2020-01-25 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik (3/10): “Chill” musik kom att dominera årtiondets andra hälft

Vi kan tänka oss två uppmärksamhetsekonomiska strategier när det kommer till ljud. Å ena sidan att dra till sig så mycket uppmärksamhet som möjligt, att skrika högst och tränga undan alla konkurrenter. Å andra sidan att smälta in i bakgrunden för att kunna stanna där, att höras även om ingen aktivt lyssnar eller tänker på det.

Dessa två varianter korresponderar mot det tydliga skiftet i tiotalets popmusik, som ganska tydligt kan dateras till 2015-16. Bort från det tidiga tiotalets maximalism och EDM, i riktning mot något som jag i Expressen sammanfattade så här:

Popmusiken saktade in mot ett mjukt och utslätat sound, befriat från tvära kast mellan känslolägen, perfekt anpassat för Spotifys spellistor på tema ”chill”, avsedda att rulla i bakgrunden. Lana del Rey är det ultimata exemplet: en musikalisk motsvarighet till de antidepressiva läkemedel som slätar ut både toppar och dalar. Tendensen har tolkats som en längtan efter tröst i en orolig tid. Troligen är det ingen slump att det stora trendbrottet i tiotalets popmusik sammanföll med Brexit och Trump.

Egentligen kan fenomenet delas upp i flera delar:

  1. Den utslätade popmusik som representeras av bland andra Lana del Rey.
  2. Ett skifte inom genren EDM-pop i riktning mot långsammare tempo och mjukare kanter; norrmannen Kygo är kanske det tydligaste exemplet.
  3. Drogad, depressiv autotune-rap som ett parallellt fenomen (mer om detta senare).
  4. Ett ökat intresse för ambient i egentlig mening, inklusive återutgåvor av gammal japansk ambient, och ett återupprättande av en del musik som faller under etiketten “new age”.
  5. Renodlad skvalmusik som producerats för att fylla upp de “chill” spellistor som allt mer har kommit att premieras av Spotify och Youtube, vars titlar ofta anger en tänkt funktion (sleep, study, relax). Den här kategorin omfattar bland annat “postklassisktpianoplink, liksom en massa “lo-fi hip hop“.

I vilken mån allt detta hänger samman kan såklart diskuteras. Som nämnts ovan har det givits två olika förklaringar, som kan stämma in på olika punkter i olika mån.

Den ena förklaringen handlar alltså om ett visst krismedvetande som kanske kan kopplas till klimatkris, högerpopulism och geopolitisk oro. Därför dras vi i högre grad åt “tröstande” musik och undviker ljud som går oss på nerverna.

Den andra förklaringen är mindre spekulativ och pekar särskilt ut Spotify, men även Youtube. Vid tiotalets början var de fortfarande utformade med sökrutan i centrum, för en “framåtlutad” konsument som aktivt ville välja låtar. Detta har förändrats i grunden. Musiktjänsternas uppmärksamhetsekonomiska strategi är nu primärt att rulla i bakgrunden så att den “bakåtlutade” lyssnaren slipper bry sig så mycket om vilka artister som spelas. Spotify började så smått att gå i denna riktning år 2013, efter sin USA-lansering, vilket vi spårat närmare i Spotify teardown och Den svenska enhörningen. Den som bäst av alla har analyserat de musikaliska konsekvenserna av detta är musikjournalisten Liz Pelly:

Spotify loves “chill” playlists: they’re the purest distillation of its ambition to turn all music into emotional wallpaper. They’re also tied to what its algorithm manipulates best: mood and affect. Note how the generically designed, nearly stock photo images attached to these playlists rely on the selfsame clickbait-y tactics of content farms, which are famous for attacking a reader’s basest human moods and instincts. Only here the goal is to fit music snugly into an emotional regulation capsule optimized for maximum clicks: “chill.out.brain,” “Ambient Chill,” “Chill Covers.” “Piano in the Background” is one of the most aptly titled; “in the background” could be added to the majority of Spotify playlists.

As an industry insider once explained to me, digital strategists have identified “lean back listening” as an ever more popular Spotify-induced phenomenon. It turns out that playlists have spawned a new type of music listener, one who thinks less about the artist or album they are seeking out, and instead connects with emotions, moods and activities, where they just pick a playlist and let it roll: “Chillin’ On a Dirt Road,” “License to Chill,” “Cinematic Chill Out.” They’re all there.

These algorithmically designed playlists, in other words, have seized on an audience of distracted, perhaps overworked, or anxious listeners whose stress-filled clicks now generate anesthetized, algorithmically designed playlists.

Avslutningsvis en samling länkar till de bästa analyserna av musikens chillifiering under 2010-talets andra hälft:

Det kan tilläggas att både Pelly, James och Rekret pratade om fenomenet inom ramen för det välcurerade föredragsprogrammet på festivalen CTM i Berlin för ett år sedan. Om några dagar åker jag dit igen för att bland annat lyssna på fler föredrag om estetik, politik och teknik.

2020-01-24 av Josefine Hellroth Larsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Ny på jobbet: Josefine

Hej!
Jag heter Josefine Hellroth Larsson, och sen den 20 januari 2020 arbetar jag som projektledare på Wikimedia Sverige. Mitt område är utbildning och lärande. Det betyder att jag till exempel kommer att jobba med projekt som Wikipedia i utbildning.

Jag har framförallt min bakgrund i civilsamhället. Där har jag jobbat och varit ideellt aktiv på olika nivåer och i olika organisationer. Den organisation där jag varit aktiv längst är Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, men jag har också varit ordförande för Scouterna i Sverige och arbetat som generalsekreterare för Rädda Barnens Ungdomsförbund.

Senast kommer jag från utbildningsföretaget Qlok. Där jobbade jag dels med att skapa och hålla utbildningar på yrkeshögskolor, och dels med att bygga e-learning.

Jag har en examen som bibliotekarie och har också läst kommunikation på högskolan. Dessutom har det visat sig att vi som gått IB, International Baccalaureate, på gymnasiet är överrepresenterade bland de anställda på Wikimedia Sverige.

När jag inte jobbar med att ge människor större tillgång till fri kunskap, tittar jag gärna på sport, åker på scoutarrangemang eller sitter mötesordförande för nån ideell förening nånstans.

Hoppas vi ses i gemenskapen!

The post Ny på jobbet: Josefine appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-01-24 av rasmus
Copyriot

Är det vidskepelse att tala om årtionden?

Kajsa Ekis Ekman skriver träffsäkert om hur 2010-talets politiska debatt inte har handlat om konkreta frågor, utan om tankefigurer och mer eller mindre vaga begrepp. “Gal/tan, identitetspolitik, PK-maffia, globalister, privilegier…” Sådana begrepp, menar Ekis, bygger på fördomar och associationer, inte på analys av verkliga förhållanden.
Så långt kan jag bara instämma. Men allra sist i slänger hon så in följande:

Och nu kanske den uppmärksamme lagt märke till att denna artikel inleddes med ett precis lika slarvigt begrepp, nämligen 2010-talet. Att klumpa ihop tiden i årtionden har inte heller någon vetenskaplig grund – varför skulle tiden nollställas och börja om vart tionde år? Det är inget annat än vidskepelse.

Vi kan kalla det en antikalendarisk position, som Ekis delar med Antonio Gramsci. År, årtionden och århundranden är för dem bara stolpar som skymmer den verkliga tidens rörelse, “en vägg som hindrar oss från att se att historien fortsätter att utvecklas med samma oförändrade grundläggande linje”.

Jag tror att de är fel ute. Vi måste på ett eller annat sätt periodisera det förflutna – stycka upp det – för att över huvud taget kunna greppa det. Alla människor gör det, inte bara vi professionella historiker. Alldeles oavsett det faktum att det förflutna, det som delas in i stycken som ges olika namn, inte äger verklig existens.

Medeltiden. Upplysningstiden. Folkhemmets Sverige. De falska nyheternas tidevarv. Sådana begrepp är strikt talat inte mer verkliga än “2010-talet” eller “nittonhundratalet”. Men de är något mindre godtyckliga. De betonar vissa kontinuiteter och vissa brytningar, på bekostnad av andra. De kan ifrågasättas, både till sitt innehåll och till sin kronologiska avgränsning. Därför är de i någon mening mer värdefulla än de rent kalendariska begreppen, som redskap för historiskt tänkande.

En historieskrivning som bara använde kalendariska periodiseringar vore onekligen fattig. Givetvis ska vi inte underkasta oss kalendern. Givetvis ska vi “utgå från en saklig analys av verkliga förhållanden” för att aktivt identifiera de historiska brytpunkter som gör det möjligt att namnge epoker. Men är det så enkelt som Ekis får det att låta? Kanske när det finns en historisk distans. Men inte när det vi vill greppa är förflutenhetens allra mest närliggande delar. Typ de senaste tio åren. De vars kalendariska namn är “2010-talet”.

Längre fram i tiden kommer 2010-talet, beroende på vilken aspekt vi tänker på, att förknippas med andra epoker, vars början och slut är baserade på “verkliga förhållanden”, inte bara på kalenderns godtycke. Men där är vi inte ännu. För att jobba oss dit måste vi börja någonstans. Vi måste börja i den periodisering som redan finns till hands, det vill säga den kalendariska. Vi måste börja med att försöka greppa “2010-talet”, om så bara för att förstå varför det inte är idealiskt sätt att stycka upp historien just så. Bryta ner kalendern inifrån. Något annat sätt finns inte.

Lite så tänkte jag när jag kastade mig över frågan om 2010-talets musik. Ingenting tyder ännu så länge på att det finns särskilda skäl att dra en skiljelinje just mellan åren 2019 och 2020. Å andra sidan är det alldeles för tidigt att säga, så vi kan lika gärna utnyttja det nya årtiondet som en ursäkt att vara tidigt ute i arbetet att periodisera de senaste tio åren. Det första som jag då noterade, i fråga om musik, var den tydliga skillnaden mellan det tidiga tiotalet och det sena tiotalet. Om något, borde nog en skiljelinje dras 2015. En preliminär tanke, på väg mot en ordentlig periodisering av vårt närmsta förflutna. Men för att ens komma fram dit, var det nödvändigt att, ännu mer preliminärt, utgå från den rent godtyckliga periodisering som redan fanns till hands, det vill säga den kalendariska.

Historieskrivningen bör alltså inte dogmatiskt förkasta all kalendarism. Visst är årtionden ett godtyckligt påhitt, utan vetenskaplig grund. Men det är även språket. Likväl måste vi använda det.

2020-01-23 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

100 bilder berättar en historia om 75 år av utbildning, vetenskap och kultur

UNESCO, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, har sedan 1945 jobbat bland annat för att skydda och bevara vårt globala kulturarv. Förmodligen mest känd är organisationen för att utse och skydda världsarven (inte minst för att 15 av dessa ligger i Sverige, och torde därför vara bekanta för många av våra läsare), men verksamheten begränsas inte till detta.

En man i Senegal deltar i undervisning i funktionell litteracitet. 1960. UNESCO / Dominique Roger, via Wikimedia Commons. CC BY-SA 3.0 IGO.

UNESCO:s långa och världsomspännande historia är dokumenterad i bilder, skrifter, inspelningar och andra handlingar som förvaras på UNESCO:s arkiv, vilket instiftades år 1947. Här återfinns 10 000 hyllmeter historia, berättelser från världens alla hörn, röster av människor som vigt sina liv åt globalt kulturellt samarbete och bilder på kulturarv som till följd av krig och försummelse har försvunnit. En del av dessa digra samlingar har digitaliserats och finns tillgängliga för alla: https://digital.archives.unesco.org/en/collection

Wikimedia Sverige har samarbetat med UNESCO vid flera tillfällen inom våra kulturarvsinriktade projekt, som Kopplat Öppet Kulturarv och FindingGLAMs. Wikipedia, en av världens mest besökta webbplatser, är en ypperlig plattform för att sprida kunskap om kulturarvet. Det var därför med stor glädje som vi tog oss an projektet att ladda upp en del av UNESCO:s digitaliserade arkivbilder till Wikimedia Commons, den fria och öppna multimediadatabasen. Arkivpersonalen valde ut ett hundra högupplösta bilder som belyser viktiga höjdpunkter i organisationens arbete.

Rengöring av manuskript från Nationalbiblioteket i Florens som skadats i en översvämning. 1966. UNESCO / Dominique Roger, via Wikimedia Commons. CC BY-SA 3.0 IGO.

På en av bilderna ser vi hur manuskript tvättas i vad som verkar vara ett badkar. Scenen väcker nyfikenhet. Fotot är taget på järnvägsstationen i Florens år 1966 och manuskripten kommer från Biblioteca Nazionale Centrale di Firenze, ett av Italiens huvudbibliotek; de skadades i den översvämning av floden Arno som regionen drabbades i november detta år. Översvämningen krävde inte bara människoliv utan orsakade även stor förstörelse av kulturhistoriskt viktiga byggnader och musei- och bibliotekssamlingar.

En av Wikimediaplattformarnas största styrkor är den globala volontärgemenskapen som gärna arbetar med material tillhandahållet av kulturarvsinstitutioner för att kontextualisera och synliggöra det. Så var det även i det fallet. Arkivbilderna används just nu i 30 av Wikipedias språkversioner, med 39 användningar på engelskspråkiga Wikipedia. Bilden från Florens järnvägsstation används bland annat i Wikipedia på makedonska, finska och italienska.

Radio Senegal rapporterar från en lektion i funktionell litteracitet. 1971. UNESCO / Dominique Roger, via Wikimedia Commons. CC BY-SA 3.0 IGO.

Wikipedia har läsare och skribenter i hela världen. Genom att dela med sig av sina samlingar kan kulturarvsinstitutioner inte bara nå en större publik utan även väcka engagemang. När man bläddrar igenom nyuppladdade bilder, lägger till dem i artiklar, läser och skriver om det man ser, blir man bildad på ett helt annat sätt än när man passivt betraktar bilderna på ett museum. Vårt samarbetsprojekt har betonat hur mycket UNESCO:s och Wikimedias visioner har gemensamt: styrkan av globalt samarbete, en hyllning till kulturen och mångfalden – och vikten av att bevara och sprida kunskap innan det är för sent.

The post 100 bilder berättar en historia om 75 år av utbildning, vetenskap och kultur appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-01-21 av Sus Andersson
:DFRI

Styrelsemöte 28 januari 2020

DFRI håller öppet styrelsemöte tisdag 28 januari 18:00 i Stockholm. Mötet beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här : https://www.dfri.se/dfri/protokoll/y2020/styrelsemote-1-2020/ (Den kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om den exakta adressen och en vägbeskrivning.

2020-01-21 av Tore Danielsson
Blogg – Wikimedia Sverige

Från säker källa – #1lib1ref

När åsikter och fakta blandas så blir kunskap om källor också allt viktigare. På biblioteken finns både källor och den kunskap som säkerställer att källorna är tillräckligt bra. Tillsammans med bibliotekarier över hela världen fortsätter kampanjen #1lib1ref där vi sätter källor i artiklarna för att kunna göra fakta mer trovärdig.

Under januari och februari kommer vi genomföra utbildningar tillsammans med bibliotek och bibliotekspersonal runt om i Sverige i projektet Wikipedia i biblioteken. Det är bra tillfällen att prata om källor och källornas betydelse. Biblioteken har källorna och Wikipedia behöver fler källor till ifrågasatta påståenden där dessa saknas. Så det är situation där alla är vinnare och framför allt allmänheten som får tips på vilka böcker som är de bästa källorna.

Vill du vara med och lägga till källor på Wikipedia så finns verktyget Citation hunt. Där får du förslag på ett påstående som behöver en källa. Tar du dig an uppgiften kommer du till artikeln och redigerar som vanligt och lägger till källan när du har hittat en som passar.

Kampanjen #1lib1ref uttalas “one lib one ref” där lib är librarian (engelska för bibliotekarie) och ref är reference (engelska för referens) och blir på svenska “en bibliotekarie, en referens”. När man redigerar och lägger till källa till påståenden på Wikipedia kan man använda hashtagen #1lib1ref för detta, och då går det även att följa flödet av redigeringar.

The post Från säker källa – #1lib1ref appeared first on Wikimedia Sverige.

2020-01-19 av Linus Nordberg
:DFRI

Kallelse till årsmöte 2020 den 16 februari

Datum: Söndagen den 16:e februari
Tid: 12:00 – 15:00
Plats: Tulegatan 11, 3tr, Sunet

Årsmötets dagordning

  1. Mötets öppnande
  2. Val av mötets ordförande
  3. Val av mötets sekreterare
  4. Mötets behörighet
  5. Fastställande av röstlängd
  6. Godkännande av dagordningen
  7. Val av två personer att justera protokollet och vara rösträknare
  8. Styrelsens verksamhetsberättelse för förra året
  9. Ekonomisk berättelse för förra året
  10. Revisorernas berättelse för förra året
  11. Ansvarsfrihet för förra årets styrelse
  12. Årets verksamhetsplan
  13. Årets budget och fastställande av medlemsavgift
  14. Val av årets styrelse
  15. Val av årets revisor
  16. Val av årets valberedning
  17. Styrelsens förslag
  18. Motioner
  19. Övriga frågor
  20. Mötets avslutande

Den som vill engagera sig lite extra i föreningen, eller känner
någon som är intresserad av styrelsearbete, får gärna kontakta
valberedningen på valberedning@dfri.se .

Motioner skickas till styrelse@dfri.se senast tre veckor före årsmötet,
dvs senast den 26/1. Föreningens stadgar finns tillgängliga på
https://www.dfri.se/dfri/stadgar/.

Handlingar till årsmötet kommer att publiceras i god tid innan mötet på https://www.dfri.se/kallelse-till-arsmote-2020/.

Väl mött den 16/2!

2020-01-13 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik (2b/10): Vad var EDM-pop?

Åter till den maximalistiska trenden i popmusiken omkring 2010–15. Via citat har redan nämnts en rad artister som kan knytas dit, från Rustie till Kanye West. Men vi kommer inte undan fenomenet “EDM”, en förkortning för “electronic dance music” som dock inte är synonym med elektronisk dansmusik i allmänhet, utan står för en viss typ av ultrakommersiell dansmusikinfluerad pop, som peakade just åren 2010–15. Artister som Swedish House Mafia, Skrillex, Deadmau5, Avicii, Martin Garrix, Calvin Harris och så vidare.

Inom den kommersiella danspop som kallades EDM stelnade maximalismen till en formel: spänningar som byggs upp till ett max, för att sedan släppas i ett extatiskt ”drop”.
Jättefestivaler med spektakulära lasershower kunde betala miljoner för att en EDM-stjärna skulle trycka play och vifta med armarna i någon timme. Men kring 2015 sprack EDM-bubblan och dess producenter spred ut sig över ett bredare fält av topplistepop.

En bubbla, inte bara kulturellt utan även finansiellt. Som sådan centrerad kring ett enda företag: SFX Entertainment, grundat år 2012 av mediemogulen Robert F.X. Sillerman. Detta var en annan sorts musikindustri än vad som varit brukligt, för i centrum stod inte rättigheterna att distribuera inspelningar, utan festivalerna. För någon miljard dollar köpte SFX upp de flesta arrangörer av stora EDM-festivaler i USA, strömlinjeformade dem och marknadsförde dem. Bortsett från vissa ytliga skillnader var det samma mobila scener som byggdes upp, samma företag som skötte säkerhet och utfordring, samma affischnamn och samma sponsorer från i synnerhet dryckesbranschen (tillverkare av öl, vodka och energidrycker). Hösten 2013 börsnoterades SFX på Nasdaq och fortsatte någon tid att omsätta allt mer pengar på ständigt större och mer spektakulära festivaler. Men bubblan blev inte långvarig. Redan 2015 började finanspressen att spekulera i om det fanns någon framtid i EDM och 2016 gick SFX i konkurs. Ordet som alla använde var “övermättnad”. Flera av de mest välbetalda artisterna medgav själva att vad de sysslade med saknade musikalisk substans. (Det mesta gjordes också med samma plugin, Massive, tillsammans med program som FL Studio.)

Det var även år 2016 som Avicii drog sig tillbaka från EDM-festivalerna, för att satsa på sitt arbete i studion – ett par år innan hans tragiska bortgång.

EDM-industrin hann skapa förvirring kring vad det innebär att musik är “live”. Vad betyder “närvaro” i den allra största skalan, med en publik räknad i tiotusentals, vända mot en så kallad “DJ” som står på en scen, åtskilliga meter ovanför marken? När varje ljud på förhand är synkroniserat med varje blinkande lampa och med alla andra specialeffekter. Då återstår knappt något utrymme för kommunikation mellan artist och publik. Ingenting oväntat kommer att inträffa. Däremot: laser, pyroteknik, skärmar och bashögtalare som eftersträvar att i ren materiell styrka slå allt vad folk tidigare har upplevt.

Kontrasten är stark mot rave, både i dess klassiska form från tidigt 1990-tal och den andra vågens ravekultur som skedde på 2010-talet, i hög grad som en motreaktion mot vad EDM kom att representera. Medan DJ:n på en ravefest i regel står på samma nivå som dansgolvet, är DJ:n på en EDM-festival upphöjd på piedestal. I stället för att söka upp svårtillgängliga och exotiska platser, arrangerades dansfesterna nu på jättearenor byggda för sportevenemang. Rave sätter ljudet i centrum, EDM snarare den visuella upplevelsen. Samtidigt är det uppenbart att EDM-kulturen tog över vissa inslag från äldre ravekultur, framför allt på det visuella (och kemiska) planet, särskilt då kanske från de scener och episoder som präglats av en karnivalisk klädsel. Men övertagandet byggde ändå på att tvätta bort associationerna till “rave” från den nya konstruktionen “EDM”. Om inte annat för att underlätta samspelet med myndigheter och sponsorer i USA.

Även musikaliskt är det klart att den stereotypa formen för EDM-låtar inte var någon ny uppfinning, utan en renodling av grepp som vuxit fram inom andra rätt gräsliga subgenrer (progressiv house, melodisk trance och allt vad det kallas). Formeln kretsar helt kring uppbyggnaden av spänning till den punkt som kallas “drop“, då spänningen släpper och den ordinarie rytmen kommer tillbaka med vad som upplevs som en högre intensitet. En kris som iscensätts, bara för att lösas på förutsägbart vis. Såvitt jag vet har ingen försökt att analysera detta lika ingående som musikvetaren Robin James, som jag hörde tala om detta på CTM förra året. Hennes analys av EDM-pop måste jag faktiskt citera utförligt:

One of many genres of extra-tonal pop (hip hop is another), EDM-pop defined by a family resemblance of common features, including, the soar, the drop, stuttering, and the foregrounding, even centering, of timbre.
/…/
(a) The Soar
Conventionally, /…/ pop songs have some sort of climax, hit, or other apex of sonic and affective energy. Once built to a crisis point, tension is then released in a big “hit” on the downbeat of a new formal section or module (usually some version of the hook or chorus). This “hit” could take the form of a break (e.g. James Brown’s oeuvre), or a key change (the best example of this is Whitney Houston’s “And I Will Always Love You”). EDM-pop songs score hits by soaring to climaxes and dropping to nadirs. Soars and drops are different tactical approaches to the same underlying strategy of building and exacerbating sonic and affective tension.
/…/
Dan Barrow popularized the term “Soar” as a description of the sweeping, upward/forward-moving intensificatory gesture that is common in EDM-inspired Top-40 pop. /…/
More recent EDM-pop has gravitated away from major-key chorus and fountaining melisma toward a destilled soar focused narrowly on rhythmic and timbral intensification. In many songs, we hear these intensificatory soars as “gushes” of activity from the synths and drum machines. This synth-gush is one of contemporary EDM-pop’s most common, indeed, formulaic compositional strategies; it is also, as I will show later, one that is most clearly connected to neoliberalism. /…/
A method of building musical energy, the soar uses rhytmic and timbral intensification to produce a specific affect. Soars build musical tension by threatening to transgress the limits of our hearing, to blow out our ears. It’s called “the soar” because it makes us feel like we’re being resilient, creasting at a peak of performance by recycling risk into opportunity.
/…/
(b) The Drop
The soar intensifies “up”: it ascends to a peak and either plateaus there or gushes past it. The drop, a big “hit” or “climax” of loud, highly distored (often “wobbly”) bass and sub-bass synths, intensifies “down”: it rapidly shifts down to bass and sub-bass frequencies and bottoms the song out. /…/
Here, I want to focus on a style of drop common in EDM-pop, what I call the pause-drop. Compositionally, the pause-drop is a sudden, usually measure-long delay of a big downbeat drop or hit. EDM-pop songs generally soar up and then pause before dropping on the next measure’s downbeat. The delay works to exacerbate musical and affective tension, making the drop appear stronger and more gratifying.
/…/
Both the soar and the pause-drop generate noisy transgression so it can be recycled and re-invested in the song’s aesthetic, affective, and even ideological payoff. In this way, the soar and the pause-drop are musical manifestations of resilience discourse. Transgressed audiological limits are metaphors for the listener’s transgression of their limitations, which is experienced as a source of pleasure – it amplifies the musical climax, after all. /…/ In the second half of this chapter, I explore the parallels between “resilient” song structues and neoliberal capitalism in more depth.
/…/
(c) Rhythmic Stutters
/…/ “the melisma era” /…/ peaked in the 1990s and hung over into early postmillenial pop. /…/ the end of melisma is not necessarily the end of frills of bombast. EDM-pop still ornaments its vocals, but with rhythmic stutters instead of pitched melismas.
Melismas and stutters both ornament long vowel sounds; the former runs rapidly through a lot of pitches, melodically outlining scales or arpeggios, while the latter “cuts up” or hesitates the same pitch. /…/ Stuttering is just one way EDM-pop de-centers pitch, here in favor of rhythm.
/…/
(d) Timbre or Affect
Timbre, or a sound’s “feel” or “personality”, is notoriously difficult to describe. /…/
The increased prominence of timbre is due not just to changes in musicians’ toolkits, but also to broader shifts in the culture industry /…/
we could say pop’s timbrecentrism is the effect of the affective or “cognitive” turn in capitalism itself.
/…/
(e) Compositing & Modularity
/…/ Unlike both narrative and montage, which are oriented by an overarching goal or perspective, compositing does not synthesize micro-level events into a higher-order logical system. With no end goal or originating point of view, composited media lack the linear temporality – i.e., the sense of “before” and “after” – that makes relations of cause and effect possible. The elements in a composite are not usually implicated, but modular – any part can substitute for any other part. Modules are not fragments, per se, because fragments are pieces of something, whereas modules are atomistic /…/
What is it about the soar, the drop, timbre-centrism, the stutter, and compositing that speaks to contemporary pop audiences? Why are these musical techniques ones that lots of people find especially compelling and pleasurable? Why have these specific techniques and aesthetics gained popularity, and not others? As you can probably guess, the answers have something to do with neoliberalism and resilience discourse.

Så långt Robin James i boken Resilience & Melancholy som utkom 2015 – det vill säga, just när EDM-bubblan var på väg att kollapsa. Följderna ska vi återvända till i nästa inlägg, om det sena tiotalets chill-pop, där Robin James åter har mycket att bidra med. Men det var givetvis inte så att det vi kallar EDM-pop bara försvann. Producenterna fortsatte vara aktiva och, som sagt, “spred ut sig över ett bredare fält av topplistepop”. Även om de enorma EDM-festivalerna kanske inte omsätter lika mycket pengar, så kan detta kompenseras av att topplistemusiken kan utvinna mer än tidigare ur streamingtjänsterna.

Relevant litteratur:

2020-01-04 av rasmus
Copyriot

2020-01-04 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik (2a/10): Maximalismen präglade det tidiga tiotalet

Andra observationen om tiotalets musik lyder:

2. Maximalismen präglade det tidiga tiotalet.

För att tala om tiotalets musik ska vi alltså först klyva årtiondet i två perioder. Vi riktar hugget mot mitten och säger att 2015 var den ungefärliga brytpunkten. Så kan vi tala om ett tidigt tiotal, präglat av vissa politiska och estetiska tendenser, samt ett sent tiotal, där andra tendenser stod starkare.

Det tidiga tiotalets politiska klimat
Politiskt betraktat kan väl ingen förneka att det sena tiotalets klimat dominerades av en global högernationalistisk, reaktionär våg. Men det tidiga tiotalet, cirka 2010–15, är svårare att sätta fingret på. Det var åren då finanskrisens politiska efterverkningar blommade ut. Den europeiska skuldkrisen var i full rullning, parallellt med Occupy Wall Street, torgprotester och militanta studentrörelser, Taksim och Tahrir, arabiska våren som blev en höst. Samtidigt inleddes en massiv och ännu pågående våg av trans visibility.
Här i Sverige peakade Feministiskt initiativ och arbetskritiken under 2010-talets första hälft, medan landet styrdes av Fredrik Reinfeldts andra regering som stängde dörren mot SD genom en migrationsuppgörelse med MP. Vi talar om perioden innan den europeiska migrationskrisen, innan Brexit, innan Trump, innan IS.
Allt detta som ett försök att rama in den motsägelsefulla period som det just nu gäller. Den period om vilken jag skrev:

Under tiotalets första halva präglades popmusiken av maximalism. Det började redan med MIA och Lady Gaga. Popmusik vars uppbyggnad och inramning svarade mot den livshållning som kallades ”yolo”, redo att ta ut alla svängar och glupskt sluka varje uppdykande influens.

Maximalism som begrepp
Maximalism är den logiska motsatsen till minimalism. Men här finns ingen symmetri, ingen evig pendelrörelse mellan två motpoler. Detta påpekar Robert Barry, som i sin helt fantastiska bok The music of the future ägnar några sidor åt att diskutera just begreppet maximalism. Till skillnad från musikaliska minimalismen, finns inte maximalismen som en tydligt avgränsbar stil.
Begreppet har dock använts för att karakterisera den riktning dit delar av västerländska konstmusikens rörde sig kring sekelskiftet 1900 (typ 1890–1914). Vi talar om modernismens första skede, innan det blir fråga om uttalade försök till traditionsbrott. Här skruvas snarare alla de befintliga parametrarna upp till max. Maximal orkesterstorlek för att få maximal volym, kompositioner med maximal utsträckning i tiden, maximalt bruk av dissonanser. Ett uttryck för en känsla av att vara fast i gamla former, utan att de nya formerna ännu kan skönjas.
Musikvetaren Richard Taruskin, känd för sina analyser av denna historiska maximalism, talar om “a radical intensification of means toward accepted or traditional ends”. Han syftar på bland andra Gustav Mahler, Richard Strauss och den tidige Stravinskij. Som exempel kan vi ta den sistnämndes Våroffer (1913), inledd av en ensam fagott som spelar i maximalt högt register.

Popmaximalism, 2010–15
När jag skrivit om det tidiga 2010-talets maximalistiska trend, har jag i huvudsak lutat mig mot två musikkritiker: journalisten Simon Reynolds och musikologen Robin James. Den senare skriver:

In the early 2010s, pop culture was at the peak of a maximalist high. People wore T-shirts and baseball hats emblazoned with neon “YOLO”s (You Only Live Once) and listened to hyper-climactic pop bangers and rap odes to “molly” (the millennial term for MDMA). There was Ludacris ft Usher and David Guetta’s Rest of My Life with its soaring notes and Nietzsche-via-Kanye lines about cheating death and getting stronger, LMFAO’s apocalyptic Party Rock Anthem and Miley Cyrus’s nihilistic We Can’t Stop, which doubled as celebration and cry for help.

Så långt den absoluta topplistemusiken. Men om det fanns ett släpp som mer än något annat kunde representera den maximalistiska trenden, var det ändå Glass Swords, debutalbumet från den skotske producenten Rustie, släppt hösten 2011, samtidigt som man började prata om “post-dubstep”. Men här var det verkligen fråga om glupsk musik, som utan hämning slukade ljud och influenser olika delar av musikhistorien. Resultatet blev en verkligt hypereuforisk och pampig instrumentalmusik, som tycks kasta oss tillbaka till alla tidigare tidpunkter då ny teknik tycktes möjliggöra ljud från framtiden.

Glass Swords bildade utgångspunkt för Simon Reynolds mycket inflytelserika essä Maximal Nation, publicerad i december 2011. Han börjar med att konstatera hur andra kritiker som skrivit om albumet dragits just till begreppet “maximalism”, exempelvis Mark Fisher som skrev:

without recapitulating rave, Rustie has pulled of the same alchemical-psychedelic trick which rave excelled at: the music sounds slow and fast at the same time /…/
In the end, Rustie most reminds me, not of rave per se as so much as a certain kind of rave-inspired dance maximalism. /…/
a dance music that can compete with – and outdo – rock at its most maximalist, with electronic flatulence, spiralling synths and digital excrescences replacing bass and guitar.

Maximalismen hos Rustie stod i tydlig kontrast till nollnolltalets minimalistiska trend inom dansmusiken, konstaterade Reynolds.

The mood is up!, preposterously euphoric but genuinely awesome: not so much striking a balance between sublime and ridiculous as merging them until they’re indistinguishable.

Några år senare konstaterade Meaghan Garvey på Pitchfork:

Glass Swords and “Maximal Nation” emerged right around something of a turning point in Internet culture, though the shift didn’t happen overnight and is easier to identify in hindsight: that dizzying precipice of scalability and corporatization of what used to be a landscape dominated by nerds, weirdos, and people who blogged for the fun of it. Twitter and Tumblr still felt fresh and revolutionary; it was hard to imagine these tools doing anything but enhancing life. The seamlessness with which URL-based subcultures were being absorbed by the mainstream still felt like a big deal, something “pure” that was being actively co-opted rather than the natural upstream flow of the cultural current /…/
For the moment, immersion in Internet culture still felt mostly like a choice rather than a necessary evil, and the aesthetics of digital maximalism felt optimistic, a pledge of allegiance to the Internet’s infinite horizon.

James Knight fyller i, ytterligare ett par år senare:

So, in its purest form, contemporary maximalism involves an open-minded, experimental, optimistic, inclusive attitude toward source materials, mixing disparate sounds together like an extremely strong cocktail, and welcoming with open arms whatever chaos may erupt as a result.
/…/
With so much going on at the same time, it’s almost as if the music is pulling your emotions in different directions and daring you to feel something, anything, amidst all the chaos. Igor Stravinsky conveyed a similar pathos with his avant-garde banger The Rite of Spring, a piece of music so barbarous that it caused a small riot at its 1913 premier.

Maximalismen i samtidskonsten
Var inte “postinternet art” i mångt och mycket en parallell trend i konstvärlden? Det rörde sig i korthet om konst som på olika vis tematiserade effekterna av digitala medier på våra sätt att leva, men utan att leka eller bråka särskilt mycket med mediet i sig, utan fortfarande resulterade i konstverk som gick att ställa ut och sälja på traditionella gallerier. Jag tänker nu i första hand på Ryan Trecartins hysteriska videoverk liksom på allt ståhej kring tidskriften DIS, som bjöds in att curera Berlinbiennalen 2016. Men också på intervjusvaret som gavs av popsångerskan Grimes år 2011: “I think my sound is post-internet”.

Kritiken mot maximalismen
Om vi alltså daterar den maximalistiska vågen till 2010–15, så märks det att den här James Knight skriver efter att den peakat och han skriver bitvis riktigt, riktigt syrligt. Så syrligt att det nog måste citeras:

Say ‘maximalism’ out loud and the word materialises in a thick cloud of vape smoke. Reddit loves ‘maximalism’. Not unlike ‘organic’ or ‘aesthetic’ or ‘progressive’, the term mostly serves to signal the intelligence of whoever uses it, rather than accurately describe the thing it refers to. ‘Maximalist interior design’ is just a sanitised form of hoarding for zany middle class people. ‘Maximalist fashion’ is just wearing a big dirty coat and mismatched socks and harem pants — festival clothes… it’s festival clothes.
/…/
They like their trance to be pointillistic, their dance music to be intelligent, their hip hop to be conscious, their bass to be future, and their skin to be white. And politically, let it be known, they describe themselves as ‘transhumanist-anarcho-communist’.

Om 2015 markerar en vändpunkt, bort från maximalismen, så är det värt att kolla lite närmare på den redan nämnda Pitchfork-artikeln av Meaghan Garvey: “PC Music, Hipster Runoff and the Year of the Internet Hangover“. Än en gång tas avstamp hos Rustie, liksom hos Skrillex och Grimes, men även Kanye West och Nicki Minaj – alla stoppas in under den maximalistiska etiketten, men nu omvärderas hela estetiken:

PC Music’s approach amplifies and exaggerates the ideals put forth in “Maximal Nation,” but our experience of the Internet has warped pretty drastically in those deceptively short four-ish years. These concepts felt sexy and vital in the early 2010s, but in 2015, “digital maximalism” isn’t so much a limitless frontier as our exhausting day-to-day reality. Internet culture feels like it’s reached a critical mass: non-professional bloggers feel like a dying breed, privacy is nonexistent, our most essential social media platforms have grown tedious and rife with harassment, content is branded and SEO-optimized within an inch of its life. Everyone I know is “thinking about deleting Facebook.” We use technology to help us stay away from technology. In short, a predominantly digital existence just doesn’t feel that fun anymore, at least not as fun as PC Music makes it out to be.

Artikelns egentliga måltavla är alltså det brittiska skivbolaget PC Music, med artister som Hannah Diamond. Här en av hennes riktiga hits från det tidiga tiotalet (även om “hit” i dessa sammanhang inte betyder att musiken tagit sig någonstans i närheten av de industriella topplistorna):

För mig är Hannah Diamond (men i hög grad även Grimes) ett exempel på vad som hände med bruket av rösten i den maximalistiska popmusiken (i den mån som det alls förekommer någon röst). Sångrösten blir mer som ett instrument bland andra. Den är inte naken, inte uppriktig, inte viskande eller skrikande. Den framför melodier som inte låter som om de har kommits på av en röst, utan som om de spelas på ett tangentbord. Även om rösten kanske inte är modulerad med någon autotune-effekt, så går det att se tydliga paralleller till den rap som bygger på autotune, även om det samtidigt finns betydande skillnader, exempelvis det dominerande känsloläget.

Men att bedöma musikaliska känsloläget i termer av “upp” och “ner” är minst sagt endimensionellt. Däri svagheten i Garveys kritik mot att PC Music skildrar internet som “kul”. Ett rimligt svar finns i musikologen Adam Harpers sarkastiskt titulerade artikel “How Internet Music is Frying Your Brain” (2017). Med hänvisning till kultursociologen Dick Hebdige, drar Harper en parallell till hur punken dramatiserade stämningslägen som redan låg i tiden – i punkens fall en känsla av “degeneration”. Kanske gör “internetmusiken” någonting liknande och blir därigenom ett sätt att bearbeta våra ambivalenta känslor av vad det blev av nätet och dess aldrig infriade löften. I vilket fall lyckas nog Harper formulera en av de bästa karakteristiken av den mer subkulturella varianten av maximalistisk estetik.

Nog ordat om detta. Sen har vi hela det superkommersiella fenomen som kallades EDM, som också peakade ungefär 2010–15 och som jag också vill räkna in som en helt annan sida av samma kulturhistorisk tendens. Men detta, inser jag nu, får bli ett eget inlägg.

2019-12-31 av rasmus
Copyriot

Kassetthouse 2019

Traditionen måste fortsätta, efter listorna med tips på kassettsläpp som här på bloggen har fått avsluta åren 2016, 2017 och 2018. Som vanligt rymmer listan mer än bara housemusik, men det finns ändå en avgränsning till det mer eller mindre dansanta. Men bara kassetter som jag själv rent fysiskt har lyckats lägga vantarna på, vilket bidrar till en europeisk slagsida då beställning av kassetter från världen utanför EU numera medför risken för en momssmäll. Men jag tror ändå att listan antyder något om hur global scenen är. Tänkte återkomma om några dagar med en lista på ytterligare kassettutgåvor från andra musikspektra, som jag gärna vill uppmärksamma.

Bottenvikens Silverkyrka – Tre​-​noll​-​treenigheten

Lamour | Discogs | Bandcamp
Börjar med att tipsa om denna generösa samling av acid-techno från Umeåduon som slog igenom för något år sedan med en acidremix på Carolas kommunistiska hymn “Säg mig var du står” och som i år nominerades till något fint pris av P3.

The Blaq Bunch Vol​.​3

Blaq Numbers | Bandcamp
Tack vare den här samlingskassetten stiftade jag bekantskap med bolaget Blaq Numbers som jag verkligen gillar. Kanske årets trevligaste housekassett som hunnit rulla många varv. Med bland andra DJ Psychiatre som dyker upp lite här och var i dessa sammanhang.

2XM – Astral Lakes

Blaq Numbers | Discogs | Bandcamp
Ännu en kassett från Blaq Numbers, med brittiska duon 2XM och remixer av bland andra DJ Psychiatre. Lite kortare speltid än föregående, men stabilt bra kassetthouse.

The Finspång Sound: Exodus (95​-​97)

Kronofonika
Fortsättningen på en kassett som tipsades om i fjol och bygger vidare på samma ursprungsmyt (upphittade inspelningar från en mycket lokal bruksortsscen på 1990-talet). Är även musikaliskt ett återbesök i det senare 1990-talets post-acid ambient.

ISSHU – IS

Seagrave | Discogs | Bandcamp
ISSHU fortsätter att representera den typiskt dekonstruktiva inriktningen i musiken från brittiska Seagrave (som kombinerar kassettmusik med graffiti). Även här råder ganska starka nittiotalsvibbar.

Charles Taciturn – Binary Dreams Collapsed

Xenonyms | Bandcamp
Ännu mer a melankolisk dansmusik. Vet inte varifrån den kommer, bara att den syftar till att fånga känslan av att befinna sig mellan två platser. Rekommenderas till alla som gillar Burial även om det inte låter särskilt likt.

DJ Sabrina The Teenage DJ – Spellbound!

Bandcamp
Sabrina är tillbaka med sin euforiska och lätt infantila musik, en sorts lo-fi house som ständigt byter skepnad, blir till funkpop och rentav collegerock. Måste erkänna att jag fortfarande inte kan stå emot det. Medan jag skriver detta upptäckter jag att hon nu i december har hunnit släppa ännu en kassett som jag genast klickar hem.

Isabella – LI​$​015

low income $quad | Discogs | Bandcamp
Energisk, kantig och obekväm blandning av “rave stabs, chopped up vocals, gabber kicks and angelic choirs”. Med andra ord så kallad “deconstructed club”. Isabella Koen har bland annat spelat på Norberg, Herrensauna och Room4Resistance, gett ut en split med Bergsonist på Börft, och så vidare, men hennes senaste kassett är släppt på ett sympatiskt kassettbolag från Kroatien.

Boy Harsher – Careful

Discogs | Bandcamp
Sorgsen dansmusik som tydligt följer i spåren av coldwave och gotisk syntpop. Utgiven på eget bolag och har under året även remixats av företrädare för en kyligare techno, som Silent Servant, Minimal Violence och Marcel Dettman, så sångerskans släpiga stämma ekar en del i mytomspunna kraftverkshallar och dylika ställen. Såvitt jag kunnat märka har Boy Harsher även blivit ganska uppmärksammade av popjournalister.

DJ SKR – STI Vol​.​2

Eclipse Tribez | Discogs | Bandcamp
Ett redigt ravetape, tänkt som en hyllning till klassiska (brittiska) hardcore/jungle-scenen. Ingenting unikt och syftet är knappast heller att vara det, utan snarare ett visitkort från klubbarrangörer som vill visa omvärlden hur det kan låta på deras dansgolv i Bryssel.

Rave Tuga Vol. IV

Rave Tuga | Bandcamp
Ravetape från Lissabon med en hel del bra acid/techno som får en att ana någonting om hur stadens ravescen kan låta i dag.

Lost Armor — Счастливые Дни

Raw Russian | Discogs | Bandcamp
Raw Russian (som drivs av Nikita Villeneuve i Moskva) har under året varit väldigt aktiva i sin utgivning, som spänt över ett brett spektra mellan ambient och techno, via breakbeats och smutsiga houseremixer av gammal rysk pop, allting omsorgsfullt inlindat i myten om det stora ryska vemodet.

Тихий Куст – Растения

Raw Russian | | Bandcamp
Enligt uppgift spelades detta – som i huvudsak utgörs av någon sorts atmosfärisk jungle – in redan 1998, av en viss Sergej Terentjev som kanske (men troligen inte) är identisk med den i Ryssland hyfsat kände hårdrocksmusikern Sergej Vladimirovitj Terentjev.

Åmnfx – Modern Life

Discogs | Bandcamp
Vasilij Skobejev är en producent från Moskva som jag upptäckte genom hans kassett på 100 % Silk som tipsades om här för tre år sedan och som lät klart mjukare än den här kassetten som är mer åt det kärva technohållet. Det känns som att Åmnfx under 2020 kommer att göra mer väsen av sig i övriga Europa.

Cailín ‎– In My Soul

Wheretimegoes | Discogs | Bandcamp
Känslomättat halvmelodisk techno från södra Irland. Cailín kommer sannolikt, precis som Åmnfx, att göra mer väsen av sig i Europa framöver.

Alpine Funk Classics vol​.​2

Shoganai | Bandcamp
Samlingskassett från den franska alpstaden Grenoble, med tio spår av olika producenter därifrån. Köpte den mest på grund av titeln och gillar att lyssna på det även om jag inte får så bra grepp om stilriktningen, fast det är snarare acid och techno än renodlad funk, om man säger så.

Rough Cuts Vol​.​1

Too Rough 4 Radio | Discogs | Bandcamp
Samlingskassett från TR4R som likt Blaq Numbers är en ny upptäckt jag har gjort på kassettscenen i år och som kan ha att göra med att DJ Psychiatre dyker upp även här. En lagom spretig mix där house bryts i breakbeats och acidutflykter.

2019-12-29 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik (1/10): Musikhistorien tog inte slut, trots allt

Den första av mina tio observationer om tiotalets musik lyder:

1. Musikhistorien tog inte slut, trots allt.

Vilket får utvecklas i fyra meningar i dagens Expressenartikel:

För tio år sedan märktes en utbredd känsla av att popmusiken gick på tomgång. Allt som återstod var en loop av pastischer och nostalgiska revivals. Detta hävdade till exempel musikkritikern Simon Reynolds i boken Retromania. Likväl kom 2010-talet att leverera genuint ny musik som fick dessa farhågor att släppa.

Kring 2010 verkade de skarpaste brittiska musikkritikerna vara mer eller mindre ense om en pessimistisk diagnos: popmusiken går på tomgång.
De saknade den energi, den kompromisslöshet och den nyfikenhet som de funnit i åttiotalets popmusik, eller sjuttiotalets, eller nittiotalets. De spanade förgäves efter musikscener vars deltagare förenades av en tydlig vilja att gå vidare, röra sig framåt, överge någonting gammalt. De noterade även hur dansmusiken i sina brittiska varianter inte längre gick snabbare och snabbare för varje år, räknat i BPM. Accelerationen hade gett vika för en deceleration, vilket tedde sig som ett viktigt fenomen att förstå. Ravekulturen tycktes vara död och nu inställde sig frågan om detta “bara är ett symtom på en övergripande energikris i kulturen. Håller de kulturella resurserna på att ta slut på samma sätt som naturresurserna?
Frågan osar av melankoli och bara att ställa den är ett högriskprojekt för varje musikkritiker. Det är bara alltför lätt att svara: “nej, det är du som har blivit gammal. Du som inte längre förmår uppskatta den allra nyaste musiken från den yngsta generationen”.
Så kan det vara. Men det duger inte att på förhand reducera allt till en fråga om generationer. Ett underförstått antagande blir då att ungdomskulturer på automatiskt vis skulle vara framåtskridande. Närmare bestämt: att blotta existensen av ny musik – nya artister som ger ut nya låtar i en aldrig sinande ström – skulle garantera att det sker någonting nytt även i musikhistorisk mening. Så är det inte.

Simon Reynolds (f. 1963) var knappast ensam. Hans kritik av retrokulturen utvecklades delvis i dialog med Mark Fisher (1968–2017). Båda får sägas dela en väldigt brittisk form av modernism, som kan komma till uttryck i en kraftig känsla av att någonting är fel i en tid där inte den nyaste musiken verkligen låter så ny att den nästan kommer från framtiden.
Men de två kulturkritikerna lyfte ändå fram olika orsaker till retromanin. Simon Reynolds såg det i huvudsak en fråga om att nya medier hade gjort all tidigare musik så tillgänglig. För Mark Fisher var frågan mer politiserad – för att det ska skapas genuint ny musik, krävs det att människor samlas kring drömmen om en radikalt bättre värld. I artikeln “Militant tendencies feed music” (2010) såg han följaktligen ett visst hopp om att musikhistorien skulle ta ny fart, mot bakgrund av de gryende protesterna i finanskrisens spår, som skulle kulminera året efter med bland annat arabiska våren och Occupy.

Men det var inte bara Simon Reynolds och Mark Fisher som, just vid 2010-talets början, oroade sig över musikhistoriens slut. Jag tänker även på Jason Toynbee, en välkänd brittisk musiksociolog, numera pensionerad, som skrev en artikel titulerad “The Decline (and Perhaps the Fall) of Rock, Pop and Soul” (publicerad i en antologi år 2016, men kan tänkas härröra från årtiondets början). I likhet med Fisher menar även Toynbee att kulturell omvälvning springer ur social och politisk radikalism. Men den senare kommer från en äldre generation och tycks även förlägga nedgången tidigare i historien. Musikens kulturrevolution under 1960- och 1970-talet var enligt Toynbee en utlöpare av den globala revolutionära våg vars symboliska höjdpunkt nåddes 1968. Därefter dalade energin för att vid 1990-talets mitt vara nästan helt utmattad. Av försöken till konstnärlig förnyelse kvarstod då mest tomma slag i luften, eftersom de saknade koppling till organiserade försök att utmana en rådande samhällsordning.

Säga vad man vill om spekulativ kulturpessimism. Men känslan av att pophistorien hade avstannat verkar ha varit mer utbredd än så, i tiotalets början. År 2012 uppmärksammades i all världens press en studie publicerad i en högt rankad naturvetenskaplig tidskrift, “Measuring the Evolution of Contemporary Western Popular Music“. En grupp dataanalytiker hade analyserat ljudet av uppemot en halv miljon låtar som fick representera hela popmusikhistorien, 1955–2010. Deras statistisk analys visade bland annat att variationen i klangfärg har minskat över tid. Även om de syntetiska ljuden förde till viss klangmässig innovation under 1980- och 1990-talen, så fortsatte variationen att minska efter sekelskiftet. Även variationen i melodiska intervall uppvisade över tid en allt mindre variation, menade forskarna.
Det är svårt att inte läsa studien mot bakgrund av den allmänna tidsanda som rådde när den utfördes. Forskarna kan ha valt en metod som bekräftade vissa underliggande antaganden. Oavsett hur sofistikerad själva dataanalysen var, byggde den på ett första urval av tre musikaliska parametrar: tonhöjd, klangfärg och volym. Därmed bortsåg man från sådant som harmonik, rytmik och hastighet, för att inte tala om formstruktur och vokala uttryck. Självklart kunde inte den statistiska analysen ta hänsyn till musikens kontext, till hur valet av instrument eller ljudproduktion kan frambringa olika historiska associationer. Dans nämndes inte med ett ord.
Dataanalysens slutsatsen blev i vilket fall att popmusiken blivit allt tråkigare. Studien presenterades i pressmeddelanden som beviset för en förfallshistoria. Troligen bidrog detta till att den fick så massiv uppmärksamhet.

Hur kom det sig att så många, just kring 2010, drabbades av känslan av att musikhistorien kanske hade tagit slut? Liknande tvivel hade aldrig brett ut sig sedan popmusiken föddes.
Kanske var det inte en slump att detta skedde samtidigt som den globala skivindustrin stod på botten av sin ekonomiska kris, innan den skulle resa sig på nytt. Men den musikaliska stagnation som upplevdes kunde inte förklaras av rent ekonomiska faktorer. Den gick alltför långt tillbaka i tiden, åtminstone tillbaka till skivindustrins guldålder på 1990-talet. Så handlade det kanske snarare om ett uttryck för ett mer allmänt krismedvetande, i finanskrisens kölvatten?

Hur kom det sig att orosmolnen tycktes skingras så snabbt under 2010-talet? Så fort Simon Reynolds hade publicerat Retromania kastade han sig raskt vidare i att skriva spännande och insiktsfulla essäer om nya musikfenomen, som han verkligen beskrev som nya på ett sätt som i praktiken invaliderade flera av hans mest pessimistiska formuleringar. Visst befinner sig mycket av topplistemusiken i samma gamla retroloop, medan annan snabbt fastnar i förutsägbara formler. Men detta hör väl liksom till popmusikens väsen och utesluter inte att det (bortom topplistorna) fanns rörelser som faktiskt pekade framåt.

Sen kan man såklart fundera vidare på den modernistiska premiss som ligger till grund inte bara för den brittiska musikkritiken, utan även på hela den frågeställning som ramar in min artikel om tiotalets musik. Alltså frågan om “musikhistoriens slut” – vad man nu vill lägga i det begreppet.

2019-12-29 av rasmus
Copyriot

Tiotalets musik: tio observationer

Vad kännetecknade 2010-talets musik? Att sammanfatta en konstarts utveckling under ett årtionde är en uppgift lika ofrånkomlig som den är omöjlig, så jag tog itu med den under hösten. Eller egentligen redan förra vintern, på CTM där ett par briljanta föredrag satte ljuset på ett par längre linjer. För det är ju det som säger någonting om tiden som vi lever i. Alla försök att lista årtiondets “bästa” eller “viktigaste” låtar/skivor/artister är fullständigt ointressanta.
Efter att ha läst och läst samt även lyssnat en del, kokade jag ner min diagnos till tio punkter:

  1. Musikhistorien tog inte slut, trots allt.

  2. Maximalismen präglade det tidiga tiotalet.

  3. Tiotalets andra hälft dominerades av “chill” musik.

  4. Autotune målade nya känslolandskap.

  5. Melodiken tappade i betydelse.

  6. Musiken handlade allt mer om atmosfär.

  7. Rave kom tillbaka i en andra våg.

  8. “Elektronisk musik” blev ett innehållslöst begrepp.

  9. Popband är snart lika otidsenliga som storband.

  10. Rockhistorien tog faktiskt slut.

Listan är givetvis inte uttömmande, dess utgångspunkt är eurocentrisk och vissa av punkterna är provokativt tillspetsade, men min tanke har varit just att sätta fart på ett musikkritiskt samtal som jag oftast saknar i Sverige.
Idag publicerade Expressens kultursida min artikel där jag, väldigt kortfattat, diskuterar 2010-talets musik med utgångspunkt i ovanstående tio observationer. Härnäst på bloggen tänkte jag ta upp dem en i sänder för att kanske ge några fler exempel och hänvisningar till vidare läsning. Hoppas på respons!

2019-12-17 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Anonym wikimedian i en öppen, kollaborativ och transparent kultur

English version below.

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Anonym wikimedian i en öppen, kollaborativ och transparent kultur

Ett rött nyckelbandDen här wikimedianen bar detta röda nyckelband under användarkonferensen Wikimania 2019. Det var ett tecken som informerade om att det inte var ok att fotografera den här personen. Det här tecknet bärs vanligtvis av wikimedianer som vill vara anonyma och som vill ha sin online-identitet hemlig. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

Wikimedia är en global gemenskap. Transparens är en nödvändighet och det som skapar förtroende för onlineuppslagsverket Wikipedia. Men hur går det ihop med anonymitet? Denna anonyma Wikimedian deltog i Wikimania 2019 – med stöd från Wikimedias gemenskap.

Det mesta av arbetet med våra Wikimedia-projekt kan göras online, så länge som vi har en internetuppkoppling. Men ibland behöver wikimedianer träffas, diskutera och arbeta tillsammans med projekten för öppen kunskap. För några av oss är den årliga resan till användarkonferensen Wikimania inte utan problem.

– Det här är den främsta utmaningen som vi står inför. Vi vill vara så transparenta som möjligt, men samtidigt, i ett land som mitt, är det mycket svårt att förklara vad Wikipedia står för, och varför vi har möjlighet att söka stipendier och få stöd från Wikimedia Foundation för att resa utomlands. Jag har fått frågor som: ”Arbetar du för dem? Om du arbetar för dem, vilken typ av tjänster tillhandahåller du?”

Denna anonyma wikimedian, som har startat en Wikipedia-användargrupp i sin region i Mellanöstern, skulle vilja vara öppen och berätta för alla om sitt ideella arbete för fri kunskap. Men det finns svårigheter med öppenhet i en kulturell kontext som inte omfattar konceptet globalt kollaborativt arbete online, särskilt med tanke på att de fysiska servrarna är baserade i USA

Flerspråkighet är en superkraft på Wikipedia

Deltagarna i användargruppen skriver på sex olika Wikipedia-språkversioner: kurdiska, arabiska, azeri, gilaki, mazanderani och luri. Det här är något som är gynnsamt för både Wikipedia som en encyklopedi och för minoritetsspråkens framtid. Språken är viktiga verktyg för kulturer, men det är ett känsligt ämne för regeringen.

– Vi erbjuder utbildning i hur man skriver på Wikipedia, eftersom det är ett bra verktyg för att bevara språk, både talade och skriftliga. Genom att du skriver och dokumenterar på ditt modersmål håller du det vid liv. Det här är något människor över hela världen kan vara med och bidra till.

Hen tycker att det är viktigt att öva på det språk som ens föräldrar talar. Wikipedia kan vara ett lärandeverktyg samtidigt som det ger dig en koppling till dina rötter, och din flerspråkighet gör att du kan översätta och tillgängliggöra artiklar från minoritetsspråkversionen till flera andra språk.

En utmaning att bidra till Wikipedia

För att de ska kunna träffas och redigera i en mindre grupp, cirka 30–50 personer, bygger den här användargruppen på förtroende och förståelsen för fri kunskap. Det är en utmaning för dem att vara publika, utan att utsätta någon för fara genom att avslöja användarnas online-identitet. Användargruppen har öppna skrivstugor. De önskar att de kunde vara publika på sociala media och bjuda in människor till sina tekniska workshoppar.

– Ett sätt för oss är att bjuda in representanter från regeringen att vara med på våra skrivstugor, för att visa dem hur det går till när vi samlas och skriver på Wikipedia. Vi är ett gäng nördar som gör nördiga saker, säger hen.

Även då öppenhet, inkludering och samarbete är det som möjliggör vårt wikiversum, betyder det här att du:

  • alltid ska respektera de restriktioner som finns för fotografering vid Wikimedia-konferenser och träffar
  • alltid ska tänka dig noga för innan du knyter en individ till ett användarnamn och offentliggör det
  • aldrig ska tagga en person och ett användarnamn på en bild, utan att först fråga om det är ok att göra det.

Det här är vad Wikipedia-gemenskapen skriver om integritet, anonymitet och om vikten att inte posta användares personliga information utan tillstånd (på engelska).

Att publicera en användares personliga information klassas som trakasserier, såvida inte personen frivilligt har lagt ut sin egen information eller länkar till sådan information på Wikipedia.

Länkar som berör anonymt deltagande i Wikimedia-projekt:

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

A red lanyardThis Wikimedian wore this red lanyard at the user conference Wikimania 2019. It was a sign that it is not ok to take photos of this pearson. It is usually worn by Wikimedians who need to remain anonymous, and who want to keep their online identity a secret. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

Anonymous Wikimedian in an open, collaborative and transparent culture

Wikimedia is a global community. Transparency is a basic principle and what makes the online encyclopedia Wikipedia trustworthy. But what about anonymity? For some people in our movement it is a challenge to be public, even though it is possible to edit as an anonymous user on Wikipedia. This anonymous Wikimedian attended Wikimania 2019 – with support from the Wikimedia community.

Most of the work with our Wikimedia projects can be done online as long as you have an internet connection, but sometimes Wikimedians need to meet up, discuss and work collaborative with free knowledge projects. The yearly trip to the user conference Wikimania is not without difficulties for some of us.

– This is the key challenge that we are facing. We want to be transparent as much as possible, at the same time in a country like ours it is very difficult to explain about Wikipedia and why we are getting funded by Wikimedia Foundation to travel abroad. I have been asked questions like: “Do you work for them? If you work for them, what kind of service do you provide?”

This anonymous Wikimedian, who started a Wikimedia user group in his region in the Middle East, would like to be open and let everyone know about their volunteer work for free knowledge. But there are difficulties with openness in a cultural context that does not embrace the concept of global collaborative online work, especially since the physical servers are based in the USA.

Multilingualism is a super power on Wikipedia

People in their user group are editing in six different Wikipedia language versions: Kurdish, Arabic, Azeri, Gilaki, Mazanderani and Luri. This is something that is beneficial for both Wikipedia as a encyclopedia and the future of the minority languages. Every language is a key tool to a culture, but a sensitive subject for the government.

– We are providing education for editing Wikipedia, because it is a great tool to preserve languages, spoken and written. By writing and documenting in your native language you are keeping it alive. This is something people all over the world could contribute to.

This anonymous Wikimedian thinks it is important to practice the language spoken by one’s parents. Wikipedia can be a learning tool for you, at the same time as it provides connections to your roots. By being multilingual you are able to translate and to enable articles from the minority language versions into several languages.

A challenge to contribute to Wikipedia

To be able to get together and edit in a smaller group, about 30–50 people, this user group is building on trust and the understanding of free knowledge. For them it is a challenge to be public without endangering anyone by revealing someone’s online identity. The user group has open editathons and technical workshops, they would really like to go public on social media and invite people and be inclusive.

– One way is to invite the government to join our editathons. To show them what editing on Wikipedia looks like, a bunch of geeks doing geeky stuff, this anonymous Wikimedian says.

Even though transparency, inclusion and collaboration are what enables our Wiki universe, you should:

  • always respect the photo restriction at the Wikimedia conferences and get togethers.
  • think twice before you openly connect a username with an individual.
  • never tag a person and a username to a photo, without asking if it is ok to do so.

This is what the Wikipedia community writes about anonymity and about posting editors personal information without consent.

Posting another editor’s personal information is harassment, unless that person has voluntarily posted their own information, or links to such information, on Wikipedia.

Links relating to anonymous participation on the Wikimedia projects:

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019:

The post Anonym wikimedian i en öppen, kollaborativ och transparent kultur appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-12 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Felix Nartey – Wikipedia kan bli en jämställd plattform för alla

English version below.

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Felix Nartey – Wikipedia kan bli en jämställd plattform för alla

 Felix Nartey. Foto: Rberchie CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.Felix Nartey, Årets wikimedian 2017, medgrundare av Open Foundation West Africa, global koordinator för Wikipedia Library på Wikimedia Foundation och en förespråkare för öppen kunskap. Foto: Rberchie CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

Felix Nartey känner ett stort engagemang för att stötta gemenskaper och att dela med sig av sina erfarenheter, för att säkra tillväxten av Wikimediarörelsen i Afrika och för att visa de framsteg som har gjorts. Det här är också något som Jimmy Wales, Wikipedias grundare, lyfte i sitt tal när han tillkännagav Felix som årets Wikimedian, på Wikimania 2017 i Montreal.

Felix Nartey är en av grundarna till Open Foundation West Africa (OFWA), en frivilligorganisation som kämpar för att sprida kunskap och digitala färdigheter i Västafrika. Organisationen är ansluten till Wikimedia Foundation and Creative Commons. Han har varit volontär i Wikimediarörelsen, Creative Commons och Mozilla Foundation. Felix Narteys arbete och stöd har varit avgörande för att utveckla de flesta afrikanska gemenskaper som jobbar med öppen kunskap. Han har bidragit till att minst fem av dessa gemenskaper har blivit användargrupper anslutna till Wikimedia Foundation, och några till är på väg att uppnå denna status.

År 2017 ledde Felix sin gemenskap i arbetet med att organisera Wiki Indaba i Accra, Ghana. Det är en officiell Wikimedia Foundation-konferens där kunskap från den afrikanska kontinenten står i fokus. Idén till konferensen kom från Wikimedia Sydafrika. Den hölls för första gången i Johannesburg år 2014. Därefter var konferensen vilande under två år, innan gemenskapen i Ghana ledda av Felix tog på sig ansvaret för den.

–  Konferensen genomförs nu varje år, och två andra länder har varit värdar för den. Konferensen har varit mycket viktig för arbetet med att bygga lokala gemenskaper i Afrika, säger Felix.

Den muntliga kunskapstraditionen

På Wikimania 2019 höll Felix Nartey en paneldiskussion om kunskap i muntlig tradition och minoritetsspråken.

– Om vi verkligen menar allvar med att Wikipedia ska vara summan av all kunskap, behöver vi hitta sätt att samla och att dokumentera alla olika former av kunskap, annars kommer vi varken att nå vårt mål eller leva upp till det. Vi måste förstå att det finns kunskap som inte består av text.

Felix tillägger att det även inkluderar skrivet källmaterial som ännu inte har digitaliserats eller verifierats av en västerländsk institution eller antropolog. I Ghana är stora delar av kunskapen muntlig, det är kunskap som ännu inte blivit dokumenterad.

– Under tiden som vi väntar på att det blir möjligt att dela den här typen av kunskap på plattformar som Wikipedia tog vi ett eget initiativ. I samarbete med animationsföretaget Animaxfyb Studios, berättade vi dessa historier med hjälp av animationer. Vi använde en av dessa filmer för att illustrerar Wikipediaartikeln om Ewe-folket.

Den här animationen berättar historien om Ewe-folket och deras färd till Ghana:

Skapare: Animaxfyb Studios Användare: Flixtey CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons.

”För mig är kunskap grundläggande, utan kunskap kan ingenting åstadkommas.” 

Innan människor från det globala södern, Asien och Latinamerika kom in i Wikimediarörelsen var den ensidig, fastslår Felix.

– När vi anslöt oss till rörelsen var vi tydliga med att det är absolut nödvändigt för oss att kunskapen i våra länder måste tas tillvara och på ett korrekt sätt, för att undvika det förkoloniala konceptet och för att sätta det i folkets kontext och den rådande utvecklingen.

Den utbildning vi ger handlar inte bara om att skriva på Wikipedia, vi ger också våra kollegor, vänner och användare insikt i värdet av att skriva på Wikipedia och hur våra länder och vår kontinent har nytta av det.  Under 2000-talet har Wikipedia givit en röst till dem som tidigare inte har hörts. Det här är en röst som vi kan använda för att minska förutfattade meningar och förhindra att osanningar sprids via internet, som det tenderar att göra. Eftersom det är öppet och fritt, kan alla vara med och bidra till en förändring. Tänk på det här som vårt sätt att aktivt bidra och att avkolonisera internet.

God utbildning för alla – Globala målen nr 4

Felix Nartey engagerar sig för fri kunskap eftersom det skapar förutsättningar för alla att ta del av det, oavsett din ekonomiska bakgrund eller status. Det här är den framtid vi bygger för världen, att kunskap ska vara en rättighet och inte ett privilegium.

– Om du förut frågade hur många som hade sett en encyklopedi, var det bara de välbeställda som kunde svara ja. Det var mycket dyrt att köpa ett uppslagsverk. Men idag har alla tillgång till Wikipedia och därmed gratis kunskap. Du lär så länge du lever och därför bidrar jag till Wikipedia. Bara tanken att mitt arbete kan hjälpa någon, är gott nog för mig.

Alla har inte möjligheten att köpa skolböcker och uppslagsverk. Wikipedia är en av de plattformar som enligt Felix kan användas för att förbättra utbildningen.

– Jag brukar citera Seneca: “Vi lär inte för skolan utan för livet”. Wikimedias olika wikiprojekt gör det möjligt för oss att dela kunskap och erfarenheter med varandra i vårt wikiversum. En Wikipediaartikel kan innehålla ett flertal aspekter och kontroverser, vilket skapar en förståelse för de olika infallsvinklar som finns. Därför är fri kunskap helt avgörande.

Seneca: “Vi lär inte för skolan utan för livet”
Foto: Visual Vikings, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons.

Enligt Felix Nartey är det viktigt att kunna skriva på sitt eget språk på Wikipedia, men han menar att de mindre språkversionerna har mycket jobb att göra tillsammans med de större språkversionerna.

– Det är mäktigt att läsa på sitt eget språk, men vi måste också inse att den engelska språkversionen av Wikipedia är den som är störst och används mest. Därför är det viktigt att länka till Wikipediaartiklar på andra språk, så att läsaren kan gå vidare till liknande artiklar på den språkversion som de föredrar.

”Var djärv”

Slutligen hoppas jag att vi inte bara tar det här tillfället för givet, utan att vi ser det som ett sätt eller en möjlighet att göra Wikipedia till en jämlik plattform – för alla, säger Felix Nartey.

– Den här resan som vi har påbörjat är inte lätt och det kommer att krävas hårt arbete och mod för att nå dit vi vill. Vi behöver människor som är toleranta, spontana, proaktiva och öppensinnade. Vi måste vara modiga och prata öppet om våra utmaningar. Vi har redan börjat genom att gemensamt analysera vår rörelse internt och öppna för möjliga förändringar genom vår förändringsstrategi Wikimedia 2030.

 

Relaterade länkar: 

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

In English

 

Felix Nartey – the importance of Wikipedia as an equal platform for everybody

Felix Nartey. Foto: Rberchie CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.Felix Nartey, Wikimedian of the Year 2017, co-founder of Open Foundation West Africa, Global Coordinator of the Wikipedia Library at the Wikimedia Foundation and an open knowledge advocate. Foto: Rberchie CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

Felix Nartey is passionate about supporting communities and providing his experience to ensure that Africa grows within the Wikimedia movement and to show the progress that it has made. This is also something Jimmy Wales, founder or Wikipedia, mentioned in his speech when he announced Felix as the Wikimedian of the Year, at Wikimania 2017 in Montreal.

Felix Nartey is the co-founder of the Open Foundation West Africa (OFWA), an NGO that champions information and digital literacy skills in the West African sub-region. It is also an affiliate of the Wikimedia Foundation and Creative Commons. He has done volunteer work for the Wikimedia Movement and Creative Commons as well as the Mozilla Foundation. Felix Nartey’s work and support has been critical in developing most of the African open knowledge communities. He has contributed to at least five communities which have become Wikimedia user groups, and more are on their way to attain this status.

In 2017 Felix lead his community to organize Wiki Indaba in Accra, Ghana. It is an official conference of the Wikimedia Foundation with interest in and focus on African content. The idea was conceived by the Wikimedia South African Chapter and its first edition was held in Johannesburg in 2014. The conference had since not been organised for two years when the Ghanaian team led by Felix took up the responsibility.

–  Today, the conference is organised each year and has subsequently been organised by two other countries. This event has been critical in building local communities in Africa, Felix tells.

The oral knowledge tradition

At Wikimania 2019, Felix Nartey held a panel discussion about knowledge in the oral tradition and minority languages.

– If we truly believe that Wikipedia should be the sum of all knowledge, we need to find ways to collect and record other forms of knowledge, because at the moment what we are collecting is the “sum of some human knowledge”. We need to understand that not all knowledge is in written form.

Felix adds that this also includes content that is written in text and not digitised, or content that has not been verified by Western institutions or anthropologists. In Ghana, a lot of the knowledge is oral, knowledge that is not covered or recorded.

– The current standards does not allow such information to be shared on platforms such as Wikipedia, but we can not watch idle for our knowledge not be covered. I led a partnership with the animation company Animaxfyb Studios, and we told those stories through animations. We used one of those animations to visualize the Wikipedia article about the Ewe people.

This animation tells the story of the Ewe people and their journey to Ghana:


Author: Animaxfyb Studios User: Flixtey CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

“For me knowledge is fundamental, because without knowledge, nothing can be accomplished.” 

Felix Nartey states the fact that before people from the Global South, Asia and Latin America came in to the Wikimedia movement, it was one sided.

– When we joined this movement, we had to make a clear statement that it was crucial for the knowledge in our countries be captured and captured correctly (not with a pre-colonial concept, but captured with the context of the people and current developments). The training we give is not only about writing on Wikipedia, we are enlightening our colleagues, friends and editors on the values of writing on Wikipedia and its relational benefit to our respective countries and continent. In the twenty-first century Wikipedia has become the growing voice of the people who have not been covered in the past, and this is the voice that we can use to reduce or further eliminate the bias and the current trends on the web. More importantly because it’s free and anyone can be a part of that change. Think of it as our way to change the status quo and to also decolonize the internet.

Quality education – SDG goal number 4

Felix Nartey is passionate about free knowledge because it provides an equal opportunity to everyone, irrespective of your economic background or status. This is the future we are building for the world, that knowledge becomes a right and not a privilege.

– In the past, if you asked how many people had seen an encyclopedia, you would most likely be talking to just a section of a room, to the upper class and the rich. It was very expensive to buy an encyclopedia but today anyone can access Wikipedia and free knowledge. Life is a dynamic process and education is a daily activity, hence my keen contribution to the platform. The mere idea that my work benefits someone is enough satisfaction for me.

Felix believes that without free knowledge, some people would have nothing. Not everyone has the possibility to buy school books and encyclopedias. Wikipedia is one of the platforms that can be used to improve education.

– I like to quote Seneca: ”We do not learn for school, but for life“. Wikimedia allows people to share knowledge, experiences and varying contexts on the array of projects it provides. One Wikipedia article can include different aspects and controversies, these open one’s mind to the different takes on a single article. This is why free knowledge is critical.

Seneca:
Photo: Visual Vikings, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons.

Felix Nartey thinks that it is important to write in one’s own language, but the local Wikipedias still have a lot of work to do to be a part of the leading global knowledge Wikipedias.

– It is powerful to read in one’s own local language, but we also have to recognize that by far the English Wikipedia is the biggest selling point of our movement. Hence the importance of the language links on each article page to direct readers to similar articles in their preferred language Wikipedias.

“Be bold”

At the end I just hope that we will not take this opportunity for granted but see it as the avenue or possibility to make Wikipedia an equal platform for everybody, Felix Nartey states.

– The journey we have chosen is not easy and it will take hard work and courage to get to where we want to go. We need people who are tolerant, spontaneous, proactive and open minded to change the cause of our current trajectory. We have to be bold and openly talk about our challenges. We have already started by analysing our movement internally and being open to possible changes in the future of our movement through our movement strategy, Wikimedia 2030.

 

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019:

The post Felix Nartey – Wikipedia kan bli en jämställd plattform för alla appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-11 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Konst på papper – charmas av teaterns måleriska värld

Statens Musikverk är en av Sveriges viktigaste institutioner när det gäller bevarandet av landets musikaliska och teatrala kulturarv. De driver nämligen Musik- och teaterbiblioteket samt Scenkonstmuseet vars samlingar har byggts upp under drygt ett hundra år. För att göra materialet mer synligt och tillgängligt för allmänheten har Musikverket vid flera tillfällen samarbetat med Wikimedia Sverige; vi har bland annat jobbat med inspelningar av äldre musik och anordnat skrivtillfällen för personal som ville ta sina första steg som Wikipediaskribenter. Och nu under hösten har vi hjälpt till med en större uppladdningsinsats av digitaliserat material till Wikimedia Commons.

Dekorationsskiss av Carl Grabow. Statens musikverk / Narciso Contreras, CC-BY-SA-4.0.

I Scenkonstmuseets samling finns cirka 20 000 föremål som klassas som konst på papper. Bland dessa finns kostym- och scenografiskisser, karikatyrer, gravyrtryck, rollporträtt och spelbilder. Motiven härrör främst från den svenska scenkonsten men även från svenska konstnärers utlandsproduktioner, utländska gästspel och historiska motiv från andra delar av Europa.

I denna uppladdning av bilder, som är fria för nedladdning och användning, är följande svenska konstnärer representerade: Isaac Grünewald, Carl Grabow, Christian och Thorolf Jansson, Lydia Skottsberg och Signe Hebbe.

Dekorationsskiss av Isaac Grünewald till pjäsen Simson och Delila. Statens musikverk / Narciso Contreras, CC-BY-SA-4.0.

Materialet från Isaac Grünewald består av kostym- och dekorskisser från exempelvis uppsättningarna av Simson och Delila och Oberon på Kungliga Operan i Stockholm, Fiesco på Dramaten och Sakuntala på Lorensbergsteatern i Göteborg; alla uppsatta på 1920-talet.

I museets samling finns ett stort antal skisser från Carl Grabows ateljé som är gjorda under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Ateljén låg på Kungsholmen i Stockholm och gjorde främst dekor åt stadens privatteatrar. Skisserna kommer från olika uppsättningar på exempelvis Dramaten, Östermalmsteatern och Oscarsteatern. Bland annat stod Grabow bakom dekoren för uruppsättningarna av Strindbergs Mäster Olof och Ett drömspel.

Fritz Ahlgrensson var Kungliga Teaterns dekorationsmålare 1858–1868. Cirka 150 skisser finns bevarade på museet och en del finns nu tillgängliga digitalt. Hans efterträdare var Christian Jansson som i sin tur efterträddes av sin son Thorolf Jansson. Far och son Janssons skisser utgör en stor del av museets samling av konst på papper med uppemot tvåtusen dekorationsskisser.

Dräktskiss av Signe Hebbe. Statens musikverk / Narciso Contreras, CC-BY-SA-4.0.

Runt sekelskiftet var karikatyrteckningar av skådespelare, rollporträtt och spelbilder vanliga i tidningar som illustrationer vid exempelvis recensioner. Scenkonstmuseet har tusentals sådana av flertalet konstnärer. I denna uppladdning finns en mängd rollporträtt och spelbilder i karikatyrstil gjorda av Lydia Skottsberg, med motiv från till exempel Dramaten, Oscarsteatern och Blancheteatern med porträtt av skådespelare som Tollie Zellman, Uno Henning och Inga Tidblad.

I museets samling finns också material från scenkonstpersoner vars huvudsyssla inte var bildkonst. Skådespelaren, operasångaren och pedagogen Signe Hebbe finns representerad i samlingen med ett antal teckningar, dräktskisser och karikatyrer från olika föreställningar, ibland också i form av självporträtt.

Champagneön, Vasateatern 1903. Rollporträtt. Public Domain.

Dessutom passade vi på att ladda upp flera glasnegativbilder med teaterhistoriskt tema. Denna del av Musikverkets samling på Wikimedia Commons har funnits till i över två år och har nu vuxit till över 3 000 bilder. Här finns både porträtt av framstående teaterpersonligheter och föreställningsbilder.

Alla filer som laddats upp under årets projekt hittar du i en speciell kategori på Wikimedia Commons. Välkommen att använda och sprida materialet – på Wikipedia och i den stora världen!

The post Konst på papper – charmas av teaterns måleriska värld appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-10 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Amir Sarabadani – fakta på Wikipedia utbildar om HBTQ

English version below.

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Amir Sarabadani – fakta på Wikipedia utbildar om HBTQ

– Om jag kan göra tio människor om dagen mindre homofobiska, då har jag bidragit till samhället.

Amir Sarabadani Amir Sarabadani, wikimedian, volontär, mjukvaruutvecklare, feminist och ordförande i kommittén för uppförandekod i Wikimedias tekniska sammanhang. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0.

Amir Sarabadani arbetar som mjukvaruutvecklare på Wikimedia Deutschland. Han har skrivit på Wikipedia sedan han var 13, det är halva hans liv. Han har varit administratör i mer än tio år och gjort volontärarbete som utvecklare i mer än nio år. Amir är en förebild och en orubblig förkämpe för att Wikipedia ska vara en säker plats fri från trakasserier. Han är också ordförande i kommittén för uppförandekod i Wikimedias tekniska sammanhang.

Amir Sarabadani är främst aktiv på persiska Wikipedia, som är mest läst i Iran och i Afghanistan.

– Jag skriver om HBTQ-frågor på Wikipedias persiska språkversion. Det blir långa informativa artiklar om homosexualitet, HBTQ och föräldrarskap, och om samkönade äktenskap. Varje artikel blir läst omkring 1000 gånger om dagen. Det är mycket viktigt för mig att tillhandahålla information som gör människor mindre homofoba.

Trygg på Wikipedia

Amir Sarabadani vill att den persiska språkversionen ska vara en trygg plats för HBTQ-personer. Han vill skapa ett skyddat utrymme på Wikipedia. Han har i viss mån varit framgångsrik, för som teknikkunnig och med administratörsrättigheter, lyssnar användarna på honom.

Det finns en gemenskap inom persiska Wikipedia som är öppensinnad och välutbildad. Den gruppen består av människor både inom och utanför Iran, det är bra, säger han.

– Vi måste kämpa för att för att människor som inte är mainstream, inte ska bli trakasserade på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Tyvärr förekommer det, men jag arbetar för att minimera det.

Uppförandekod

Amir Sarabadani volontärarbetar som ordförande i kommittén för uppförandekod i Wikimedias tekniska sammanhangen. Förutom att säkerställa att uppförandekoden efterlevs på den digitala plattformen, ser han även till att den respekteras på tekniska workshoppar, så kallade hackathon, och i Phabricator (ett verktyg med öppet källkod som används inom Wikimedia-gemenskapen för projekthantering, rapportering av programvarufel och förfrågningar om funktioner). Under det hackathon som hölls i Stockholm två dagar innan Wikimania 2019, ledde Amir ett team bestående av sex personer som ansvarade för det som benämns som riktlinjer för inkluderande möten.

– Mitt uppdrag är att säkerställa att om det förekommer diskriminering av någon som är i minoritet, så ska den inte bli obesvarad. Ingen ska komma undan med det.

I hans uppgift som volontär ingår det att hanterar troll, människor som agerar medvetet destruktivt. Han tar även hand om sexuella trakasserier, både i de digitala forumen och på de fysiska platserna, till exempel under tekniska workshoppar. Det är viktigt att människor agerar inkluderande gentemot varandra.

– Det går ofta att se mönster i sexuella trakasserier, speciellt när ett flertal människor rapporterar liknande problem. Det här är inte en helt lätt sak att hantera. Jag brukar fråga de som känner den personen, om någon av dem skulle bli förvånade om de fick höra talas om det som inträffat, de flesta gångerna blir de inte det. Personer som inte respekterar vår uppförandekod blir portförbjudna. Vi måste säkerställa att det här är trygga platser.

Jämställdhet – Globala målet nr 5

Av de Globala målen är det den om jämställdhet som är speciellt viktigt för Amir.

– Vi tenderar generellt att lite för lätt glömma bort hur priviligierade vi är och det gör mig arg, säger han. Jag är en absolut feminist. Om du inte är feminist, kommer jag att ha problem med dig. Och ja, vi behöver fler kvinnor som är ingenjörer i Wikimedia-rörelsen.

Bli en kämpe mot trakasserier på Wikipedia

Amir bjuder in alla wikimedianer som är villiga att stå upp mot trakasserier att ansluta sig.

– Det finns många sätt att kämpa för uppförandekoden. Det är inte helt riskfritt, en kan själv bli föremål för trakasserier. Det kan bli tufft, med det är ett viktigt jobb som måste göras.

Amir menar att kärlek och stöd från Wikimedia-gemenskapen är helt avgörande, och vi är en gemenskap som växer i antal. Ju fler människor som arbetar för vårt wikiversum av öppen kunskap, desto starkare kommer vi att bli – tillsammans.

Relaterade länkar:

Fler intervjuer gjorda under Wikimania 2019:

 

In English

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Amir Sarabadani – educates about LGBTQ with facts on Wikipedia

– If I can make ten people a day less homophobic, I have done my job to the society.

Amir Sarabadani
Amir Sarabadani, Wikimedian, volunteer, software engineer, feminist and chairperson of the code of conduct committee in technical spaces at Wikimedia. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0.

Amir Sarabadani is a software engineer at Wikimedia Deutschland. He has been editing Wikipedia since he was 13, for half of his life. He has done admin for more than ten years, and been a volunteer developer for more than nine years. Amir is a role model and a fierce fighter for a safe and no-harassment space at Wikipedia. He is also the chairperson of the code of conduct committee in technical spaces at Wikimedia. 

Amir Sarabadani is mostly active on the Persian language version of Wikipedia, which is mostly read in Iran and in Afghanistan.

– On Persian Wikipedia I am writing about LGBTQ issues. It is long informative articles about homosexuality, LGBTQ parenting and gay marriage. Each one of them are read about 1000 times a day. It is of great importance for me to provide information that will make people less homophobic.

Safe space on Wikipedia

Amir Sarabadani wants the Persian Wikipedia to be a safe space for LGBTQ people. He wants to create a shelter on Wikipedia and he has been to some level successful – because he is a technical person and has admin rights, people are listening to him.

There is a community within the Persian Wikipedia that is open minded and well educated, containing people from both inside and outside of Iran, which is a good thing, he says.

– We need to fight to make sure that people who are not mainstream do not get harassed because of their sexual orientation or their gender identity. Which unfortunately happens, but I am trying to reduce it as much as possible.

Code of conduct committee

Amir Sarabadani is also volunteering as the chairperson of the code of conduct committee in technical spaces. This includes enforcing code of conduct issues in technical spaces, including hackathons and Phabricator (an open source tool used within the Wikimedia community for project management, software bug reporting and feature requests). During the hackathon prior to Wikimania 2019, Amir led the team for friendly space policy, a group of six people.

– My mission is to make sure that discrimination against any minority does not go unanswered. No one should get away with that.

In his volunteer work he is taking care of trolls, people whose agenda is to be destructive. He is also taking care of sexual harassments, both in the technical spaces and in physical spaces, for example hackathons. It is important that people act inclusively and are nice to each other.

– Sexual harassments are most of the time a pattern, especially when several people are reporting this problem. It is not an easy thing to manage, but I usually ask people close to this person if they would be surprised to hear about this, and most of the time they are not. People who do not respect the code of conduct will get banned. We need to enforce these places as safe spaces.

Gender equality – SDG number 5

The SDG goal of gender equality is important to Amir.

– In general we tend to easily forget how privileged we are, and this makes me angry. I am an unapologetic feminist. If you are not a feminist, I am going to have a problem with you, and yes, we do need more female engineers in the Wikimedia movement.

Become a fighter against harassment on Wikipedia

Amir invites anyone of you Wikimedians who are willing to stand up against harassment to join the cause.

– There are many ways to fight for the code of conduct. It will not come without costs, because they themselves might become a target for harassment. Even though it can get bad, it is an important work we need to do, he says.

Amir believes that the love and support from the Wikimedia community is crucial, and we are a growing global community. The more people who are working for this Wikiverse of open knowledge, the stronger we will get – together.

 

Related links: 

Interviews done during Wikimania 2019: 

The post Amir Sarabadani – fakta på Wikipedia utbildar om HBTQ appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-06 av Alicia Fagerving
Blogg – Wikimedia Sverige

Ett kulturhistoriskt bibliotek flyttar in på Wikimedia Commons

Ett besök på Nordiska museet i Stockholm ett måste för den som är intresserad av Sveriges kultur, historia och folkliv. Med sina över 1,5 miljoner föremål, som har samlats in över nästan 150 år (Artur Hazelii första insamlingsresa genomfördes 1872) är det Sveriges största kulturhistoriska museum. Men ett museum är mycket mer än dess föremålssamlingar, såväl de som visas upp för allmänheten som de som är undangömda i magasinen. Under detta ett och ett halvt sekel har hundratals människor med anknytning till Nordiska museet rest land och rike runt, pratat med folket, samlat in föremål och forskat för att kontextualisera dem för kommande generationer.

Från biblioteket till nätet – och världens största fria kunskapsprojekt

I Nordiska museets ståtliga salar möter vi både materiellt och immateriellt kulturarv. Foto: Arild Vågen, via Wikimedia Commons. CC-BY-SA-3.0.

Deras intellektuella arv finns dokumenterat i tidskriften Fataburen, vars historia går tillbaka till 1881 då Samfundets för Nordiska museets främjande Meddelanden gavs ut för första gången. Sedan 1931 är Fataburen en årsbok. För att göra informationen om dess historia och innehåll mer tillgänglig har Nordiska museet valt att släppa publikationens metadata fria. Nu har Wikimedia Sverige arbetat tillsammans med museet för att göra det ännu mer användbart genom att inkludera data på Wikimedias plattformar – Wikidata, Wikimedia Commons och Wikisource.

Wikidata, en fri och öppen databas för strukturerade data, innehåller mängder av bibliografiska data, huvudsakligen om vetenskapliga artiklar. Det finns en väl inarbetad praxis kring hur bibliografiska data skall modelleras, varför Nordiska museets data fann en naturlig plats där. Användaren kan nu hitta information om 1733 artiklar ur Fataburen, såsom vilka som skrivit dem och i vilka volym de publicerades. Objekten innehåller även länkar till Nordiska museets del av publiceringsplattformen DiVA, vilket skapar en naturlig ingångspunkt till att lära sig mer om museets resurser.

Eftersom Nordiska museet har skannat artiklarna kunde vi även ladda upp drygt 200 av dem – de med utslocknad upphovsrätt – till Wikimedia Commons och kategorin Fataburen. Filer som ligger där är enkla att komma åt för Wikipedias användare och kan till exempel länkas till från Wikipediaartiklar. Tack vare detta kan de nå en betydligt större målgrupp än bara genom museets egna plattformar. De kan även korrekturläsas på Wikisource.

Västergötländska kusar – julbakelser – ur artikeln Jullev och levhögar i några Västgötasocknar (1911). Via Wikimedia Commons. Public Domain.

Wikisource är ett förhållandevis litet projekt med ett stort mål – att göra digitaliserade äldre texter tillgängliga för fler. Inskannade dokument är i grund och botten bilder – de är inte sökbara, texten kan inte kopieras eller tolkas av ett skärmläsarprogram. Maskinläsningsprogram (OCR) finns som kan förvandla bilder till text, men resultatet är aldrig perfekt och måste korrekturläsas av mänskliga ögon. Och det är precis vad Wikisources volontärer gör, spalt för spalt och sida för sida – läs gärna vårt tidigare inlägg eller Wikisources hjälpsidor om du är nyfiken på hur det går till och hur du också kan hjälpa till. Några av Fataburens artiklar har redan lästs igenom och städats upp för att skapa en så behaglig läsupplevelse som möjligt – och fler kommer det bli! Så varför inte ta en paus i dagens bestyr och läsa om Gustaf Retzii etnografiska gärning eller om vad folktron säger om björnens vintersömn?

På Nordiska museet är Wikipedia viktigt

Deltagare i en kvinnohistorisk skrivstuga på Nordiska museet. Foto: Sandra Åhman, via Wikimedia Commons. CC-BY-SA-4.0.

Detta är inte första gången Nordiska museet vänder sig till Wikipedia och dess systerprojekt för att tillgängliggöra de resurser och den kunskap de besitter. Vi har tidigare skrivit om projektet Kulturhistoria som gymnasiearbete där gymnasister får ta en djupdykning i museets bibliotek i arkiv för att utforska ämnen ur Sveriges kulturhistoria – för att sedan dela med sig av sina nyfunna kunskaper på Wikipedia. Det har även anordnats skrivstugor där alla nyfikna kan ta del av museets resurser för att förbättra Wikipedia, och mängder av foton och illustrationer ur museets samlingar har laddats upp på Wikimedia Commons.

Du behöver alltså inte komma till museet – det kan komma till dig, via Wikipedia.

The post Ett kulturhistoriskt bibliotek flyttar in på Wikimedia Commons appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-05 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Joy Agyepong – öppen kunskap för en hållbar framtid

English version below

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen

Joy Agyepong – öppen kunskap för en hållbar framtid

Joy AgyepongJoy Agyepong, wikimedian, volontär, entreprenör, socialt engagerad aktivist och en förespråkare för öppen kunskap med erfarenhet från den ideella sektorn. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0.

Under Wikimania 2019 hade Joy Agyepong rollen som co-space leader på konferensspåret Environmental Sustainability. Joy är en volontär, entreprenör, exekutiv assistent för Open Foundation West Africa, OFWA, och hon utbildar studenter om hållbar miljö. 

Open Foundation West Africa är en ideell förening och en användargrupp ansluten till Wikimedia Foundation. De driver en digital plattform för öppen kunskap som sammanlänkar de öppna kunskapsresurserna i Västafrika. OFWA arbetar med att hjälpa grannländer som behöver få information om Wikimedia för att kunna starta egna gemenskaper och dela sina berättelser, genom att bidra till den öppna och transparenta kunskap, som är fri för alla att använda.

– Jag ser stora fördelar med öppen och fri kunskap. Ända sedan jag gick med i rörelsen har jag tyckt om vad den vill uträtta i det långa loppet. Jag vill fortsätta att arbeta för den och jag vill bli känd som någon som bidrar till rörelsen för öppen kunskap och som jobbar för att få nybörjare ombord. Knowledge is indeed joy, det finns ingen mening med att hålla den för sig själv, säger Joy.

Som förespråkare för öppenhet, drivs Joy av en passion för öppna data och tillväxten av öppen kunskap inom gemenskapen i Västafrika. Eftersom arbetet i användargruppen, OFWA, har mycket gemensamt med det som uträttas med öppna kunskapsresurser i Ghana, har hon lärt sig hur Wikimedia Foundation och wikiversum är strukturerat.

Ledare och lärare

Joy blev wikimedian 2016, och hon har haft ett flertal ledande roller som volontär sedan dess. För närvarande är hon exekutiv assistent för Open Foundation West Africa. Joy tog sig an volontäruppdraget som hjälpledare för det spår på Wikimedia 2019 som hade temat hållbarhet och miljö. Det är ett ämne som engagerar henne djupt. Hemma i Ghana driver hon sin egen NGO Joy Aid Foundation.

– I mitt dagliga arbete, förutom att jag introducerar Wikimedia-aktiviteter till individer och institutioner i Ghana, vilket är mitt huvuduppdrag, utbildar jag även ungdomar i miljöfrågor och nödvändigheten av hållbara städer. Min målgrupp är skolelever. Jag undervisar om vikten av att skydda miljön och vad vi kan göra för att undvika och minska effekterna av negativ miljöpåverkan, på en grundläggande nivå. Det finns fortfarande tid att göra något åt det – men vi går långsamt fram. Jag kommer inte att ge upp, säger hon.

Av de Globala målen ligger dessa tre närmast Joy: God utbildning för alla, Hållbara städer och samhällen samt Bekämpa klimatförändringarna.

– Som wiki[m/p]edian är jag intresserad av att visa på hur en god utbildning för alla kan bidra till en förståelse om hur våra samhällen påverkar miljön. Jag lär människor att skriva artiklar på Wikipedia, att översätta dem till vårt lokala språk och att bidra till andra Wikimedia-projekt. Som förespråkare för miljöfrågor och wiki[m/p]edian från Afrika, kan jag se den här drivkraften som en vinnande strategi för att överbrygga kunskapsgapet på Wikipedia, tillhandahålla fri kunskap och resurser och öka läsekretsen för att informera världen om den pågående klimatkrisen. Wiki Loves-projekten, till exempel Wiki Loves Earth, är ett sätt att lyfta fram frågor om hållbarhet, säger hon.

Nätverkande och lärande

Under Wikimania 2019, sökte Joy efter människor att få kontakt med, att nätverka med och att lära sig av,  och att skapa samarbeten mellan andra Wikimedia-organisationer som arbetar med hållbarhetstemat. Som hjälpledare för Hållbarhet och miljö-teamet på konferensen, var hon mycket intresserad av att lära sig vad de andra wikimedianerna tyckte i frågor om klimatförändringar och hur Wikimedia-projekt kan användas som verktyg för att dämpa effekterna av dem. Hon tänker att det är viktigt att lära av andra grupper och kulturer inom rörelsen.

– Aktiviteterna pågår i en öppen kultur och mycket kunskap delas. Vi måste behålla det här öppna tankesättet också efter konferensen och ta med oss det hem, då kommer det att bli fantastiskt, menar Joy.

 

Relaterade länkar: 

In English

 

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Joy Agyepong believes in open knowledge for a sustainable future

Joy AgyepongJoy Agyepong, Wikimedian, wikimedian, volunteer, entrepreneur, social activist and an open knowledge advocate with experience in the nonprofit sector in Ghana. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0.

During Wikimania 2019 in Stockholm, Joy Agyepong took on the role as the co-space leader at the Environmental Sustainability conference track. She is a volunteer, entrepreneur, social activist, the Administrative Executive at Open Foundation West Africa and she educates students in environmental sustainable knowledge. 

Open Foundation West Africa is a non-profit organisation and a user group affiliated with Wikimedia Foundation. OFWA runs an open education platform, interlinking the open resources within the West African sub region. Their mission is to help neighbouring countries who need to know about Wikimedia to start their communities and to tell their stories through an open transparent knowledge that exist for the free use for everyone.

– I appreciate open and free knowledge. Ever since I joined the movement I have fallen in love with the community and what it seeks to achieve in the long term. I want to keep pushing, I want to be recognized as someone who contributes in diverse ways to support the open knowledge movement which in turn nurtures talents and brings newbies on board. Knowledge is indeed joy and there is no point in keeping it to oneself, Joy says.

Being an open advocate, Joy is passionate about the growth of open resources and knowledge for the open community in West Africa. Since the work of the user group, OFWA, is interrelated with open resource activities in Ghana, she has learned about the way Wikimedia Foundation and the Wikiverse is structured.

A leader and a teacher

Joy became a Wikimedian in 2016, and she has had many lead roles as a volunteer since then. She is currently the Administrative Executive of Open Foundation West Africa. Joy volunteered as a co-space leader for the Environmental Sustainability conference track at Wikimania this year. It is a theme she cares deeply about. In Ghana, she runs her own environmentally oriented NGO, Joy Aid Foundation.

– In my personal work life, apart from bringing Wikimedia activities to the doorsteps of individuals and institutions in Ghana which is my core mandate, I also educate young people about environmental issues and the need for sustainable cities. My target audience is students in public schools, where these students are taught at grassroot level the importance of protecting the environment to reduce climate change, thus what to do to avoid and to cut down the issues of climate change. There is still time to do things about it, although we are moving at a slow pace, I would not relent, she says.

For Joy, her three major targets of the UN Social Development Goals are: Quality Education, Sustainable Cities and Communities, and Climate Action.

– As a Wiki[m/p]edian I am interested in demonstrating quality education and knowledge which provides an understanding of society’s impact on the natural world. I teach people how to write articles on Wikipedia, translate articles into our local language and contribute to other Wikimedia projects. Also, as an environmental advocate and Wiki[m/p]edian from Africa, I see this drive as a win-win approach to bridge the knowledge gap on Wikipedia, provide free knowledge and resources, and increase readership to inform the world about the current climate crisis. The Wiki Loves Projects like Wiki Loves Earth is a way to highlight sustainable issues, she believes.

Networking and learning

During Wikimania 2019, Joy’s interest was to look for people to connect with and to network, to learn and cultivate a cross-collaboration with other Wikimedia affiliates, with a focus on the sustainable theme. As a co-leader for the environmental sustainability team, she was very interested in learning what the other Wikimedians thought about the issues of climate change and how it can be curbed using Wikimedia projects as a tool. She believes this is one important ingredient – to learn from other groups and cultures within the movement.

– It is an open environment with activities at the conference, a lot of knowledge is shared. We need to keep this open mindset even after this conference and we hope to extend what has been established back home. It is going to be awesome, Joy says.

 

Related links

 

The post Joy Agyepong – öppen kunskap för en hållbar framtid appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-04 av Evelina Bång
Blogg – Wikimedia Sverige

Ordna en aktivitet du också!

En del av Wikimedia Sveriges arbete är att ge bidrag till initiativ som volontärer tar och leder. Det kan vara skrivstugor, fotosafarier eller läger – vad skulle du vilja göra?

Du kan söka bidrag för aktiviteter som syftar till att skapa fritt material eller fri kunskap. Jag har själv både deltagit i och ordnat aktiviteter. Har du möjlighet så rekommenderar jag verkligen att du tar chansen att anordna en aktivitet – det är både roligt och utvecklande.

Så här gör du

  1. Formulera din idé. Hör av dig till Wikimedia Sverige om du vill bolla idén.
  2. Skriv en ansökan där du berättar vad du vill göra och hur mycket det kommer att kosta.
  3. Genomför aktiviteten, ha roligt, utvecklas och bidra till fri kunskap.
  4. Rapportera till Wikimedia Sverige hur det gick, och skriv gärna ett blogginlägg och berätta om det.

Vill du ha idéer om aktiviteter du kan ordna? Läs vidare nedan för att se vad andra har gjort.

Skrivstugor

I Göteborg träffas man varje tisdag i Göteborgs Litteraturhus och skriver tillsammans under rubriken Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia. I mars 2019 firade skrivstugan femårsjubileum och under åren har de jobbat med över 600 artiklar.

Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia skickar varje år in en ansökan till Wikimedia Sverige och söker bidrag för medlemskap i Göteborgs Litteraturhus, fika och andra inköp till sin skrivstuga.

Deltagare på en skrivstuga på Litteraturhuset i Göteborg. Foto: Hannibal, Kvinnliga huvudpersoner på Wikipedia editathon 39, CC BY-SA 4.0

Fotosafari

Fotosafari innebär att man ger sig ut och tar bilder av något, till exempel ett naturreservat. En bra anledning att anordna ett fotosafari är Wikimediarörelsens fototävlingar Wiki Loves Monuments och Wiki Loves Earth, med deltagare från hela världen.

Det går förstås också att ordna fotosafari av andra anledningar. För två år sedan åkte en grupp volontärer till Kiruna för att fota staden innan den flyttas. Efter safarin laddade volontärerna upp 305 bilder från Kiruna på Wikimedia Commons.

Vy över Kiruna, fotad under ett fotosafari i september 2017. Foto: Arild Vågen, Kiirunavaara september 2017 09, CC BY-SA 4.0

Mässdeltagande

Volontärer från Wikimedia Sverige har under flera år deltagit på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Många av volontärerna är utrustade med kameror för att fota författare. Andra står i en monter och berättar om Wikipedia för besökarna.

Volontärer i Wikipedia-montern på Bokmässan 2019. Foto: Vogler, Wikipedia-montern volontärer Bokmässan 2019, CC BY-SA 4.0

Wikipedialäger

2016 sökte två volontärer bidrag för att genomföra det första Wikipedialägret i Sverige. Lägret vände sig till kvinnor som var nybörjare på Wikipedia och tio personer deltog.

Flera deltagare på lägren har därefter fortsatt skriva på Wikipedia och arbeta som volontärer inom Wikimediarörelsen. Jag är själv en av deltagarna på det första lägret 2016, och våren 2019 var jag med och arrangerade ett Wikipedialäger under en helg i Falun

Deltagare och ledare vid ett Wikipedialäger i Molkom sommaren 2017. Foto: Sofie Sigrinn, WPläger Molkoms folkhögskola 2017, CC BY-SA 4.0

Hör av dig!

Vad har du för idéer till aktiviteter som du vill ordna med hjälp av föreningen? Hör av dig till Wikimedia Sverige för att komma igång.

The post Ordna en aktivitet du också! appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-12-04 av Mattias Axell
:DFRI

Styrelsemöte onsdag 12 december

DFRI håller öppet styrelsemöte onsdag 12 december 18:00 i Stockholm. Vi beräknas hålla på i ungefär 1,5 timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

2019-12-03 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Lukas Mezger – Wikimedia Sustainability Initiative

English version below

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen. 

Lukas Mezger – Wikimedia Sustainability Initiative

Lukas MezgerLukas Mezger, advokat, wikimedian, volontär och en av initiativtagarna till Wikimedia Sustainability Initiative. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. 

Lukas Mezger är wikipedian och medlem i Wikimedia Deutschland sedan 2005. Han är advokaten som startade Wikimedia Sustainability Initiative, ett initiativ för hållbarhetsarbete inom Wikimedia-rörelsen, tillsammans med Andrea Zanni från Wikimedia Italia. 

2014 tillfrågades Lukas Mezger om han var intresserad av att ingå i styrelsen för Wikimedia Deutschland. I och med det fick den ideella föreningen inte bara en mycket kompetent advokat, utan också en medlem med ett starkt engagemang inom miljöfrågor.

– De frågade mig om jag ville ingå i styrelsen då de letade efter någon som både är intresserad av det organisatoriska, såsom en advokat, och en erfaren wikimedian. Sedan september förra året har jag nu rollen som ordförande i styrelsen.

Wikipedia och fri kunskap är något som Lukas Mezger verkligen tror på. Han tycker att det är verkligt intressant, men att det tar mycket tid. När folk frågar honom varför han ägnar så mycket tid åt Wikimedia Deutschland och varför det är så viktigt för honom, berättar han att han har det med sig från sin uppväxt.

– När jag går och lägger mig på kvällen och tänker på vad jag har gjort under dagen, och känner att jag har uträttat något, då har det varit en bra dag. Att skriva en Wikipedia-artikel är en av de saker som ger mig den känslan, att jag gjort något bra den dagen.

Lukas Mezger tror att om fler människor har tillgång till mer kunskap kommer världen att bli en bättre plats. Folk blir inte nödvändigtvis bättre människor genom att ha mer kunskap, det finns mycket smarta människor som också är onda. Men om vårt samhälle har mer tillgång till mer kunskap kan vi fatta bättre beslut och ha bättre diskussioner.

– Till exempel, om människor har kunskap om klimatförändringarna och hur viktigt det är att vi agerar på dem, då kommer mänskligheten att ha en chans att överleva på den här planeten. Det är därför som jag gjort det här volontärarbetet inom hållbarhet.

”Den gröna killen”

Lukas hör hemma i det konservativa lägret, därför har han aldrig känt sig som en politiskt ”grön person”. Kanske har det att göra med att han har vuxit upp i Tyskland, att han är miljömedveten.

– Som en god medborgare i Tyskland källsorterar och återvinner du, släcker lyset när du lämnar rummet och så vidare. Jag har fått lära mig att mina egna handlingar för miljön spelar roll.

På grund av att Lukas har fokuserat på de globala hållbarhetsfrågorna inom Wikimedia-gemenskapen ses han numera som ”den gröna killen”. Han har aldrig tidigare varit en miljöaktivist, men det är han nu och det känns lite udda, berättar han.

– Jag undrade varför det inte var fler där ute i Wikiversum som kände det samma, att det här är viktigt. Det finns de som säger att fri kunskap är en sak och att miljön är en annan, men jag tycker att alla måste bidra och att Wikimedia-rörelsen ska gör vad de kan för miljön.

Grön energi

Lukas började med att titta på hur Wikimedia kan bidra till ett mer hållbart samhälle. Det var därför som han skapade Wikimedia Sustainability Initiative tillsammans med Andrea Zanni, tidigare ordförande för Wikimedia Italia. Andrea berättade för honom att om han vill uppnå något i den internationella gemenskapen måste han först skapa en sida på Wikimedias meta-wiki.

– Jag började fundera på hur aktivism fungerar. Jag tänkte att jag behövde en lista med namn på personer som stöttar hållbarhetsinitiativet för att kunna visa att gemenskapen bryr sig om de här frågorna. När jag vänder mig till beslutsfattarna på Wikimedia Foundation vill jag kunna visa dem att det inte bara är jag och Andrea, utan över 600 medlemmar i gemenskapen som stödjer det här.

Därefter valde Lukas att fokusera. Han valde ut tre frågor att kommunicera:

  1. Grön energi till driften av Wikimedias servrar.
  2. Möjlighet att delta på distans under Wikimedia-event.
  3. En hållbar investeringsstrategi för donationer gjorda till Wikimedia.

I Tyskland och i Sverige väljer alla som har ett miljömedvetande förnybar energi till sina hem. Wikimedia Deutschlands kontor har använt förnybar energi sedan länge. Det är möjligt på grund av hur marknaden är konstruerad. I Europa kan du välja att köpa el från en rad olika energibolag eftersom vi har en oreglerad marknad, så förhåller det sig överraskande nog inte i Amerika.

– I USA bestämmer hyresvärden, inte hyresgästen, vilken leverantör som elen ska köpas ifrån. För att få förnybar energi till Wikimedia Foundations kontor måste de alltså gå till ägaren av byggnaden.

Även om Wikipedia är den femte populäraste webbplatsen i världen, förbrukar den inte lika mycket energi som streamingtjänsterna Youtube och Netflix gör, då ett uppslagsverk mest bara innehåller text och små bilder.

– När vi kontaktar Equinix och CyrsOne, företagen som som driver våra servrar, vill de inte prata med oss för att vi är en för liten kund för dem. Vi skulle behöva flytta våra servrar till en annan leverantör, men problemet är att vi behöver den där snabba och pålitliga åtkomsten, just för att vi är världens femte största webbplats. Det är svårt för oss att hitta någon som kan erbjuda oss samma nivå på service och det skulle kosta oss mycket pengar att byta leverantör.

Deltagande på distans

Dessutom måste vi flyga mindre och tänka på vilken typ av inverkan gemenskapens konferenser har på miljön. En sak vi kan göra är att ge möjligheter till att delta på distans och att dela vår kunskap brett, genom att filma samtalen live och att spela in dem, tror han.

– Vi har ett starkt varumärke. Om vi är öppna med att vi har en miljöprofilering, kan vi vara ett föredöme för hela ekosystemet av öppen kunskap och skicka ett budskap till Silicon Valley. Det är viktigt att ta initiativet och att prata om det, vi kan vara ett exempel för andra.

En hållbar investeringsstrategi

Den tredje och sista saken som Lukas fokuserar på är investeringsdelen. Vårt arbete skulle vara lite meningslöst om vi inte hade en hållbar investeringsplan för Wikimedias donationsfond. Vi måste placera våra pengar på ett hållbart sätt, inte på företag som Shell, Exxon Mobil och BP, bland andra.

Hållbarhetsfokus i Wikimedias årsplan

Lukas och Andreas arbete har lönat sig. Nu finns det en medvetenhet om hållbarhet i Wikimedia Foundations årsplan. Det finns en vilja att undersöka vårt koldioxidavtryck och att skapa en färdplan för att minska vår miljöpåverkan.

– Det här gör mig glad. När saker är med i färdplanen kommer de också att skrivas in i årsplanen. Det kommer att avsättas pengar till det här och saker kommer att hända. Jag startade hållbarhetsinitiativet på Wikimania Mexico City 2015. Jag är mycket otålig, tillägger han.

Det här är Lukas Mezgers råd om hur du kan tänka som aktivist:

  1. Hitta dina allierade. Prata med folk, berätta inspirerande historier och hitta andra att jobba med.
  2. Fokusera. Ha en tydlig agenda om vad du vill göra. Lägg fram tydliga förslag.
  3. Fira dina framgångar. Klaga inte på saker som du inte har gjort, fira det som du har uppnått.

Om du är en registrerad Wikimedia-medlem kan du stödja the Sustainability Initiative.

Läs Carbon Footprint Report av Wikimedia Foundation: Wikimedia Foundation Sustainability Assessment and Carbon Footprint.

Logo: the Sustainability Initiative

Logotyp: Blinry CC BY-SA 4.0.

Relaterade länkar: 

 

In English

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. This year’s themeThe theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Lukas Mezger – the Wikimedia Sustainability Initiative

Lukas MezgerLukas Mezger, lawyer, Wikimedian, volunteer, and one of the creators of the Sustainability Initiative. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0.

Lukas Mezger, a Wikipedian and community member of Wikimedia Deutschland since 2005. He is the lawyer who started the Wikimedia Sustainability Initiative together with Andrea Zanni from Wikimedia Italia. 

Lukas Mezger was asked to join the board of Wikimedia Deutschland in 2014. By this choice they did not only get a highly competent lawyer, they also got a member engaged in environmental issues.

– They asked me to join because they were looking for someone interested in the organisational side – such as a lawyer – and also for an experienced Wikipedian, he says with a smile, and since last September he has served as the president of the board.

Wikipedia and free knowledge are things he really believes in. He thinks this is truly interesting, but it demands a lot of time. When people ask him why he devotes so much time to Wikimedia Deutschland and why it is so important to him, he tells them that he was raised this way.

– When I go to bed at night and think about the day, and if I feel that I have done some useful work today, it has been a good day. Writing a Wikipedia article is one of these things that gives me that feeling, that I have created something good today.

Lukas Mezger believes that if more people have access to more knowledge, the world will become a better place. Individuals do not necessarily become better people through having more knowledge, there are very smart evil people, but if our society has more access to more knowledge, we can make better decisions and have better discussions.

– For example if people know more about climate change and how important our actions against it are, then we will have a chance to survive as a human race on this planet. This is why I did this sustainability voluntary work.

“The green guy”

Lukas never felt like a “green person”, being politically conservative, but maybe growing up in Germany automatically makes you more environmentally aware.

– In Germany, as a good citizen, you put the waste into different bins, you do the recycling, you turn off the light when you leave the room, and things like that. I was taught that your own contribution to the environment matters.

By focusing on sustainability questions globally within the Wikimedia community, Lukas has now become “the green guy”. He has never been an environmental activist before, but now he is and it feels a bit strange, he says.

– I wondered why there were not other people out there in the Wikiverse that feel the same, that this is important. A lot of people say that free knowledge is one thing and the environment is another, but I think that everybody needs to do their part, and the Wikimedia movement has to do its part as well.

Green energy 

Lukas started by looking at the ways in which Wikimedia could contribute to a more sustainable society, and this is why he created the Sustainability Initiative together with Andrea Zanni, the ex-president of the Italian Wikimedia chapter. Andrea told him that if you want to achieve something in the international community you have to first create a page on the Wikimedia Meta Wiki.

– I started to think about how activism works. I thought that I needed to have a list of supporters to demonstrate that the community actually cares about this. When I go to the decision makers at the Wikimedia Foundation, I want to be able to show them that it is not just Andrea and me, it is over 600 community members supporting this.

The next thing Lukas decided to do was to focus, and that is why he chose three issues to communicate:

  1. Green energy for the Wikimedia servers.
  2. Remote participation at Wikimedia events.
  3. A sustainable investment strategy for the Wikimedia endowment.

In Germany and in Sweden, everybody who is environmentally conscious choses renewable energy to run their homes. The Wikimedia Deutschland office has already been running on renewable energy for a long time. This is possible because of the way the market is constructed. In Europe we can choose from different energy providers since we have a deregulated market, which surprisingly is not always the case in America.

– In the USA, the landlords decide on the electricity source, not the tenant. So for the Wikimedia Foundation offices, you have to go to the owner of the building to provide you with renewable energy.

Even though Wikipedia is the fifth most popular website in the world, it actually does not use a lot of energy like streaming services as Youtube and Netflix do, because the encyclopedia only contains text and small images.

– When we called Equinix and CyrusOne, the companies that run our servers, they did not want to talk to us because we are a too small client for them. We would need to move our servers to another provider, but the problem is that we need fast and reliable access, because we are the fifth most popular website. It will be difficult for us to find someone who can offer us the same level of service and it would cost us a lot of money to move to a different provider, Lukas explains.

Remote participation

Furthermore we need to fly less and think about what kind of impact our community conferences have on the environment. One thing is to provide possibilities for remote access and the second thing is to share our knowledge more widely by recording the talks, he thinks.

– We have this powerful brand. If we are public with our intention to have an environmental profile, this would set an example to the open knowledge ecosystem and send a message to the Silicon Valley. Doing something and talking about it as well is important, because we could set an example to others.

A sustainable investment strategy

The third and last thing that Lukas is focusing on is the investment part. Our work would be kind of pointless if we do not have a sustainable investment plan for the Wikimedia Endowment. We need to put our money where our mouth is, not with Shell, Exxon Mobil, and BP, for example.

Sustainability focus in the Wikimedia annual plan

Lukas’ and Andrea’s work has paid off, sustainable awareness is now in the Wikimedia Foundation’s annual plan. There is a will to look into our carbon footprint and create a roadmap for reducing our environmental impact.

– This makes me happy. Once things are in the roadmap, they will be in the annual plan, they will get founded and carried out. I started the Sustainability Initiative back at Wikimania Mexico City in 2015, I am very impatient, he adds.

This is Lukas Mezger’s advice on being an activist:

  1. Find allies. Talk to people, tell inspiring stories and find others to work with.
  2. Focus. Have a clear and distinct agenda about what you want to do. Make clear proposals.
  3. Celebrate. Do not complain about things you have not achieved, celebrate what you have done.

If you are a registered Wikimedia community member, you can support the Sustainability Initiative.

Read the Carbon Footprint Report by Wikimedia Foundation: Wikimedia Foundation Sustainability Assessment and Carbon Footprint.

Logo: the Sustainability Initiative

Logo: Blinry CC BY-SA 4.0

Related links: 

 

The post Lukas Mezger – Wikimedia Sustainability Initiative appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-11-29 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Greta Doçi – öppna data som ett verktyg för kvalitet i utbildning

English version below

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimedia-gemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation och arrangerades av Wikimedia Sverige. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen.

Greta Doçi – öppna data som ett verktyg för kvalitet i utbildning

Greta Doçi
Greta Doçi, wikimedian, volontär och mjukvaruutvecklare, deltog i det hackathon som hölls dagarna innan Wikimania 2019. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

Jag tror på att mänskligheten bör dela för att utvecklas. Annars kommer vi aldrig att få veta vad som finns där, vad som gömmer sig bakom dörren. Öppen källkod, öppen kunskap, fri mjukvara och verktyget Wikipedia, kan vara en plattform för det, säger Greta Doçi, wikimedian och mjukvaruutvecklare inom öppen källkod.

Greta Doçi är övertygad om att Wikipedia är ett bra verktyg för utbildning, både för att undervisa om världen och dess mångfald och för att lära oss om hur vi kan samarbeta med varandra.

Wikiversum drivs av öppen källkod och fri mjukvara. Med öppen källkod menas oftast mjukvaran och koden som det bygger på. Det betyder att användare fritt kan använda och bearbeta mjukvaran, att de kan kopiera och distribuera mjukvaran, med eller utan några förändringar.

– Personligen gillar jag öppen källkod på grund av gemenskapen och att det ger oss möjligheten att bygga våra egna projekt. Du kan vara med och bidra om och när du har kunskapen, säger Greta Doçi, som lägger in timmar med arbete på kod för en öppen värld.

Greta Doçi är en mjukvaruutvecklare från Albanien som har bott i Berlin under det senaste året. Efter att ha haft en praktikplats på Wikimedia Deutschland i sex månader, arbetar hon nu på Nextcloud, ett företag som erbjuder en samling av program som är tillgängligt för kunder via molnet och som bygger på öppen källkod.

Öppen källkod för en hållbar framtid

Greta tror inte att centralisering är någon bra idé generellt. Att skapa en struktur som är beroende av en person eller ett företag skapar en sårbarhet. Det kommer att finnas en risk för maktmissbruk och en ovilja att göra förändringar.

– Å ena sidan vill vi att all kunskap ska finnas på en plats där alla kan komma åt den, till exempel i WikiData och på Wikipedia. Men å andra sidan bör det vara decentraliserat, där alla kan bidra och använda det utan några copyrightbegränsningar. Ju fler människor som är inblandade i beslutsfattandet, desto stabilare grund är det för en hållbar framtid.

Engagera dig i öppenhet och i Wikimedia

Om du har tekniska kunskaper och vill bidra till de olika Wikimedia-projekten på en professionell nivå som utvecklare, kan du gå till förstasidan klicka på den länk som säger: “Deltagande”.

–  Du kommer så klart till en Wikisida med massor av information som kommer att hjälpa dig att hitta allt som du behöver veta för att gå med i ett team. Det finns också IRC-kanaler, chattkanaler och e-postadresser. Du kan skicka ett mejl, så kommer teamet att berätta hur du kan engagera dig. Tech-folket har också många event. Information om dessa får du via banners som ligger överst på var och en av de olika språkversionerna, berättar Greta.

En call out för kvinnor som vill utveckla för Wikimedia

Det finns fortfarande färre kvinnor som är utvecklare inom Wikimedia än män. Det här är något som Greta Doçi vill se en ändring på.

– Jag har arbetat med mångfaldsfrågor i sex år nu, men det tar tid att göra förändringar.

Wikidata projektet

Det mest intressanta teknikprojektet är Wikidata, som Greta Doçi tänker är framtiden.

– Jag ser fram emot till när jag kan köpa min egna virtuella assisten som jag kan fråga vad som helst och den kommer att svara med information som jag har varit en del av att skriva, säger Greta och ler.

Så här engagerar du dig i Wikimedia rörelsen

Deltagande: Wikidata.

Relaterade länkar:

 

In English

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Greta Doçi – open data as a tool for quality in education

Greta Doçi
Greta Doçi, Wikimedian, volunteer and software engineer, attended the hackathon, the pre-event at Wikimania 2019, in Stockholm. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

I believe that humanity should share to develop. If we do not do that, we will never know what is there, what is behind the door. Open source, open knowledge, free software and the tool Wikipedia, is the platform for it, says Greta Doçi, a Wikimedian and software engineer working in an open source environment.

Greta Doçi believes that Wikipedia is a great tool for education, both for teaching about the diverse world we are living in and for people to learn how to collaborate with each other.

The Wiki universe runs on open source and free software. By open source you normally refer to the software and the code behind it, which means that users are free to use the software and to copy and redistribute the software, with or without changes.

– Personally, I like open source because of the community and that it gives us the power to build our own projects. You have the opportunity to contribute if and when you have the knowledge, says Greta Doçi, who is putting in hours of code for a better and open world.

Greta Doçi is a software engineer from Albania, who has been living in Berlin for the last year. After doing an internship for six months at Wikimedia Deutschland, she is now working as an intern at Nextcloud (an open source suite of client-server software for creating and using file hosting services).

Open source for a sustainable future

She does not believe that centralization in general is a good idea. Creating a structure depending on someone or a company makes it vulnerable. There will be a risk for power abuse and a resistance to make changes.

– On the one hand we want the whole knowledge to be at a place where everybody can access it, for example in WikiData and on Wikipedia. But on the other hand, it should be decentralized, so everyone can contribute and use it without any copyright restrictions. The more people are involved in the decision making, the better foundation for a sustainable future.

Get involved in the open movement and in Wikimedia

If you have got the technical skills and want to contribute to the Wikimedia projects at a professional level as a developer, you can go to the front page at any language version and click on the link that says: “Get involved”.

– And of course it is a Wikipage with lots of information that will help you find everything you need to know to join a team. There are also IRC channels, chat channels and email addresses. You can send an email and the team will tell you how to get involved. The tech people are also doing a lot of events, you will get information about that as banners on top of the different language version of the Wikipedia pages, she says.

A call out for Wikimedian women volunteer developers

There are still fewer Wikimedian women volunteer developers than men. This is something that Greta Doçi would like to see change.

– I have been working with diversity issues for six years now, but it takes time to make changes.

The Wikidata project

The most interesting tech project is Wikidata, which Greta Doçi thinks is the future.

– I am looking forward to when I can buy my virtual assistant that I can ask about anything and it will answer me with information that I have been a part of writing, she says and smiles.

How to get involved in the Wikimedia movement

Get involved: Wikidata.

Related links:

The post Greta Doçi – öppna data som ett verktyg för kvalitet i utbildning appeared first on Wikimedia Sverige.

2019-11-27 av Mattias Axell
:DFRI

Många ville lära sig tips för integritet och digital säkerhet på Internetdagarna 2019!

DFRI var under 25-26 november på Internetdagarna 2019 för att lära, rådge och tipsa konferensdeltagare om integritets- och säkerhet på internet.

Under två dagar representerades DFRI av fyra medlemmar som lärde ut olika tips kring integritet och digital säkerhet kopplat till internet, för både mobil- och datoranvändning.

Många konferensdeltagare tog hjälp av DFRI under lunch- och fikapauser. DFRI är mycket nöjda med insatsen och samarbetet med Internetstiftelsen som ligger bakom den årligt återkommande konferensen Internetdagarna.

2019-11-26 av Gitta Wilén
Blogg – Wikimedia Sverige

Humanitarian OpenStreetMap – crowdsourcad öppna data ger underlag för bättre beslut

English version below

Följande intervju gjordes under Wikimania 2019 i Stockholm, Wikimediagemenskapens årliga konferens. De åsikter som uttrycks här nedan är personens egna. Den här konferensen är en plats för att berätta sina historier, utbyta idéer och möta nya och gamla vänner.

Wikimania 2019 organiserades av Wikimedia Foundation med Wikimedia Sverige som värd. Den samlade hundratals wikimedianer från hela världen. Årets tema var: Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de Globala målen

Humanitarian OpenStreetMap – crowdsourcad öppna data ger underlag för bättre beslut

Tyler Radford, Humanitarian OpenStreeMap.
Tyler Radford, chef för Humanitarian OpenStreetMap Team, en av de inbjudna talarna till Wikimania 2019 i Stockholm. Foto: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons. 

HOT, Humanitarian OpenStreetMap Team, är ett internationellt team som uteslutande ägnar sig åt humanitära åtgärder och samhällsutveckling med hjälp av öppna data. Det är en ideell organisation som arbetar med att tillföra data till de digitala kartornas grå ytor, där det saknas information och där människor befinner sig i nöd.

Tyler Radford, som är chef för Humanitarian OpenStreetMap Team, har arbetat med HOT sedan 2015. Det är en position som passar honom väl, eftersom han både är en erfaren IT-konsult och har arbetat med katastrofhjälp vid FN och amerikanska Röda Korset.

– Mitt arbete på HOT är en mix av mina tidigare arbetserfarenheter. Vi är både en organisation som använder och utvecklar digital teknologi, och en humanitär ideell organisation.

OpenStreetMap var vid starten ett projekt som huvudsakligen fokuserade på att skapa digitala kartor över Storbritannien.

– På den tiden, 2005, tänkte vi inte riktigt på det som öppen och fri kunskap. Vi visste inte vad det skulle komma att utvecklas till, vi skapade coola funktioner. Det var omöjligt att föreställa sig hur det skulle komma att se ut 15 år senare, berättar Tyler.

Behovet av kartor under humanitära kriser

Vid 2010, då rörelsen var fem år gammal, skakades Haiti av ett kraftigt jordskalv. Omkring 200 000 människor dog i jordbävningen och många statliga institutioner förstördes. Det drogs igång en stor internationell hjälpinsats. När de humanitära organisationerna och den amerikanska regeringen anlände till Haiti, saknades information om var de kunde hitta skadade och möjliga överlevande. Ett av de största problemen var bristen på kartor med detaljerad information.

– Vid den här tiden fanns det medlemmar i vår gemenskap som funderade på om det skulle gå att använda OpenStreetMap som ett sätt att hjälpa till, genom att ta fram uppdaterade kartor med information om var det fanns människor som var drabbade och som fortfarande satt fast under byggnader och var det behövdes en räddningsinsats.

OpenStreetMap-gemenskapen fick tillgång till satellitbilder över Haiti och HOT startade en så kallad “kriskartläggning”. De samlade snabbt ihop den data som var publik online och satte ihop den på ett sätt som kunde användas av hjälparbetarna. HOT:s partner på Ushahidi skapade en plattform som gjorde det möjligt att visualisera hjälpbehovet som ett lager ovanpå OpenStreetMap. Det gjorde det möjligt för människor att skicka in textmeddelanden, som översattes till engelska av volontärer och placerades på kartan.

– Vi digitaliserade satellitbilderna, byggde kartor och gjorde dem sedan tillgängliga för hjälparbetarna på plats. Så här gick det till när Humanitarian OpenStreetMap startade. Vi är OpenStreetMap, men HOT har ett speciellt intresse för att använda tekniken främst för humanitära ändamål.

Det som startade med en mindre grupp av volontärer 2010, har nu vuxit till en separat ideell förening och en global gemenskap. HOT fungerar som en länk mellan OSM-gemenskapen och de humanitära organisationerna. De tillhandahåller teknologi, verktyg, träning och kunskap. Tyler Radford tänker att HOT har det gemensamt med Wikimediarörelsen, att det är en organisation med en bred gemenskap.

– Vi är en global gemenskap med människor som arbetar för att tillgängliggöra kunskap om vår fysiska värld. Precis som att Wikimedia har visionen om all kunskap till alla människor, är vi fokuserade på kunskap om vår omgivning, att kartlägga och publicera den på OpenStreetMap.

Tyler Radford berättar att HOT främst arbetar med att kartlägga där få andra gör det. Just nu håller de på att starta ett projekt i de östra provinserna i Demokratiska republiken Kongo. Där pågår just nu det näst största ebolautbrottet i historien.

– Det kan komma som en överraskning, men vi har ingen bra information om var det äger rum. Utbrottet pågår i mycket avlägsna områden, ofta känner vi inte till byarnas namn på det lokala språket. När människor kommer in för behandling är informationen om de drabbade byarna inte tillgänglig för den medicinska personalen som är på plats.

Fylla i luckorna 

När du söker efter platser där HOT-teamen arbetar i någon av kartapparna, kommer du ofta att se en grå yta. Det saknas data för kartan, trots att det kan bo tusentals människor i dessa områden.

– När du tittar på kartan över norra Uganda på gränsen till Södra Sudan i din mobil, har många av dessa områden en grå yta och inget mer. Det finns inga utmärkta vägar, inga byggnader, inga gator, inga gatunamn, ingenting. Det här området är världens näst största flyktingläger. En miljon människor lever där, men det syns ingenting på kartan. Vi tycker verkligen att det är orättvist mot människorna som bor där.

HOT hjälper dem nu att kartlägga sina egna samhällen. De börjar med grundläggande information såsom gator och byggnader, med hjälp av satellitbilder.

– Men du kan inte se allt där uppifrån, du vet inte om byggnaden är någons hem, en skola eller ett sjukhus. Det är därför som det finns volontärer på plats, som kan ta sig till dessa områden. Vår volontärgemenskap arbetar både online och på plats.

Användbar metadata

Volontärerna som är på plats använder mobiltelefoner för att skriva in information om området i ett e-formulär som skickas till OpenStreetMap. Det är viktig information om till exempel källor med vatten, vattentankar, var det finns toaletter, om dessa har belysning och är säkra att använda om natten och så vidare. Den digitala kartan har rum för en obegränsad mängd av användbar metadata.

När volontärerna kartlägger en byggnad på OpenStreetMap, kan de också lägga till metadata om vilken sorts byggnad det är. Om det är en skola kan de också lägga till information om vilken typ av faciliteter som finns där, har byggnaden toaletter, finns det några lärare, vilka ämnen undervisar de i, vilka åldrar har barnen som går på skolan med mera. Allt går in i en stor databas som kan visualiseras utifrån vilken typ av information som är användbar för hjälparbetaren som arbetar i just det området.

För att bli en “kartläggare” behöver du skapa ett konto och kunna lägga in information på en mobiltelefon eller en dator.

– Det är på liknande sätt som att redigera på Wikipedia, alla kan skriva och uppdatera. Efter det sker en valideringsprocess, ytterligare en person granskar det som skrivs. Vår vision är att dela summan av all geografisk data och att göra det möjligt för alla att bidra.

Att kartlägga världen brukade vara något för forskningsresande som ritade sin bild av världen. HOT vill ändra på det genom att tillhandahålla verktygen och kunskap om att kartlägga, då kan människor välja vilken information som de vill lägga in eller ej.

– I de sammanhang där vi arbetar, kan vi se att fördelarna med att ha sitt eget samhälle på kartan överväger eventuella nackdelar. Men i svåra humanitära situationer är det inte alltid så, speciellt där det finns aktiva konflikter. Vi är extremt noga med vilken information som läggs på kartan och vilka som gör kartläggningen. Det är ett beslut som tas av gemenskapen på platsen. Den som gör kartläggningen kan vara öppen med vem hen är eller välja att vara anonym på grund av säkerhetsskäl, på samma sätt som du kan välja att vara anonym på Wikipedia.

OpenStreetMap och Wikidata

På OpenStreetMap kan du lägga till en Wikidata-tagg på ett objekt, och på Wikipedia kan du lägga in en OpenStreetMap-karta i en artikel. Wikipedia och OpenStreetMap har kopplingar, men Tyler Radford ser att den stora vinsten skulle vara att våra respektive gemenskaper gör saker tillsammans.

– Det är två globala gemenskaper med människor som är intresserade av öppen data, öppen kunskap och öppen information. Vi gör saker på lite olika sätt, men vi har båda som mål att finnas och verka på så många platser som möjligt.

Tyler Radford tänker att den stora möjligheten ligger i att vi samarbetar

– Jag ser så många kopplingar här, Wikimediarörelsen är lite som vårt storasyskon. Ni har varit med lite längre och tillväxten i er gemenskap är otrolig. Det är viktigt att våra gemenskaper pratar med varandra. Låt oss göra gemensamma projekt och se vad vi kan lära oss av det. Vi välkomnar alla att komma till våra OpenStreetMap-konferenser.

 

Relaterade länkar: 

 

In English

The following interview was made during Wikimania 2019 in Stockholm, an annual conference for the Wikimedia community. The opinions expressed below are the person’s own. This conference is a place for telling stories, exchanging ideas and to meet new and old friends. 

Wikimania 2019 was organized by the Wikimedia Foundation and hosted by Wikimedia Sverige. It gathered hundreds of Wikimedians from around the world. The theme this year was: Stronger together: Wikimedia, Free Knowledge and the Sustainable Development Goals.

Humanitarian OpenStreetMap – crowdsourced open data for better decision making

Tyler Radford, Humanitarian OpenStreetMap.Tyler Radford, Executive Director for the Humanitarian OpenStreetMap Team, one of the invited speakers at Wikimania 2019 in Stockholm. Photo: Gitta Wilén CC BY-SA 4.0. Via Wikimedia Commons.

HOT, Humanitarian OpenStreetMap Team, is an international team dedicated to humanitarian action and community development through open mapping. The non profit organization is working on filling out the grey areas on the digital map, where there is lack of data and people are in need.

Tyler Radford, Executive Director for the Humanitarian OpenStreetMap Team, has been working with HOT since 2015. It is a position that suits him well, he is an experienced technology consultant and has been working with disaster relief at the UN and the American Red Cross.

– My work with HOT is a mixture of my previous work experiences. We are an organisation that are using and developing technology, we are also a humanitarian organisation and a NGO.

In the beginning, OpenStreetMap was a project that was mainly focusing on mapping the United Kingdom.

– Back in 2005 we did not really think of it as free and open knowledge. We could not fully know what was going to happen at that point, we created cool features. It was hard to envision what it would look like 15 years later, Tyler says.

The need of maps in humanitarian crisis

At 2010, when the movement was five years old, there was a massive earthquake in Haiti. One of the major problems was the lack of maps with detailed information. 200,000 people died in the earthquake and many governmental institutions were destroyed in the process. There were a huge international relief effort. As the humanitarian organisations and the US government were arriving in Haiti, there was almost no information on where to find people, injured or possibly still alive.

– There were a number of people in our community at that time who thought about using OpenStreetMap as a way to help, by providing updated maps and information on where people were affected, and where people were still trapped under buildings and needed to be rescued.

The OpenStreetMap community got access to satellite imagery over Haiti. HOT started the so called “crisis mapping”, to rapidly gather the publicly available data online and bring it together in a way that could be used by humanitarians. Their partners at Ushahidi created a platform allowing you to visualize requests for help layered on top of OpenStreetMap. People could send in text messages which got translated into English by volunteers and plotted on a map.

– We started digitizing the imagery, building a map and making it available to the responders on the ground. This is really were Humanitarian OpenStreetMap got started. We are OpenStreetMap, but HOT has a special interest in using it mainly for humanitarian purposes.

What started as a group with a few hundred volunteers 2010, has grown into a separate NGO and global community. HOT serves as a connection between the OSM community and humanitarian organisations, providing technology, tools, training and knowledge. Tyler Radford believes that they are in some way similar to the Wikipedia movement. There is an organisation and a broader community.

– We are a global community with people working to make knowledge about our physical world available. Just like Wikimedia’s vision is about all knowledge for all humans, we are focused on knowledge about our physical world, our environment, to map and publish this knowledge on OpenStreetMap.

Tyler Radford says that HOT is mostly mapping where very few other people are. Right now they are starting a project in the Eastern Democratic Republic of Congo where the second largest Ebola outbreak in history is happening.

– What might surprise people is that we do not have good information on where it is taking place. This outbreak is happening in very remote locations, we do not often know the name of the villages in the local languages. When people come in for treatment, the information about affected villages is not available to the medical personnel on the ground.

Filling in the gaps 

When you search for the places where the HOT teams are working, in any map application, you would often see a grey background. There is a lack of data available on the map, even though sometimes are thousands of people living in the area.

– If you look at the map in your mobile, at Northern Uganda on the border of South Sudan, many of those locations are just a grey background and nothing more, no roads, no buildings, no street names, nothing. This area is the second largest refugee settlement in the world, one million people are living there but it appears as nothing on the map. We really feel it is an injustice to the people who are living there.

HOT are now helping them to map their communities, starting with basic information like streets and buildings, using satellite images.

– But you can not see everything from up there, you do not know if the building is someone’s home, a school or a hospital. That is why there are volunteers on the ground that can go to those locations. Our volunteer community works both online and on the ground.

Useful meta data

The on-ground volunteers are using mobile phones to enter information about the area in a mobile survey that goes into OpenStreetMap. Important information like: wells and water tanks where people can find water, and where there are toilets. Does it have lighting for safe use during the night and so on. The digital map has room for unlimited amount of useful metadata.

When they are mapping a building on OpenStreetMap, volunteers are also able to add metadata about what kind of building it is. If it is a school, you can add information about what kind of facilities there is, does the building have toilets, are there any teachers, what subjects are they teaching, what are the ages of the children that attends the school and so on. It all goes into a huge database and can be visualised depending on what kind of information is useful for the humanitarians that are working in the area.

To become a “mapper” you have to register an account and be able to add information on your mobile phone or a computer.

– It is similar to editing on Wikipedia, anyone can edit and update. Then there is a process by which we have a validation step, a second person who reviews those edits. Our vision is to share the sum of all geographical data and to make it possible for everyone to contribute.

Mapping the world used to be an expeditionary thing, people draw their vision of the world. HOT wants to change that perception by providing the tools and the open knowledge for mapping, then people can choose to add information or not.

– In many contexts where we are working, we can see that the advantages of having your community on the map outweighs the disadvantages, in humanitarian situations that is not always the case, especially where there are active conflicts. We are extremely sensitive to what goes onto the map and who is doing the mapping. It is a decision made by the community on the ground. The individual doing the mapping can choose to identify themselves or remain anonymous for safety reasons, as you can choose to be anonymous on Wikipedia.

OpenStreetMap and Wikidata

Within OpenStreetMap you can add Wikidata tags to any object, and on Wikipedia you can add a OpenStreetMap map to an article. The Wikimedia movement and Openstreetmap does have interlinkages, but Tyler Radford sees the bigger potential for collaboration on the community level.

– We have these global communities of people who are interested in open data, open knowledge and open information. We just do it in slightly different ways, but we both have this goal of working in as many locations as possible.

Tyler Radford thinks that the big collaboration opportunity is to join forces.

– I feel there are so many interconnections here, the Wikimedia movement are a little bit like our big sister/brother, you have been around little bit longer and your community growth has been amazing. Keeping our communities talking with each other is important. Let us do projects together and see what we can learn from this. We invite everyone to come to our OpenStreetMap conferences.

 

Related links: 

The post Humanitarian OpenStreetMap – crowdsourcad öppna data ger underlag för bättre beslut appeared first on Wikimedia Sverige.