2018-06-18 av rasmus
Copyriot

K298: Var inte rädda – “de flesta” miljöproblemen blir bättre!

“I verkligheten minskar de flesta miljöproblem i världen”, skriver Mattias Svensson. Visst kan man ägna sig åt sådana räkneövningar: först rita upp en lista över ett visst antal miljöproblem, för att sedan kryssa i huruvida de “ökar” eller “minskar”. Men summeringen av dessa plus och minus säger ändå ingenting alls om planetens tillstånd, helt enkelt eftersom det vi kallar för “miljön” inte är summan av ett visst antal särskiljbara funktioner.
Tvärtom är “miljön” ett ord som vi använder just för sådant som inte låter sig delas upp i variabler för att sedan åter summeras till ett värde. Det vore meningslöst att påstå att “miljön ökar”. Eller att summan av de globala miljöproblemen gör det. Vi har helt enkelt inte göra med en mätbar storhet, utan med ett svåröverskådligt myller av mått som med ett stort mått av godtycke låter sig sammanföras till ett index.

Ett sådant index, som Mattias Svensson hänvisar till, är Environmental Performance Index (EPI). Ett index syftar bokstavligen till att ge en fingervisning om vart någonting rör sig (snarare än att mäta en verkligt existerande storhet). Så här förklaras syftet med EPI: “These metrics provide a gauge at a national scale of how close countries are to established environmental policy goals.” Miljömålen är 24 till antalet, från utsläpp av tungmetaller till skydd av känsliga habitat, vilka ges olika viktning i sammanräkningen av index. Klimat- och energifrågor står exempelvis för 30 procent. Man medger också att det saknas viktig data i fråga om hållbart jordbruk, avfallshantering och biodiversitet. Mattias Svensson verkar alltså inte riktigt ha förstått syftet med EPI när han sammanfattar dess resultat så här:

Resultaten för 2018 ger anledning till optimism; även om det går långsamt minskar de flesta miljöproblemen i världen, rent vatten och ren luft kommer alltfler människor till del och känsliga naturområden undantas i ökad utsträckning från exploatering.

Indexkonstruktionen innebär faktiskt att en ekologisk katastrof skulle kunna leda till massdöd samtidigt som den totala kurvan pekar i positiv riktning. Men i verkligheten kan minskade blyutsläpp eller fler naturreservat aldrig kompensera för en ökad andel växthusgaser i atmosfären.

Vi är på väg mot fyra graders höjning av jordens medeltemperatur: en hel istid – fast åt andra hållet, som Johan Berggren skriver i Ordfront Magasin:

Om vi vore rationella borde i stort sett all politik idag handla om klimatförändringarna, varje fråga förhålla sig till dem på ett tydligt sätt. Inte bara för att de pågår, i rasande takt, och för att Sverige och hela mänskligheten står och faller med dem utan också för att folk i Sverige tycker att de är en mycket viktig fråga. Enligt en undersökning beställd av Aftonbladet för ett halvår sedan tycker 89 procent att klimathotet är mycket eller ganska allvarligt. En övervägande del av dessa, 59 procent, tycker att klimatförändringarna är mycket allvarliga.

En mer bedövande konsensus torde knappast gå att få i någon större samhällsfråga i det här landet. Eller i något land.

Men tydligen fungerar inte politik så.

Nej, politik fungerar inte så. Uppenbarligen inte. Där finns ett sanningskorn i Mattias Svenssons kritik av miljöpolitiken. De absurda exempel han levererar, på hur jakten på diverse miljömål får regeringar att stifta lagar som i slutändan ger motsatt resultat, är bara toppen på ett isberg. Och i någon mening går hans kritik bara halvvägs när den lutar sig på statistik som är fast i samma nationalstatliga ramverk, trots att miljöproblemen i sig inte känner några nationsgränser.

Environmental Performance Index (EPI) är alltså ett sätt att rangordna olika länder utifrån hur det ser ut med miljöproblemen på plats. “Det som framgår av mätningen är att de länder som är bäst på miljöåtgärder är rika och demokratiska”, skriver Mattias Svensson. Men den slutsatsen vilar på ett närmast nationalistiskt antagande: att en stat bara han ansvar för “sin egen” miljö. Så fort som varuproduktionen utlokaliseras till andra länder – i typfallet fattigare och mindre demokratiska, vilket betyder billigare arbetskraft – så dyker miljöproblemen i stället upp någon annanstans. Där finns ett kärnproblem i snart sagt all miljöstatistik. Varje försök att tala om globala miljöproblem i nationella termer är att förljuga hela frågan.

Den självutnämnt konservativa debattören Margit Richert nuddar vid denna insikt i dagens krönika:

Vi sitter alla i samma sjunkande båt när klimatförändringarna slår igenom. När Golfströmmen väl stannat av kan inget välfärdssystem i världen locka nya människor till Norden. Så passa på att njut av oron och minusräntan och eldningsförbudet – att ha något att förlora är själva definitionen av en ynnest.
/…/
Senkapitalismens – och därmed människans, som vi kommit att känna henne – dagar är räknade, och i den skymningen ekar Pär Lagerkvists ord med en ny klang:
“Allt är givet människan som lån. Allt är mitt och allt skall tagas ifrån mig, inom kort skall allting tagas ifrån mig.”
Glad midsommar, gott folk.

Och även om golfströmmen stannar av – kom ihåg att de flesta miljöproblem minskar!

2018-06-10 av jfp108
:DFRI

EU:s upphovsrättsreform

Arbetet kring EU-kommissionens förslag om en upphovsrättsreform närmar sig slutfasen.
Reformens uttalade syfte är att göra upphovsrätten mer anpassad för den digitala marknaden, samt enhetlig bland EU-länderna.
Vissa delar av reformens innehåll har dock fått hård kritik.

Av särskilt intresse för DFRI är Artikel 13.
Artikel 13 innebär att tjänsteleverantörer som lagrar och möjliggör allmän tillgång till innehåll uppladdat av sina användare blir skyldiga att förhindra olovlig användning av upphovsrättsskyddade verk.

Förutom den ökade tekniska och ekonomiska bördan dessa krav ställer på tjänsteleverantörer,  så strider de nödvändiga (för att uppfylla kraven) övervakningsmekanismerna mot EU-domstolens tidigare beslut, samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

DFRI instämmer i sin paraplyorganisation EDRi:s analys:
https://edri.org/files/copyright/copyright_proposal_article13.pdf

Andra organisationer och företag ställer sig tveksamma till förslaget:
https://savecodeshare.eu/static/assets/WhitePaper-ImpactofArticel13onSoftwareEcosystem-SaveCodeShare.pdf

EDRi har även sammanställt rekommendationer om hur vi som EU-medborgare kan engagera oss:
https://edri.org/coordinated-action-censorship-machine-call/

Vi på DFRI uppmuntrar våra medlemmar att delta i denna aktion.

2018-06-04 av Johan Nilsson
:DFRI

Träff 2018-06-11

Måndagen 11/6 klockan 18:00 är alla välkomna att träffa styrelsen och äta mat ute på lokal i Stockholm. Skicka mail till dfri@dfri.se om du vill komma så bokar vi bord. Finns det något som behöver beslutas av styrelsen hålls ett kort möte men annars blir det inga formella punkter under kvällen.

2018-05-31 av techrisk.se
techrisk.se

Så har spelen förändrats med Internet

En gång i tiden så var spel samma sak som en träff med vänner eller ett besök på ett casino. Bordsspel har alltid varit populära och ses ofta som en nyttig aktivitet för familjer. Casinospel har inte alltid samma goda rykte. Samtidigt som proffs på poker och blackjack kan beundras så riktas det en hel del kritik mot de som lägger pengar på slots och på andra turspel. Spelen och vår syn på dem har förändrats stort sedan Internet blev en del av vår vardag.

Då Internet först blev ett faktum

När Internet först blev ett faktum så var det få som insåg hur nätet skulle bli ett med våra liv. 1995 så satt Alexander Bard i TV4s nyhetssoffa och sade saker om Internet som få då trodde på. Bara en sådan sak som att läsa tidningen på en skärm, det lät då tveksamt. Men Bard fick rätt. Och vem föredrar att läsa tidningen i pappersform då allt det du vill veta finns på din smartphone. Du behöver ju inte ens läsa då informationen även finns som video. Det är egentligen ett under att papperstidningarna fortfarande finns kvar!

Spelen har också påverkats enormt av Internet. Inte bara för att man numera kan spela direkt på skärmen i casinon online. Ta en sådan sak som skraplotten som också är gjord av papper. Den finns numera på nätet i casino och det är hur enkelt som helst att spela. Men du slipper smulorna då du skrapar och så får du ljud och animationer som ger mer underhållning.

Mjukvara som skulle laddas ner

De första nätcasinona var tämligen enkla. Spelutvecklare som Microgaming tog fram mjukvara som skulle laddas ner till datorn. Om du hade Mac så var det inte så troligt att du skulle kunna satsa på spelen. Men så kom Flash och då förändrades saker och ting. Med Flash så kunde alla som hade en webbläsare vara med och spela. Fast det fanns många kritiska. Flash-spelen ansågs inte vara lika bra som de man laddade ner. På grund av detta så var det länge så att spel direkt online inte ansågs ge samma kvalitet som spelen som laddades ner.

Bättre grafik och effekter

Med tiden så utvecklades tekniken för spel direkt online via webbläsaren. Det var en nödvändighet inte minst med tanke på hur folk använder sina mobiltelefoner. Idag så är det få som vill sitta och vänta på ett spel som ska laddas ner och installeras i mobilen. Du vill få spelet direkt i webbläsaren och det får du också med hjälp av HTML5-tekniken. Den här tekniken har gjort det möjligt för casinon att fungera lika bra på olika skärmstorlek. Därmed så kan ett webbcasino också kalla sig för mobilcasino utan att det krävs någon nedladdning av mjukvara.

Med förbättrad teknik så får vi också spel som är imponerande. Spelutvecklarna jobbar hela tiden med att skapa nyheter. Vi får fler bonuseffekter och så jobbas det med finesser som gör att ett slotsspel kan erbjuda olika spelare en individuell spelupplevelse trots att det rör sig om samma spel.

internetspel

Säkerheten

I och med att spel numera kan nås från dator och mobil så har det uppstått het diskussion omkring säkerhet och regler. I Sverige så får man ju inte öppna landbaserade casinon hur som helst men på nätet så går det bra. Det är fullt lagligt för svenskar att spela online på sajter som har sina servrar inom EU. Detta betyder också att du inte behöver betala någon vinstskatt. Säkerheten för transaktioner av pengar och information online är idag mycket bättre än vad den var då nätet en gång lanserades och det blir bara bättre. Det finns de som hävdar med bestämdhet att det är mycket säkrare att använda kreditkort online än i en vanlig butik.

Interaktivitet online

Det märks att många casinon jobbar med interaktivitet och det är säkert något som vi kommer att få se mer av. Redan från start så har spelsajterna lagt stor fokus på att ge en levande upplevelse som liknar den du får i ett landbaserat casino. Med hjälp av chatt och live stream sändningar så får casinot bättre kontakt med spelarna som känner sig tryggare och även har roligare runt bord som är levande och aktiva.

2018-05-30 av rasmus
Copyriot

K297: En titt på några “bra saker” som “ökar” enligt Hans Rosling

Tar folk fortfarande Hans Rosling på allvar? Hans postumt utgivna bok Factfulness har fått ett entusiastiskt mottagande. Själv har jag svårt att sluta skratta efter att ha kastat ett öga på bokens 32 centrala diagram (på s. 60-63 i den engelska upplagan), under rubrikerna “16 bad things decreasing” respektive “16 good things increasing”. De glatt uppåtpekande kurvorna sprids nu vidare bland annat av världens rikaste man:

Alltså, kom igen… Hur kan någon tänkande människa få för sig att dessa grafer på rimligt sätt skulle återspegla verkliga framsteg?

Vi kan börja med grafen “science“. Här förutsätter Rosling att vetenskapliga framsteg kan mätas i “antal vetenskapliga artiklar publicerade per år”. Siffror på detta har nämligen en gång sammanställts av en doktorand, dock utan anspråk på att mäta den verkliga vetenskapsproduktionen. Vid mitten av 1600-talet, mitt under den naturvetenskapliga revolutionen, publicerades årligen bara något hundratal artiklar som uppfyller vår tids kriterier. Alltså var vetenskapens framsteg då, enligt det roslingska synsättet, oerhört långsamma. Numera publiceras miljontals vetenskapliga artiklar varje år; ökningen uppgår till över två miljoner procent! Men ingen av oss som bidragit till denna ökning kan väl på allvar tro att den på ett kvantitativt plan kan likställas med den verkliga tillväxten av vetenskaplig kunskap.

Som någon påpekade förs tankarna mest av allt till det gamla datorspelet Civilization:

Musik är enligt Rosling en annan “bra sak” som “ökar”. Måttet på ökningen är “nya musikinspelningar per år”. Ja – uppenbarligen menar Rosling att det inte existerade någon musik innan fonografen uppfanns, samtidigt som varje ny inspelning (även av samma verk) utgör ett nytt och likvärdigt bidrag till mänsklighetens ackumulerade “musik”. Följaktligen börjar här kurvan på noll vid år 1860, för att stiga närmast vertikalt i höjden efter år 2000. (Som datakälla anges “Spotify & Wikipedia”; en liknande graf över “new movies” baserar sig på data från IMDB.)

Av någon anledning räknar Rosling lite annorlunda på skörd; här lyder underrubriken “cereal yield (thousand kg per hectare)”. Medan produktionen av vetenskap, musik och film mäts i absoluta termer (som om den skedde ur tomma intet), mäts produktionen av spannmål relativt till hur stor åkermark som krävs. Detta är i sig inte orimligt. Men ingen hänsyn tas till de ständigt ökade insatserna av konstgödsel (t.ex. fosfor) och konstbevattning, som innebär att varje odlad hektar åkermark i tilltagande grad blivit beroende av att begränsade resurser hämtas från andra marker. Ingen hänsyn tas till hur moderna jordbrukstekniker utarmar jorden, försurar haven eller slår ut insektslivet. Huruvida ändamålen helgar medlen är en annan fråga. Att skördarna stiger är givetvis en positiv sak, men om stigningen ska mätas i relativa termer måste man fråga sig i förhållande till vad den mäts – till åkeryta, till resursförbrukning eller till insats av mänskligt arbete, exempelvis.

Den som oroar sig för miljöförstöring kan lugnas inte bara av att jordens klimat lyser med sin frånvaro bland Roslings 32 diagram. Där bjuds också på en kurva över att antalet arter som blivit officiellt rödlistade på grund av hot om utrotning har ökat kraftigt under 2000-talet; denna ökning skulle alltså vara en “bra sak”.

På motsvarande vis serveras vi en graf som visar hur andelen av jordens yta som är “skyddad natur” har ökat sedan år 1900, från nästan ingenting till uppemot 15 procent. Här syftas alltså på nationalparker, naturreservat och liknande. Vad skyddet innebär i praktiken lämnas därhän, liksom varför det införts. Det är helt enkelt en “bra sak” att större ytor får någon form av rättslig skyddsstatus. Ändå kan inga nationalparker i världen skyddas från de globala klimatförändringarnas verkningar.

Visst finns det, bland de 32 graferna, de som säger något om verkliga framsteg. Främst bland dessa är väl den som visar på läs- och skrivkunnighet. Måttet på demokrati är desto mer dubiöst: “share of humanity living in democracy” uppges nu ligga strax över 50 %. Det grundläggande antagandet är alltså av binärt slag: en stat är antingen en demokrati (1) eller inte (0). Datan hänvisas till Our World In Data där grönlistningen kan studeras närmare. Som demokratier räknas exempelvis Nigeria, Pakistan och Irak, däremot inte Ryssland eller Turkiet. Rent statsvetenskapligt har kategoriseringen säkerligen goda grunder, men man kan fråga sig vad den säger om det faktiska livet för alla invånare i dessa länders olika landsändar. Det är en sak att kategorisera politiska styreseskick, en annan sak att räkna på hur många människor som “lever i demokrati”. Och en tredje sak att twittra ut kurvor som pekar upp, upp, upp.

2018-05-30 av Sara Mörtsell
Wikimedia Sverige

Öppet nätverk för OER i Sverige bidrar till UNESCOs rekommendationer

The Course-to-Co-op Lifecycle: OpenInnovation@RIT  av Libby Levi CC BY-SA 3.0

UNESCO söker just nu kommentarer till sina kommande OER (Open Educational Resources) Rekommendationer. Rekommendationerna kommer att gå ut till alla medlemsländer och följer den handlingsplan som togs fram vid UNESCOs världskongress för öppna lärresurser i Ljubljana 2017.

Wikimedia Sverige kontaktade några av dem som föreningen samarbetat med under det senaste året med intresse kring öppna lärresurser. En grupp entusiaster med olika kompetenser samlades den 21 maj för att gå igenom UNESCOS utkast och ge konstruktiv återkoppling. Som ett öppet nätverk av OER-förespråkare baserade i Sverige är det nu dags att skicka in våra kommentarer till UNESCO. Dessa kommer UNESCO att publicera tillsammans med många andra gruppers återkoppling på dokumentet.

Fem områden för implementering av OER

Rekommendationerna har UNESCO grupperat i fem områden för att ge vägledning kring hur beslutsfattare, institutioner och verksamma inom utbildning bör agera.

  1. Utöka förmågan till att skapa, söka och dela OER
  2. Utarbeta främjande OER-policy
  3. Säkerställa inkluderande och likvärdig tillgång på kvalitativa OER
  4. Gynna hållbara metoder för OER
  5. Internationell samverkan.

Vår återkoppling gäller i de formuleringar där vi önskar att UNESCO ytterligare förtydligar vad de menar och några tillägg inom fyra av de listade områdena. Inom målområde fyra, om att gynna hållbara metoder för OER, var vi överlag nöjda med UNESCOs förslag. På det hela taget var det märkbart att rekommendationerna i utkastet väcker en rad frågor som vi ser fram emot att ta vidare i diskussioner med andra inom utbildningen i Sverige, inte minst i samband med UNESCO publicerar den slutliga versionen.

Deltagare

De som deltog i mötet gjorde det som individer, och inte i första hand som företrädare för sina respektive lärosäten.

 

2018-05-17 av rasmus
Copyriot

Positivt mottagande av Den svenska enhörningen

Min och Pelles nyligen utgivna bok om Spotify, Den svenska enhörningen, har överlag fått ett positivt mottagande i de stora dagstidningarna, med flera stort uppslagna recensioner. De flesta lyfter fram likartade teman: företagets opportunism, dess förmåga att berätta en framgångssaga vars innehåll skrivs om efter hand, de ekonomiska förlusterna och ovissheten kring företagets hållbarhet på sikt.

Först ut var Martin Jönsson i DN, som menade att boken “skickligt och metodiskt” monterar ner myten om Spotify. Benjamin Peetre i Sydsvenskan var lika positiv, men hade önskat sig mera om “hur strömmade tjänster har förändrat musiken i sig” – ett ämne som det säkerligen kommer skrivas fler böcker om.
Malin Ekman i Expressen finner boken “uppfriskande kritisk” och menar att vi är “två initierade författare med ovanligt skarp blick”. Men hon hade hellre önskat sig en journalistisk skildring byggd på intervjuer och strukturerad som en berättelse mer “närvarokänsla”. Inget ont om sådant, men det vore en annan bok, som där närvarojakten skulle styra innehållet i annan riktning. Även om det är trevligt för läsaren att få talstreck serverade, är det inte självklart att intervjumetoden tillför så mycket innehåll, särskilt inte när vi pratar om företag som lägger munkavle på sina anställda.

Aningen tjurigare formulerade sig Håkan Lindgren i SvD, som klagar på “upprepningar och självklarheter” i texten, även om han uppenbarligen inte fann boken ointressant.
Desto mer entusiastisk är recensionen i BTJ-häftet (varifrån bibliotek gör sina inköp), där slutsatsen blir:

Berättarglädje och vetenskaplig stringens gör Den svenska enhörningen till en mycket bra bok.

Det är alltid intressant att se hur en bok placeras på biblioteken. Bland de bibliotek som använder det klassiska SAB-systemet verkar Den svenska enhörningen föga förvånande hamna under Qz Spotify (Ekonomi och näringsliv; särskilda företag). Men på vissa håll hamnar den också på specialhyllor om musik och bland högskolbibliotek som använder Dewey-systemet tycks det som att Den svenska enhörningen snarast klassificeras som en bok om informationsteknologi.

2018-05-16 av Mattias Blomgren
Wikimedia Sverige

Wikimedia Sverige och Dataskyddsförordningen (GDPR)

Ni har säkert hört om Dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation (GDPR)) som snart träder i kraft. Denna nya lagstiftning får en stor påverkan på många organisationers arbete med data och kräver i många fall stora insatser. I detta blogginlägg gör Mattias Blomgren, ordförande i Wikimedia Sverige, en genomgång av det arbete som Wikimedia Sverige har gjort som en del av förberedelserna.

Dataskyddsförordningen, är ett EU-direktiv, vilket gäller från och med den 25 maj 2018, och som ersätter Personuppgiftslagen (PUL). Dataskyddsförordningen innebär gemensamma regler i 31 länder (EU/EES), och strängare regler än vad PUL gjort. Ett av syftena med Dataskyddsförordningen är att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter.

Dataskyddsförordningen innebär följande:

  • Den gäller för alla företag och organisationer som hanterar data om EU-medborgare,
  • Den innebär att man skall uppfylla den, men också kunna uppvisa att organisationen uppfyller den.
  • Syftet med insamling av data skall anges, men det omfattar även var data lagras, vilka som har tillgång till data, med vilka tredje parter data utbyts och var de håller till etc.
  • Datasäkerhet skall byggas in i systemen och lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder skall vidtas för att säkerställa lämplig säkerhet i förhållande till risken.
  • En riskanalys och konsekvensbeskrivning av systemen skall göras.
  • Säkerhetsincidenter skall rapporteras till myndigheter och till dem som omfattas av datauppgifterna.
  • Att inte uppfylla reglerna kan leda till omfattande böter.

Wikimedia Sverige anser att integritetsfrågor är viktiga och har därför arbetat intensivt med att förbereda föreningens verksamhet inför Dataskyddsförordningens ikraftträdande. Bland åtgärderna märks:

  • Utarbetande av en ny integritetspolicy, med tillhörande förklarande sidor. I enlighet med föreningens transparens, redovisar vi hur vi har arbetat med Dataskyddsförordningen, och hur vi kommer att arbeta för att följa den framöver.
  • Införande av ett nytt medlemsregister, som uppfyller Dataskyddsförordningens regler.
  • Tecknande av personuppgiftsbiträdesavtal med företag, som hanterar personuppgifter för oss.
  • Inventering av vilka personuppgifter föreningen hanterar, fastställande av rättslig grund med vilken föreningen hanterar uppgifterna och säkerhetsklassning av uppgifterna har gjorts.
  • Överflyttning av personuppgifter till servrar, som hanteras enligt Dataskyddsförordningens krav.
  • Framtagande av rutiner i det fall personuppgiftsincidenter skulle inträffa, vilket kan kräva rapportering till berörda snarast och till Datainspektionen inom 72 timmar.

Wikimedia Sveriges integritetspolicy, med tillhörande sidor, finns på föreningens wiki under fri licens. Därmed kan andra organisationer ta del av den och använda den i sina verksamheter. Wikimedia Sverige ser föreningens arbete med att uppfylla Dataskyddsförordningen som en del i spridandet av fri kunskap om integritetsfrågor. För er som inte har hunnit arbeta med detta så mycket som ni hoppats tror vi att ni genom att återanvända vårt arbete kan komma att spara en hel del tid och hjälpa er att komma i mål till den 25 maj. Om materialet var till värde för din organisation, överväg gärna att bli organisationsmedlem i Wikimedia Sverige.

Wikimedia Sverige är nu redo för Dataskyddsförordningens ikraftträdande den 25 maj 2018.

2018-05-14 av rasmus
Copyriot

Just nu på gatorna i Tbilisi

Tiotusentals unga protesterar och dansar på gatorna i Georgiens huvudstad Tbilisi, efter att polisens specialstyrkor i fredags kväll stormade en rad av stadens nattklubbar, däribland den mytomspunna technoklubben Bassiani.

The club was started by Tato Getia, Zviad Gelbakhiani and Naja Orashvili as a political and activist statement of sorts. Being opposed to Georgia’s extremely strict drug policies and rampant homophobia, the founders made the club a venue where people can express such beliefs in a lively and a more free environment. It was to be a space for tolerance and equality regardless of sexuality, ethnicity, and religion. As such, the parties in the club became a form of expression themselves as techno became the music of protest in the process. No placards needed as the environment and the parties being held there speak for themselves.

In a place where anti-homophobia rallies end in violence and vegan cafés are attacked by sausage-wielding nationalists, techno clubs are symbols of progressiveness and tolerance, a refusal of their country’s narrow-mindedness. As the social activist Paata Sabelashvili put it to me: “In Georgia, raving is a political act.”

Polisen gick i fredags brutalt fram mot klubben s besökare, för att därefter tömma och försegla lokalerna. Tillslagen rättfärdigas soim ett led i att upprätthålla Georgiens extremt repressiva drogpolitik, men som Bassianis innehavare påpekar, följder det på en ihärdig smutskastningskampanj från Georgiens högerradikala krafter. Dessa verkar i själva verket främst rikta sig mot vad de kallar “homosexuell propaganda” och menar att technoklubben utgör “anti-georgisk verksamhet”. De bär rödvitsvarta armbindlar och missar heller inte att droppa de kodorden som antyder en judisk världskonspiration. De är aggressiva, men långt färre än de trotsigt dansande.

Under söndagskvällen skickades kravallpolis ut för att hålla isär de tiotusentals rejvarna och de högerradikala motdemonstranterna. Det tältläger som den dansande proteströrelsen hunnit börja bygga ska polisen ha rivit. Situationen föreföll under söndagkvällen laddad och oviss. Georgiens politiska partier försökte positionera sig, liksom den georgiskortodoxa kyrkan. Till slut kom inrikesminister Giorgi Gakharia ut för att tala med demonstranterna, som krävde hans avgång. Han uppges ha bett om ursäkt för polisens agerande mot Bassiani och öppnat för att diskutera en mindre repressiv drogpolitik. Under tiden demonstrerade berlinare sin solidaritet utanför Georgiens ambassad där.

Det hör inte tillvanligheterna med protestyttringar i så här stor skala i Georgien. Det ska bli intressant att följa hur denna “raveolution” utvecklar sig närmsta veckan. Utan tvivel har frågan redan blivit delvis integrerad i Georgiens partipolitiska spel, just nu präglat av att oligarken Bidzina Ivanishvili annonserat sin politiska comeback. Men den rörelse som nu kanske formerar sig i Georgien är utan tvivel uttryck för något mer än bara en maktkamp mellan liberala och konservativa värderingar, eller mellan väst- och östorienterade politiker, eller mellan unga och gamla georgier.

2018-05-12 av jfp108
:DFRI

Öppet styrelsemöte 2018-05-22

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdagen den 22 maj 18:00 i Stockholm. Mötet hölls i maximalt 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordningen kommer att fastställas fortlöpande och uppdateras här allt eftersom. Se protokollet här.

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

Skicka gärna in förslag på punkter du önskar ta upp, samt anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

Välkommen!

2018-05-02 av Elisabeth Nilsson
Internetdagarna 2018

Förhandsboka din plats redan i dag!

Förra året blev konferensen fullsatt, därför är det en god idé att föranmäla sig. Vi kommer helt enkelt att skicka en påminnelse i augusti när programmet är släppt – då kan du i lugn och ro välja och vraka i ett brett tvådagarsprogram fyllt av internationella keynotes. Du förbinder dig inte till någonting och som tack för rapp anmälan får du en limiterad Internetdagarna-kasse att hämta ut under konferensen.

2018-04-25 av rasmus
Copyriot

Spotify och marknadens dröm om framtida monopol

Förra veckan utkom vår bok Den svenska enhörningen: storyn om Spotify i materiell form och finns nu tillgänglig både i butik och i nätbokhandlarna. Samtidigt skrev jag en artikel åt Dagens ETC kring en av de frågor som står i centrum för boken, nämligen att ett företag som allmänt anses vara en succé samtidigt aldrig har gått med vinst: “Riskkapitalister håller Spotify flytande“. Artikeln (och boken) knyter an till ett ämne som varit uppe flera gånger här på Copyriot: hur 2010-talets digitala medieklimat är resultatet av ett finansiellt undantagstillstånd i finanskrisens kölvatten.

Tio år efter finanskrisens utbrott tycks vi befinna oss i ett skifte. Donald Trump sänker företagsskatterna vilket gynnar de företag som redan går med vinst. Samtidigt driver det på inflationen så att centralbanken måste svara med höjda räntor. I det nya läget blir dagens pengar mer värda än morgondagens. Verkliga jättar som Apple och Google kan bli ännu mer lönsamma. Men det kan bli svårare att driva förlustföretag på vaga löften om framtida vinst.

Det är ännu för tidigt att säga om Spotify i det längre perspektivet kommer bli en flipp eller en flopp. Det höga börsvärdet signalerar att det knappt finns någon mellanväg. Enda sättet att rättfärdiga fortsatta förluster inför marknaden är med ett löfte om framtida världsherravälde. Närmast till hands ligger tanken på att Spotify ska uppnå ett globalt monopol på musik – ungefär som Googles monopol inom webbsökning. Vägen dit skulle gå genom att Spotify köper upp andra företag i musiksfären, för att på sikt manövrera ut de traditionella skivbolagen och börja ge ut musik på egen hand. Så länge som skivbolagen kontrollerar all musik kommer det nämligen att bli svårt att uppnå lönsamhet i en musiktjänst som Spotify. Även om de skulle lyckas höja månadsavgiften från 100 till 200 kronor, skulle det bara leda till att skivbolagen höjde sina ersättningskrav. De har ju makten att stänga ner hela tjänsten genom att inte bevilja förnyade licenser. Att komma förbi dem blir inte lätt.

Ett alternativt scenario är att Spotify köps upp eller går samman med någon annan nätjätte, för att bilda ett företagsimperium som integrerar mjukvara, hårdvara, underhållning och storskalig övervakning av användarbeteenden. Musiken blir då mer av ett lockbete och behöver inte bli lönsam på egen hand. Men även i detta fall bygger lönsamheten på en rörelse mot ännu större monopol än de som i dag kontrolleras av Facebook och Google. Spotifys höga värdering går knappast att tolka som annat än som marknadens dröm om framtida monopolvinster.

Inget av dessa scenarion förefaller särskilt lockande för den som värderar musikalisk mångfald och nyskapande.

Läs hela artikeln på Dagens ETC.

2018-04-09 av jfp108
:DFRI

Styrelsemöte 2018-04-17

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdagen den 17 april 18:00 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar):

  1. Mötets öppnande
  2. Val av mötesordförande och mötessekreterare
  3. Ekonomiskt läge och medlemsantal
  4. Uppföljning – EDRi:s årsmöte 12-14 april
  5. DFRI på sociala medier
  6. EU:s Upphovsrättsreform
  7. Ansvarig för nästa styrelsemöte
  8. Övriga frågor och öppen diskussion
  9. Mötets avslutande

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2018-04-03 av Jan Ainali
Wikimedia Sverige

Läget för kartor våren 2018

Det här är ett gästinlägg från Jan Ainali, mångårig Wikimedian och tidigare ordförande och verksamhetschef för Wikimedia Sverige, samt ständigt aktiv på andra projekt och nyfiken på nya finesser och funktioner. Åsikter och kommentarer som nämns nedan reflekterar inte automatiskt åsikterna från Wikmedia Sverige.

Visste du att det går att använda kartor på Wikipedia? Och nej, jag menar inte de bilder av kartor som du alldeles säkerligen har sett i artiklar om platser, utan riktiga zoom- och panorerbara kartor. Sedan en tid tillbaka har Wikimedia en server som använder OpenStreetMap som bakgrund och gör att kartor kan bäddas in på sidor. Tack vare detta kan man nu på ett bättre sätt illustrera artiklar med intressepunkter, ytor och linjer än med fasta bilder som är svåra att uppdatera.

Det är fortfarande ett lite komplicerat tillvägagångssätt för att lägga till kartor. Det går att infoga en karta i den visuella editorn (se videon nedan) och redigera befintliga kartor. Men vill man ändra på symboler eller namn måste man in och peta i koden. Och då tycker jag att det enklaste sättet är att klippa och klistra från andra kartor.

Av Contributors to the MediaWiki project CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Det sätt som jag har tyckt varit det enklaste är att titta på de exempel som finns på dokumentationssidan och kopiera koden och byta ut det som behövs, som symboler och koordinater. Det kan vara lite klurigt, men jag tror att ju fler kartor som börjar användas, desto lättare blir det att hitta en karta som liknar just den som just du behöver som förlaga. Alla kartor läggs också i en kategori så att man kan leta efter fler. Jag har till exempel gjort om exempelkartan för amerikanska delstater och deras guvernörer till en med län och landshövdingar. Det enda jag behövde göra var att byta ut två Wikidata-objekt och anpassa partifärgerna.

Vill man börja i en lättare ände kan man titta på hur jag anpassade en karta och lade till i artikeln Visby garnison som visar fyra olika byggnader. Eller i artikeln Sankt Hansgatan som visar gatan sträckning tack vare att gatan på OpenStreetMap är taggad med Wikidataobjektet för gatan. Jag har gjort en egen liten samling på olika sätt man kan göra kartor på i en egen sandlåda, bli gärna inspirerad och kopiera kod därifrån!

Notera dock att jag inte har gjort något superenkelt exempel med bara en punkt, något som kanske skulle vara den man först vill se i en infobox. Det beror på att själv skulle jag önska att vi på svenskspråkiga Wikipedia la till sådana här kartor automatiskt i de infoboxar de passar för och automatiskt hämtade en koordinat från Wikidata (om det finns). Det här leder också till ett litet önskemål till dig som läsare av det här blogginlägget. Kommentera gärna med förslag på artiklar som skulle illustreras bättre med en karta, men där det inte bara handlar om att visa koordinaten för artikeln. Jag är ute efter något som är lite svårare att lösa automatiskt, för det andra löser vi nog snart ändå.

2018-03-26 av Jan Ainali
Wikimedia Sverige

Wikimania 2017 – en återblick

Det här är ett gästinlägg från Jan Ainali, mångårig Wikimedian och tidigare ordförande och verksamhetschef för Wikimedia Sverige, samt nästan lika mångårig Wikimaniadeltagare. Åsikter och kommentarer som nämns nedan reflekterar inte automatiskt åsikterna från Wikmedia Sverige.

I somras for många Wikimedianer till Montreal i Kanada för att delta på Wikimania, den årliga konferensen för Wikimediarörelsen, och jag var en av dem – med lite stöd från Wikimedia Sverige. Wikimania har över åren växt så utöver de tre huvuddagarna är det två dagar med olika aktiviteter som är mer specialiserade. Jag deltog främst på Hackathonet under de dagarna. Men redan innan hackathonet började hann jag diskutera en idé med Susanna Ånäs som hon bollat med mig på mail, men som jag inte riktigt förstått. Efter bara fem minuters samtal hade jag kunnat förklara vad jag inte förstod och hon kunde säga det på ett annat sätt som var mycket tydligare. Redan där började resan kännas värd den stora ansträngningen, för det lossade flera knutar och vi kom fram mycket långt i den följande diskussionen. Det hade varit knepigt att göra per mail och nu hann vi med det redan innan konferensen hade öppnat dörrarna.


Gruppfoto av VGrigas (WMF) [CC BY-SA 4.0], via Wikimedia Commons

Väl inne på hackathonet jobbade jag mest för att förstå hur man i Wikidata bör märka upp tidningar och andra tidskrifter (detta relaterade såklart till min lightning talk nedan). Till min hjälp fanns många Wikidatakunniga personer, varav några bibliotekarier, och till slut fick vi till en modell som kändes användbar. Utöver det jobbade jag med att anpassa två Wikidatarelaterade mallar från engelska Wikipedia till svenska. Till slut fick vi Mall:Etikett och Mall:Q att fungera. På det sättet kan man enklare hämta etiketten för återanvändning i andra mallar samt enklare diskutera om enskilda objekt och egenskaper. Jag hann också följa upp ett antal ärenden i Phabricator som hade väntat på min input och tack vare diskussioner med närvarande personer kunde jag nu ge bra svar.

Under själva konferensen var det många intressanta sessioner och jag deltog själv i en panel om läget för video och gav en lightning talk om hur vi använt Wikipedia och Wikidata i samband med Post- och inrikes tidningar. Jag deltog också i flera av sessionerna som handlade om strategin för 2030. Det som jag tog med mig mest ifrån de mer traditionella föreläsningarna var hur många av dem som på något sätt berörde Wikidata, och hur några få språkversioner, till exempel katalanska, ligger mycket långt fram och redan på allvar börjar dra nytta av dess möjligheter. Det stod också klart att det fortfarande är lite tekniskt krångligt att få till det på ett bra sätt. Vilket också visar på vikten av att kunna dela med sig av sina erfarenheter på en sådan här konferens.

Wikimania är ju också ett utmärkt läge att stärka de kontakter man har haft med personer on-wiki och runt fikapauserna, luncherna och efter sessionerna så blev det många samtal med gamla och nya vänner. Arrangemanget i Montreal löpte på bra, lokalerna höll måttet väl. Förbättringspunkter är väl framför allt att alla sessioner borde filmas.

Nu ser jag fram emot ett Wikimania i Kapstaden i sommar, men framför allt ett Wikimania 2019 i Sverige!

2018-03-25 av rasmus
Copyriot

Östdigitalt och västdigitalt

Se där två nya adjektiv som jag myntar i min senaste artikel på Expressens kultursida, som tar avstamp i den senaste uppståndelsen kring Facebook (och i de diskussioner som förts på Nettime).
Då tycker jag inte vi ska snöa in alltför mycket på Cambridge Analytica. Grejen är att Facebook, med flera teknikjättar, kommer att regleras på ett betydligt mer ingående sätt än idag. Såväl i Bryssel och London som i Washington slipar byråkraterna sina vapen, samtidigt som Mark Zuckerberg och de andra utan tvivel drar upp strategier för vad de kan få i utbyte.

Någonting som kan höja trösklarna mot konkurrens, allra helst en politik som leder till att alla medborgare måste använda tjänster som levereras av Facebook, exempelvis för betalning och identifiering. Givetvis kommer Google och Amazon att förvänta sig liknande gentjänster som befäster deras monopol inom var sin del av den västdigitala kapitalismen.

Digitaliseringen överläts länge, i flera decennier, åt marknadskrafterna. Visst spelade militär finansiering alltid en viktig roll för den digitala teknikutvecklingen, men massmarknaden betraktades som civil. Detta har nu förändrats.

Företag som Google, Amazon och Facebook betraktas nu som som säkerhetspolitiska tillgångar, i dubbelt avseende. Dels för sin makt över det offentliga samtalet och som potentiella arenor för desinformation. Dels som aktörer i den teknologiska kapprustningen mellan två världsmakter, USA och Kina, om att sätta standarder för framtidens digitala infrastruktur. Den som tillverkat hårdvaran kan nämligen lägga in bakdörrar som kan aktiveras i händelse av konflikt. Det är därför som världens största tillverkare av telekomutrustning, kinesiska Huawei, stängs ute från den amerikanska marknaden. Övriga världen kan i förlängningen bli tvungen att välja sida mellan två teknopolitiska block: ett västdigitalt, ett östdigitalt.

Kina försöker komma ikapp USA bland annat genom att låta sina marknadsledande företag få tillgång till stora mängder data, exempelvis foton på 700 miljoner kineser som kan användas för att utveckla bättre system för ansiktsigenkänning. Liknande databanker kan mycket väl beviljas till företag som Facebook, i utbyte mot att myndigheterna får direkt möjlighet att gå in och styra informationsflödena. Ett konto som anses sprida desinformation behöver då inte stängas av. Det kan räcka att skruva lite på inställningarna för att ge budskapen mindre exponering, eller för att videoklipp från vissa avsändare tar länge tid att ladda – varianter av “mjuk censur” där Kina har visat vägen.

Medan vi rör oss in i en ny teknopolitisk epok, liknar de ständiga läckorna, säkerhetshålen och övervakningsskandalerna mest brusningar på ytan. Den historiska vändningen pekar bort från den liberala kapitalismens tydliga bodelning mellan stat och storföretag – precis som på 1930-talet. Vad vi får i stället är för tidigt att säga.

Att inte reglera Facebook är orimligt, men det är naivt att hoppas på att den stundande regleringen inte kommer gå hand i hand med en militarisering. Allra naivast är dock de liberala debattörer i USA som vill hitta lösningen i att göra Facebook till en betaltjänst. Visst stämmer att när vi inte själva betalar är det vår uppmärksamhet som blir såld. Men för den breda massan finns ingen väg bakåt. Däremot finns vägar ut ur Facebook.

Dessa utvägar är inget jag diskuterar närmare i artikeln. Men jag är väldigt trött på att diskussionen ständigt ska föras i individuella termer, om huruvida vi som enskilda användare kan eller bör lämna Facebook. Det är mer angeläget att ta utgångspunkt i politisk organisering eller kulturella arrangemang. Hur kan sådana få genomslag på andra vägar än via reklambaserade flödesmedier?

I mitten av Expressenartikeln diskuterar jag förresten hur rädslan för “destabilisering” frammanar en falsk “stabilitet” – som om det skulle gå att tala om stabilitet på en planet vars poler smälter.

2018-03-20 av rasmus
Copyriot

Moishe Postone (1942–2018)

Vid en ålder av 75 år avled igår avled Moishe Postone i Chicago. Där han var professor i historia, även om han nog i grunden förblev en sociolog, präglad av sin studietid i Frankfurt åren kring 1980, ett årtionde efter att Theodor Adorno gått bort. Det var alltså i Frankfurt(skolan) som Postone tog avstamp i sin omläsning av Karl Marx’ kritik av den politiska ekonomin, som senare skulle resultera i boken Time, labour and social domination. Han skrev inga fler böcker, däremot en rad artiklar, som även lämnade ett viktigt bidrag till den kritiska teorin om antisemitism. Ett par av artiklarna har översatts till svenska av tidskriften Kris och kritik; alla finns tillgängliga som pdf, sammanställda av Ross Wolfe i en dödsruna.

Postone var allt annat än yvig i sin teoretiska gärna. Han sökte inte efter dramatiska liknelser, lanserade inte nya begrepp, rörde sig inte utanför de ramar han själv satt upp. Om han ofta upprepade sig, var det för att på tydligast möjliga vis slå fast sin poäng och visa hur den skiljer sig mot etablerade tolkningar. En kanske viktigaste insats var att visa på hur kategorierna i Marx’ Kapitalet – vara, värde, abstrakt arbete – måste begripas som historiskt specifika för kapitalismen. Han betonade hur denna samhällsformation inte primärt bygger på att en klass människor härskar över en annan. Problemet är långt större än att arbetskraften blir utsugen. Kapitalismen är för Postone en subjektlös fetischordning som kretsar kring ett ständigt närvarande tillväxttvång, en absurditet som i förlängningen utmynnar i en ekologisk katastrof. Tillväxttvånget är rent abstrakt, grundat i lönearbetets abstraktion av mänsklig tid, som Postone lyfter fram som central i kapitalismen – vilket betyder att det bara är ett sätt för människorna att organisera sin tid tillsammans med varandra, möjligt att ersätta med andra sätt.

Tydligare än andra före honom drog Postone en skiljelinje mellan å ena sidan “Marx’ ekonomikritik”, å andra sidan det som traditionellt kallats för “marxism”. Han var heller ingen marxolog, var inte ute efter att fastställa “vad Marx verkligen hade tänkt”, utan efter att rekonstruera en ekonomikritisk teori, med utgångspunkt i framför allt Kapitalet och dess förarbeten. (Marxismen, å andra sidan, bygger i första hand på andra verk av Marx och framför allt Engels.)

Vid tidpunkten för sin död arbetade Postone på en omläsning av Kapitalet (första boken) tänkt att utges på University of Chicago Press. Även om den aldrig kommer att fullbordas, hoppas jag att vi får läsa något av det som hanns med. Om inte, så tror jag ändå att Moishe Postones betydelse bara kommer att fortsätta att växa, särskilt inom akademin där han tills nyligen har förblivit enormt underskattad utanför ett ganska snävt sammanhang.

För den som vill ha en introduktion rekommenderas i första hand någon av alla de intervjuer som han gjorde på senare år; ett tidigare inlägg på Copyriot tog avstamp i en av dessa intervjuer.

Moishe Postone begravs idag.

2018-03-20 av Peter
:DFRI

The Glass Room Experience

Under 19-25 mars finns The Glass Room Experince vid biblioteken i Kista och Hornstull. Det är en interaktiv utställning på temat integritet och säkerhet på internet. Som besökare får du bland annat lära dig om hur Big data, algoritmer och artificiell intelligens påverkar ditt privatliv.

Under veckan kommer du även att kunna besöka en Data Detox Bar på biblioteken. Här får du vägledning i hur du kan rensa bland överflödig data som finns om dig på internet.

Dessutom innehåller veckan föreläsningar och workshops:

Hornstulls bibliotek
Kista bibliotek

Aktiviteterna arrangeras i samarbete mellan DFRI, Stockholms Stadsbibliotek, Unga IT-värdar, Inicio och Tactical Technology Collective.

2018-03-19 av Påvel Nicklasson
Påvels blogg

LyX 2.3

Nyss damp det ner en ny version av LyX. Det var länge sedan sist, men nu har mitt favoritprogram fått flera nya funktioner!

LyX är en dokumenthanterare. Det är till för oss som är lite för smarta för ett ordbehandlingsprogram men lite för dumma för att skriva i ren LaTeX. LyX ser nästan ut som ett ordbehandlingsprogram. Under ytan arbetar man dock i LaTeX. Det är ett utmärkt program om man arbetar med avancerad ordbehandling, skriver böcker eller vill ha ut snygga PDF-filer. Man fokuserar på innehåll och låter LyX ta hand om formatering.

I version 2.3 är den största nyheten (enligt mig) inbyggt stöd för BibLaTex. Tidigare fick man trixa för att få till det. Nu behöver man bara kryssa i några rutor. BibLaTeX är ett modernare sätt att göra referenslistor än gamla BibTeX.

Biblatex är ett modernt sätt att skapa referenslistor. I nya LyX är Biblatex inbyggt och man slipper trixa med LaTeX-kod.

Alla nya funktioner finns beskrivna här.

flattr this!

Flattr this!

2018-03-19 av Axel Pettersson
Wikimedia Sverige

Utbildningssektorn har en viktig roll att fylla för ett mer jämställt Wikipedia

Det finns fyra gånger så många artiklar om män som om kvinnor på Wikipedia. 90 % av alla som skriver på Wikipedia är män. På internationella kvinnodagen arrangerades skrivstugor över hela världen med målet att ändra på det; att stänga Wikigapet. Utbildningssektorn har en viktig roll att fylla här, argumenterar Elza Dunkels i detta gästinlägg.

DSC_2132
Utrikesminister och Wikipediaskribenter under WikiGap 8 mars 2018. Foto: Axel Pettersson, CC BY

I Wikipedias barndom var projektet väldigt baktalat i utbildningssammanhang. Många som gick i skolan i början av 2000-talet minns säkert hur Wikipedia framställdes som icke tillförlitligt och att elever uppmanades att inte använda projektet över huvud taget. Jag tror att vi kan skylla detta på att det var svårt att begripa upplägget. Det var svårt att förstå vad Wikipedia egentligen var för något, eftersom det på samma gång liknade traditionella uppslagsverk och var helt annorlunda.

Tiden har gått och nu är Wikipedia en etablerad del av utbildningssystemet där många elever får lära sig hur de ska navigera för att använda Wikipedia på bästa sätt; utnyttja dess fördelar utan att falla i dess fällor. Men vi behöver ta det ett steg längre. Wikipedia är inte så bra som det skulle kunna vara. Vi behöver stötta alla de hårt arbetande frivilliga krafterna som researchar, skriver och redigerar artiklar och som skärskådar och diskuterar varje ändring så att den ska följa reglerna. För faktum kvarstår: det finns fyra gånger så många artiklar om män som om kvinnor på Wikipedia och att 90 % av alla som skriver på Wikipedia är män.

Min dröm är att utbildningsväsendet ska steppa upp här. Jag skulle vilja att varje skola gör en insats för att stänga Wikigapet. Från förskola till högskola går det att bidra på olika sätt. Tänk så bra om alla som gått igenom skolan kan redigera artiklar och vet vad som gäller för bildmaterial och källhänvisningar! Elever och studenter på alla nivåer skulle också kunna uppmuntras att lyfta fram viktiga kvinnor, vilket skulle ge positiva effekter långt utanför Wikipedia. Vi som arbetar med utbildning har så mycket att tacka Wikipedia för och nu har vi chansen att ge något viktigt tillbaka.

Nu stänger vi Wikigapet!

Texten är skriven av Elza Dunkels, forskare inom pedagogik och ledamot i Wikimedia Sveriges styrelse.

2018-03-12 av Jan Ainali
Wikimedia Sverige

Läget för video 2018

För ett drygt år sedan så skrev jag ett inlägg om läget för video på Wikipedia. Det är är en sorts uppföljning till det. I somras på Wikimania i Montreal deltog jag i en panel kallad State of Video in the Wikimedia Movement (presentation, video). Och på sätt och vis var det lite nedslående. Inte mycket har hänt rent tekniskt, det flesta framstegen har varit att faktiskt kunna spela video överhuvudtaget på vissa enheter.

Men de verktyg som jag rapporterade om senast har inte legat på hyllan utan har blivit ganska väl använda. Idag finns det 113 935 videos på Wikimedia Commons inom en mängd olika ämnen. Bara i kategorin Videos from Sweden finns det 813 filer. Men många filmer är inte använda än, trots att de ofta kan illustrera en artikel på ett sätt som kompletterar det skrivna ordet mycket väl. Och på svenska används nu bara 1844 av dessa videofiler alls, det vill säga att knappt 0,05% av alla artiklar använder videos.

Du kan hitta videos genom att antingen leta i kategoriträdet under video, till exempel efter land, eller efter språk. Men du kan också göra en vanlig sökning och lägga till filetype:video för att bara få videos i resultatet (se exempel här).

Och om du hittar en alldeles för lång video där du tycker att bara en del av den är relevant att visa i en artikel behöver du inte ladda hem videon och klippa ner det till en kortare version, det finns det ett enklare sätt. Du kan nämligen lägga till start- och stopptid för videon så du bara visar det intressanta. Så här kan du skriva i wikisyntaxen:

[[Fil:Weeding.ogv | miniatyr | start=5 | end=7 | Startar på 5 sekunder och slutar spela efter 7 sekunder.]]

(Fler bra tips finns på Commons:Video.)


Jan Ainali [CC BY 3.0], Linnéa Claeson presenterar sig.webm

Och videos kan ju tillföra så mycket till så många olika artiklar. Allt från hur en person låter (som ovan) till hur en insekt kryper. Och vill man göra det ännu mer pedagogiskt kan man klippa ihop en kortare förklarande video. Genom att öka användningen av videos kan vi dels göra Wikimedia Foundation medvetna om en efterfrågan på det samtidigt som vi ger en bättre service till läsarna.

2018-03-07 av Peter
:DFRI

Hemlig dataavläsning ökar brottsligheten

DFRI har bjudits in att lämna synpunkter på utredningen Hemlig dataavläsning – ett viktigt verktyg i kampen mot allvarlig brottslighet.

DFRI avstyrker förslaget om att införa hemlig dataavläsning som ett hemligt tvångsmedel i Sverige. Ett sådant tvångsmedel skulle innebära ett synnerligen omfattande intrång i rätten till privatliv och skyddet av den personliga integriteten. Det har dessutom visat sig att de verktyg som används för hemlig dataavläsning medför stora risker för samtliga invånare, näringsliv, myndigheter och samhället i övrigt. De eventuella effektivitetsvinster som finns för brottsbekämpande myndigheter är inte tillräckligt stora för att motivera användandet av dessa riskabla metoder.

Risken för brottslighet kan öka med hemlig dataavläsning

Målet med brottsbekämpning borde vara att göra tillvaron säkrare för landets invånare, inte att utsätta oskyldiga för större risker. Det riskerar dock att bli fallet eftersom de verktyg som utvecklas för att genomföra hemlig dataavläsning kan komma att användas för helt andra syften, om de kommer i händerna på exempelvis kriminella ligor eller utländska underrättelsetjänster. Genom att aktivt söka efter eller köpa sårbarheter i informationssystem och sedan bygga verktyg för att utnyttja dessa säkerhetsluckor utsätts allmänheten för stora risker. Om man väljer att inte rapportera dessa brister, för att istället kunna använda dem till hemlig dataavläsning av ett litet fåtal brottsmisstänkta individer, lämnas alla andra fortsatt allt mer sårbara för intrång.

Stora risker och skador för samhället

Intrångsverktyg från NSA användes i maj 2017 till ett av historiens allvarligaste virusangrepp på datorer, under namnet WannaCry. Det är ännu svårt att fullt ut analysera vilka konsekvenser detta har fått. Klart är att dock att minst 230.000 datorer runt om i hela världen drabbats. Enorma värden har gått förlorade för privatpersoner, företag och myndigheter. Exempelvis har sjukhus i era länder lamslagits med ännu oklara följder för patienternas liv och hälsa. Angreppet utnyttjade ett säkerhetshål som hade varit känt för amerikanska NSA en längre tid. Detta angrepp kunde ha undvikits om det hade rapporterats till tillverkaren, så att hålet hade kunnat täppas till i tid. Istället valde NSA att lämna miljontals datorer sårbara, för att själva kunna utnyttja säkerhetshålet till att i hemlighet spionera på innehållet i människors datorer.

Det är enligt DFRI:s bestämda uppfattning inte till gagn för alla laglydiga invånare i Sverige att deras myndigheter ägnar sig åt hemlig dataavläsning.

Vårt remissyttrande över SOU 2017:89 (pdf, 3 sidor)

Utredningen om hemlig dataavläsning (pdf, 695 sidor)

2018-03-01 av rasmus
Copyriot

Föreläsning i Malmö nästa vecka: Vad pengar (inte) kan mäta

Onsdagen den 7 mars kommer jag till Malmö för att föreläsa på galleri Signal, i anslutning till den pågående utställningen Digital Distress. Jag tänker att jag ska knyta ihop lite olika ämnen som delvis varit uppe här på bloggen senaste tiden, där ett sammanhållande tema är detta med pengar som mätredskap. Därav rubriken: “Vad pengar (inte) kan mäta“.

Pengar är inte bara ett ständigt närvarande tvång. Pengar är också ett redskap för att förstå världen, för att belysa orättvisor, för att upprätta jämförelser mellan dåtid, nutid och framtid. Har vi det bättre eller sämre ställt än våra föräldrar? Har kapitalismen återhämtat sig efter finanskrisen? Hur funkar skatteparadis? Vad innebär minusränta? Kommer våra pensioner, eller vår eventuella medborgarlön, gå att leva på? Om vi vill finna svar på sådana frågor så saknas det knappast siffror. Desto mer oklart är vad det faktiskt är som mäts, när pengar används som mätredskap.

Digitaliseringens verkningar är paradoxala. Å ena sidan skapas möjligheter för att sätta prislapp på allt fler saker, inklusive vår egen uppmärksamhet, uppdelad i mikrosekunder, som saluförs i algoritmiska auktioner medan vi scrollar i de sociala mediernas flöden. Å andra sidan finns ingen gräns för hur många nya sorters digitala pengar, från kundpoäng till kryptovalutor, som kan skapas. Ekonomin faller samman i bitar som blir allt svårare att pussla ihop till en meningsfull helhet. Hur kan vi förstå detta sönderfall? Vilka alternativa redskap står till buds för att tänka vår gemensamma framtid?

Bara i denna korta beskrivning, noterar jag nu, ställs sju frågor. Fler lär det bli. Färre svar, troligen.

2018-02-27 av rasmus
Copyriot

Från 1930-talets “maskinkultur” till vad vi på 2010-talet kallar “artificiell intelligens”

En kväll förra veckan satt jag i Sigtuna och bläddrade igenom ett kuvert med svenska pressklipp från åren 1931 och 1932. Gemensamt för de utklippta artiklarna var att de berörde ämnet “maskinkultur”. Ingenting låg mer i tiden. Ingenting var heller mer svårfångat. Just därför kunde det bokstavligen skrivas spaltmeter som “maskinkulturen”, påfallande ofta under den fantasilösa rubriken “Människan och maskinen”. Flera av Sveriges större förlag lanserade titlar i ämnet nästan samtidigt. Alf Ahlberg höll föredrag om hur “maskinkulturen tar död på personligheten”, och så vidare.

I efterhand är det alltid lätt att skratta åt historiska exempel på onyanserad civilisationskritik. Eller för den delen åt motsatsen, det vill säga onyanserade hyllningar till det nya tekniska förnuftet, som det också fanns gott om exempel på vid samma tid (exempelvis Technocracy-rörelsen som fick sitt offentliga genomslag just år 1932). Men om man tittar närmare på vad som faktiskt skrevs, framstår polariseringen delvis som en retorisk konstruktion. De flesta och tyngsta opinionsbildarna såg sig själva som synnerligen nyanserade. De sökte placera sig själva i mitten och behövde just därför hänvisa till existensen av de två ytterligheter.

Ett utmärkt exempel ges av konstkritikern Gotthard Johansson, som även var funktionalismens främste förkämpe i svensk debatt. I en understreckare hösten 1932 recenserade han två av de aktuella böckerna om maskinkulturen och inledde med att lite karikatyrartat peka ut två ytterlighetspositioner. Å ena sidan de som ser maskinen som en demonisk kraft (och som paradoxalt nog ofta är välbeställda människor som själva äger aktier i industriföretag, enligt Johansson). Å andra sidan “maskindyrkarna”, som ser maskinen som “befriaren ur mänsklighetens nöd” (och som tydligast företräds av “radikala proletärskalder”, vilket Johansson fann lika paradoxalt).

Ytterligare en som sökte efter den nyanserade mittenpositionen var författaren Henry Peter Matthis, som skrev under rubriken “Maskinskräcken. Varning för falska idealister”:

Mest primitiva äro de idealister o.s.v. som gå omkring med sin maskinskräck och tala om ’tillvarons mekanisering’. /…/
Men den andra romantiken, den moderna naturmystiken – vår maskindyrkan – är också en kulturbrist.

Här är det lätt att se paralleller till vårt eget årtionde, som inleddes med en omfattande debatt om “digitaliseringen” – ett begrepp med ungefär lika svävande innebörd som “maskinkulturen” hade på 1930-talet. Då som nu fördes debatten i kölvattnet av en djup ekonomisk kris. Jag citerar mig själv ur det nyligen utgivna bokkapitlet “Nätutopier och nätdystopier“:

Finanskrisens utbrott år 2008, med efterföljande nedgång i den globala ekonomin, framstår i efterhand som en vattendelare i mediedebatten. Fallande annonsintäkter för dagspressen skapade en oro som färgade av sig även på spalternas innehåll. Hela perioden från 2008 till 2012 präglades av en stor öppenhet där nyfikenhet och skepsis bröts mot varandra i en livlig debatt. Från 2010 satte den nätpessimistiska litteraturen tydliga avtryck i svensk kulturdebatt, där många skribenter sökte sig mot en föregivet nyanserad mellanposition.

Men åter till 1932 och “maskinkulturen” – ett ord som då framstod som en paradoxal sammansättning, vilket gav en retorisk laddning som kan vara svår att uppfatta idag. Samma sak gäller begreppet “kulturindustri”, som skulle myntas 1944 av Adorno och Horkheimer, men vars innebörd var en annan. Upplysningens dialektik gav heller inget utrymme för något så odialektiskt som föregivet nyanserade mellanpositioner – enda utvägen gick genom ett upphävande av det historiska sammanhang som har konstituerat såväl “kultur” som “industri”.

Tvärtemot detta, tog Henry Peter Matthis sin utgångspunkt i ontologin. Det förde honom till en slutsats som nog klingar mer profetiskt för oss än vad han själv kunde inse. Så här skrev han 1932, om begreppet maskinkultur:

Kultur är ju odling, och maskin är redskap. Odling sker med redskaps hjälp /…/
När människan utvecklar redskapen till maskiner /…/ – kan det då uppstå något som varken är natur eller av människan skapat kultur? Något som redskapen, maskinerna på egen hand frambragt? – Detta skulle vara maskinkultur.
/…/
Tillvaron kan inte mekaniseras. Livet är härligt sprudlande av natur mitt i storstaden. /…/
Maskiner kunna ersätta många händer men inga tankar.
När det finns tankemaskiner – då blir maskin-kultur verklighet.
Till dess kunna vi tryggt tro på livet, älska naturen och arbeta vidare på kulturen.

Maskinen och kulturen kunde alltså leva sida vid sida i harmoni, menade Henry Peter Matthis. Åtminstone tills den tidpunkt “när det finns tankemaskiner”, för rivs en gräns, är det slut på harmonin, finns skäl att lyssna på olyckskorparnas ord!

Det vill säga nu?

“Artificiell intelligens” är ännu ett begrepp med svävande innebörd, som dessutom får retoriska kraft genom att klinga paradoxalt – inte helt olikt “maskinkultur”.

Efter andra världskriget föll begreppet “maskinkultur” ur bruk, även om det fortsatt att skrivas oräkneliga artiklar under den lika fantasi- som tidlösa rubriken “Människan och maskinen”.
På samma sätt är det nog troligt att begreppet “digitalisering” snart faller ur bruk, liksom så småningom begreppet “artificiell intelligens”. (Jag minns att jag nyligen ögnade en text som på intressant sätt ifrågasatte AI-begreppet, men tyvärr hittar jag inte tillbaka till den.)

Alla dessa begrepp syftar på någonting verkligt, men på ett svävande sätt som vittnar om en bristande förmåga att sätta teknisk utveckling i sitt större sammanhang. Resultaten blir varje gång samma polarisering mellan ytterpositioner, som delvis är en chimär, frammanad av dem som vill tala utifrån en perfekt balanserad mittenposition. Vilket sällan resulterar i någon tankeverksamhet av betydelse.

2018-02-26 av Peter
:DFRI

Styrelsemöte 2018-03-06

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdagen den 6 mars 18:00 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning (kan ändras ända fram till att mötet börjar):

  1. Mötets öppnande
  2. Val av mötesordförande och mötessekreterare
  3. Ekonomiskt läge och medlemsantal
  4. Hur mår vår webbplats?
  5. EDRi:s årsmöte 12-14 april
  6. Remisser
    1. Hemlig dataavläsning
  7. Våren och höstens mötesdatum
  8. Ansvarig för nästa styrelsemöte
  9. Övriga frågor och öppen diskussion
  10. Mötets avslutande

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.