2019-04-12 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Stort engagemang i WikiGap och under WikiGap Challenge

I över 30 länder har fler än 700 engagerade och entusiastiska volontärer samlats och arbetat tillsammans för att minska gapet på Wikipedia. Deltagarna har redigerat, översatt eller skrivit nya biografier om kvinnor.

Det finns fyra gånger så många artiklar om män som om kvinnor på Wikipedia. Omkring 90 % av alla som skriver på Wikipedia är män. Genom den internationella kampanjen WikiGap arbetar vi för att förändra detta och skapa ökad representativitet av de grupper som idag är en minoritet på världens mest lästa encyklopedi. WikiGap är ett, för andra året i rad, mycket lyckat resultat av ett spännande samarbete mellan svenska Utrikesdepartementet, Wikimediaorganisationer, volontärer och olika lokala aktörer över hela världen samt Wikimedia Sverige.

Nina Wormbs inledningstalar under WikiGap på KTH 8 mars 2019 Foto: Mia Jacobsson, CC BY SA 4.0, via Wikimedia Commons

Wikigap Challenge

Tävlingen WikiGap Challenge gav i år kampanjen ytterligare en dimension. De internationella eventen bands samman och förenade tävlingsdeltagarna i en gemensam strävan efter att öka närvaron av kvinnor på Wikipedia. Sammanlagt redigerades fler än 1 440 artiklar av 90 tävlingsdeltagare – ett enastående resultat!

Vinnaren av WikiGap Challenge kommer från Ukraina och heter Andriy Grytsenko. Andriy vann efter att ha bidragit till inte mindre än 360 biografier om kvinnor.

Lina Eidmark, initiativtagare och projektledare för WikiGap 2018 på UD:

Förhoppningen med tävlingen var framför allt att uppmuntra de människor som lärt sig redigera på Wikipedia i samband med WikiGap att fortsätta engagera sig efter eventens slut. Sedan är det också ett sätt för oss att ge tillbaka till några av dem som bidrar till att öka jämställdheten på internet och behålla känslan av att man är många människor som arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål, i det här fallet att synliggöra framstående kvinnor på Wikipedia.

Lina Eidmark, initiativtagare och projektledare för WikiGap 2018 på UD Foto: Sofia Nahringbauer / UD, CC BY SA 4.0, via Wikimedia Commons

Kampanjen fortsätter

Under 2018 väckte WikiGap ett engagemang som löpte som en röd tråd under hela året. Vi ser fram emot att få följa kampanjen och dess resultat också under 2019.

2019-04-10 av rasmus
Copyriot

Om övervakningskapitalism och uppmärksamhetskris

Under 2010-talets lopp förvandlades internet från ett löfte till ett hot.

Jo, jag misstänker att detta kommer bli ett återkommande konstaterande i historieskrivningen över det årtionde som vi snart lämnar.

Kan vi ta tillbaka internet?” lyder rubriken på en medellång artikel jag skrev för Dagens ETC. Där resonerar jag kring några aktuella linjer i den nätkritiska debatten, som under 2010-talet har utvecklat sig bort från en resignerad pessimism, mot att i högre grad försöka förstå distraktion och övervakning i ekonomiska termer.

En bok som på sistone hamnat i centrum för diskussionen är Shoshana Zuboffs The Age of Surveillance Capitalism, en riktig tegelsten som tyvärr inte ens försöker greppa det där med “kapitalism”. Något som oerhört vältaligt påpekas i Evgeny Morozovs lååånga recension, som i alla sina utvikningar är betydligt intressantare läsning än den recenserade boken. Inte jätteförvånande; medan amerikansk facklitteratur nästan alltid går på tomgång och kunde strykas ner till halva sidantalet utan att något väsentligt gått förlorat, så är den facklitterära kritiken i amerikanska kvalitetstidskrifter desto mer pregnant.

Egentligen är det inte övervakningen som Zuboff vänder sig mot. Att våra beteenden kartläggs är bara ett medel på vägen mot det större målet, att förutsäga våra handlingar och styra våra viljor. Kort sagt handlar det om beteendemodifikation med hjälp av betingning – med andra ord behaviorism, den psykoteknik som utarbetades kring 1900-talets mitt av psykologer som B.F. Skinner. Vår tids framgångsrika appar bygger direkt vidare på deras upptäckter, samt på nyare neurovetenskaplig forskning om hjärnans belöningssystem och signalsubstansen dopamin.

I artikeln kommenterar jag även initiativet Time Well Spent och vädrar några invändningar mot deras retorik och strategi.

Även om Time Well Spent tar upp viktiga problem, räcker inte den liberala analysen, som enbart kretsar kring den enskilda individens frihet från yttre manipulation. En verklig förändring måste utgå från hur vi vill leva tillsammans och kan inte förlita sig på att teknikföretag ska bortse från vinstmotivet av respekt för våra nervsystem.

Det råder förvisso inget tvivel om att digitala tjänster skapas i syfte att vara beroendeframkallande. En återkommande referenspunkt har blivit Natasha Dow Schülls antropologiska studie Addiction by Design om spelmaskiner i Las Vegas, som i slutändan befinner sig på samma skala som valfritt mobilspel, liksom alla sociala medier. Men hur kan man på bästa sätt ta sig an detta elakartade kontinuum? De svenska orden “beroende” och “missbruk” framstår tyvärr som tämligen värdelösa i sammanhanget. Behöver vi hitta ett nytt språk för att tala om skärmarnas kittlande av våra belöningsmekanismer, om den “uppmärksamhetskrisen” som det resulterar i och om fördelning av ansvar i den digitala behaviorismens tid.

Kapitalismen har skapat ett kommunikationssystem som inte tar hänsyn till mening, utan bara till möjligheten att utvinna mätbart ”engagemang”.

Avslutningsvis återger jag några av de tankegångar som sistone har förts fram av den schweiziske sociologen Felix Stalder, som enligt min uppfattning har mer att bidra med än Zuboff – som fortsätter att sätta sitt hopp till företag som Apple, vilka hon uppfattar som en godartad motvikt till “övervakningskapitalismen”.

Läs artikeln ur Dagens ETC, “Kan vi ta tillbaka internet?

2019-04-06 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte onsdag 17 april

DFRI håller öppet styrelsemöte onsdag den 17 april 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-03-14 av John Andersson
Wikimedia Sverige

Ett tillgängligare Wikipedia genom Wikispeech: arbetet fortsätter

500px-wikispeech_logo_proposals_v1_logo_3-svg

For the blog post in English, see below.

Wikimedia Sverige har mottagit 3 miljoner kronor i finansiering från Post- och telestyrelsen för fortsatt utveckling av mjukvaran Wikispeech. Wikispeech är en talsynteslösning som kommer att göra Wikipedia mer tillgängligt för de som av olika orsaker inte kan läsa.

Arbetet med att utveckla Wikispeech kommer att ske tillsammans med Kungliga tekniska högskolan och Södermalms talteknologiservice AB. Därtill kommer vi att samarbeta runt utvecklingen med bl.a. vår tyska systerförening Wikimedia Deutschland samt Mozilla Foundation och få värdefull återkoppling från Dyslexiförbundet.

I projektet kommer vi att utveckla verktyg som gör det enkelt för alla att bidra till att göra talsyntesen bättre samt skapa röster och lexikon på andra språk. Beroende på intresse och kunskap hos den som bidrar till projektet kan detta till exempel innebära att volontären spelar in sin egen röst eller annoterar ljudfiler med lingvistisk information.

Inspelningar av ord kan användas direkt i exempelvis Wikipedias artiklar eller i den fria ordboken Wiktionary eller som strukturerad data på Wikidata. All denna taldata kommer även att vara tillgängliga för alla som vill använda den, från forskare till produktutvecklare till språkbevarare. För att förenkla återanvändning kommer allt material att vara uppmärkt med CC0, vilket innebär att det inte ställs några krav alls på den som återanvänder vår data.

Inledningsvis, i vårt arbete inom ramen för det här projektet, fokuserar vi på svenska, men vi kommer att bygga all mjukvara så att den fungerar på alla språk.

För AI-utveckling och forskning i Sverige och internationellt kommer dessa data att vara av stort värde för att förbättra talbaserade funktioner. Talbaserade lösningar kräver tusentals timmar med talinspelningar med viss lingvistisk information. Att samla in dessa data är dyrt, vilket är anledningen till att kommersiella aktörer bara erbjuder talbaserade lösningar på ett fåtal språk.

Eftersom vårt projekt kommer att nyttja crowdsourcing kan vi dock samla in stora mängder data, inte bara för de språk som är mest lönsamma för kommersiella produkter utan även för olika hotade språk och minoritetsspråk. Genom det stora globala nätverket av Wikimedia-volontärer kommer vi att kunna samla in data för språk som har få eller inga resurser idag. Att kunna lansera projektet i år, under Det internationella året för ursprungsspråk, känns därför extra kul.

Vi kommer också att arbeta för att ha en variation av talare även inom språken. Med hjälp av denna resurs kommer det att vara möjligt att skapa produkter som kommer kunna användas av så många som möjligt. Detta är centralt för att olika talbaserade system inte skall vara diskriminerande (och exempelvis bara fungera för manliga röster med Stockholmsdialekt).

Making Wikipedia accessible through Wikispeech: the work continues

Wikimedia Sverige has received a 3,000,000 SEK (ca. $322,000 or €285,000) grant from the Swedish Post and Telecom Authority for further development of the Wikispeech software. Wikispeech is a speech synthesis solution that’s going to make Wikipedia more accessible to people who for various reasons cannot read.

We are going work on Wikispeech together with the KTH Royal Institute of Technology in Stockholm and Södermalms talteknologiservice AB, a speech technology company. We are also going to collaborate with Wikimedia Deutschland, our sister chapter in Germany, and the Mozilla Foundation, among others. The Swedish Dyslexia Association is going to provide valuable feedback.

In this project we are going to build tools that make it easy for everyone to contribute and improve the speech synthesis and to create voices and glossaries in other languages. Depending on the contributor’s interests and knowledge, it could mean e.g. recording their own voice or annotating audio files with linguistic information.

The word recordings will be available for direct use e.g. in Wikipedia articles, in the free dictionary project Wiktionary or as structured data in Wikidata. The collected data will also be made available to anyone who wants to use it: from researchers to product developers to language preservers. All the data will be released under the CC0 Public Domain Dedication in order to make it as simple as possible to access and re-use – without any requirements imposed on the user.

Initially, within the scope of this project, we are focusing on Swedish, but all the tools we develop are going to be language-agnostic.

The collected data is going to be very valuable for AI researchers and developers in Sweden and internationally as they work on improving speech-based solutions. Those require thousands of hours of speech recordings, as well as certain linguistic information. Collecting all this data is expensive; as a consequence, commercial developers only provide speech-based solutions for a small number of languages.

However, because our project is going to make use of crowdsourcing, we will be able to collect large amounts of data – not only for the languages that rake in the most money for commercial actors, but also for minority languages and languages in danger of extinction. By tapping into the global network of Wikimedia volunteers, we will be able to collect data for languages that today have few, if any resources. That’s why launching the project during the International Year of Indigenous Languages feels especially appropriate.

We are going to strive for a diversity of speakers within any given language as well. That way, our resources will be useful for building products that can be used by as many people as possible. This is a key factor for developing speech-based systems that do not discriminate – such as by only recognizing male voices with a General American accent.

2019-03-13 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte måndag 25 mars

DFRI håller öppet styrelsemöte måndag den 25 mars 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-03-08 av rasmus
Copyriot

Hur ska biblioteken bekämpa lögner?

Biblioteket är inget mindre än den femte statsmakten. Vid sidan av riksdag, regering, domstolar och press, tronar biblioteket som ”en konstitutionell pelare som balanserar andra statsmakter”. Detta fastslås i den nationella biblioteksstrategi som på torsdagen överlämnades till regeringen av utredaren Erik Fichtelius.

Pretentionerna är uppfriskande höga, på gränsen till svindlande. Biblioteken ska inte bara utbilda barn och vuxna i kritisk förståelse av sökmotorer och algoritmer. De ska även motverka en fragmentering av det offentliga samtalet – med bibehållen öppenhet inför alla tänkbara perspektiv. Å ena sidan slås det fast att biblioteken ska avstå all slags censur och inta ”en neutral hållning” gentemot den information man tillhandahåller. Å andra sidan sidan ges de uppgiften att bekämpa ”lögner och propaganda”, att försvara demokratin mot de ”inre och yttre aktörer” som vill den illa. Därigenom är den femte statsmakten även en del av Sveriges civilförsvar – allt enligt den nya biblioteksstrategin.

Vad detta innebär i praktiken är svårare att säga. Jag tänker på Henrik Bromanders aktuella roman Högspänning, där huvudpersonen Lotta söker orsaken till sina kroppsliga plågor. På stadsbiblioteket beställer hon fram all litteratur som behandlar temat elallergi. Bibliotekarien kommer upp från magasinet med en trave böcker, inklusive några som – tvärtemot etablerad läkarvetenskap – hävdar att detta är en verklig åkomma. Med bibliotekets hjälp vinner Lotta en ny identitet som elallergiker. Är det så den femte statsmakten ska fungera? Bibliotekarierna ställs inför svåra avvägningar i floden av egenutgivna konspirationsteorier.

Men bibliotek består inte bara av bibliotekarier och böcker. En allt viktigare del består av den digitala infrastruktur som i hög grad köps in från externa företag. Hittills har varje enskilt bibliotek i huvudsak fått ansvara för sin egen digitalisering och därför inte haft annat val än att, grisen i säcken, köpa vad som erbjuds av globala medieföretag, ofta till hiskeligt höga priser. På köpet har biblioteken i hög grad förlorat kontrollen över vilka e-böcker och tidskrifter som de själva tillhandahåller, liksom över sorteringen av sökresultat.

Biblioteken har kort sagt outsourcat vitala delar av sig själva till multinationella företag. Den utvecklingen måste vändas om biblioteken ska kunna stå pall som en femte statsmakt. Detta har Fichtelius insett och föreslår en stärkt gemensam infrastruktur, under Kungliga bibliotekets ledning.

Kort sagt ska staten rycka tillbaka initiativet från de storföretag som hittills haft en lönsam marknad i det svenska biblioteksväsendet. Bygget av en alternativ infrastruktur ska bli intressant att följa. Hur mycket man än försöker att bara vara en neutral förmedlare, finns det alltid inbyggda värderingar i organiseringen av ett bibliotek.

* * *

Ovanstående kommentar publicerades i dagens Sydsvenskan. Uppföljning kanske kommer, kanske inte, beroende på hur det övriga mottagandet av biblioteksstrategin artar sig. Kan tillägga att jag i någon liten utsträckning har kunnat följa utredningen och även komma med synpunkter, som ledamot i Kungliga bibliotekets forskarråd.

2019-03-01 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Tema för Wikimania 2019: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen

English at the bottom


sustainable_development_goals

Wikimedia Sverige och Wikimanias organisationsteam kan nu stolt presentera det officiella temat för Wikimania 2019: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen. Vi har dessutom den stora äran att tillkännage Michael Peter Edson, medgrundare till The Museum for the United Nations — UN Live, som huvudtalare.

Har du någonsin funderat över Wikimediarörelsen i termer av hållbar utveckling? Hur fri kunskap skulle kunna ha potential att på riktigt förändra människors liv? Eller hur vi genom samarbete, innovation och passion faktiskt skulle kunna bidra till en bättre värld? Detta vill vi börja fundera över och inleda konversationen.

I september 2015 enades nästan alla världens länder om en “global uppmaning till handling för att utrota fattigdom, skydda planeten och se till att alla människor lever i fred och välstånd.” Sjutton globala mål (Sustainable Development Goals, SDGs) tillkännagavs, som alla siktar mot en hållbar värld. Wikimediarörelsen har, i arton år, radikalt förändrat hur människor ser på Internet, kunskap och informationsdelning.

Wikimediaplattformarna har vuxit sig större än vad någon förmodligen hade kunnat förutse. Deras påverkan på människors vardag är oerhörd. De tillgängliggör stora delar av mänsklighetens samlade kunskap till många människors fickor, utan kostnad och utan att deras data säljs vidare. Frågan är hur man tar nästa steg. Vi tror att Wikimediarörelsen har outnyttjad potential. Det är också troligt att FN, internationella organisationer och välgörenhetsorganisationer saknar kunskap om Wikimediarörelsen. Vad skulle hända om vi kunde brygga dessa kunskapsluckor? Vad skulle hända om vi kunde börja stärka varandra? Starka kopplingar mellan Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen skulle kunna låsa upp möjligheter med kraft att förändra världen.

“The Global Goals can only be met if we work together. To build a better world, we need to be supportive, empathetic, inventive, passionate, and, above all, cooperative.”
– 17:e globala målet

Michael Peter Edson berättar för oss att The Museum for the United Nations – UN Live redan har inspirerats av Wikimediarörelsen: det arbete vi utför, hur vi organiserar oss och vårt globala engagemang, som “skapar oerhört stort värde för mänskligheten på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig för bara några år sedan.” Wikimediarörelsen skulle kunna vara ett viktigt tillskott i receptet för en hållbar värld, i linje med de Globala målens vision, om vi stärker våra band till andra centrala aktörer. Michael säger:

Det jag älskar med de Globala målen är att de delas av oss alla. De tillhör inte
mig. De tillhör inte dig. De tillhör alla. Och de kräver insatser från alla om vi ska
lyckas. De Globala målen finns till just för att hjälpa grupper som Wikimedia att
föra  samman intressenter för att hitta nya sätt att verka för en hållbar
framtid.

De sjutton globala målen har gett människor, organisationer och regeringar över hela världen ett gemensamt ramverk för sitt arbete, sina ansträngningar och investeringar. Särskilt relevanta för Wikimedias uppdrag inkluderar mål 4 om rätten till god utbildning, mål fem om jämställdhet, mål 9 om innovationer, 10 om att stärka människor oavsett bakgrund, 17 om stöd för att utveckla globala partnerskap och 11-15 om att skapa hållbara samhällen.

Målen går hand i hand med Wikimedias vision, och som en global rörelse med en unik resurs har Wikimedias volontärer, partners, Wikimediastiftelsen och projekten själva en viktig roll att fylla för att uppfylla målen. Genom att använda de Globala målen som ett tematiskt ramverk för Wikimania 2019 hoppas vi väcka tankar och en viktig diskussion om hur Wikimediarörelsen kan bidra till att uppfylla de Globala målen.

Wikimania 2019 äger rum 14-18 augusti på Stockholms universitet. Med temat, med Michael Edson och Museum of the United Nations – UN Live, med fri kunskapsledare från hela världen och relevanta stakeholders hoppas vi kunna fylla fem dagar med banbrytande diskussioner om Wikimedias och den fria kunskapens roll i att uppfylla de Globala målen.

FN skriver att “de Globala målen bara kan nås om vi arbetar tillsammans.” Låt oss påbörja det arbetet.

English Translation:


Have you ever thought about the Wikimedia movement in terms of sustainable development? How free knowledge could have the potential to radically change peoples’ lives? Or how we through cooperation, innovation and passion actually could build a better world? Perhaps you haven’t, but we want to think about it. To start the conversation.

In September 2015, nearly all countries in the world agreed on a “universal call to action to end poverty, protect the planet and ensure that all people enjoy peace and prosperity”. Seventeen Sustainable Development Goals (SDGs) were announced, all of them aiming towards a sustainable world. The Wikimedia Movement has, for 18 years, radically changed the way people view Internet, knowledge and the sharing of information.

The Wikimedia platforms have grown bigger than probably anyone could have expected. Their effect on people’s everyday life is huge. They bring large parts of humanity’s combined knowledge into many people’s pockets, without cost and without their data being sold. The question is how to get to the next step. We believe that the Wikimedia movement has unused potential. It is also likely that the United Nations, international organizations and global charities lack knowledge of the Wikimedia movement. What if these knowledge gaps could be bridged? What if we could start strengthening each other? Strong connections between Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals could unlock potential with the power to change the world.

“The Global Goals can only be met if we work together. To build a better world, we need to be supportive, empathetic, inventive, passionate, and, above all, cooperative.”
– Goal 17 of the Global Goals.

As Michael Peter Edson states, The Museum for the United Nations — UN Live has already been inspired by the Wikimedia movement: the work we do, how we organize ourselves and our global commitment, “creating enormous value for humanity in a way that nobody could have imagined a few years ago.” The Wikimedia Movement could prove an important addition to the recipe for a sustainable world, in line with the vision of the SDGs, if we strengthen our ties to other central actors. He says:

The thing I love about the SDGs is that they are shared goals. They don’t belong to me. They don’t belong to you. They belong to everyone. And they require effort from everyone if we are going to succeed. The SDGs are there exactly to help groups such as Wikimedia bring stakeholders together to find new ways to take action to create a sustainable future.


The seventeen Sustainable Development Goals have given people, organizations and governments across the world a shared framework for their work, efforts and investments. Of particular relevance to Wikimedia’s mission, the goals include the right to quality education (goal number 4), a reduction of gender inequalities (goal 5), ensuring innovations (9), empower people regardless of their background (10), support to develop global partnerships (17) and achieving sustainable societies (11-15).

They correspond well to Wikimedia’s vision, and as a global movement with a unique resource, the Wikimedia volunteers, the affiliates, the Wikimedia Foundation and the projects themselves arguably have an important role to play to achieve the goals. By inviting the SDGs as a thematic framework for Wikimania 2019, we hope to give food for thought and discuss how the Wikimedia movement can contribute to achieving the Sustainable Development Goals.

Wikimania 2019 will take place 14-18 August at Stockholm University. With the theme, with Michael Edson and the Museum of the United Nations – UN Live, with leaders within free knowledge across the world, and with relevant stakeholders we hope to give room for five days of pioneering discussions on the role of Wikimedia and Free Knowledge in fulfilling the SDGs.

As stated by the UN, “the Global Goals can only be met if we work together.” Let’s start that work.

2019-02-21 av rasmus
Copyriot

“Spotify Teardown” är ute på MIT Press

Sedan någon vecka finns den till slut ute, boken som sammanfattar vårt nu avslutade forskningsprojekt, Spotify Teardown. Inside the Black Box of Streaming Music (MIT Press). Den har redan fått en del uppmärksamhet i amerikanska tidningar som Rolling Stone och Salon och har fått kortfattade recensioner på Neural och Big Think.

Trots att boken är utgiven på ett stort akademiskt förlag, är den rimligt prissatt – på de svenska nätbokhandlarna kan den nu köpas för 179 kronor.

Efter att ha medförfattat två böcker om Spotify, plus flera forskningsartiklar, känner jag mig nu väldigt färdig med ämnet. Måste bara skriva ett efterord till den danska(!) utgåvan av Den svenska enhörningen – som för övrigt går att köpa till riktigt billigt pris på årets bokrea, 55 kronor.

2019-02-19 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte och workshop måndag 25 februari

DFRI håller öppet styrelsemöte måndag den 25 februari 18:30 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Mellan 19:30 och 21:30 håller vi en workshop i installation och drift av YunoHost.

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Ange gärna om din anmälan avser styrelsemötet, workshopen eller båda. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2019-02-18 av rasmus
Copyriot

Gula fackföreningar, kontrollerade av Amazon? Ett scenario som visar vad inskränkt strejkrätt kan betyda i verkligheten

Jag måste erkänna att jag har lite svårt för talet om att “försvara strejkrätten”. Precis som när man ska “försvara asylrätten” eller “försvara upphovsrätten”, förutsätts en mänsklig rättighet som redan finns i nån sorts otvetydigt skick. Så är det ju inte. Både strejk-, asyl- och upphovsrätt utgår från juridiskt konstruerade rättssubjekt och rättsobjekt. Hur dessa hänger samman med den materiella verkligheten, via juridiska resonemang om “skälighet”, är aldrig så entydigt som den liberala rättighetsretoriken vill få det till. Rättigheternas faktiska innebörd skiljer sig beroende på sammanhang och på de inblandades sociala ställning.

Dagens så kallade strejkrätt är givetvis redan villkorad på en massa sätt. Inte nog med att man måste varsla. Man måste först och främst ha en formell anställning att strejka från. Frilansarbetare har ingen strejkrätt, eftersom strejkrätten i själva verket inte är en rätt att strejka, utan en utbyggnad på anställningsskyddet. Den säger att strejk, under vissa omständigheter, inte är giltig grund för avsked.

Regeringen är nu i färd att inskränka strejkrätten. Ett fackförbund ska inte längre få ta till strejk mot en arbetsgivare som redan har slutit avtal med ett annat fackförbund. Vad detta handlar om i praktiken är alltså något mer än bara frågan om att strejka eller inte strejka. Det handlar om att ändra förutsättningarna för facklig organisering och för kollektivavtal.

För att förstå vad som håller på att ske med arbetaren bör vi nog tala mindre om abstrakta rättigheter och i stället blicka framåt mot konkreta scenarion. Vad det handlar om kan sammanfattas i begreppet “gula fack“. En nyttig ingång ur juridiskt perspektiv ges av Rasmus Hästbacka i Arbetaren.

Det tydligaste scenariot jag har sett har postats av Daniel Håkansson på Facebook. Jag klistrar in det i sin helhet (med viss html-redigering):

Om man t e x leker med tanken att en glesbygdskommun med ont om jobb blir uppvaktad av jätteföretaget Amazon år 2022.

Akt 1:
Amazon vill etablera lager i Sverige. Amazon gullar med kommunalråd och strateger, får mark, el och vägar halvgratis och smäller upp bautalagret som täcker Skandinaviens e-handelsvägar . Kommunalråden ser räddningen för bygden och har inte som huvudansvar eller -fokus att fundera på hur Amazon behandlar sina anställda.
Nu är lagret byggt.

Akt 2:
För att få jobb på Amazon måste man anställas av Amazon Workers. Ett bemanningsbolag , som i sin tur har kollektivavtal med en “fackförening” som heter Amazon Workers Group . Styrd av Amazon via bulvaner.
Som arbetssökande har du inga rättigheter. Det är ytterst svårt att vinna ett mål mot ett bolag som inte ger dig anställning. Du måste vara skicklig och företaget ovanligt klantigt för att vinna en sådan tvist.
Möjligen kan det vara påstätt av den privata arbetsförmedlingen som kan tvinga dig söka allt, eventuellt även den ägd av Amazon via bulvanbolag.
Nu är de anställda på plats, “organiserade” i Amazon Workers Group och verksamheten igång. Varorna börjar flöda ut och det går bra.

Akt 3:
Amazon Workers Group har tecknat ett “kollektivavtal” med Amazon Workers. I kollektivavtalet är det samma slavliknande villkor som Amazon har på sitt lager i Tyskland. Eftersom Sverige inte har lagstadgad minimilön så finns det inget juridiskt golv för hur usla avtal kan vara .
De anställda får sina löner enligt det avtalet.

Akt 4:
Handels eller Transport försöker teckna avtal med det nya företaget. Amazon vägrar eftersom man bara bemannar med “konsulter” från Amazon Workers. Amazon stämmer skiten ur Handels för företagsrättskränkningar. Amazon Workers hävdar att man har giltigt avtal med Amazon Workers Group.

Akt 5:
Handels har inga medlemmar på arbetsplatsen eftersom Amazon är 100% antifackliga och har som central affärsidé att vara så. De som tas ut i konflikt av Handels kommer inte få några timmar av bemanningsbolaget och därmed inte kunna åstadkomma någon skada för arbetsköparen, vilket är vad strejk handlar om. Ej heller kommer Handels komma in i lagret för att vara strejkvakt.
Handels kan alltså ej utlösa strejk. Däremot försöka med en blockad liknande den vid Toys R Us. Men eftersom Amazon har ett enligt lagen giltigt avtal med Amazon Workers flygs det in tio toppjurister från New York som stämmer skiten ur Handels, får blockaden ogiltigförklarad enligt Ylvas (och Handels!) “smarta” förslag. AD dömer enligt den nya lagen till fördel för Amazon. Inga krumbukter kommer att hålla, såsom nuvarande förslag ser ut så kommer Handels förlora i detta scenario.

Akt 6:
Amazon slår ut stora delar av den svenska detaljhandeln p.g.a. sina lägre priser. Coop, ICA med flera som fortfarande har avtal med Handels tecknar i desperation avtal med Amazon Workers för sina lager efter “omstruktureringar” av verksamheten.

Akt 7:
På betald övertid med traktamente håller de sista pamparna högtidstal om den svenska modellen. Medlemmar har de inte kvar men strejkkassan kan användas till fallskärmar i flera årtionden.
Man kan också lätt se att billighetsföretag kommer ha lätt att få den allmänna opinionen med sig. D.v.s. folk i allmänhet kommer ha det så uselt att dom kommer vara lätta att manipulera i opinionen för att prioritera lågpris framför allt annat. Det syns t.ex. tydligt i de taxikonflikter som utspelar sig i Europa där branschen försöker hålla undan slaveribolagen Uber och Cabify, många medborgare har det så uselt, d.v.s. lika uselt som uberslavarna, att dom vänder sig emot de “priviligerade” taxiförarnas krav på lag, ordning och vettiga priser och älskar sitt Uber, tillsammans med högerpolitikerna.

Scenariots skildring av ett maskopiförhållande mellan koncernen Amazon, bemanningsföretaget Amazon Workers och den gula fackföreningen Amazon Workers Group tydliggör saker så mycket bättre än vad någon rättighetsretorik hittills har gjort.
Allt som kan tilläggas är att det finns ett ord som sedan snart hundra år använts för just den här typen av organiserad maskopi, där olika intressen “knyts ihop” – med statsmaktens skälighetsbedömningar som yttersta garant för påtvingad arbetsfred. Ordet för en sådan ordning är fascism, efter det latinska ordet för “knippe”, fascis. “Fascism … literally means the politics of bundling”, som fascisten Nick Land själv uttrycker det.

2019-02-13 av Peter
:DFRI

FRA-lag föreslås i Norge

Hugin och munin ser dig!

Ett förslag till en ny lag om etterretningstjenesten har varit ute på remiss i vårt grannland Norge. Lagen har vissa likheter med den så kallade FRA-lagen som infördes i Sverige efter en livlig debatt för tio år sedan. Det handlar om massövervakning av all elektronisk kommunikation som passerar den norska gränsen.

En stor del av den norska gränsen är ju mot Sverige så denna massövervakning riskerar att drabba många svenska innevånare. DFRI har tillsammans med dataskydd.net lämnat ett remissvar där vi är mycket kritiska till de inskränkningar av mänskliga rättigheter som lagen innebär.

Vårt remissvar (pdf, 6 sidor)

Lagförslaget (pdf, 395 sidor)

2019-02-08 av rasmus
Copyriot

Rapport från CTM och Transmediale 2019

Vad kan då sägas om årets upplagor av de berlinska syskonfestivalerna Transmediale och CTM, som gick av stapeln förra veckan? Jag måste erkänna att det i år var svårt att urskilja ett tydligt tema hos någondera.
Förra årets konferensprogram på Transmediale kändes osedvanligt brännande, med ständiga återkopplingar till aktuella problem med fascism och högerpopulism. Om det i år gjordes ett nödvändigt försök till fördjupning, kretsande kring empati i digitala kulturer, med återkommande hänvisningar till Raymond Williams begrepp “känslostrukturer”. Men åtminstone för mig förblev det hela rätt diffust. Upplevelsen kan ha varit annorlunda för deltagarna i de studiecirklar som Transmediale i år ordnade under månaderna före festivalen, vilket ter sig som ett bra drag.
Däremot erbjöds i år över huvud taget ingen konstutställning. Jag som har besökt Transmediale från och till sen elva år märker en tydlig förskjutning mot konstnärliga installationer till en allt starkare dominans av mer eller mindre akademiska panelsamtal, varvade med performance och videoverk. Besökarantalet fortsätter vara slående stort, med starkt inslag av konstskolestudenter från nordvästra Europa, men givetvis också berlinare, inklusive de öst- och sydeuropeiska diaspororna.
Jag ska även erkänna att jag inte ägnade så mycket tid åt konferensprogrammet i år. Delvis eftersom vi hade mycket förberedelser att göra för vår egen workshop på Transmediale (som samlade ett fyrtiotal deltagare från alla Europas hörn i livliga samtal). Delvis eftersom det fanns lockande punkter på CTM:s parallella dagsprogram på Bethanien.

CTM firade 20 år sedan grundandet, då som Club Transmediale; ett klubbprogram riktat till Transmediales besökare. Efter hand har CTM vuxit och löper nu över tio dagar, med inte bara klubbnätter och konserter utan även en konstutställning samt ett alltid spännande samtalsprogram. Inriktningen är på musik (och ljud) med bra global utblick och tydligt lyftande av politiskt aktuella frågor. Även om föredragen på CTM:s program givetvis har varierande kvalitet, känns de ofta mer kompakta än de ofta väl utdragna panelsamtalet på Transmediale.

I år besökte jag två föredrag som hakade i varandra bra, i det att båda gjorde ansatser till att summera vad som har hänt med musiken under 2010-talet. Ett ofrånkomligt nyckelord i sammanhanget blir då “chill“, som beteckning på vår tids muzak. Som bekant premieras “chilla” spellistor systematiskt av såväl Spotify som Youtube. Vi berör saken i vår alldeles nyutgivna bok på MIT Press, men de bästa analyserna som jag har läst kommer från musikjournalisten Liz Pelly. Tyvärr anlände jag inte i tid för att höra hennes föredrag på CTM, men i torsdags togs ämnet upp av ytterligare två skärpta tänkare.

Kulturteoretikern Paul Rekret gav en briljant exposé över det gångna årtiondets ny-ambienta våg; musik utan tvära skiften, i breda drag påminnande om landskapsmåleri. Jag citerar lite från programtexten:

Critics have of late discerned a tendency towards a “chill” aesthetic in popular music. A mellowed edge is detected not only in pop but also recent predilections for ambient, fourth world, and new age reissues or in the current dominance of functional playlists as a frame for music consumption. This is usually put down to music’s easy availability on streaming platforms: a boundless stream of sound is paralleled by perceptual drift tolerated by atmospheric or ambient sonic tropes.

Det handlar inte om att vara för eller mot den ambienta estetiken, men om att förklara dess skiftande roll i en given historisk kontext. “Chill” korresponderar enligt Rekret till finanskrisen och dess efterföljande trauman; opiatmissbrukets utbredning i USA är en tänkbar parallell. Samtidigt är det uppenbart hur spellistorna lyfter fram “chill” som ett sätt att optimera givna aktiviteter (plugga, jobba, koppla av). En mer inommusikalisk historieskrivning kan handla om den musikaliska “maximalism” som satte fart under nollnolltalet, särskilt inom kommersiell dansmusik (EDM), men till slut nådde en gräns, kollapsade och slog över i vår tids chillparadigm. Men allra mest konkret blir det såklart i streamingföretagens affärsintressen. Den som lyssnar på “chill”, lyssnar utan att tänka på sitt lyssnande och blir efter hand bekväm med detta och då även allt mer fast i den aktuella tjänstens utbud av spellistor, där låtar flyter fritt från sin ursprungliga kontext. Att kasta samman musik i spellistor är en djupt ideologisk operation; man raderar ut dissonanser och tidigare sammanhang till förmån för en falsk enhet.

Nästa talare var musikvetaren Robin James som talade under rubriken “Resilience, Sonic Patriarchy, & Feminist Melancholies“. En aning mer akademiskt presenterat än föregående och bitvis svårare att följa, men hon har lagt upp sitt manus och gav dessutom roliga exempel från det gångna årtiondets topplistemusik. Jag måste nog läsa igen innan jag vågar sammanfatta, men en slutslutsats handlade om skillnaden mellan chill och melankoli, där Robin James tydligt tog ställning för melankolin och den feministiska potentialen i att hålla fast vid ilskan.
Här hade man gärna hört en kommentar från Jeremy Gilbert, som på Transmediale dagen efter, med obligatorisk hänvisning till Spinoza, förnekade att det över huvud taget kan vara negativitet som leder till politisk förändring. “What radicalizes people is making them feel their capacity, not making them feel their oppression”, menade Gilbert, men om detta ska översättas i feministiska termer, får vi nog just det som Robin James ville attackera.
Gilbert var medveten om att han nog provocerade den berlinska publiken när han även ifrågasatte den politiska potentialen i kall, hård eller aggressiv musik. Själv måste jag säga att hans syn på politisk estetik känns mycket begränsande. Givetvis finns det skäl att utforska breda spektrum att känslor genom ljud, musik och dans. Detta är också vad CTM år efter år lyckas göra så väl i sitt konsert- och klubbprogram.

Jag hann bara besöka ett fåtal evenemang men kan nämna några för att antyda bredden. Yair Elazar Glotman och Mats Erlandsson framförde en ny version av sin elegi Negative Chambers, nu med kombination av elektronik och en kammarensemble (violin, cello, kontrabas, viola da gamba och trombon). Det gick från oerhört gripande mikrotonal instrumentalmusik, via ett mittparti där jag ärligt talat inte tyckte att elektroniken samspelade så väl med ensemblen, innan allt åter flöt samman i en flod av ljud – inne i ett akustiskt speciellt högtalarrum i Berlins gamla radiohus, med så kallat 4D-ljud.
Därefter bar det iväg till Kreuzberg och den första spelningen någonsin med Yung Leans punkband Död Mark. Jag tyckte det var jävligt bra.
Som vanligt curerade CTM också en rad klubbnätter på Berghain, vissa med mer noise och punk, andra mer renodlat dansant, som på fredagkvällen när vi gick dit efter att ha hållt vår workshop. De två inslag som gjorde starkast intryck på mig var dels den oerhörda frenesin hos MCZO & Duke från Tanzania, dels den brutala techno som levererades av den iranske kompositören Ata Ebtekar. Sen fortsatte det med mestadels hård och snabb dansmusik, i likhet med förra årets omtalade gabbersession (som jag faktiskt älskade).

Jag hade även tänkt säga några ord om CTM:s konstutställning på Bethanien, men det får bli kortfattat. Bland videokonsten fanns det ett par verk med tydligt afrofuturistisk estetik, men inget som riktigt fastnade, inte alls som förra året då de visade Lawrence Leks kusliga Sinofuturism (1839 – 2046 AD).

Hoppas kunna återvända till båda festivalerna nästa år!

2019-02-04 av rasmus
Copyriot

The next step in the automation of rave? (Transcript from a workshop at Transmediale)

At this year’s Transmediale, I arranged a workshop together with Axel Gagge, Frida Sandström and Pedram Nasouri. Connecting to the festival’s larger theme, we invited the participants to discuss what a dancefloor can be. Our own interventions came from very different perspectives, such as physics, choreography and political activism. Here follows a transcript of my own presentation in the workshop.

In the history of popular entertainment, disco and rave represents a great leap towards more automation. Replacing the live orchestra with a discjockey makes the night club more productive, in strictly economic terms. In such terms, the orchestra and the DJ may could appear as just two ways to produce the same entertainment commodity – dance music. But we all know that there is more to the story than just capitalist efficiency. The dancefloor itself has become something different.

Disco and rave also marked the historical abolishment of the dancing convention typical of Western modernity, namely partner dance – dancing in a couple.
Instead of facing one chosen partner, we now have several alternative directions on the dancefloor. We may dance alone, in our own world, with the face turning in all directions as a part of the dancing body.
We may also dance in smaller groups of friends, facing each other.
Or we find ourselves standing in a line at the dancefloor, everybody facing forward towards the DJ, seeing mostly the backs of other dancers – just like at a conventional rock consert.
If everybody is facing forward, this brings a certain comfort to the dancefloor, because there is no risk of meeting the eyes of other people. We do not say that this is wrong, but we have been thinking about how it changes the way we are dancing, and the way we experience collectivity.

At some dancefloors, there is a sense that the dancing itself has become automated. Not just in the sense of being a slave to the rhythm, but of each body becoming just a part of one big machine. Techno as the highest stage of automation.

But there is also an apparently opposite tendency that we can observe at other dancefloors (or indeed at the same dancefloor, a few meters or a few hours away). Here the dancing is experienced as the immediate expression of individual feelings; each person bringing her own feelings into the common space, in order to share them with others. This is how I understand the concept of “radical self-expression” that is a cornerstone in the official ideology of Burning Man. But our experience from so-called burner raves is that this cult of individuality, in the end, turns out to be quite conformist. There is an unspoken norm for how you should look and how you should move when you are “expressing your true self”.

This difference in how dancing is experiences may correspond to different party environments or architectures.
On the one hand, think of the typical techno bunker; rough concrete walls that do not provide any visual distraction from the sonic experience. Because the bunker is not a complex space, it may allow for more musical complexity. But as a by-product, such spaces also tend to elevate the individual DJ to the center of attention. It simply does not make much sense to look in any other direction, just like it does not make much sense to do anything else than to dance.

In contrast, think about open-air environments that include natural complexity and secret spots, or think about a club filled with visual arts, labyrinthic passages and other surprises. Chill-out opportunities may draw people away from the activity of dancing. But complex environments also makes the DJ appear less central, and invites people to contemplate the collective effort that is behind every rave party.

Do ravers feel that they dance to music delivered by a DJ?
Or that they are invited to a temporary space, created through collective effort?
Or do they identify as consumers who, having paid twenty euro at the door, are entitled to entertainment?
This is a deeply political question, with repercussions far beyond dancefloors.
It surely has a long history. Even before disco, dancefloors could differ much in character.
But historically, the introduction of new machinery on the dancefloor has forced a renegotiation of roles and responsibilities.

The concept of “live music” was invented around 1930, in response to automation. First, cinema orchestras were replaced by sound movies. Soon after, many cafes and restaurants saw themselves economically forced to play recorded music instead of employing performing musicians. Facing a massive unemployment crisis, musicians themselves reacted in contradictory ways. (The situation in fact bear strong parallels to the contemporary debates over robotization and human obsolescence.)

Initially, many musicians reacted with resignation. After observing how machines took the place of human musicians in cinemas, many concluded that “the mechanization of music” would proceed swiftly towards its inevitable ending: a future with no musicians at all, only machines playing fully automated music.
As some tried to formulate a resistance to that scenario, around 1930, the concept of “live music” was established. Musicians and cultural critics initiated a campaign to educate the public about the magic that could only happen in the presence of real, human musicians. Liveness, to put it briefly, is the name of that which can not be reproduced by a machine.
The campaign was not anti-technology. It recognized that recorded music had legitimate uses, but aimed to limit it to particular social settings, letting live performances persist in a protected reserve.
To things about this campaign are worth pointing out here:
1. It was partly successful. In the early 1930s, many had though that automation would soon make dance orchestras obsolete. But this did not happen. Live orchestras would persist as the default source of dance music for another 40 years, that is, until disco arrived.
2. It was never simple to draw a clear line between “live music” and “mechanical music”. How much audio technology could be used by live musicians before their music lost its liveness? As programmable synthesizers began appearing on stage, liveness collapsed as a binary and became more of a spectrum. And on this spectrum, even discjockeys could claim a space as a new kind of semi-live musical performers. Be it that some of today’s superstar DJ’s do not do more on stage than press play and wave their hands. Their personal presence does still matter.

The historical experience of disco and rave also demonstrates how liveness can be reinvented, in response to the introduction of new technology. So far, it seems like a dancefloor needs someone present that can take responsibility for the music and act as a point of projection for the musical experience.

On the other hand, it is not hard to imagine how the automation of entertainment could take another leap, replacing the discjockey with an algorithm.

Unlike a human DJ, the robot DJ could analyze the qualities of all music that has ever been recorded. The same algorithm could also analyze the dancefloor in real time through various kinds of sensors spread out in the room.

From a commercial perspective it certainly would make sense to cut costs by replacing a human DJ with an algorithm. But how would dancefloors react to the disappearance of the DJ? Or to the appearance of surveillance technology? Or to the lack of a given center of attention? Would it force a visual or architectural rearrangement? Would liveness be reinvented in yet another form? What would be the status of the meta-algo-DJ, that is, the human responsible for the choice of a particular algorithm for a particular dancefloor?
Such questions do have a wider significance. I think they can help to reveal certain blind spots in the current debates over automation and artificial intelligence, both in the mainstream and in those parts of the left attracted to “fully automated luxury communism”. There is a widespread tendency to forget that automation is not evenly distributed and does not have one given direction, but also triggers various counter-movements.

Therefore I would now like to open the first of four group discussions by asking: How do you imagine the next step in the automation of rave? What would be a dancefloor at the maximum of automation – and what would its inhabitants care about?

2019-02-04 av Alicia Fagerving
Wikimedia Sverige

Biblioteksdatahackathonet – en dag av lärdomar och erfarenhetsutbyte

Arbete pågår! Foto: Mia Jacobsson, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons.

Om du någon gång har letat efter information på ett svenskt bibliotek – till exempel för att skriva en väl källbelagd Wikipediaartikel – så är du säkert bekant med katalogen Libris. Kungliga biblioteket (KB), som tar hand om denna ingångsport till hundratusentals böcker och tidskrifter, jobbar just nu för fullt med utvecklingen av Libris XL – ett nytt, bättre Libris som utnyttjar möjligheterna med Länkade Öppna Data (LOD). LOD möjliggör inte endast mer effektiva sökningar i materialet, utan även gör datan lättare att återanvända av såväl människor som datasystem. Genom att kombinera data från olika källor kan man skapa lösningar, som webbplatser och appar, som är mer än bara summan än beståndsdelarna. Fler och fler institutioner väljer att tillgängliggöra sina data; du kan se exempel på såväl dataset som tjänster på https://oppnadata.se/showcase/.

Denna utveckling gör detta till en ytterst spännande tid för samarbete och gemensamma insatser för att tillgängliggöra mer biblioteksdata på Wikimediaplattformarna. Det var just denna tanke som låg till grund när Wikimedia Sverige och Kungliga biblioteket ordnade ett gemensamt hackathon. Själva ordet kan låta mystiskt, för att inte säga farligt – det får dig kanske att tänka på sluga hackare som stjäl dina kreditkortsdata – men målet med evanemanget var faktiskt det motsatta. Vi skulle nämligen utveckla idéer för att sprida öppna biblioteksdata till allas gagn.

Det var med stor glädje vi välkomnade inte färre än tio KB-anställda som till vardags sysslar med Libris, metadata och katalogisering. Intresset och nyfikenheten på Wikidata var stor, och efter en kortare presentation om Wikidata och projektet Strategisk inkludering av biblioteksdata på Wikidata valde flera deltagare att fördjupa sig i denna plattform och göra sina första redigeringar där.

Att stärka kopplingarna mellan Libris och Wikidata var en röd tråd som återfanns i många av diskussionerna. Att auktoritetsdatanavet VIAF innehåller Wikidatalänkar är bevis på att Wikidata inte längre ses som en ny spännande leksak utan har tagit plats i det globala öppna data-landskapet. En idé lades fram om att även Libris skall kunna länka till författarnas Wikidataobjekt; något som säkerligen skulle glädja de många Wikimediaanvändare som använder sig av Libris.

Hur biblioteken kan använda sig av Wikimediaplattformarna för att leverera mervärde (och mer-upptäckarglädje) till sina användare var också en fråga som engagerade flera. Kan vi utnyttja Wikidatas roll som ett centralt nav i Wikimediavärlden för att hjälpa biblioteksanvändaren att hitta intressanta böcker, artiklar och multimedia om specifika ämnen? En bibliotekskatalog fungerar bäst när man vet vad man letar efter, men det ju inte alltid man gör det. Det måste bli lättare för biblioteksanvändaren att upptäcka nya resurser utifrån sina intressen.

Är Wikidata på väg att bli ett självklart tillägg i bibliotekariens verktygslåda? Det får framtiden utvisa. Den myckna entusiasmen och kreativiteten vi fick se tyder i alla fall på att vi är på god väg dit. Du kan läsa mer om hackathonets resultat på vår föreningswiki. Stort tack till alla som var med och bidrog till en produktiv och inspirerande dag!

2019-02-01 av Evelina Bång
Wikimedia Sverige

Inbjudan till Wikipedialäger för kvinnor

Vill du tillbringa en helg med att redigera på Wikipedia?

Wikimedia Sverige erbjuder under våren stipendier till veckoslutsläger för den som vill komma igång med att redigera på Wikipedia. Stipendierna vänder sig till dig som identifierar dig som kvinna och har ingen eller liten erfarenhet av Wikipedia. Under lägervistelsen får du helpension  på vandrarhem och vägledning i hur du kan bidra till Wikipedia, genom att redigera redan publicerade artiklar eller skapa egna.

Låter det som något för dig? Ansök senast den 15 februari. Det finns två läger att välja mellan. Du är välkommen att söka till båda lägren, men du har bara möjlighet att bli antagen till ett av dem. Här når du ansökningarna:

Tio kvinnliga lägerdeltagare tittar ut genom två fönster.
Lägerdeltagare sommaren 2018. Foto: Sofie SigrinnCC BY-SA, via Wikimedia Commons

Bakgrund

Wikipedia är en av världens mest besökta webbplatser med omkring en halv miljard besökare per månad. Wikipedias mål är att ge världen tillgång till mänsklighetens samlade kunskap. Wikimedia Sverige arbetar därför med att stödja grupper som är underrepresenterade på Wikipedia. En av dessa grupper är kvinnor. Mätningar har visat att bara någonstans mellan 9 och 23 procent av de som bidrar till Wikipedia är kvinnor. Det underskottet påverkar innehållet. Bristen på mångfald bland de som skriver artiklar gör att de ämnesområden som täcks på Wikipedia kan bli ofrivilligt homogena. Inom vissa områden saknas artiklar om kvinnor som borde ha artikel, och artiklar som främst intresserar kvinnor är kortare än dem som främst intresserar män. Detta underskott kan även styra ordval, tolkningar och vad som behandlas i ett ämne. Även om de flesta som skriver artiklar på Wikipedia gör det med ett stort engagemang och med en vilja att skriva på ett encyklopediskt sätt, så kommer underrepresentationen av kvinnor göra att artiklarna skrivs ur ett visst perspektiv.

Wikimedia Sverige har inlett flera initiativ för att uppmuntra en större mångfald bland skribenterna på Wikipedia. Ett av dessa är Wikipedialäger för kvinnor, som har anordnats sedan sommaren 2016. Här kan du läsa ett blogginlägg skrivet av en deltagare på lägret 2016.

2019-01-31 av anncbly
Wikimedia Sverige

Melodifestivalen, en njutvecklande väg

Det här är ett gästinlägg från AnnCatrin Blyckerts, Commonsfotograf och Wikipedian sen ett år tillbaka . Åsikter och kommentarer som nämns nedan reflekterar inte automatiskt åsikterna från Wikmedia Sverige.

Trots att många i min omgivning säkert uppfattar mig som väldigt spontan så tänker jag ofta noga igenom de beslut jag tar, men ibland tar nyfikenheten och viljan att lära mig mer, överhanden. Som för drygt ett år sen då jag råkade få syn på en fråga om det fanns nån som kunde fotografera på Melodifestivalens deltävling i Göteborg. Fotografera gillar jag ju och till Göteborg hade jag redan planerat att åka just den veckan så jag skickade ett meddelande och sa:
– Jag vill gärna fotografera i Göteborg!

Stiko Per Larsson, Foto: AnnCatrin Blyckerts, CC BY-SA, via Wikimedia Commons

Sen började jag tänka efter, vad hade jag sagt ja till egentligen…
Det var ju sant att jag gillar att fotografera och gjorde (och gör) det väldigt mycket. Men ja, det var ett stort men, då är det ju med min mobil!

Jonas Gardell, Foto: AnnCatrin Blyckerts, CC BY-SA, via Wikimedia Commons

Nu skulle det ju fotograferas med ”riktig” kamera, och om såna visste jag inget.

Panik, nja, men något liknande kändes det ett tag men eftersom jag har bytt ordet misstag till erfarenhetsberikning, så, för att bli rikare på erfarenheter så var det bara att köra på och lära mug efter hand. Några dagar innan det var dags anlände två kameror och diverse objektiv i min hand och jakten på bruksanvisning och kurser på nätet startade. Tyckte jag efter ett dygn fått lite hum om hur jag skulle göra och provfotograferade lite, men hmm, det blev bara suddiga bilder och paniken spred sig igen i kroppen. Men men, jag är ju bara människa och jag gör så gott jag kan och jag ger aldrig upp. Så fungerar inget annat sa jag till mig själv – gå på känslan, och se plötsligt blev det klart när jag tittade in i kameran och fotograferingen kunde börja.

Margaret, Foto: AnnCatrin Blyckerts, CC BY-SA, via Wikimedia Commons

Lärde mig mer och mer om hur det fungerade och hur jag ville ha det under dagarna i Göteborg och många bilder blev det. En del är jag mycket stolt över, eller jag är nog stolt över alla egentligen, med tanke på mina kunskaper från början.

Nu sitter jag åter nere i Göteborg och framför mig har jag några intensiva dagar och nätter med fotograferande, genomgång av bilder och uppladdning på wikimedia och uj va kul det ska bli att ännu en gång få utmanas i denna värld men utan känslan av panik, den lämnar jag därhän detta år.

Ida Redig, Foto: AnnCatrin Blyckerts, CC BY-SA, via Wikimedia Commons

Att jag var nyfiken för drygt ett år sen ledde mig också in i en ny värld och till nya bekantskaper då jag sen dess deltagit i både Wikipedialäger och medlemsmöte – så till dig som läser detta – våga släppa taget och kasta dig ut i det okända ibland – antingen så hittar du nya spännande vägar att njutforska eller så fortsätter du på de du gått på tidigare. Men vilket som, blir det njutvecklande.






2019-01-29 av Axel Pettersson
Wikimedia Sverige

Öppet för OK Awards

Öppenhet är bra, och nånting som vi på Wikimedia Sverige gillar. Några andra som gillar öppenhet är Open Knowledge Foundation och den svenska avdelningen Open Knowledge Sweden. OK Sweden gillar till och med öppenheten så mycket att dom delar med sig av den i form av Open Knowledge Awards:

Open knowledge Sweden is aiming to create a tradition to acknowledge people and organizations to foster better, open, democratic, inclusive and innovative society. Open Knowledge should be a mainstream concept and a natural part of our everyday lives. OK Awards covers categories such as transparency, entrepreneurship, open science, region/municipality and business initiative. The award winners will set an example of how businesses and organizations have best used open knowledge for innovative solutions, how authorities have been more transparent with the use of open knowledge and how public figures have used their influence for change in that direction, both cultural and legal.

Gruppbild med glada vinnare och inblandade i OK Awards 2017. Foto: Gitta Wilén, CC BY-SA

Priser i OK Awards delas ut i kategorierna

  • BEST TRANSPARENCY INITIATIVE
  • BEST BUSINESS INITIATIVE
  • BEST OPEN SCIENCE INITIATIVE
  • BEST CIVIL SOCIETY AWARD
  • BEST DATA JOURNALISM AWARD
  • BEST MANICUPALITY/REGION AWARD
  • BEST PUBLIC SERVANT AWARD

och nomineringsperioden är öppen till 1 februari, så det är hög tid att nominera de kandidater du tycker har gjort bra saker under 2018. Wikimedia Sverige hade den stora äran att vara nominerade, och även vinnare, i kategorin Best civil society award 2017, och är i år representerade i juryn genom Axel Pettersson.

2019-01-22 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Kampanjen #1lib1ref gör just nu Wikipedia ännu lite mer källsäkert.

En vecka in i den globala kampanjen #1lib1ref kan vi berätta att det på Wikipedia gjorts så många som 2820 redigeringar, på 1648 sidor, av 285 bibliotekarier världen över.

Nu skulle vi vilja uppmana alla Sveriges bibliotekarier att vara med och delta i #1lib1ref för att göra Wikipedia till en ännu säkrare plats!

Så här fungerar #1lib1ref! Video: FNartey (WMF) CC BY SA 4.0, via Wikimedia Commons


Lägg till en eller flera aktuella och trovärdiga källor i en artikel på Wikipedia som saknar referenser eller behöver fler källor och du blir en del av hela den gemenskap som just nu arbetar internationellt och nationellt för att göra Wikipedia till en ännu lite bättre plats. Avsluta gärna redigeringen med att lägga in #1lib1ref i redigeringssammanfattningen för att vi skall kunna se hur många insatser som görs. Du som inte tidigare hört talats om eller läst om kampanjen kan läsa mer här för att få mer information om hur du kan engagera dig.

2019-01-20 av rasmus
Copyriot

K301: Roland Paulsen plockar isär Hans Roslings dogmatiska optimism

Hans Roslings postuma bok Factfulness tycks i vissa kretsar närmast behandlas som en helig skrift. Bill Gates skänker ett exemplar till varje nyexaminerad collegestudent i USA. I vår kommer varje svensk gymnasiestudent att få samma gåva av Peter Wallenberg Jr. En selektiv samling statistiska fakta som syftar till att bekräfta dogmen att världen bara blir bättre och bättre, på i stort sett alla tänkbara sätt.

Efter att ögnat på några av diagrammen i Factfulness slogs jag av häpnad över hur någon kan ta boken på allvar. Sätten att mäta påstådda framsteg inom vetenskap, kultur och demokrati är rent skrattretande. Jag gav några exempel på detta i en bloggpost, utan att på något vis gå till botten med alla problem i Roslings räkneövningar. Därför är det glädjande att nu läsa en rejäl sågning i DN, signerad sociologen Roland Paulsen [unvisit], som samtidigt har lagt upp en välproducerad video som ifrågasätter den dogmatiska optimism som Rosling var så skicklig på att föra fram.

Roland Paulsens har två huvudsakliga angreppspunkter mot Hans Rosling. Den ena gäller bruket av medelvärden. Närmare bestämt nationella medelvärden för människors inkomst, vilket i praktiken blir ett sätt att mörka de stora skillnader som råder inom varje land. De allra flesta människor tjänar ju betydligt mindre än medelinkomsten, som dras upp något enormt av den rikaste procenten. Att räkna på medianen hade i många fall gett en helt annan bild av hur ekonomin ser ut. Om man nu alls ska acceptera den metodologiska nationalism som det faktiskt är att utgå från nationellt inkapslad data.

Paulsen går inte fullt så långt (och accepterar även den officiella statistikens beräkningar på köpkraft/reallön), men demonstrerar ytterst väl hur orimligt det blir att som Rosling bortse från alla ojämlikheter inom nationen:

Medan Roslings diagram visar hur USA blir rikare och rikare är detta en verklighet som, enligt Thomas Piketty och hans medförfattares senaste beräkningar i Quarterly Journal of Economics, enbart en minoritet av amerikanerna fått uppleva. För den fattigaste halvan av befolkningen har medelinkomsten stått still sedan 1980. Så varför rör sig USA-bubblan som om hela landet blivit rikare?

För att förstå det måste vi titta på hela inkomstspridningen och var rikedomen är koncentrerad. Ser man på den rikaste procenten i USA så hamnar närmare dubbelt så stor andel av landets totala inkomster där som hos den fattigaste halvan av befolkningen. Eftersom denna lilla procent, vid sidan av ytterligare inkomstökningar hos den rikare halvan av befolkningen, tredubblat sina inkomster sedan tidigt 80-tal, har den nationella medelinkomsten ökat kraftigt. Men att hälften av befolkningen stått still i inkomst (samtidigt som kostnader för sådant som bostad, utbildning och omsorg skjutit i höjden) döljs effektivt bakom detta medelvärde.

Paulsens andra angreppspunkt mot Rosling gäller hälsa och ohälsa. Rosling beskylls för att vara ytterst selektiv och bara bry sig om de sjukdomar som visar en global nedgång, och för att systematiskt undvika frågor om psykisk hälsa.

Hur är det ens möjligt? Under senare år har medellivslängden i både Storbritannien och USA sjunkit på grund av så kallad död av förtvivlan, det vill säga dödsfall orsakade av självmord, alkohol och överdoser. Ser man till hela världen är, som WHO återkommande påpekat, den vanligaste orsaken till ohälsa i dag inte en somatisk sjukdom, utan depression. En tiondel av jordens befolkning uppskattas lida av någon form av depression, och i en ny studie av forskarna Sara Flèche och Richard Layard vid London School of Economics, uppskattas psykisk ohälsa förklara mer mänskligt lidande än både fattigdom och somatiska sjukdomar. Så varför skulle någon intresserad av global hälsa vilja bortse från människans psyke?

Här skulle jag säga att tillgänglig data är mindre entydig än vad Paulsen låter antyda. Det är helt enkelt svårt att leda i bevis att den psykiska ohälsan eskalerar i västvärlden. Ett ökat antal diagnosticerade sjukdomsfall betyder ju inte nödvändigtvis att sjukdomen har blivit vanligare. Det kan lika gärna handla om tillgången på sjukvård och rutinerna för diagnostik. Därmed inte sagt att motsatsen skulle stämma. I boken Macht der Kapitalismus depressiv? pläderar den tyske psykoanalytikern Martin Dornes pläderar för att det inte alls är sant att allt fler människor blir deprimerade i västvärlden. Hans positivistiska argumentation övertygar knappast. Även om antalet depressionsdiagnoser är en dålig indikator på mängden depression i ett samhälle, finns det gott om indicier för att det faktiskt är så som Paulsen hävdar (men Rosling ignorerar) – alltså att depression är ett psykiskt tillstånd som antagit närmast epidemiska proportioner, om än kanske delvis på bekostnad av andra former av psykisk ohälsa. Detta måste på ett eller annat sätt förklaras med hänvisning till den kapitalistiska verklighet som vi lever i. Men mer om detta en annan gång.

Här kommer Roland Paulsens nya video:

2019-01-17 av Mia Jacobsson
Wikimedia Sverige

Ny projektledare för utbildning och lärande på plats

Jag heter Mia Jacobsson och jag arbetar sedan tionde januari på Wikimedia Sverige som projektledare för utbildning och lärande.

Foto: Axel Pettersson, CC BY 4.0, via Wikimedia commons

Jag har en bakgrund som gymnasielärare och har även arbetat med kommunikation och projektledarskap. Som gymnasielärare möter du elever med olika förutsättningar och olika ambitioner gällande sina studier. Något som är generellt för dessa elever är att Wikipedia är ett mycket viktigt hjälpmedel för dem. En av mina ambitioner är att ytterligare öka kunskapsnivån bland Sveriges lärare om Wikipedia och öka förståelsen för hur hur elever och studenter skall arbeta med Wikpedia för att få ett så gott resultat som möjligt.

Min huvuduppgift på Wikimedia Sverige kommer vara att samarbeta med olika aktörer inom utbildningssektorn och driva projekt inom området lärande och utbildning men jag kommer också att arbeta med information och kommunikation i olika sammanhang. Tanken på att få vara med och skapa goda förutsättningar för organisationens arbete för fri kunskap känns oerhört roligt, tillfredssställande, viktigt och spännande och jag ser fram emot att få träffa på er alla, i olika sammanhang.

Vi ses!

Mia

2019-01-15 av Alicia Fagerving
Wikimedia Sverige

Grattis på födelsedagen, Wikipedia!

Visst har vi anledning att fira med både tårta och fyrverkerier? Foto: Randjelovic.zzz, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.

I dag är ingen vanlig dag.

I dag är Wikipedias artonde födelsedag. En dag att fira, en dag att uppmärksammas, men också — en dag för reflektion.

Med internets mått mätt är arton år en väldigt lång tid. Hur många webbplatser, communities och fenomen har inte hunnit födas, ha sin storhetstid och stillsamt dö ut – samtidigt som Wikipedia har etablerats som en självklar kunskapskälla?

Om du någon gång lagt till ett kommatecken, påpekat ett fel eller skrivit en artikel: tack. I dag är det din dag. Ty Wikipedia skapas av människor som du och jag, av gymnasister och pensionärer, av ingenjörer och bibliotekarier, av kvinnor, icke-binära och män världen över. Vi talar olika språk, vi har olika yrken och intressen, men vi förenas av en gemensam dröm: att samla in summan av all mänsklig kunskap och göra den fritt tillgänglig för alla.

Det är det vi firar i dag.

Tips: Ett bra sätt att fira är att kolla aktiviteten på #1lib1ref, både i sociala medier och i redigeringssökverktyget.

2019-01-13 av Linus Nordberg
:DFRI

Kallelse till årsmöte 2019

Datum: Söndagen den 10:e februari
Tid: 13:00 – 15:00 (dörrarna öppna från 12:30)
Plats: Tulegatan 11, 3tr, Sunet

Årsmötets dagordning

  1. Mötets öppnande
  2. Val av mötets ordförande
  3. Val av mötets sekreterare
  4. Mötets behörighet
  5. Fastställande av röstlängd
  6. Godkännande av dagordningen
  7. Val av två personer att justera protokollet och vara rösträknare
  8. Styrelsens verksamhetsberättelse för förra året
  9. Ekonomisk berättelse för förra året
  10. Revisorernas berättelse för förra året
  11. Ansvarsfrihet för förra årets styrelse
  12. Årets verksamhetsplan
  13. Årets budget och fastställande av medlemsavgift
  14. Val av årets styrelse
  15. Val av årets revisor
  16. Val av årets valberedning
  17. Styrelsens förslag
  18. Motioner
  19. Övriga frågor
  20. Mötets avslutande

Den som vill engagera sig lite extra i föreningen, eller som känner någon som är intresserad av styrelsearbete, får gärna kontakta valberedningen. Detta görs genom att skicka ett mejl till valberedning@dfri.se.

Motioner skickas till styrelse@dfri.se senast tre veckor före årsmötet. Läs mer i föreningens stadgar: https://www.dfri.se/dfri/stadgar/

Handlingar till årsmötet

  • Verksamhetsberättelse 2018
  • Ekonomisk berättelse 2018
  • Föreslagen verksamhetsplan 2019
  • Föreslagen budget 2019
  • Valberedningens förslag 2019

2019-01-04 av Axel Pettersson
Wikimedia Sverige

Källbelägg 18-årsfirandet genom #1lib1ref

Wikipedia behöver fler källor. Kampanjen #1lib1ref är en viktig del för att nå dit. Lagom till Wikipedias 18-årsdag 15 januari inleds årets upplaga av den internationella kampanjen!

1000px-1lib1ref.svg_

Vad går kampanjen ut på? Den går ut på att varje bibliotekarie lägger till (minst) en referens till en artikel eller ett påstående på Wikipedia som saknar en källa. Förutom att nästan alla artiklar kan förbättras med fler, uppdaterade och mer trovärdiga källor finns det tyvärr fortfarande många artiklar och påståenden som helt saknar källor. Det ska vi göra någonting åt! Med hjälp av verktyget Citation hunt går det att hitta artiklar och påståenden som har märkts upp som otillräckligt källbelagda, och att direkt därifrån ta sig till att redigera artikeln och lägga till den saknade källan.

Sedan starten för 3 år sen har bibliotekarier från hela världen deltagit och gemensamt jobbat för att beta av alla artiklar som behöver källor. För att hålla reda på alla insatser som görs uppmuntrar vi att komplettera redigeringssamanfattningen med #1lib1ref, för då går det att använda ett sökverktyg och se alla utförda redigeringar.

Med #1lib1ref förbättras Wikipedia, världens största uppslagsverk och ett av världens mest besökta webbplatser. Dessutom är det såväl ett tillfälle för bibliotekariegemenskapen att lära sig mer om hur Wikipedia fungerar som ett tillfälle för alla bibliotekarier att dela med sig av sin kunskap om källkritik, informationssökning och och digital delaktighet till både besökare och kunskapstörstande allmänhet. Årets aktiviteter är även en smygstart inför ett större genomförande 2020 som en del av projektet Wikipedia i Biblioteken som ingår i Digitalt först med användaren i fokus där regionbiblioteken och Wikimedia Sverige gemensamt ska ta fram en digital lärplattform och genomföra en utbildningsomgång för bibliotekarier runt om i landet.

Så hur går det till att vara med i #1lib1ref då? Beroende på ambition och önskad insats går det att göra allt från att enskilt lägga till en enda referens till att ordna en wikifikatimme och bjuda in gäster till ett öppet evenemang. På instruktionssidan står det mesta som behövs, och där finns även länkar till instruktioner för att lägga till källor och att kontakta Wikipedianer som gärna hjälper till med redigeringar. För lokal hjälp går det även att kolla om det finns någon lokal wikiträff (eller lägga upp en själv) eller att kontakta en fadder som gärna svarar på frågor.

2018-12-31 av rasmus
Copyriot

Kassetthouse 2018

Tredje året för denna lista, som därmed har blivit en tradition (2016, 2017). Faktiskt har flera bloggläsare redan hört av sig och undrat om det inte snart är dags för årets listning av kassettsläpp på Copyriot.
Som vanligt listar jag bara kassetter som jag själv lyckats lägga vantarna på, rent fysiskt. Vissa av dem är slutsålda, andra ej, kolla Bandcamp, där det även går att höra musiken digitalt. Huruvida den är tillgänglig via andra strömningstjänster vet jag inte, det får ni kolla själva om ni trivs där.
Listan rymmer såklart mer än bara housemusik i strikt mening. Det kan dra åt techno, disco och hiphop, eller i mer ambient riktning. Däremot har jag utelämnat de visserligen förträffliga kassetter som jag mer upplever som ljudlandskap, eller som mer tydligt härrör från någon rock- eller jazzgrupp. Kriteriet är liksom att musiken har en (tänkt) närvaro på dansgolvet, utan att för den skull vara renodlad dansmusik. Kassettformatet i sig innebär ju, som sagt, en anpassning för lyssning snarare än för dans.
Alldeles uppenbart är listan inte komplett. En hel del släpp har jag hittat för sent, när den fysiska kassetten redan är slutsåld och jag fått nöja mig med mp3:orna. Andra har jag fått avstå från på grund av att portokostnaderna (särskilt från USA) kan bli löjligt höga, plus de nya handelshinder som införts av Tullverket i maskopi med Postnord. Kassettscenen är oöverskådlig och nya bolag dyker upp hela tiden, från Japan via Ryssland och hela Europa, vidare till den amerikanska Stillahavskusten. Tipsa mig gärna när som helst om nya bolag att hålla koll på!



Pool Boy – Pool Boy LP

Coastal Haze | Discogs | Bandcamp
På hatthyllan i min hall står en gammal bandare och där råkade den här kassetten hamna så fort dem dumpit ner i våras. Bandarens vänsterdäck käkar band men högerdäcket kan vända sida automatiskt och loopa kassetter in i evigheten, vilket var just vad som hände med Pool Boys musik, som snart visade sig växa såväl natt som dag. Alldeles oavsett den enkla formel som musiken följer (inte bara hos Pool Boy utan i största allmänhet för allt som släpps av Coastal Haze): javisst är det deep house, javisst är det b… ja, alltså det bär emot en smula men: baleariskt.
Baleariskt. Ett begrepp som jag helt ahistoriskt väljer att förstå inte som knutet till en tid och plats (sent 1980-tal, Ibiza), utan mer som en imaginär plats. En plats med ett visst förhållande till havet. Inte i havet, vilket är en vanlig positionering för techno utmed axeln Detroit/Berlin. Inte heller havet, där en hel del house kan tänkas gunga fram. Utan invid havet, en plats som hos Pool Boy stundom blir övertydligt markerad av skriande måsar och (om jag inte minns fel) även vågsvall. Men denna baleariska subtilitet, kopplad till att vara invid (och strax ovanför) låter sig även överföras till andra platser än de havsnära, inklusive min hall med dess ej oävna utsikt.
Artisten är anonym, men Coastal Haze ger en vink om platsen där musiken har producerats, “overlooking the port of Vancouver”. En teori är att Pool Boy skulle vara ett pseudonym för Project Pablo.
När jag lyssnar på den här kassetten låter jag den alltid rulla flera varv, om och om igen. En stark helhet. Men om jag ska välja en låt, får det ändå bli “Old dog no tricks”. Inte förrän nu, efter att ha läst diverse kommentarer, slår mig det självklara: basgången är identisk med Tessio, den finska 2001-klassikern. “Old dogs no tricks” får kallas för en tribut eller ett ekot eller vad som helst, men de gamla hundarna måste snällt bli sittande inför det faktum att Vancouver håller kassettfanan uppe.



Interplanetary Criminal ‎– Get Money

Seagrave | Discogs | Bandcamp
Brittiska kassettbolaget Seagrave har (i mina ögon) befäst sin position som en av de två främsta företrädarna för en tydlig kassetthouseestetik. Den andra är såklart 100 % Silk, som också håller klassen i varje släpp (se nedan), men Seagrave har på sistone hållt högre takt. Främst bland årets släpp är nog detta med nån snubbe från Manchester som har hittat sin perfekta avvägning av breakbeats, acid och drömmerier.



Olsen – Dream Operator

100 % Silk | Discogs | Bandcamp
På tal om Manchester är detta även hemort för Andrew Anderton, som av oklara skäl kallar sig Olsen. På tal om 100 % Silk är det de som har gett ut hans kassett (vilket betyder att den tyvärr måste beställas ända från Kalifornien, med risk för att Postnord på uppdrag av Tullverket tar ut 75 kronor i administrationsavgift för att inkassera några få kronor i moms, vilket vår jävla stat nu försöker kräma ut på allt utifrån EU, även om tillämpningen på kassettmusik inte verkar vara helt konsekvent).
Bolaget kallar det “miasma-house” och visst måste det vara en ständig kamp med att klura ut nya attribut till housesoundet efter att först “deep house” och senare “lo-fi house” börjat claimas av tråkmånsar som bara försöker följa en formel. Men alla inser ju etiketternas godtycklighet, särskilt när bolaget samtidigt kallar musiken för “ambient techno” vilket nog också är korrekt. Jag associerar den här musiken med vinter och stillsamma vardagkvällar, alldeles oavsett dess dansgolvskvaliteter.



Dirty tapes from Russia, vol. II

Dirty Tapes | Discogs | Bandcamp
På tal om svårigheterna att benämna viss housemusik så gillar jag hur ryssarna har nöjt sig med etiketten “raw”. Som i kollektivet Raw Russian, vars centralgestalt tydligen nu gör rysk värnplikt någonstans i Arktis bortom alla kommunikationsmedel, eller det var vad jag hörde i somras när jag träffade några av hans kompisar på en festival (eller närmare bestämt en inställd festival, men vi var ändå på plats ute i skogen och kom i samspråk utifrån deras ryska kassetthouse). Under tiden får den ryska scenen lite draghjälp av ett bolag i New York som har satt samman sin andra samlingskassett. Generös längd (C90) men ärligt talat ganska ojämnt innehåll. Föredrar nog andra ingångar till scenen. Men jag gillar att återigen få höra en sampling av Rysslands snällaste rappare Антоха МС lagd uppe på ett pumpande beat.



Volna II

Volna | Bandcamp
Bland årets samlingskassetter från Ryssland föredrar jag nog ändå den här, från Nizjnij Novgorod (staden som f.ö. mellan 1932 och 1990 hette “Gorkij” efter dess store son). Inte minst för känslan av att ha ett av de endast 30 kassettexemplar som Volna kopierat upp!
Low Tape är en av de producenter i kretsen som så smått börjat göra sig hörd utomlands, via brittisk vinyl, likt många andra av de nämnda i årets lista.



SKR3WF4CE – VCTAPE01

Virus Crew Recordings | Discogs | Bandcamp
Raskt hoppar vi från ryska Volgadistriktet till amerikanska Tennessee vars huvudstad Nashville hädanefter inte bara är känd för country utan även för att där finns några tokstollar som ger ut hänsynslöst klassiskt hämningslöst rejvig techno på kassettband som verkligen ser ut att komma från 1990-talet.



SZCH ‎– House to save the house

Discogs | Bandcamp
Från Kroatien har Low Income $quad levererat roliga samlingar med kassetthouse sedan ett par år. En av de ansvariga har varit Filip Šćekić som i början av året meddelade om hur hans familj var på väg att vräkas från sitt hus vilket föranledde honom att släppa en drös osläppta spår på en C90-kassett i ganska minimal upplaga, för att få ihop lite stålar. Jag intalar mig en ilska vid grunden av musikens lekfullhet samt att det är en god gärning att importera kassetter från Kroatien.



DJ Sabrina The Teenage DJ ‎– Witchkraft

Discogs | Bandcamp
Vissa människor tål inte ens att höra talas om DJ Seinfeld eller Ross From Friends och de bör nog heller inte tipsas om DJ Sabrina The Teenage DJ. Själv faller jag pladask för hela estetiken utan att riktigt veta om jag fattar den. Inte heller bryr jag mig nämnvärt om musikens grad av originalitet. Precis som på förra årets dubbelkassett är väl detta mest en massa rock- och discosamplingar som, utan hänsyn till ljudkvalitet, har rörts ihop till en euforisk helhet över ett ganska stelt beat. Än sen? Glädjen kan ingen snacka bort. En värdig uppföljning till förra årets dubbelkassett. Lite känsla av samlade B-sidor, men på ett sammanhållet sätt som tigger efter att spelas varv efter varv.



Sailor Team ‎– Sailor Team Hits!

Neon City Records | Discogs | Bandcamp
På tal om samplad musik med oklara grader av originalitet men med bedövande eufori och hårt drivna koncept. Oavsett om man vill kalla detta framtidsfunk eller vapor-nånting eller nånting-disco så är det en stark samling som kom hem från Hong Kong utan problem med tullen. Sedan dess har Neon City Records hunnit spruta ur sig en hel drös nya kassetter som genast har sålt slut, plus svindyr merch, vilket tyder på att den här musiken hör till någon form av global scen, vilken jag inte riktigt bryr mig om att studera närmare.



ROXO 04

Monster Jinx | Bandcamp
Samlingskassett från Portugal som ett par vänner hittade i en butik där och köpte på måfå i present till mig vilket gjorde mig glad. Inte helt olikt mycket av vad som hörs från Ryssland, med en hel del åt trap-hållet.



The Finspång Sound: Genesis (92​-​94)

Kronofonika | Discogs | Bandcamp
GabberGubben, Dyngherren och Florian Wulffpeckrl är några av artisterna på denna påstådda samlingskassett som påstås dokumentera en påstådd scen som, påstås det, ska ha frodats i en svensk gammal bruksort under några år under det tidiga 1990-talet. Sant verkar det däremot vara att upplagan om 20 kassetter ännu inte är slut och att Kronofonika är ett synnerligen lovande tillskott till den svenska kassetthimmeln.



Undhulat ‎– Walking Music

Kronofonika | Discogs
Kronofonika satsar småskaligt och uppges ha släppt den här kassetten i fem exemplar, varav jag fick hem ett på köpet när jag gjorde en beställning. Typisk höstacid, gjord för promenader.



WHATTODO – Readymade Leftovers & Scrapheap Junkyard

Kalkatraz Cassettes | Discogs | Bandcamp
Gladdes åt upptäckten av ännu ett nytt svenskt kassettbolag, gotländska Kalkatraz, vars första utgivningar takar ut ett brett fält mellan drönig ljudkonst och techno. Hårdast föll jag ändå för den här samlingen av elektroniska popfragment som stundtals drar iväg mot r’n’b.



Buddy Love ‎– 100% Original Productions

Coastal Haze | Discogs | Bandcamp
Vi började denna årsgenongång med ett saltdoftande släpp från Coastal Haze och måste avsluta med ytterligare två. Det mesta som sades om Pool Boy ovan kan även sägas om Buddy Love. Som jag upplever saken ligger skillnaden mest i själva distributionen. Att musiken här är sammanflätad i ett enda långt entimmesspår är bara trevligt. Desto obegripligare är att detta spår levereras på ena sidan av en C120-kassett, vars andra sida är tom. Helt obegripligt! Jag förstår inte varför vissa bolag envisas med att spela in kassetter bara på ena sidan. Även om det såklart inte vore svårt för mig att själv spela in samma ljuva mix även på sida två. (Tillgång till mp3:or medföljer ju i stort sett undantagslöst när man köper en kassett via Bandcamp.)



Hugo Jay ‎– Tape Two LP

Coastal Haze | Discogs | Bandcamp
En värdig avslutning på årets lista sätts av Hugo Jay som egentligen heter Oliver Johnston, bor i Nya Zeeland och även utgör hälften av DJ Kush Boogie ‎som släppt tre fina skivor på Lobster Theremin. Hans kassett på Coastal Haze rymmer tio spår med den mest charmanta kassetthouse som jag just nu inte orkar tynga ner med fler adjektiv.

PS. Jag har även sammanställt en årslista på buymusic.info för den som bara vill ha länkarna direkt till Bandcamp.

2018-12-23 av Eric Luth
Wikimedia Sverige

Update on Wikimania preparations

Stockholms_stadshus_september_2011
Stockholm City Hall, where the opening ceremony will be held! Arild Vågen, CC-BY-SA 3.0.

(In Swedish at the bottom / på svenska längst ner)

The year is drawing to a close, and as many of us prepare for some time off with our dear ones, Wikimedia Sverige is looking forward to nine months of hard work up until Wikimania takes place in Stockholm 14-18 August next year.

We are already working hard with the preparations, and have some exciting news we would love to share with you!

Since 1 October, I am working as Conference Manager on Wikimedia Sweden’s behalf, so if you have any questions you may direct them to me.

Firstly, we are happy to tell that the logistical parts are all set so far. Wikimania will take place at the Stockholm University, and the opening ceremony will take place in the City Hall – the same room where the Nobel Banquet is held every year! Hotels are booked for all scholarship recipients, and employees of the WMF.

At this point, the Chair of the Program Committee has also been appointed. No Wikimania is possible to function without a hard working program committee, dedicated to developing an inspiring, thought-provoking, mind-broadening program. Responsible for ensuring this will be Liam Wyatt, long term Wikimedia volunteer and last year’s program committee chair. Any question on the program and program development process can be directed to him, at liamwyatt[at]gmail.com or wittylama at the Wikimedia projects.

One of the many innovations for Wikimania 2019 will be a new Wikimania Wiki. The idea is to develop a Wiki that can be reused over the years, and that can collect all Wikimania websites under one and the same umbrella. This will help future organizers to reuse material from previous conferences. The new Wiki can be found under the domain ‘wikimania.wikimedia.org’. If you want to take part of the discussions, you find them on the talk page of the current landing side.

Wikimania can, however, not be arranged without engaged volunteers and ambassadors. Are you willing to help out, online or on the spot? Please send us an email at info@wikimedia.se or sign yourself up here, and we will contact you: https://se.wikimedia.org/wiki/Wikimania_2019/Volunteers

All the best,
Wikimedia Sverige
through
Eric Luth,
Conference Manager


Året närmar sig sitt slut, och medan många av oss ser fram emot några lediga dagar tillsammans med nära och kära ser Wikimedia Sverige fram emot ett halvårs hårt arbete fram till att Wikimania äger rum i 14-18 augusti i Stockholm nästa år.

Förberedelserna har redan dragit igång, och vi har nu några spännande nyheter som vi skulle vilja dela med oss av!

Sedan 1 oktober jobbar jag som konferensgeneral för Wikimedia Sverige, så om ni har några frågor om konferensen kan ni ställa dem till mig.

Vi kan också berätta att det logistiska är klart så långt. Wikimania kommer att äga rum på Stockholms universitet, och öppningsceremonin kommer att äga rum i stadshuset – i samma sal som Nobelfesten hålls varje år! För alla stipendiater är hotellrum bokat.

En ordförande i programkommittén har också utsetts. Ingen Wikimania fungerar utan en hårt arbetande programkommitté, som kämpar för att ta fram ett inspirerande, tankeväckande program. Ansvarig för detta kommer Liam Wyatt vara: han har varit volontär i Wikimediaprojekten länge och var även ordförande i programkommittén förra året. Frågor om programmet och hur det tas fram kan ställas till honom, på liamwyatt[at]gmail.com eller till wittylama på Wikimediaprojekten.

En nyhet för Wikimania 2019 är att en ny Wikimaniawiki kommer att tas fram. Idén är att utveckla en wiki som kan återanvändas, och där alla Wikimaniahemsidor kan samlas under ett paraply. Det kommer vara till stor hjälp för framtida organisatörer, då de kan återanvända material från tidigare konferenser. Den nya wikin finns på domänen  ‘‘wikimania.wikimedia.org’. Vill du delta i diskussionerna om den nya sidan kan du hitta dem på diskussionssidan till den nya hemsidan.

För att Wikimania ska fungera krävs engagerade volontärer och ambassadörer. Vill du hjälpa till, digitalt eller fysiskt? Skicka ett mail till info@wikimedia.se eller skriv upp dig själv här så kontaktar vi dig: https://se.wikimedia.org/wiki/Wikimania_2019/Volunteers

Allt gott,
Wikimedia Sverige
Genom
Eric Luth,
Konferensgeneral