var intresserad av att ta in någon forskare. Trist för de kompetenta forskare som lagt ner en massa tid på saken – och kanske en smula talande för vad som just nu håller på att hända med Spotify.

Det finns såklart massor mer att säga om digitala metoder, forskningsetik och användarvillkor (inklusive en massa internationella paralleller i samtida medieforskning). Men det får vänta lite. Just nu är jag mest glad över att Spotify misslyckades med att göra mig arbetslös nästa år, när vår bok ska komma ut. Och ser fram mot att vårt projekt, redan innan dess, ska få ut ett helt gäng forskningsartiklar.

2017-10-03 av rasmus
Copyriot

TMP – en podd om teknik, musik och politik

Jag har blivit med podd! Aningen oväntat, för själv har jag aldrig varit någon riktig poddlyssnare. MEn när mina vänner Samira och Christoffer presenterade idén kändes det genast självklart.

TMP är en podd om teknik, musik och politik. Vi brukar säga att vi har ett deltagande underjordsperspektiv. Samtalen handlar mycket om danskultur, skapandet av gemensamma rum och makten över de digitala nätverken. Vi spelar små glimtar av ny musik vi upptäckt och tipsar om saker som ska hända. Förkortningen kan även utläsas som ett intresse för det temporära och dess plats i sådant som varar och växer.

Hittills har vi spelat in tre avsnitt: TMP #001 och TMP #002 är ute, medan trean håller på att klippas.

En redig hemsida ska komma, men tills vidare finns vi (ironiskt nog) bara på diverse plattformar. Följ oss där:

Och nej, att jag har fått en podd betyder inte att jag tänker överge min blogg. Här fortsätter aktiviteten att gå upp och ner, kanske mest på sparlåga, det ska erkännas, men efter att Copyriot nu har funnits i tretton år så känns det inte osannolikt att bloggen överlever lika länge till.

2017-10-03 av Per-Ola Mjömark
Internetdagarna 2017

Att vara motståndskraftig i en värld som lutar åt dystopi

English version available below.

Sue Gardner var tidigare chef för cbc.ca, Canadian Broadcasting Corporations webbplats. Innan dess arbetade hon som journalist inom flera olika sorters media, däribland internet, dagstidningar, tidskrifter, radio och TV.

Den nya kunskapsekonomin – med gratis innehåll som alla kan bidra till – påverkar oss på många olika sätt. Vad tänker du som gammal journalist om situationen för journalistiken i dag, och den påverkan som användargenererat innehåll har på oss?

– Det beror på vems perspektiv man har. Ur ett branschperspektiv ser det rätt illa ut. Journalistbranschen har inte kommit på hur den ska lösa intäktskrisen, så den nöjer sig fortfarande med krympande intäkter och allt mindre nyhetsredaktioner. Den kämpar också med att komma på hur dess kärnverksamhet har förändrats, eller borde förändras, nu när vi inte bara får ”nyheter” från professionella journalister, utan från en mängd alternativa källor. Ur nyhetsanvändarnas perspektiv har det blivit fantastiskt: de senaste 20 åren har vi upplevt en explosionsartad ökning av informationstillgången. Vi har inte bara tillgång till den traditionella journalistiken, utan också till mängder av så kallat användargenererat innehåll: ekonomen med sin blogg, medborgaren som tweetar från en demonstration, den förre Labour-ministern som delar med sig av sina tankar på Facebook. Fast internets affärsmodell har visat sig vara ett jätteproblem, eftersom den mest bygger på annonser och annonser stimulerar sensationsjournalistik. Det fungerade hyfsat förr när det inte fanns så många utgivare och de som fanns hölls i schack på olika sätt, bland annat genom sina egna uttryckliga åtaganden att hålla sig till sanningen. Men i dag kan vem som helst komma in på marknaden, den är helt oreglerad och vinsterna för sensationsjournalistik är mycket större än de var förr. Det är så vi får klickbeten och falska nyheter, förklarar Sue Gardner.

– Så här ser jag på det. Människokroppen utvecklades till att längta efter socker, så när vi var barn ville vi alltid äta godis. Internet erbjuder oss de informationsmässiga motsvarigheterna till godis och grönkål och bananer och kimchi och falafel och lax: i princip allt vi någonsin kan önska oss. Men i stället för att äta en vettig, balanserad kost äter många av oss bara skräpmat och ibland äter vi saker som faktiskt är giftiga. På leverantörssidan frodas inte heller de aktörer som är kämpar för att förse oss med genuin, faktagranskad journalistik. Kanske kommer utbudet av hälsosam mat därför att minska. Det betyder att även om jag tycker att saker ser strålande ut just nu, så tror jag också att vi faktiskt står vid en avgrund, på randen till en allmän folkhälsokris. Jag vill helst inte säga det för jag låter som en panikspridare, men jag tror faktiskt att det är sant.

Du arbetade tidigare som vd för Wikimedia. Kvinnorelaterade artiklar på Wikipedia är i allmänhet kortare, raderas oftare och hamnare oftare som sidoartiklar till manscentrerade artiklar. Hur kommer det sig?

– Ja. Det är ett allvarligt problem. Orsaken är att det är frivilliga som skriver på Wikipedia så de skriver om vad de vill, och i runda slängar är nio av tio skribenter män. Generellt täcks därför ämnen som intresserar män in betydligt bättre och utförligare på Wikipedia, jämfört med ämnen som intresserar alla andra. Det är ett svårt problem att lösa, för det är inte rätt att be Wikipedias skribenter att skriva om ämnen som de inte bryr sig om, inte heller vore det rätt att be kvinnor att skriva artiklar för Wikipedia om de inte vill. Det är något som Wikimedia Foundation och Wikipedianer lägger mycket jobb på att fixa.

Enligt din webbplats drivs du i ditt arbete av en önskan att se till att alla i hela världen har tillgång till den information de vill ha och behöver. Hur går utvecklingen där?

– Det kändes jättebra fram till den amerikanska presidentvalskampanjen 2016. Men under inledningen av valet på hösten 2016 skapade jag några påhittade profiler i sociala media, eftersom jag ville undslippa min filterbubbla och uppleva kampanjen genom andra ögon. Det var rätt förödande. Vad jag upptäckte var att det är mycket lätt hänt att en person som inte ens har uttryckt några starka personliga politiska åsikter får sina feeds invaderade av otroligt partisk propaganda, vilseledande uppgifter och nonsens. För mig var det anmärkningsvärt. Så jag måste kanske börja tänka i andra banor. Kanske är det så att före 2000-talet var utmaningen att ge människor tillgång till information, men i dag är motsvarande utmaning att hjälpa dem att se klart genom informationsdimman och bestämma vad man ska bry sig om.

Vi är så glada att du kommer till Stockholm. Har du redan haft tillfälle att besöka Sverige?

– Ja. Jag älskar de nordiska länderna: Jag har varit i alla utom Norge och jag är verkligen förtjust i dem. Enbart ur ett grundläggande kulturellt perspektiv tycker jag att de nordiska invånarna är lågmälda, praktiskt sinnade och ärliga, vilket passar bra ihop med min kanadensiska bakgrund. Jag ser verkligen fram emot att besöka Sverige igen!

Har du redan bestämt dig för vad din keynote-föreläsning ska handla om?

– Nej. Men jag antar att den åtminstone delvis kommer att kretsa kring samma slags frågor som du har ställt i dag. Det är de här sakerna som jag funderar över. Falska nyheter, spridning av vilseledande uppgifter, åt vilket håll är internet på väg, kommer sociala media att ta död på oss … Hur man kan vara motståndskraftig i en värld som verkar luta åt dystopi. Kom och lyssna på mig! Det blir kul, jag lovar.


”We’re on the verge of what’s essentially a public health crisis”

This year we welcome Sue Gardner to Stockholm Waterfront. She is a special advisor to the Wikimedia Foundation, the non-profit that operates Wikipedia. From 2007 until 2014 she was its Executive Director, and she has been named by Forbes magazine as one of the world’s 100 most powerful women.

Sue Gardner was previously the head of CBC.CA, the website for the Canadian Broadcasting Corporation, and before that she was a journalist working in multiple media including the internet, newspapers, magazines, radio and TV.

The new knowledge economy—where content is free, and everyone’s a contributor—affects us in many ways. As a former journalist, what are your thoughts about the current state of journalism and the effect user generated content has?

–It depends what lens you use. From an industry perspective it’s pretty bad. The journalism industry hasn’t figured out how to solve its revenue crisis, and so it’s still contending with shrinking revenues and shrinking newsrooms. It’s also struggling to figure out how its core work has changed, or should change, now that ”news” comes to us not just from professional journalists, but also from a multitude of alternative sources. From the news user lens, it’s been awesome: for the past twenty years, we’ve lived through an explosion of access to information. Not only can we access all of traditional journalism, but we also have access to a ton of so-called user-generated content: the economist with a blog, the citizen tweeting from the protest, the former Labor Secretary sharing his thoughts on Facebook. But the business model of the internet has turned out to be a huge problem, because it’s mostly advertising, and advertising incentivizes sensationalism. That worked okay back when there was a smallish number of publishers who were held in check in a variety of ways, including by their own explicit commitments to truth. But today anyone can enter the market, the market is totally unconstrained, and the rewards for sensationalism are distributed far more efficiently than they used to be. And so we get clickbait and fake news.

–Here’s how I think about it. Human bodies evolved so that we crave sugar, and so when we were kids we wanted to eat candy all day. The internet offers us the informational equivalents of candy and kale and bananas and kimchi and falafel and salmon: basically, anything we could possibly want. But instead of eating a reasonably balanced diet, a lot of us are just eating junk food, and sometimes we’re eating things that are actually poisonous. And meanwhile on the supply side, the resources dedicated to providing solid, fact-checked journalism are not thriving, and so maybe the amount of nutritional food available to us is going to diminish. So although I think that at this exact moment things seem pretty awesome, I also think it’s pretty likely that we’re at the edge of a cliff, on the verge of what’s essentially a public health crisis. I hate to say that because it sounds alarmist, but I do think it’s true.

You used to work as the Executive Director of Wikimedia. Women-related articles on Wikipedia are generally shorter, more prone to deletion, and more likely to be peripheral pieces under male-centric articles. How come?

–Yes. It’s a serious problem. The root of it is the people who write Wikipedia are volunteers and so they write about whatever they want, and roughly nine out of 10 of them are male. And so, at a very base level, topics of interest to men are just going to be much better and more thoroughly covered on Wikipedia, compared with topics of interest to anybody else. It’s a hard problem to solve because it’s not fair to ask Wikipedia writers to write about topics they don’t care about, nor would it be fair to ask women to write articles for Wikipedia if they don’t want to. It’s something that the Wikimedia Foundation, and Wikipedians, are putting a lot of effort into trying to fix.

According to your website, your work is motivated by the desire to ensure that everybody in the world has access to the information they want and need. How is that developing?

–I’d been feeling really great until the 2016 U.S. presidential election campaign. But during the autumn of 2016, in the lead-up to the election, I created some made-up social media personas, because I wanted to escape my filter bubble and experience the campaign through other eyes. It was pretty devastating. What I found was that it was very easy for a person, without expressing any strong personal political views, to find their feeds flooded with hyper-partisan propaganda and misinformation and nonsense. It was remarkable to me. So I may need to update my thinking. It may be that pre-21st century, the challenge was to ensure the availability of information, but today the equivalent challenge may be to help people sort through information smog, and decide what to pay attention to.

We are delighted to welcome you to Stockholm. Have you ever had the chance to visit Sweden before?

–Yes. I’m a huge fan of the Nordic countries: I’ve visited all of them except Norway, and I love them. Even just from a base cultural perspective, I find Nordic people understated and practical and earnest, which fits nicely with my own Canadian sensibilities. I am really looking forward to visiting Sweden again.

Have you decided yet on what theme your keynote presentation will revolve around?

–No. But I expect it’ll at least partly revolve around the types of questions you’ve posed here. These are the things I’m thinking about. Fake news, the dissemination of misinformation, what the internet is turning into, is social media going to kill us. How to be resilient in a world that seems to be leaning towards dystopia. Come join me! It’ll be fun, I promise.

2017-10-02 av rasmus
Copyriot

Män som pratar om automatisering

Sedan några år pratas, skrivs och tycks det en faslig massa om automatiseringen. Om en ny industriell revolution och om alla de jobb som kommer att försvinna. Idag tittade jag förbi den liberala tankesmedjan Fores för att lyssna på ännu ett samtal i mängden. Ryan Avent, journalist på The Economist, har skrivit boken The wealth of humans som på svenska fått titeln Stabilitetsillusionen. Huruvida den tillför något nytt till diskussionen vågar jag inte säga, men nog sätter jag den på min läslista.

Det mest slående med samtalet var dock könsbalansen, eller snarare frånvaron av balans. Publiken på cirka 80 personer bestod däremot till närmare hälften av kvinnor. Men av de som fick träda upp på scenen var sex av sju män. Undrar om detta är något som Fores över huvud taget noterade.

Frågan är större än att bara handla om representation i panelsamtal. Robotiseringsdebatten lider av en strukturell snedbalans där mansdominerade yrken konsekvent står i centrum. Gång på gång på gång upprepas samma ramsor om hur “alla” jobb är på väg att automatiseras bort. De kvinnodominerade omsorgsyrkena är diskussionens stora vita fläck. Visst talas det den del om automatisering i sjukvården, men aldrig någonsin om barn- eller äldreomsorg. På något vis förutsätter vi alla att det ändå finns något i det mänskliga mötet som inte kan eller får automatiseras bort. Men ytterst sällan talas det om var gränsen går eller hur den ritas om.

Vid ett tillfälle närmade sig Ryan Avent ändå saken. Det var när han sa att automatiseringen inte bara måste lösas genom omfördelningspolitik, utan också genom att vi som samhälle hittar nya sätt att värdera olika sysslor. Vi måste ta hänsyn till att människor vill bidra, inte bara sitta hemma i soffan. Därför borde vi visa större respekt för ideellt volontärarbete och oavlönad omsorg om äldre och barn, förklarade Avent – dock utan att nämna ett ord om vilket kön som tenderar att få ansvaret för detta oavlönade arbete. En något illvillig slutsats kunde vara att han menade att robotiseringen kommer att leda till en pånyttfödelse för hemmafruidealet.

Samtidigt var det slående att Ryan Avent tycktes stå en bra bit till vänster om LO-ekonomen Thomas Carlén. Inte nog med att Avent, på ett sätt som erinrade om Piketty, talade om behovet av ekonomisk omfördelning för större jämlikhet. Han drog också paralleller till den första industriella revolutionen och antydde att vår tid ännu väntar på en framväxt av något som kan motsvara den gamla arbetarrörelsen, som nödvändig motvikt till kapitalet. Detta sades alltså av en företrädare för marknadsliberala The Economist. Men från LO visades inget intresse av att plocka upp bollen. I stället presenterade Thomas Carlén vad han menade var en “ny idé”, nämligen att vi måste enas över klassgränserna för att försvara det egna landets företag: “Could there be a new kind of collaboration between labour and capital in the light of the digital revolution?” Ridå.

2017-09-30 av gittawilen
Wikimedia Sverige

Viktigt samarbete för att bevara bilder av och kunskap om hotat kulturarv

Apamea - DecArch - 2-104
Apamea, 1993. Foto: CC BY-SA Marina Milella, arkeolog och medlem i DechArc.

I april 2016 påbörjades ett samarbete mellan Wikimedia Italia och Wikimedia Sverige i projektet Kopplat Öppet Kulturarv (KÖK), som startades för att sprida kunskap om vårt hotade kulturarv, nu och i framtiden. Det innebar att över 1 000 unika bilder på hotat kulturarv kunde delas online. Samtliga bilder har en fri och öppen licens och det är meningen att de ska användas.

Fotografierna är tagna av arkeologer vid fältstudier i Syrien och Jordanien under en period som sträcker sig från 1993 fram till början av 2000-talet. Det är tack vare deras arbete som vi idag kan se bilder från kulturarv som helt eller delvis har förstörts av krig, IS och naturens påverkan.

– Det hade inte varit möjligt utan Virgina Cirilli som skötte kontakten mellan Wikimedia Italia och GAR (Gruppo Archeologico Romano) och Marina Milella, ordförande i DecArch (Decorazione Architettonica Romana) som både är arkeologer och medlemmar i Wikimedia. De har samlat ihop och arbetat med bilderna, berättar Paolo Brambilla, projektledare för GLAM på Wikimedia Italia.

Aleppo Grande moschea Omayyadi - GAR - 7-01
Den stora moskén i Aleppo, bilden är tagen år 2004. Foto: CC BY-SA Gianfranco Gazzetti.

Det är samlingar av fotografier från dessa två ideella organisationer, inom arkeologi, som nu har laddats upp på mediadatabasen Wikimedia Commons. GAR har bidragit med 483 bilder och DecArch med 538 bilder.

– Vi hade redan tankar kring hur vi skulle kunna tillgängliggöra dessa kulturarvsbilder online, när vi träffade Wikimedia Sverige på Wikimedia Foundations årliga gemensamma konferens, kallad Wikimania. Sverige hade erfarenheter från att ladda upp och tillgängliggöra digitala bilder i stora mängder till Wikimedia Commons, därför bad vi Wikimedia Sverige om hjälp, berättar Paolo Brambilla.

Det gemensamma initiativet att ladda upp bilder på kulturarvsdata startade i början på 2016.  Att förbereda, ladda upp och förse med relevant metadata tog cirka fem månader och påbörjades med några manuella testuppladdningar. Wikimedia Sverige skapade även en mall för uppladdning, där det tydligt framgår vilka bilder som kommer från DecArch och GAR.

– Marina Milella, från DecArch, arbetade som volontär med expertkunskaper genom att ge varje objekt korrekt metadata. Den bildinformation som finns där idag är till mestadels på italienska, de som vi behöver göra nu är att översätta den till engelska för att öka spridningen och tillgängliggöra den ytterligare, berättar Paolo Brambilla.

Palmira. Arco monumentale, facciata verso T. di Bel - DecArch - 1-23
Palmyra, fotografiet är taget av arkeologen Marina Milella år 1993. CC BY-SA Marina Milella, via Wikimedia Commons.

Arkeologernas bilder på fotoutställning och online

En av bilderna från världsarvsstaden Palmyra, innan förstörelsen, valdes ut för att representera Syrien på fotoutställningen om hotat kulturarv ”Resor genom vårt ömtåliga kulturarv: upptäck, bevara och sprid”, som är ett samarbete med UNESCO och som finansierades med medel från Postkodlotteriets Kulturstiftelse. I Italien var fotoutställningen en del av en större utställning ”Opera Libra”.

– Vi är glada och stolta över att en bild från vårt gemensamma arbete med att ladda upp digitala bilder är med på fotoutställningen och visas i Frankrike, Italien, Kanada, ett flertal platser i Sverige och online, säger Paolo Brambilla.

Nu hoppas Wikimedia Italia på en fortsättning för projektet Kopplat Öppet Kulturarv och för samarbetet med Wikimedia Sverige. De menar att bilderna även har en funktion att visa världen vad Wikimedia arbetar med förutom att stötta Wikipedia, världens största fria uppslagsverk online. Att tillgängliggöra fria bilder på Wikimedia Commons är ytterligare ett sätt att sprida fri kunskap.

–  Det här visar på det stora värdet av att samarbeta inom den internationella Wikimediarörelsen och med externa expertorganisationer. Tillsammans kan vi ta viktiga steg i arbetet med att digitalisera, tillgängliggöra och synliggöra material som belyser viktiga och relevanta frågor. Vi är mycket glada för samarbetet, säger John Andersson, verksamhetschef på Wikimedia Sverige.

Text: Gitta Wilén.