2017-05-24 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Fantastic Linux Games and Where to Find Them

Linux and Games? Once upon a time, it was hard to imagine these two going together. Then time passed and a lot of things happened. Fast-forward to the present, there are thousands and thousands of games available for Linux and more are being developed by both big game companies and independent developers.

Gaming on Linux is real now and today we are going to see where you can find games for Linux platform and hunt down the games that you like.

Where to download Linux games?
...

2017-05-23 av rasmus
Copyriot

K293: Vart har alla insekter tagit vägen? Hur vet vi ens om de har blivit färre?


Bidöden hotar stora delar av vår matförsörjning“, hävdades för en månad sedan i en debattartikel. Fenomenet, även känt som “colony collapse disorder“, är nu allmänt känt och även om orsaken fortfarande är oklar pekar mycket på bruket av bekämpningsmedel som neonikotinoider. (Ett sidoperspektiv på saken är det strikt ekonomiska: utan bin som pollinerar måste det till mänsklig arbetskraft, vilket innebär en drastiskt minskad produktivitet i jordbruket).

Massdöden drabbar dock inte bara bina, utan även andra insekter. Hur många vet vi inte. Här gäller det att erkänna vår fundamentala okunskap och vår oförmåga att fånga hela ekosystem i siffror.

En intressant och småkuslig artikel i Science tar avstamp i en vardaglig observation som gjorts av många rutinerade bilister: de behöver inte torka bort lika många döda insekter från vindrutan nu, jämfört med förr. Det kan vara selektiva minnesbilder. Det kan vara att bilarna har fått förbättrad aerodynamik. Men enligt Science finns det mycket som tyder på att antalet insekter faktiskt har blivit färre under de senaste årtiondena. Betydligt färre.

Entomologer (insektsvetare) har haft fullt upp med att kartlägga den enorma mångfalden av olika insektsarter och avgöra i vilken mån som den biologiska mångfalden av arter är hotad. Däremot har de inte försökt att mäta den totala mängden insekter, först och främst eftersom det inte finns några enkla mätmetoder. De har följt totalförekomsten av enskilda arter bland humlor, bin, dagfjärilar, trollsländor, och så vidare. Men detta har gjorts på bekostnad av andra insekter: nattfjärilar, nattsländor, blomflugor… vad en entemolog i artikeln kallar “ickekarismatiska arter”.
Exemplen som jag nämner här är kanske inte de mest träffande – min kunskap om entomologi är minimal. Detta är i vilket fall ingen anklagelse mot entemologerna. De är helt enkelt alltför få för att de ska kunna ge oss löpande kunskap om hur det går för alla insektsarter och även om de hade funnits i miljoner så hade de inte kunnat avskaffa vår ickekunskap om insektsvärldens alla samband.

Artikeln i Science tar upp att den mest talande datan, som finns i längre tidsserier, har samlats in av amatörforskare. Av av de viktigaste sammanslutningarna är Entemologiska förningen i Krefeld i västra Tyskland. Ända sedan dess grundande 1905 har dess medlemmar satt upp insektsfällor och fört logg över fångsten. Data från det senaste kvartsseklet pekar på en drastisk nedgång, dels i total biomassa, dels i enskilda arter, exempelvis blomflugor (som i likhet med bin är viktiga pollinatorer).

Forskare konstaterar att det finns starka belägg för en massiv kollaps, även om det är svårt att säga hur lokal eller global den är. De har försökt att hitta förklaringar, utan att nå något tydligt resultat. Sannolikt inverkar utbredningen av monokulturellt lantbruk, som minskar de ytor där många arter kan överleva. Gräs ersätter blommor. Bekämpningsmedel som neonikotinoider används i stor utsträckning sedan de introducerades på 1980-talet. Därtill kommer ljusföroreningen från städer och vägar, som rubbar livet för nattliga insekter.

Insiktsfällor är utformade på ett visst sätt, i en viss höjd, så de fångar givetvis bara vissa slags insekter. Det finns kort sagt inget mätredskap för att mäta den totala insektsmängden. Allt som finns är olika indikatorer. En sådan går att hitta i fågelmagar. Sådana har undersökts under en längre tid och pekat på betydande förändringar i insektsförekomsten.

År 1948 erhöll den schweiziske kemisken Paul Hermann Müller nobelpriset i kemi för sin upptäckt av insektsgiftet DDT. Vid ungefär samma tid noterades att magarna på insektsätande fåglar bytte innehåll: fåglarna hade fått i sig färre skalbaggar och åt i högre utsträckning småinsekter, som de måste fånga i större antal för att få samma näringsmängd. Efter att DDT förbjöds på 1970-talet återställdes ordningen i viss mån – det tycks åter ha funnits fler flygande skalbaggar för fåglarna att äta.

Vi kommer nog aldrig att få direkta data över antalet insekter, bara indikationer på olika delmängder: vissa arter på vissa platser. Men det borde i sig kunna räcka långt. I den mån som hela planeten inte blivit underkastad samma monokulturella jordbruk, går det att vinna kunskaper genom jämförande studier. Ett intressant exempel är att Kuba inte har drabbats av bidöden, vilket skulle kunna bero på att man knappt använder bekämpningsmedel. Förklaringen ligger inte i någon medveten miljöpolitik, utan snarare i USA:s sanktioner. Så länge Kuba kunde importera bekämpningsmedel från Sovjetunionen öste man på, men under det senaste kvartsseklet har det kubanska jordbruket varit ovanligt giftfritt – och bina uppges ha överlevt.

För två år sedan på Copyriot: “Sommaren börjar, jorden går under“.

2017-05-22 av mathiasfriman
Svenska Linuxföreningen - NYHETER

Kallelse till Svenska Linuxföreningens medlemsmöte 15 september

Svenska Linuxföreningens har medlemsmöte 15 september kl 21.00 i föreningens IRC-kanal. Ytterligare ett år (och lite till) har gått och nu är det dags för årsstämma i Svenska Linuxföreningen. Vi hälsar dig välkommen till vår årsstämma i vår IRC-kanal. Mer info om hur du kopplar upp dig mot IRC står nedan.

2017-05-22 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

John Andersson, Wikimedia Sveriges nya verksamhetschef!

john_andersson_2015_28cropped_229
Ny verksamhetschef! Foto: Jan Ainali, CC-BY-SA 4.0.

Efter en intensiv och spännande start på året fick jag för några veckor sedan veta att takten kommer att vara fortsatt hög för mig! Då fick jag nämligen det glädjande beskedet att styrelsen beslutat att utse mig till ny verksamhetschef för Wikimedia Sverige.

I min roll som operativ chef har jag det senaste året jobbat väldigt nära med Anna Troberg (som har blivit ny ordförande för fackförbundet DIK!). Under 2016 växte antalet och omfattningen på våra projekt avsevärt och likaså vår personalstyrka. Vi har redan fått mycket på plats och jag ser fram emot att fortsätta arbetet med att utveckla verksamheten tillsammans med vårt fantastiska team, kunniga styrelse och engagerade volontär.

Jag kommer att fortsätta arbetet på liknande sätt som skett de senaste åren, med en kombination av beprövade projekt och ett stort antal nya och innovativa projekt som fortsatt driver verksamheten framåt.

Med den goda grund som lagts ser jag möjligheter att inom de närmaste åren ytterligare utveckla vår tekniska kapacitet för att bidra till att Wikimedias utbildningsmaterial och plattformar blir bättre och mer tillgängligt.

Därtill ser jag det som självklart att vi kommer att fortsätta med vårt intensiva arbete för ökad mångfald och inom GLAM- och utbildningssektorn (inte minst runt Open Access) samt med öppna data.

Jag ser även stor utvecklingspotential för fler internationella projekt, inte minst i samarbete med olika Wikimedia-organisationer, där den kunskap och expertis vi har samlat kan få stor betydelse. Föreningen kan göra en oerhört viktig insats för de människor som idag av olika orsaker saknar andra lärresurser. Genom Wikimedia-projekten kan de både få chansen att konsumera och bidra till en gemensam kunskapsbank.

Att jobba med folkbildning i en öppen, demokratisk, inkluderande och transparent organisation är fantastiskt och jag är oerhört glad och stolt att ha fått förtroendet att leda arbetet hos Wikimedia Sverige. Jag har redan haft 5 fantastiska år som anställd i föreningen och jag ser fram emot 5 lika fantastiska år till!

John Andersson

English Version

After an intense and exciting start to the year, I realized a few weeks ago that there will be no slowing down for me! It was at that time that the board of Wikimedia Sverige decided to appoint me as the new Executive Director for Wikimedia Sverige.

During the last year, in my role as Chief Operating Officer, I have worked very closely with Anna Troberg (who now has been elected new chairman of the trade union DIK!). In 2016 the number, and the scale, of our projects increased significantly, and so did our workforce. We have a lot of great things in place already, and I look forward to continue further develop the association together with our amazing staff, knowledgeable board and committed volunteers.

I will continue the work in the same way as in recent years, with a combination of proven and established projects, coupled with a number of new and innovative projects that continue to drive the association forward.

With the solid foundation we already have in place, I see many opportunities to further develop our technical capabilities in the coming years to contribute to improve Wikimedia’s educational material and platforms.

Furthermore, we will obviously continue our intensive work around diversity and within the GLAM and educational sectors (not least with Open Access) and with open data.

I also see great potential to develop more international projects, not least in collaboration with various Wikimedia organizations, where the knowledge and expertise we have gathered can be of great value. The association can make a very important contribution for people that today, for different reasons, are lacking other learning material. Through the Wikimedia projects these groups can get a chance to both consume and contribute to a common learning resource.

To work with public education in such an open, democratic, inclusive and transparent organization is amazing and I am very happy and proud to have been given the trust to lead the work for Wikimedia Sverige. I have already had 5 fantastic years as an employee of the association and I look forward to 5 amazing years more!

John Andersson


2017-05-21 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Lubuntu Vs. Xubuntu

Over the years, Lubuntu and Xubuntu have been two popular flavors that have provided an alternative to a lot of folks who have preferred something other than vanilla Ubuntu with the Unity desktop. Lubuntu and Xubuntu have been the choice of Linux enthusiasts and users who would rather have a lean or lightweight Linux distro or one that will provide the best performance on an old desktop or laptop. But how do these two distros compare, which one would I recommend and why? Let’s read along as I weigh the strengths and weaknesses of these two awesome Ubuntu flavors.

Xubuntu

2017-05-21 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Top 10 Linux distros for developers in 2017

Meet the distros that are coder-friendly

More popular versions of Linux such as Ubuntu focus on enhancing the user experience by automatically updating packages and providing flashy, resource-heavy GUIs.

While user-friendly distributions (distros) certainly have their place, in this guide, we've tried to get back to the glory days when developers would customise their Linux build. These Linux distros allow you to fine-tune your development environment so whether you're a veteran programmer or relative newcomer, you can get on with your coding.

In short, whatever your programming preferences, you’ll find a distro to suit your needs in this

2017-05-19 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

elementary OS Loki 0.4.1 Linux distro now available for download

Despite the death of Unity, there is still no shortage of desktop environments for Ubuntu. In fact, there are some Linux-based operating systems that exist mostly to provide an arguably better environment and experience. Two good examples of this are Linux Mint and elementary OS. While these distros are more than just Ubuntu with an alternative DE, the UI is largely the star of the show. While Mint caters to folks that have trouble moving beyond the interfaces of yesteryear, elementary instead focuses on a forward-looking experience.



Today, elementary OS Loki -- the latest version of the operating system -- reaches a new milestone. Release 0.4.1 adds many new features, including an updated 4.8 kernel, improved

2017-05-19 av Evelina Bång
Wikimedia Sverige

Ny ekonomiassistent

Evelina_Bang

Jag heter Evelina Bång och gillar att strukturera och tillgängliggöra information. Därför är jag glad över att sedan april 2017 få arbeta deltid som ekonomiassistent på Wikimedia Sverige.

Mitt intresse för att tillgängliggöra information fick mig att studera till språkkonsult. En språkkonsult arbetar med att se till att information, särskilt skriven sådan, är begripligt för mottagaren. Förutom att arbeta med text trivs jag med att strukturera, se till att papper hamnar på rätt plats och pricka av checklistor – egenskaper som är till nytta för en ekonomiassistent. I mitt arbete kommer jag att hantera post och dokument, ha kontakt med Wikimedias redovisningsbyrå, göra inköp av kontorsmaterial med mera.

Min tidigare erfarenhet av Wikimedia kommer till stor del från att jag sommaren 2016 deltog i Wikipedialägret som anordnades i Molkom. Jag gjorde under lägret mina första redigeringar på Wikipedia. Efter lägret har jag fortsatt att redigera så smått och vill gärna utvecklas. Att lära sig nya saker och dela med sig av kunskap till andra är en förutsättning för utveckling för individen såväl som samhället. Därför ställer jag mig bakom Wikimedias syfte och ser fram emot att få delta i organisationens arbete för fri kunskap.


2017-05-15 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Components Of A Linux Desktop Environment

There are many different "desktop environments" available within Linux including but not limited to Unity, Cinnamon, GNOME, KDE, XFCE, LXDE and Enlightenment.

2017-05-13 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

What happened at Canonical

A tale of town halls, tears, IPOs and brutal lay-offs

We ask the person sitting across the table from us what it’s like to work at Canonical and they stare at their drink for a while contemplating the question: “Most companies purely want to make money,” says the Canonical employee, whom we’ll call ‘DeepC’ as they want to remain anonymous. “Whereas I feel, in Canonical it’s been almost like… ‘play thing’ is the wrong word, but it’s kind of like a sandbox of ideas.”

The exciting and sometimes frustrating Canonical sandbox has lost a lot of its buckets and spades in the last month. The company that financially backs the

2017-05-12 av rasmus
Copyriot

Automatiseringen väcker frågan om det unikt mänskliga

Våren 2017 sätter Orionteatern upp Automata: en föreställning utan skådespelare, i regi av Erik Holmström (se föregående bloggpost). Här följer den text som jag ombads att skriva till teaterns programblad.

/ / / / /

Att hela yrkesgrupper görs överflödiga är inget nytt fenomen. Hur man har tänkt sig den historiska tendensen har däremot varierat. Under lång tid rådde stor enighet, oavsett politiskt läger, om att automatiseringen i sig är helt odramatisk. För varje människa som ersätts av en maskin ökar det ekonomiska välståndet med ytterligare ett litet snäpp, enligt detta synsätt. Politiska skiljelinjer handlade i hög grad om hur detta välstånd skulle fördelas samt om det skulle tas ut i form av mer fritid eller ökad konsumtion. Automatiseringen i sig var däremot ingen politisk fråga.

På senare år märks en förändring. Åter diskuteras nu i tongivande kretsar det problem som förr kallades för “teknologisk arbetslöshet”: att gamla jobb försvinner i snabbare takt än vad nya jobb skapas. Visioner om hur “arbetets slut” ska befria människorna varvas med en djup oro över hur medelklassens borttynande ska leda till att samhället inte längre går att hålla samman. Lägg till detta de mer svindlande diskussionerna om vad som i värsta hand kan ske när artificiell intelligens spelar in i allt mer beslutsfattande. Nu handlar det inte bara om teknikens bieffekter. Frågan om det unikt mänskliga, om det som inte kan eller inte bör automatiseras, verkar återvända med kraft.

“Från att ha ersatt muskler, ersätter den nya teknologin även den mänskliga hjärnan i allt högre utsträckning”, konstaterar Swedbanks chefekonom Anna Felländer. Formuleringen är tidstypisk och i sig helt korrekt, men fascinationen över robotrevolutionen överskuggar ofta det faktum att robotiseringen är och förblir ojämnt fördelad. Vissa sysslor är kort sagt svårare att ersätta med maskiner än andra sysslor.

Elektroniska medier kan användas för att minska behovet av arbetskraft inom såväl barnomsorg som teaterproduktion, men det kommer att väcka frågor av såväl praktisk som moralisk och estetisk art. I vilket fall kommer det alltid att finnas en kategori av tjänster som inte kan effektiviseras i samma takt som varuproduktionen. Priset på barnomsorg och teater tenderar också att ständigt öka, sett i förhållande till priset på tillverkningsindustrins produkter. Fenomenet har blivit känt som “Baumols kostnadssjuka” och betraktas bland nationalekonomer som tillväxtens ofrånkomliga bieffekt.

Bill Gates – grundare av Microsoft och världens just nu rikaste person – väckte nyligen viss uppmärksamhet för sitt utspel i robotdebatten. I en intervju förklarade han att tiden är kommen för att införa en särskild skatt på robotar. Tanken var att via statskassan fördela om pengar från den högteknologiska sektorn till underbemmanad verksamhet inom vård, skola och omsorg. “Du vet, alla de saker där mänsklig empati och förståelse fortfarande är något väldigt, väldigt unikt”, förklarade Bill Gates. Mjukvarumogulen förklarade rentav att det inte skulle göra något om robotskatten bidrar till att bromsa takten på arbetslivets automatisering – tvärtom menade han att detta kanske skulle vara en positiv bieffekt som ger politiken lite respit att svara på arbetslivets snabba förändringar.

Förslag om en robotskatt framkastades i samma veva av det franska socialistpartiets presidentkandidat Benoît Hamon, som tänkte sig att syftet skulle vara att samla in pengar till ett system med basinkomst för alla medborgare. Frågan drivs också i Europaparlamentet av den luxemburgiska politikern Mady Delvaux.
Varken Gates, Hamon eller Delvaux har lyckats förklara hur robotskatten skulle utformas i praktiken. Flertalet robotar har ju föga likheter med droiderna i Star Wars. De dagsaktuella exemplen spänner från självkörande bilar, till ren mjukvara som kan ägna sig åt att sälja reklam på nätet, skriva enklare nyhetsartiklar eller högfrekvenshandla på aktiebörserna. Eller varför inte de automatiska biljettstolpar som just har ersatt konduktörerna på vissa av Stockholms spårvägar. Ja, snart sagt vilken app som helst går att förstå som en robot. Enklaste sättet att beskatta robotar vore kanske helt enkelt att beskatta företagens vinster.

Oavsett vilket, så är diskussionen om en “robotskatt” principiellt intressant. Inte minst eftersom den i hög grad upprepar argument som fördes fram redan på 1930-talet, fast då på mer begränsat område. Då stod särskilt musiken i centrum. Möjligheten att spela in och spela upp ljud var visserligen inte ny, men en gammal trattgrammofon gav inte tillräcklig volym för att kunna ersätta levande musiker i stor skala. Musiklivets automatisering tog fart på allvar först kring 1930, när den elektroniskt förstärkta högtalarmusiken kom i bruk. Först skedde det på biograferna, där ljudfilmens genombrott på bara några år gjorde otaliga biografmusiker arbetslösa. Sedan skedde samma sak på kaféer, restauranger, och teatrar. Även om dansbanorna fortsatte att befolkas av mänskliga musiker såg många det bara som en tidsfråga innan även de skulle ersättas av maskiner. Man började tala om “musikens mekanisering” och diskuterade om musikerna bara var en yrkesgrupp i mängden, likt de vävare som gjordes arbetslösa av Spinning Jenny, eller om det just i scenkonsten fanns något unikt mänskligt som skulle garanteras att även framtidens estrader skulle befolkas av levande musiker och skådespelare.

Ur musikernas fackliga diskussioner utkristalliserades ett förslag om “beskattning av den mekaniska musiken till förmån för den levande”, som bär slående likheter med vad Bill Gates nyligen föreslagit, fast då för ekonomin i stort. Enligt en internationell resolution, tillkommen på initiativ från Svenska musikerförbundet, borde en särskild skatt införas på allt offentligt bruk av högtalarmusik. Pengarna skulle gå direkt till “en fond för stödjandet av den levande musiken”. Alternativet sades vara att musikeryrket “går mot förintelse” och att den uppväxande generationen “kommer att sakna allt intresse för levande musik.”

Historien som följde är lång och aningen snårig, men faktum är att högtalarbeskattningen till slut infördes – fast 50 år senare, i helt annan form än vad man först tänkt sig. Det blev en upphovsrättslig reglering snarare än ett stöd till levande musik. Om vi någon gång får se robotskatten införd är det ganska troligt att även den kommer ha förvrängts till oigenkännlighet. Sensmoralen är dock en annan. Själva begreppet “levande musik”, som ter sig så självklart för oss idag, var på 1930-talet en nymodighet.

Det var först när de levande musikerna i hög grad började ersättas av högtalare som vissa började framhäva det unika värde som fanns i deras mänskliga närvaro. Fram tills dess hade de klassiskt skolade musikerna i stort sett värderats för sin förutsägbara perfektion. Som en motreaktion på “musikmekaniseringen” etablerades dock tanken på att det finns en särskild kvalitet i det oförutsägbara och imperfekta. Den levande musiken kan alltså beskrivas som en bieffekt av musikens automatisering.

En liknande utveckling var redan igång på teaterområdet. Filmen tvingade teaterkonsten att bli självreflexiv, skriver den tyske teatervetaren Hans-Thies Lehmann som analyserat framväxten av en “postdramatisk teater” under 1900-talet: en teater som inte i första hand är ett medium för litteratur, utan en konstart i egen rätt som kretsar kring vad som kan kallas “närvaroproduktion”. Från att ha varit en fiktion, blir teatern till en situation.

I många sammanhang går det alltså att se hur automatiseringen föder sin egen motrörelse, sina egna bieffekter. För varje nytt sätt att ersätta mänsklig arbetskraft med maskiner, öppnas nya ytor för att reflektera över varför vi vill tillbringa tid tillsammans. Allra tydligast har detta blivit i olika former av scenkonst, där det finns exempel på hur scenen har tömts på människor samtidigt som närvaroproduktionen bara ändrar riktning. Någonting sådant går att se inom dansmusiken efter att dansorkestrarna ersattes med förinspelade skivor. Framväxten av musikfestivaler kanske i sig går att förstå som en parallell motrörelse till den musiktekniska utvecklingen. Därför är det också fullt logiskt att en teater utan skådespelare på scen samtidigt exploderar i bieffekter som bygger på människors gemensamma närvaro i ett rum – även om dessa människor inte nödvändigtvis är skådespelare eller får betalt för sin närvaro.

Kapitalismens historia är en historia om hur allt mer mänsklig verksamhet först organiseras i form av lönearbete, för att sedan ersättas av maskiner. Genom hela processen löper en omförhandling av det mänskliga, där människan i allt högre grad definieras utifrån det som inte låter sig automatiseras.

2017-05-12 av rasmus
Copyriot

Automata på Orionteatern plus bieffekter, nu i helgen

I ytterligare en vecka spelas föreställningen Automata på Orionteatern i Stockholm. Det rör sig om en teater utan skådespelare – med andra ord: en maskin – som ofrånkomligen ställer frågor om robotiseringen och arbetskritik. Frågorna ställs även av människor i ett ambitiöst samtalsprogram titulerat “bieffekter“.

I morgon (13/5) medverkar jag i ett sådant samtal om “det nya samhällskontraktet” tillsammans med Unni Drougge och Hanna Lidström. Moderator är Johan Wirfält. Det är gratis och pågår mellan 16.30 och 18. Både före och efter samtalet spelas Automata (som däremot kostar pengar). Senare samma kväll är Orionteatern dessutom plats för Månskensorkesterns släppfest!

Just det, jag blev även ombedd att skriva en kort text till programbladet för Automata: “Automatiseringen väcker frågan om det unikt mänskliga“.

2017-05-12 av pawal
:DFRI

DFRI är med och ställer krav på Facebook

Tillsammans med 25 andra organisationer har DFRI uppmanat Facebook att öppet berätta om hur de analyserar unga användares sinnesstämningar och sedan låter annonsörer och andra utnyttja denna information.

Facebook, Inc. should immediately release all documents describing how it collected and analyzed psychological information it recently collected about its youngest users, some as young as 14, and college students, Public Citizen and a coalition of 25 groups said in a letter to the corporation today.

Se mer här och hela PDF:en med brevet finns också tillgänglig.

2017-05-12 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Ubuntu 17.04 review: Don’t call it abandonware, per se

Technically, Ubuntu 17.10 is coming—but how much development will go into a dead desktop?

Last month, it finally happened. Six years after its tumultuous switch from GNOME 2 to the homegrown Unity desktop, Canonical announced it was abandoning work on Unity. Going forward, the company will switch the default Ubuntu desktop back to GNOME beginning with next year's 18.04

2017-05-11 av Påvel Nicklasson
Påvels blogg

För många anteckningar i Zotero: ett litet knep

Jag arbetar mycket i referenshanteraren Zotero. Förutom referenshanterare har det blivit mitt viktigaste anteckningsprogram. Man kan anteckna och bifoga filer till varje huvudpost. Huvudposterna är böcker, artiklar eller dokument man läst som forskare. Allt är sökbart och går att bokmärka på olika sätt. Det är smidigare att använda Zotero än ett fristående anteckningsprogram.

Jag upptäckte att jag gått för långt. Min referenslista har blivit svårläst och mycket lång att rulla igenom på grund av att massor med poster har underposter.

Det blir med åren många, många anteckningar i Zotero… Det är de gula underposterna. Anteckningarna innehåller citat, tankar och avskrifter av litteratur och dokument. Referenslistan har blivit oöverskådlig och svårnavigerad

Givetvis går det att stänga anteckningarna en och en manuellt. Det tar tid om man som jag har flera tusen poster.

Som tur är finns det en genväg – tangenten stänger alla underposter och + öppnar dem.

Nu är mina anteckningar dolda och referenslistan är mer överblickbar!

flattr this!

Flattr this!

2017-05-11 av Linda Sandberg
:DFRI

DFRI-medlem skriver om ”WannaCry” i Svenska Dagbladet

Tom Andersson medlem i DFRI, dataskydd.net och fd analytiker på Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap (MSB) tar upp attacken och väcker frågor kring  säkerhetsmyndigheters ansvar.

WannaCry låste 200 000 datorer i 150 länder genom att kryptera information.

Läs hela artikeln här: https://www.svd.se/hemlighetsmakeri-gor-oss-mer-sarbara-for-it-attacker

2017-05-11 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

What Ubuntu Unity Fans Can Do to Keep Your Favorite Interface

Ubuntu’s Unity interface is going away. Canonical has cancelled development alongside all work on Ubuntu phones and tablets. The Mir display server, too, won’t see much investment going forward.

What Switching Back to GNOME Means for Ubuntu Canonical has announced the end of the Unity desktop. From Ubuntu 18.04, the GNOME desktop will be restored. What does this

2017-05-10 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

Why Edward Snowden loves open source

Government hacker believes proprietary software is fundamentally untrustworthy

Infamous government hacker Edward Snowden believes open source is a fundamentally better way to use technology compared to proprietary technology that he believes disempowers users.

Snowden was interviewed at the open source cloud computing project OpenStack Summit in Boston via video from a non-descript location and spoke about his personal use of open source technology. In 2013 Snowden, then a government contractor, leaked classified information about government surveillance programs run by the National Security Agency, which brought him worldwide fame.

2017-05-09 av Ubuntu.se
Ubuntu.se

3 cool features in Ubuntu 17.04

Driverless printing is awesome

The official list of new features in Ubuntu 17.04 is quite short, but one that caught my eye was driverless printing. One of the big headaches of printing on Linux is that some manufacturers don’t supply drivers with the standard CUPS distribution. My old Canon PIXMA 870 was always a pain to install due to the need for a custom driver, which I had to hunt down. So the prospect of printing without that hassle was very intriguing.
...
...

You have the option of using Unity 8

2017-05-09 av rasmus
Copyriot

William Baumol är död (men hur många nationalekonomer bryr sig?)

För en knapp vecka sedan avled William Baumol, som var en av världens främsta nationalekonomer. Gång på gång listades han som tänkbar mottagare av riksbankspriset i ekonomi. Han gjorde betydande insatser i forskning om arbetsmarknad, entreprenörskap och miljöekonomi, men var nog allra mest känd för att ha diskuterat följderna av ojämn produktivitetsutveckling – något som blivit känt som “Baumols kostnadssjuka“. Sistnämnda insats var visserligen inte så originell som ofta har gjorts gällande, men blev startskottet för ett nytt forskningsfält, “cultural economics“.
Även om Baumol var en ortodox nationalekonom, stadigt förankrad i ämnets mittfåra, så var han ovanligt öppensinnad för vad som hände på flankerna. Någon gång kunde det nog hände att han – på ett underförstått sätt – närmade sig frågan om ekonomins gränser.

Dödsrunor har redan publicerats i Washington Post, Vox och en massa olika ekonomibloggar. Men i Sverige har det inte hörts ett knyst.
Den normalt så pigga bloggen Ekonomistas har inte nämnt namnet Baumol sedan 2014. Tystnaden är nästan lika bedövande i svensk affärspress. En sökning i Mediearkivet ger inga träffar på Baumol sedan i januari. Under föregående år är omnämnandena sporadiska. Oftast nämns han bara i förbifarten när det ska listas tänkbara mottagare av riksbankspriset.

Så har det inte alltid varit. Under vissa perioder har hänvisningarna till “Baumols kostnadssjuka” duggat tätt i svensk debatt. Jag vet, för jag råkar ha räknat på saken. Ett litet sidoprojekt i min forskning handlar om kostnadssjukans svenska receptionhistoria. Jag tycker det är intressant som exempel på hur en nationalekonomisk teori, som i grunden är extremt simpel, kan tolkas på så vitt skilda sätt. Detta sidoprojekt har länge blivit liggande orört, men kanske skulle jag kunna få ihop en artikel i höst.
Helt kort fann jag att intresset för kostnadssjukan varit särskilt stort i tider av lågkonjunktur. Först på 1970-talet, när Baumol även var gästprofessor vid Handels, mest uppmärksammades som kulturekonom och gästade nyinvigningen av Stockholms Konserthus. Sen blev det lite tystare under 1980-talet, även om vissa debattörer som stod nära alternativrörelsen gärna lutade sig mot idén om kostnadssjukan. Under 1990-talets krisår blev det ganska vanligt att läsa samma teori som en teori om tjänstesamhällets långsiktiga stagnation. (Särskilt intressant är de cirkelartade resonemang som fördes av Klas Eklund i Produktivitetsdelegationens betänkande.)
Ytterligare en våg av intresse för Baumol kan anas 2002–2005, då kostnadssjukan ofta anfördes som förklaring till välfärdens finansieringsproblem; startpunkten för detta var en forskarantologi från SNS.

Efter den globala finanskrisen 2008 har vi dock inte sett något nyväckt intresse för “Baumols kostnadssjuka”. Tvärtom är mitt intryck att varken politiker eller ekonomer har nämnt hans namn. Trots den livliga diskussionen om robotisering och ojämlikhet så tycks frågan om ojämn produktivitetsutveckling vara nästintill bortglömd. Jag söker efter Baumols namn i de senare årens uppmärksammade böcker av Thomas Piketty, Branko Milanović och Erik Brynjolfsson – noll träffar!

Varför det blivit så kan man verkligen fråga sig. Nu menar jag inte att “Baumols kostnadssjuka” skulle rymma nyckeln till att förstå vår tids ekonomiska krisläge, verkligen inte. Men den är fortfarande ett försök att beskriva ett högst verkligt fenomen – att produktiviteten utvecklas olika snabbt i olika branscher, vilket får högst verkliga följder för hur människor lever sina liv. Hans försök är behäftat med stora brister. Det vilar på en rad outtalade antaganden. Just därför borde ekonomiforskningen ägna större uppmärksamhet åt att reda ut dessa. Vi är inte klara med Baumol än. Inte på långa vägar.

Tre tidigare inlägg på Copyriot som har diskuterat “Baumols kostnadssjuka”:

2017-05-04 av rasmus
Copyriot

“Indexkritik och ekonomisk historia”

Inför det tolfte ekonomisk-historiska mötet, som går av stapeln i oktober, har jag och min kollega Daniel Berg föreslagit en session om vad vi vill kalla “indexkritik”. Ordet verkar f.ö. aldrig tidigare ha använts på svenska, men nu är det planterat, efter att alla sessionsförslag har lagts upp. Ämnet knyter an till de mätbarhetsfrågor som luftats en del här på bloggen på sistone, men med en tydligare inriktning mot historievetenskaplig metod:

Genom att indexera priser blir det möjligt att omvandla nominella värden till reella. Bruket av konsumentprisindex (KPI) för att deflatera historiska priser, liksom av index för köpkraftsparitet (PPP) mellan olika länder, spelar en synnerligen central roll i ekonomisk-historisk forskning. Kritiken mot index som KPI är redan omfattande och kommer från flera håll. Det finns gott om exempel på ekonomer som hävdar att den officiella statistiken antingen över- eller underskattar inflationen. Inom feministisk och ekologisk ekonomi har man ställt upp alternativa mätmetoder där materiella flöden av arbete eller entropi, oavsett om dessa sker inom marknaden eller ej, används för att lyfta dolda värden och värdeförändringar i varorna. På senare år har det kommit en ny våg av litteratur som lyfter hur makroekonomiska indikatorer är historiskt föränderliga, bygger på stora inslag av godtycke och har tagits fram utifrån bevekelsegrunder som ofta varit mer politiska än vetenskapliga. Ändå är det, i ekonomisk-historisk forskning, långt ifrån självklart med ett källkritiskt förhållningssätt till dessa index.
Tidiga försök att räkna ut levnadskostnadsindex utgick från en korg med en konstant mängd varor av en konstant kvalitet. Snart ansågs det dock nödvändigt att ta hänsyn till att konsumtionens innehåll ändrar karaktär över tid. Därmed blev kvalitetsjustering en central fråga för prisindexeringen. En vanlig målsättning för KPI har varit att mäta kostnaden för en konstant levnadsstandard, men vad som läggs i detta begrepp är allt annat än självklart. Under de senaste årtiondena har bl.a. SCB i allt högre mån tillämpat s.k. hedoniska metoder i fråga om vissa varukategorier. Det vanligaste exemplet är hemelektronik, där utmaningen blir att avgöra hur mycket högre kvalitet som t.ex. årets smartphone har jämfört med förra årets modell. Om dess processor blivit snabbare men priset har stått stilla, räknas detta som en prissänkning i KPI-statistiken. Tillvägagångssättet väcker en mängd frågor: hur gör SCB-tjänstemännen för att kvantifiera en kvalitetsökning? Är det helt säkert att den ökade kapaciteten kommer konsumenten till godo, och inte äts upp av t.ex. ökad reklam?
Statistikmyndigheterna lägger allt större möda på att justera för kvalitetsförändringar, men hittills har detta i praktiken betytt kvalitetsökningar. De fall där kvaliteten i en vara eventuellt har sänkts över tid har i praktiken inte beaktats. Aktuella exempel skulle kunna gälla flygresor eller den svenska postgången. Av än större betydelse är frågan om hur prisindex ska ta hänsyn till förändrad livsmedelskvalitet i det längre tidsperspektivet. Kvalitetsbegreppet förtjänar också att skärskådas när det kommer till prisundersökning av allt från barnomsorg till rusmedel, från klädmode till nyhetsförmedling. Alla dessa produktkategorier går in i KPI och hur de kvalitetsjusteras kommer därmed i princip att få konsekvenser som fortplantar sig in i statistiken över t.ex. reallöner.
Vi vill föreslå begreppet ”indexkritik” som ett sätt att lyfta frågan om i vilken mån vi inom ekonomisk-historisk forskning kan och bör förhålla oss källkritiskt till prisindex. Källkritik ska inte missförstås som ett blott felsökeri. Tvärtom hoppas vi att denna session ska kunna belysa de möjligheter som finns för den ekonomisk-historiska forskningen att visa på sin samtidsrelevans. Dispyterna kring prisindexering är för oss inte ett problem, utan en tillgång. Men, i denna debatt vill vi mena att ljuset borde falla långt mer på de brister i källhanteringen som gjorts och görs. Statistikmyndigheter som SCB sparar förunderligt nog inte på systematiskt vis sin empiri. Vi vet vilka matematiska modeller man har räknat efter, men inte hur varukorgarnas sammansättning sett ut vid olika tidpunkter – vi står som ekonomhistoriker inför ett metodologiskt dilemma som förtjänar större uppmärksamhet.
Vi föreslår en session som diskuterar (1) indexkritikens möjligheter inom ekonomisk historia ur ett brett, empiriskt perspektiv och (2) möjligheterna att teoretiskt syntetisera olika former av indexkritik till en sammansatt värdekritik.

Vilka som skulle delta i sessionen är långt ifrån klart. Alla slags förslag mottages tacksamt!

2017-05-01 av Påvel Nicklasson
Påvels blogg

Nytt datorbygge

Jag har precis satt ihop en liten vit dator åt en kompis. Det är en mini-ITX. En låda stor som en skokartong döljer rejäla muskler.

En lista med alla komponenter

Det är första gången jag byggt en mini-ITX dator och jag trodde det skulle vara betydligt svårare jämfört med större maskiner.

Komponenterna på operationsbordet innan montering. Finns det något glassigare än komponentkartonger?

Visst var det lite pilligare, men inte mycket. På sätt och vis var bygget ibland till och med enklare eftersom det är lättare att ha överblick i en liten låda och lättare att vrida och vända. Ett knep är att jag monterade i stort sett allt på moderkortet innan jag satte det på plats.

Allt passade perfekt. Jag fick några funderingar under bygget:

++ Fractal Design. Gör fantastiska chassin. Node 304 är stort som en skokartong men rymmer allt man behöver.

Fractal Design Node 304. En riktigt bra liten datorlåda!

Designen är mycket genomtänkt. Det enda problemet var att hårddiskvaggorna var fruktansvärt hårt fastskruvade då jag fick lådan. Eftersom dessa ändå måste monteras bort är det onödigt att knöckadra skruvarna. Jag fick slita för att få bort dem och det var det moment som tog onödigt längst tid under monteringen. För övrigt absolut inget att klaga på.

+ EVGA grafikkort. Det underlättade rejält med ett litet grafikkort. Eftersom det inte är en speldator behövs bara ett enkelt kort. EVGA kanske inte är bättre än andra märken men för den som bygger smått är korten suveräna.

+/- Jag valde Be Quiets nätadapter för att jag sett recensioner av chassit där det var svårt att få plats att koppla sladdar till en modulär adapter bakom grafikkortet. Be Quiets adapter är icke-modulärt, det vill säga alla sladdar sitter fast monterade. Eftersom EVGA-kortet är så litet skulle det inte ha varit några problem med en modulär adapter. Nu fick jag istället trycka in flera extrasladdar i lådan. De får plats, men det är inte snyggt och om man skulle sätta in alla hårddiskvaggor blir det nog problem. Be Quiets adapter är säkert bra och nu finns allt på plats om man skulle vilja bygga ut, men jag borde kanske ha valt ett modulärt.

++/- M.2 disk. En 500 GB SSD finns gömd under moderkortet. Mycket bra lösning i ett litet chassi. Nackdelen jag förutser är om man måste byta disk. Då får man ta ur moderkortet och i princip göra om bygget.

+/- 32 GB RAM-minne är väldigt mycket. Jag tror att 16GB hade räckt men min kompis propsade på 32.

Som helhet är inte maskinen helt ljudlös. Lådan är inte ljuddämpad och innehåller sex fläktar och en mekanisk disk. Om man har den på golvet är den dock knappt hörbar.

Den färdiga burken! Eftersom Moderkortet är av modell Gaming kan man få det att blinka i alla möjliga färger. Det är inte konstigt att alla ungdomar har epilepsi.

Min kompis ska använda datorn för avancerat Photoshoppande och Linux är tyvärr inte aktuellt. Därför blev jag tvungen förnedra mig och installera Windows 10 för första gången i mitt liv. Det positiva var att pinan blev kort eftersom installationen gick fantastiskt snabbt. Att installera Windows brukar annars ta dagar. Därefter var det sida på sida med sekretessinställningar att bocka av. Även om man bockar av allt skickas det mesta man gör till Microsoft (och NSA, CIA, FBI osv) för analys. För att bekosta spionaget tvingas man se reklam i meny och i meddelanden på skrivbordet. Väl inne i Windows verkar det vara samma skräp med nytt skrivbordstema man har tvingats betala för i alla år. Bedrövligt att folk inte vänder Microsoft ryggen!

Det är roligt att bygga datorer och man får en helt annan kvalitet än om man köper färdigt i en elektroniklada. Man lär sig också hur saker fungerar vilket en gammaldags människa som jag uppskattar. Om jag fått installera Linux hade jag varit avundsjuk på den vita skokartongen…

flattr this!

Flattr this!

2017-04-30 av tanders
:DFRI

Remissvar på Tekniska sensorsystem

Promemorian Tekniska sensorsystem är ett förslag till regeringen att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) mandat att bedriva internetövervakning  i likhet med FRA (TDV). DFRI och dataskydd.net menar att förslaget är ogenomtänkt och förenat med integritets- och säkerhetsrisker. Här följer en sammanställning av remissvar.

Remissvaren hittills. Listan uppdateras löpande.

DFRI och dataskydd.net: Integritets- och säkerhetsrisker

Journalistförbundet: Hot mot källskyddet

Skatteverket: Bristfälliga rättsliga analyser

JK: Inga konflikter

Advokatsamfundet: Oklar ansvarsfördelning

Svenska Kraftnät: Positiva

KTH: Integritetsfrågor kvarstår

Riksrevisionen: Avstår från att yttra sig

Riksgälden: Inga synpunkter

Riksbanken: Tillstyrker

Ekobrottsmyndigheten: Ingenting att erinra

Migrationsverket: Ofullständigt rättsligt stöd

Länsstyrelsen Västernorrland: FRA:s ansvar, inte MSB:s kompetens

I nyhetsmedierna

Ny Teknik 28 april: ”MSB kan få övervaka datatrafik”

CS 3 april: ”Uppmaningen: Sverige måste sluta mörka it-incidenter”

CS 28 februari: ”Sensorer från MSB ska varna för it-attacker i realtid”

Relaterat

Officiell statistik om cybersäkerhet i UK när säkerhet och transparens går hand i hand

Ny spännande forskning I. Oro för internetövervakning ökar ryktesspridningen i krissituationer. ”Internet surveillance can be counterproductive to homeland security efforts unless government aligns its surveillance policy with citizens’ informational norms on cyberspaces”.

Ny spännande forskning II. Dagens hemlighetsmakeri om it- och cybersäkerhet är kontraproduktiv. ”Communicating cybersecurity is confronted with paradoxes, which has resulted in society not taking appropriate measures to deal with the threats”.

2017-04-28 av Linus
:DFRI

Remissyttrande på ”Tillhandahållande av tekniska sensorsystem”

DFRI har tillsammans med Dataskydd.net lämnat in ett yttrande på regeringens promemoria Tillhandahållande av tekniska sensorsystem –€“ ett sätt att förbättra samhällets informationssäkerhet (Ju2017/02002/L4).

Vi är kritiska till förslaget att låta Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillhandahålla föreslagna sensorysystem, framför allt på grund av avsaknaden av analys av vilka effekterna på medborgarnas integritet skulle bli vid ett införande. Vi ifrågasätter också MSB:s beredskap att förvalta ett sådant här system.

Läs yttrandet i sin helhet: DFRI-dataskyddnet-yttrande-pm-JU201702002l4

 

2017-04-27 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Big Fat Brussels Meeting

big_fat_brussels_meeting_group_photo
Deltagare vid årets Big Fat Brussels Meeting. Aktron, CC-BY-SA 4.0.

Sedan några år tillbaka ägnar Dimi (längst till höger i bilden) dag och natt åt att försöka se till att saker och ting går åt rätt håll i EU, vad gäller de sakfrågor som berör Wikimedia-rörelsen och Wikipedia. Det är en diger uppgift att försöka påverka 751 ledamöter av Europaparlamentet, 28 medlemsländer i rådet eller 28 kommissionärer och deras staber. Ofrånkomligen kommer Dimi behöva hjälp, både att bestämma vad av allt han ska fokusera på, och med att påverka på olika nivåer.

Därför samlas årligen Wikimedianer från europeiska länder i Bryssel för Big Fat Brussels Meeting, och i helgen var det dags igen. Under två intensiva dagar föredrog Dimi vad som händer på upphovsrättsfronten. Dessutom diskuterade vi vad som kan göras på nationell nivå i rörelsens prioriterade frågor, och hur vi bäst genomför våra kampanjer.

Utgångspunkterna är väldigt olika. Britterna dras med frågan om vilken upphovsrätt de kommer ut ur EU med, och om de ens kan vara med och påverka EU i upphovsrättsfrågor längre. I länder som Polen och Ungern kan det istället handla om hur man kan verka fritt i politiska klimat som en del menar blir allt mindre fria (t. ex. EUObserver). I Sverige funderar vi över vad som händer när när tingsrätten dömt klart i målet mot BUS om panoramafrihet, medan fransmännen har svårt att få gehör för tankar om panoramafrihet över huvud taget.

Men oavsett utgångspunkterna är den här typen av möten viktiga för att komma ihåg att vi alla strävar åt samma håll – och att utöver det koordinera vårt arbete för att nå dit. Dimi arbetar som en häst här i Bryssel, och gör ett beundransvärt jobb. Men han kan inte göra allt själv. För att påverka på riktigt behöver vi arbeta på, såväl i Bryssel som i våra respektive hemländer. Efter den här helgen har vi nog alla betydligt mer på fötterna för att kunna driva utvecklingen i rätt riktning, och för att kunna göra med kunskap fritt tillgänglig. Vi åker hem med kunskap om vilka frågor vi behöver driva på hemmaplan, hur vi bättre kan koordinera arbetet mellan Bryssel och respektive land men framförallt vilja att kämpa ännu hårdare för mer fri kunskap.